När grannarna lyckades bryta upp dörren och ta sig in i huset hade flickan redan förlorat livet. Huset hade vänts upp och ner, och möblerna var förstörda. Kaserran sägs inte bara ha skurit kroppen i bitar, utan höll också på att äta sin dotters inälvor.

Lokalbefolkningen försökte lyncha mamman, men hon överlevde och fördes till sjukhus. Innan polisen förde bort henne i handbojor till polisstationen fick nyhetssajten Nation Africa en intervju med Kaserran. ”Jag hatar mig själv. Jag lider av låg självkänsla och det är därför jag dödade mitt barn. Jag har gått igenom mycket med min dotter.”

Benson Mutia, ansvarig brottsutredare hos polisen i Kitengela, säger till Nation Africa att ”Det är en bisarr incident. Vi kommer att förhöra henne för att fastställa motivet till mordet. Vi vill också veta om mordet var överlagt.”

Han erkände sitt brott, men var så pass mentalt störd att påföljden blev psykiatrisk vård, innan han deporterades till Japan 1984. Hartevelts familj drev på att Sagawa skulle åtalas i Japan, men landets myndigheter kom fram till att det enbart handlade om en ”karaktärsavvikelse”. Då Frankrike inte lämnade ut några ärendehandlingar gick han fri.

Sagawa gjorde ingen hemlighet av sitt brott och utnyttjade sin ryktbarhet, bland annat med en romanliknande memoarbok där han mindes mordet med inlevelse. Trots de avskyvärda detaljerna om mordet, och hans brist på ånger, gav han regelbundet intervjuer. Den svenske professorn Micael Dahlen skriver om kannibalen i sin bok Monster (2011).

Efter några år med hälsoproblem dog Sagawa, 73 år, förra månaden av en lunginflammation.

Harrouffs försvarare lade stor vikt vid FBI:s toxikologiska resultat, som visade att det inte fanns några droger i hans blod efter brottet. Tre läkare kom också fram till att han hade en allvarlig psykos vid tillfället; Harrouff gnagde på ett av offren när han omhändertogs.

# More images available in the Full Article

Cindy Mischon, syster till Michelle Mischon, läste upp en lång lista med textmeddelanden Harrouff skrev under flera månader fram till mordet. Han katalogiserade sin nästan dagliga droganvändning och frekventa blackouts i korrespondensen med sina vänner. Förutom alkohol brukade han kokain, receptbelagda piller, svampar, metamfetamin, kodein och heroin.

Harrouffs försvarare kom överens med åklagaren om mentalvård istället för fängelse, och så blev det. För övrigt köpte Harrouffs far kniven han använde vid morden på en vapenshow dagen innan brottet.

Latunski sa att han kunde hjälpa honom att ”försvinna”. Enligt polisrapporter knivhöggs Bacon i nacken, hängdes i fotlederna och fick halsen avskuren när Latunski insåg att Bacon fortfarande levde, för att han inte skulle lida.

Polisen upptäckte Bacons stympade kvarlevor i Latunskis källare några dagar efter mordet, som berättade för utredarna att han ofta äter Rocky Mountain-ostron (tjurtestiklar), och bestämde sig för att göra samma sak med Bacons kroppsdelar. Bacons dna hittades i en stekpanna på en spishäll inne i mördarens hus, och Latunskis dna fanns på handtaget och på en kniv. Han tog till och med ett foto av måltiden.

Under den följande rättegången ville Latunskis advokat hävda att psykisk sjukdom låg bakom brottet, och att vård skulle vara bättre än fängelse. Men Latunski erkände sig skyldig till mord och stympning av kroppen. Istället för vård väntar nu troligen livstids fängelse.