Den 30 kilo tunga kistan krävde fyra personer som hjälpte till med öppnandet. Ett tungt stenlock, som med tiden brutits ned i flera bitar, måste avlägsnas innan kistan kunde hämtas. Biskop Kristján Björnsson från Skálholts stift bad en bön innan deltagarna öppnade kistan för att bevara de dödas lugn. Islands nationalmuseums personal återplacerade sedan kistan med precision.

Páll Jónssons kista öppnades senast 1954 i samband med ett forskningsprojekt på Skálholts kyrkogård.

”Människor samlades på tredje och fjärde våningen, och vi såg rök komma från andra våningen. De skyndade sig ner för trappan, och började falla ovanpå varandra”, säger kyrkvaktmästaren Yasir Munir till AP. ”Sedan hörde vi en smäll, gnistor och eld strömmade ut genom fönstren.”

När det brinner är det framför allt röken som dödar. Vittnen beskrev hur människor rusade in i den brinnande byggnaden för att rädda de instängda, men de blev snart överrumplade av värmen och röken. Kyrkan hade också en förskola. ”Alla bar ut barn ur byggnaden, men elden blev större och du kunde bara gå in en gång, annars skulle du kvävas”, sa Ahmed Reda Baioumy till AFP.

45 skadades och 41 dog i kyrkan, många av dem barn.

Predikan, liksom rånet, livestreamades, och i videon hörs Miller-Whitehead säga ”Hur många av er har tappat tron för att ni såg någon annan dö?” sekunder innan rånarna gick in i kyrkan. Han försvarade senare sin överdådiga livsstil med att han lever sitt liv som Gud har bestämt för honom. ”Det handlar om mig, att köpa det jag vill köpa. Och det är mitt privilegium att köpa det jag vill köpa.”

Miller-Whitehead, 44 år, bildade 2013 Leaders of Tomorrow International Ministries, efter att ha avtjänat ett femårigt fängelsestraff för identitetsstöld och grov stöld. Han hävdar att han var oskyldig till anklagelserna.

Om du vill bidra ekonomiskt till Lamor Miller-Whitehead, så går bra att donera online till Leaders of Tomorrow International Ministries; de tar Mastercard och Visa.

Vid en första anblick ser texten ut som de flesta andra texter … Men begynnelsebokstaven i varje rad bildar orden ”Fuck off”, vilket upprör den känsliga kyrkogårdspersonalen.

”Det var definitivt hans favoritfras”, sa Stevens dotter Lindsay Owens till tv-kanalen WIBW. ”Om han inte gillade dig, så pratade han inte med dig. Det är precis så han var.”

Nu hoppas familjen att de inte ska bli av med gravstenen.

En liknande händelse var när den tidigare guvernören Arnold Schwarzenegger skrev ett brev till en av sina antagonister. Textens begynnelsebokstäver bildade ordet ”Fuck you” – ett svar till ledamoten av San Franciscos stadsfullmäktige Tom Ammiano, som bett guvernören att ”kyssa mitt homosexuella arsle”.

”Det började egentligen med jordgubbar”, säger kyrkvaktmästaren Jörgen Melin till SVT Småland. ”Det var mycket prat om att det kommer att fattas litet av det ena och det andra.” Nu växer det sockerärtor, lök, potatis, rädisor och sallat istället för blommor i rabatterna.

Beslutet att odla något annat än blommor på kyrkogården har väckt starka reaktioner på sociala medier. Vissa tycker att det är respektlöst eller till och med osmakligt att odla mat så nära gravarna. Kyrkans inlägg på en lokal Facebook-sida fick tas bort efter en mängd hårda kommentarer.

Det som odlas får besökare ta del av under en skördefest till hösten, och det som blir över säljs för välgörande ändamål.

”Jag vill vara tydlig med att vi inte har planterat på några gravar”, avslutar Melin.

