Närodlat kan vara det som räddar din familj när kriget kommer. Men i vissa kommuner är försörjningsgraden bara två procent.

"Det reder sig", som såsmakar'n sa.

"Nej, det är inte säkert" säger Hushållningssällskapet. Åtminstone inte när det gäller självförsörjning av mat i händelse av krig eller katastrof.

Stora problem med matförsörjningen kan befaras i de delar av landet där det inte produceras så mycket relativt befolkningsmängden.

De flesta inte självförsörjande

Hushållningssällskapet i Jönköping har sammanställt statistik och räknat på försörjningsgraden kommun för kommun. I vissa kommuner produceras det bara så lite att det täcker två procent av årsbehovet, det vill säga för en vecka av årets femtitvå.

Bara 100 av 290 kommuner är självförsörjande på livsmedel, och då är det beräknat på den energi som produceras. Det handlar alltså om kalorier, inte om en produktion som är godkänd enligt kostcirkeln.

– Vi vill att man får upp ögonen för de här frågorna och att det leder till något som förbättrar situationen. Att vi får en ökad livsmedelsproduktion och en stabilare matsituation i vårt eget land, säger Frida Carlsson, vd på Hushållningssällskapet i Jönköping.

Kan du se ett uppvaknande bland politiker när det gäller de här frågorna?

– Det kan jag definintivt göra. Det är väl inte så konstigt med rådande läge i världen. Vi har gått från en pandemi och in i ett hemskt krig som råder i Europa. Har man ett samhällsansvar som politiker i en kommun är man nog väl medveten om att det behöver hända saker.

Förändringar man tänker sig är att försörjningsgraden förbättras, krisberedskapen stärks och näringslivet utvecklas.

Men för många kommuner är det knappast möjligt att ens öka graden av självförsörjning. Bland de femton sämsta finns några som nästan bara består av skogsmark, och i kommuner runt Stockholm och Göteborg har det mesta av åkermarken bebyggts. Där är man helt beroende av andra kommuner, eller import från utlandet.

De självförsörjande kommunerna finns jämnt spridda över landet. 20 av kommunerna kallar sällskapet för "superförsörjare", som producerar mer än fem gånger det som konsumeras i form av livsmedel.

Här ser sällskapet också några problem. Superförsörjarna är beroende av insatsvaror, och ibland också arbetskraft, utifrån. Fortsatt expansion sker ofta på närliggande kommuners bekostnad. Men Frida Carlsson menar inte att de superförsörjande kommunerna ska skämmas för den stora produktionen:

– Det är bra med kommuner som producerar mycket mat. Man behöver relatera siffrorna till förutsättningarna i respektive kommun.

I stället för att bara förlita sig på storproducerande kommuner ska fokus ska ligga på att andra kommuner gör sitt yttersta för att hjälpa sin egen livsmedelsproduktion. Åkermark måste räddas när mark exploateras, skolmatsedeln ska anpassa till lokala råvaror och krisberedskapsplaner måste upprättas. Det är uppmaningen till landets kommuner.

– Framförallt det här med jordbruksmarken. Det finns ett oerhört stort värde i det om det ska finnas möjlighet att producera mat på ett bra sätt under lång tid framöver.

– Om man bygger kommer marken inte att gå att använda till att odla mat på framöver. Det är väldigt svårt att backa tillbaka, menar Carlsson.

Samarbete är bra

Statistiken har tagits fram på kommunnivå, och uppmaningarna handlar om hur politikerna kan förbättra försörjningen i den egna kommunen.

Låt vara att det är dåligt att transportera mat långa sträckor. Hur ser ni på samarbete mellan närliggande kommuner?

– Vi har använt modellen för att över huvud taget kunna ta fram siffrorna, och presentera dem på ett begripligt sätt. Sen är det inte så verkligheten ser ut.

Ni kommer med uppmaningar till kommuner utifrån den avgränsade statistiken. Finns det andra uppmaningar om man vidgar synfältet?

– Ja, men det gör det det. En av de sakerna man vill åstadkomma är ett bättre samarbete mellan olika kommuner, regioner och delar av landet. Vi lever inte i isolerade glaskupor. Det kommer vi inte göra även om det blir ett krisläge. Men det är fortfarande viktigt att veta vad som finns i den egna kommunen och vad man kan stötta med.

Metod

I ett pressmeddelande förklaras hur statistiken tagits fram:

"Till grund ligger nationell statistik samt lokala uppgifter. Beräkningarna ger en överblick av markanvändning, foder- och livsmedelsproduktion (alla tillgängliga livsmedel). De baseras på de sammanlagda energiinnehållet i livsmedlen och inte enskilda livsmedel som bröd, kött och frukt."

Tyvärr vill inte Hushållningssällskapet presentera en lista över landets kommuner. Förutsättningarna är alldeles för olika, och risken finns att slutsatserna som dras blir orättvisa, menar man.

Statistiken har tagits fram på kommunnivå utifrån produktionen av råvaror. Förädlingsdelen av livsmedelsindustrin är inte medräknad.

