Dugin är en spännande filur. Han är en distinkt antimodern tänkare som helt förkastar det moderna projektet men trots den ansatsen så framkommer det under samtalets gång att han är både feminist och antirasist. Hur går det ihop? Först måste vi förstå vad moderniteten är enligt Dugin. Moderniteten startade med upplysningen och är baserat på antagandena att inget är heligt, allt som finns är materia och människans inre upplevelser är bara en produkt av yttre materia. Alla band med en helig transcendental verklighet har klippts och alla traditioner ses som vidskepelser.

På bas av det uppkom de tre stora moderna ideologierna, kommunism, fascism och liberalism, som krigade med varandra om vilken av dem som var modernast, effektivast och produktivast. Fascismen höll fast vid mest av det förmoderna och föll bort först, kommunismen dukade sedan under och kvar stod liberalismen som den kompletta realiseringen av moderniteten.

https://youtu.be/X2RxutaSGQU

Den tidiga liberalismen var i jämförelse med fascism och kommunism en förkämpe för frihet men efter sin seger så har den gått ihop med den postmoderna vänstern och blivit totalitär i sina anspråk. Den moderna liberalismens mål är individens frigörelse från alla kollektiva identiteter, religion, familj, nationalitet, etnicitet och nu till och med kön. Den nuvarande vurmen för HBQT är inte sprungen ur någon genuin medkänsla för homosexuella eller transvestiter utan från viljan att förinta en av de sista kollektiva identiteterna som finns kvar, könsidentiteten och nästa steg blir att angripa den mänskliga identiteten när AI och posthumanism rullas ut.

Ungefär så kan man nog summera vad Dugin säger om moderniteten utan att göra för mycket våld på hans tankar. Det riktigt intressanta är emellertid Dugins sätt att angripa moderniteten, han må ha förmoderna värderingar men han använder sig flitigt av hela den postmoderna verktygslådan. Han kan medge att gud är en social konstruktion men det är även individen, gud kan ses som den ultimata helheten och individen som den ultimata reduktionen, och varför ska vi då reducera allt till individen när vi lika gärna kan välja att gå i den andra riktningen? Kön är även det en socialt konstruerad kollektiv identitet enligt Dugin men inget hindrar oss från att välja att se man och kvinna som rimliga kollektiva identiteter istället för att göra oss av med dem. Sociala konstruktioner måste inte alltid dekonstrueras och individen är inte en heligare social konstruktion än andra.

Ras och klass slänger däremot Dugin gärna i sopkorgen eftersom de är moderna kollektiva identiteter, han vill se en återgång till de organiska kollektiva identiteter som fanns under den förmoderna tiden och då existerade inga ekvivalenter till varken klass eller ras. Stånd och kaster var mycket mer komplicerade identiteter än klasser och samma gäller folkgrupper kontra raser.

Det som gör Dugin förgrymmad är västerlandets besatthet av att göra hela världen modern, ingen del av världen ska få slippa att moderniseras och alla internationella institutioner byggs upp med det som mål med FN och dess mänskliga rättigheter som det ultimata exemplet på västerländsk hybris. Mänskliga rättigheter bygger helt och hållet på en västerländsk idé om individen och om något så tycker Dugin att vi borde säkerställa folkgruppers rättigheter. Dugin vill se en pluralistisk värld med en mångfald av folk och kulturer som alla har sina egna kollektiva identiteter, filosofier och världsåskådningar men det förhindras av den västerländska elitens tvångsmodernisering av världen.

Allt detta är intressant men varför i allsin dar ska vi bry oss om vad en obskyr rysk filosof har att säga om homosexualitet? Den främsta anledningen är att om vi förstår att det faktiskt finns regioner och folk som inte vill moderniseras så inser vi att konflikter blir oundvikliga om vi i väst fortsätter på vår inslagna bana. Ryssland, Kina, Indien, Mellanöstern, Afrika, de kommer alla tvingas slå tillbaka och Ukrainakriget kan måhända ses som det första seriösa motståndet mot tvångsmoderniseringen av världen. Ryssland vill ej moderniseras om man får tro Dugin, åtminstone inte den ryska eliten inom vilken Dugin verkar ha inflytande. Men det är inte bara våldsamt motstånd från andra civilisationer som vi har att vänta oss, Trump, Visegradländerna och andra interna politiska fenomen visar att inte ens alla i västsfären är med på moderniseringståget.

