Årets Pride-firande kunde förlöpt som vanligt, och mest uppmärksammats i media genom bilder på alla partiledare som vandrade fram i paraden i täten för sina anhängares avdelningar. De borgerliga ledarna som alltid klädda som om de var på husvagnssemester, socialdemokraternas och vänsterpartiets anförare och toppfigurer ofta stylade som om de skulle på maskerad med temat ”80-tal” (se Strandhäll, Veronica Palm och Nooshi Dadgostar).

I övrigt var det även i år en del deltagare som inte var klädda alls, såvida man inte räknar läderremmar och stringtrosor i silverlamé.

Men i år stördes känslan av att alla partier var underavdelningar till RFSL av storbråket mellan liberaler, moderater å ena sidan och SD å den andra.

Det började med en tweet av SD:s Björn Söder där han angrep att riksdagens talman invigningstalade på Pride – Söder deklarerade att detta var att "legitimera pedofili".

Nu blev det svettigt för SD. S och V krävde att regeringen med Kristersson i spetsen skulle ta avstånd från Söder, och se till att han avsattes som ordförande för den svenska delegationen till OSSE samt sluta samarbeta SD (och därmed i praktiken förlora regeringsmakten.

S och V:s angreppslinje var att Söder visade att SD var ett parti genomsyrat av homofobi, och inte ska väl Sverige ha en regering som lutar sig mot homofober?

Frenetisk aktivitet följde på detta.

Kristersson gjorde uttalanden där Söders beteende beskrevs som ”oacceptabelt”, ”djupt stötande” och ”groteskt”, och Kristersson bjöd dessutom in till Pridemingel på Sagerska palatset och hängde ut regnbågsflaggan från balkongen – allt för att visa vad han kände och tyckte.

L:s Johan Pehrson följde upp med: ”Vilket makalöst dravel. Intolerans är osvenskt”.

Uttalandena lär dock inte räcka för att S och V ska släppa frågan.

De har ju länge talat om SD:s nazistiska rötter och även förklarat om och om igen att det där med SD:s böghat är en följd av att SD i grund och botten är nazistiskt.

Och sådana utläggningar har alltid avrundats med att vi måste, måste, måste studera 1930-talet för att förstå det som händer nu.

Redan för flera år sedan följde jag denna uppmaning från S och V – eller det var väl närmast ett direktiv – och just därför är jag nu helt förvirrad efter årets politiska bråk kring Pride-veckan.

1930-talets Tyskland kännetecknades förvisso av hat mot homosexuella – men det var ju kommunister och socialdemokrater som var de som försökte hetsa mot bögar och flator för att vinna politiska poänger – och makt.

När nazismen började växa sig stark i Tyskland under slutet av 1920-talet försökte de tyska socialdemokraterna och kommunisterna bekämpa Hitler&co genom att utmåla nazisterna som en rörelse kontrollerad och styrd av bögar. 1931 avslöjade socialdemokratiska tidningar att SA:s ledare Ernst Röhm var homosexuell, och gjorde stor sak av det. Kommunistiska tidningar hakade på. Budskapet trummades ut i artikel efter artikel.

Under de alltmer vanliga gatuslagsmålen mellan de olika partiernas skyddskårer blev det allt mer vanligt att kommunisternas Roter Frontkämpferbund och socialdemokraternas Reichsbanner Schwarz-Rot-Gold hånade SA genom att skrika till exempel ”Ner med byxorna SA”, underförstått, ”… och böj er framåt”, de gastade också ”Heil Schwul” (ungefär Heil Bög”).

Efter riksdagshusbranden 1933 anklagar nazisterna kommunisterna för att ligga bakom det som hänt – medan kommunisterna svarade med att peka på nazistiska homosexuella som de skyldiga mordbrännarna. Teorin lanserades i ”Braunbuch über Reichstagsbrand und Hitlerterror”.

