De som är jägare vet att i Sverige finns konstiga subjektiva “moderegler” för utförande på vissa typer av jaktvapen. Närmare bestämt halvautomatiska och framrepeterande sådana (till exempel pumphagel). De får inte ha en fällstock eller en teleskopisk stock. För halvautomatiska gevär gäller även följande enligt Naturvårdsverkets författningssamling:

“11 §2 Halvautomatiska kulgevär av civil typ, ursprungligt konstruerade och

tillverkade för jakt, och som till konstruktion och utseende avser att efterlikna

konventionella, manuellt omladdade kulgevär för jakt – förutom vad gäller

omladdningsfunktionen – får användas vid jakt.”

Utöver detta finns begränsning av piplängd samt magasinbegränsning för jakt.

Modereglerna har lett till infekterade strider med polismyndigheten som nekar licens för vapen som de bedömer ser “militäriska” ut, och allt som är det minsta modernt och ergonomiskt anses icke jaktmotiverat. I mina samtal med polismyndigheten har jag fått höra att allt över tio gångers förstoring på kikarsikten är militärt, att allväders-plaststockar är militärt, att allt möjligt är militärt och således förbjudet för jägare.

Länge hade polismyndigheten Svenska Jägareförbundets stöd i detta. Förbundets stofiler stödde Polismyndigheten via officiella uttalande från sin förbundsjurist som ledde till de problem vi har än idag med handläggning av licenser för jaktvapen.

Ger man polisen ett finger tar de nämligen hela armen.

Svenska Jägareförbundet har sedan dess ändrat sin uppfattning men skadan är skedd. Polisen nekar exempelvis licens för vanliga cylinderrepetrar – som är standardgevär sedan 1800-talet – om de ser för moderna ut. Polisen har inget stöd för detta då modereglerna inte täcker dem, men de gör det ändå.

Polisen bryter dock mot förvaltningslagen selektivt. Ett vapen som faller mellan stolarna och därmed är tillåtet är hagelgevär som är bygelrepetrar. De har inga magasinsbegränsningar för jakt. De är nämligen inte läskigt framrepeterande (pumphagel), man repeterar mekanismen med en bygel vid greppet. Som en cowboybössa.

Dessa kan ha upp till sjupatroner i sitt magasin jämfört med två för de läskiga pumphaglen. Irrationellt och dumt, men vapenlagar är sällan smarta och rationella. De skapas för att någon blivit rädd och en politiker ska värdeprojicera.

Något har dock hänt på Naturvårdsverket.

Den 10 februari i år skrev de detta: “Det avgörande för regleringen är att vapen som används vid jakt inte utsätter viltet för onödigt lidande. Naturvårdsverket har mot denna bakgrund beslutat att slopa kraven på ursprung och utseende för halvautomatiska kulgevär som får användas vid jakt. Eventuella begränsningar på ett vapens ursprung och utseende är inte en jaktlig fråga”.
Äntligen har någon tänkt till och uttryckt det som borde vara uppenbart för alla.

Vad betyder det här förutom att polismyndigheten får nervös hicka? Först och främst att alla polismyndighetens argument försvinner direkt. Myndigheten med ansvar för saken sa just offentligt emot alla polisen dumheter. Senare i år kommer de att ändra sin författningssamling och stryka alla dumheter ur den (nåja, nästan alla).

När det hänt är alla halvautomater tillåtna för jakt om de har 45 cm pipa eller längre samt magasin för två eller fem skott – beroende på vilt, observera att på skjutbanan finns inga magasinsbegränsningar.

Det troligaste scenariot jag ser är att den första som söker licens på en AR-15 för jakt kommer få den nekad och det kommer bli väldigt spännande att se med vilka argument det sker. Får jag gissa så kommer de att prata om hur hemsk eldkraft den har och hur läskig den är. Detta trots att det redan idag finns halvautomater i många gånger grövre kalibrar de beviljar tillstånd för, då de ser ut som farfars älgstudsare.

En AR-15 skulle bli ett klass 2 jaktgevär. De duger till rådjur exempelvis. Däremot inte älg och björn. Min far jagar älg med en halvautomat kamrad i 9.3x62 den har drygt 5000 joule i anslagsenergi jämfört med 1700 joule för en AR-15 i kaliber .223.

Den ser dock inte läskig ut men skulle gå genom en skyddsväst ämnad för AR-15 utan problem.

Här borde alla inse problemet. Polismyndigheten är inte rationell. Handläggarna är ideologiskt drivna och helt ointresserade av verkligheten och dess faktiska problem. I Sverige begås brott med vapen som varit legala (stulna inkluderade) ungefär två gånger per år i genomsnitt, detta skall sättas i perspektiv av antalet legala vapenägare som är 580 000 personer.

Legalt vapeninnehav är inte ett problem i Sverige. Illegala vapen är det.

”Den vilda boskapen i Gilas vildmark har varit aggressiva mot vildmarksbesökare, de betar året runt och trampar ner bäckar och källor, vilket orsakar erosion och sedimentering”, sa naturvårdaren Camille Howes i ett uttalande som New York Post tagit del av.

Ranchägare kritiserar jakten, och hävdar att staten ägnar sig åt djurplågeri. De sa att planen bryter mot federala bestämmelser, och att korna istället borde fångas in.

Samtidigt applåderar miljögrupper insatsen, som under årens lopp lämnat in dussintals stämningar som hävdar att boskap förstör mark och vatten genom att trampa sönder stränderna. ”Vi kan förvänta oss omedelbara resultat: rent vatten, en frisk flod och återställd livsmiljö för vilda djur”, säger Todd Schulke, medgrundare av Center for Biological Diversity.

Nytt år med ny regering. En regering som lovat väldigt mycket förbättringar för oss vapenägare. I och med det känns det relevant att ställa sig frågan vad vi kan se fram emot under kommande år. Men det enda man väl egentligen kan vara säker på är att polismyndigheten kommer att vilja fortsätta förbjuda allt som har med legala vapen att göra. Vad än politiker och lagstiftare säger.

När det gäller polismyndighetens agerande kan jag ta ett färskt exempel från skytteklubben där jag är ordförande.

Saken gäller en dam som började som sektionschef hos kronofogdemyndigheten, sparkades till tjänsten som handläggare på försäkringskassan och som sedan fick sin nuvarande tjänst som vapenlicenshandläggare hos polisen. Enligt en bekant till henne jag talat med har denna handläggare väldigt starka politiska åsikter om legala vapen. Hon är motståndare till dem. Så hon avslår allt hon kan med de mest fantasifulla orsaker, vilket förstås strider mot objektivitetsprincipen, legalitetsprincipen och förvaltningslagen. Som bekant existerar tyvärr inget tjänstemannaansvar, så hon kan fortsätta med sin verksamhet.

En av medlemmarna i min klubb hade ansökt om licens på ett gevär i en kaliber och med en piplängd lämplig för precisionsskytte på 300 meter. Ansökan avslogs av ovannämnda dam för att min medlem redan hade ett gevär. Det rörde sig om ett gevär med kort pipa i en kaliber enbart lämplig för skytte upp till 100 meter – ett gevär han använder för en helt annan skytteform. I avslaget gjordes ingen referens till lagrum. Ingen kommunikation förekom innan avslaget.

Jag förklarade för min upprörda medlem att denna handläggare är lite “speciell” och han hade otur. Medlemmen sökte igen, fick en annan handläggare och sin licens.

Det var ingen idé att överklaga till förvaltningsrätten, de tar ett år på sig även om han vinner. Då överklagar polismyndigheten på rutin till nästa instans och då tar det ett år till. Ingen rättshjälp finns så han hade behövt betala tiotusentals kronor ur egen ficka – för att få sin lagliga rätt. Polisens strategi är att medvetet trötta ut folk – vilket de inte skämts att erkänna för mig per telefon.

