Domaren Jonathan Swift i Storbritanniens högsta domstol avvisade alla åtta grunderna i Assanges överklagan av USA:s utlämningsbeslut. Assanges hustru, Stella, meddelade dock att hennes man skulle lämna in en förnyad ansökan om överklagande till högsta domstolen nästa vecka. Ärendet kommer då att behandlas av två nya domare i en offentlig utfrågning.

Assanges far, John Shipton, uttryckte att hans sons skäl för en ytterligare prövning var "tydliga, fasta och rättvisa". Assange hävdade i sin överklagan att utlämningsbeslutet stred mot utlämningsavtalet mellan USA och Storbritannien, som anger att utlämning inte ska beviljas om brottet är ett politiskt brott.

I och med avslaget på överklagandet har Assanges försvarare fem arbetsdagar på sig att lämna in ett överklagande på 20 sidor.

Trots flera tappra försök att ta sig tillbaka in i politiken har pedofilsvärmaren Fredrick Federley inte riktigt lyckats. Nu verkar han istället satsa på kultur, och har en plats i ledningen för Dala-Floda operafest, ett projekt som ska ”föra ut operan till folket”. Fredrick ingår i styrelsen, där han är sekreterare. Ordförandeposten är dock vakant så man kan ha sina aningar om vem som styr verksamheten.

Fredrick dök också upp på en vernissage i mitten på mars och utställaren Irmeli Krans uttryckte sin stor glädje över att just Fredrick infann sig.

Irmeli Krans – eller Kransdraken eller Mingeldraken som hon också kallar sig när hon designar smycken eller ordnar fester genom något av sina två företag – brukar gärna skryta med sina 30 år inom poliskåren, vilket framgår av hennes presentation av sig själv:

”Efter att ha gått polisutbildningen 1988 och utrett allehanda brott för att sedan undervisa på Polishögskolan har jag efter att ha varit utredare och teamledare på Närpolisen Klara i samband med omorganisationen landat på Norrmalmspolisen. Vi är en en grupp individer med olika utbildningsnivåer, kompetenser och erfarenheter där jag har den längsta tiden inom polisyrket.”

Man kan ju undra varför Krans upprätthåller sin vänskap med Federley. Är det en slags avhopparverksamhet organiserad av polisen, en möjlighet till rehab för personer som liksom Federley varit tillsammans med pedofiler dömda för våldtäkt?

Vi får anta att det helt enkelt rör sig om gamla vänskapsband mellan kriminalinspektör Irmeli Krans och Fredrick Federley, band som är så starka att de inte klipps på grund av den kärleksaffär Fredrick hade med en man som var dömd för grova våldtäkter på barn.

Irmeli Krans upprätthåller många i sammanhanget intressanta vänskapsrelationer, och genom åren har hon byggt upp ett mycket omfattande nätverk bland kulturarbetare, politiker, och journalister. Det har säkert spelat roll att hon varit aktiv socialdemokrat, suttit i styrelsen för s-föreningar i Stockholm, och även fick ansvaret för ungdomspanelen under s-kongressen 2009 då ungdomsfrågorna stod i centrum.

Hon har även haft förtroendeposter i Svenska Kyrkan – men hennes engagemang inskränker sig inte till Sverige utan hon har också varit styrelseledamot i European Gay Police Association. Hennes kurser på Polishögskolan hade ofta som tema feminism och hbtq-frågor.

Krans blev därför snabbt den sortens polis som blev populär hos den nya tidens socialdemokrater, och har synts i sällskap med bland annat Mona Sahlin, Thomas Bodström och Claes Borgström. Inte bara i mer allvarliga sammanhang som konferenser och seminarier utan också på grund av sitt ordnande av mingel, fester och andra tillställningar, som när Krans ordnade en tillställning med sminkning, massage och tandblekning för att hälsa ”kvinnovåren”; där dök Ardalan Shekarabis hustru Therese upp för att få bli uppiffad. Om hon gjorde det på grund av s-kontakter eller för att Irmeli liksom Therese är polis vet vi inte. Allt smälter ihop i de här kretsarna.

Irmeli Krans nätverk har inte påverkats av det dåliga rykte hon skaffat sig genom sitt agerande i fallet Julian Assange.

I sin bok Fallet Julian Assange redogör FN-rapportören Nils Meltzer för Krans insats i den processen.

Två kvinnor, Anna Ardin och Sofia Wilén, dyker upp hos polisen efter att de haft sex med Assange och kräver att polisen ska få Assange att göra ett hivtest. Kriminalinspektören Irmeli Krans upprättar en polisanmälan om våldtäkt tio minuter innan förhöret med Sofia ens påbörjats. Hon verkar inte bara kunna utreda brott, tillverka smycken och ordna fester – hon är synsk också. Eller så ville hon bara från början vrida det hela till att bli en fråga om våldtäkt.

