JUI-F är en del av den koalitionsregering som styr Pakistan, och partiet håller som bäst möten på olika håll i landet, för att engagera sina anhängare inför ett val som förväntas äga rum senare i år.

En regional ledare för JUI-F, Maulana Ziaullah, dödades i explosionen, sa lokala tjänstemän till BBC. Pakistans premiärminister Shehbaz Sharif fördömde de ansvariga som terrorister som har ”riktat sig mot de som talar för islam, koranen och Pakistan”, och sa att de skulle straffas hårt. ”Terroristerna är fiender till Pakistan, vi kommer att eliminera dem från existensens ansikte”, avslutade premiärministern.

Ingen grupp har uppgett sig ha genomfört attentatet, men den lokala grenen av IS har tidigare angripit JUI-F. Enligt IS är JUI-F hycklare som påstår sig vara ett islamiskt parti, trots att de stöder militären och fienderegeringar.

USA har intensifierat sina attacker mot IS ledare och andra högt uppsatta personer, som flydde genom Mellanöstern när terroristgruppen förlorade sitt grepp om Syrien 2019.

Den USA-ledda kampanjen som dödade den tidigare IS-ledaren Abu Bakr al-Baghdadi, som förklarade sig vara ”alla muslimers kalif”, har sedan dess riktat sig mot överlevande ledare. Många av dem tros ha planerat attacker utomlands.

Amerikanska militära befälhavare säger att IS fortfarande är ett betydande hot i regionen. Samtidigt har deras kapacitet försämrats, och förmågan att återupprätta sitt nätverk försvagats. 2014 kontrollerade IS en tredjedel av Irak och Syrien. Även om närvaron i de båda länderna har minskat, så fortsätter militanter att utföra upproriska attacker.

Ett vittne, 16-årige Mumbere Edgar Dido, sa att angriparna kom till hans sovsal med macheter och vapen, och öppnade eld. De som kunde gömde sig under sängarna. ”De fortsatte skjuta genom fönstren och satte sedan eld på vårt rum medan vi var inne, innan de gick till flickornas sovsal.”

Enligt Reuters ska gärningspersonerna ha befunnit sig i staden två dagar innan attacken, spanat på och även besökt skolan innan dådet inträffade. Myndigheterna skyllde massakern i gränsstaden Mpondwe på den islamistiska rebellgruppen ADF, med kopplingar till terrorrörelsen IS. De har i flera år inlett attacker från baser i östra Kongo-Kinshasa.

Det var inte ADF:s första attack mot en skola i Uganda. I juni 1998 brändes 80 studenter till döds i sina sovsalar i en attack, och mer än 100 elever fördes bort. ADF, ursprungligen rebeller i Uganda, har sedan 1990-talet varit baserade i Kongo-Kinshasa.

”De ville attackera en institution i Belgien”, säger Eric Van Duyse på Åklagarmyndigheten. ”Det talades om Nato-byggnaderna, men för tillfället verkar de planerna inte särskilt konkreta.” Nästan alla misstänkta har tjetjenska rötter, tre av dem har även belgiskt medborgarskap.

”Det är den tredje cellen vi upptäckt på kort tid som planerade att begå en terrorattack i Belgien”, säger Eric Van der Sypt från den federala Åklagarmyndigheten till VRT News. ”Det är alarmerande. Radikalisering sker mycket snabbt i vissa miljöer.”

IS tog på sig ansvaret för självmordsbombningarna i Belgien 2016, som riktade sig mot Bryssels flygplats och en tunnelbanestation, där 32 människor dödades och hundratals skadades. Attentaten inträffade några månader efter attackerna i Paris i 2015, planerade av samma IS-cell, där 130 personer dödades.

”Säpo behöver ofta gå in tidigt för att avvärja ett hot. Vi kan inte vänta på att ett brott ska fullbordas innan vi agerar”, enligt Susanna Trehörning, biträdande chef för kontraterrorism på Säpo. ”Det aktuella ärendet är ett av flera som Säpo arbetat med efter protesterna som riktades mot Sverige i samband med den uppmärksammade koranbränningen i januari.”