Denna dam är inte heller ensam på polismyndigheten om att ha denna inställning eller karriärbana. Mest unik är nog den turkiska extremisten Derya Uzel Senir som fick sparken från Miljöpartiet för att hon vägrade erkänna folkmordet på armenier. Även hon blev vapenhandläggare med säkerhetsklassad tjänst, med SÄPO:s goda minne, samt med tillgång till det sekretessbelagda vapenregistret. Det känns tryggt att våra myndigheter har sådan koll.

Vad händer då när det gäller lagstiftning under det kommande året? Närmast kommer blyförbudet i hagelammunition som kommer att träda i kraft i februari i år. I sann EU-anda lät man miljöaktivister skriva det nya regelverket som inte har mycket med verkligheten att göra. I korta drag gäller att om man bär blyhagel i närheten av minsta vattenpöl i Sverige ligger det på individen att bevisa sin oskuld. Vanligtvis brukar det vara tvärtom, att rättsväsendet skall bevisa ens skuld, och att man är oskyldig tills eventuell dom vunnit laga kraft.

Regeringen har visat väldigt lite initiativ till att vilja begränsa det här uppenbart galna regelverket.

I sista sekund har dock Romina Pourmokhtari, miljöminister, sagt att effekterna ska minimeras. Inga detaljer dock.

Senare har vi att se fram emot – och frukta – EU:s kemikaliemyndighets totalförbud mot bly i all ammunition. Det kommer att göra många jaktformer omöjliga då alternativ inte finns, och allt sportskytte kommer att dö. Det finns en anledning till att bly används. Det är tungt för den volym en kula har, samt expanderar då det är mjukt och är billigt och lätt att arbeta med.
Eventuella alternativ kommer alla att bli extremt dyra speciallösningar.

Naturligtvis bryr sig inte EU om bly i gamla kablar eller all annan bly som finns i marken. Bly är bara svepskälet för att avväpna oss, bly är heller inte miljöfarligt i sin fasta form. Enbart om en fågel äter smått blyhagel har det en påverkan på den fågeln.
Detta inser man lättast när man läser det finstilta. Där kan man se att alla dessa förbud inte gäller myndigheter. Här kan man se en parallell till nödvärn. Att förbereda nödvärn med hjälpmedel är inte tillåtet i Sverige, det är förberedelse till våldsbrott. Politiker har däremot beväpnade livvakter som sköter den biten. Det tycker jag är intressant att tänka på när jag här i Solna på min väg till affären stöter på polisbilar, eftersom någon blivit skjuten där jag bor – för andra gången på bara en vecka.

De goda nyheterna: Ny Utredning

Någon gång under 2023 kommer direktiven för en ny utredning att ha skrivits av regeringskansliet. Denna skall implementera alla ändringar i vapenlagen som riksdagen beslutat om under de två förra mandatperioderna. De ändringarna är väldigt många och alla bra för vapenägare.

Till dessa ändringar hör bland annat att det ska skapas en viltvårdsmyndighet som kommer att ta över dessa frågor från Naturvårdsverket och handläggningen från polismyndigheten.

Vi får se hur det kommer arta sig. Men det lär visa sig om två år som tidigast.

I teorin är det väldigt bra; mindre dumma regler, möjlighet att äga fler vapen, och inga tidsbegränsade licenser.

Naturvårdsverket har dessutom i flera år sagt att de skall göra om sina föreskrifter vad gäller jaktvapen och bland annat ta bort modereglerna som gäller jaktvapen. De har subjektiva regler om att jaktvapen måste se “traditionella” ut idag. Det är det ingen som lyckats definiera vad det innebär så jag ser fram emot den ändringen. Ryktet säger att det händer under våren.

”En hund som tillhörde pickupens ägare trampade på geväret, vilket fick vapnet att avfyras. Det avlossade skottet träffade passageraren, som dog av sina skador på platsen”, säger den lokala polisen, rapporterar AFP. ”Förundersökningen visar att det är en jaktrelaterad olycka.”

# More images available in the Full Article

”Det var inte svårt att älska Joe eftersom han alltid fick dig att känna att du var unik, och aldrig lämnade en konversation utan att låta dig veta att han älskade dig”, sa Smiths syster, enligt Daily Mail. Rörmokarfirmans chef, Chris Brown, säger vidare ”Jag har varit rörmokare länge och träffat många olika killar, men jag har aldrig träffat någon som Joe. Jag är övertygad om att det nog inte finns en till som han.”

Brown har startat en Gofundme-insamling till familjens begravningskostnader, och för att ”tillåta Joes familj att sörja utan bördan av ekonomisk stress”.

Samtidigt växer det fram en opinion som vill reglera jakt i Frankrike – och fransmännen väljer allt oftare bort vin för att istället dricka alkoholfria alternativ.

Kommer vi att minnas Macron som en anti-modernistisk president

Ska jägare sköta sig själva fast de skjuter andra – det är en fråga som nu delar fransmännen.

För två år sedan sköts Morgan Keane till döds medan han högg ner ett träd på sin tomt utanför Toulouse. Det dödande skottet avlossades från 75 meter av en jägare som trodde att han sköt ett vildsvin. Jägaren åtalades för dråp och dom i den utdragna processen faller 12 januari.

Keanes vänner nöjde sig inte med att det blev rättegång – och kanske en fällande dom; de vill se begränsningar och regleringar av jagandet i Frankrike. De startade en rörelse och en namninsamling för att jakt bara ska få bedrivas på vissa givna dagar, och för att säkerhetskontroller ska bli hårdare liksom straff för jägare som bryter mot lagar och regler. Den opinion de skapat har fått en senatskommission att ta ställning till rörelsens krav.

2020 förekom sju dödskjutningar under jakt i Frankrike, 2021 var det åtta fall.

De som kampanjar för regleringar har lyft fram flera av de mest märkliga fallen, där den som avlossade skottet gått fri, eller på sin höjd fått jaktförbud ett antal år.

Joël Viard, 67, dödades i sin bil när han körde på motorvägen mellan Rennes och Nantes – träffad av en kula i nacken.

Mélodie Cauffet, 25, sköts av en jägare när hon vandrade på en stig i skogarna i Aveyron.

En kvinna dödades av ett vådaskott från geväret hennes make bar över axeln – hon gick bakom honom.

En brittisk restaurangägare på semester sköts när han cyklade mountainbike.

En gammal man sköts medan han plockade svamp, och en kvinna blev skjuten när hon stod inne på sin tomt bakom en trädgårdshäck. Jägaren trodde det var ett vildsvin som befann sig på andra sidan buskarna.

Representanter för jägarna menar att dödsolyckor är oundvikliga och beror på den mänskliga faktorn. De motsätter sig också tanken på att vissa dagar skulle vara jaktfria (för att fransmän ska våga sig ut i skogarna) – det förslaget ser de bara som en början på ett kommande totalt jaktförbud.

Senatens kommission avvisade de flesta av kraven på regleringar, för de franska jägarnas organisationer har starkt stöd bland politiker – även av president Macron, som gärna och ofta talar om jakt som en urgammal fransk tradition som måste vårdas. I ett av sina första uttalanden efter det att han blev president förklarade han att han ville återuppta seden med att presidenten bjöd in till parforcejakt ett antal gånger om året vid Rambouillet eller något annat kungligt slott. Parforcejakt sker med jägare till häst och koppel med hundar som förföljer bytet. President Sarkozy avskaffade tillställningarna eftersom han tyckte det var en fråga om djurplågeri, för Macron var det däremot en fråga om att åter börja använda ett ”viktigt diplomatiskt verktyg”. Macron gillar också att fira sin födelsedag genom att jaga, och hans positiva inställning till jakt har om och om igen dykt upp i politiska debatter – och även angripits under den senaste presidentvalskampanjen.

