Bazrafkan, som även tidigare använt koranen i sin konst, menar att kravet på respekt ska ses som dubbelmoral. Regimen själv visar enligt konstnären inte någon ”respekt för kvinnors rättigheter, och hävdar att koranen rättfärdigar deras förtryck av miljontals kvinnor”, meddelar Hufvudstadsbladet.

Den iranska ambassaden publicerade under söndagen ett pressmeddelande där man starkt fördömer ”den ständiga hatiska handlingen att skända den heliga koranen i Danmark.” De skriver vidare att man är ”förbryllad över de danska myndigheternas passivitet när det gäller att stoppa den oupphörliga spridningen av hat” i form av bland annat främlingsfientliga tal och förolämpningar mot koranen.

Ambassaden uppmanar också den danska regeringen att ”sätta stopp för denna cirkus av pretentioner" i yttrandefrihetens namn.

https://twitter.com/adrianjalali/status/1688127514235777024

Den kuwaitiska regeringen har enligt uppgifter från Middle East Monitor bestämt sig för att trycka och distribuera 100 000 exemplar av Koranen på svenska i vårt gudsförgätna land. Det ses som ett svar på uppmärksammade koranbränningar, som brukar locka en stor publik varje gång.

Enligt Kuwaiti News Agency sker detta för att ”bekräfta toleransen för den islamiska religionen, sprida islamiska värderingar och skapa samexistens bland alla människor.”

Utgivningen av de översatta koranerna väntas bli klar inom kort, som i samordning med Kuwaits utrikesministerium ska skickas ut till moskéer, bibliotek, skolor och andra institutioner i Sverige. Översättningsarbetet utfördes av framlidne Knut Bernström, en svensk diplomat och koranöversättare som konverterade från kristendomen till islam 1986. Han tog då samtidigt förnamnet Mohammed. Värt att notera är att hans översättning ”lättar upp” kritiserade passager med en omfattande notapparat.

Kuwait är en av många stater som fördömer koranbränningarna, och landets utrikesministerium säger att det är en provokation som kränker muslimer runt om i hela världen. ”Förövare av sådana fientliga handlingar bör ställas inför rätta, och förhindras från att använda principen om frihet som ett sätt att rättfärdiga fientlighet mot islam eller någon helig tro.”

Frågan är hur synen på islam kan förändras för de svenskar som bläddrar i Koranen? Redan nu kan Morgonposten bjuda på en del av innehållet. Till exempel står männen över kvinnorna, som ska lyda sin make. Det går också bra att slå dem, men bara som en sista utväg (4:34). Den som stjäl skall bli av med handen (5:38), och den som gör uppror mot Allah och hans apostlar skall utan förskoning dödas eller korsfästas, eller få hand och fot på motsatta sidor avhuggna (5:33). Ungefär så.

Det är ännu oklart hur responsen kommer att bli bland svenskarna, som inte riktigt har en stark tillit till någon gud av något slag. 74 procent av invånarna i Sverige säger sig inte alls tro på Gud, enligt en undersökning Göteborgs universitet gjorde 2020 (”Svenska religionstrender”).

Kuwaits parlament har även antagit ett förslag om att förbjuda försäljning av produkter från länder som kopplas till koranbränning – och Sverige kan ju räknas dit. Den svenska exporten har ett värde av ungefär en miljard kronor årligen. De stora exportprodukterna är medicin, bilar och toalettpapper. Produkter som nu alltså inte kommer att få säljas i Kuwait.

Som en vänlig gest för att kuwaitborna inte ska behöva lida av försämrad hygien efter sina toalettbesök ska vi kanske returnera de 100 000 koranerna med en gång. De kan komma väl till pass när det inte finns svenskt toapapper att tillgå.

Malaysia lägger över 20 miljoner kronor i 2023 års budget för att motverka islamofobi. Det gör man genom att översätta koranen till olika språk och sprida den internationellt. Av dessa koraner är 20 000 avsedda för Sverige, där Rasmus Paludan gjort sig världskänd genom koranbränningar. Samtidigt får man både positiv och negativ kritik mot initiativet. Slöseri med pengar anser vissa, som påpekar att koranen redan finns att läsa på internet. Inte tillräckligt hårt säger islamisterna, som vill se bojkott av svenska produkter.

Syftet är att skapa en bättre förståelse för islam, förklarade premiärminister Anwar Ibrahim under en konferens om islamofobi, i administrativa huvudstaden Putrajaya.

