Nu har den ryska kanalen RT roat sig med att producera en hotfull video som visar hur det kommer att bli i de länder som är fientligt inställda till Ryssland om inte sanktionerna mot landet upphör.

Videon börjar med en scen som ska föreställa en familjs julfirande 2021. Dottern i familjen får en hamster i julklapp. Det gulliga lilla djuret är försett med ett rött band.

Sedan följer en scen som visar hur årets jul firas. Där tvingas hamstern springa i ett hamsterhjul som är uppkopplad mot hemmets belysning – så att inte familjen ska tvingas fira julen i mörker.

Sedan blir det ett klipp till framtiden. År 2023. Allt familjen har att äta är en blaskig soppa. Pappan upptäcker ett rött band i soppan, och går ut i rummet intill när han inser att det är hamstersoppa han ätit.

Videon avslutas med budskapet: Glad anti-rysk jul!

Blir det en god jul i fängelset? Fångar trängs i cellerna och personalen går på knäna på landets anstalter. Möt fängelsepastorn som försöker sprida julens budskap och fängelsechefen och som menar att allt är är under kontroll.

SVT har rapporterat om överfulla fängelser och om personalbrist. Fack och anställda larmar om slagsmål mellan fångar, hotfulla situationer och personal som knappt hunnit lära sig säkerhetsrutinerna.

På högsäkerhetsfängelset Saltvik utanför Härnösand sitter fångar som dubbelmördaren Egzon Callaki, som kräver bevakning av upp till fem fångvaktare när han ska till och från toaletten. Ändå har han vid olika tillfällen lyckats skalla och slå personalen.

Därifrån kommer uppgifter om att kriminalvårdare måste arbeta ensamma ute på avdelningarna utan uppbackning.

– Värsta scenariot är att någon råkar riktigt illa ut. Till och med att nån kanske förlorar sitt liv, sa den lokala Seko-ordföranden Peter Hemström till SVT i måndags.

Radomir Sarkan är anstaltschef, och han säger till Morgonposten att bemanningen kommer att lösas under julhelgen:

– Vi har en hel del personal som går grundutbildning. Där gör man paus över jul och nyår, och då är man inne och jobbar. Då får vi extra förstärkning, och det möjliggör också för personal att få ledigt.

Fackombuden på Saltvik har kritiserat anstalten för att ta in många nya utan utbildning. Kriminalvårdare har berättat om farliga situationer som hade kunnat hanteras, eller aldrig behövt uppstå, med mer erfaren personal.

Sarkan sa till SVT att han inte kände igen vardagen som beskrevs – att läget är ansträngt, men att säkerheten inte påverkas. Nu upprepar han att allt är under kontroll:

– Vi har en grundbemanning med scheman som är förhandlade och klara. Det skiljer sig inte mot andra helger. Vi har full bemanning över jul och nyår.

Känner du av nånting i stämningen runt jul?

– Vi har regelbundna möten varje dag, där vi går igenom situationen på avdelningarna, och stämningar är nånting vi hela tiden är måna om att ha kontroll över. För att snabbt kunna vidta åtgärder.

– Julstämningen kommer med det som finns på TV, musik på radio och med de aktiviteter som Nämnden för andlig vård har. Vi har en beredskap för om någon mår dåligt.

Fängelsepastorn

Pingstpastorn Roine Åkerblom tillbringar halva arbetsveckan på Saltvik – på fängelset och det intilliggande häktet. Han kan se vissa skillnader hos fångarna kring jul, men allt sammantaget är det inte så annorlunda.

– Det är som det är mest. En del är inte så glada och en del är glada. Det är jättesvårt att säga. Det är klart att det är tufft att sitta i fängelse när man egentligen vill vara hemma med familjen eller flickvännen. Det kommer över dem. Men för en del spelar det mindre roll, förklarar han.

Han berättar hur julfirandet brukar se ut:

– Vi går runt till alla avdelningar och sjunger för dem, och delar ut julkassar. Även till dem som sitter på isoleringen eller i en häktescell, men de får ingen sång.

I år blir firandet tystare eftersom Svenska kyrkan inte skakat fram någon kör, men klappar får fångarna. Inslagna paket är emot reglerna, där allt ska röntgas och kollas igenom så det får bli röda papperspåsar i stället.

– Vi brukar ge en kalender och ett fint julkort med julevangeliet på, som man kan ställa upp. Vi brukar ha en julmust och någon choklad. I år var det en Twist-påse. Det är jätteuppskattat, berättar fängelsepastorn Åkerblom.

Nämnden för andlig vård (Nav) ansvarar för den andliga vården på Sveriges fängelser. Präster, pastorer, Imamer och andra besöker anstalterna för att mjuka upp förhärdade själar och för att försöka plocka upp dem som inte är helt förtappade.

På Saltvik ska det arbeta fem själavårdare på deltid. Två från pingstförsamlingen i Härnösand, två från Svenska kyrkan och en Imam. Sedan i höstas saknas det präster från Svenska kyrkan så Roine Åkerblom och hans kollega från pingstkyrkan får slita hårdare i år.

– Det kommer en i februari tydligen, har jag fått reda på nu. Svenska kyrkan har stått för kören, och det var därför det inte blev något i år.

Julgudstjänster

Prästerna och pastorerna håller gudstjänster på Saltvik en dag varje vecka. Imamen håller i fredagsböner.

Av säkerhetsskäl är antalet besökare begränsat så de klämmer in fyra gudstjänster på samma dag. Ceremonin och det efterföljande fikat klaras av på en timme.

– De som går på gudstjänsterna nu får ett julbudskap, och vi försöker göra det lite mer jul. Vi har en stjärna i gudstjänstlokalen och julmusik, så att de ska få lite stämning, förklarar Åkerblom.