Lika mån som Macron är om de franska jägarna är han om de franska vinproducenterna. Det är antagligen därför de utnämnde honom till ”Årets man” 2021. Macron har förklarat att en riktig fransman dricker vin och att han själv  ”dricker vin varje dag, till lunch och på kvällen”.

Men det verkar som om fransmännen inte låter sig påverkas – Frankrike är nu en av världens snabbast växande marknader för viner och öl som är alkoholfria.

2020 betecknade sig 14 procent av fransmännen som nykterister, 2021 hade de blivit 20 procent, och vem vet hur många de blev 2022? Undersökningarna visar att det är i åldersgruppen 19 till 30 år som man allt oftare väljer bort alkohol, men fortfarande vill ha något att dricka när man umgås med andra.

De franska producenterna satsar inte bara på alkoholfritt öl och vin – även starksprit lanseras nu utan alkohol. Den franska tillverkaren Calixte Payan har lanserat gin och rom utan alkohol och haft stora framgångar. På den franska marknaden finns också mer än 50 alkoholfria mousserande viner som alternativ till champagne.

Och i Paris öppnade nyss en bar som erbjuder 400 alkoholfria drinkar.

Jakten är den största sedan licensjakten återupptogs 2010, och välkomnas av jägarna. ”Vargstammen är den största vi har haft i modern tid”, säger Gunnar Glöersen, rovdjursansvarig i Svenska jägareförbundet.

Flera organisationer har överklagat jaktbesluten, men utan resultat. ”Man blir uppgiven. Det kommer rapport efter rapport om att vargstammen har stora problem, men man tar det inte på allvar”, säger Daniel Ekblom från Naturskyddsföreningens viltvårdsgrupp i Gävleborg

Enligt den senaste inventeringen finns det just nu 460 vargar i Sverige. Totalt får 75 vargar fällas i vinterns jakt, att jämföras med de 203 som fällts under samtliga licensjakter sedan 2010; i snitt 15 per år. Enligt länsstyrelsernas jaktbeslut är syftet med rekordjakten att minska koncentrationen av vargstammen i de områden där den är som tätast.

På vintern vill nog de flesta sitta hemma och dricka glögg, några modiga kanske åker skidor eller skridskor. Jägaren däremot kan fara långt ut till skogs eller upp i fjällen för sin jakt.

Det kan variera vad man jagar beroende på vart i landet man är, men det jag har erfarenhet av är den så kallade toppfågeljakten på skogshöns och fjällripan. Namnet kommer från att skogshöns, exempelvis tjädern, kurar ihop sig i talltopparna på de kallaste dagarna.

Tjädern äter granbarr på vintern och man finner den företrädesvis i äldre skog, men ibland sitter den och glor på en längst med skogsbilvägarna. Den behöver nämligen grus för matsmältningen.

När man sitter i bilen längs med skogsbilvägen kan tjädern vara rent av kaxig och åtminstone helt ignorera bilen och jägarna därinne. Självklart är fågeln borta när man kommer tillbaka för att jaga den då den är väldigt skygg. Själv misstänker jag att den är smart och bara jävlas med jägarna.

Vi svenskar har jagat tjäder sedan åtminstone medeltiden, men benrester har hittats i boplatser från stenåldern. En vacker tjädertupp kan räknas som en av de mer åtråvärda jakttroféerna.

Det finns fortfarande en del skrönor man kan höra om den skygga tjädern, att exempelvis skogsrået bytt skepnad till en tjäder varpå tjädern blivit oskjutbar. En ursäkt jag använt fler än en gång när den flugit iväg långt innan jag kommit till skott.

Det är teoretiskt enklare med toppfågeljakt än den tidigare på året med hagelgevär. Skotthållen kan bli längre då man upptäcker siluetten av tjäder tidigare med kikare där den sitter uppe i trädet.

Dock blir det en vansklig kulbana då man skjuter i vinkel uppåt. Jag själv har alltid sett till så det funnits kulfång i direkt anslutning till skottets vinkel, jägaren måste kunna ansvara för kulans hela flyktväg vilket blir svårt om den kan fara flera kilometer bortom målet.

Detta gör så att även om man lyckas upptäcka fågeln så kan det vara komplicerat att finna rätt plats att ta skottet från.

Sist jag jagade toppfågel så kröp temperaturen ned till minus 30, snön låg meterdjup och komforten rent allmänt var låg. Det utspelade sig i Tornedalen och jag vill minnas att jaktstugan vi tog tillflykt i aldrig blev varmare än minus 3, oavsett hur mycket vi eldade. Vilket ändå kändes varmt under förutsättningarna.

För den som tänker sig att jaga på detta sätt rekommenderas väl utprövad utrustning för förhållandena. Vad gäller vapen använder jag själv en CG 1900 cylinderrepeter kamrad i 6.5x55 för ändamålet. Den gör jobbet lätt att skjuta en tjäder med på alla praktiska jaktavstånd. Som skjutstöd föredrar jag en Primos Triggerstick generation 3. Den gör även jobbet som snödjupsmätare, vandringspinne, kamerastativ, tamburmajor med mera.

1 av 5

Ripjakten till fjälls kräver än mer förberedelse. Att hyra en stuga i fjällen i anslutning till jaktområdet kan jag rekommendera. Gärna med bastu.

Den jakt jag utfört har inneburit att skida upp för ett fjäll dit fjällripan håller hus. För ändamålet har jag en halvautomatisk Ruger 1022 i kaliber 22LR, jag har bara diopter som riktmedel då skjutavstånd är max 50 meter. Varianten jag har går att bryta isär i två delar och går lätt ned i ryggsäcken.

Väl uppe på fjället så gäller det att hitta en fjällripa. De kan ofta finnas sittande på en sten och ta det lugnt, de är inte överdrivet skygga trots bristen på vegetation. En 22:a tar du den lätt med.

Tricket är att träffa den med genomfrusna fingrar.

Rent generellt är vinterjakt magiskt.

Det är helt enkelt otroligt vackert i naturen på vintern. Kylan gör sitt och ger det hela ett utomjordiskt intryck när alla lager av kläder ger känslan av att tulta runt i en rymddräkt på en främmande iskristallplanet. Ens andedräkt fryser till is i skägget och all exponerad hud blir röd och iskall omgående.

Den händige tar med fördel med sig en lämplig spade och gräver sig ned till marknivå, lägger en renskinnsfäll över en stol av snö och grillar falukorv över glöden från en falnad eld.

Hela konceptet är en blandning av umbärande i vacker vildmark och kanske, om man har tur, en lyckad jakt.

Helt klart är att det blir vad man gör det till och är man förberedd så är det som sagt magiskt!

Oavsett vad termometern säger.

Gevrekoğlu var en erfaren jägare, och många undrar varför han skulle låta hagelgeväret vara fortsatt laddat efter jakten. Att han sedan lägger in det osäkrade geväret i bagageutrymmet riktat mot sig, och att hunden sedan hoppar upp på det, ser många som osannolikt. Nu frågar sig flera om det alls är praktiskt möjligt för en hund att avfyra det aktuella jaktvapnet.

1 av 4

Den passionerade jägaren, som blivit pappa bara tio dagar innan sin tragiska död, omkom omedelbart. Han lade ofta upp bilder på sina sociala media med flera olika hundar på jaktturer, och det är oklart vilken hund som var ansvarig för hans alltför tidiga död.

Polis och åklagare utreder Gevrekoğlus död, och säger att de än så länge inte misstänker att något brott ligger bakom dödsfallet.

