Aftonbladet har med AI analyserat tusentals klipp på Riks, en Youtubekanal som ägs av Sverigedemokraterna. Aftonbladet beskriver resultatet av granskningen, där Riks sätter en hård och dystopisk bild av Sverige, med angrepp på politiska motståndare. Samtidigt är det svårt att förstå exakt vad granskningen vill visa. Det verkar snarare resultera i att bekräfta saker som inte direkt är förvånande.

Man beskriver samtalsklimatet i svensk politik som polariserat, politikerna skyller det höga tonläget på varandra. Riks är unikt genom sitt stora genomslag, menar man. Med hjälpt av ChatGPT-4 har man analyserat klippen på kanalen och samtalsämnena.

Analysen har använt sig av 10 000 samtalsämnen och 82 000 beskrivningar. 1 100 var positivt laddade, 22 000 negativt. Dock var närmare 60 000 i kategorin neutrala.

Granskningen konstaterar också att Riks haft både dagsaktuella ämnen om politik, kriget i Ukraina och påskupploppen. Och en del kultur, med vänstervridningen i Hollywood till exempel. Besöksstatistik på kanalen visar att tittandet gick upp inför valet 2022 och när Ryssland startade kriget mot Ukraina.

Antalet unika tittare uppges vara 1,2 miljoner, enligt Riks ansvarige utgivare Dick Erixon. 100 000 prenumeranter har man, vilket Aftonbladet jämför med SVT:s 97 000. Jämförelsen känns inte jätterelevant, även om man förstår varför man valde just SVT. Det hade varit mer intressant att jämföra med Youtube-kanaler som behandlar nyheter och kultur. SVT:s kanal är ju främst till för att göra reklam för SVT:s egna streamingsajter, som SVT Play, och tv-kanalerna.

De största ämnena på kanalen är Sverigedemokraterna, Socialdemokraterna, immigration, regeringen och Miljöpartiet. Kanske inte helt oväntat, då Sverigedemokraternas främsta motståndare varit just dessa två partier. Och att man haft invandringen som specialfråga under decennier.

Det som gnager i en när man läser granskningen är om det faktiskt är nödvändig. Den verkar inte kommit fram till någonting som man inte hade kunnat lista ut själv. Är man någorlunda insatt i den svenska politiska debatten vet man redan vilka frågor Sverigedemokraterna driver. Att Riks på något sätt skulle skilja ut sig hade varit underligt.

Det hade nog räckt med att själv sitta och scrolla i Riks videoflöde i någon timme och ta anteckningar, för att kunna dra snarlika slutsatser som Aftonbladet fått fram via AI. Inte med samma exakthet, såklart, då AI:n har gett en betydligt mer detaljerad information.

Men, åter igen, på vilket sätt är det då en granskning? Snarare så verkar det som att man velat lägga resurser på något som kommer fortsätta bygga bilden av att det är Sverigedemokraternas mediekanaler som späder på en hotbild mot politiker. Vissa på sociala medier menar att man också bordet granskat Aftonbladets egen ledarsida, som är obundet socialdemokratisk. Det hade onekligen gjort granskningen betydligt mer intressant.

Markus Allard

Lokalpolitikern från Örebro har gjort sig ett namn på Youtube, där han håller låda i kommunfullmäktige och skäller ur andra politiker efter noter. Kritiken mot Allard har till stor del kommit att handla om just tonläget, och inte om sakpolitiska frågor.

I Aftonbladets granskning finns det ett par citat med från Allard, som ibland har egna inslag på Riks. Precis som i talarstolen hemma i Örebro håller Allard inte igen på vad han tycker.

Han har till exempel sagt: ”Hata dem som de ska hatas. De förtjänar inget annat. De är förrädare, termiter, parasiter, de hatar allt som är gott och bekämpar allt som är rätt och riktigt. De är kaoset. Eländet. Förfallet. De bryr sig bara om sitt egenintresse, och de offrar allt för det. Allt.”

