Främlingsfientlig eller en fyr för yttrandefrihetens varma ljus? Åsikterna går minst sagt i sär om Carola Häggkvists uttalanden i en intervju, där hon uttryckte förtvivlan över Sveriges utveckling.

Det hela började med att Carola Häggkvist gav en intervju till Kristina Lindh i SvD. Förutom tillbakablickar på hennes karriär och uppväxt diskuteras även politik och samhällets utveckling. Häggkvist stod 2015 på Medborgarplatsen i Stockholm och talade till stöd för migranter som anlänt till Sverige under det årets stora flyktingkris.

Men i nutid är hon mindre optimistisk till utvecklingen.

Jag tycker inte man kan säga ”kom och lev som ni vill i vårt land”. Det är inte fegt att värna Sveriges traditioner och sjunga ”Den blomstertid” på skolavslutningarna. Ibland blir jag helt förtvivlad över utvecklingen. Vi ser ju resultatet, säger hon.

På frågan ”i form av vadå” svarar hon:

I form av skjutningarna. I form av polisen som bara ropar på hjälp. Vi släpper in och ska vara snälla mot människor som har en helt annan ideologi, där det till och med står i deras skrifter att det är okej att ljuga för otrogna. Nu är vi inne på riktigt tuffa puckar men så är det. Det är därför Iran ser ut som det gör i dag. De säger ”vi dödar inga”. Det gör de visst. De har förvridit sanningen.

Lindh frågar då om inte resonemanget skulle kunna kallas främlingsfientligt. På det svarar Häggkvist nej, men påpekar att det finns en anledning till att det finns nationer och landsgränser. Världen är inte fullkomlig, säger hon, olika kulturer har olika sätt att se. ”Människan har det i sig att roffa åt sig”.

Hon säger också att ”är det någon som är öppen för främlingar så är det jag”. Men att man ”måste vara vis i det hela”.

Reaktionerna

Intervjun fick stor spridning och många gav sina kommentarer, både i tidningar och sociala medier.

Alex Schulman var kritisk till Häggkvist uttalanden. I en krönika i DN skrev han bland annat: ”Carola låter som Jimmie Åkesson”. Även om han kallade henne naiv tillade han: ”Men att det är ett främlingsfientligt uttalande kommer vi inte ifrån”.

Kollegan på DN, Kristina Lundquist, gick hårdare fram och skrev: ”Är inte jätteförvånad att en person med bakgrund i Livets ord kommer ut som muslimhatare, det är helt i linje faktiskt.”

Häggkvist fick dock stöd av Robert Hannah, Liberal riksdagsledamot och vice ordförande i Kulturutskottet. I ett inlägg på Twitter skriver han:

Det här att vänstern ska gå på personangrepp så fort en känd person eller politiker uttrycker något vettigt inom integrations- och migrationspolitik kommer inte tysta debatten längre. Kan tänka mig gå på en konsert med Carola bara för att stötta det fria ordet!

https://twitter.com/RobertHannah85/status/1645102213067407360

En annan som var mycket nöjd med Häggkvists uttalanden är Luai Ahmed, skribent på Bulletin. I en krönika skrev han: ”Må detta leda till att fler artister och konstnärer vågar släppa sargen och bryta sig loss från vänsterns förkvävande åsiktskonformitet.”

Ursäkten?

Häggkvist har nu skrivit och förklarat mer om uttalandena i intervjun. På Instagram skriver hon att hon är ”uppriktigt ledsen över att en del av mina ord i artikeln på något sätt sårat människor”. Hon skriver också att ”det verkar som att vi människor har svårt att se nyanserna i de olika frågor vi tror vi har svaren på”.

Hon påstår att intervjun skulle handla om hennes 40 år som artist, men i stället blev en utfrågning och personlig tro, religion och samhällsfrågor. Hon tar inte tillbaka något hon sagt.

Enligt Expressen hade dock reportern Kristina Lindh inte avtalat om att ha någon specifik vinkel på artikeln, med Häggkvist eller hennes PR-bolag. Hon fick läsa texten i sin helhet innan publicering och vissa korrigeringar och kompletteringar gjordes.