”Vargarna vandrar ju från Sverige till Norge, så vi tycker att det är jättebra att vi kan jaga samtidigt i båda länderna”, säger Ada Bredalen från Norges jakt- och fiskeförbund. Hon får medhåll från jägarna på den svenska sidan gränsen.

Men jaktbesluten har väckt skarp kritik, och har överklagats i både Sverige och Norge. Kritikerna menar att den kan hota hela vargstammen. ”Vi är bestörta. Det här är exceptionellt”, säger Oscar Alarik, chefsjurist på Svenska naturskyddsföreningen.

Det finns 460 vargar i Sverige, och årets jakt är den största i modern tid. Sedan den första licensjakten 2010 har sammanlagt 200 vargar skjutits. 2023 blir första gången svenska och norska jägare jagar samtidigt på var sin sida om gränsen. Jaktbesluten har överklagats.

Sverige har fått en ny regering. Under de två senaste mandatperioderna har en riksdagsmajoritet röstat för nästan 30 stycken tillkännagivanden till dåvarande regering vad gäller att implementera lättnader i vapenlagen.

Det gällde allt från en allmän översyn till att avskaffa femårslicenser för vissa vapentyper. Föregående regering har vägrat följa riksdagsmajoritetens vilja utan har valt att helt ignorera folkviljan som uttryckts i riksdagen. I strid med grundlagen: “All offentlig makt i Sverige utgår från folket och riksdagen är folkets främsta företrädare.”

Istället har Morgan Johansson insinuerat att jägare och sportskyttar alla är potentiella terrorister och andra kränkande dumheter.

Vad händer nu kan man då fråga sig.

Vi har Tidöavtalet mellan SD, M, KD och L att referera till, där på sida 26 och 27 står att läsa:

“Vapenlagstiftningen

Vapenlagen ska utredas brett. Utredningen ska bland annat föreslå en ny jakt- och viltvårdsmyndighet som tar över licensprövningen från Polismyndigheten. Utredningen ska även föreslå ett uppdelat regelverk för licensärenden å ena sidan och illegala vapen å andra sidan. Straffskalorna för respektive del bör skilja på allvaret i den organiserade brottslighetens användning av vapen jämfört med brister i licensfrågor för jägare och Sportskyttar.”

Det här är några av de saker riksdagen redan beslutat om som nämns.
Jakt- och viltvårdsmyndigheten bestämdes det exempelvis om redan 2015. Bra att den nya regeringen åtminstone delvis nämner de saker den är ålagd att göra då den förra valde att frångå grundlagen.

Jag är inte nöjd utan med det undertecknarna av Tidöavtalet säger om vapenlagstiftningen så jag bestämde mig för att ställa några frågor till dem:

1. Kommer regeringen ändra i vapenlagsförordningen för att reflektera de tillkännagivanden riksdagen meddelat? Exempelvis ta bort kravet om förnyelse av tidsbegränsade femårslicenser.

2. Kommer skarpa propositioner komma i närtid för att implementera de tillkännagivanden riksdagen meddelat?

3. Vänligen beskriv om några planer som diskuteras kring dessa frågor inom den nya regeringen.

Observera att första punkten är något en regering kan göra omedelbart då regeringen kan ändra i förordningar hur den vill.

Följande svar fick jag.

Lars Granath, utredare hos Liberalerna säger att “din fråga är för tidigt väckt. Ingen vet. Tids nog får vi veta”.

Men Johan Persson sa tidigare i år att “det inte är rimligt” att avskaffa femårslicenserna. Någon vidare förklaring än känslomässigt snömos framkom aldrig.

Tidsbegränsningen kom till för att kontrollera vandel hos vapenägare med jämna mellanrum, sedan dess har detta automatiserats och görs varje dygn. Således är detta en dyr och onödig åtgärd i dag. Vi kan nog utgå från att Liberalerna kommer vara problematiska vad gäller bättre vapenlagar.

Annat ljud var det hos Sten Bergheden hos Moderaterna. Han svarade på Facebook till mig att "du kan vara säker på att vi ska genomföra detta".

Sten har länge arbetat för att vettiga, logiska vapenlagar skall implementeras och är anledningen till många av de motioner som gått igenom i riksdagen.

Kanslierna för KD, SD och M säger ungefär samma som Liberalernas, “vi får se” och refererar till Tidöavtalet, men Richard Jomshof hade lite mer att säga:

"Hej Henrik!

Detta är frågor vi har drivit länge. Vad gäller den nya regeringen och den nya situationen för SD kan jag säga följande:

Vapenlagen ska utredas brett. Utredningen ska bland annat föreslå en ny jakt- och viltvårdsmyndighet som tar över licensprövningen från Polismyndigheten. Utredningen ska även föreslå ett uppdelat regelverk för licensärenden å ena sidan och illegala vapen å andra sidan. Straffskalorna för respektive del bör skilja på allvaret i den organiserade brottslighetens användning av vapen jämfört med brister i licensfrågor för jägare och sportskyttar.

Tidöavtalet stadgar att vapenlagstiftningen ska ses över i bred bemärkelse. Även om avtalet inte specificerar samtliga åtgärder inom området finns en bred enighet mellan samarbetspartierna som riktat flertalet tillkännagivanden mot den tidigare regeringen i vapenfrågor.

Vapenfrågorna är länge eftersatta och åtgärder är önskvärda så snart som möjligt. Det föreligger dock ett beredningstvång för lagstiftning, vilket gör att frågorna kommer att behöva utredas. Exakta tidsramar för lagstiftning kan ännu inte utlovas.

Mvh, Richard Jomshof"

På Justitiedepartementet låter man hälsa följande:

"Hej Henrik,

Den nya regeringen planerar en bred översyn av vapenlagstiftningen. Vilka konkreta ändringar som kommer att göras och när det kommer att ske går inte att svara på i dagsläget. Vad gäller riksdagens tillkännagivanden bereds dessa i Regeringskansliet och regeringen kommer att återkomma när beredningen är färdig.

Vänliga hälsningar

Moa Pettersson

Rättsakkunnig

Enheten för lagstiftning om allmän ordning och säkerhet och samhällets krisberedskap (L4)

Justitiedepartementet"

Så vad kan man förvänta sig kommer att hända?

Någon slags utredning kommer att tillsättas, förr eller senare. Den kommer ta minst ett år.

Efter det skall den gå på remissrunda. Det brukar ta åtminstone 3–6 månader.

Sedan skall lagrådet säga sitt och sen är det regeringens tur att göra en proposition med lagändringar för riksdagen att ta ställning till.

Nya lagar träder i kraft vid årsskiftet och månadsskiftet juni/juli.

Vi kommer åtminstone behöva vänta två år på att något ska hända men realistiskt är nog slutet av mandatperioden. Detta då det inte verkar vara så prioriterat med tanke på Sveriges övriga mycket stora problem.

Tyvärr, då detta vore en enkel seger för den nya regeringen. Många av dessa frågor är redan utredda och vissa skulle kunna lösas genom att stryka en mening i vapenförordningen på första regeringssammanträdet.

Det är dessvärre så att sittande regering snabbt går emot vapenägare historiskt, gissningsvis på grund utav aktivister som stannar mellan regeringar på regeringskansliet, så det finns behov av att med jämna mellanrum påminna nuvarande regering om deras löften.

Tveka inte att skriva hövliga brev till dina politiska representanter och avkräv svar på vad de gör i den här och andra frågor nära ditt hjärta.

De är till för oss, låt dem inte glömma det.

När jag skriver detta trendar #BoycottPayPal på Twitter. Paypal har börjat stänga konton för vissa människorättsorganisationer, som till exempel “The free speech Union”. De censurerar alltså organisationer de politiskt inte tycker om.

