”Vad vi tror har man skjutit utifrån och in genom en dörr”, säger Magnus Jansson Klarin, presstalesperson hos polisen, till SVT Nyheter. ”Sen om personen är träffad inomhus eller utomhus kan jag inte svara på, men han anträffades inne i byggnaden.” Enligt polisen finns det spår av att skott har avlossats in i fritidsgården, samtidigt som flera andra personer befann sig i byggnaden. Ingen annan har kommit till skada.

Polisen utreder händelsen som försök till mord och grovt vapenbrott, och man misstänker att det finns fler än en gärningsperson. Polisen kan inte säga om 17-åringen var den tilltänkta måltavlan, eller om han är känd av polisen sedan tidigare. ”Vi misstänker att det här är kopplat till den kriminella konflikten i Gävle”, avslutar Jansson Klarin.

Ingen misstänkt har gripits för skjutningen.

En busslinje läggs ner och minskad turtäthet på en annan linje, inköps- och anställningsstopp inom delar av förvaltningen, konferenser ställs in och stadens fontäner torrläggs för att spara pengar, meddelar Gefle Dagblad.

Kommunstyrelsen avslår också Gävle Prides ansökan med hänsyn till kommunens ekonomiska läge. ”Det var inte positiva nyheter vi fick”, säger Gävle Prides kassör Bader Alkasem till Sveriges Radio. Men så kom en överraskande vändning. HBTQI-frågor går i linje med Gävles sociala hållbarhetsprogram, tyckte fyra av de fem partier som styr kommunen. De tar nu av sparkapitalet, och bidrar med drygt halva summan Gävle Pride ansökt om.

”Det känns väldigt bra att vi fick pengarna, trots att det är mindre än vi ansökt om”, säger Alkasem. Bara SD var emot. ”Det är tyvärr inte oväntat”, avlutar Gävle Prides kassör. Kommunens invånare kan alltså glädjas åt ett Pride-evenemang i augusti, men inget vatten i fontänerna.

Medierna rapporterar ofta om hur tonåringar tvingas in i kriminella gäng i förorterna, och hur de hotas, men också lockas med belöningar – målet är att de ska fungera som allt från kurirer till knarklangare.

Eller mördare.

Men den mordrättegång som nu inletts mot sex tonåringar från Gävle visar på en annan verklighet.

I förundersökningen ställs man i dokumentationen inför 15- och 16-åringar som utan påverkan och påtryckningar planerar mord – och utför dem. De gör det för att de vill ha makt, status och pengar. De är inte springpojkar åt någon, de får andra att springa – för livet. En del av dem dyker upp på polisens radar redan i 13-årsåldern, ungefär samtidigt som de dyker upp i sociala medier; poserande med vapen.

Allt började för några år sedan i Gävle med en liten grupp 12-13-åringar som var nyfikna på de kriminella miljöerna i de delar av Gävle där de bodde. De blev kända som bråkiga och besvärliga, mötte inget motstånd från vare sig omgivning eller myndigheter, och började snart ägna sig åt misshandel och rån. Alltid i grupp. ”Som en vargflock”, beskrivs de av ett vittne.

I dag har den lilla gruppen pojkar utvecklats till det kriminella gänget G15 som har en stark position inom narkotikaförsäljningen i Gävle, och delvis i Sandviken. Men de våldshandlingar och mord de begår är inte bara kopplade till deras egen knarkförsäljning, de marknadsför med videos i sociala medier också sina tjänster som torpeder, som de själva uttrycker det i en av sina musikvideos: ”Vem ska vi röka med Zastava eller Glock?”.

Genom Instagraminlägg, foton och videos torgför medlemmarna i G15 bilden av sig sig själva som dödligt farliga, och det har visat sig fungera när det gäller rekryteringen.

https://www.youtube.com/watch?v=TvE-Kkdnme8

Mer än 30 tonåringar har kartlagts som medlemmar i gänget, en del av dem är i 15-årsåldern, några till och med yngre.

Mordet som den nu pågående rättegången gäller skedde på kvällen femte november förra året. Då sköts en man till döds i området Sätra i Gävle. Under den perioden – i tre veckor –- skakades Gävle och Sandviken av tre mord och två mordförsök. Den mördade 24-åringen Ebou Sowe antas ha varit inblandad i det mordförsök som skett några dagar tidigare på centralstationen i Gävle, Då anhölls han, men släpptes i brist på bevis – han var också dömd för flera tidigare brott, och välkänd av polisen.