Och där inleds Julian Assanges mer än tioåriga elände, som flykting på en ambassad och senare i brittiskt förvar, hotad av utvisning till USA.

Problemet är inte bara att Krans den gången skapar ett förhör som inte ägt rum, och ett brott som ingen av anmälarna hävdat skett – det är också att hon sedan gammalt är god vän med den aktiva socialdemokraten Anna Ardin – och befinner sig därmed i en klar jävssituation som hon inte bryr sig om.

Man får förstå Fredrick Federley om han hoppas på att Irmeli Krans med hjälp av sitt nätverk ska få honom accepterad igen. Hon verkar inte bry som om vad som är tillåtet eller möjligt. Eller rättfärdigt.

Hur långt tillbaka i tiden sträcker sig Krans och Federleys vänskap?

Svårt att säga.

Själv gissar jag att de träffades 2007 på Gotland, på premiären för Feber, den första queerklubben på ön.

Vem som startade klubben?

Anna Ardin.

WikiLeaks grundare Julian Assanges advokater fortsätter kampen för att förhindra att Storbritannien utlämnar honom till USA.

10 december i år upphävde en appellationsdomstol, High Court, en tidigare dom som fastslog att Assanges mentala hälsa skulle göra det alltför ”betungande” för honom att bli utvisad till USA. Den domstolsinstans vars beslut upphävdes 10 december ansåg också att det förelåg en självmordsrisk när det gällde Assange.

Det är domen från 10 december som nu överklagas till Storbritanniens högsta domstol. Om Assange utlämnas till USA där han kommer att åtalas för spioneri riskerar han att dömas till 175 års fängelse.

High Court som beslöt att det var möjligt att utlämna Assange hävdade att USA:s garantier för att Assange inte skulle få avtjäna ett straff i högsäkerhetsfängelset i Florence, Colorado var tillräckliga för att Assanges mentala hälsa inte skulle riskera att försämras.

Fängelset är det med strängast regim i USA. Fångarna är helt isolerade mellan 22 till 24 timmar per dygn. Cellen är sju kvadratmeter stor, där finns bara ett takfönster som är en decimeter brett. Anses fången skötsam kan han få en radio eller TV.

Ett antal gånger har fängelset kritiserats för att fångar kunnat begå självmord, och för att många försök gjorts.

Assanges advokater menar i sin överklagan att de garantier USA lämnat för att Assange inte ska placeras i detta fängelse inte är tillräckliga. Det gäller också garantierna för att han inte på någon annan anstalt ska utsättas för behandling som hotar hans fysiska och mentala hälsa. Advokaterna deklarerar att garantierna inte är något värda eftersom de inte är bindande, och därför kan ändras närhelst det av någon instans i USA anses lämpligt.

Högsta domstolens utslag i ärendet väntas inte förrän någon gång under tredje veckan i januari, och kan inte överklagas.

I en intervju med Candace Owens i The Daily Wire avslöjade Donald Trump att han under sin tid som president övervägt att benåda antingen Julian Assange eller Edward Snowden. Det är inte riktigt klart varför han inte kunde tänka sig att benåda dem bägge. Trump förklarade i intervjun att han ”kände mer starkt för ett av fallen”. Dock förklarade han inte vilket av fallen det rörde sig om, och var lite kryptisk i sin utläggning om frågan:

”Det finns två sidor av saken; i ett fall har du någon slags spionaffär, och i det andra fallet har du någon som avslöjar verklig korruption”. Trump menade vidare att det fanns kloka människor på båda sidor i bägge fallen. Han förklarade också att:

”Men jag bestämde mig för att avstå från att fatta ett beslut, och låta domstolarna avgöra det hela. Och det verkar som om de faktiskt är i färd med att göra det”.

Så även om Trump kände mer för att benåda en av de två (oklart vem), valde han alltså till sist att inte benåda någon av dem.

Assanges syn på det hela är okänd, men det är inte en orimlig gissning att han skulle ha föredragit en benådning av Trump framför att låta domstolarna bestämma hans öde och framtid.

I morgon publicerar Morgonposten utdrag ur Nils Melzers bok ”Fallet Julian Assange”. Melzer är FN:s specialrapportör om ­tortyr. Hans bok är den mest ingående granskningen hittills av hur den svenska polisen och svenska åklagare genom sina manipulationer inledde en utveckling som innebär att Julian Assange nu i ett årtionde levt som fredlös.