Att företag, och då främst finansiella sådana används för social ingenjörskonst är inget nytt för den som har insyn i vapenbranschen. I USA har detta hänt länge. Bank of America gör livet surt för, och sparkar ut, alla vapenhandlare sedan lång tid tillbaka. Men detta gäller också i Sverige.

Jag har talat med flera jakt- och sportskyttebutiker i Sverige, och de har ett rent helvete att bedriva helt laglig verksamhet.

De kan inte få lån, de kan inte få en betaltjänst mot kunder, de kan inte få en försäkring, de kan inte ens få en speditör att skicka några varor än mindre vapen eller vapendelar på grund av den bransch de är i. Vidare motarbetas de av Polismyndigheten och Institutet för Strategiska produkter (ISP) som är en myndighet för allt som kan härledas till krigsmateriel (till exempel släpkärror).

Detta medför naturligtvis otroliga merkostnader för vapenhandlare. ISP medger inte tillstånd för något längre vilket gör att det inte kan förekomma någon inhemsk produktion av exempelvis gevärspipor.
Allt måste importeras, på något sätt.

Varför är det så här kan man fråga sig?

Det är på grund utav centraliseringen av pengar i världen till ett fåtal företag, exempelvis Blackrock, som förvaltar tillgångar på mer än en 66 600 miljarder kronor.

Läser man Blackrocks offentliga dokument framgår att deras mål är sociala förändringar – det vill man åstadkomma genom att bland annat ändra styrelser i de företag man äger andelar i. Detta för att kontrollera riktningen i företagen och därigenom samhällen över hela jorden.

Det här tankesättet sprider sig i väldigt många organisationer. Det också myndigheter och staten i sig.
Det drabbar många – även oss som är intresserade av jakt och sportskytte.

Laddar någon upp en YouTube video idag kommer beskrivningen och alla ljud i den att sökas igenom av en algoritm. Hittas ord såsom ”gun” eller “rifle” i medföljande metadata, eller hörs ett gevärsskott i videon, så riskerar den att censureras.
Den kommer tryckas undan av algoritmer så den inte syns. Följare av kanalen kommer inte se att den laddats upp och hela kanalen riskerar att tas bort från plattformen.

Vad kan du göra om du inte stödjer att icke–folkvalda organisationer har gift sig med vissa delar av staten i ett försök att idka kontroll över ditt liv?

Väldigt bra fråga. Det har gått långt nu. Övervakningsmanicken du håller i din hand (telefonen) vet allt om dig och den datan sorteras av algoritmer för att kontrollera hela populationer. Allt används för att kontrollera dina köpvanor, dina åsikter, hur du röstar och naturligtvis huruvida civilt ägande av vapen är tillåtet.

Just frågan om vapen är en lågt hängande frukt för totalitära strömningar som den jag beskriver här – de har aldrig tyckt om att civila äger vapen. Det ger alltid en viss autonomi att äga ett vapen som teoretiskt skulle kunna användas för att värna sig. Det betyder att individen inte är till 100 procent beroende av staten.

Antag att ett jaktlag i någon avlägsen by åker runt med älgstudsaren på kvällen för att värna sig mot någon inbrottsliga. Skulle det komma fram, vad tror du statens svar skulle bli?

De skulle skicka nationella insatsstyrkan för att avväpna dem. De skulle aldrig medge att de misslyckats i att stoppa inbrottsligan utan flytta fokus mot jaktlaget vilka skulle få lagboken kastade efter sig.

För att återgå till vad man kan göra. Anser man att detta är ett problem föreslår jag att man inte har hela sitt liv på sociala medier. Vill man använda sociala medier så använd gärna något av de alternativ som finns vilka värnar din integritet.

Samt ta jägarexamen.

Älgjakt för mig startar alltid med panik, panik att få vapen och mig själv genom SAS säkerhetsteater på Arlanda.

Processen börjar med att vittja handbagage fritt från allt som kan vara elakt samt sortera vital del och ammunition fritt från själva vapnet i två separata bagage. Det skall även anmälas i god tid innan att jag skall resa med vapen, eller som SAS kallar det: “specialbagage”.

Väl på Arlanda skall någon praoelev lista ut rutinen på nytt, märka kollin tydligt så alla vet att de innehåller vapen, jag ska skriva under kontrakt på att jag faktiskt har licens för vapnet och sen checkas väskor in separat från vanligt bagage. Gott så.

Efter extremt mycket köande och tandagnissel landade jag då till slut i Kiruna och skulle få ut mitt specialbagage.

Det gick sådär, trots tydlig röd märkning att det innehöll vapen och enbart skall delas ut personligen till innehavare efter att denna legitimerat sig lades ena kollit ut på det vanliga bandet med alla andras bagage.

Lyckligtvis förväntade jag mig inkompetens och var beredd på detta scenario (händer varje gång) så jag var redo och plockade upp det kollit varpå vi åkte ut till vildmarken.

Jag jagar på familjens marker nära ett lågfjäll och bor i en stuga med min far och ett gäng luttrade äldre gentlemän. Bastu finns tillgänglig samt vedeldad kamin. Vad mer behöver man?

Jaktlycka skall det visa sig. Jag kan avslöja att det enda jag personligen såg i skogen under älgjakten var småfåglar och mygg. Alla skrockfulla tillönskningar om en “skitjakt” visade sig bli sanna. Månne det var dags att ge upp och bara säga “lycka till”?

Hur som helst börjar jakten så tidigt som möjligt på morgonen efter vi bestämt passkedjan efter hur vinden ligger och var hundarna kan gå.

Älgen är mest aktiv gryning och skymning så vi anpassar oss efter det.

På dagen mellan passen röjer vi sly för bättre sikt från jakttorn, snickrar på jakttorn eller tar hand om kött och flår eventuell älg någon fått skjuta.

Om nu mot förmodan en älg skjutits tas den ur på plats, vidare bärgas den sedan till lokal där den flås varpå den hängs. Efter en viss tid (dygnstemperaturtimmar) skall den grovstyckas, sedan finstyckas. Kött sorteras efter typ och mals om man vill det.

Det är ett helt projekt att se till så ingen mat går till spillo för hela jaktlaget. Tunga, hjärta och mycket mer tas även det om hand.

Vad gäller jakttornen så har det blivit en ovanlig tradition i vår jaktlag att göra dem så lyxiga som möjligt. Jag väljer att skylla på min far som är en överambitiös gammal snickare samt även bekväm. Ingen i laget har dock klagat hittills på att sitta i ett isolerat jakttorn med fönster, skjutbänk, riktiga stolar, veranda, ja alla möjliga och omöjliga bekvämligheter.

“Lyxtornet” som tar alla priser är i praktiken en jaktstuga upphissad på en byggnadsställning. Den är stor nog för att sova i och två värmeljus räcker för att hålla värmen en kall höstdag.

Kort sagt så gick det ingen nöd på mig när jag inte såg en enda älg under jakten.

För de som kanske tror jag somnade mitt i all lyx och helt enkelt missade älgen som kanske strosade förbi så använder vi ett gps-system där alla jägare samt hundar syns. Det gör jakten mer spännande (och säkrare) då den indikerar ståndskall från hunden och man ser exakt när och var den trycker älg in i ens närhet.

Det gör även älgjakten till vad jag brukar kalla “beväpnad fika”. Då man egentligen mest behöver ha koll på order från jaktledare och sin gps så man är med i matchen.

Det närmaste ekipaget kom mig var 300 meter, sedan buktade jakten undan.

Men det gav mig adrenalinpåslag och föranledde osäkrad bössa samt blodad tand inför nästa år.