Robert Hannah är lika välvilligt inställd till Häggkvist även efter det nya inlägget. I ett inlägg på Twitter skriver han:

Det verkar som att vi människor har svårt att se nyanserna i de olika frågor som vi tror vi har svaren på

Så skriver Carola idag om rasismanklagelserna. Hon har rätt igen. Det går inte att få ordning på segregation och gängvåldet utan ett öppet och ärligt samtalsklimat!

https://twitter.com/RobertHannah85/status/1645740103241809920

Men Irena Pozar, chefredaktör på Veckorevyn, är mindre glad och skriver i en kolumn i Aftonbladet:

Det spelar ingen roll att Carola älskar att hänga i Husby, har huserat flyktingar och sjunger till stöd för Irans kvinnor. När hon pratar om svenskar med invandrarbakgrund som glupska främlingar som saknar både vett och etikett så är hennes fina engagemang en försvårande, inte förmildrande, omständighet. Det är inget carte blanche. Själv tror hon att det är precis tvärtom eftersom hon i ett Instagram-inlägg där hon ber om ”ursäkt” inleder med att tacka för stödet från de som verkligen känner henne. De som vet att hon ALDRIG skulle uttrycka sig på ett rasistiskt sätt.

https://twitter.com/irena_pozar/status/1645883290518278147

Pozar säger också att ”hastigheten med vilken normaliseringsprocessen kring vad som är rimligt och normalt att säga om sina medmänniskor gör att den godaste av själar kan tappa fotfästet”.

Sveriges regering vill verka för ett ökat återvändande av personer som fått avslag på ansökningar om uppehållstillstånd. Eller av andra skäl inte har rätt att vistas i landet. Man ger Migrationsverket, Polismyndigheten och Skatteverket förstärkt uppdrag att i större utsträckning arbeta för ändamålet. Men förslaget om att skapa ekonomiska incitament för återvandring slås ned av forskare. Har ingen eller marginell effekt på personer med flyktingbakgrund. Vilket är just de som regeringen riktar in sig på

För att möjliggöra detta vill man fortsätta öka antalet förvarsplatser och hitta alternativa sätt att förvara personer med utvisningsbeslut. Elektronisk övervakning eller skyldighet att infinna sig på boende i väntan på verkställighet är två förslag som nämns på regeringens hemsida.

Man kommer också arbeta för att fler stater ska återta sina medborgare även när de inte vill återvända frivilligt. Man vill också att återvändandet ska hanteras inom andra politikområden, som viseringspolitiken. Bistånd till andra länder kan villkoras med att man återtar sina medborgare.

Man vill också informera personer bosatta i Sverige om möjligheten att flytta tillbaka till sina hemländer. Man vill också tillsätta en utredning för hur frivillig återvandring kan stimuleras, med exempelvis ekonomiska incitament.

Man höjer därför Migrationsverkets budget för att återvandra från 100 000 kronor till en miljon. Man kan komma att avsätta ännu mer pengar, om försöket ger effekt. De senaste tio åren har 46 personer ansökt om så kallat resebidrag, och avsagt sig sitt uppehållstillstånd. Av dessa har åtta återvänt till Sverige.

Man ser Danmark som förebild, där mellan 300 och 500 personer återvandrar varje år, de senaste tio åren. Migrationsminister Maria Malmer Stenergard vill säkerställa att alla som vill får medel. Det gäller de stora grupperna som kommit de senaste decennierna och inte lyckats integrera sig.

En familj med uppehållstillstånd och skyddsstatus kan få 40 000 kronor i resebidrag. Det betalas ut när de lämnat Sverige. Väl på plats i hemlandet kan ett återetableringsstöd om högst 75 000 kronor per familj betalas ut.

Att återvandring är på tapeten kan man härleda till Sverigedemokraternas inflytande över Tidöavtalet. En stor förändring, menar Henrik Malm Lindberg som är docent och tillförordnad kanslichef vid Delegationen för migrationsstudier, Delmi. I en intervju till DN säger han att man tidigare brukade tala väldigt tyst om återvandring.

I en av sina två rapporter som berör frivilligt återvändande konstaterar han att ekonomiska incitament spelar en väldigt liten roll. Det gäller personer som lever under knapra ekonomiska förhållanden och är marginaliserade.

Att skräddarsy en lösning i hemlandet kan dock ha större effekt, tror Malm Lindberg. Då måste man dock lägga mer pengar på det, för att det ska bli effektivt.

Att personer med små ekonomiska medel ändå stannar i landet, trots ekonomiska incitament, bekräftas också av forskning av Linna Martén och Henrik Andersson på Institutet för social forskning vid Stockholms universitet.

