Men verkligheten är lite annorlunda. Kanske är det bästa exemplet på det Kroatiens president Zoran Milanovic.

Han hävdade nyligen att EU:s och Nato:s stöd till Ukraina bara skapar onödigt lidande och förlänger ett krig Ukraina inte kan vinna. Idéen om att Ukraina kan segra betecknade han som ”galenskap”:

”Vad är målet? Rysslands sönderfall? Ett regimbyte? Det pratas om att slita sönder Ryssland. Det är galenskap”.

Han gjorde sina uttalanden i dagarna under ett besök på en militärbas i Petrinja i östra Kroatien. Milanovic menade också att det är dags att omvärlden förstår att Krim för historiskt – och numera – för alltid är ryskt territorium.

Den kroatiske presidenten diskuterade i sitt samtal med journalister kriget i Ukraina från en delvis annan utgångspunkt än den i dag vanliga i västvärlden, Milanovic anlade ett annat perspektiv – han menade av västvärldens stöd till Ukraina i dag är: ”… djupt omoraliskt eftersom det inte finns någon lösning på kriget”. Mer stöd – förlängd pina; för ukrainare och européer.

Den kroatiska presidenten hävdade att USA:s mål är att få Ryssland att kollapsa och att det är meningen att Europa ska bära bördan i den kampen:

– Från 2014 till 2022 har vi sett hur någon provocerat Ryssland med målet att starta det här kriget.

– Vem betalar priset? Europa. Amerika betalar minst.

Den som följt Milanovic karriär blir inte nämnvärt förvånad över hans hållning. När han valdes till president 2019 betraktades han som en frihetlig vänsterkandidat – och hade i årtionden varit ledare i olika positioner för det socialdemokratiska partiet.

Som president visade sig hans frihetlighet vara äkta vara – och inte bara ett poserande. Under pandemin motsatte han sig lockdown och nedstängningar – och hotade med att låta fängsla alla som ville genomdriva nedsänkningar och restriktioner. (”Fängslande” kan låta mindre frihetligt, men på Balkan har man en lite annorlunda syn på vad som är tillåtet för att värja den personliga friheten).

Mest upprörda över Milanovic hållning var dock inte kroaterna utan det österrikiska utrikesministeriet som begärde en ursäkt och förklaring för att den kroatiske presidenten hade jämfört de österrikiska åtgärderna mot corona med de lagar nazisterna införde i landet efter att det ockuperats.

I och med kriget i Ukraina ökade motsättningarna mellan president Milanovic och den kroatiska regeringen. Milanovic deklarerade att Ukraina var ett för korrumperat land för att det skulle släppas in i Nato - ungefär samtidigt sa han också att västvärlden borde ta hänsyn till rysk oro för det egna landets säkerhet. Motsättningarna minskade inte av att han beskrev Majdan-händelserna 2014 i Ukraina som en statskupp.

Man kan beskriva Milanovic som en person som i årtionden som politiker kämpade för att föra Kroatien närmare EU och in i Nato – därför att han trodde att det skulle innebära ökad – och garanterad – frihet.

När målet var uppnått och landet blivit en del av EU och Kroatien – och krav på corona-nedstängningar och omfattande stöd till Ukraina i kriget mot Ryssland blev följden av medlemskapen – då vägrade han släppa sina gamla positioner.

En mycket ovanlig europeisk politiker.

Det är något fel med den där panelen. De sitter för långt ifrån varandra, vilket inger en känsla av anonymitet. Samtidigt bekräftar de varandra, som medlemmarna på ett AA-möte. De nickar och har sig och ser empatiska ut. De grälar aldrig.

Och fel har, och hade, de, förstås. Kroatien kontrade inte alls. De började tvärtom matchen ganska friskt och höll i bollen och försökte anfalla. Men de kom ingen vart. I stället var det Argentina som var säkra i sina positioner. När de senare sedan, efter något tjog minuter började anfalla, tycktes de kunna riva upp stora hål i det kroatiska försvaret. Detta gav dem självförtroende.