Den som vill ha svenska hasselnötter får gå ut i skogen och leta. Annars är det mest turkiska nötter som gäller. Undantaget en och annan buske i trädgårdar odlas inget i Sverige.

Nu vill Hushållningssällskapet i Halland att den inhemska odlingen ska ta ny fart.

– Jag vet att det finns några initiativ på gång till att starta yrkesmässig odling, säger hortonomen Anna-Carin Almqvist.

Förutom de inititiven är den kommersiella odlingen är nästan obefintlig, konstaterar Almqvist. Hon har genomfört ett EU-projekt som beskriver hasselnötens roll i den svenska kulturhistorien, och introducerar modern nötodling för den som vill göra ett försök här hemma.

Finns det tillräckligt mycket kunskap där för att den som är intresserad ska kunna dra igång en odling och börja testa?

– Ja, för att påbörja, skulle jag vilja säga. Men sen skulle vi behöva bygga på med mer kunskap kring yrkesmässig nötodling i Sverige.

Varför behöver vi odla hasselnötter i Sverige?

– För att öka självförsörjningsgraden på en gröda som vi i dag importerar, men som är fullt möjlig att odla i Sverige. Det är också viktigt för att öka diversifieringen i odlingslandskapet, och på så sätt öka biologisk mångfald.

Det var alltid bättre förr

Under 1600-talet skördades det till och med så mycket hasselnötter att Sverige exporterade avsevärda mängder till Tyskland och Nederländerna. När vi kom fram till 1900-talet hade svenska odlare börjat få problem med att hävda sig mot den billigare importen, särskilt från Italien.

I sin kulturhistoriska exposé förklarar Almqvist att nötter odlade på öar ansågs hålla särskilt god kvalitet, och som exempel räknar hon upp Öland, Gotland, Gotska Sandön, Koster och Åland. Allra störst och bäst ansågs de från Öland vara.

Även Båstad var känt för sina fina hasselnötter, och där utspelades en av hasselnötodlingens sista stora strider i Sverige. Pomologen Rudolf Abelin planterade fler än 10 000 buskar i sin fruktträdgård, med ett så gynnsamt klimat och jordmån man kan hitta på denna sidan Öresund. Han lyckades till och med få till en viss export till Tyskland under 1900-talets första årtionden. Men sedan kom de kalla krigsvintrarna och skörden frös inne. Importerade nötter tog sedan över helt, och Turkiet passerade Italien som det stora exportlandet.

Under 1940- och 1950-talen gjordes försök att få fram konkurrenskraftiga hasselsorter – med stora nötter anpassade för svenskt klimat. Man utgick från buskar som hade klarat 40-talets svåra vintrar. Resultaten uteblev och till slut skrotades försöken.

Nytt försök med svensk hassel

Anna-Carin Almqvist och Hushållningssällskapet vill alltså göra ett nytt försök att ta fram en köldtålig hassel. Till det kommer problem som att få den att blomma vid rätt tidpunkt på året, och att han- och honblommor blommar samtidigt. EU-pengarna är slut men man tänker begära nya för att kunna fortsätta projektet.

I bästa fall kan hon se en större svensk produktion om 20 år.

Var kan man diversifiera odlingslandskapet i framtiden? Är det i södra Sverige där den har sitt naturliga habitat?

– Ja, främst, skulle jag säga. Sen kanske det i framtiden kommer sorter som går att odla med bra resultat längre norrut.

Och på kort sikt – Skåne, Halland ...?

– Ja, och Blekinge, Öland, Gotland, Västra Götaland, Småland ... Det skulle jag gissa. Där hasseln växer vilt i dag.

Varför är detta en viktig fråga för Hushållningssällskapet?

– Det ligger inom ramen för det vi arbetar med: att hitta nya grödor att odla, förklarar Anna-Carin Almqvist.

– I Halland har vi mycket fältförsök, och vi har växtodlingsrådgivning och miljörådgivning. Vi jobbar också med rådgivning och utveckling kopplat till företagande och innovation.

I syfte att ...?

– ... att jobba för den halländska landsbygden. För en framgångsrik landsbygd i Halland. Den ska vara konkurrenskraftig, hållbar och levande.

Godisimport

I dag heter världens överlägset största hasselnötsproducent Turkiet, som odlar omkring 70 procent av världens nötter. Italien kommer på andra plats, följt av Azerbajdzjan och USA.

Med jämna mellanrum rapporteras det om barnarbete i de turkiska odlingarna.

Enligt Anna-Carin Almqvist används en fjärdedel av världsproduktionen till att göra Nutella. Över huvud taget hamnar de flesta nötterna i bakverk och godis, till exempel i Hässleholmsföretaget Printzells klassiska "Nöt-Créme".

Den redovisade svenska importen av hasselnötter ligger ett normalt år på mellan 1 100 och 1 200 ton per år, enligt SCB:s statistik. Utöver det tillkommer de företag som importerar mindre mängder. Bara de som importerar för mer än 9 miljoner kronor måste redovisa sin import.