Huvudförfattare var den kommunistiska rörelsens propagandageni Willy Münzenberg, och till sin hjälp hade han Gustav Regler (en nära vän till Ernest Hemingway och Arthur Koestler) samt den i landet uppburne kulturskribenten Hans Siemsen. Omslag och grafisk form skapades av John Heartfield, vars verk än i dag är riktmärke för många vänsterradikala konstnärer.

Vilken teori lanserades då i boken? Där utvecklas en konspirationsteori om att Marinus van der Lubbe som dömdes och avrättades som skyldig till riksdagshusbranden egentligen var en prostituerad bög som SA-ledaren Ernst Röhm brukade roa sig med. Det ska ha varit Röhm som gav en stormtrupp bestående av homosexuella SA-män order att sätta eld på riksdagshuset, och van der Lubbe gick med på att följa med som syndabok, så mån ska han enligt boken ha varit om att vinna Röhms uppriktiga kärlek.

Kan låta som en vrickad konspirationsteori men boken gick ut i enormt stora upplagor – inte bara i Tyskland, utan också i USA, Storbritannien, Frankrike samt andra länder i västvärlden.

Och i Sverige gav Sveriges kommunistiska parti spridning åt konspirationsteorin, som alltså kan sammanfattas typ: ”Det var nazibögar som satte eld på riksdagshuset”.

Och över världen spreds den sovjetiske författaren Maxim Gorkijs ord om att ”Utplåna de homosexuella och fascismen kommer att försvinna”.

S och V har förvisso rätt i att efter nazisternas maktövertagande kom homosexuella att förföljas av nazisterna, och många mördades.

Men enbart på detta senare faktum koncentrerar sig i dag svenska socialdemokrater och den lite allmännare vänstern. Den kräver av oss alla att vi ”lär oss av det som hände på 1930-talet”, annars kommer SD att ta makten och internera alla som gått i ett Pridetåg, och så kräver man att SD i verklig mening gör upp med sin historia.

Låt gå för det, om alla gör upp med sin historia.

Jag har hur jag än sökt inte kunnat finna minst tillstymmelse till avståndstagande från S och V för det hårda hetsande mot homosexuella som deras partikamrater i Tyskland bedrev under 1930-talet.

Det leder till två möjliga slutsatser:

1. De tycker de tyska socialdemokraterna och kommunisterna gjorde rätt. Alla medel är tillåtna för att behålla makten. Om det behövs att man startar hatkampanjer mot bögar så låt gå för det.
   2. S och V har inte en aning om vad deras partikamrater ägnade sig åt på 1930-talet. Då blir förstås följdfrågan: Med vilken rätt kräver de att vi andra ska studera 1930-talet? Ska vi plugga in deras hitte-på–historia? Man kan gissa hur vänsterpartister lärt sig om 1930-talet. På X förklarade i dagarna vänsterpartiets chefsideolog Ali Esbati att vi måste se teve-serien Babylon Berlin som utspelar sig just på 30-talet. Detta eftersom den är ”brutalt samtidsrelevant”. Man kommer osökt att tänka på att Annika Strandhälls syn på kärnkraft formades av HBO-serien Tjernobyl.

https://twitter.com/aliesbati/status/1688290768593510400

Men vem, kanske kommer det en gemensam vitbok beställd av S och V – en vitbok där de gör upp med den homofobi och det böghat deras rörelser visat genom historien; som Stalins kommentar när han fick ett brev från en kommunist som undrade om han som homosexuell kunde få vara med i partiet.

Stalin besvarade aldrig brevet. Det arkiverades med Stalins kommentar nedklottrad i marginalen:

"Degenererad idiot".

Det blir fyra nykomlingar på listan över de fem bästa skvallren den här veckan. Ni får bland annat veta mer om hur en minister löser sina korsettproblem, och vad det finns för samband mellan Hermann Göring och en svensk livsnjutare som börjat bekymra sig för sin hälsa.