Nu är Traryd känt för något annat än Traryd Fönster och filtillverkaren Sveriges Förenade Filfabriker (som stängde 1988).

Men hur är det med det andra USA? Det som inte märks så mycket eftersom de som finns där är fullt upptagna med att arbeta. Och vad gör de när de inte arbetar? Hur tillbringar de en helg?

USA:s samhällsliv skiljer sig mycket från Europas. Det avspeglas inte minst i hur amerikaner tillbringar sina helger. Dessa präglas av en uppsjö aktiviteter som det som europé är svårt att vänja sig vid.

USA är ett land grundat av och för nybyggare och äventyrare. De som tillhör en släkt som bott här sedan 1800-talet har därför alla en unik uppsättning av mer eller mindre dramatiska berättelser om anfädernas öden och äventyr. Eftersom min familj delades i en svensk och en amerikansk del omkring år 1900 kan vi ta den som typexempel.

Att studera min svenska släkttavla, som på mors sida ringlar sig ända tillbaka till tidigt 1500-tal, är nästan lika upphetsande som att läsa telefonkatalogen. Bönder, bönder, bönder, någon enstaka präst, mer bönder … Och dessa verkar aldrig ha flyttat på sig. Graden av inavel i dalsländska och andra bondebygder måste ha varit förskräckande hög långt in på 1900-talet.

Skyskrapor och skogen

Mina amerikanska anhöriga däremot har skrivit hela böcker om anfädernas emigration och spreds över det nya, stora landet i väster. Visst, många av dessa blev också bönder. Men de har i alla fall berättelser om vildsinta indianer, riktiga framgångshistorier och äkta losers. Medan i alla fall vissa av dem flyttade till Chicago och byggde skyskrapor drog andra till Wisconsin för att jobba i skogen. Som snubben som tappade minnet efter ha fått ett träd i pallet och försvann – tills minnet kom tillbaka och till både hans egen och släktens förvåning upptäckte att han bott i Kalifornien i 30 år.

Jag berättar nu inte dessa anekdoter för nöjes skull. Min poäng är att omständigheter formar olikartade kulturer. Och att ett samhälle som det amerikanska – rörligt, sprudlande, föränderligt – alla etniska, religiösa och andra likheter till trots är delvis helt annorlunda än Europas förstockade samhällsliv.

Eftersom det är fredag, låt oss ta synen på arbete och helger som exempel. Någon sa en gång att medan européer jobbar för att leva lever amerikaner för att jobba. Och i denna generalisering ligger en djup sanning. Amerikaner är nämligen måttlöst aktiva. De jobbar som lutheranska bönder på 1600-talet – alltid och stenhårt.

Kort semester

Och det ger resultat. Räknar man in hur mycket amerikaner jobbar över och vilka korta semestrar de tar arbetar Joe Sixpack omkring en månad mer per år än Pelle Medelsvensson. Det är därför inte konstigt att Sverige, om landet gick med i USA, skulle hamna bland de tio fattigaste delstaterna tillsammans hålor i tillvaron som Mississippi, Alabama och New Mexico.

På grund av detta vill man tro att amerikanerna kraschar och gör ingenting på helgerna. Men icke! De flesta fyller dem med hela uppsjöar av aktiviteter.

På väg hem från jobbet fredag eftermiddag slinker många in på en bar för ett par öl med kollegor och bekanta. Det kan man göra eftersom gränsen för rattfylla här är betydligt rimligare än i Sverige med sin nitiska nolltolerans för alkoholrelaterat umgänge. Som svensk tar jag dock givetvis cykeln ner på stan för ett samspråk med Ron, Jack, Mike, Ken och de andra. Och mycket prat blir det på vårt nuvarande vattenhål Harbor Bar. Dessa dagar pratar vi inte minst om Bidens senaste minnesluckor.

Pizza och popcorn

För de flesta varar dock denna samkväm inte mer än en timme eller två. Vid sexsnåret förväntas man vara hemma för (jag tror det svenska termen numera är) fredagsmys framför tv:n med pizza och popcorn. Samt dra upp en generalplan för de kommande 48 timmarna.