Efter 34 minuter small det, på straff. Upprinnelsen till straffen var en sådan kroatisk "försvarsosäkerhet", ett anfall som gick så fort och var så elegant och där anfallaren blev så frispelad, att jag var övertygad om att det var offside.

Men om frispelningen just var "elegant", tyder detta på att det inte var offside, och det var också lätt att se på reprisen.

Straffen dundrade Messi upp nättaket. Tangon fortsatte sedan tämligen omgående, i 39:e minuten kom 2–0.

Fast de dansar nog inte "tango", förresten, men jag jämför dem med storebror Brasilien, sambalaget. Dansjämförelsen går dock på kryckor. Vad man kan se är att argentinarna rör sig framåt fort och kraftfullt, som om de gick på steroider.

2–0-målet var en omställning. Centertanken Alvarez fick bollen efter ett i vanlig ordning misslyckat kroatiskt försök till anfall och drev bollen i hög fart mot målet ända från mittlinjen. Han hade inte direkt hela laget med sig i anfallet men ett par stycken hade han och dessas passningsvägar blockerades av kroaternas backlinje, varpå Alvarez i stället helt sonika sprang framåt, ("fjamåt", sa Annie Lööf) stapplandes och snubblandes men ändå som en stridsvagn och lyckades "chippa" in bollen innan han kolliderade med målvakten.

Det här målet gjorde argentinarna på läktaren ännu galnare än vanligt, alla utom dem som inte hade glömt chocken i helgen, när Nederländerna kvitterade till 2–2 i sista minuten. Men de kunde andas ut i 69:e minuten, då Alvarez gjorde sitt andra mål till 3–0. Det var en annan stridsvagn, Messi, som assisterade honom, efter en soloraid längs den kroatiska kortlinjen, ett slags balansnummer, varpå Messi spelade snett inåt bakåt, där Alvarez slog in den i ganska öppet mål.

https://twitter.com/gchahal/status/1602766895320793089

AA-mötet i SVT-studion hade nu "bytt fot", nu hyllade man Messi och bara Messi, han hade gjort ett trollnummer och det argentinska folket skulle komma till himlen, och bli mindre arbetslösa, åtminstone "känna sig" mindre arbetslösa, om denne bollkonstnär Lionel bara fick leda sitt lag till den första VM-titeln sedan Diego Maradonas senaste, 1986.

Fast först måste de vinna semifinalen, förstås.

Men det gjorde de, med 3–0.

Kroatien, med sina av SVT hyllade spelare som Modrić, Gvardiol och Perisić, sprack som en ballong, kändes det som. När de hade förstört livet för mig och andra brasilianare i fredags, hade man ju hoppats på en repris idag, att de skulle lysa upp kvällen som ett luciatåg i vinterkylan. Men det var ta mig tusan inte godkänt.

Och nu ställs allt hopp till Frankrike.

Notera 1:

Kroatien saknade spets, något i stil med Ivana Knoll. Var har hon förresten hållit hus sedan succén hon gjorde med sina selfies med schejker, för några veckor sedan? Har inte synts i tidningar på lång tid. Hon sviker sitt hemland. Så länge hon tog selfies och syntes, var Kroatien kvar i turneringen. Fast de gjorde ju bara mål på straffar, eller också inga alls. Eller också glädjedödarmål, som det Petković gjorde mot Brasilien.

Notera 2:

Apropå Ivana Knoll (eller ska det vara "Knöll", "Knall" eller rent av något ännu mer vågat) och "livet på läktarna", har det blivit slutpratat snart, om publikfiasko I Qatar-VM? Det var fullsatt igår på Lusail stadium (83 966) och det motsvarar ungefär två "fulla" Friends arena.