1:a Johan Pehrson

Många ögonbryn höjdes när det visade sig att arbetsmarknads- och integrationsminister Johan Pehrson hade besökt Dramaten. Han är annars känd bland kollegor och vänner för att skryta med att han inte minns när han senast var på teatern, och att han är lite osäker på om han någonsin sett en teaterföreställning, om man inte räknar julspelen i småskolan.

Nu var inte orsaken till hans Dramaten-besök att han ville låta sig förtrollas av några timmars scenkonst. Johan ville följa med på en guidad visning för barn. Vägvisare in i teaterns magiska värld var två dragqueens; Tjorven och Lillan. Jag undrar i och för sig varför paret inte istället kallar sig Tjorven och Båtsman, det borde väl kunna locka fler barn, och det verkar ju vara syftet med den här sortens evenemang.

Efter tillställningen skulle det bli fotostund, och Christian Peterson från Exakt24 försökte ställa några försynta frågor till Tjorven och Lillan, men blev stoppad av Dramatenpersonal.

Johan Pehrson som var närvarande uttryckte sin upprördhet:

– Precis när föreställningen är avslutad så blir de påhoppade av en person med mobilkamera som håller på att filma på ett mycket obehagligt sätt. Ställer dem till svars om innehållet.

För oss som sett filmerna från händelsen framstår Johan som en mycket skör person. De enda som agerar bryskt är Dramatenpersonalen. Dessutom undrar vi väl alla hur man ”filmar på ett mycket obehagligt sätt”. Håller man kameran på ett speciellt sätt? Skriker man köns- och svärord samtidigt som man filmer? Christian framstår i videoklippen som den som är lugnast.

Den stora frågan är förstås vad Johan egentligen gjorde på tillställningen. Vi gissar på att han ville ha tips om hur man som man klär sig som kvinna. Johan har nämligen förstått att hans snabbt växande kalaskula inte kan döljas på något annat sätt än med hjälp av en hårt snörd korsett, och var hittar man experter på korsetter om inte bland dragqueens?

Det är faktiskt lite synd att Johan är så ointresserad av teater, han har genom åren visat prov på verklig skådespelartalang.

När Taiwan drabbades av en jordbävningskatastrof 1999 var Johan Pehrson och liberalerna pådrivande för svenska hjälpinsatser. Johan Pehrson var sedan länge en välkänd gäst hos Taiwans representationskontor i Stockholm.

Statens räddningsverk sände hjälp – och med i lasten på flygtransporterna fanns Johan. Exakt hur hans närvaro skulle bidra till att lindra skadorna efter katastrofen var väl inte riktigt klart för någon – att han inte var där för att gräva fram offer ur rasmassorna blev dock snart uppenbart. Johan var där i sin egenskap av minister – vilket var det sätt på vilket han framställdes i media på Taiwan.

Kanske inte konstigt eftersom Johan både i Sverige vid besöken på representationskontoret – och vid sina besök på Taiwan – gärna förklarade att det var tack vare honom Sverige skickade hjälp.

Johan verkade trivas i sin nya roll som minister utsedd av tidningar och tv på Taiwan, och gjorde inget för klargöra för öborna att han inte var medlem av den svenska regeringen. Kanske såg han det som en generalrepetition inför nästa val i Sverige, för många har vittnat om att Johan kände sig säker på att då få en riktig ministerpost – om det blev en borgerlig regering. Istället blev det på det viset att Johan de följande åren valde att spela en mer undanskymd roll i partiet och riksdagen. Möjligen bidrog ett antal fall av fortkörning till att han bestämde sig för att bida sin tid, och ligga lite lågt. Lätta på gaspedalen liksom.

Men nu har Johan nått sina drömmars mål, och fått en ministerportfölj. Arbetsmarknaden har han inte ägnat sig mycket åt, däremot får man väl anta att han ser sitt försvar av dragqueens rätt att läsa sagor för barn, som en kamp för integration.