Trots att deras möjligheter att stanna i landet är små kan vi se att det är ganska ovanligt att de söker bidraget. Det verkar därför osannolikt att stödet skulle få stor effekt för gruppen som redan har uppehållstillstånd, säger Martén till DN.

Hon säger också att jämförelsen med Danmark haltar, då stödet där riktar sig till en större grupp. Där ingår även anhöriginvandrare och vissa arbetskraftsinvandrare. De sistnämnda grupperna har större benägenhet att återvända än flyktingar. Och hade förmodligen återvänt även utan ekonomiskt bidrag.

En nioårig flicka överfölls, misshandlades och våldtogs i Skellefteå på eftermiddagen den 7 juli. Få har missat nyheten som tagit över som sommarens stora samtalsämne.

Flickan hittades i ett skogsparti i stadsdelen Morö Backe, och hon har legat nedsövd med allvarliga skador sedan dess. Hur allvarligt skadad hon är har inte avslöjats. Hon vårdas på Norrlands universitetssjukhus i Umeå.

Den trolige gärningsmannen är en pojke som enligt folkbokföringen är 13 år, men kammaråklagare Andreas Nyberg säger nu att han kan ha fyllt 15. I så fall kan han straffas för brottet och inte bara bli ett ärende för socialtjänsten.

Nyberg ska utreda åldern och säger att det kommer att ske genom förhör och inhämtande av uppgifter från myndigheter, och genom medicinsk åldersbestämning som tandröntgen eller skelettanalys.

Pojken är invandrad från Etiopien. Invandringskritiker är upprörda vid köksbordet och på sociala medier och pekar på händelsen som ett exempel i raden på vad de sett sedan länge. Etablerad media och framträdande tyckare pekar i stället på rasismen som visar sitt fula tryne.

En etiopisk pojke

Den (enligt folkbokföringen) 13-årige pojken och hans familj kom från Etiopien 2017. Familjen fick permanent uppehållstillstånd så sent som den sista juni i år, en vecka innan flickan överfölls. Fadern har inte fått något uppehållstillstånd och ska just nu bo i Italien.

Pojken har förhörts två gånger och enligt åklagaren har han gjort vissa medgivanden. Han och familjen har flyttats till okänd ort.

Tidigare problem

– Sådana här fruktansvärda saker kan ju tyvärr alltid ske, även om det tack och lov är väldigt, väldigt ovanligt. Och Skellefteå är en trygg stad på det stora hela, och det ska vi liksom inte låta den här enskilda händelsen ta ifrån oss.

Orden kommer inte från en politiker. Det är enhetschefen på socialtjänsten Anette Stenmarks svar till TV4, på frågan om hon tycker att de gjort tillräckligt för att förhindra att brottet skedde. Den unge gärningsmannen var känd av dem sedan tidigare.

I juni förra året ska han ha överfallit och försökt misshandla en ung kvinnlig cyklist i en gångtunnel. När utredningen lades ned, för att den misstänkte inte var straffmyndig, lämnade polisen över ärendet till socialtjänsten. Anette Stenmark avböjer att kommentera det enskilda ärendet.

Inga uppgifter från socialtjänsten om avvikande beteende nådde skolorna i Skellefteå. Grundskolechefen Henrik Bolin har till flera medier berättat att de inte kunnat hitta några orosanmälningar rörande pojken. Han har också vittnat om oron händelsen skapat och hur alla har ett behov att prata om den.

Pojken ska ha bytt skola fler än en gång. Informationen från socialtjänsten nådde inte Skellefteås skolor men enligt Aftonbladet har den nuvarande skolan uppmärksammat att han har ett avvikande beteende. Skolan larmade för ett halvår sedan.

I går kväll publicerade Aftonbladet uppgifter från pojkens förra skola. I ett dokument från 2019 framgår det att han smiskat andra elever på rumpan och tagit flickor på brösten och kallat dem hora. I ett tidigare dokument stod det att pojken led av en intellektuell funktionsnedsättning och behövde byte av skolform.

Mediarapporteringen

De flesta medier ha rapporterat om mordförsöket och den grova våldtäkten, inte minst alternativmedier som Fria Tider och Samnytt. En titt på de stora medierna under gårdagens eftermiddag visade att Expressen och Aftonbladet fortsatt rapporterar om nyheten ganska högt upp på förstasidan. Hos Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet och TV4 hittar man den, men ganska långt ned i flödet.