24-åringen sköts med 14 skott, flera av dem avlossades när han låg på marken.

Tre tonåringar grips som misstänkta för mordet – de är 15, 16 och 17 år. Polisen konstaterar att de gripna är påverkade av tramadol och cannabis.

Därefter har ytterligare tre personer häktats för inblandning i mordet misstänkta för medhjälp samt grovt skyddande av brottsling.

De åtalade förnekar inte att de befann sig i området vid tiden för mordet, men de förnekar att de skulle ha något med mordet att göra.

Kammaråklagare Therese Stensson Jonsson hävdar att de sex tillsammans utfört gärningen, och haft olika funktioner. Två av dem pekas ut som de sm avlossade de dödande skotten – och de åtalas för mord, och det är:

• Ahmad Al Halabi (17 år)

• Mekseb Gebremeskel (17 år)

En person åtalas för att ha hållit vakt vid infarten till det aktuella bostadsområdet i Sätra, han åtalas också för mord:

•Omran Alhendawi (16 år)

En åtalas för underlåtenhet att avslöja mord:

•Rage Mohamed (17 år)

Två åtalas för grovt skyddande av brottsling

• Mohamed Bashir (17 år)
• Paalid Maow (17 år)

Polisen i Gävle har kartlagt 358 personer i gängen, och delat in dem i fyra kategorier:

A: Strategiska ledare

B: Utförare av brotten

C: Hanterar logistik

D: Väldigt unga personer på väg att bli fullvärdiga medlemmar.

Barn- och ungdomskriminalitet är ett växande problem i Gävle. På fem år har antalet anmälningar anmälningar om kriminalitet bland minderåriga fördubblats.

2021 gjordes 335 anmälningar.

Socialtjänsten gjorde insatser på olika sätt i 21 av fallen, vilket gör att G15:s rekryteringsbas kanske kan ses som säkrad.

2015 uppskattades antalet könsstympade i Sverige till 38 000, varav 7 000 var under 18 år. Hur många det är i dag vet man inte, men det är förmodligen fler.

Enligt Unicef könsstympas omkring 3,9 miljoner flickor om året runt om i världen.

– Könsstympningen medikaliseras. Det betyder också att man utför det på kliniker utomlands, och man gör den här faraoniska könsstympningen. Man tar bort och syr ihop.

Ibland kan barnmorskan Anne-Maj Westlund på Sätra familjecentral använda ordet omskärelse för att kunna närma sig den hon pratar med. Men det handlar om könsstympning, menar hon, och definitivt inte om några operationer.

För den som läser nyheterna framträder inte stadsdelen Sätra som Gävles största idyll. Det handlar ofta om mord, skjutningar, kidnappningar och bilbränder. När det nu skrivs om familjecentralen handlar det om könsstympning.

Upptäcker ni fall där flickor förts utomlands och blivit könsstympade?

– Projektet går ju ut på det. Det är därför vi har startat ett projekt, för att vi ser att vi har agerat för dåligt, helt enkelt.

Familjecentralen har arbetat mot könsstympning i projektform sedan 2019. Den drivs gemensamt av Region Gävleborg och Gävle kommun.

Nu permanentas arbetet och i måndags skrev flera verksamheter under ett samverkansavtal. Bland undertecknarna hittas mödrahälsovården, barnhälsovården och ungdomsmottagningen i regionen. För kommunens del handlar det om skolorna i Sätra och socialtjänsten.

Utförs det i Sverige, tror du?

– Vi har ju sett det, men vi har så få fall där det har uppmärksammats. Vi märker också i projektet att kunskapen är låg hos oss som möter de här flickorna och barnen. Det handlar först och främst om att utbilda. Se till att vi har kunnig personal runt de här barnen och flickorna, förklarar Anne-Maj Westlund.

– Ju mer du kan desto större glasögon får du. "Vad är det jag ska titta på och reagera på?". Det är både de fysiska och psykiska symptomen man ska se. Och skicka signaler då, antingen till skolsköterskan, elevhälsan eller oss.

Hon nämner flera gånger att invandrare från Somalia och deras barn tillhör riskgruppen, men hon räknar upp fler länder: Eritrea, Etiopien, Egypten och Gambia.

– Så de flesta kommer från länder i Afrika. Men det förekommer också i Mellanöstern och Asien.

Se det som inte syns

Vilka tecken letar ni efter?

