Efter vår inledande artikel fick vi många ansökningar från läsare som ville komma i form. Valet föll på Pelle som bor i Dalarna. Han kastade sig in i processen med entusiasm. Nu har några veckor gått och de nya rutinerna börjar sätta sig.

Oundvikligen så måste man räkna kalorier, åtminstone under en period, för att få en uppfattning om hur stor ens förbränning egentligen är. Någon form av träning måste till och stretching är en komponent man inte får glömma givet hur stelopererad man blir av livet framför datorskärmen – men ingenting behöver gå till överdrift för att omvandlingen ska smyga igång.

Som fader till tre barn så lider Pelle av brist på tid, något jag allt mer kan relatera till som nybliven fader själv, så det är viktigt att hela upplägget ska vara så tidseffektivt som möjligt. För det syftet finns det inget bättre verktyg än kettlebell och kroppsvikt. Ska man bli så stark eller biffig som möjligt så väljer man skivstången och hantlarna men vill man få puls, styrka och rörlighet i ett paket så väljer man järnkulorna. Den tuffaste kan bringas ner på alla fyra av några högintensiva intervaller av svingar och knäböj, tror du mig inte så kan du gå ut och köra åtta intervaller som består av tjugo sekunder hårt arbete och tio sekunder vila, alternera mellan sving och knäböj, glöm inte spyhinken. På fyra minuter är du färdig både kroppsligt och själsligt vilket Pelle fick erfara men pulsen måste upp någon gång under veckan. De andra passen jag la upp var lite lugnare men ändå centrerade runt svingen, det är nämligen något som bara känns rätt, roligt, sunt, hälsosamt och fräscht med svingar. Det skadar inte att den aktiverar både bål och rumpa som annars säckar ihop rejält av en modern livsstil.

Kostbiten, som i slutändan är den viktigaste, får vara okomplicerad till en början. Det var inget fel på vad Pelle äter eftersom han lever med lyxen att ha mycket viltkött i sin kost. Jag förordar dock en rejäl dos med syrade varor varje dag för att få ordning på tarmbakterierna (vilka har visat sig vara väldigt viktigt för kroppssammansättning och till och med mentalt välbefinnande) och en redig dos grönsaker trots att carnivore är den stora trenden. I övrigt kan Pelle äta skapligt fritt så länge han ej överskrider kalorierna och får i sig ett minimum av protein och fett. Fettet, i synnerhet mättat, behövs om man ska ha en bra hormonprofil.

Stretchingen är fokuserad på de regioner som blir korta av kontorslivet så som rumpa, höftböjare, framsida lår, fotleder. Förr eller senare så kommer man få ont om man ej korrigerar det. Höften, ryggen, axlarna, något börjar spöka. Kombinerar man stretchingen med djupandning och placerar den efter träningen så skiftar man även över kroppen till återhämtning så snabbt som möjligt, yoga är inte så dumt ändå!

Det svåraste är att få till mer vardagsmotion, att promenera är viktigt på alla sätt och vis. Än så länge försöker vi inte avsiktligt pressa upp stegen men nu när solen börjar skina så blir det förhoppningsvis mer av den varan per automatik.

Pelles mål är att bättra på hälsan, att kunna leka med barnen obehindrat och att kunna klara av längre vandringar utan att hållas tillbaka på något sätt. Det är fina och motiverande mål som är roligare att jobba med än "magrutor till beach 2022" och det ska vi nog klara galant, magrutorna kanske kommer som bonus de med.

I nästa avsnitt berättar vi mer om Pelles förutsättningar – längd, vikt, och ålder. Vi presenterar målen och så får du instruktionsfilmer på några övningar och ett schema.

Och här möter du vår tränare Johan Simu i helfigur.

”Hur gick det till”, tänker du när du bekymrat betraktar dig själv i spegeln efter julen. Du funderar på om du ändå inte borde gått några mycket långa promenader mellan sittningarna vid julbordet.

Snabbt börjar du därför fundera på att avlägga några senkomna nyårslöften. Träna, äta rätt. Sova ordentligt. I tidningar och teve möter du personer som lovar att hjälpa dig att uppfylla dina löften. Supertrimmade atleter som leende förklarar för dig att det enda du behöver göra är att följa deras anvisningar i 16 veckor. Eller 24 veckor. Eller 36 veckor. Sedan kommer du att vara i ditt livs form.

Du litar inte riktigt på dem. Vare sig deras löften eller utseenden. Men vad ska du göra?

Lita på Morgonposten förstås.

Vi gillar tanken på att människor tränar och håller sig i form, liksom att man tänker på vad man stoppar i sig. Men vi är lite misstrogna mot alla de där vanliga så-kommer-du-i-form-tipsen i tidningarna.