2:a Edward Blom

Edward Blom får alltid rubriker för sitt sätt att leva, vilket väl mest verkat bestå i att sleva i sig mängder med mat – och hälla i sig drycker, gärna brända, destillerade och jästa sådana, som han själv deklarerat:

Jag äter feta rätter, dricker mycket sprit, är överviktig, röker cigarr och är glad. Jag blir en tryckventil i vårt hälsovurmande, kontrollerade samhälle”-

Men Edward har insett av den livsstilen kanske mer är en fråga om dödsstil, och har börjat fundera på om han inte ska lägga om sitt intag av kost, och se över vad han dricker.

Resultatet har han presenterat i intervjuer där han berättar att han snävat in sin alldeles egna form av kostcirkel. Till det tidigare införda förbudet mot kolhydrater och socker, har han tillfogat ett totalt stopp för ”brun sprit”.

Jag är lite rädd för att Edward nu bäddat för nya angrepp mot sin person. Nyss har han hatats för att han tillredde och åt svan. De som angriper honom den här gången kommer att ifrågasätta att han väljer bort just brun sprit. De kommer att säga att det inte kan bero på omsorg om hälsan, utan är en reflex av att han inte tycker om mörkhyade människor. Edward är rasist, kommer de att säga.

Det tror jag nu inte. Men jag kan inte se något rationellt skäl till Edwards stopp för drickande av brun sprit. Visst innehåller spritsorter som whisky och konjak mer kalorier än vodka (men inte mer än cirka tio kalorier per 100 gram). Och det finns vita spritsorter som också är väldig kaloririka som till exempel vit rom. Och jämför man en fyra gin och tonic med en fyra whisky inser man att det är vit sprit man ska hålla sig borta från, i alla fall i drinkar.

En möjlig försvarslinje för Edward skulle kunna vara att han vill visa sin motvilja mot brun politik genom att avstå från brun sprit – det var ju till exempel Hermann Göring som lade grunden till att Jägermeister gick från att vara en lokal tysk örtspäckad alkoholstark likör till att bli dagens globala succé.

Vi får se vad Edward framöver gör för att hålla sig kvar på min lista. Han kan knappast göra det genom att äta och dricka nya saker, eftersom nyhetsvärdet då inte finns – han har ju ätit och druckit i princip allt tillgängligt som en människas matsmältningsorgan klarar. Edward kommer därför säkert att gå åt andra hållet i sina försök att vara skvallervärdig, och återkomma med rapporter om vad han slutat äta och dricka.

3:a Christer Sandelin

Det är väl ett tag sedan Christer Sandelin toppade någon lista över mest spelade låtar. Så varför är han med på min lista? Det beror på att han i veckan blev häktad misstänkt för grovt narkotikabrott, eftersom det enligt åklagaren fanns risk för att Christer skulle undanröja bevis om han försattes på fri fot.

Christer börjar bli van vid kontakter med polis och åklagare. I november förra året dömdes han till 18 000 kronor i böter efter att ha skurit sönder ett bildäck för sin granne – det var ett bråk om ett poolbygge som eskalerade så mycket att Christer drog kniv.

Det är väl högst osäkert om Christer blir kvar på listan i fortsättningen, det beror på vad som uppdagas i förundersökningen.

4:a Kajsa Ekis Ekman

Kajsa Ekis Ekman håller sig kvar på listan av två skäl. I dagarna avslutades striden i Stockholms tingsrätt mellan henne och tidningen Arbetaren. Kajsa har stämt den syndikalistiska tidningen för att hon fick sparken, ganska omgående efter det att hon tillträtt tjänsten som vikarierande chefredaktör. Orsaken till avskedet var väl i grund och botten att ledningen och de anställda tyckte att Kajsa är transfob. Kajsa vill ha 350 000 kronor. Dom faller sjunde juni.

Nu kan man förstås fråga sig varför rättegången avgörs i tingsrätten och inte i arbetsdomstolen.

Det beror på att Kajsa inte är med i facket.