Det har blivit en sak av det här eftersom de som är motståndare till islam aldrig läser den heliga boken. Så, vi måste gå tillbaka till texten eller åtminstone översättningen för att rädda och upplysa andra om den djupare meningen av religionen, sade Ibrahim till Benar News.

Han tillade också att översättningarna, publicering och distribution kommer vara ett sätt att visa visdom och mognad mot onödiga attacker på islam. Ibrahim har också fördömt Paludans koranbränning utanför Turkiets ambassad i Stockholm i januari. Nu måste icke-muslimer utbildas, anser han.

https://twitter.com/PEMBELAMalaysia/status/1630406429164310528?ref_src=twsrc%5Etfw%7Ctwcamp%5Etweetembed%7Ctwterm%5E1630406429164310528%7Ctwgr%5Ed991fbeb661fee295205b4d9c25368392db9513a%7Ctwcon%5Es1_&ref_url=https%3A%2F%2Fwww.document.no%2F2023%2F03%2F06%2F20-000-gratis-eksemplarer-av-koranen-skal-motvirke-islamofobi-i-sverige%2F

Totalt kommer Malaysia skicka en miljon koraner till länder i världen. President Ibrahim besökte också nyligen världens näst största tillverkare av koraner, Nasyrul Quran-komplexet i huvudstaden, som invigdes 2017.

Sveriges ambassadör till Malaysia, Joachim Bergström, välkomnar initiativet. Han säger att han personligen gläds åt att koranen vill bli mer tillgänglig i hemlandet Sverige och i Europa. Han äger själv flera kopior och har arbetat länge i den muslimska världen.

Bergström var mellan 2016 och 2021 också Sveriges särskilda sändebud mot islamofobi. Han är helt övertygad om att dialog och kunskap främjar förståelse och fred.

https://twitter.com/jchmbrgstrm/status/1630082380324290560

Ett annat land som distribuerat koraner är Saudiarabien. År 2000 hade man skickat 138 miljoner till länder världen över. 2022 skickade man till exempel 30 000 kopior till Kenya.

Kritiker i Malaysia ifrågasätter dock om det är värt pengarna. Koranen kan redan läsas gratis på internet, i en mängd översättningar. Och pengarna som avsätts hade kunnat gå till ändamål i hemlandet i stället. Till exempel mat till fattiga malaysier.

Det finns också kritiker bland de mer hårdnackade islamiska grupperna i landet. Enligt Muhammad Fauzi Asmuni finns det inga garantier för att Sverige kommer påverkas på ett större plan at koranerna. Det finns ingen garanti att de kommer läsas av svenskar, säger Asmuni som är ordförande för islamistiska organisationen Ikatan Muslimin Malaysia.

Han vill i stället se en bojkott mot svenska varor, och andra åtgärder. Att muslimer ska reagera på ondska med godhet är bra, men ibland löser det inga problem, säger Asmuni. Speciellt inte problem som kräver ett starkt ställningstagande från muslimer. Dessutom finns ingen garanti för att koraner inte bränns igen.

På några timmar hade rykten spridits på sociala medier om att boken spottats på, och blivit både sönderriven och uppeldad. Inget av detta var sant, som alla, inklusive den lokala imamen som uppmanat till lugn, nu accepterar, rapporterar Daily Mail.

Då var det redan för sent, då en lokal fullmäktigemedlen från Labour hann twittra om att koranen var ”skändad”, och sa att denna ”allvarliga provocerande händelse” behövde åtgärdas omedelbart av polisen, skolan och kommunen. Skolan stängde av eleverna som var inblandade, och ringde av oklar anledning polisen som nu utreder ”hatbrottet”. Detta skedde trots att rektorn sa att det inte fanns något uppsåt från elevernas sida.

Pojken hotas nu till döden och har flytt från sitt hem; händelsen riskerar hamna i hans och kamraternas brottsregister.

Svensk polis har i samråd med Säpo börjat anpassa sitt arbete och sin tillståndsgivning efter att först ha gjort egna utrikespolitiska överväganden.

Efter det att Rasmus Paludan eldat upp en koran framför Turkiets ambassad hördes protester från ledare för muslimska länder. Turkiets president Erdogan talade om att Sverige aldrig skulle få bli medlem av Nato så länge koranbränning var tillåten i landet. Säpo hävdade att terrorhotet från utländska grupper mot Sverige ökat efter Paludans aktion.