– Det kommer fler vid jul, kanske för att det är godare fika. Nej, de vill nog känna av julen lite. Det är svårt att få den julstämningen någon annanstans.

Julmaten

Julgranar syns inte till inne på avdelningarna, återigen av säkerhetsskäl. Men hur är det med julmaten? Blir det någon sill, skinka och nötkebab till våra farligaste mördare, våldtäktsmän och gängkriminella?

Svaret från Radomir Sarkan är nej, bara om de sparar ihop till det och tillagar det själva:

– Vi tillämpar självförvaltning. De intagna får en tilldelad budget att köpa in livsmedel för. Så de planerar själva för hur det ska fördelas över julhelgen. Vi har arbetsplikt inom anstalterna men eftersom det är helg så är det inte arbetsplikt. Då är de kvar på avdelningarna och förbereder den maten som de själva har ansvar för att köpa in och tillaga.

Så de intagna bestämmer själva julmenyn?

– Ja, samtliga avdelningar på anstalten har självförvaltning. Det ingår i normaliseringsprincipen. Intagna får lära sig att hålla budget, köpa in, planera och tillaga mat.

Får personalen nånting extra?

– På julafton och juldagen kan det serveras julmat, men då får de bekosta det själva. Däremot så har arbetsgivaren, det vill säga jag, tagit beslutet att personalen får gå ut och äta ett julbord vid ett speciellt tillfälle. Så har skett, där samtliga av våra anställda bjöds på julbord.

Det kan tyckas rimligt.

– Ja, men det är väl naturligt. Det är en kultur och tradition som finns i Sverige, och vi ska väl inte behandla våra anställda på annat sätt. Så julbord utanför murarna, där vår personal blir serverad och har möjlighet att äta god julmat, är en självklarhet, tycker jag.

Det finns sju fängelser i landet i säkerhetsklass 1. Av dem är det Saltvik, Kumla och Hall som har särskilda säkerhetsavdelningar för de mest riskfyllda och rymningsbenägna fångarna.

Även i vårt fall var besöket mer av praktisk karaktär än turistande. Min fru och en god vän skulle besöka ett ostmejeri för en guidad visning.

Då dottern var alltför ung för fyra timmar av ”allt du velat veta om vassle”, på japanska, så lämnades fru och vän på mejeriet och bilen styrdes lite planlöst åt nordväst. Någonting borde man väl kunna hitta på att göra? Efter några kilometer i bedårande vacker natur, över små kanaler, förbi ett gammalt slott och längs med en järnväg tornade en väderkvarn upp sig på andra sidan av en flod.

Kvarnen hade flaggor upphängda mellan bladen. Märkligt, men fint. Detta var något nytt och eftersom dottern somnat så bestämde jag mig för att svänga förbi och titta närmare på vad som försiggick.

Efter lite trixande runt på små kullerstensgator kom vi fram till väderkvarnen. Ja, någonting var helt klart på gång. Men vad? Med dottern i barnvagnen följde jag strömmen av familjer som rörde sig ner mot floden. Svartmålade barn i färgglada kläder och även en del som såg ut som någon sorts korsning mellan jultomten och en biskop, lekte på de avstängda gatorna. Väl framme vid stadens lilla hamn stod en musikkår uppställd. Vi hade helt klart haft tur med vår timing. Men vad väntade vi alla egentligen på?

I ensam majestät kommer så en båt glidande på floden. Båten är fylld med likadana svartmålade människor, fast vuxna, i samma märkliga kläder. Och där längst bak på båten. Såklart! Det är ju Sinterklaas som anländer från Spanien!

Sinterklaas och Zwarte Pietens ankomst är en av de viktigaste dagarna på året för alla holländska barn. Då börjar nämligen nedräkningen mot den 5 december, pakjesavond, presentafton. Under veckorna som följer reser Sinterklaas runt i landet på sin skimmel Oh zo snel och besöker skolor, köpcentrum, restauranger och alla möjliga andra platser. Detta krönikeras i något som närmast kan liknas en adventskalender där man varje dag får följa Sinterklaas och hans hjälpredors förehavanden.

Varje kväll får man även ställa en sko vid skorstenen eller kaminen om man har en sådan, annars något mindre romantiskt, vid husets centralvärmekälla. En morot eller kanske lite hö lämnas till Oh zo snel och nästkommande morgon ligger i skon istället en godisbit eller en present från Sinterklaas.

Den 5 december är det så dags för den stora paketutdelningen. Oturligt nog har alltid Sinterklaas bråttom och lämnar presenterna på farstubron, eller gömmer dem i huset. Den 6 december åker han och hans hjälpredor tillbaka till Spanien igen.

Sinterklaas ankomst och paketutdelning är en synnerligen smart tradition, där julen således kunnat separeras från den i andra länder så ofta förekommande julklappshetsen.

Den hetsen är förvisso bara flyttad drygt 20 dagar tidigare, men det gör ändå att julen kan handla om andra saker. För djupt kristna familjer kan såklart mer fokus läggas på religiösa aspekter av julfirandet. Men för de allra flesta blir julen en tid då man träffas och umgås med sin familj. Man äter… bröd, Kerststol (Ha! Vad trodde ni egentligen?). Firandet är avslappnat och både juldag och annandag spenderas oftast i soffan eller kanske med något sällskapsspel. Okej, visst finns även Kerstman, jultomten, men något riktigt genomslag har han aldrig fått. Trots idoga övertalningsförsök från ganska många barn får man förmoda.

Så med denna lilla historia om Sinterklaas önskar jag alla Morgonpostens läsare prettig kerstmis, god jul!