Ghislaine Maxwell avtjänar ett 20 år långt fängelsestraff i Florida. Nu har hon gett en intervju till brittiska tv-kanalen TalkTV, där hon bjuder på ett antal uppseendeväckande uttalanden. Om sin relation till Jeffrey Epstein, hans dödsfall och den där bilden med Virginia Guiffre och prins Andrew. Hon passar också på att rikta en känga till matbespisningen på fängelset.

Jag tror inte en sekund på att den är äkta, faktum är att jag är säker på att den inte är det. Det har aldrig funnits ett original. Jag tror inte det hände, och speciellt inte på det sätt som det beskrivs, som hade varit omöjligt. Jag har inget minne av att besökt (nattklubben) Tramp, säger Maxwell i intervjun.

Det hon syftar på är bilden där prins Andrew, Virginia Giuffre och hon själv är med. Den sägs vara tagen 2002 och 17-åriga Giuffre var en av kvinnorna som anklagade Jeffrey Epstein för sexuella övergrepp. Nattklubben Tramp ska hon ha besökt med prinsen, Epstein och Giuffre.

Giuffre stämde även prins Andrew i en civil process. Hon och prinsen nådde en förlikning innan saken hade hunnit gå till åtal. Prinsen betalade runt 120 miljoner kronor till Giuffre. Prinsens rykte är dock förstört och han slutade med officiella uppdrag åt kungahuset 2019. Han har också fått sina militära titlar indragna.

Vad gäller hennes relation till prins Andrew kallar hon honom fortfarande för ”en kär vän”. Under intervjun skröt hon också om att hon träffat drottningen, och president Bill Clinton.

En som försvarar prinsen är hans tidigare flickvän, Lady Victorya Hervey. I en intervju i ITV:s program Lorraine today säger hon att han blev tvingad av Buckingham palace (det brittiska hovet) att göra upp med Giuffre. Han "tilläts inte kämpa", menar Hervey, som också tror att den kända bilden från 2002 är falsk.

Maxwell ifrågasatte också Giuffres trovärdighet som vittne, baserat på att hon nyligen dragit tillbaka en stämning mot Alan Dershowitz. Där menade Giuffre att hon mindes fel, vilket Maxwell menar kan gälla även i fallet där hon vittnade mot henne.

I intervjun ger Maxwell inget sken av att känna ånger för Epsteins offer, skriver CNN. Hon uppmanar dem i stället att rikta sin besvikelse mot myndigheterna som lät Epstein dö i fängelset. Dessutom tror hon att Epstein blev mördad, på tvärs med den officiella versionen där han tog livet av sig genom hängning.

Någon förklaring till sitt påstående gav hon inte, mer än att hon trodde han skulle överklaga.

https://twitter.com/NuanceBro/status/1617657761608904706

Hon passade också på att klaga på fängelsematen. Den är ”bortom smaklös” enligt Maxwell, dessutom gillar hon inte att man där får tofu i stället för hummus eller keso. Hon äter inte kött och förväntar sig då att få något av alternativen ovan, men i 95 procent av fallen blir det tofu eller bönor. Och att kryddor är förbjudet, därför blir maten smaklös.

Angående sin tidigare pojkvän och affärspartner Jeffrey Epstein beklagar hon sig över att hon träffade honom från början.

Hon säger att hon önskar att hon stannat i England. Och att hon försökte bryta upp och börja på ett annat jobb kring 1998–1999. Och att hon önskar hon lyckats genomföra det. Då hade hon fått ett jobb på en bank.

I fängelset går hon upp klockan sex på morgonen för att äta frukost. Sedan arbetar hon i fängelsets juridikbibliotek där hon hjälper medfångar med deras rättsfall. Om man har tur, säger hon, får man gå ut en stund under dagen. Om man arbetar missar man den chansen, skriver Newsweek.

Maxwell blev fälld för att vara hjärnan bakom en traffickingverksamhet där hon försåg Epstein med skolflickor han förgrep sig på. Att hon hade kopplingar till många inom världseliten är känt, två presidenter, en påve och andra mycket kända personer fanns som snabb-alternativ i hennes mobiltelefon.

Hon avtjänar sitt straff på FCI Tallahassee, ett lågsäkerhetsfängelse för kvinnor i Florida. På rasterna kan hon ta en löprunda eller delta i yogaklasser med andra intagna. Om hon sitter tiden ut släpps hon 2027 vid 76 års ålder.

https://www.youtube.com/watch?v=ViuHxX0krC4

Men meningarna går isär om hur intervjun slutade. Enligt trailern, och Morgan, stormade Trump ut från intervjun och ska ha sagt ”stäng av kameran”. Men Trump har en egen ljudupptagning från intervjun som verkar motsäga detta.