Apallarkerna, en liten förening i Danderyd med tiotalet medlemmar blev upprymda över Erdogans uttalande. Den ”frihetliga” föreningen är motståndare till att Sverige blir medlem av Nato, och kom fram till att bästa sättet att förhindra detta var att bränna en koran på offentlig plats. De ansökte om tillstånd att få ”göra en Paludan” och elda upp muslimernas heliga skrift under en manifestation 9 februari i närheten av Turkiets ambassad.

Först dagen innan brännandet får föreningen beskedet att det inte går för sig att offentligt sätt eld på koranen. Dagens Nyheter har nu avslöjat att beslutet bygger på ett dokument från polisens rättsavdelning.

I dokumentet gör en ”extensiv” bedömning av ordningslagen. Ordningslagen stadgar att polisen när den utfärdar ett tillstånd för en sammankomst bedömer möjligheten att upprätta säkerhet och ordning vid sammankomsten, men nu för polisen in ett nytt moment. Nu ska beslut fattas på grundval av vad som kan tänkas hända senare – efter demonstrationen, eller hur man reagerar på demonstration hundratals mil därifrån – till exempel i Ankara. Ordningslagens ord har därför fått en mycket vid tolkning av rättsavdelningen. Nu gäller inte skrivningarna om att bedöma det som sker vid ett givet tillfälle på en bestämd plats – nu är hela världen del av bedömningen; liksom framtiden.

Henrik Wenander, professor i offentlig rätt vid Lunds universitet är hård i sin kritik av beslutet:

– Här var det ett bredare resonemang och det är ovanligt. Lagen medger inte de här abstrakta riskerna utan det ska vara på platsen eller i dess omedelbara omgivning.

Föreningen som fick avslag på sin ansökan har överklagat till Förvaltningsrätten.

I sin inlaga till Förvalnintsrätten försvarar och förklarar sig polisen med att:

”… beslutet har fattats i dialog med Säkerhetspolisen i syfte att, i en extraordinär situation, reducera attentatshotet”.

I rättsavdelningens dokument slås det också fast att det bara är koranen som ska skyddas mot destruktion meddelst offentlig bränning – det går fortfarande utmärkt att elda upp andra heliga skrifter som Bibeln, judarnas Torah, hinduernas Veda eller buddisternas Tipitaka.

Morgonposten har sökt Annelie Granstedt, chef för rättsavdelningen i polisregion Stockholm samt representanter för Säpo – dock vill ingen uttala sig.

De frågor vi ville ställa var:

• Ni bedömer att koranbränning ökar terrorhotet mot Sverige. Men är inte grunden för detta hot att det finns fler än 200 IS-terrorister som återvänt från Syrien och Irak? De befinner sig på fri fot, och är vana att utöva terror. Har det vidtagits några som helst åtgärder för att skärpa övervakningen av dessa individer?
• Kriminella spelade en framträdande roll i korankravallerna påsken 2021. Kommer inte gängen i förorterna att se förbudet mot koranbränning som en framgång – och ett tecken på svaghet från svenska myndigheter? Försvårar inte det här polisens arbete i allmänhet i dessa miljöer?
• Var går gränsen för en ”extensiv” bedömning när ordningslagen ska tillämpas? Får man i ett tal på en demonstration konstatera att Muhammed var pedofil?
• Har ni inte skapat ett prejudikat som uppmuntrar andra grupperingar än muslimer att framföra hot för att stoppa opinionsyttringar som är förhatliga för dem?

Koranen betonar nämligen att Allah styr allt som händer. Inget i världsalltet sker utan att han vet om det – eftersom det är hans vilja och antagna visdom som bestämt att det som sker ska ske. Saker och ting är liksom minst sagt förutbestämda – de är del av en gudomlig plan.

Jordbävningar omnämns i koranen som ett medel för att straffa de onda, testa hängivenheten hos de troende och lära dem som överlever en läxa. Fanns det inga onda människor skulle det inte behövas jordbävningar.

Enda sättet att överleva en jordbävning är att man lyssnar på profeten och gör som han sagt att man ska göra.

Det kan tyckas ofint att ta upp detta när människor i Turkiet sörjer sina anhöriga – må så vara. Men om man liksom partiet Nyans i Sverige och president Erdogan hävdar att koraner är heliga och inte får brännas – då får man anta att Erdogan avgår – samt att förstås Mikail Yüksel och Nyans tar sina händer från den turkiske presidenten. Erdogan leder det land som drabbats. Det är hans styre som måste betecknas som ondskefullt, om man ska ta koranen på allvar.