Så när vi skulle hitta den som ska vägleda våra läsare till ett minskat midjemått och ett ökat välbefinnande letade vi efter någon som är som folk är mest, men som samtidigt hade mycket träningserfarenhet. Vi ville också att ”vår” tränare skulle ha en helhetssyn på tillvaron, det skulle vara en person som funderar på hur allt hänger ihop.

Vi fann till slut en man som i barndomen enligt vad han själv berättar var en lat liten tjockis. Numera vet han hur man ska träna, och vilka misstag man ska undvika (han har lärt sig av alla fel han gjort genom åren).

Det är han som ska vägleda två av våra läsare till en sundare livsstil – på ett sätt som gör att man kan behålla den form man hittar. 

Om du känner att du vill gå ner tio eller tjugo kilo – eller mer – så skriver du och berättar om dig själv och vad du vill uppnå. E-posta till boris@morgonposten.se. Vår tränare väljer ut två av er, och Morgonpostens läsare kommer att få följa era framsteg under det närmaste halvåret.

Och vem är det då vi valt som tränare?

Möt Johan Simu. Mannen som ska få dig att sluta simulera, och hitta på undanflykter, och som ska få dig att upptäcka glädjen träning kan ge.

Johan, hur väcktes ditt eget intresse för träning?

Det började väl med brottningen när jag var barn i Gällivare. Jag var en liten fet och lat pojke, och blev lovad 500 kronor om jag gick till brottningsklubben och började träna med dem.

Gällivare Sportklubb är en av de mest framgångsrika i Sverige när det gäller brottning. Johan fick träna i samma lokaler som medaljörer i OS och VM.

Jag minns när Anders Magnusson, som var med i OS i Atlanta, skulle göra räckhäv. Alla i lokalen satte sig ner, och jag förstod inte varför. Det kan väl inte ta så lång tid, tänkte jag, så att man måste sitta ner. När han var klar fattade jag. Han gjorde 120 på raken. Sedan gick han direkt över till dipsställningen och körde.

Den som provat på brottning vet att träningen frestar lika mycket på psyket som på kroppen. Utmattning är liksom målet. Den som tror att crossfit-utövare var först med att använda en rejäl spya som bevis på att man tränat tillräckligt hårt vet inte mycket om brottning.

Men efter några år fick det bli kroppsbyggande istället. Ganska fanatiskt kroppsbyggande. Jag och några kompisar nästan bodde på gymmet. Jag siktade på att ställa upp i Luciapokalen. Jag tränade med tävlingsbyggare och det blev en tid av rätt korkade dieter, och den slutade med trasiga knän när jag var 21 år.

Om Johan valde att lägga skivstänger och hantlar åt sidan? Inte alls. Han gick istället över till styrkelyft. En sport som utövas i tre grenar. Marklyft, bänkpress och knäböj. Kan tyckas lite märkligt att en person med trasiga knän går över till en sport där det inte är ovanligt att man gör knäböjningar med 150 kilo eller mer – ibland mycket mer – på axlarna.

Jag körde efter Westsidemodellen i några år, men blev aldrig riktigt bra. Som mest klarade jag 220 i marklyft, och en trea på 150 i bänkpress.

Westsidemodellen utvecklades av Louie Simmons, som nog är den tränare som på sitt gym fått fram flest av världens bästa styrkelyftare. Simmons inspirerades av bulgariska och ryska träningsmetoder, som han utvecklade i ett helt eget system, som ständigt verkar befinna sig i utveckling. Men åren av styrkelyft satte också sina spår – Johan fick problem med axlarna.

Så jag bytte till tyngdlyftning. Upptäckte snabbt att jag var för stel, så det blev mycket träning med ett kvastskaft för att få upp rörligheten. Det här är nog den enda period när jag varit riktigt skadefri. Jag tränade två timmar om dagen, sex dagar i veckan. Kollade mycket på videos, påverkades av hur bulgarer tränar.

Tyngdlyftning är ju en tekniksport, menar du att du lärde dig genom att studera filmer och göra likadant? Bulgariska filmer? Du har aldrig hört talas om tränare?

Jag är envis. Vill lära mig själv. Vill inte sitta fast i någon annans tankar.

Men även tyngdlyftningsperioden slutar med skador. Trasiga handleder. Johan går tillbaka till styrkelyftet.

Jag hade som mål att ta mig till SM. Följde Reactive Training Systems metoder när jag tränade. Kostade 3000 kronor i månaden.

Efter två år inser Johan att det inte skulle bli en SM-start. Axlarna gick sönder när han körde bänkpress och kom upp i vikter över 100 kilo.

Men han överger inte den ständiga fysiska träningen. Han har nått insikten om att han behöver den för att må bra. Det nyfikna experimenterandet fortsätter. Nu har kettlebells blivit en del av hans program. Jag dristar mig att försiktigt uttrycka mitt avståndstagande från träningsformen. 