Morgan har nyligen blivit anställd av News Corp, som äger Fox News. Trailern är 30 sekunder lång och är tänkt som reklam för intervjun som sänds nästa vecka på alla News Corps kanaler.

I Trumps ljudupptagning avslutas intervjun med att de tackar varandra, skrattar och det finns inget som tyder på att Trump skulle stormat ut där ifrån. Enligt Trumps talesman Taylor Budowich är trailern medvetet manipulerad till expresidentens nackdel.

Morgan har också skrivit en artikel i New York Post där han beskriver händelseförloppet snarlikt det som visas i trailern. NY Post ägs av News Corp.

I artikeln skriver Morgan att åtta minuter innan intervjun skulle starta fick han ett dokument. Där var all kritik Morgan skrivit och sagt om Trumps påståenden om att valresultatet 2020 var fejk. Det var bara kritik, och det hade skickats till Trump av en okänd person. Trump var väldigt upprörd, enligt en i tv-teamet. Men intervjun blev av i alla fall. Enligt Morgan hade Trump en arg uppsyn och hade dokumentet framför sig.

Klockan är tre på natten. Han har varit igång sedan tidig morgon föregående dag. Det är en intensiv period – han brygger en stout som ska bli kolsvart som en sotarnäve. Han för över 250 liter till en ny tank. I med jästen. På med locket. Hem och sova. Äntligen.

Dagen efter – när han sitter och vaknar till – får han ett sms från den som har lokalen bredvid det lilla bryggeriet: ”Vad har hänt?”

När han är på plats känner han en obehagligt stor ångest komma – inte krypande som en vardagsångest, det är mer fråga om en galopperande totalångest. 

Vid nederkanten av dörren ser han en stor pöl. En mycket stor pöl.

Ångesten blir inte mindre när han kliver in i bryggeriet. Det han möts av kommer han att få ägna veckan åt att städa och sanera. 300 liter öl har sprutat ut i lokalen. Jäsningsprocessen sker under tryck och eftersom han i sin utmattning inte riktigt orkat kontrollera att locket var ordentligt åtskruvat så…

Ja, ni förstår. En syndaflod av stout.

Han får byta hälften av isoleringsplattorna i taket och installera en ny elcentral.

Men jag föreställer mig att medan han återställde sitt bryggeri gick han inte runt och tyckte synd om sig själv – han funderade istället på nästa ölsort han skulle experimentera fram. Just den nyfikna, praktiska inställningen – och hans kunnighet – har gjort att vi valt Rasmus Björnberg till att bli Morgonpostens ölkolumnist.

Hur väcktes ditt intresse för öl?

Jag blev ganska tidigt intresserad av att tillverka alkohol. Jag var väl inte riktigt 20 år fyllda när jag började läsa på ordentligt om teorin kring hembränning. Vid den tiden tyckte jag att det där med att brygga öl var för komplext, med tanke på att slutmålet var att framställa alkohol.

Hembränning blev en del av Rasmus vardag, men han konstaterar att han brände mer än han drack. Det började bli väl mycket rutin i alkoholframställningen, han kände att han behövde nya utmaningar.

Jag behöver ständigt ställas inför nya problem som ska lösas. Både teoretiska och praktiska. Ska du bygga en hembränningsapparat måste du lära dig svetsa. Du måste studera materiallära. Jag gillar att lära mig nya saker.

Så du började brygga öl?

Ja, det var väl när jag var omkring 22 år. Jag har egentligen alltid gillat öl. När jag var sisådär sju–åtta år försökte jag ibland tjata till mig öl till middagen. Någon gång i kvartalet fick jag väl min vilja igenom och min far sa ”ja”. Mor var väl kanske inte så förtjust.

Rasmus förklarar att det inte var behovet av att få tillgång till mycket öl som var drivkraften bakom att han började brygga: ”Man dricker inte så mycket när man själv brygger”. Det som motiverade honom var nyfikenheten, och möjligheten att bjuda andra för att få höra vad de tyckte. Han ville hela tiden bli bättre. Givetvis byggde han efterhand själv det mesta av den utrustning som behövdes.

Produktionen växte, men jag hade ingen lust att starta ett riktigt bryggeri. Kändes som om det skulle föra med sig för mycket byråkratiskt krångel. Men för ungefär fem år sedan började jag ändra inställning, och kom fram till att jag nog kanske ändå skulle starta ett litet företag och sälja till Systembolaget – det var ju ändå så att många uppskattade mitt öl.

Resultatet blev bryggeriet Madladdery.

Du verkar experimentera mycket. Några experiment som misslyckats?

En smak som inte alls funkade var när jag testade ”fatwashing”. Man blandar ett smakrikt fett med alkohol och tar sedan bort fettet. Det blev en pilsner med smörsmak, smakade vedervärdigt.