Koranen ger i sin 16:e sura en exakt beskrivning av det vi ser i Turkiet i dag när det beskrivs hur de som avviker från den rätta vägen får sitt straff:

”… Gud lät allt det som de hade byggt upp skakas i sina grundvalar så att taken störtade in över deras huvuden - och straffet drabbade dem utan att de förstod varifrån det kom.”

Även vers 45 i samma sura beskriver det vi nu ser:

”Kan de som smider onda planer känna sig säkra på att Gud inte låter jorden uppsluka dem eller låter straffet drabba dem från ett håll från vilket de ingenting anar.”

Jag ger ju inte mycket för koranen – men om jag av någon obegriplig anledning skulle vara vore troende muslim skulle min slutsats vara given: Allah är rätt förbannad på Turkiet.

När Allah dikterade koranen för profeten utgick han tydligen från att de framtida lärjungarna i vissa fall kunde vara trögtänkta, och att det därför kanske var bäst att upprepa budskapet, något som sker i 29:e surans 40:e vers:

”Var och en av dessa förnekare straffade Vi för hans synd … några slukades av jorden … Gud gjorde dem ingen orätt - det var de som gjorde sig själva orätt.”

Islam håller sig sedan länge med en expert på jordbävningar – och det är Zaghloul El-Naggar. Han doktorerade en gång i tiden i Storbritannien med en avhandling om Nildalens geologi. Han har 45 böcker bakom sig och blev den förste ordföranden för en kommitté vars uppgift det var att påvisa hur stora sentida vetenskapliga upptäckter finns omnämnda redan i koranen; exempelvis kvantmekaniken, relativitetsteorin och Big Bang. Zaghloul El-Naggar är mycket klar när det gäller jordbävningar:

”Dessa tragedier kan inte vara följden av mekaniska processer i jorden, utan måste ha en skapare, och denne skapare är Allah. De måste också ha ett syfte, och syftet är att straffa de onda, pröva de trogna samt ge de överlevande en läxa.”

Kanske bör det påpekas att Zaghloul El-Naggar inte bara höll sig till geologi när han diskuterade förhållandet mellan islam och vetenskap. Han är också känd i den muslimska världen för sin upptäckt att kamelpiss botar cancer.

Mikail Yüksel, ledare för det svenska Erdogan-vänliga partiet Nyans, har förklarat:

– Att kränka profeten borde definitivt räknas som hatbrott. Det borde även vara olagligt att bränna Koranen.

Nu är det inte så att Yüksel i sig har något mot att man eldar upp saker man inte tycker om. Han krävde att Lars Vilks konstverk Nimis i Kullabergs naturreservat skulle ”brännas ner av länsstyrelsen” eftersom han tyckte det var ett uttryck för islamofobi.

Man får alltså inte elda upp Koranen, men allt som bedöms vara mot islam är det bara att hälla bensin över och så tända på.

Här följer Yüksel sin förebild Erdogans exempel.

I augusti 2019 meddelade det turkiska utbildningsdepartementet att 301 878 böcker rensats ut från landets skolor och lärosäten – och eldats upp.

Det man satte fyr på var läroböcker som ansågs ha någon koppling till Fethullah Gülen – som lever i landsflykt i USA och vars rörelse ses som ett hot av Erdogan.

Den 18 april i år gjorde Turkiet ett uttalande om Rasmus Paludans Koranbränningar i svenska städer under påsken:

”De ondskefulla attackerna i Sverige mot vår heliga bok, Koranen har visat att inga lärdomar har dragits av historien, att det fortfarande finns tvekan när det gäller att förhindra islamofobiska och rasistiska provokationer … och att de tolereras med hänvisning till yttrandefrihet.”

Om vi nu ska följa det turkiska utrikesministeriets rekommendationer och lära av historien bör vi dra oss till minnes förstörelsen av biblioteket i Alexandria 642.

När muslimerna erövrar Egypten ger befälhavaren emir Amr ibn al-’As ordern:

”Om dessa böcker är i överensstämmelse med Koranen har vi inget behov av dem, om de står i motsättning till Koranen – förstör dem.”

