Jag vaknar motvilligt på morgonen. Kan bero på att det är ”leg day”, den dag i veckan då jag pinar mina ben på gymmet så att de ska inte längre ska påminna om spagetti utan åtminstone bli breda som tagliatelli.

För att få upp hastigheten i blodomloppet läser jag som vanligt DN. Brukar fungera.

I dag satsar de på att förklara att nazister är kroppsfixerade, undertexten verkar vara att den som spenderar för mycket tid på gymmet blir nazist. Artikelns rubrik lyder: ”Slagsmålsklubbar och mental disciplin – så vill högerextrema grupper ta tillbaka maskuliniteten”.

I två artiklar presenteras den nya hotande faran; högerextremister som gör chins och kör bicepscurl. Det beskrivs som en ny rörelse som uppstod några år efter valet 2018, då yngre högermän såg traditionellt politiskt arbete som otillräckligt, och ville satsa hårt på att få hårdare muskler, och söka sig tillbaka till äldre tiders manlighetsideal – i alla fall enligt DN och Expo.

Men redan för sex år sedan ansåg sig DN kunna avslöja följande, i ett reportage med rubriken: ”Därför lockas unga män av högerextrema Golden Ones läror om våld, muskler och sex.”

I dag förklarar DN att det rör sig om ett nytt fenomen – för det har Expo sagt i en rapport.

2017 förklarade DN också att det var något nytt de upptäckt.

Jag får en känsla av att ett liknande reportage kommer att dyka upp om sex år, och då presenteras som ”ett nytt, farligt, fenomen”. Ett ständigt ropande om att det ska komma en varg, eller i det här fallet en muskulös man iförd enbart ett ländskynke.

Jag drar mig till minnes ett porträtt i ett stort svenskt magasin år 2013. Den som porträtterades beskrivs i inledningen med orden:

”Det är en välbevarad gubbe, med svällande biceps, t-shirt och träningsbrallor.
Springer, lyfter och har tillsammans med bodybuildern Uffe Bengtsson skrivit boken Det är aldrig försent för att träna.”

Det var Dagens Arbete som publicerade porträttet av artisten Jerry Williams. Strax efter inledde Aftonbladet en artikel om Williams med orden:

” 2013 80 kg i bänkpress. Jerry Williams, 71, drar ut på sin pensionsturné med en superkropp. – Jag vill bli bitigare, säger han.”

Jerry Williams tränade under hela sitt liv. Tror inte han missade en enda ”leg day”, den satta kompakta överkroppen bars upp av rejäla stockar till ben.

Men ingen journalist eller forskare fann det någonsin underligt att Williams i intervjuer ofta talade om vikten av att träna hårt. Kanske berodde det på att han också i intervjuerna sa sådant som: ”Den som ser sig om i världen med öppna ögon och inte blir socialist är dum i huvudet”.

Är det så att vi står inför två värdeskalor?

Typ, det är bra om en socialist kör bänkpress, men dåligt om en nationalsocialist gör det.

Riktigt så enkelt är det inte.

En socialist kan totalt strunta i att träna och leva på lösgodis, kexchoklad och ananas-Fanta (tänk Greider) – och ändå framställas som en vis person man bör lyssna på.

Har du stämplats som högerextremist är du definitionsmässigt ond, oavsett kroppens form. Det spelar det ingen roll om du är kokain- och spritfet som Göring eller ser ut som om du försökte gestalta en annan knarkares vision – det vill säga Hitlers ord om att: ”Framtidens tyske gosse måste vara slank och reslig, snabb som en vinthund, seg som läder, hård som Krupp-stål!”.

Men det vi bör upptäcka här är inte att det är fråga om en slags etablerande av två värdeskalor, en för höger och en för vänster. Vi står inför något annat.

Jerry Williams som jag tar upp är nämligen inget användbart exempel. Jerry Williams är död, och därmed försvann en person som faktiskt hade ett helt rimligt förhållningssätt till relationen mellan kropp och politik – oavsett vad du tycker om just hans politiska åsikter.

Ideal sedan urminnes tider

Det DN och Expo egentligen ägnar sig åt är inte att varna för faran av högerextremt våld. Det är bara en ursäkt för en helt annan manöver. Det de gör är att de går till attack mot ett manlighetsideal som varit självklart i årtusenden. DN och Expo försöker sätta in en nådastöt mot det idealet (och tar i med allt vad de förmår med sina säkert spinkiga armar).

