När Zara Larsson inte är fullt upptagen med att spela in låtar eller stå på scen – då ägnar hon all sin tid till att mästra oss andra. Hon kämpar för kvinnor och klimat, gör ständiga uttalanden där hon förklarar varför hon är feminist eller varför vi måste vara rädda om miljön.

Är man så upptagen tänker men kanske inte på vilka kläder man drar på sig?

Det är en möjlig förklaring till att Zara dök upp på P3 Guld-galan iförd en klänning där man kunde se en del av omslaget till albumet Filosofem. Det utkom 1996, men spelades in av den norske death metal-artisten Varg Vikernes redan 1993. Att utgivningen fick vänta kan ha berott på att Vikernes 1993 dömdes till 21 års fängelse för mordet på Mayhem-gitarristen Øystein Aarseth. Vikernes fälldes också för att ha satt eld på tre kyrkor så att de brann ner.

En möjlig förklaring till Zaras klänning är att hon faktiskt vill hylla att Vikernes anlade brasor runt predikstolar. I podden Den fantastiska resan förklarade nämligen Zara för några år sedan att ”Jorden skulle må bättre utan religion”.

Jo, Zara, det kan du ju tycka - men är det ändå inte att gå lite för långt att bränna ner kyrkor?

En annan möjlig förklaring är att Zara ser Vikernes som sin religiöse och ideologiske ledare. Efter det att han frigavs 2009 lanserade han Odalismen – enligt honom själv en förfining av nazimen; fokus på hedendom och ”verklig demokrati”.

När Zara hörde talas om den tänkte hon: ”Odalism? Perfekt för mig! Jag är ju en odalisk”. En odalisk är en haremsdam som på sultantens tillsägelse roar omgivningen med sång, dans och musik.

Rött ljus för nakenhet på röda mattan

Arvida Byström har i några år lanserat sig själv som ”konstnär”. I hennes fall har det mest inneburit att hon tar många selfies på sig själv, och oftast är hon ganska avklädd – och så lägger hon upp fotot på Instagram. Det har gjort att hon skrapat ihop en kvarts miljon följare – jag gissar att det rör sig om personer som inte har råd med att gå in på OnlyFans.

Arvida är verkligen en kämpande konstnär – och sliter för att hålla sig relevant. Hon verkar ha förstått att det inte räcker med att visa brösten – det är det många som gör. Alltså har hon gått in i en period där hon ska utforska ”gränssnittet mellan sexualitet och teknologi”. I Arvidas fall innebär det att hon på en utställning har en performance där hon ”interagerar med en AI-sexdocka”.

Men hon håller sig inte för god för att då och då köra old-school-grejer för att få publicitet. På Guldbaggegalan uppenbarade sig Arvida iförd i det närmaste ingenting. Ett par trosor som var stora som ett frimärke, och två frimärken till täckte bröstvårtorna. I övrigt hade hon dragit på sig en lånad korsett.

Arvida blev stoppad och tillsagd att dra på sig ett par jeans. Vilket hon gjorde.

Men hon är upprörd:

Jag hade en korsett som jag fick låna av en kompis, och så hade jag bara mina trosor på mig, och så tänkte vi ”kul om jag går ut i stringtrosor och korsett.

Jag har svårt för idén att naket är något skadligt.

Nu frågar ni er förstås hur det kommer sig att Arvida inte förstår att även om ”naket” inte i sig är ”skadligt” innebär det inte att det alltid är lämpligt att vara i det närmaste naken.

Förklaringen till Arvidas beteende är antagligen att hon frågat den där AI-sexdockan hon interagerar med vad hon borde ha på sig på galan. Klart dockan svarade ”korsett och stringtrosor” – och så fick det bli.

Lite lagom lesbisk

När kändisar börjar känna att publiken och media mer och mer förlorar intresset för dem finns det några säkra kort de alltid spelar ut. De kan kliva fram och förklara att de har en diagnos – det räcker till några rubriker, eller att de hade en svår uppväxt. En del är lite slarviga och kör det på en och samma gång, typ: ”Jag hade en svår uppväxt och en diagnos”. Då får de senare problem när de ska komma med något nytt, de har ju redan spelat ut båda de starka korten på en gång. Inte ens vi skvallerjournalister orkar riktigt med någon som travar sina påstådda diagnoser på varandra. Man gäspar och tänker: "Jaha, vilken bokstavskombination har upptäckts hos dig den här säsongen då?"

Därför har en del kändisar börjat ta till det här med att de egentligen inte är heterosexuella, utan beroende på ursprungskön säger de att de faktiskt är bögar, lesbiska eller bisexuella. Tomtarnas vaktparad ut ur garderoben. Många av kändisarna är säkert därför glada över det här med det ökade antalet könsidentiteter. Bara fantasin sätter gränser, och alltid finns det någon journalist som skriver en rad eller två.

Linda Bengtzing har nu enligt tidningarna berättat att hon är lite sugen på att utforska det där med att ha sex med en kvinna. Och det är klart kollegorna på andra tidningar nappar – och sätter rubriker som ”Linda Bengtzing kommer ut som bisexuell”.

Men lyssnar man på vad hon säger när hon ”kommer ut” i podden Hitfabriken är det ganska blekt.