(Nu var inte emiren ensam om att ha förhärjat detta bibliotek – tidigare hade också Julius Ceasar, Aurelianus och den koptiska påven Teofilus gett sig på samlingarna. Historien är fylld av barbarer – men poängen här är att det visar att muslimska härskare inte var förvaltare av arvet från antiken – och den sista nedbränningen förstörde också mängder av kunskap och kultur från det tidiga Egypten och koptiska verk.)

Men vi ska inte glömma al-Hajib al-Mansus förstörelse av biblioteket i Cordoba 976 med det uttalade målet att förstöra all tidigare vetenskaplig litteratur.

När de Ghaznavidiska sultanerna etablerar sitt imperium i vad som i dag är Afghanistan, norra Indien, Iran och delar av Centralasien antar kulturförstörelsen rätt monumentala proportioner.

Märkligt nog får imperiets grundare Mahmid numera ofta beröm för att han i sin huvudstad byggde upp ett stort bibliotek och i staden samlade intellektuella och lärde.

Mindre ofta noteras att han 1029 lät bränna biblioteket i Rayy i Persien med alla dess böcker. Nåja, inte alla förresten – bara de böcker som ansågs hädiska – vilket i och för sig verkar ha varit de flesta. På samma sätt förstör hans arméer bibliotek i Indien.

Alltså – det är inte bara så att muslimska härskare lät förstöra viktiga verk från antiken, de förstörde också viktiga fornegyptiska, koptiska, hinduistiska och buddistiska verk (biblioteket i Nalanda) – och verk från alla dessa kulturområden som var kopplade till kultur och vetenskap.

I områden som islam erövrade blev Koranen inte bara rättesnöret, dess läror blev ursäkten för att bränna alla andra böcker som ansågs på något sätt strida mot den rätta läran.

Och som Turkiet av i dag visar lever den kulturen kvar.

Turkiet är heller inget undantag.

Den stora kulturella begivenheten i den muslimska bokvärlden är bokmässan i Saudiarabiens huvudstad Ryad. Den har fortsatt att vara det även efter att den saudiska polisen slog till 2014 och konfiskerade och brände 10 000 exemplar av 420 titlar.

Efter det blev utställarna försiktigare, men på mässan i oktober förra året vittnade en del av utställarna om att det hade blivit lite friare. Kronprinsen Mohammed bin Salman hade lovat lätta på censuren. Utställarna förundrades därför över att det bland böckerna på mässan fanns en (1) bok om universums uppkomst som inte nämnde Allah – och att den ännu inte var beslagtagen. Dessutom vågade en egyptisk förläggare för första gången visa upp verk av Leo Tolstoj, Fjodor Dostojekvskij och George Orwell.

En bok blev dock beslagtagen – den hade titeln: "God's plan for the management of the universe.” Inget skäl hade givits för beslaget, men man får väl anta att myndigheterna inte tyckte planen stämde med deras egen.

Just slumpmässigheten gjorde att flera utställare berättade att de fortsatt ägnade sig åt självcensur – ingen idé att släpa med sig böcker som kanske skulle tas i beslag och brännas upp. Man kunde ju aldrig veta.

I shiamuslimska Iran förklaras det i grundlagen att yttrande- och tryckfrihet begränsas av ”islams fundamentala principer”. Om en bok anses stå i strid med dessa principer förbjuds den.

Givetvis finns Salman Rushdies ”Satansverserna” med på listan över förbjudna böcker, men där finns även böcker författade av harmlösa författare som Paolo Coelho och Dan Brown.

Där finns också författare som Gabriel García Márquez och Nikos Kazantzakis.

Jean-Jacques Rousseaus har ännu inte funnit nåd inför censuren fast det gått mer än 200 år sedan han skrev sina verk.

Merparten av den litteratur som är förbjuden är skriven av iranska författare – ofta från exilen. Den kan vara förbjuden för att den kritiserar regimen, eller för att den skildrar hur människor egentligen lever i landet; sex, supande, och droger – eller så ger böckerna uttryck för fel sorts tolkning av islam. Tillhör man Bahá'í-religionen och skriver kan man också lugnt räkna med att ens verk hamnar på listan över förbjudna böcker – och blir brända.

Det är inte bara den iranska regimen som gillar att misshagliga böcker – ibland sker det privata initiativ i frågan.

