Den lille senige mannen brukar hävda att världsfred kan uppnås bara alla i världen får tillgång till en egen liten båt. Då skulle de med automatik bli fredliga till sinne och kynne, liksom vaggade till saktmod av vågorna. Jag brukade påpeka att somaliska pirater hade tillgång till egna båtar, men att det inte verkade ha gjort dem mer fredliga – men det rubbade inte hans tilltro till båtars, havs och sjöars lugnande inverkan.

I vilket fall, ambulans tillkallades, och personalen återupplivade den lille senige mannen.

När han kvicknade till förklarade sjukvårdarna att den lille senige mannen måste följa med i ambulansen – han skulle till sjukhus för en undersökning.

Den lille senige mannen protesterade. Han var vare sig klar med sitt bastubad, eller sitt simmande. Några längder till återstod i bassängen. När det var klart skulle han mer än gärna följa med till sjukhuset.

Han fick inte riktigt sin vilja igenom. Numera är han tillbaka, återställd men dock inte botad från att sprida sitt båtevangelium.

Händelsen fick mig att börja fundera på det svenska förhållandet till badhus.

Många har länge förfasat sig över, och förbannat svenska kommunalpolitikers maniska lust att bygga nya badhus.

Alla de som är kritiska menar att det är ett tecken på kommunalpolitikernas vilja att resa äreminnen över sig själva. Byggnader som står där, inte i all evighet, men åtminstone i några årtionden – och de vattenfyllda monumenten ska påminna stadens och bygdens invånare om dem som beslutat om bygget. Det är i alla fall vad politikerna själva antas hoppas på när de ger klartecken för uppförandet.

Men en fråga förblir obesvarad med det svaret.

Varför är det just badhus som i så fall så ofta ska fungera som monument över några politiker?

Varför bygger inte kommunernas starke män, och kvinnor andra former av minnesmärken över sig själva? Gigantiska broar, parker eller muséer?

Eller använder pengarna till att lösa lokala problem med brottslighet, och social misär – på ett eller annat sätt?

För att få svar på den frågan måste vi röra oss bakåt i historien. Förflytta oss åtminstone till antiken, och börja där – för att förstå vilken roll badandet spelar för människor.

Att härskare låter uppföra badhus när det omkringliggande samhället håller på att rasa ihop är inget nytt fenomen. De största och mest påkostade romerska baden – termerna – byggdes när det romerska riket befann sig i utförslöpan.

”Vad var uslare än Nero, och vad var skönare än hans termer?”, frågade Martialis.

De första romerska termerna byggdes för att efterlikna – och överträffa – de grekiska baden. De senare var platser inte bara för avkopplande och stimulerande bad i vatten eller ånga; där diskuterades filosofi och politk, där föreläste tänkare om allt från matematik till stridskonst, där ägnade man sig åt sång, dikt och teater.

Så var det inledningsvis även i de romerska termerna. Men parallellt med att de kejsare som styrde förlorade förmågan att styra riket, och kontrollera sina egna allt mer perversa drifter, blev termerna istället säten för orgier. Man åt, söp och kopulerade, i bästa fall med någon av motsatt kön, i värsta fall med djur. Nu var skörlevnaden inte längre bara förbehållen kejsare som Caracalla, transkejsaren Heliogabalus och Commodus.

Utbyggnaden av termerna fortsatte till och med alla de gånger barbarerna stod utanför Rom och var beredda att storma staden.

Massbad och Messalina

Antalet arbetslösa, fattiga och frivilligt sysslolösa växte snabbt, och de styrande insåg att ett sätt att hålla massorna förnöjda var att se till att de fick tillgång till baden, och där bjöds de ibland på mat och dryck, och kunde känna sig som medborgare eftersom de badade i samma vatten som kejsare och andra dignitärer, även om de inte hade råd att betala för samma samlagspartners som de rika. Om de inte stötte på kejsarhustrun Messalina, som brukade maskera sig, klä ut sig till hora, och ge mängdrabatt till alla som var intresserade.

Badhusen var en del av del av brödet och skådespelen som erbjöds dem som bodde i Rom, möjligen var termerna den viktigaste delen.

Nu skulle man kunna göra det lätt för sig och säga att det är därför svenska kommunalpolitiker bygger badhus i dag.

Samhället är i förfall – då bygger makthavare bassänger.

När de ska försöka få slut på gängkrigen i Järva bygger de ett utomhusbad på Järvafältet i Stockholm.

I Uppsala funderar de på att bygga fyra nya badhus. Där får de understöd av invandrarkvinnor i en av förorterna. De har startat en namninsamling för att ett badhus ska byggas just i deras förort, eftersom de påstår att ”det är bästa sättet att åstadkomma integration”.

Men frågan kvarstår. Om makthavare bygger badhus i samhällen i förfall – i antikens Rom och dagens Sverige – varför är det just badhus de bygger?

Vad är det för speciellt med bad och vatten?

Kristendomens seger i Rom och Europa innebar en förändrad inställning till badandet.