Efter granskningen har Allard blivit intervjuad av Aftonbladet, men han passade samtidigt på att ställa motfrågor. Allt finns givetvis i en video på Riks. Allard frågar sig vad nyhetsvärdet är, men får inget riktigt bra svar. Nyhetsvärdet är granskningen i sig.

Fortfarande handlar debatten om själva sättet debatten förs på, snarare än den faktiska verkligheten som gör att människor reagerar. Man kan också misstänka att det finns både politiker och folk inom media som ogärna ser en riktigt rannsakning av hur man hanterat och beskrivit utvecklingen i Sverige.

https://www.youtube.com/watch?v=po8h4WNRWfE

Örebro är en mellanstor svensk stad som likt andra städer förändrats mycket de senaste decennierna. Fabrikerna är rivna, universitet och kontorslandskap är byggda. Modernitet och mångkultur har medfört både fördelar och nackdelar. Den kommunala skuldsättningen har samtidigt ökat radikalt som resultat av stora infrastrukturprojekt. Men till skillnad från liknande städer har Örebro sedan 2018 ett nytt oppositionsparti, Örebropartiet. Och inget är längre sig likt i kommunpolitiken.

Ni vräker i er gräddtårta på skattebetalarnas bekostnad

Uttalandet gick viralt 2019 och kommer från ett anförande i Örebro kommunfullmäktige. Örebropartiets partiledare Markus Allard kritiserade ett planerat avskaffande av högkostnadsskyddet i färdtjänsten. 300 000 kronor på fika var en bättre budgetpost att kapa, tyckte Allard.

Ett annat uppmärksammat meningsutbyte var med Vänsterpartiet och funktionen av ett dokument som kostat 35 000 kronor att ta fram:

Det jag poängterar här är att jag tycker vi har lagt pengar på ett onödigt dokument och jag frågar efter en funktion. Jag poängterar också att det ser lite smått olämpligt ut att konsulten som har tagit fram ett dokument – som saknar funktion, som finansieras av skattemedel – också är hemmahörande i Vänsterpartiet.

Vänsterpartiets svar är: det här är att förespråka 30-talet. Vänsterpartiets svar är att jag vill ha typ nazism. Vänsterpartiet börjar svamla om förintelsen minnesdag. Vad är det här för någonting? Berätta på vilket sätt det här dokumentet fyller en funktion! Ska det vara så svårt?

Varför ska det vara så svårt för andra politiker att ta saklig kritik? Och varför bemöts just Örebropartiet på det här sättet?

Dålig stämning

Allard startade Örebropartiet 2014 och i valet 2018 fick man 3,01 procent och två mandat i kommunfullmäktige. Förutom Allard representeras partiet där av Peter Springare, före detta polis. Partiet har blivit en nagel i ögat på den sittande majoriteten, som utgörs av Socialdemokraterna, Centerpartiet och Kristdemokraterna och stöds av Miljöpartiet och Vänsterpartiet.

Örebropartiet vill se ett invandringsstopp i kommunen, och har en uttalad assimileringspolitik. Man är också öppna för att hjälpa personer att återvandra. Det låter kanske snarlikt Sverigedemokraterna. Och frågorna om invandring och kriminalitet har varit definierande i denna valrörelse.

Men till skillnad från andra partier får Örebropartiet minst lika mycket kritik för sin framtoning, som för realpolitiska förslag. Vilket har lett till en mycket ansträngd relation både till andra partier i kommunen, och till lokalmedia.

Man har en flerårig, djup konflikt med Nerikes Allehanda. Ledarskribenten Lars Ströman har bland annat påstått att ”massmördaren Lenin är ett föredöme för Örebropartiets Markus Allard.”

Samtidigt har man faktiskt fått gehör för sina sakpolitiska frågor, speciellt rörande stadens stora och påkostade infrastrukturprojekt.