Säpo bedömer att det finns internationella kopplingar till våldsbejakande islamistisk extremism, och en anknytning till terrororganisationen IS. ”Exakt hur de kopplingarna ser ut är inget vi kan gå in på”, säger Trehörning till SVT Nyheter.

De fem gripna personerna har anhållits av åklagare misstänkta för stämpling till terroristbrott. Stämpling innebär att en person i samråd med annan beslutar att begå ett brott, försöker förmå någon annan att genomföra ett brott eller åtar sig att utföra ett brott.

Måndagen 20 mars 2023 är det 20 år sedan USA inledde sin invasion av Irak. I medierna kan man därför se artiklar om läget i Irak i dag. I SR intervjuas skoputsare i Bagdad, i tidningar grönsakshandlare i Tikrit.

Mycket lite sägs om vad som utlöste kriget och invasionen.

Kanske för att redaktionsledningar anser det olämpligt att påminna om vad som sades vara orsaken till blixtkriget. Det skulle kunna få dem som läser, tittar eller lyssnar att börja fundera på om man kan lita på vad ledare för USA eller Storbritannien säger när de beskriver situationen i världen och berättar om vilka hot som finns – och vad som bör göras.

Femte februari 2003 talar USA:s utrikesminister Colin Powell inför FN:s säkerhetsråd. Han viftar med en liten tub och förklarar att Irak har enorma lager med biologiska stridsmedel, och att landets ledare Saddam Hussein när som helst kan komma att använda dessa mot sina grannar. Tiotals miljoner människor riskerar att dö av exempelvis mjältbrand.

Storbritanniens premiärminister Tony Blair målar upp ett ännu större hot, han hävdar att Saddam Hussein har massförstörelsevapen som kan utplåna stora delar av Europa inom en halvtimme.

Både Powell och Blair sa att deras uttalanden byggde på gedigna underrättelserapporter.

FN:s inspektörer hade inte hittat några bevis för att massförstörelsevapen fanns i Irak under sina många och långa inspektioner i landet innan USA:s angrepp.

USA kunde heller inte visa upp några bevis efter att de tagit kontrollen över Irak.

Powell och Blair hade uppenbarligen medvetet ljugit för att kunna starta kriget.

Väl värt att minnas i dag när nyhetsbyråer med självklarhet refererar till ”källor i Pentagon” eller utgår från brittiska premiärministrars bedömning av hot mot Europa.

Ingen nyhetsbyrå skulle i dag komma på tanken att på samma sätt använda ”källor i Kreml” som grundval för sin rapportering om kriget i Ukraina.

Men borde inte förspelet till invasionen av Irak göra att Pentagons källor behandlas på samma sätt? En grundläggande journalistisk princip är att man kontrollerar det källor säger. Man väger och mäter. Man tittar på källans bakgrund. Har källan varit pålitlig tidigare?

Krigets följder

Vad har då kriget i Irak kostat?

Och vem har fått betala?

Enligt en rapport från forskningscentret Watson Institute vid Brown University i USA, har kriget kostat de amerikanska skattebetalarna 20 biljoner kronor, alltså 20 miljoner miljoner kronor. År 2050 beräknas kostnaden ha stigit till 30 biljoner kronor, framförallt på grund av utgifter för veteraner från kriget; sjukvård, rehabilitering, övrig omsorg, samt pensioner. 32 000 amerikanska soldater sårades i kriget, 4500 amerikanska soldater dödades.

De irakiska förlusterna i människoliv är svårare att beräkna – men irakiska civila som dödats som följd av strider anses ligga mellan 275 000 och 308 000. Då är det summan av dem som dödats av amerikanska soldater, och som följd av striderna mellan olika irakiska grupper samt som en följd av IS terror och attacker i Irak.

Till detta kommer civila dödsfall som en följd av förstörd infrastruktur, brist på vatten och el samt försämrad sjukvård. Infrastrukturen slogs sönder under kriget, och är långtifrån reparerad i dag. Infrastrukturen var dessutom skadad av de 13 år av sanktioner som föregick invasionen – sanktioner som USA genomdrev i FN och som bland annat ledde till att Irak inte kunde importera reservdelar till reningsverk för vatten. 576 000 barn ska enligt FN:s egna beräkningar ha dött som följd av sanktionerna.