Detsamma gäller försöken att använda grönsaker, som till exempel morötter. Man får bara en äcklig smak av kokta grönsaker. Mitt bacon- och chokladöl blev däremot lyckat. Men där blev problemet ett annat – det var svårt att få till en jämn kvalitet när det skulle bryggas mer storskaligt.

Men varför satsar hantverksbryggare på så många olika stilar och smaker?

Det är konsumentdrivet. Alla vill prova något nytt. Lyckas man kombinera roliga smaker säljer det bra. Upptäckarlusten är stor hos dem som dricker öl. Tittar man i appen Untappd där man kan checka in när man dricker öl och dela sin upplevelse med alla andra i nätverket – ja, då ser man att det finns de som provat tusentals öl.

När det gäller trender har IPA gått starkt i Norden de senaste åren. Det gäller speciellt New England-stilen, ett grumligt apelsinjuiceliknande öl med tropiska smaker. Sedan har vi den senaste tidens ”pastryvarianter” med bakverksinfluerade smaker. 

Svenskar har mer pengar att röra sig med nu menar Rasmus och då får lusten at exotifiera utslag i ölvalen. Många gillar att ta till sig nya trender och moden.

Men är inte det här ett storstadsfenomen? 

Jovisst, det är en hipstergrej i mångt och mycket. En besatthet av det nya. Det är som med resmål – en hipster åker inte till Kanarieöarna.

Men går inte öl en motsatt väg då jämfört med vin? När det gäller vin betonar man mer och mer i marknadsföringen det genuina och ursprungliga. Jordmån, det speciella vatten som använts, luften och allt det där andra. Gäller också drycker som whisky och rom. Eller tequila.

Öl är billigt, har aldrig varit den fina måltidsdrycken, experimenten med smaker och stilar blir ett sätt att förfina den.

Men är det inte svårt att slå sig fram som tillverkare av hantverksöl? I USA finns det 9000 hantverksbryggerier, men de fyra stora öljättarna har nästan 80 procent av marknaden. Hur ser det ut i Sverige?

Det är svårt göra jämförelser, det stora problemet i USA är att distributörerna har marknaden i sina händer. I Sverige är man istället beroende av Systembolaget. Det är svårt att växa som litet bryggeri. I Sverige spelar pengar mindre roll, man sitter i knät på Systembolaget. Ett litet bryggeri får lägga in en offert till Systembolaget, hamnar i sortimentet för lokalt och småskaligt och får plats i tio butiker och får också sälja via nätet. Är man ny och oprövad tar det tid att växa, oavsett hur mycket pengar man har i ryggen.

Men visst finns det tillväxtpotential om ens lilla bryggeri finns i en stad där det finns få andra, eller inga mikrobryggerier.

Hur svårt eller lätt är det att få in sitt öl på krogen? Är inte pubar och restauranger dominerade av jättar som Carlsberg och Spendrup.

Jo, tyvärr är det så. Restauranger är ofta beroende av jättarna som till exempel ger bryggerilån till nystartade restauranger, och därmed blockerar produkter från mikrobryggerier. I Göteborg som är vår största ölstad med många framgångsrika mindre bryggerier – där är fortfarande 93 procent av alla restauranger blockerade för mikrobryggerier.

Ser man samma trend i Sverige som i USA och England – att stora bryggerier köper upp små hantverksbryggerier?

Än så länge ser man inte det. Men det kommer. De vill åt det här segmentet av marknaden, och den flexibilitet som finns hos mikrobryggerierna som inte är bundna av långa kontrakt och utrustningar som tvingar dem att brygga miljontals liter. Men det är inte av ondo, det ger ju mikrobryggerierna mer resurser.

Så om Spendrups ringer i morgon och säger: Tjena Rasmus, hur många miljoner vill du ha?

Då säljer jag om priset är det rätta.

Nu behöver jag lite praktiska råd. Jag tänkte servera fläsklägg med surkål och stekta äpplen i helgen. Tre sorters senap förstås. Vilken öl ska jag dricka till det? Du får gärna föreslå öl du själv skapat.

Det är svårt, många skulle nog valt en lager, men jag rekommenderar nog en New England IPA. Jag tycker att den lilla sötman gör sig bra till fläsk. Mina egna Audumla och Abyssal Gaze.

Om jag sitter under min ek sent en sommarkväll och läser en gammal italiensk filosof och grubblar på livet – vad ska jag dricka för öl då?

Jag skulle välja en törstsläckande veteöl. Sitter du och funderar, ska du inte dricka något alltför tungt som stjäl ditt fokus. Då passar ett törstsläckande och relativt alkoholsvagt veteöl.

Vad ska jag dricka under en kväll av hetsiga diskussioner?