Hon säger sig aldrig ha haft sex med en kvinna, hon har aldrig varit kär i en kvinna, bara någon gång då och då varit lite ”tänd”. Hon förklarar aldrig vad det innebär i hennes fall.

Egentligen vet hon ingenting om hur det är att som kvinna vara ihop med en kvinna, eftersom hon också säger att hon ”ångrar” att hon aldrig utforskat det.

Ändå är hon tvärsäker: ”Alla människor är bisexuella”.

Vad hon grundar det på framgår aldrig – men att hon säger så beror inte på att hon studerat frågan eller upplevt något på området – Linda är en veteran på det här området och säger precis ingenting – men på ett sådant sätt att det räcker till för att mina kollegor ska kunna sätta rubriker om att hon kommer ut som bisexuell.

Visst vet Linda alltså hur man hanterar media för att få publicitet – men hon har uppenbarligen ingen aning om kulturkriget som pågår i landet. Tänk er själva vad Jonas Gardell tycker om hennes tvärsäkra uttalande om att ”alla är bisexuella” – snart kommer det en rasande debattartikel på Expressen kultur där Jonas förklarar att han definitivt inte är bisexuell, och att han känner sig exkluderad ur gemenskapen efter Lindas uttalande, och att Linda antagligen är fascist.

Guldbaggegalan måste vara den enda kvällen på året då de som är verksamma i svensk filmindustri får uppleva en fullsatt salong.

Man ska inte förvåna sig över att många av dem som deltog i årets Guldbaggegala var iförda märkliga kreationer. Allt som kan få tittaren att fundera på något annat än de filmer som presenterades, och prisades måste ur de medverkandes synpunkt vara att föredra.

Regissörer, skådespelare och producenter tycker därför det är bättre att betraktaren tänker: ”Men det var då en hiskeligt ful klänning hon dragit på sig” än att de påminns om filmen och tänker:

”Hur kunde hon ställa upp på att vara med i den usla filmen?” – eller – ”Hur kunde han bevilja produktionsstöd till den rullen?”.

Eftersom svensk filmproduktion är mycket svår att betygsätta fokuserar vi istället därför på att recensera utstyrslarna hos dem som deltog i Guldbaggegalan.

Jag är inte speciellt puritanskt lagd, men många deltagares relativt avklädda tillstånd gav mig verkligen känslan av att de som visade upp sig ville att vi skulle tänka på allt annat än de filmer de spelat med i.

Uppenbart var att det fanns ett överenskommet tema i år bland de kvinnliga deltagarna, och det var: ”Direkt från duschen”. Det gällde att klä sig så att man såg ut som om man inte riktigt hade koll på tiden och fick klä sig i all hast och rusa iväg till utdelningen. Lite bohemiskt chict: ”Hej, hej, här kommer jag i mina badtofflor”.

Här presenterar vi dem fem bästa uttolkarna av klädkod och tema.

1. Evin Ahmad valde att markera brådska genom att inte dra på sig en blus över bh:n samtidigt som hon drog de svarta mycket tunna silkesstrumporna över underarmarna istället för benen. Kan också ha berott på att hon insåg att ingen skulle se strumporna under den mycket voluminösa kjolen. Den är för övrigt inte köpt utan hyrd … du kan hyra en liknande på Rent a Tent. De finns i fler färger än svart.

2. Caroline Sjöstrand valde en enkel lösning för att ge intryck av att hon kom direkt från duschen. Hon drog bara på sig en elegant badrock och kom annars som Gud skapat henne. Förutom silversmycket då. Hon kom i sällskap med sin partner Gustaf Skarsgård som var tvungen att delta i galan eftersom han föreställer Karl-Oskar i nyinspelningen av Utvandrarna. Det blev bara en Guldbagge till den filmen – för bästa visuella effekter.

3 & 4. Amie Bramme Sey och Kakan Hermansson gestaltade att de kom direkt från duschen genom att vandra in på röda mattan iförda varsitt duschdraperi. Enkelt och genialiskt. Man blir dock mest nyfiken på resten av inredningen i deras badrum.

5. Sofia Kappel fick en Guldbagge för bästa huvudroll i Pleasure – en film som skildrar en ung kvinnas försök att bli porrstjärna i Hollywood. Hon hade missförstått temat ”Direkt från duschen” (nej Sofia, det var inte den sortens dusch arrangörerna syftade på). Sofia hade på grund av missförståndet valt att dra på sig vad hon kunde hitta i lådan för kvarglömda kläder från inspelningen av Pleasure. När det gäller filmerna kan man väl säga att det som förenade dem var viljan att lämna Sverige. Utvandrarna är ett självklart exempel på detta, men också Pleasure – om flykten från en svensk småstad till Los Angeles. Tigrar utspelar sig i Milano.

Filmen Clara Sola fick fem Guldbaggar och handlingen tilldrar sig i Costa Rica.

Den enda film som handlar om människor som åker till och inte från Sverige var dokumentärfilmen Children of the Enemy – som handlar om en morfar som hämtar hem sina barnbarn från ett fångläger för kvinnliga IS-terrorister. De verkar vara de enda som längtar hit.