Men det som imponerar med Kroatien, sa man i TV efter "miraklet" igår, är att de endast har 4 miljoner människor och ändå kan skaka fram så många bra spelare. Brasilien har 50 gånger så många människor till sitt förfogande, har säkert något snille på SVT räknat ut. Men de får ju bara ha elva man på plan samtidigt, där hade de inte tänkt lika snillrikt.

Men visst var brassarna ändå favoriter inför matchen på Education City Stadium. Kanske en underdrift, förresten, de var i princip klara segrare, om man fick döma av det gulgröna hav av supportrar och orkestrar (cirka 78 stycken) som var här för att dansa vidare på väg mot finalen (även om det fanns "kluster" av tillresta kroater i publiken, dock sågs ingenstans i någon kameralins Ivana Knoll, hur dålig på PR får man vara egentligen, jag vet inte vem som var kameraproducent? För det är klart att hon satt där någonstans, men hon redovisas säkert under dagen, på sociala medier).

Inför avspark i spelargången, hälsade Casemiro glatt på sin gamle lagkamrat från Real Madrid, Luca Modrić, av vilka den senare, inte såg fullt lika uppsluppen ut, som brassen, vid handslaget, även om han artigt hälsade tillbaka. I dånet av sambaorkestrarna och det brasilianska "väckelsemötet” som redan ägde rum ute på arenan, kanske Casemiro hade föreslagit, där i gången, att Modrić och hans kroater borde ta sitt förnuft tillfånga och inte spela matchen, lämna "walk over", som det hette när jag spelade korpfotboll.

Men det var nog, med facit i hand, snarare Brasilien som inte borde ha spelat matchen igår. Åtminstone borde de ha spelat den på ett totalt annorlunda sätt. Kanske borde de också ha tillåtits ha fler spelare på planen. De som fanns där gjorde hursomhelst inte sitt jobb. Men experterna runt det extremt pösiga panelbordet på SVT (och där man, när man väl reser sig från bordet, framträder i inte lika pråliga, vita gymnastikskor) sa i halvtid att kroaterna hade gjort allting rätt, i sitt markerings- och positionsspel.

Men det hindrar ju inte sanningen, nämligen att Brasilien å sin sida hade gjort allting fel. De måste alltid trolla fram lösningar, eftersom motståndarna alltid bildar en köttmur.

Det hade sett stillastående ut. I andra halvlek blev det lite bättre, små brasilianska framstötar gjordes, tempoväxlingar med millimeterprecision i passningarna och "frilägen" (dock i "täta" situationer) uppstod, men då stod kroaternas målvakt Livaković i vägen. (Lägg märke till, i referatet, att det aldrig är frågan om att motståndarna ska anfalla mot Brasilien).

När matchen gick till förlängning, var nog de anställda på Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap i Brasilien lite oroliga för att de skulle få jobba extra i helgen (förresten de var nog "lite oroliga" själva också, om de också svimmar kan de inte skaffa fram extra sjukhussängar, vid händelse av förlust).

Men då, i sista minuten av första förlängningskvarten, kom det "förlösande" 1–0-målet, av Neymar som sågade sig igenom det kroatiska försvaret och pangade in bollen i nättaket (Nu behövdes också sjukhussängar, uppe hos orkestrarna, som ni förstår).

https://twitter.com/innotizzy5/status/1601266943432216576

Men manusförfattaren var, tyvärr, inte klar ännu. I de sista minuterna av den andra förlängningskvarten, när brassarna i sedvanlig stil fortsatte att anfalla för att ingen ska kunna säga att de bara vann med 1–0, kvitterade Kroatien i en kontring. Ja, ni hörde rätt. Petković, hette den ondsinte mannen, som förstörde många människors liv, orsakade död och förintelse hos vanliga, hårt arbetande, och tv-tittande, människor.

https://twitter.com/shxdwxx/status/1601550570573152257

Nu var det här var inte längre Brasiliens match. De hade trots allt trummat på och fått ett sent ledningsmål, varpå deras "huvuden" hade hamnat i semifinalen.