Miljardrullningen

Örebropartiets grundläggande målsättning är att kommunens ekonomi ska tillgodose vård, skola och omsorg i första hand. Man anser att man kan göra budgetförändringar för det ändamålet utan att höja skatten. Man vill satsa i kärnverksamheten och minska på saker som miljöcertifiering och kommunpolitikernas löner.

I kommunbudgeten finns till exempel konst som köps in till kommunens lokaler. Och annat som partiet är kritiska emot. Hade partiet fått bestämma hade man inte lagt 660 000 kronor på ett konstverk föreställandes en äppelskrutt i Vivalla.

Men det bleknar i jämförelse med de riktigt stora infrastrukturprojekt kommunen sjösatt. Och här har partiet dragit motståndet till sin spets.

BRT-bussarna är ett omfattande system av snabbussar som enligt kommunen ska underlätta ett hållbart resande. Det utlovas högre turtäthet och smidigare resa. Busslinjerna kommer gå mitt i vägen, för att undvika att störas av svängande trafik.

Projektet har mötts av kritik, delvis på grund av kostnaderna. Etapp ett är påbörjad och beräknas kosta 250 miljoner. Totalt väntas det kosta 750 miljoner, men det är inte inräknat eventuella kostnadsökningar.

Projektet kommer delvis finansieras med högre parkeringsavgifter i centrala Örebro. Enligt kritiker kommer den stora ombyggnation av gatorna som krävs inte vara värt det.

Moderaterna var initialt för BRT, men vill nu bromsa och omstrukturera delar av projektet. Detta då budgeten redan sprängts med 100 miljoner.

Örebropartiet var motståndare från början, och drog tillsammans med Liberalerna, Sverigedemokraterna i gång en kampanj för en folkomröstning om BRT.

Man behövde 11 960 namnunderskrifter, tio procent av kommunens invånare. Cirka 15 200 fick man in. I första vändan underkändes 2 366 av kommunen. Efter en granskning av PWC blev ytterligare 354 godkända. Då saknades 34 röster för att nå målet.

Allard menar att den stora mängden underkända röster är ett försök av Örebro kommun att sabotera demokratin. Fallet är överklagat till Förvaltningsrätten i Karlstad, och där kan man läsa specifikt hur det anses att kommunen har fuskat.

Här är ett axplock av saker man påpekar i överklagan:

• 1 315 personnummer har ändrats av kommunens tjänstemän. Då har dessa inte heller kunnat matchas mot folkbokföringen. Underskriften har underkänts.
• Sju av ovanstående ändrade personnummer är rena förfalskningar.
• I 67,7 procent av fallen där ett personnummer inte matchar folkbokföringsregistret är det efter att kommunen skrivit om det.
• En ledande tjänsteman i granskningsprocessen. Peter Björk, är socialdemokratisk regionpolitiker och har själv röstat för BRT-projektet. En jävsituation, menar Örebropartiet.
• Vilka tjänstemän som haft ansvar för vad i processen är hemligstämplat av kommundirektören.
• Att en person glömt att skriva gatunummer eller postnummer har lett till underkännande. Trots att allt annat funnits med, inklusive tydligt personnummer.
• Att skriva uppgifter på fel rad har lett till underkännande, trots att alla uppgifter finns med och är korrekta.
• Kommunen har frångått praxis för folkinitiativ om stickprov och i stället detaljgranskat alla namn.
• Personer som fyllt 18 inom inlämningsperioden har ändå underkänts.

Kommunen har gjort sitt yttersta för att tolka lagen så strikt som möjligt. Personer där namnförtydligande och underskrift är medvetet snarlika, har underkänts. Örebropartiet anser att antalet godkända underskrifter bör ligga på 12 999.

Utfallet från Förvaltningsrätten blir intressant. Men andra stora strider står runt hörnet. Mandatperioden 2022 till 2026 är nämligen skådeplats för ett av kommunens största infrastrukturprojekt någonsin. Vätternvatten.