I DN:s artikel åberopas Fredrik Nilsson, professor i Nordisk etnologi vid Åbo Akademi som säger att strävan efter en stark manlig kropp ”har en väldigt obehaglig underton eftersom det finns en fascistoid grundtanke”.

Men det mycket gamla manlighetsidealet om en stark kropp har alltid stått ovanför politiken, där har höger, vänster och allt däremellan förenats.

När Zäta Höglund, tidigare kommunist, senare socialdemokratiskt finansborgarråd i Stockholm 1934 skriver sin stora biografi över Hjalmar Branting konstaterar han:

”Hjalmar Branting stod där färdig sådan han blev känd under de följande årtiondena: stor och kraftig, bredaxlad och friskhyad, ett manligt vackert huvud med tjocka krigarmustascher och en allvarlig vemodsfull blick, i allo en praktfull typ för en svensk folkhövding.”

”Kraftig”, ”bredaxlad”, ”svensk folkhövding”.

Enligt DN, Expo och etnologprofessor Fredrik Nilsson borde en brutal högerdiktatur ha blivit följden av att Branting blev statsminister 1920.

För den tidiga arbetarrörelsen var fysisk fostran självklar, socialdemokrater och kommunister byggde upp arbetaridrottsföreningar (AIF) – arbetaridrottsföreningar. På landsbygden organiserade Bondeförbundet uppbygget av fotbollsplaner, och formerande av lag,

Man kan uttrycka det som att det fanns en bred svensk politisk enighet om vikten av fysisk fostran – något som blir tydligt under andra världskriget. Samlingsregeringen gjorde allt för att få människor att träna, och Riksidrottsförbundet kunde nöjt konstatera att:

”Massorna har satts i rörelse ut till träningsfälten och till skogarna. Stora fordringar ställs i dessa dagar på idrotten. Den skall fostra och stärka hela folket. Under 1941 har idrotten trätt fram i ett skarpare rampljus än någonsin tidigare”

Rekordmagasinet och stensättare

Speciellt okunnig och fånigt blir DN:s försök att koppla beundran av muskelstyrka till nazism om man minns Rekordmagasinet. Under krigsåren var 1942 började Edwin Ahlquist att ge ut magasinet som blev ett av Sveriges största, och hade det uttalade målet att ”motverka fascism och nazism”. Här kan vi tala om dyrkan av manliga starka kroppar, i varje nummer fanns reportage om framstående brottare, boxare och tyngdlyftare, som boxaren Harry Persson som läsaren får följa i ett reportage på dennes arbetsplats, på bilderna ser vi Persson, som jobbade som stensättare, med uppkavlade skjortärmar, pumpade, tatuerade armar med svällande ådror och den poetiska texten berättar: ”På Stockholms gator dåna som åskan sluppit loss. En stensättare pröva sin starka höger-kross. När H. P. skötte dansen, kan Ni er tänka att den gatstenen han slog neder, den satt allt där den satt!”.

I sin avhandling  Kraftkarlar och knockouts. Kraftsporter, kropp och klass i Sverige 1920-1960 konstaterar Emma Pihl Skoog:

”De kroppsarbetande idrottarna, till skillnad från deras borgerliga motsvarigheter, kom att sätta stort värde vid fysisk styrka, stora muskler och kroppsstorleken som sådan. Arbetarklassen sökte sig i särskilt hög grad till de mer kraft- och styrkebetonande idrottsgrenarna, där antingen fysisk närkontakt eller kamp man mot man övervägde.”

Skoog beskriver också styrketräning som ”initiationsrit” för arbetarklassens pojkar, det var en del i att bli man.

Initationsriterna inom idrotten för andra samhällsklasser såg ut på andra sätt – men den fysiska fostran fanns alltid där som ett moment.

Problemet är alltså inte att det uppstått något nytt (enligt DN); män som står till höger som bygger muskler.

Problemet – och det intressanta – är att alla andra politiska riktningar slutat bejaka fysisk fostran och starka muskler.

Man kan formulera problemet så här:

Under den tid då ett modernt och väl fungerande Sverige byggdes upp var det en allmänt omfattad bild i samhället att det var något gott att män var fysiskt starka.