När den här chockartade straffläggningen kom, var de inte "där" (anglicism, förlåt mig) och på darriga ben stegade spelarna fram mot en kroatisk målvakt som man under 120 minuter hade sett till att göra till en fantom. Det gick inte bra. Ännu sämre gick det av att man undlät att låta Neymar slå en straff allra först. Han kan ju i alla fall hålla nerverna i styr.

Hålla nerverna i styr kunde kroaterna. De bara pangade rakt på och målvakten slängde sig åt alla möjliga olika håll.

Så det var det. Kroatien vann och får spela semifinal mot Argentina.

Och vi andra ställer in klockan på 2026. Den brasilianska publiken också. Om de har kommit upp ur sjukhussängarna.

https://twitter.com/ChiranGv98/status/1601282626983432192

Notera 1:

Svenska medier är bra på att prata om allsköns jordbävningar och katastrofer i världens omöjliga hörn. Men när jag i mitt armod, knäppte över kanalen till TV4:s nyheter, för att få en förklaring, eventuellt tröst, till detta Brasiliens uttåg ur VM, läste kvinnan upp följande, vid sportsändningen: "Brasilien åkte ut på straffar mot Kroatien i fotbolls-VM i Qatar. Och Calle Halvarsson kom trea i världscupen."

Vaaa! Vaaaa!

Notera 2:

Qatar-VM har blivit, åtminstone som det ser ut från tv-soffan, en dundersuccé, publikt. De färgrika, talrika supporterskarorna har briljerat som aldrig förr, även om de nu, med Brasiliens försvinnande, blir några orkestrar fattigare. Men det verkar som att det, på grund av denna agenda som medierna har mot Fifa, inte är okej att säga detta. På grund av att man inte kan hålla isär de usla förhållandena vid byggnationerna av arenor och att Qatar-VM sportsligt, hittills, är en succé, säger man inte sanningen.

Fegt.

VM är en succé. Och varför inte? Det är kul med färgglad underhållning i mörka december.

Notera 3:

VM-succén gäller dock inte, om man frågar de svenska tv-tittarna. En undersökning gjordes för någon vecka sedan om tittandet på VM. Hela 60 procent av svenskarna svarade att de inte tittade alls, ungefär trettio att de gjorde det och tio att de inte brydde sig.

Ja. Men man borde nog göra en undersökning om vad svenskarna istället tittar på, det vill säga vad svenskarna föredrar för "underhållning".

Resultatet blir:  100 procent tittar på Allsång på Skansen (där det sällan visas något svenskt), 100 procent tittar på "På spåret" och 100 procent tittar på "Diggilo", liksom "Så ska det låta."

Därför tittar de inte på fotbolls-VM. De är lite efterblivna. Men de jobbar åtminstone hårt och försörjer sig.

De påminner om japaner och sydkoreaner.

”Vi kan bekräfta att alla offren är polska medborgare”, sa Marcin Przydacz från det polska utrikesministeriet till tv-kanalen TVN24. Han reste till platsen, och sa att de skadade behandlades på fem sjukhus i Kroatien.

Polska poliser på plats i Kroatien, som en del av projektet ”Safe Tourist Destination” hjälpte de kroatiska myndigheterna att kommunicera med de överlevande. Anledningen till olyckan är inte känd.

Pilgrimernas mål var platsen för Vår Fru av Međugorjes uppenbarelse, också känd som fredens drottning. 1981 visade hon sig flera gånger för några tonåringar i det som då var Jugoslavien. De såg alla en skimrande silhuett av en kvinna som badade i ett strålande ljus. Hon sa att de som kunde se och höra henne skulle be om fred. Några år senare började Jugoslaviens våldsamma sönderfall.

Kom tillbaka, fredens drottning. Du behövs.