För att förklara älgjakt för de som undrar vad alla egentligen gör ute i skogen så är det och har varit en stor del av kulturen på landsbygden.

Officiellt så handlar det om att begränsa älgstammen så de inte förstör nyplanterad skog och för att hålla älgstammen under kontroll. Det leder till en inneboende konflikt mellan älgjägarna som vill förvalta en livskraftig älgstam och skogsägare som vill ha så få älgar som möjligt på grund utav viltskadorna på markerna. Ironiskt kan det te sig för en utomstående att jägarna vill ha en kraftig stam, men utan vilt ingen jakt.

Älgen var nästan utrotad i Sverige innan Svenska Jägareförbundet skapades och aktivt började förvalta viltstammen. Nu finns det uppemot 300 000 jägare som jagar älg varje år samt en beräknad älgstam på 240 000-360 000 älgar i Sverige under sommaren. På hösten skjuts runt 80 000-90 000 av dem varpå de föryngras under våren.

Just nu finns det färre älgar än de senaste 20 åren. Det planteras för lite tall och skogsbolag samt myndigheter vill minska stammen än mer. Många jaktlag avstår helt att jaga älg i år av oro för stammens fortlevnad.

Älgen samt älgjakten är en nationell symbol vi behöver värna. Urbaniseringen i Sverige har lett till att många har tappat denna tradition av folkfest som älgjakten innebär. Det kan du hjälpa till att ändra på.

Prata med släkt och vänner som jagar, ta jägarexamen och följ med på jakten själv. Även om det blir som för mig, måttlig jaktlycka, så är det ett utmärkt tillfälle att vistas i naturen, träffa släkt och vänner samt njuta av våra svenska traditioner.

Skitjakt på er!

Han tar fram geväret, släpper ut hunden och kliver ur bilen. Bakom huset ser han en älgko stå med sina två kalvar, skriver SVT Nyheter. Den första kalven blir bara skadeskjuten, och springer till skogs med älgkon, som en eftersökshund till slut spårade upp. Däremot träffade han den andra kalven som senare blev till middagsmat.

I det följande polisförhöret säger mannen att hans jaktlag inte skjutit någon älg i den övre delen av jaktområdet på flera år – ”därför kunde jag inte låta bli att skjuta kalvarna”. Jaktledaren är däremot väldigt tydlig med att mannens fastighet aldrig ingått i viltvårdsområdet, och att de aldrig jagat bland husen.

Vid tidpunkten för skotten fanns barn i närheten, och mannen får betala 12 800 kronor i böter. J. R. Sundströms skjutglada romanfigur Janne Vängman hälsar att han är vida imponerad.

Nu får nallarna se upp. Årets björnjakt inleddes i söndags och i år får jägarna skjuta rekordmånga björnar. Allt som allt 622 stycken. I Dalarna längtar man efter köttet.

Störst tilldelning har jägarna i Jämtland fått med 220 stycken men jämtlänningarna tar uppgiften med ro. Av de hundra första inrapporterade fällningarna kom endast 18 därifrån. I Gävleborgs län var man snabbare ur startgroparna och hade vid samma tidpunkt fällt 35 av sina tilldelade 120 björnar.

Björnjakten pågår till den 15 oktober, eller tills kvoten är fylld. På måndagen sköts en liten honbjörn på 62 kilo vid Spjutmyren i norra Värmlands finnskogar. Den värmländska tilldelningen var bara tre björnar, men länsstyrelsen satte upp förbehållet att om en hona fälls så ska jakten avlysas. Jakten i Värmland är därför över för i år.

Skeptiska grossister i norr

Det äts inte så mycket björn i Sverige. Köttet uppskattas inte av alla och priset är högre än vad efterfrågan egentligen motiverar. Hanteringen av djuren och köttet är omgärdat av många regleringar som gör att det blir dyrt. Conny Forsberg jagar inte björn, men 64-åringen har jagat mycket älg och han arbetar på köttgrossisten Viltpoolen i Öjeby i Norrbotten:

– Det blir ju dyrt, naturligtvis. Bara ett cites-intyg kostar väl mellan 400 och 600 kronor per björn Det tar säkert två–tre veckor innan du får intyget, så björnköttet går ju aldrig att sälja som en färskvara utan det måste frysas in på stuberten.

Cites är en internationell överenskommelse som ska skydda utrotningshotade arter och begränsa handeln med dem. Intyget som visar köttets ursprung får man från Jordbruksverket och det ska följa med björnköttet hela vägen ut till butik.

– Det finns inget vilt som är lika hårt kontrollerat. Polisen ska ut och undersöka skottplatsen så allt gått legalt till, plus att de ska mikrochippa huden. Sedan ska det in ett trikintest så att den är trikinfri, fortsätter Forsberg.

Nya regler säger att jägarna inte får slakta björnarna i skogen och det för med sig fler problem när det är 20 grader varmt ute som nu. Blodet, skinn och inälvor värmer upp kroppen. Jägarna är inte glada över de nya reglerna, menar Conny Forsberg. Björnens päls är tjock och när den är fälld får de bråttom att få den till en kylanläggning.

Forsberg känner inte till någon restaurang som serverar björnkött och när Morgonposten kollar grossisten Svensk Cater i Luleå får vi samma svar.

Längre söderut finns Frasse Nordin på Björk & co i Färila i Hälsingland:

– I dagsläget vet jag ingen som serverar björn. Det är lite lurigt att få tag i över huvud taget. De som jagar behåller oftast köttet själv. Det säljs nästan aldrig till restauranger.

För ni björnkött?

– Vi har inte haft det på länge. Det är sällan vi får tag vi får tag i det över huvud taget. I år får de jaga mycket björn så vi får väl se vad som händer. Det är någon vecka bort i så fall.

Är det intressant för er?

– Egentligen inte. Ofta är det så dyrt och restaurangerna vill inte köpa det. Det blir för dyrt ut till kund. Jag sitter och säljer mot restauranger hela dagarna och har ingen förfrågan efter björnkött alls, berättar Nordin.

Varken Frasse Nordin eller Conny Forsberg uppskattar björnkött. Nordin föreslår att man lägger det i mjölk först för att få bort den värsta viltsmaken och Forsberg föreslår köttfärsbiffar på lika delar nötkött, fläskkött och björnkött. Om man äter en biff gjord på 100 procent björnkött studsar man ur stolen, säger han.

Björnkött är sött och i samtalen med Forsberg och Nordin framkommer att det är fettet från björnen som man bör undvika. Där sitter de kraftigaste smakerna.

För ett kilo fryst innanlår får man en konsument betala minst 1 500 kr men ett kilo färs går att hitta för under 900 kronor.

Dalarna hungrar efter björn

Nu kan man tro landets alla björnjägare måste fylla sina egna frysar med illasmakande björnkött, men nej, det finns de som tycker om köttet och det finns restauranger som serverar det.

Slakteriet Karelius chark i Lima i Dalarna säljer björnkött direkt till restauranger, bland annat till Fryksås hotell & gestgifveri i Orsa. Vi pratar med Maria på hotellet, och får veta att folk visst uppskattar björnkött. Just nu är tillgången begränsad men till senhösten kan gästerna få kalasa igen.

Är det uppskattat med björn?

– Ja, absolut. Det är många som tycker om den. Vi har till exempel gjort en klassisk wallenbergare på färs utav björn, som är min personliga favorit. Man lägger till ganska mycket extra grädde så det inte blir torrt. Det är inte så fett kött, berättar hon.

Jag har förstått att björnfett inte smakar gott.

– Vi köper det från en lokal köttgrossist här i dalarna och tar bitar utan fett och gör färs av det. Sedan har vi ibland gravad carpaccio på den, och då är den konjaksgravad.