Kommunen dränks i skulder

Projektet Vätternvatten är ett samarbete mellan kommunerna Örebro, Hallsberg, Kumla och Lekeberg. Syftet är att bygga en vattenledning från Vättern till dessa kommuner. Man menar att behovet kommer öka av ökad befolkning, och eventuella klimatförändringar med torrare väder. Och att man som det är inte har en ”plan b” om det sker en olycka med befintlig vattentäkt i Svartån.

En väl värd investering med siktet på 2050? Det råder det delade meningar om. Den borgerliga majoriteten i Askersund sade i november nej till att delfinansiera projektet. Där menar man att kommuninvånarna skulle missgynnas av finansieringsmodellen, som är förmånligare för örebroare.

Även Nora, Laxå och Lindesberg har ställt sig utanför. Kostnaden för projektet är fyra miljarder kronor, med reservation för ett konstant ökande prisläge.

Den dyraste investeringen i Örebros historia påpekar Örebropartiet, som vill se en folkomröstning även om detta projekt. Man menar, precis som flera kommuner som dragit sig ur, att projektet inte är nödvändigt. Man har ingen vattenbrist och nuvarande källan Svartån duger.

Sedan nuvarande kommunstyre tillträdde 2010 har skulderna ökat från runt sex miljarder till över 18 miljarder 2021. Örebro hade 2020 högst låneskuld per kommuninvånare i hela Sverige, med 102 307 kronor.

Hur det går i valet på söndag återstår att se. Att Örebropartiet får gehör bland väljare och andra partier har stärkt deras sak. Nu kan dock etablerade partier som Sverigedemokraterna och Moderaterna ses som mer seriös, och mindre gapig, opposition men med samma målsättning. Vilket kan dämpa Örebropartiets försök att rekrytera nya sympatisörer.

Örebro, från industri till logistik – och radikal islamism

I Örebro utvecklades under 1800-talet industrin, präglad av skotillverkning och kartongbruket. Totalt har man haft 365 olika skotillverkare i staden, den sista var Rex skofabrik och lades ned 1981.

Kartongbruket grundades 1901 som Örebro pappersbruk, men bytte senare namn. 2010 lade man ned verksamheten, och byggnaden med den välkända skorstenen revs.

Staden är också känd för sin kextillverkning, Örebro kexfabrik grundades 1896 och lades ned 1975. Verkstadsföretaget Epiroc har fortfarande en aktiv fabrik i staden. Andra stora arbetsgivare i dag är bland andra Örebro universitet och universitetssjukhuset.

Som en konsekvens av fabriksdöden i staden flyttades flera statliga myndigheter dit. Statistiska centralbyrån öppnade upp 1968 och i dag hittar man Transportstyrelsen, CSN, Skatteverket med flera som har filialer i staden.

Med stadens fördelaktiga läge, 20 mil från Stockholm och 28 mil från Göteborg, är man idag en knytpunkt för logistik. Från att ha varit en producent av varor har man, likt andra städer, övergått mer till tjänstesektorn.

Samtidigt har befolkningen ökat med närmare 30 000 personer från år 2000, nu är man landets sjätte största kommun. En stor del av detta har kommit av stor invandring, något som satt prägel på staden. 2014 var 16 procent födda i ett annat land, där Irak och Somalia var i topp. Stadsdelen Vivalla har blivit ökänd på riksnivå för sina sociala problem, och på senare år för islamism.

De första så kallade IS-resenärerna reste 2013 från stadsdelen för att strida för terrorgruppen Islamiska staten i Syrien och Irak. Minst 20 personer har rest från Örebro, vilket är fjärde mest i landet efter de tre storstäderna.