På lördag morgon drar därför som regel husmödrarna iväg för att fika med någon väninna innan de veckohandlar mat. Parallellt rullar små arméer av gubbar som jag ut i trädgården för att ta tag i mer maskulina bestyr som gräsklippning. Och då många amerikaner äger egna hus är att ”arbeta på huset” mycket viktigare än i Sverige, där många bor i hyres- eller bostadsrätter utan trädgård, garage och läckande tak. I puritansk anda förvandlas därför grannskapet till workshops där vi män lånar verktyg av varandra och knäcker en Bud eller tre medan vi hjälper varandra med olika saker.

Om tiden räcker till brukar sedan lördagseftermiddagen innebära olika sport- och utomhusaktiviteter. Inte för mig, visserligen, som är barnlös och bara springer för livet. Men eftersom klimatet i stora delar av USA är mildare och befriat från Sveriges evighetslånga vinterhalvår är jakt, fiske och golf legio för pappor, långpromenader med bästisar grejen för mammor och sportaktiviteter för barnen standard. Innan det är dags för alla att packa in sig i bilen för middag på en restaurang före ett biobesök.

Ett alternativ till det senare är att man bjuder över grannar och vänner för en annan amerikansk specialitet: barbecue. Att grilla är det förvisso även mången svensk som gör, men i USA är grillfesten mycket mer av en ritual och statussymbol. Som man i huset flippar man hamburgare, dricker öl med grabbarna framför en två meter lång gasolgrill och språkar om veckan som gått. Allt medan frugan och grannkäringarna fixar tilltugg som ugnsbakt potatis och sallad i köket.

Söndagen inleds sedan i stora delar av USA fortfarande med att familjen gör det för moderna svenskar mest exotiska som tänkas kan: att gå i kyrkan. Återigen är jag som svensk ganska dålig på att ”do church”. Vilket är synd, för detta är här så mycket mer än att sitta av en svavelosande predikning.

Kyrklunch och skvaller

Amerikanska kyrkor är nämligen fullskaliga miniatyrsamhällen. Anländer man tidigt serverar många kaffe och tilltugg till det inledande ”skvaller på kyrkbacken” med andra besökare. Och när sedan vi vuxna troppar iväg för gudstjänst tas småbarn om hand av barnskötare och äldre barn går till söndagsskola. Varpå många efteråt i smågrupper åker på ”kyrklunch” för ännu mer skvaller.

Kyrkan fungerar för amerikaner alltså minst lika mycket som en social klubb som bönehus. Och efter att ha fått syndernas förlåtelse åker många antingen till stranden, tar en långpromenad i någon av USA:s otaliga naturreservat, eller besöker någon vän eller släkting. Och då bensinen kostar cirka 6 svenska kronor litern kan dylika söndagsutflykter ofta bli både tre, fyra och fem timmar långa.

Som europé är det nästan omöjligt att helt anpassa sig till denna helgkultur. Och i sanning ska sägas att när världen globaliseras och kulturer konvergerar tar många, inte minst yngre amerikaner, det lite lugnare nu för tiden. Som upplevelse är det dock fortfarande nästan lika fascinerande att hänge sig åt en amerikansk hetshelg som det är att anpassa sig till siestakulturen under en vecka i Spanien. Det ger perspektiv på tillvaron och är en god påminnelse om hur annorlunda USA faktiskt är.

Men återigen: även om min typiskt amerikanska fru har mer adrenalin än halva Småland utnyttjar jag ofta mitt prerogativ som familjeöverhuvud och anbefaller sovmorgnar och sena groggkvällar på helgerna. Det senare tenderar dock att bli ensamt, för vid sidan av att dricka öl kan de flesta amerikaner inte supa. Fast den storyn får vi ta vid annat tillfälle.