Så sätt dig ner och lyssna på denna mycket fascinerande diskussion, om inget annat så kommer du få nya perspektiv på din egna världsåskådning. För min del så är hans kritik av naturvetenskapen kanske det allra intressantaste men det är värt sina egna artiklar.

Den som i Sverige i dag använder eller anlägger ett ”blackface” utan att själv vara svart kommer att stämplas som rasist. Det anses vara förnedrande och nedsättande mot svarta om vita målar ansiktet svart. Men kan en ”blackhand” också vara en form av rasism?

Och kan det vara så att den visar att människor som vill framstå som anti-rasister är rasister?

Det senaste dygnet har en svart hand upprört många debattörer i media och sociala media. Streamingtjänsten Bookbeat som erbjuder ljudböcker marknadsförde Jan Guillous nya bok med hjälp av reklambilder där man kunde se en svart hand hålla i en mobil där omslaget till boken syntes. 

Men vad som också syntes var att handen digitalt hade bearbetats så att vit hud hade blivit svart. Det var lätt att upptäcka eftersom även handflatan var färgad svart – och det borde den ju inte ha varit om det varit verklighet.

Helena Tencer är ansvarig på reklambyrån som Bookbeat använder och har förklarat att hon bär det ”fulla ansvaret”, och att hon förstår reaktionerna, eftersom det för henne är viktigt att ”mångfald presenteras på rätt rätt”.

Men varför är mångfaldsperspektivet viktigt när man ska sälja en ljudbok av Jan Guillou?

Jag tycker det perspektivet är viktigt, men jag kan inte diskutera Bookbeats strategier, det får du ta med deras vd.

Det kan inte vara så att de använt den svarta handen för att de tror att svarta inte kan läsa svenska och att de därför har lättare att ta till sig en ljudbok? Man vill sälja mer till svarta.

Som sagt, deras strategiska överväganden får du diskutera med dem.

Helena Tencer vill över huvud taget inte diskutera hur det för henne viktiga mångfaldsperspektivet hör hemma i bokbranschen – vilket av professionella skäl är fullt begripligt. Det är Bookbeats vd som ska svara på detta. Men Niclas Sandin är oanträffbar via e-post, telefon och sms.

Möjligen befann han sig på Fotografiska museet och kunde inte kommunicera med omvärlden. Besöket gjorde han för att lära sig mer om mångfald och rasism?

Strax innan Bookbeat drog igång sin kampanj med den svarta handen öppnade utställningen ”Infamous” på Fotografiska museet i Stockholm. Det är den amerikanske konstnären Andres Serranos försök att gestalta vad han ser som en rasistisk tradition i det egna landet. Han har berättat hur han för tre år sedan på Ebay upptäckte föremål som ”normaliserade blackfacekulturen”. Han har köpt på sig sådana föremål och fotograferat dem. Det är det som utgör stommen i utställningen.

Vanligt var att man försökte sälja matprodukter med hjälp av glada, svarta personer. Det kunde röra sig om exempelvis ostron, whisky, kaffe, jordnötter, sirap eller majs. 

Att man hade svarta personer på förpackningarna berodde inte på att målgruppen huvudsakligen var svarta hushåll. Det var vita personer som var målgruppen. De svarta figurerna på etiketter och omslag skulle ge kunden känslan av att det var naturliga och genuina produkter som såldes. Kaffet antogs vara godare om det var en svart man på förpackningen.

Frågan är vad som är skillnaden när Bookbeat försöker sälja ljudböcker med en svart hand. Det ska också visa på godhet.

Inte godhet av samma slag som kaffet – men ändå rör det sig om samma sätt att tänka.