”Det var det värt”, tyckte USA:s utrikesminister Madeleine Albright.

Skapade USA:s invasion ett fredligt Irak?

Nej, istället fick vi se ständigt uppblossande inbördes strider mellan sunni- och shiamiliser. Ibland deltog också kurdiska förband i de pågående inbördeskrigen. Till detta kom sedan IS blodiga expansion i Irak, möjliggjort av att det inte fanns en fungerande centralmakt, och av att hela samhället var försvagat av maktkamp och strider mellan olika fraktioner. Som mest kontrollerade IS 40 procent av Iraks territorium.

Friden spred sig i Mellanöstern ... eller?

Skapade USA stabilitet i mellanöstern?

Nej, istället har det på alla sätt försvagade Irak till stora delar lagts under Irans kontroll, och därmed har Irans ställning stärkts i regionen – vilket definitivt inte innebär att situationen blivit stabilare.

Har Iran fått ett fungerande och fritt samhälle, och en bättre ekonomi?

Nej, om irakier med all rätt en gång i tiden fruktade Saddam Husseins hemliga polis, så har de under de senaste 20 åren levt i fruktan för sunni- och shia-miliserna, liksom för IS.

När det gäller ekonomin kommer 90 procent av landets intäkter fortfarande från export av olja. Men inga stora satsningar görs på infrastruktur – pengarna försvinner in i en ineffektiv och ständigt växande statsapparat. 2003 låg Irak på 113:e plats i Transparency Internationals sammanställning över korruptionen i världens länder. I dag ligger Irak på 157:e plats. Korruptionen har alltså ökat i det ”befriade” landet.

Under Saddam Hussein kontrollerade staten alla större bolag och hade på olika sätt en dominerande roll i varje sektor av ekonomin. Det arvet lever kvar, och utrymmet för privata initiativ är mycket begränsat – och om det inte gäller satsningar i oljesektorn så håller sig utländska investerare borta. Det säger ganska mycket om ineffektiviteten hos den nuvarande staten att den inte ens orkat bygga ut möjligheten att tillvarata landets tillgångar av naturgas.

Alltså, resultatet av 20 års ”utveckling” är att folkflertalet i Irak har fått det sämre … eller dött en onödig död.

En hel region har blivit än mer instabil.

Colin Powell dog I oktober 2021, Madeleine Albright dog i mars 2022, båda hyllades då i USA och i västvärlden som stora statsmän. Trots att det världen ärvde efter dem var grus, aska, och hundratusentals gravar i Irak.

Som mest tvingades 9,2 miljoner irakier lämna sina hem, eller fly från landet. I dag är fortfarande 1,2 miljoner flyktingar i sitt eget land. Två miljoner lever i andra länder.

I dag bär därför även svenska skattebetalare en del av bördan för detta krig som byggde på lögner.

Man kunde efter dessa 20 år av lärdomar tycka att USA:s anseende som den fria världens försvarare och bevarare borde vara förstört.

Men ser man sig om är så inte fallet.

Det är fortfarande ”källor i Pentagon” och ”personer nära Vita huset” som styr nyhetsrapporteringen.

Det är som sagt fullt begripligt om ingen litar på ”källor i Kreml”.

Jag gör det inte.

Men vad talar egentligen för att vi ska lita på källorna i Washington?

Och det vore väl klädsamt om opinionsbildare inte bara tjatade om att vi ska lära av 30-talet utan funderade lite på vad vi kan lära av de senaste 20 åren i Irak.

Nnamdi Kanu som bor i London och är brittisk medborgare är medgrundare till den förbjudna organisationen Indigenous People of Biafra (IPOB) och driver Radio Biafra via vilken det sänds separatistisk propaganda. Biafras situation är inte unik på något sätt i Afrika. Folkgrupper som innan kolonialtiden levde i sina egna stammar efter sina egna traditioner förväntas acceptera att de aldrig kommer att återfå sina självstyrande kulturer igen. För tiotusentals folkgrupper i det subsahariska Afrika betydde avkoloniaseringen endast att deras herrefolk blev svarta istället för vita.