Stadens utanförskapsområden präglas av hög arbetslöshet, kriminalitet och låg social status. Vilket var en anledning till att Peter Springare gick med i Örebropartiet. Som utredare på grova brottsroteln såg han med egna ögon hur utvecklingen gick åt helt fel håll. Och att det var en stor överrepresentation av gärningsmän med utländsk bakgrund bland de kriminella.

https://youtu.be/NOuBMHCDAKE

Det talas ofta om oenigheten mellan politiska partier och om polarisering. I Örebros kommunfullmäktige har det sedan två år allt mer utvecklats en känsla av gemenskap mellan väldigt många av ledamöterna i kommunfullmäktige. Socialdemokrater, moderater och vänsterpartister förenas alla av sin ”rädsla”. De törs ”inte gå upp i talarstolen”, och de är ”rädda för repressalier”.

Vad är det som utlöser denna fruktan? Lurar terrorister från en IS-cell i Vivalla någonstans i kommunhuset och väntar på rätt tillfälle att slå till?

Inte riktigt. 

Den som skapar ångest och bävan hos alla dessa politiker är Markus Allard. Han leder Örebropartiet som har två platser i fullmäktige. På det senaste mötet i kommunfullmäktige ställde han frågan: ”Har det förekommit mutor?”.

Att frågan ställdes beror på de många turerna kring en namninsamling om nya ”superbussar” i staden. Motståndarna vill se en folkomröstning, och de startade därför en namninsamling kring kravet. Det visade sig att tusentalet namn vid räkningen förklarades ogiltiga eftersom deras personnummer inte återfanns i folkbokföringen. Vid en kontroll visade det sig att siffror ändrats. Oklart av vem. Det var detta som fick en upprörd Markus Allard att ställa frågan om mutor.

Ingen svarade, ingen tog debatten.

Han upprepade frågan.

Det hela slutar med att gruppledarna för de olika partierna kallades till ett eget möte. På det mötet tog de som inte svarat på Allards frågor upprört till orda och berättade hur hemskt stämning han hela tiden skapade i fullmäktige.

Tanken på att Markus Allard är en farlig person som innebär ett reellt hot är inte ny. När jag läser igenom de senaste årens artiklar om Örebropartiet i stadens största tidning – Nerikes Allehanda – undrar jag om det inte är här vi finner en av förklaringarna till angreppen på Markus Allard. Jag ringer upp tidningens liberale politiske redaktör Lars Ströman. (Det bör i sammanhanget nämnas att vi i många år arbetade nära tillsammans i olika marxist-leninistiska organisationer).

Du har i ett antal ledare varit kritisk mot inte bara Örebropartiets politik utan också mot Markus Allards personliga stil. Varför?

Man ska inte glömma bort att många i fullmäktige är nya som politiker. Markus Allards svordomar och aggressivitet gör att de inte vågar gå upp i talarstolen. 

Ja, du skriver så här i en ledare:

”I fullmäktigedebatten anklagade Markus Allard Örebro kommun för att vara just korrupt. Han talade om att 'detta är en förruttnelse utan dess like' och att 'jag vet att ni är vidriga in till kärnan". Och så klippte han till med en fråga:

– Har ni personligen tagit emot mutor?

Mot den typen av idiotargument finns inga vettiga svar. Ska någon säga 'nej, jag är inte alls vidrig' - och vilken vägledning skulle det vara för väljaren?”

Exakt. Det är som om jag skulle ställa Markus Allard inför frågan: ”Hur många har du våldtagit den här veckan?”.

Men är det inte just det du har gjort ett antal gånger?

Vad menar du?

I en ledare skriver du att: 

”Markus Allard säger att han vill organisera Örebropartiet i enlighet med Lenins teorier. [...] Jag råkar ha läst hur Lenin ville organisera saker och ting.”

”Han upplöste den folkvalda församlingen på grund av att folk inte behagade rösta på hans bolsjevikparti.”

”Lenin började ha ihjäl folk i stor omfattning. Han upplöste den folkvalda församlingen på grund av att folk inte behagade rösta på hans bolsjevikparti. På grund av Lenins partiteori var det en enkel match för efterträdaren Stalin att personligen ta hela makten i Sovjetunionen och mörda miljoner och åter miljoner människor.”