Så ni väljer bort fettet?

– Ja, precis. Själva björnköttet är något sötare om man ska jämföra det med annat viltkött som har lite grovare smak, enligt min mening. Det kan man ju ha i åtanke.

Är det något annat på menyn i björnväg?

– Nej, inte nu. Jag vet att de hade något annat innan jag började här, då de långkokte den i mjöd.

Är smaken blandad och är det bara vissa som uppskattar björnen? Är det så att ni inte lyckas övertyga alla?

– Nej, jag personligen har aldrig hört någon som inte har tyckt om den. Det är brist på den och det har faktiskt varit hög efterfrågan härikring. Det är ganska många som frågat efter den och saknat den.

Lyckligtvis, för alla björnköttsälskare, så kämpar jägarna vidare i skogen. Vid middagstid på tisdagen har 125 björnar skjutits.

Får man tillverka sin egen ammunition i Sverige och hur svårt är det egentligen?

Kort svar: Ja

Har man licens för ett vapen i en specifik kaliber får man också tillverka sin egen ammunition för detta vapen. Reglerna här är betydligt generösare än på många andra ställen i Europa. Vissa länder förbjuder det helt. Många har begränsningar på mängden ammunition man får inneha. Tyskland exempelvis har en komplicerad utbildning innan man får handladda ammunition.

I Sverige, beroende på hur man tolkar föreskrifterna från MSB, gäller fem kilo krut/tändhattar per vapen. Alternativt fem kilo totalt.

En åklagare försökte sätta dit en bekant till mig för att han hade mer än fem kilo krut hemma, men åtalet lades ned då formuleringen i föreskrifterna som reglerar detta lätt kan tolkas som att fem kilo gäller per vapen.
Vad gäller färdig ammunition finns ingen begränsning när man har en vapenlicens för kalibern från polismyndigheten. Det enda som gäller är "säkert lås", definition på detta existerar inte. Gummiparagrafer som vanligt i Sverige.

Vad innebär handladdning?

Det är flera steg inblandade i att tillverka egen ammunition. Låt oss börja med komponenterna som behövs.

• Kula, köps färdig eller gjuts själv i bly.
•Tomhylsa, antingen köpt ny och oanvänd men vanligtvis används begagnad.
• Tändhatt, köps alltid ny
• Krut, köps nytt. Specifik typ för kaliber och ändamål.
• Utrustning för handladdning, engångsköp. Oftast köps en sats med allt man behöver utom kaliberspecifika verktyg och ovanstående komponenter.

Stegen man går igenom för att handladda kan variera, och instruktionerna kan bli nästan hur detaljerade som helst. Men vanligtvis gör man enligt följande:

• De skjutna tomhylsorna tvättas. Antingen med en ultraljudstvätt eller en tumlare med olika typer av media som mekaniskt och/eller kemiskt tar bort krutrester och annat.

• Efter detta bör man ta ut den gamla, förbrukade, tändhatten. Detta kan ske nu eller innan tvätt beroende på vilken utrustning man har. Olika verktyg fungerar olika.

• Tomhylsan skall sen smörjas med medel för ändamålet, själv gör jag eget med en del flytande lanolin och nio delar 99% alkohol. Detta sprayas på tomhylsor och de pressas sedan in i ett kaliberspecifikt verktyg för omformning. Ofta sätter ens press in en ny tändhatt här, detta kan också göras med ett handverktyg senare.

• Efter detta brukar de flesta ta bort smörjmedlet på lämpligt sätt.

• Nästa steg är att tillföra lämplig mängd krut av lämplig typ. Detta sker på olika sätt beroende på din utrustning. Det finns mekaniska vågar, elektroniska automatiska, ja en hel uppsjö. Viktigt att ha dem kalibrerade med kalibreringsvikter.

• Efter detta isätts kula i pressen med kaliberspecifikt verktyg.

Det finns naturligtvis många nyanser och detaljer i detta som jag inte går in på – därför bör alla intresserade av detta se till att de har en handladdningsmanual som de läser innan de börjar med handladdning. Det finns några katastrofala fel man kan göra som kan sluta med extrema personskador. Ett exempel är att ladda väldigt snabbt pistolkrut i en gevärskaliber med stor hylsvolym. Då har du byggt en rörbomb av ditt gevär eftersom krutet brinner så snabbt att kulan knappt hinner lämna patronläget innan allt övrigt expanderar utåt i en explosion. Det är värsta tänkbara scenario och man måste göra väldigt många fel innan det uppstår.

Det är av denna anledning det enbart är tillåtet att ladda ammunition till sig själv.

Varför ska man handladda ammunition?

Priserna på fabriksammunition blir bara högre och högre. Fraktkostnader ökar, tillgång minskar, företag i alla led motarbetas av banker, speditörer, politiker, och försäkringsbolag.

Handladdad ammunition kan även göras till högre standard än fabriksammunition, den går att skräddarsy för just ditt vapen och fås extremt träffsäker.

Ett exempel på det är den jag gör för min .338 Lapua Magnum. En väldigt grov kaliber för långa avstånd. För att få ut max prestanda ur det vapnet är det i praktiken ett krav att ladda ammunitionen själv. Ett mått på nettoresultatet är den extrema spridningen av hastigheten vid mynning, skillnaden mellan högsta och lägsta hastighet. Har man gjort en ammunition som är så uniform som möjligt kommer den spridningen vara låg. För fabriksammunition har man runt 20 meter per sekund om den är bra. Det räcker långt i de flesta fall.

För den ammunition jag gjorde själv var det två meter per sekund. Sen fick jag träff i målet på 1800 meter också.

Handladdning är lite av en “hobby i hobbyn” vad gäller jakt eller målskytte. Det finns svenska forum på internet enbart för ändamålet. Vissa entusiaster grottar ned sig totalt i saken och gör extremt avancerade lösningar. Men för de allra flesta handlar det om att få billig och bra jaktammunition till höstens älgjakt. Oavsett ändamål är det en rolig och meditativ hobby jag kan rekommendera om inte annat för att man alltid kommer ha tillgång till bra ammunition vilket kan vara nog så viktigt.

Det finns cirka 550 000 personer i Sverige som har vapenlicens. De använder sina vapen för att jaga och tävla. Det förekommer att personer i denna grupp dödar en annan människa med sitt vapen.

Men då talar vi de senaste åren om ett eller två fall per år. Ofta inga fall alls. Vi är nere under promillenivå.

Ser man istället till antalet lagliga vapen som finns i Sverige blir siffran ännu lägre. Det finns ungefär 1,7 miljoner vapen registrerade för jakt och omkring 160 000 för sportskytte.

Samtidigt används illegala vapen vid alla de skjutningar som sker var tredje dag i Sverige – och vid de mord som sker en gång i veckan.

Ändå betraktar polisen och politikerna det som ett problem att de som vill jaga och tävlingsskjuta äger vapen.

En person som ägnar sin tid åt att försöka värna skyttars rättigheter är Henrik Bergdahl. Han är från och med i dag Morgonpostens kolumnist när det gäller sportskytte och jakt.

Hur väcktes ditt intresse för jakt och skytte?

Det väcktes inte. Jag föddes in i det. Jag är ju född i Gällivare, släkten hade jaktmarker i Norrland, det finns en bild där jag står som fyraåring med en bössa i famnen.

Henrik började följa med föräldrar och släktingar ut på jakt tidigt, och fick uppsiktsjaga tillsammans med dem tills han var 18 år. Då tog han jägarexamen. Sitt första egna vapen fick han när han var 13 år.

Det var en Carl Gustaf 1900, som jag ärvde av min farfar. Jag använder det fortfarande när jag jagar älg.

