Den invasiva stenmården måste utrotas. Den har på något sätt lyckats ta sig in i landet och nu förstör den för invånare i Blekinge och nordöstra Skåne.

Den gnager sönder kablar i bilar och isoleringsmaterial i hus, och den skiter på vinden i de hus den besöker.

Än värre är att den hotar att utrota arter i det svenska ekosystemet.

Stenmården finns naturligt nere på kontinenten, inklusive Danmark, och i Asien. I Sverige registrerades den första förekomsten 2018. En man i Fjälkinge utanför Bromölla hade åkt hem från jobbet för att äta lunch.

– Så han satt och käkade när han hörde ett oväsen i sin hönsgård. När han tittade ut såg han en mård som dödade höns, och då tog han sin hagelbössa och avstyrde det, berättar Per-Arne Åhlen, på Svenska jägareförbundet.

– När han tog upp djuret tyckte han att det såg konstigt ut för att vara en skogsmård. Den skickades hit till kontoret och då kunde jag 2018 artbestämma en för Sverige ny däggdjursart.

Strörapporter om stenmård kommer in till Jägareförbundet från olika delar av södra Sverige, men oftast handlar det om något annat. Det egentliga utbredningsområdet är mycket litet. Det är bara kring Bromölla, Kristianstad och Sölvesborg, i gränstrakterna mellan Skåne och Blekinge, som denhar kunnat bekräftas.

Åhlen säger att det handlar om en promile av Sveriges yta, och han är övertygad om att de kommer att utrota Stenmården. Särskilt som att den är lågreproduduktiv.

Insatsen i Bromölla

Jaktens epicentrum finns i Bromölla. Det är där flest stenmårdar finns och det är där de förstört för flest villaägare.

Jägareförbundet har haft en insatsstyrka på plats sedan januari 2022, som har nedgjort 39 individer, 3 av dem i år.

De får in rapporter från villaägare som fått in mården på sina vindar. Sedan placerar de ut hönsägg i trädgårdarna och sätter upp videokameror. Med hjälp av inspelningarna får de ett hum om när under natten mårdarna hämtar äggen, och kan planera sina pass.

Det låter lite som kommandosoldater på specialuppdrag, när ni ska fånga den här stenmården?

– Ja, alltså den här personalen vi har nere i Bromölla har imponerande pannben. Att kunna ligga på ett garagetak i sex timmar och titta in i en mörkerkikare, för att nånting kan komma. Det är imponerande passlim och imponerande pannben. Och kallt är det.

Och de här nattliga uppdragen, är de roliga?

– Som jag önskar att jag hade tid med det. Det hade varit jättekul och jag saknar det. För 15 år sedan gjorde jag väldigt mycket fältarbete själv, men vi har tio heltidsanställda yrkesjägare som jobbar med det här. Tyvärr får jag sällan vara i fält längre.

Vad skjuter ni med?

– Vi använder oss av extremt finkalibriga vapen, med rikoschettfri ammunition. Sen har vi termiska sikten som gör att man kan arbeta i becksvart mörker.

Hur fungerar rikoschettfri ammunition?

– Det är en .17 HMR, som kalibern heter. Den är extremt finkalibrig (4.4 mm, reds anm). Den går i en väldig hastighet. Sen är det ett hölje, och innanför är det kopparpulver. Så när kulan träffar blir det bara ett pulver.

Och höljet är gjort av tunn koppar?

– Ja, precis. Jag har jobbat mycket i urban miljö och det är extremt viktigt med säkerhet. Det måste vara bra teknik hela vägen ut.

De försöker också få fram bra fångstredskap för att kunna ta stenmårdarna passivt, men det är svårt, menar Åhlén:

– För att vara djur som är så oerhört intresserade av att ta sig in i mänsklig infrastruktur, så är de fruktansvärt fällskygga. De är inte lätta fånga.

Naturvårdsverket har skjutit till mer pengar i kriget mot stenmården. Under 2022 ska Jägareförbundet ha 100 kameror utplacerade i naturen runt om Bromölla för att se om det bara är i den urbana miljön som mården lever.

Satsningen med kameror, fällor och prickskyttar kommer att pågå under året, och i november ska allt utvärderas.

Ni har skjutit 39 stycken. Har antalet fällningar glesats ut, så ni märker att de blir färre?

– Personalen tror att vi avlivat fler under 2022 än det fötts. Men vi kommer veta mer i november.

Invasiv art

I stort sett alla markhäckande fåglar kan falla offer för stenmården. Arter som sydlig kärrsnäppa och rödspov finns i Skåne och tillhör Sveriges mest hotade fåglar.

– Invasiva arter är den enskilt största anledningen till att vi förlorar arter i världen i dag. Och det är invasiva rovdäggdjur som orsakar de största utdöendena.

Att rädda den biologiska mångfalden är den största drivkraften för biologen och jägaren Åhlen.

Djur och växter som skadar och bereder sig plats i ekosystem där de inte hör hemma kallas för invasiva. De kan antingen vara inplanterade på en annan plats än sitt ursprungliga utbredningsområde, eller så kan de ha tagit sig dit utan avsiktlig påverkan av människan.

När en ny art introduceras hotar den ofta den biologiska mångfalden på den nya platsen.

Stenmården är ganska lik den gamla svenska skogsmården. Pälsen på halsen är ljus på båda, men på stenmården är den vit och på skogsmården gul. Dessutom har stenmården nakna trampdynor, mindre öron och en rosa nos. Skogsmårdens nos är svart.

– Mitt absoluta budskap är att snälla gå upp och titta på vinden. Är det fullt med avföring, bytesdjur och sönderriven isolering, då går man in på invasiva.se och kontaktar oss, vädjar Per-Arne Åhlen.

– Det enskilt viktigaste sättet vi har lyckats hitta dem här i Bromölla, är att folk har gått upp och tittat på vinden.

”När en art etablerar en population i ett nytt område där den inte hör hemma finns det ofta inga rovdjur för att hålla antalet djur under kontroll”, säger Nature Foundation-stiftelsens chef, Leslie Hickerson, till The Guardian. ”Att hantera arter är en viktig aspekt för att hålla ön välmående för de som kommer efter oss.”

Bönder klagar över att apor ”plundrar deras grödor och förstör deras försörjning”, säger stiftelsen i ett uttalande. ”Antalet apor i Sint Maarten kommer att fortsätta att växa om inga åtgärder vidtas, och konsekvenserna för det inhemska ekosystemet blir allvarliga.”

Men alla håller inte med, och kritiker av planen menar istället att sterilisering bör övervägas. En av dem är djurrättsaktivisten Dave Du Toit, som hoppas på en harmonisk tillvaro mellan aporna och invånarna.

Krabborna, som nyligen påträffats i Umeå, är en invasiv art; det finns i regel en risk för att de sprider sjukdomar och parasiter som den orientaliska lungmasken. ”Krabban kan bära på parasiter, bland annat en lungparasit som kan ge människor lungskador”, säger Karlsson.

Krabban kan också ställa till det rejält för fisket eftersom den förstör redskap och tar fiskarnas fångst. Den trivs på grunda mjuka bottnar där den kan gräva ner sig, vilket förstör stränderna. De följer liksom andra invasiva arter med fartygens ballastvatten till Europa.

Mask i lungan låter inte så trivsamt, så var försiktig när du rör dig i ”kustnära områden”. En stadig hammare rekommenderas på utflykterna.