Att fråga om det förekommit mutor till personer i kommunen är väl ganska milt jämfört med att säga att de planerar massmord.

Men det har jag väl inte hävdat.

Men du konstaterar att Allard är leninist och sedan berättar du vad leninism leder till. Hur ska läsaren kunna uppfatta det på något annat sätt?

Dessutom är väl inte Allards fråga alldeles orimlig. Det finns ganska många exempel på hur bland annat byggbolag mutat kommunpolitiker och tjänstemän.

Nej, det är klart. Vi har haft sådana fall i Örebro också.

Hittills har jag hittat fem ledare där du tar upp att Allard är ”leninist”, och det verkar som om hans motståndare i fullmäktige väldigt mycket lutar sig mot det du skriver.

Men han är ju det. Han har vägrat visa mig partiets stadgar, det är ingen demokratisk organisation.

Den sakfråga som utlöst det senaste bråket i fullmäktige är de nya ”superbussar” som ska trafikera Örebro. Systemet ska vara helt utbyggt 2029, och målet sägs vara mer miljövänlig stadskärna och snabbare kollektivtrafik.

Motståndet mot planerna har letts av Liberalerna, Sverigedemokraterna, Örebropartiet och Trafikupproret som under sex månader samlade namnunderskrifter för en folkomröstning i frågan.

I oktober 2021 lämnades 15 000 namnunderskrifter in i ett folkinitiativ, vilket var mer än tillräckligt för de 10 procent av de röstberättigade som behövdes för att få till en rådgivande folkomröstning.

Kommunen sade dock nej eftersom en tredjedel av rösterna underkänts.

Protesterna var många, och Markus Allard förklarade att det var en ”skandal” att en socialdemokratisk politiker som själv röstat för ”superbussarna” varit med och räknat underskrifter.

Sedan dess har det alltså konstaterats att många av rösterna felaktigt underkänts. 

Det har blivit flera turer – den ansvariga tjänstemannen har avgått och Allard har gått till upprepade attacker mot kommunpolitiker i frågan.

Det ledde för några dagar sedan till att Jan Zetterqvist, som är ordförande för kommunfullmäktige i Örebro lade ett förslag om förändringar i arbetsordningen. Det innebär att presidiet ska ansvara för att det råder ”god ordning och stämning”, ”ett välvårdat språk ska användas”, och man får inte använda ”personligen nedlåtande uttryck”. Om ordföranden upplever att dessa villkor inte är uppfyllda får han eller hon ta ordet från talaren.

Moderaternas Anders Åhrlin stöder socialdemokraten Jan Zetterqvist och menar att Allard ”skrämmer ledamöterna till tystnad” eftersom de är rädda för repressalier.

Markus Allard tar det hela med ro:

Det enda som gör Åhrlin rädd är att hans parti tappar medlemmar till oss. Därför vill han tysta mig. Jag har inte brutit mot några regler, det är inte så att de bryr sig om någon god stämning, de drivs av desperation. Jag har jämförts med Stalin och Hitler, inte lägger jag mig under bordet och gråter för det.

Vad tror du att de menar när de talar om ”rädsla för repressalier”?

De får det att låta som att de tror att jag är beredd att ta en kalasjnikov och börja skjuta omkring mig på fullmäktigemötena. Det som väl egentligen skrämmer dem är alla de Youtube-klipp som ligger ute från olika debatter i kommunen. En del har haft miljontals tittare. Det gör ju att politiker riskerar att möta folk på stan som vet vad politikern har sagt. Det kan vara obehagligt.

Jag har sett en del av debatterna och läst inlägg. Jag hade väntat mig många och hårdare sammandrabbningar. Det hela är ju ganska stillsamma sammankomster. Jag får en känsla av att politikerna inte vet hur man diskuterar politik i fikarum och ute bland folk.