I Rom stängdes termerna, likaså de badanläggningar som hade uppförts i andra delar av det romerska imperiet. Badhusen ansågs vara platser för synd och avgudadyrkan, och det låg väl en del i det. Men påvar och prelater drev det hela ett steg till. De förkunnade att bad, och därmed renlighet var en synd i sig.

Alltså blev det ett tecken på kristen fromhet att avhålla sig från tvagning.

Män och kvinnor som under sitt liv inte tvättat sig blev helgonförklarade. Man brukade då tala om ”oder sanctorum”, de heligas lukt – fast de heligas stank hade varit en lämpligare benämning.

Svenskt undantag

Men det fanns en del av Europa där man lyckades undvika den katolska kyrkans påbjudna lortaktighet – och det var Sverige. Vikingarna hade kommit i kontakt med de slaviska folkens bastubadande, och vid sin återkomst till hemlandet började de uppföra bastubad i de egna hemmen och byarna. Det var en självklarhet för många att man skulle bada åtminstone en gång i veckan. Det hedniska sveariket var befolkat av människor som oftast höll sig mer renliga än de som levde i de katolska delarna av Europa.

När kristendomen väl nådde Sverige, hade den religionens inställning till vatten och badande mjukats upp. Klostren i Europa tillätt till och med munkar och nunnor att bada en gång – eller till och med två gånger – om året.

Alltså fick de som bodde i Sverige ha sin bybastu i fred, och ingen rörde de rum för badande som herremännen byggt i sina hus. Det var rum som ofta intog en central plats i hemmet, det var där man umgicks i familjen, och med vänner och grannar. De romerska termerna hade återuppstått i de svenska granskogarna.

Men säger detta oss något om varför det byggs så mycket badhus i Sverige i dag?

Ja, och nej.

Vi måste dyka djupare i svenskars förhållande till vatten och bad för att verkligen förstå.

Nästa avsnitt: Hedendom och helande källor – i Sverige … på 1800-talet!

”Min ande lämnade min fysiska kropp”, säger Johnson i ett uttalande på Tiktok, som Daily Mail har uppmärksammat. Trots att pastorn förkunnade Guds ord nekades han inträde till himlen, och förpassades till det andra, litet varmare stället.

https://www.tiktok.com/@geraldajohnson1/video/7174925291230334250

Efter att ha kommit in i det brinnande dödsriket plågades han med demoniska tolkningar av Rihannas Umbrella och Bobby McFerrins välkända Don't Worry, Be Happy. ”Det fanns en avdelning i helvetet där det spelades musik. Det var samma musik vi hör på jorden, men i motsats till originalartisterna som sjöng stod istället demoner för sången.”

Efter att ha blivit återupplivad säger pastorn att hans erfarenhet är ett bevis på att populärmusik är underjordens försök att kontrollera människor innan de går vidare. Det är ännu oklart varför pastor Johnson inte fick komma in till himlen.

”Det är kätteri!” ropade en av de kyrkobesökare som lämnade predikan. I ett brev till Michael Banner, dekanus vid Trinity College, skriver en av dem ”Jag lämnade gudstjänsten i tårar. Jag föraktar tanken att genom att skära hål på en man, genom vilket han kan penetreras, kan han bli en kvinna.”

Banner försvarade predikan, och föreslog att ”vi skulle kunna tänka på dessa bilder av Kristi manliga/kvinnliga kropp som ger oss sätt att tänka kring frågor kring transpersoner i dag.”

En talesman för Trinity College sa att ”Predikan utforskade karaktären av religiös konst i en anda av tankeväckande akademisk forskning, och i linje med en öppen debatt och dialog med universitet i Cambridge.”

Två källor säger till Rolling Stone att föräldrarna måste underteckna ett sekretessavtal. Dessutom är skolan ännu inte ackrediterad, och de försökte fortfarande anställa lärare strax innan läsåret började. Exakt vilka som arbetar på skolan är inte känt.

Den som tros vara skolans rektor och vd, 28-årige Brianne Campbell, har enligt tidningen aldrig haft en formell position som pedagog. Den erfarenhet hon har kommer efter att ha arbetat med piano-, gitarr- och sångundervisning i sin egen lägenhet.

West har planer på rikstäckande skolor och en högskola – Donda Academy ses som ett test om konceptet med en kändisstödd skola håller. Annars riskerar de att äventyra utbildningen för de barn fem till 18 år som anförtros dem.

Våldet mot kristna i Nigeria ökar, speciellt mot präster. Enligt Armed Conflict Location and Event Data Projekt har det ökat med 21 procent under 2021, jämfört med 2020. Detta följer också trenden av ett ökat politiskt motiverat våld mot civila över lag. Mellan januari 2020 och juli 2022 skedde det 99 attacker mot präster och andra representanter för kyrkor.

Dussintals dog vid en attack mot en katolsk kyrka i Ondo i juni. Nigerianska staten skyllde dådet på IS-terroristernas västafrikanska gren. Men ingen har officiellt tagit på sig dådet. Att präster specifikt är måltavlor lägger också en till dimension av problem. Många som tillfrågats vill inte prata med journalister från Al Jazeera, med hänvisning till sin egen säkerhet.