För två år sedan satte den iranske imamen Abbas Tabrizian eld på en lärobok i medicin – Harrison’s Manual of Internal Medicine. Imamen förklarade att sådana läroböcker inte behövdes – och rentav var skadliga. Alla svar fanns inom den ”islamiska och traditionella medicinen”.

https://twitter.com/ManotoNews/status/1220695136662777856

Myndigheterna i Iran fördömde bokbränningen, kanske mest för att den mäktiga konservativa ayatollan Mahmoud Hashemi Shahroudi dött i galopperande cancer efter att ha lyssnat på Abbas Tabrizians råd.

Tabrizian kunde dock fortsätta verka fritt i Iran, och förra året väckte han åter internationell uppmärksamhet när han förklarade att covid-19 kunde botas om man smörjde in sitt anus med luktviololja.

Strax därefter förkunnade han att man absolut måste undvika covid-vaccin – en spruta så blev man homosexuell.

I Pakistan har man sedan 2020 förbjudit ett hundratal läroböcker, bland annat från Oxford University Press och Cambridge University Press – med hänvisning till att de innehåller hädiska tankar eller formuleringar. Det kommer att bli fler eftersom man granskar 10 000 läroböcker. En lärobok i matematik har förbjudits därför att ett räkneexempel illustrerades med griskultingar.

Pakistans ”Lag för skyddande av islams grunder” ger myndigheterna rätt att när som helst besöka ”tryckerier, förlag, och bokhandlar och konfiskera böcker innan eller efter det att de gått i tryck”.

Givetvis bränns de konfiskerade böckerna.

Två miljarder människor lever i dag i länder som tillhör den muslimska kulturkretsen.

Man kan gå igenom muslimskt land efter muslimskt land, och konstatera att där Koranen är lag riskerar alla andra böcker att hamna på bålet.

Som Amr ibn al-As sa:

”Om dessa böcker är i överensstämmelse med Koranen har vi inget behov av dem, om de står i motsättning till Koranen – förstör dem.”

Men hur ser det ut i Sverige på skolor och bibliotek? Förstår lärare, politiker och bibliotekarier faran?

Vi berättar om det i ett antal nyhetsartiklar i nästa vecka. Vad säger till exempel Jan Jönsson, det liberala skolborgarrådet i Stockholm?

Den senaste veckan har det varit stökigt på Norrtullskolan i Söderhamn. Anledningen är att elever misstänkt att personalen serverat dem fläskkött. Personer i skolbespisningen känner oro och är obekväma i sin arbetsmiljö då elever bråkar i matsalen. Kommunen har anmält problemen till Arbetsmiljöverket.

På frågan om vilket ansvar föräldrarna har svarar Thomas Kihlström, sektionschef på Söderhamns kommun, att ”vi alla har ett ansvar” och att föräldrarna kan vara en del av lösningen. Men man ska komma till rätta med problemet tillsammans, säger han i ett något trött tonläge.

Norrtullskolan har en stor andel elever med utländsk bakgrund, och man tog emot många nya elever under det stora invandringsåret 2015. 36 språk talades då på skolan.

Att elever inte vill äta skolmat med fläskkött är en ökande trend, inte minst på grund av invandring från muslimska länder. Men det sker också en omfattande lobbyism från muslimska organisationer mot stat och kommun.

Detta har bemötts på olika sätt av skolpersonal och politiker.

2017 klagade Drin Veseli på att hans barn tvingades äta vegetarisk mat i deras skola i Österåker, eftersom de inte åt fläskkött. Kostchefen på kommunen Eva Nordenhem menade dock att preferensen för fläskfri kost inte var ett skäl till att få specialkost.

Man hade ändå gjort vissa eftergifter åt fläskvägrarna, exempelvis bytt ut blandfärs till nötfärs i alla färsrätter och kalkon i stället för skinka i ost- och skinksåsen. Trots att man bara serverade fläskkött ett par gånger i månaden klagar vissa föräldrar.

På Frödingskolan i Karlstad var allt fläskkött borta från menyn 2012. Detta av hänsyn till elever med kulturella eller religiösa skäl. Skolan har många barn med utländsk bakgrund. Precis som på Norrtullskolan vill man undvika situationer där en elev tror sig blivit lurad att äta fläskkött.

I invandrartäta stadsdelen Angered i Göteborg tog man helt bort fläsk från skolmaten, efter påtryckningar från muslimska föräldrar. Det gjordes även i andra stadsdelar i Göteborg. Men det möttes i sin tur av protester, och kommunen övervägde då att återinföra fläsk på menyn.

Vegetarisk mat en medelväg?