Jag blev helt tagen första gången jag såg en träningsvideo med kettlebellfantomen Pavel Tsatsouline. Vem skulle inte bli det? Killen pratar filmbovsengelska med rysk brytning och inleder varje sekvens med ordet ”comrade”. Men jag lade ner den träningen. Man måste ju ha bra koordination och nästan vara graciös för att klara övningarna.

Jo, det krävs en del sådant. Men alla klarar ju av att köra swingar.

Hur är det med kosten? Hur – och vad – har du ätit genom åren?

Under kroppsbyggarperioden var det ren fanatism. Mat sex gånger om dagen. Vägde allting. Man kan nästan se det som en period av ätstörningar. Jättestrikt ätande i sex dagar, och på den sjunde fick man äta vad man ville. Glass, pizzor, godis. Vad som helst. På de kvällarna grät jag vid tanken på att det skulle dröja en vecka till innan jag fick äta vad jag ville, och hur mycket jag ville.

Under en period åt Johan 500 gram protein om dagen. Det motsvarar ungefär 20 burkar tonfisk, och just tonfisk hörde till hans baskost.

Jag gjorde tonfiskshakes och drack. Hade just då bara råd med den allra billigaste sortens tonfisk. Helt oätlig, men den gick att dricka. Knappt.

Normalt brukar man räkna med att den som styrketränar ska få i sig 1 till 1,5 gram protein per kilo kroppsvikt och dag. Det finns de som rekommenderar 2 gram. Men Johan var alltså den här perioden uppe i 5 gram.

Vad äter du i dag?

Jag har provat det mesta när det gäller dieter och kostråd. Men nu kan man väl säga att grunden är intermittent fasta, jag brukar hoppa över frukosten. Håller mig kring 2000 kalorier per dag. Förr testade jag keto i olika omgångar men jag har upptäckt att jag mår bättre om jag äter en del kolhydrater. Orkar mer, känner mig mättare. Det där är olika från individ till individ, det finns ingen diet som passar alla.

Det är alltså som med träningen, du har provat dig fram till vad som fungerar just för dig?

Ja, jag är en nyfiken sort, jag testar på mig själv.

Kommer du att göra likadant med dem du ska få i form nu under våren?

Absolut, träning ska vara individuellt anpassad. Och det ska alltid kännas kul och fräscht att träna. Det ska vara lustfyllt, inte stressande. Träning ska inte utgöra livet, det ske ge livsglädje. Och så vill jag lära folk att tänka och träna långsiktigt. Misstaget de flesta gör är att de vill nå resultat snabbt. Gå ner två kilo i veckan under en kort period, istället för ett halvt kilo i veckan under ett år.

Vilka fel tycker du själv att du gjort genom åren?

Jag var fanatisk när det gällde allt jag provade på – och gick i väggen gång på gång. Numera vet jag att man ska träna långsiktigt. Förr trodde jag att det gällde att kuva kroppen, det går inte, då vinner alltid kroppen till slut. Märkligt nog genom att gå sönder. Och du själv förlorar.

Vi kommer ofta under samtalet in på vikten av helhetssyn. Johan har många intressen utanför träningen. Han verkar kunna bli intresserad av de flesta ämnesområden – från människans förhistoria till filosofi – och djupdyka i frågorna och läsa det mesta som går att läsa. Antagligen är det därför han uttalar sig uppskattande om den kanadensiske kroppsbyggaren Ben Pakulski. Denne brukar kallas kroppsbyggandets "Dr Jekyll och Mr Hyde". Till hälften vetenskapsman och till hälften monster. När Pakulski talar om träning och kost talar han om vikten av att tänka först, och han vidgar ofta sina resonemang till att gälla helt andra saker i livet.

Men numera blir det lite mindre tid för läsning. Numera kräver den sju månader gamle sonen en hel del uppmärksamhet också.

Vad är det första du kommer att göra med de två personer som du ska hjälpa att komma i form?

Lära mig mer om vilka de är. När är de hungriga? Vad gillar de för rörelser, vad tycker de är roligt? Gäller som sagt att anpassa träningen, och inte glömma bort att alla har olika förutsättningar. Inte minst när det gäller det genetiska arvet, jag har ju till exempel väldigt lätt att bli fet.

En av de saker jag lärt mig efter alla år av krävande elitsatsningar, som inte gav elitresultat, är att man måste hitta en balans i livet. Se helheten. Man kanske inte utvecklas så att man hamnar högst på en prispall, men man utvecklas som människa.

Anmäl ditt intresse av att få Johan som din tränare. Berätta om dig själv och e-posta till boris@morgonposten.se.

Vi kommer att i tidningen följa de utvaldas utveckling fram till sommaren.