Så sent som i augusti kidnappades fyra nunnor som var på väg till Flodstaten i Nigerdeltat. Polisen fritog nunnorna efter några dagar men ville inte säga om det krävdes en lösensumma. Det finns tecken på att just kidnappningar mot lösensumma har blivit något av en egen nisch i nigeriansk kriminell verksamhet.

Den mest kända terrororganisationen i Nigeria är Boko Haram. IS-terroristernas västafrikanska gren bröt sig loss ur Boko Haram 2016. Man har sitt högkvarter i Kaduna i nordligaste delen av Nigeria.

Den nordligaste delen är också den farligaste med 32 attacker mot präster sedan 2020. Den minst farliga är den sydvästra delen. Enligt Polycarp Lubo, ordförande för en avdelning av landets kristna samarbetsorgan CAN, är prästerna själva inte rika. Han kan därför inte svara på varför präster och pastorer nu blivit måltavlor.

Tidigare har den främsta måltavlan för kidnappningar varit skolbarn. En orsak till skiftet mot mål som präster är att öka legitimiteten för milisgrupperna som utför dåden. Att man stängt skolor i utsatta områden av säkerhetsskäl kan också spela in. Dessutom får man väldigt mycket uppmärksamhet, både lokalt och internationellt.

Inget hindrar milisgrupperna från att röra sig mot nya mål, det är därför mycket viktigt att prästerna får beskydd. Det säger Malik Samuel, som arbetar för Institute of Security Studies i Abidjan.

Katolska kyrkan är värst drabbad, av 120 präster och andra som utsatts hör hälften till dem. Kyrkan har inte officiellt kommenterat kidnappningarna men tros betala lösensummorna. Enligt Lubo betala alla kyrkor i landet lösensummorna, trots umbäranden för både kyrkor och familjerna till kidnappade präster.

Lubo menar att detta är en form av förföljelse mot kristna i Nigeria. Enligt källor till Al Jazeera handlar det bara om kyrkornas förmåga att betala, och inte om religiösa motiveringar. Undantaget är Boko Haram och andra islamiströrelser. Samuel menar dock att situationen kan leda till en ökad konflikt mellan kristna och muslimer i landet.

Islamismen i Nigeria nu

Boko Haram svor 2015 trohet till Islamiska Staten. Åren efter följde stora konflikter där en koalition av västafrikanska länder slog tillbaka, i vissa områden som Boko Haram erövrat. 2019 påstod president Muhammadu Buhari att man besegrat organisationen, något som tillbakavisats. Man har en central organisation men också ett system av celler om drygt 300 soldater var.

2021 kapitulerade 6 000 Boko Haram-soldater i den nordöstra regionen inför Nigerias armé. Totalt har 350 000 personer dött i konflikten som startade 2009. Det har också rapporterats att ledaren Abubakar Shekau dog i maj i fjol, genom att ha detonerat en bombväst. Han var då nära att bli tillfångatagen av rivalerna i IS-terroristernas västafrikanska gren.

Ofta när Nigerias regering utropat seger har motstridiga rapporter kommit. Det återstår att se hur nära man är att besegra Boko Haram, eller om man får blodad tand av den nya lukrativa verksamheten med kidnappning av präster.

Masih anklagades för att ha hädat profeten Muhammed, och arresterades efter att han påstås ha sagt att för kristna var Jesus den sanne profeten. I rätten insisterade Masih på att han var oskyldig till anklagelserna, och att fallet mot honom var ”grundlöst, falskt och oseriöst”.

Masih sa också att anklagelsen mot honom gjordes av en rival som ville förstöra hans verksamhet med att reparera motorcyklar.

Anklagelser om hädelse används ofta för att skrämma religiösa minoriteter till lydnad, och för att få slut på personliga trätor. I april dömdes sex män till döden för hädelse, nio till livstids fängelse, en till fem års fängelse och ytterligare 72 till två år vardera. Åtta av de dömda var ungdomar.

Att reparera ett läckande tak och spruckna väggar skulle bli dyrt. De kom överens med den lokala bryggaren John Martin att ta fram ett öl baserat på deras historia och värderingar. Nu finns bärnstensfärgade Maredret Altus (6,8 procent), bryggd med kryddnejlika och enbär. Till sommaren passar ljusa Maredret Triplus (8 procent), med en ton av salvia.

”Det är bra för hälsan. Det underlättar matsmältningen. Alla systrar gillar öl, vi är trots allt i Belgien”, sa syster Gertrude till Reuters, och tillade att nunnorna tillät sig en flaska var på söndagar.

Ölen är baserade på dinkel, en gammal sort som nämns i texter av Hildegard av Bingen, en tysk benediktinerabbedissa från 1000-talet som inspirerat den belgiska orden. Som komplement används de växter som vanligtvis odlas i nunnornas trädgård.

Ölet säljs i Belgien, Italien och Spanien – 300 000 flaskor i år, men de växlar upp till tre miljoner 2023.