I dag, då vi har ett Sverige som – milt uttryckt – inte är väl fungerande betraktas de ideal som både andligt och fysiskt bidrog till välståndet som något förlegat och dåligt.

Men kanske är det så att en del av problemen beror på det där kriget som pågår mot de gamla idealen om manlig fysisk styrka?

Politiskt korrekt

Nu kanske man ska tillägga att det inte enbart var muskelstyrkan som sågs som det allena saliggörande i det folkliga idrottandet förr. För att använda ett modernt uttryck så var hållningen ”inkluderande”, allt berodde på ens fysiska förutsättningar – man behövde inte kliva in i boxningsringen, eller upp på brottarmatten – man kunde löpa varv efter varv på kolstybbsbanorna eller satsa på att hoppa högst eller längst.

Göra det bästa av sin kropp.

För att bli en bättre människa.

Och för att på så sätt bidra till ett bättre samhälle.

Vid tillfället försökte Andersson gripa in då pojkens egentliga måltavla var en 40-årig man. Den svartklädde 17-åringen hade tagit sig in på gymmet och hann avlossa tre skott. Ett träffade Andersson i huvudet, vilket gjorde att han senare avled, skriver SVT.40-åringen är kriminell och kopplad till ett Mc-gäng.

Bevisningen mot 17-åringen består av DNA, signalement och material från övervakningskameror. Han var 16 år när dådet begicks och det är ställt utom allt rimligt tvivel att han är skyldig. Han döms också för allmänfarlig ödeläggelse efter att ha kastat in en granat på en restaurang på Södermalm i fjol.

Tre män i åldrarna 19, 31 och 32 var häktade, misstänkta för medhjälp, men friades och försattes på fri fot. De dömdes dock för andra kortare fängelsestraff för andra brott. Den dömde pojken sitter nu på ett låst ungdomshem på Statens institutionsstyrelse.

I början på varje år vandrar människor i väg till gym och träningsanläggningar för att börja ett nytt liv. Samtidigt gäller det för dem som driver verksamheterna att hitta på nya trender för att hålla kvar de gamla kunderna. Ett gym innehåller därför ofta mängder av redskap för träningsformer som en gång var trendiga, men som ingen längre minns – än mindre begriper någon hur attiraljerna ska användas.

När såg du senast någon använda TRX-band eller göra utfall med en ”bulgarian bag”? När såg du senast någon svinga en klubba på gymmet?

Vilka trender kommer 2023, bara för att riskera att falla i glömska 2024? Vilka trender och träningsformer består? Och vad säger det om oss och vår tid?

Vill man veta mer kan det vara värt att studera den stora årliga enkätundersökning som American Sports College of Medicine gör. De tar in svar från 4 500 personer som arbetar med träning, och som vi alla vet – trender från USA kommer alltid snabbt till Sverige, och så här ser listan ut.