En bra pilsner, en lager. Det hör de hetsiga diskussionerna till. De är lättdruckna – samtidigt som ölen stjäl ganska litet fokus. Det behövs ett socialt smörjmedel i sådana sammanhang och då är en lager bra.

Du brygger ju inte bara öl. När ska jag dricka ditt äppelmjöd Iduna?

Det är ett dessertmjöd, det dricker du till en efterrätt. Eller så dricker du och din käresta det när ni sitter och samtalar om dagen som varit.

Mikael Engström är författare och fotograf. Han har skrivit om fiske sedan tidigt 1980-tal, och på heltid sedan 1995. Han har gett ut 14 böcker och har ett par till på gång. Varannan vecka kommer man att kunna läsa Mikaels fiskekolumner i Morgonposten.

Hur uppstod ditt intresse för fiske?

Det kom genom pappa, sedan tidiga barndomen. Jag brukade meta brax och mört i Brunnsviken. Jag växte upp i Solna, pappa var maskinist i Filmstaden.

Vad kommer du skriva om i dina fiskekolumner?

Jag gillar att berätta historier, om livet med fisket. Har ett par sidekick-personer som är med i reportagen kontinuerligt. Att till exempel kunna berätta om en dag då ingenting hände, men ändå få det läsvärt. Vad fiske har betytt för sjukdomar man haft, och vännerna man fått genom fisket.

Det är svårt att skriva för folk som är helt ointresserade av fiske. Man får börja där det finns ett intresse, och ge tips utifrån det. Jag tycker om att vara rolig och lite småelak, men med kärlek. Brukar reta fiskeparnasseliten.

Jag ser mig som en underhållare och resetipsare. Behöver inte ha de senaste prylarna.

Det rent tekniska är en annan genre. Jag hänger med i utvecklingen men använder inte alltid den modernaste tekniken själv. Jag är mer jordnära fiskare, spettet i backen.

Var brukar du själv fiska?

Jag har fiskehus vid Västerbottenskusten, brukar fiska gädda i Umeälven. Har också tillgång till ett ställe i Norrbotten där man kan fiska harr, öring och lax. Jag gillar också att fiska havsöring och lax i Stockholms skärgård.

Finns det något speciellt du kommer kritisera inom fiske idag?

Catch and release. Ska man sätta tillbaka fisken i vattnet ska det göras på rätt sätt. Snyggt och fint och med stor respekt. Fisken kan få svampinfektion i sår efter draget.

Man får fråga sig vad den icke-fiskande allmänheten tycker när folk skrattar, tar kort och släpper tillbaka fisken i vattnet. I skog och mark hade det nog lett till straff, om man gjort så med andra djur. Det är en slags statusjakt bara. Det bör finnas allmogetradition kvar i sportfisket, att man tar hem fisken och äter.

Fakta om Mikael Engström

Föddes 1961 i Solna. Var ledamot av Svenska barnboksakademin 2008 till 2012 på stol nummer elva.

Fiskeböcker:

Längtans öring: berättelser, 1989

Med korpen vid ån: fiskeberättelser, 1992

Handbok i lustfiske, med foton av författaren, 1996

Fiska i stan. Ingår i Staden på vattnet, S:t Eriks årsbok 1997

Nyt nappaa, 1997

Barnböcker:

Kaspar, Atom-Ragnar och gäddkungen, ill. Av Helena Willis, 1997

Atom-Ragnar och snömannen, ill. av Helena Willis, 1998. Förlagan till SVT:s Julkalender 2001, Kaspar i Nudådalen.

Atom-Ragnar och mordbrännaren, ill. av Helena Willis, 1999

Kaspar och snömannen, ill. av Helena Willis, 2001

Kaspar och båtsnurran, ill. av Helena Willis, 2003

Ika & Ibsen: Onda ögat, ill. av Helena Willis, 2010

Ika & Ibsen: Bomber och kvantskutt, ill. av Helena Willis, 2010

Ika & Ibsen: Frankensteins katt, Ill. av Helena Willis, 2011

Ungdomsböcker:

Dogge, 2001

Satans tjuv, 2003

Isdraken, 2007 (blev långfilm 2012 i regi av Martin Högdahl)

Priser och utmärkelser:

1989 — Hans Lindman-priset

1991 — Priset för bästa socialreportage av tidningen Folket i Bild

2001 — Augustnominerad för Dogge

2004 — Nominerad till Deutscher Jugendliteraturpreis för Dogge

2005 — Det litterära priset Zilveren Zoen (Silverkyssen) för Dogge

2006 — Sommarpratare i SR P1

2007 — Det litterära priset Zilveren Zoen (Silverkyssen) för Satans tjuv

2007 — Augustnominerad för Isdraken

2008 — Svensk biblioteksförenings Nils Holgersson-plakett för Isdraken