Svenska Dagbladet rapporterar i form av en intervju med kriminologen Jerzy Sarnecki och en kommentar från nyhetsredaktören Sara K Lindquist, där hon motiverar varför tidningen inte publicerar namn och bild på flickan och den misstänkte gärningsmannen. I en tidigare artikel varnade tidningen för att det kan vara olagligt att sprida vidare den bild mamman lade ut på sitt skadade barn.

Den som går in på SVT och Sveriges Radios hemsidor får skrolla förgäves för att hitta nyheten om det hemska brottet i Skellefteå. De har rapporterat om saken, men det får inte längre plats bland topp 25.

Med undantag för Expressen, som ändrade sig i går, har ingen av de stora redaktionerna avslöjat flickans ålder. Fortsatt säger man att hon antingen är minderårig eller under 15 år. Aftonbladet säger att det kan leda till att hon kan identifieras.

Flickans mor lade ut en bild på sitt Instagramkonto som visade hennes lilla dotter på sjukhuset – nedsövd med sår och blåmärken i ansiktet och på kroppen, och med slangar genom näsan. Bilden har spridits i maskerad form på sociala medier, och på Samnytt.

I Expressen skriver Arne Lapidus om att hatstämning sprider sig i Skellefteå, och att högersajter som Samnytt rapporterar utförligt samtidigt som Sverigedemokraterna utnyttjar det faktum att gärningsmannen har utländsk bakgrund. Enligt Lapidus har Expressen försökt nå åklagaren för att fråga om det finns någon hotbild mot pojken och hans familj.

Reaktionerna

Den 28 juni försökte en 16-åring knivhugga en 12-årig pojke till döds i Skellefteå, och nu ligger en 9-årig flicka nedsövd på sjukhuset. I stadsdelen Morö backe har över hundra föräldrar börjat nattvandra. Barn får stanna inne på sommarlovet och flickans skola håller öppet för stödsamtal.

På sociala medier rör dådet upp känslor. Flickans mor har visserligen tagit bort bilden på sin skadade dotter men den fortsätter att spridas.

Jimmie Åkesson tog till Twitter på onsdagen, där han lade ut ett tidningsurklipp som berättade att åklagaren utvidgat utredningen till att också gälla grov våldtäkt mot barn. I anslutning till urklippet skrev han:

– Tycker ni att det var värt det? Hur många obeskrivligt grova, fullkomligt omänskliga, vålds- och sexualbrott är massinvandringen värd?

Partiledarens uttalande vidarebefordrades av Sverigedemokraternas officiella konto med en uppmaning att inte glömma vilka som gjort detta mot Sverige.

Patrik Oksanen, ledarskribent på Svenska Dagbladet, kommenterade Åkessons tweet med:

– Fasaden har fallit, här kollektiviserar Åkesson alla invandrare. Sorgsen över att så få borgerliga politiker säger ifrån mot Åkesson. Gör tankeexperimentet om att kollektiviseringen handlat om SD:are efter det fruktansvärda styckmordet i Nyköping...

Kristdemokraterna passade på att släppa en reklamaffisch med budskapet "Vem vågar låta sitt barn cykla ensam i Socialdemokraternas Sverige?". Det tolkade forskaren Tobias Hübinette som att partiet anspelade på flickan i Skellefteå, och replikerade:

– KD hoppar nu på SD-tåget på det mest skamlösa sätt genom att exploatera ett misshandelsfall i Skellefteå för att värva röster inför valet.

Det upprörde folk på twitter, att han kallade ett mordförsök och en grov våldtäkt mot barn för ett misshandelsfall.

Och så fortsätter den mycket polariserade debatten.

Unga gärningsmän

Med anledning av händelsen i Skellefteå intervjuade SVT forskaren Michael Tärnfalk, som menar att det är ovanligt att unga personer begår så allvarliga brott.

Ovanligt enligt Tärnfalk, men inte enligt Sveriges kommuner och regioner, polisen och landets största kommuner. Den 31 maj presenterade de ett partnerskap som ska kraftsamla mot kriminella barn och unga, för att vända utvecklingen. På ett seminarium de höll i juni uttalade sig polismästare Carin Göthblad:

– Att antalet anmälda våldsbrott där gärningsmannen är under 15 år, och alltså inte straffmyndig, hade gått upp med 40 procent under fem år fram till 2020 blev en skrämmande ögonöppnare även för mig. Därför är jag så glad över det här initiativet till kraftsamling.