1. Träningsteknologi. Klockor, armband och appar som mäter, registrerar och arkiverar det mesta som pågår i din kropp – både under träning och vila. Själv är jag lite misstänksam mot den här trenden. När man tränar ska man lyssna på sin kropp, inte titta på sin app. Träningen ska göra att du kommer i närmare kontakt med din kropp inte med digitala apparater; dem umgås du med tillräckligt resten av dygnet.
   2. Träning med fria vikter – skivstänger, hantlar och kettlebells. Lite glädjande. Gammaldags träning utan några konstigheter eller med hjälp av maskiner som verkar konstruerats av Nasa eller en Elon Musk som vill komma i form.
   3. Kroppsviktsträning. Även det en glädjande utveckling – armhävningar, pull-ups, chins och dips är träning som ger dig kontakt med din egen kropp och därmed din själ. Du kommer liksom inte undan. Här talar vi inte bara ”old school” eller retro utan tillbaka till begynnelsen; tänk Sparta.
   4. Träning för äldre. Det här har varit en växande aktivitet länge även på många svenska gym, möjligen kan jag utifrån sett tycka att passen verkar lite för försiktigt utformade. De verkar mest inriktade på att hålla döden på avstånd och att se till att man inte avlider i förtid av en fallskada. Jag gissar att det gym som satsar på seniorträning med inriktningen att se till att deltagarna blir starkare – och inte nöjer sig med att deltagarna inte blir svagare – kommer att ha en vinnande affärsidé.
   5. Functional fitness. Här tränas koordination och balans liksom övningar som ger styrka i vardagen när man ska lyfta och bära. Inte så dumt, men säger väl en hel del om det moderna samhället att man måste uppfinna träningsformer som ersätter vardagligt arbete. Numera lär den växande del av den svenska befolkningen som hugger ved för att hålla värmen få en tillräcklig dos funktionell träning i sin vardag.
   6. Utomhusaktiviteter som att promenera, cykla, simma eller vandra i skogen. Upplyftande att det hamnar högt på listan.
   7. HIIT-träning. Funnits länge och är väl en träningsform utvecklad för att passa stressade börsmäklare som anser sig ha ont om tid. Korta, mycket intensiva pass som driver upp pulsen och får dig att svettas en hink eller två. HIIT är en förkortning av engelskans High Intensity Intervall Training. Du kör 85-100 procent av din maxkapacitet i korta sekvenser. Vilar. Kör igen. Upprepa under 15 till 30 minuter.
   8. Viktminskningsträning. Skräddarsydda träningsprogram som kombineras med kost- och dietråd.
   9. Personlig tränare deluxe. Här tar din PT ett totalt grepp om hela ditt liv och detaljstyr träning, mat, och sömn. För mig låter det mer som maskerad masoschism – de som väljer detta måste vara för människor som gillar att bli dominerade. Kanske en kommande trend, du har en dominatrix som ger dig några rapp i gymmet när du slappar.
   10. Personlig tränare som hjälper dig att lägga upp träningen och ser till att du håller tempot uppe under passen. En trend som länge växt på de svenska gymmen – men de som kan tänka sig att betala en tusenlapp i timmen (plus-minus några hundra) verkar vad jag har kunnat se mest ha behov av att ha någon att prata med. Inte så mycket svettande och stön, mest småsnackande om vad man har gjort i helgen eller ska göra nästa helg. Fungerar nog mest som en statusmarkör, typ: ”Kolla, jag har råd med en PT”, eller beror det på att man saknar vänner och därför hyr sig en kompis på gymmet?

Det är också intressant att se hur mycket corona-restriktionerna påverkade trenderna. 2021 hamnade on-line-träning på förstaplatsen, förra året blev det en niondeplats och i år en 21:a plats. Vi återvänder tydligen till gymmen – men tar med oss träningsformerna vi använt hemma – det är därför trenden med fria vikter och kroppsviktsträning hamnar så högt 2023.

Ovanstående tio-i-topp-lista gäller för USA – ser det annorlunda ut i andra delar världen, enligt de studier som gjorts?

Europa skiljer sig från USA genom att här ser fem-i-topp-listan ut så här: 1. Kroppsviktsträning 2. Viktminskningsträning 3. Personlig tränare 4. Träning för äldre 5. Funktionsträning.

Tittar man på studierna och vilka skillnader det finns mellan länder och världsdelar är USA unikt genom att träning med hjälp av digitala hjälpmedel toppar, det finns inte med alls på tio-i-topp-listorna för resten av världen, där kommer hamnar istället träning med personlig tränare alltid bland topp fem, medan det i USA dyker upp först på nionde plats.

Vad det säger om skillnaden mellan oss och amerikaner vet jag inte riktigt, kanske att de litar mer på teknik än på människor. Jag har en stark känsla av att nästa år toppar AI-personlig-tränare listan i USA. Du berättar för AI:n hur du vill se ut och den styr dina handlingar det kommande året.

Tittar man på de svenska gymkedjornas försök att locka med nyheter 2023 är det märkbart hur gamla trender och träningsformer försvunnit. Vem minns tabata, zumba eller för den delen aerobics? Men det är också tydligt att de senaste årens stabilt stigande trender som crossfit och yoga är på väg ner. Träningsformer kopplade till kampsporter – som boxercise – verkar också borta på de vanliga träningsanläggningarna.

Den mest märkliga träningsnyheten står nog SATS för med sin HIIT Zone. Där säger man sig vilja skapa känslan av nattklubbsmiljö och den som leder träningen är också DJ. Det står dock inget om att det finns en bar där man kan få en whisky sour eller Manhattan spetsad med proteinpulver - men vi får väl anta att det är en självklar del i konceptet.