Nej, de skulle bli vettskrämda om de klev in i en byggbarack. Ingen plats för de här snöflingorna.

Och det där med leninismen?

Det är ryckt ur en intervju, där jag förklarade att Sverigedemokraterna saknar det riktiga bettet, de försöker bygga en svensk identitetspolitik baserad på folkdans, de förmår inte fylla det utrymme som de gamla partierna lämnat. De vill inte ha makten, men det ville Lenin.

Lars Ströman säger att du inte vill ge honom partistadgarna eftersom det skulle bevisa att du bygger partiet enligt leninistiska principer.

Jag har ett antal gånger förklarat att vårt parti bygger vi som ett företag. Vi är noga med vilka vi vill ha som medlemmar, vi har inte plats för foliehattar eller andra som bara ställer till problem. I ett företag anställer du inte vem som helst. I vårt parti får inte vem som helst bli medlem.

Markus Allard förklarar att partiet befinner sig utanför höger-vänsterskalan. Han berättar om ett möte i partiet där han på första raden bland medlemmarna ser en äldre företagsledare som tidigare varit moderat, en tidigare socialdemokrat som varit aktiv i facket, en före detta Sverigedemokrat samt en ung marxist-leninist.

Det låter lite som en beskrivning av folkhemmet under andra världskriget, borgfred mellan olika klasser och rörelser, samarbete för att nå ett högre mål och rädda något som är gemensamt.

Vilka blir era viktigaste frågor i valrörelsen?

Vi vänder oss till produktiva människor, och med det menar jag inte bara knegare. Det kan vara lärare och ingenjörer, företagare. De som tillför samhället något.

Mot dem står vad jag kallar ”transferiatet”. De som lever av våra skattepengar, byråkrater i offentlig sektor, alla dessa konstiga chefer i offentlig förvaltning som ingen vet vad de egentligen gör. I Örebro kommun har vi en digitaliseringsdirektör, en förnyelsedirektör och en informationsförsörjningsdirektör. Men hon satt inte så länge, utan avgick strax efter skandalräkningen av underskrifter på namnlistorna för folkomröstning.

Markus Allard räknar också upp ett antal mycket konkreta krav: tandvård ska vara avgiftsfri, satsningar på äldreomsorg och bättre kollektivtrafik i glesbygd. Man kommer förstås att fortsätta bekämpa det man ser som politikers skrytprojekt, ”kromade äppelskrutt som utsmyckning i parker”.

Tidigare har man också protesterat mot kostnaderna för kommunpolitikers fikande. Bullar, kakor och gräddtårtor kostar mer än 300 000 kronor per år.

Och självklart blir det fortsatta strider för att kommunpolitikernas löner och arvoden ska sänkas. Lönerna ska också sänkas för högre kommunala partitjänstemän. Partistödet minskas. Själv skänker Marcus Allard varje månad bort 16 000 kronor av sin lön som kommunalråd – den går till välgörande ändamål.

Nerikes Allehanda gav våren 2021 Jan Olsson, professor i statskunskap i uppdrag att granska Örebropartiet. Det är en skakad professor som i sin analys konstaterar:

”Markus Allard vill försvaga den lokala partidemokratin, bland annat genom kraftigt minskade löner och ersättningar för förtroendevalda och minskat partistöd. Han hoppar på trenden med mer direktdeltagande men tycks inte det som ett komplement och en möjlighet att förbättra den rådande partidemokratin, vilket är brukligt bland de som jobbar med demokratiinnovationer Det blir svart eller vitt.”

Professorn ägnar inte en tanke åt att i det gamla folkhems-Sverige var politiker och förtroendevalda inte i närheten av de löner och de arvoden som finns i dag. Men då var också det folkliga deltagandet i politiska församlingar mycket större än det är i dag.

Kanske är det detta som framstår som så skrämmande med Örebropartiet för politiker och media – partiet är en påträngande påminnelse om hur det var förr.