När Biafra utropade sig till en suverän stat 1967 så svarade det nigerianska styret med att strypa alla transporter in och ut ur regionen. Man skapade en massvält som fick en hel generation svenska mammor att mässa ”tänk på barnen i Afrika” när deras barn inte ville äta blomkålen som hon kokat ur all smak och nytta ur.

Annat var det med Carl Gustav von Rosen. Han var veteran inom såväl trafik- som militärflyget, och han kände att Nigerias behandling av Biafra var alltför brutal för att han skulle kunna sitta overksam. von Rosen var sällan rådlös. När andra världskriget bröt ut köpte han loss en DC-2 från sin arbetsgivare, flygbolaget KLM, och tog sig med denna till Finland. Där utförde han med sitt eget flygplan åtminstone ett bombuppdrag mot Sovjet.

Efter att ha fått i uppdrag efter andra världskriget av Haile Selassie att bygga upp Etiopiens flygvapen och sedan av bara farten gjort detsamma i Jemen fortsatte von Rosen att flyga trafikflyg, och då och då hjälpsändningar för Röda Korset. Nigerias beslut att svälta Biafra till underkastelse och lydnad gjorde Biafras sak till von Rosens.

Carl Gustav köpte sex stycken MFI-9 av Malmö flygindusti och rekryterade svenska piloter och mekaniker. Efter att ha exporterat flygplanen till Frankrike för att undkomma svenska lagar så flög man därefter flygplanen till Afrika.

Det finns än idag kvar minst ett exemplar av dessa MFI-9 ”Biafra Baby” – den är gömd i ett garage i Biafra. De små flygplanen bestyckades med raketer och deras möjlighet att flyga på låg höjd, precis över trädtopparna, gjorde att Biafras nya ”svenska” flygvapen kunde tillfoga de på nätterna stillastående nigerianska flygplanen stor skada.

Nnamdi Kanus advokater kämpar för att få honom frigiven men åklagaren anser att Kanu skall ställas inför rätta. Att det är svårt att veta hur aktiva IPOB och dess paramilitära gren Eastern Security Network verkligen är idag är svårt att veta då kampen av uppenbara skäl måste föras i huvudsak i det tysta.

Samtidigt har Nigeria allt större problem med islamistiska terrorgrupper som terroriserar civilbefolkningen med hänvisning till att dessa inte lever efter främmande islamistisk lag och kultur.

von Rosen dödades av en granatattack under Ogadenkriget 1977 och ligger begravd på Ferejikyrkogården i Addis Abeba. En man ur den sista generationen av män för vilka inga äventyr var omöjliga. Nnamdi Kanus framtid är fortfarande ett oskrivet blad men denna igbo-kungason kämpar mot en stor och stark centralmakt som mest av allt vill låsa in honom och kasta bort nyckeln.

Sahel

Sahel är den gränszon som går från väst till öst över den bredaste delen av den afrikanska kontinenten, och den skiljer öknen i norr från de bördigare områdena söder om Sahara. Sahel-regionen består av grässlätter och savann. Regionen har sedan islamistiska extremister fick fäste i Mali 2012 fått uppleva en konstant ökning av våld i form av tvångsförflyttningar och avrättningar. Här har människor levt av boskapsskötsel och enklare odling i tusentals år. Under de våtare perioderna har boskapen fått beta i de norra delarna där jorden är mer näringsrik men där det är glesare mellan grästuvorna, för att under torrare perioder driva boskapen till de södra delarna av regionen där gräset växer tätare men innehåller mindre näring.

Mycket av våldet i området kan till stor del härledas till paraplyorganisationen Jama’at Nusrat al-Islam wal-Muslimin (JNIM). En koalition av olika al-Qaida-relaterade organisationer som Macina Liberation Front (FLM). Dessutom är Islamiska Staten aktiva genom The Islamic State in the Greater Sahara (ISGS). I länder som Burkina Faso, Mali och Niger har militären lyckats tränga ut terrorgrupperna från vissa områden men i gengäld ökar då våldet i mer svårtillgängliga områden där islamisterna kan begå extremt våld mot civilbefolkningen utan att riskera att behöva konfronteras med tyngre beväpnat motstånd.