Man måste medge att Kajsa är mångsidig. Samtidigt som hon startar en strid med sin tidigare arbetsgivare, satsar hon på att själv bli arbetsgivare. Hon planerar att ge ut ett nytt nätmagasin som ska få namnet Parabol. Cirka två dussin skribenter har fått en inbjudan om att medverka i vad Kajsa vill ska bli  ”ett forum där vi kan diskutera tankar och ideologi på allvar.”

5:a Lena Andersson

Lena Andersson tar sig in på veckans lista i sista minuten genom en krönika i Svenska Dagbladet. Där angriper hon påståendena om att det finns barn som är hungriga i Sverige därför att deras föräldrar saknar pengar. Det som saknas är kunskap om hur man tillagar mat som mättar och dessutom är näringsriktig:

”Antingen är det amsagor som sprids eller så har vi att göra med föräldrars vanvård och oförmåga.”

Lena tog sig in inte bara på min lista utan också på twitter-toppen. Det är så många politiker, och tjänstemän i offentlig sektor och välgörenhetsorganisationer som har behov av att vi alla tror att det finns väldigt många barn som går hungriga därför att deras föräldrar saknar pengar.

Visst är paprikan fortfarande dyr, liksom tomaterna. Men det är väl knappast det som gör att en del föräldrar anser sig inte ha råd med mat till barnen.

Nu anser sig regeringen ha funnit lösningen på svårigheterna kring frågan om invandrares integration i Sverige.

I söndags meddelades det att en ”Sverigekurs” i samhällskunskap ska hantera problemen med våldsamma klaner och gäng, liksom mindre våldsamma, men ändå kostsamma problem, som arbetslöshet och bidragsberoende.

Liberalerna och Johan Pehrson klev fram som de som varit det pådrivande partiet i frågan.

Beskeden på presskonferenser och i uttalanden har varit kortfattade och kryptiska när det gäller vad Sverigekursen ska innehålla och vad den förväntas leda till.

Johan Pehrson säger att kursen ska vara ”obligatorisk för nyanlända”. Vi får av honom också veta att:

Det är jätteviktigt, det är en signal om att välkommen till Sverige, här är reglerna, nu kör vi.

Budskapet varieras lite beroende på var Pehrson uttalar sig:

Vi tror att det är helt avgörande för integrationen. Ska människor ha en chans i Sverige, och det vill vi, då måste man förstå hur Sverige fungerar.

Kursen ska avslutas med en tenta. Klarar man den inte får man göra tentan en gång till.

Vi får också veta att det ska utredas vad Sverigekursen ska innehålla, och hur den ska läggas upp. Inget är klart än.

Uttalandena är allmänna och svepande och ger upphov till många frågor, och ingen verkar ha ställt dem till Pehrson eller någon annan i Liberalerna.

Vid en förfrågan om en intervju med någon kunnig person är beskedet att det ska utredas och det som kan sägas i nuläget är sagt. Möjligen ansågs frågornas innehåll vara för besvärligt att hantera.

Frågorna är många, och eftersom uttalandena som gjorts är kryptiska intill obegriplighet publicerar vi våra frågor här.

I väntan på svar kommer vi att anta att det bara är ett symboliskt utspel för att visa för väljarna att man minsann tar tag i de här frågorna. Ord som inte betyder något.

Frågor

1.Kursen ska rikta sig till ”nyanlända”. Men vad räknas som ”nyanländ”? Stora grupper som kom för fem, tio eller 15 år sedan uppvisar också problem med bidragsberoende liksom andra problem. Kommer de också att få gå kursen, eller gäller det bara dem som kommer till Sverige efter det att kursen är klar och lanserats? Om det senare är fallet – hur ska problemen med de redan anlända men missanpassade redas ut?

2. Kursen ska leda till att deltagarna ”förstår hur Sverige fungerar”. Men ingen invandrare eller flykting har väl ännu dött i Sverige av svält eller sjukdomar? Det visar väl rimligen att de vet hur man får bidrag till bostad, mat, och andra omkostnader – liksom hur man uppsöker sjukvården och annan omsorg. Detta faktum visar väl att de mycket väl vet hur Sverige fungerar – det är bara så att de väljer att uppsöka socialkontor i stället för arbetsförmedling. Innebär inte detta att det är en fråga om inställning, kultur och moral – och inte en fråga om kunskap om hur Sverige fungerar?