Att låta muslimer äta vegetariskt är något som förekommer och passar flera olika falangers agendor. Den ena är miljö- och klimatrörelsen som driver på för att äta mindre kött, helst inget alls. Den andra är politiker som tycker det är bekvämt att gömma problemen med islam genom vegetarisk skolmat.

Susanna Birgersson var ledarskribent på Expressen och tyckte att man skulle ”vägra fläskdebatten”. Hon menar att slöjor och segregerade simtider för kvinnor är viktiga frågor. Men fläskätandet saknar den extra dimensionen för att det ska vara viktigt. Muslimska föräldrar får låta barnen äta vegetariskt eller skicka med egen matlåda. Folk som bryr sig ändå är antingen högerextremister eller islamister.

Birgerssons förslag kan låta rationellt och praktiskt. Men är griskött verkligen något som saknar en större dimension? Och är det verkligen bara islamister som kräver fläskfri kost?

Förbud mot att äta griskött har en lång och djup förankring i islam. I länder med en blandad befolkning, som Indien, följer olika religiösa grupper olika kostregler. Men att grupperna då och då testar varandras mat är sällsynt, just av den religiösa seriositeten. Kommer Sverige bli ett undantag där frågan om fläskkött försvinner, där påhittiga politiker lyckas finna en lösning? Eller kommer vi få en helt segregerad matkultur, eller snarare matkulturer?

Islam och den envetna minoriteten

På Islamguiden.com kan man läsa om islam och griskött. Förbudet kommer ur trosprincipiell grund, muslimen måste följa Guds befallningar. Griskött och grisfett är helt förbjudet. Risken för människan är att få i sig binnikemask, som sedan lägger ägg vilka kan hamna i olika organ. Hamnar ägget i hjärnan kan det leda till att människan blir galen.

Grisfett kan ingå i en mängd olika livsmedel som man kanske inte tänker att det gör. Till exempel kalvlever, oxjärpar, köttbullar och leverpastej.

Att undvika detta kan vara svårt för en muslim, enligt Islamguiden. Vissa substitut kan vara haram, alltså förbjuden mat av andra anledningar. Tillåten mat enligt islam är halal, där ingår att djur ska slaktas på ett visst sätt.

En vanlig svensk märker troligtvis inte om hamburgaren är halal eller inte. En låt gå-attityd kan innebära att muslimska lobbygrupper får till att skolmaten ska vara halal. Om man inte förstår matens dimension utan hoppas på att vegetariskt alternativ ska vara lösningen så riskerar man en omfattande islamisering av skolmaten.

Nassim Taleb, känd riskanalytiker och författare, skriver om minoritetsregeln. Den handlar om små sammansvetsade gruppers lobbyverksamhet, och den stora massans likgiltighet. Att mat och dryck i USA är kosher är mycket vanligt. Trots att den judiska befolkningen är mycket liten relativt sett och att antalet judar som följer kashrut är ännu mindre, har man lyckats få den breda massan av icke-judar att äta och dricka koshermärkta livsmedel.

Kort sagt menar Taleb att det bara krävs att tre till fyra procent av befolkningen brinner väldigt hårt för en fråga för att kunna driva igenom den. Speciellt sårbara politiska system är sådana som är effektiva och centralstyrda.

Ett sådant system har Sverige och flera andra västerländska demokratier.

Nalin Pekgul är en känd kurdisk muslim och tidigare riksdagsledamot för Socialdemokraterna, 1994–2002. Hon har på flera sätt fått ge ansikte åt en moderat form av islam, motståndare till islamism och feminist.

Hon skriver i Fokus om sin familjs relation till fläskkött i Sverige. När hennes syster Evin började skolan 1982 fick hon frågan av skolan om hon åt fläskkött. Pappan ville inte påtvinga religiösa regler på barnen, men rundade smidigt detta genom att säga att hennes mamma får ont i magen om Evin äter griskött.

Pekgul fick själv ont i magen när hennes son råkade äta fläskkött i skolan. Sonen åt även prinskorv i smyg hos den svenska grannen, med henne lyckligt ovetandes. Samtidigt hade sonen fått skit från muslimska klasskamrater, som påstod att han skulle brinna i helvetet.

Frågan man kan ställa sig är inte bara om hur stark den envetna minoriteten av muslimer är. Utan hur mycket motstånd de bredare, mer sekulära muslimerna kommer göra. Och hur politikerna ska hantera de allt mer långtgående kraven på anpassning.