Mali har mer eller mindre fallit samman som stat och den öppna gränsen mot Niger gör att Niger har minimala chanser att klara att hålla sitt territorium fritt från terrorister som fritt passerar mellan länderna. General Mahamadou Abou Tarka, president för Nigers "Högsta myndighet för konsolidering av fred" säger att det är av högsta vikt för att kunna bekämpa de islamistiska terroristerna att de som leder de militära operationerna har samma tillgång till lokal kunskap som lokalbefolkningen och de lokala ledarna. Den öppna gränsen mot Mali anser general Tarka att man skall använda lika öppet som terroristerna för att söka upp dem i deras baser inne i Mali. För att "förinta dem och förvägra dem territorium".

I Niger såväl som i Burkina Faso är det ISGS som är den mest aktiva terrorgruppen. Även om JNIM och lokala banditgäng också fortsätter sin terror. Trots en mängd internationella insatser fortsätter Islamiska staten att växa i Afrika och har gjort det årligen sedan 2014. Efter att ha förlorat territorium i Syrien och Irak har man fokuserat allt hårdare på Afrika och i första hand Sahel-regionen.

Lokala islamistgrupper som exempelvis Ansaroul Islam i Burkina Faso och Ansar al-Dine i Mali har banat vägen för Al-Qaida och IS i regionen. Ansar al-Dine har med tiden integrerats i JNIM och det finns anledning att misstänka att utvecklingen kommer att leda till att mindre islamistiska terrorgrupper väljer att låta sig uppgå i någon av de större organisationerna.

Frågan är om hjälp utifrån är möjlig för att lösa problemen i Sahel? De enorma kulturella skillnaderna kan lika gärna utgöra ett lika stort hot mot lokalbefolkningen som de islamistiska terrorgrupperna. Fransmännen har misslyckats i Mali och FN har inte heller rosat marknaden och riskerar att bli en aktiv måltavla för den senaste juntan i landet. Sverige kommer att ta hem sina FN-soldater senast 30 juni 2023 då situationen blivit allt mer komplex.

Juntan har dessutom bjudit in den ryska Wagner-gruppen i landet med cirka 1 000 man och när som helst kan situationen spåra ur fullständigt och bli ett allas krig mot alla.

Talibanerna säger att de förbättrat säkerheten i landet sedan de tog makten för ett år sedan, men flera explosioner har inträffat under de senaste månaderna, några av dem i välbesökta moskéer under bönetiden. IS har tagit på sig ansvaret för tidigare attacker mot just moskéer, liksom mot religiösa och etniska minoriteter i Afghanistan samt talibanmål.

Den aktuella explosionen skedde i en moské som drar anhängare av sunniislam, den dominerande religiösa strömmen i Afghanistan, som också följs av talibanerna. ISIS har inlett flera självmordsattacker under fredagsbönerna, då med fokus på shiamuslimer.

Ansari hade uttalat sig starkt till försvar av talibanerna vid en stor sammankomst i slutet av juni, och fördömde alla som stod emot dess administration.

En kraftig explosion dödade över 20 personer i Abu Bakar-moskén i Afghanistans huvudstad Kabul. En självmordsbombare, enligt ögonvittnen.

Explosionen inträffade under kvällsbönen på onsdagen och var så kraftig att man såg människor flyga ut genom fönstren på moskén.

Imamen Amir Mohammad Kabuli är en av de dödade. Ingen organisation har ännu tagit på sig dådet.

FN:s fredsbevarande operation Unama rapporterade i juli att det väpnade våldet minskat påtagligt sedan talibanerna tog tillbaka makten den 15 augusti förra året. Under tio månader, fram till 15 juni i år, räknar de till 700 dödade civila. De flesta av dem har fallit offer för den IS-gren som kallar sig Islamiska staten i Khorasanprovinsen (ISKP).

https://youtu.be/hStpOYZnHW0

Men nu intensifieras oroligheterna i Afghanistan. I går uttalade sig Unama på Twitter och sa att 250 personer dödats eller skadats i olika attentat den senaste månaden. Så sent som förra veckan dödade en självmordsbombare trogen ISKP den religiöse ledaren Sheikh Rahimullah Haqqani.