3. Är inte de flesta invandrare mycket väl medvetna om ”hur Sverige fungerar”, och att de problem som uppstår beror på att de väljer att inte acceptera hur Sverige fungerar. Många  av dem har en annan syn än svenskar på kvinnans roll och ställning – det tar sig uttryck i kvinnlig omskärelse och hedersmord, men även i mer vardagliga former av förtryck. De vet att till exempel kvinnlig omskärelse inte är tillåtet – de vet hur Sverige fungerar på den punkten. Gör det ändå. Hur ska Sverigekursen hantera detta?

4. Beror invandrares överrepresentation bland dömda brottslingar på att de inte vet ”hur Sverige fungerar”? Om så är fallet och de måste upplysas och utbildas – vilka kulturer kommer de ifrån? I vilka kulturer är det tillåtet med mord, våldtäkt, rån och försäljning av droger?

5. Om man inte klarar tentan får man göra om den sägs det. Men hur många gånger? Tre gånger, fem gånger, tio gånger? Finns det någon bortre gräns? Om det finns en bortre gräns – vad händer efter den?

6. Kommer kursmaterialet att vara på svenska? Om så är fallet - vilket verkar logiskt – måste deltagarna först förstås ha inhämtat språkkunskaper genom SFI. Hur förfar man med dem som inte klarar av SFI-kursen, eller som måste gå på SFI-kurser i flera år för att bli godkända?

13.55. Yüksel tal är mycket svårt att uppfatta. Han talar lågt, och det blir inte bättre av att ljudanläggningen är usel. Mycket märkligt. Är det något som muslimer i Sverige annars verkar ha god tillgång till så är det ljudanläggningar med avsevärd decibelstyrka, speciellt i bilar och på badstränder.

Jag blir tvungen att placera mig i första ledet för att kunna uppfatta något av Yüksels budskap. Även han hyllar Carl Bildt och drar hela dennes CV, och så talar Yüksel väl om Finland eftersom man inte får bränna koranen där. Han diskuterar inte om det kan bero på att muslimerna i Finland är ungefär lika talrika som antalet finnar som inte badar bastu.

Yüksel berättar för oss att hela världen ser med avsky på att man i Sverige tillåter koranbränning. Koran-tanterna är på väg att börja ropa Allahu Akbar igen men mötesledaren är på hugget, viftar ilsket och de avbryter efter ett "Allahu". Undrar om Allah blir arg om man inte kör hela besvärjelseramsan?

Yüksel som strävar efter att betraktas som en fridsam islamist förklarar att han motsätter sig att omvärlden bojkottar Sverige som straff för koranbränningarna, han är också motståndare till terrordåd som har som syfte att lära Sverige en läxa. Männen bredvid mig börjar högljutt diskutera sinsemellan när Yüksel framför detta, varvid Yüksel ser lite orolig ut och kanske är det därför han går bort till dockorna som föreställer Åkesson och Pehrson. Yüksel säger några förklenande, men knappt hörbara ord om de två. Jag förmår uppfatta så mycket som att Åkesson är värre än Pehrson. Jag får också veta att dockorna efter mötet kommer att auktioneras bort till högstbjudande. Det verkar inte bli någon hängning.

Mikail verkade dock själv nöjd efter det dåligt besökta mötet där mycket få hörde vad som sades. Räknar man bort poliser, ordningsvakter, media kanske det fanns 25 demonstranter på plats. Jag skulle gärna vilja läsa den rapport Mikail skickar hem till Ankara och jämföra den med verkligheten. Och så hoppas jag att han kommer att berätta om utfallet av auktionen på dockorna. Men det bör nog påpekas om att det inte i egentlig mening rörde sig om dockor – det var två pappfigurer. De som lät Erdogan smaka på repet hade faktiskt bemödat sig om att göra en riktigt docka.