Att jaga och hantera vapen är en naturlig del av livet för många som bor i Norrland, för Henriks del fortsatte det med självklarhet att vara det när familjen flyttade till Stockholm på 1990-talet. Men för någon som är intresserad jakt och sportskytte innebär det faktiskt ett problem att flytta söderöver. I stora delar av Sverige är sportskyttar en grupp som ständigt hamnar på undantag och trängs undan.

Titta på ett flygfoto över Stockholm från 1950-talet och jämför med ett som är taget i dag. Då fanns det skjutbanor i alla delar av staden. Det fanns en stor bana vi Kaknästornet till exempel. Och där SÄPO har sitt kontor i Solna låg det en skjutbana … och …

Henrik fortsätter en lång uppräkning av platser där det tidigare låg en skjutbana i Stockholmsområdet. Han talar om en inte alltför avlägsen tid då det var en självklarhet att ägna sig åt sportskytte på fritiden.

(Jag minns min egen uppväxt i Eskilstuna. Även om vi bodde i de centrala delarna av staden vaknade man på lördags- och söndagsmorgnarna till knallarna från de fyra skjutbanorna som låg i stadens utkanter. Det fanns flera skytteföreningar i staden och de flesta större industrier hade sina egna skytteklubbar som genomförde tävlingar och mästerskap.)

Jakt är fortfarande en folkrörelse, men en gång var också sportskytte det – och det är ett tillstånd som Henrik vill återskapa. Men det är svårt. Inte minst på grund av klagandet på ”oväsendet”.

För tio år sedan började de som flyttade till närheten av 300-meters skjutbanan i Sollentuna att bråka om ljudnivån. Banan hade legat där den låg i årtionden. Det gjordes mätningar som visade att trafikbullret från E4:an var betydligt högre än ljuden från skjutbanan. Men grannarna vann.

(Själv minns jag snarast knallarna från skjutbanan i min barndom som något trygghetsskapande. En ganska naturlig känsla, det är väl bra om man vet att portvakten, grannen och farsans arbetskamrater har vapen och kan hantera dem? Dessutom gav skjutbanorna möjligheten till att dryga ut veckopengen på helgerna. Man kunde göra sig några extra kronor genom att sitta bakom vallen och markera träffar i tavlorna. Minimal ansträngning. Möjligen skulle dagens socialarbetare ha problem med tanken på ett barn som sitter och läser medan kulorna visslar förbi några meter upp.) 

Men det är inte bara ljudkänsliga grannar som gör att skyttar är en trängd grupp i dagens samhälle.

Den politiska inställningen har förändrats. Förr tyckte Socialdemokraterna och vänstern att det var bra med folkbeväpning. I dag är de mot att civila äger vapen.

Förr var de flesta politiker ense om att skjutskicklighet ökade landets värnkraft. Men sedan ändrades inställningen, förmågan att försvara sig sågs som onödig. Då monterade man ner totalförsvaret, värnplikten avskaffades. Efter det att muren föll 1989 började Moderaterna tala om att försvarsmakten var ett ”särintresse”.

Det märks att Henrik drömmer sig tillbaka till en tid då skytte var en verklig folkrörelse. Men samtidigt vill han modernisera sportskyttet.

Det finns ju konservativa krafter kvar i sportskyttevärlden. Där finns ett motstånd mot nya idéer. Jag minns hur det var i Upplands Väsby i början på 2000-talet. Jag försökte introducera skytte med halvautomatiska gevär och dynamiskt skytte. Men det gick trögt, så jag startade en egen förening, där medlemmarna ägnar sig åt alla skytteformer.

Var hämtade du dina nya idéer?

Jag såg på internet hur man gjorde i andra länder och blev inspirerad. Men att förändra saker inifrån är inte alltid lätt. Det är lätt att lunka på i intrampade spår. Jag ville bredda vyerna, och det blev enklast att ta egna initiativ och starta en förening.

Men är inte också det tungrott, att starta en egen förening?

Inte alls. Intresset är ju jättestort. Problemet är tillgången till skjutbanor, relationen till polismyndigheten, det här med vapenlicenser. Politikernas inställning.

Vare sig polis och politiker är förankrade i den svenska verkligheten. De har tagit över idéer från USA, de tror att Sverige har liknande problem och har en fobi för hel- och halvautomatiska vapen.

Men i Sverige har vi 750 000 innehavare av vapenlicenser, och de äger ungefär en miljon vapen. Det sker årligen i snitt två våldsbrott där lagliga vapen används av ägaren. Brottsstatistiken visar att civila vapenägare är laglydigare än poliser.

Jämför det jag säger med hur ofta illegala vapen används vid brott. Det sker ju dagligen.

Men polisen är inte intresserad av vad som fungerar. De är intresserade av yta, av att det ser bra ut. De vill samla pinnar, tror att de löser brott om de krånglar med tillstånd och vapenlicenser. 

Du har haft rätt många duster med polisens tillståndsenheter?

Jo, men jag är envis och ger mig aldrig. Nästan aldrig i alla fall. Men tyvärr fungerar polisens krånglande och många ger upp. Polisen väljer ibland att avslå en ansökan på grunder som de vet är felaktiga. De vet att om man överklagar kan det gå ett år innan målet kommer upp i förvaltningsrätten. Alla orkar inte vänta.

Men hur gör de om de avslår på felaktiga grunder?

En gång avslog de en av mina ansökningar på grund av att jag själv skulle kunna bygga om vapnet det gällde till ett som avger automateld. Hur det skulle gå till att bygga om ett repetergevär på det sättet förstod jag inte riktigt. Jag frågade om de trodde jag tänkte konstruera en robotarm. Men vi hamnar i rätten och där visar polisen upp en bild på en automatkarbin och frågar rätten om de verkligen tycker att jag ska ha ett sådant vapen. Men jag vann. Domen kom redan dagen efter.

Men du menar att det är en medveten strategi att tvinga in vapenägare i utdragna processer?

Ja, först avslag av polisen, sedan måste man upp i förvaltningsrätten, förlorar man där måste man upp i kammarrätten. Där måste man bekosta advokater för att ha en chans och man måste betala själv. Finns inget rättskydd. Många ger upp. Det är det som är meningen. Förr tog det en vecka att få sin vapenlicens. Nu tar det i bästa fall 20 veckor. I bästa fall alltså. Många får den som sagt inte.

Henrik menar att vi här står inför myndighetsaktivism. Polisen följer inte lagen utan försöker istället få till vägledande domar som den kan hänvisa till vid nya avslag.

Här i Stockholm är dessutom de poliser som arbetar med vapenfrågor okunniga. Det är ett medvetet val. Du kan inte söka en tjänst där om du är jägare eller sportskytt. Då betraktas du som jävig. Det är ungefär som om du inte fick ha körkort om du jobbade på bilbesiktningen.

Vad kommer du att skriva om i dina kolumner?

Allt möjligt. Tjusningen med älg- och ripjakt. Hur viktiga vi jägare är för att upprätthålla balansen i naturen. Problemen med att hålla skogen levande, de motsatta intressen som finns där hos olika grupper. Och så ska jag förstås skriva mycket om myndigheternas förföljelse av skyttar; till exempel hur man ställer orimliga miljökrav på gamla, anrika skjutbanor som får lägga ner för att de inte klarar ombyggnadskostnaden. Det blir förstås en del historia, jag vill att läsarna ska förstå hur viktig skytterörelsen en gång var för Sveriges utveckling. Jag vill att den ska bli det igen.

Innan vi skiljs åt stannar han upp och säger:

Och så vill jag nog skriva något om hur bra skytte är för själen. Varför ägna sig åt meditation när man kan gå ner till skjutbanan och få samma djupa upplevelse och känsla av frid och harmoni.