När Sovjetunionen drog sig ur Afghanistan 1989 följde ett flera år långt inbördeskrig som tog slut när Talibanerna tog makten 1996. Sedan styrde de med religiös järnhand fram till 2001 när en USA-ledd koalition invaderade landet i vad som kallades Operation enduring freedom.

Mellan 1996 och 2001 styrde talibanerna med islamistiska sharialagar och de kallade landet för det Islamiska emiratet Afghanistan. 20 år senare kontrollerar de landet igen och har på nytt utropat ett islamiskt emirat. De har dessutom återinrättat Ministeriet för främjande av dygd och mot skamligt beteende ("Moralministeriet"), som kommer med dekret efter dekret som berättar för afghanerna hur de ska leva sina liv. Ministeriets moralpolis patrullerar städernas gator.

När talibanerna tog makten drog omvärlden in mycket av det ekonomiska och humanitära stödet till Afghanistan. Tillsammans med allvarlig torka har det gjort att fattigdom och svält ökat, och landet befinner sig i en ekonomisk kris.

Detta har hänt i Afghanistan det senaste året:

2021

15 augusti: Talibanerna återtar kontrollen över Kabul och firar med att åka karusell på ett tivoli.

19 augusti: Talibanerna deklarerar att landet åter är det Islamiska emiratet Afghanistan.

26 augusti: Över 180 människor dödas i ett attentat mot Kabuls internationella flygplats, mitt under den stora utrymningen av landet. ISKP tar på sig ansvaret för dådet.

https://youtu.be/YUkObNlWjsI

30 augusti: Den sista amerikanska styrkan lämnar Afghanistan.

7 september: Talibanregimen återinrättar Moralministeriet.

15 oktober: En bomb exploderar under fredagsbönen i en moské i Kandahar och dödar fler än 60 personer. ISKP tar på sig ansvaret för dådet.

2022

27 februari: Talibanerna inför utreseförbud från Afghanistan för den som saknar goda skäl. Kvinnor måste dessutom åtföljas av en manlig släkting för att få lämna landet.

23 mars: När talibanerna tog över makten stoppades flickor från all utbildning från gymnasiet och uppåt. Vid terminsstart den 23 mars skulle alla skolor öppna igen men samma dag kommer beskedet att flickor fortsatt stoppas från gymnasieskolorna.

27 mars: Allmänna parker könsuppdelas. Kvinnor tilldelas tre dagar i veckan och män fyra dagar. Inte ens gifta par och familjer kan besöka parken tillsammans.

29 mars: Ny klädkod träder i kraft och skägg blir ett krav för alla män i statlig tjänst. Vidare måste de bära hatt eller turban och lång, löst sittande överdel. Annars blir de inte insläppta på arbetsplatsen och riskerar avsked.

7 maj: Moralministeriet rekommenderar att alla kvinnor ska täcka ansiktet när de lämnar hemmet eller träffar män de inte är släkt med. Om inte rekommendationen följs väntar samtal med deras manliga förmyndare, som vid upprepade förseelser får sitta tre dagar i fängelse. Ministeriet säger också att de helst ser att kvinnor stannar hemma.

22 juni: En jordbävning drabbar landet vid gränsen till Pakistan och fler än 1 100 dör och flera tusen blir hemlösa.

31 juli: En amerikansk drönare dödar al-Qaida-ledaren Ayman al-Zawahiri i Kabul, som påstås ha varit hjärnan bakom 11 septemberattentaten 2001.

https://youtu.be/ItkGTadANP0

11 augusti: En man med en bomb i en benprotes spränger sig i luften på ett religiöst seminarium i Kabul och dödar bland annat den religiöse ledaren Sheikh Rahimullah Haqqani.

15 augusti: Ettårsdagen av det talibanska maktövertagandet.

17 augusti: Ett självmordsattentat mot en moské i Kabul dödar fler än 20 personer.