Att det var så få "protestanter" på plats kan bero på splittringen i Nyans, att många i styrelsen lämnat partiet, och att de afrikanska muslimerna verkar se partiet och Mikail som alltför fixerade vid det turkiska. Om Mikail vill se fler deltagare på kommande möten där symboler för svenska partiledare ska avrättas kanske han skulle försöka byta metod. Varför inte en halshuggning? Det kan locka de muslimer som ser upp till Saudiarabien. Eller stening? Det kan ha en viss dragningskraft på dem från afrikanska länder och Afghanistan.

https://twitter.com/MikailYuksel_/status/1624772528752189441

13.45 En grupp kvinnor med hucklen har hela tiden stått och hållit upp var sitt exemplar med koranen. Männen på mötet verkar ha genomfört en arbetsfördelning och tilldelat kvinnorna i församlingen just den uppgiften. Själva ägnar sig männen mest åt att prata i mobilen eller ta selfies.

Plötsligt börjar de koranbärande kvinnorna vifta med sin heliga skrift och skrika Allahs Akbar. En man i mötesledningen blir märkbart störd och viftar avvärjande åt dem samtidigt som han stirrar ilsket; budskapet är tydligt: "Tyst med er. Ni sänder fel signaler". Kvinnorna tystnar, håller dock fortfarande upp koranen.

13.25 Mikail Yüksel trampar runt och väntar på sin tur. Slår lovar runt just mig och tittar mig djupt i ögonen. Ler flirtigt. Vad villl han?

13.15 Förste talaren inleder med vad som är en verklig nyhet. Han meddelar åhörarna att muslimer bygger Sverige genom att vara läkare, ingenjörer och lärare. Sverige skulle vara lite efterblivet utan muslimer – därför är det ett angrepp på alla dessa skattebetalare att bränna koranen. Han avrundar med att åberopa Carl Bildt som inte heller han tycker man ska elda med just den boken.

12.55 Lusten att hänga partiledardockor verkar tämligen begränsad. Cirka 30 personer har samlats.

12.45 Allt sedan en docka föreställande Turkiets president Erdogan hängdes i Stockholm har Mikail Yüksel och hans parti Nyans klagat på att svenska myndigheter inte ingriper mot vad Yüksel ser som en skändning av en demokratiskt vald ledare.

Inte har Yüksel och hans parti – liksom andra muslimer – blivit mindre ilskna över att polisen gav tillstånd till Rasmus Paludan att elda upp koranen framför Turkiets ambassad.

Yüksel och andra muslimer kräver inskränkningar i den svenska yttrandefriheten och att koraneldande och handlingar som hängningar av dockor föreställande potentater som Erdogan förbjuds.

Hittills har de mötts med stor förståelse av en del svenska politiker som fruktar att Erdogan ska fortsätta vägra släppa in Sverige i Nato. Men inga löften har ännu avgetts om ändringar i lagar och regler.

Därför har Yüksel kommit på en idé som säkert möts med applåder på kaféerna i orten: ”Hörni, vi hänger dockor som föreställer Jimmie Åkesson och Johan Pehrson. Då kommer svenskarna att bli ledsna och för att slippa uppleva det igen kommer de att förbjuda att man förolämpar Erdogan eller eldar upp koranen”.

Så nu har Yüksel med vänner tillverkar två dockor som i dag ska dingla på Mynttorget i Stockholm. Han bor numera i Botkyrka, och det är möjligt att ABF i den kommunen ordnat en kurs i docktillverkning för att Yüksel ska kunna få lite extra bidrag. Vi får se om de också ordnat en kurs i hur man gör en löpsnara – eller så tänker Yüksel göra det lätt för sig och kör med samma knutar som han gör när han knyter skorna.

I sociala media har han stolt förevisat dockorna:

https://twitter.com/MikailYuksel_/status/1624383389531877378