– Både det fysiska, att reagera på om man beter sig annorlunda, helt enkelt. Rent fysiskt, men också psykiskt. Att man kanske är mer nedstämd. Traumatiserad, helt enkelt. PTSD och såna saker. Att de springer på toaletten – eller att de inte dricker under dagen, för att de inte ska bli kissnödiga och bli tvungna att sitta länge på toaletten.

Westlund berättar om lärare som fått veta vad de ska leta efter och plötsligt inser att de inte reagerat när en del flickor gått ut ofta från klassrummet, och suttit länge på toaletten. Eller när de haft lång frånvaro från skolan när de började få sin mens.

– De kanske kom tillbaka från en semester och ändrade beteende. Kanske inte deltog lika mycket i lekar och aktiviteter. Man måste också ha i åtanke när det gäller hedersförtryck att det är mer kontrollerande ju högre upp i åldrarna vi går.

Hur tar man kontakt med flickor som man misstänker har utsatts?

– Vi behöver förstå varför man gör det här. Annars blir man alldeles förskräckt och kanske möter det här på ett inte så tillmötesgående sätt. Då får vi ingen kontakt, och ingen relation till det här. Skapa förtroende är ju jätteviktigt. Att verkligen visa att vi finns här för att hjälpa till.

– Därför tycker jag att alla lärare och pedagoger ska ha information och kunskap om det här. Och när de ser nånting som de reagerar på går de till nyckelpersonen på arbetsplatsen som besitter mer sakkunskap runt ämnet. Som i sin tur kan lyfta frågan vidare, och hantera det. Det är så mycket som måste anpassas runt familjerna också, för att inte utsätta flickan för mer oro och stress.

Så det är den arbetsmetoden ni försöker implementera nu?

– Ja, absolut. I skolväsendet. Vi barnmorskor har ju känt till det här problemet länge, men vi vill utveckla det.

Reagerar flickorna på något sätt positivt när detta uppmärksammas, eller är det tryck eller lojalitet med familjen som är större?

– Det finns alla möjliga fall. Det är klart att det finns jättemånga som är jätteglada över att få veta att man kan få hjälp. Och att man får göra öppningsoperationer, som är ett enkelt ingrepp som vi kan erbjuda. Allting handlar om oskuldsnormen, och det är därför man har utfört det här.

Skadorna

Problemen med urinering och så, är det under läkningen eller är det permanenta skador?

– Nej. När du har en grad tre, som vi kallar "faraonisk", då syr man ihop underlivet och då blir det svårigheter för mens och urin att rinna ut. Sen kan det också bli nervskador, och det blir beröringsskador, och så vidare, som är jobbiga.

WHO delar in könsstympningar i fyra typer. Typ 4 är något av en samlingskategori för det som inte passar in bland de andra, som prickning, snittning och brännande

Stympning av typ 1, klitoridektomi, innebär delvis eller helt borttagande av klitoris, klitoris förhud eller både och. Denna typ är vanligast.

Vid typ 2, excision, tas också de inre blygdläpparna bort, helt eller delvis. Ibland också de yttre blygdläpparna.

Typ 3 kallas infibulation eller faraonisk omskärelse. Den vaginala öppningen förminskas genom att skära bort alla yttre könsdelar och sy ihop. Ofta tas klitoristoppen bort. En mindre öppning lämnas för att släppa ut kiss och mensblod. 10–15 procent av alla könsstympade har utsatts för detta. Framförallt kommer de från nordöstra Afrika.

Typ fyra verkar vara den mildaste?

– Jag ska säga ändå, att typ fyra blir mer använd i dag. Man skadar nerverna kring klitoris bara för att förstöra, och det blir svårt att duscha och med beröring. De är också ett sätt att kontrollera kvinnans sexualitet. Så det är något som används hemskt mycket, och är svårt att upptäcka.

Det här som kallas för prickning, är det ett litet ingrepp?

– Om jag ska hjälpa dig att förstå. Om jag tar en nål eller något brännande föremål och sticker runt på ditt ollon. Det är inte så gulligt, eller hur.

Nej, det är det inte. Då kan jag förstå smärtan, men hur ser konsekvenserna ut på lång sikt?

– Du går ju in med ett föremål, och du har så otroligt mycket nerver runt könsområdet. Det har ju också skänklar neråt, runt klitoris. När du går in och bränner och sticker så kan du förstöra nerver, som blir skadade och blir beröringskänsliga. Det blir besvärligt och det gör ont.

Så man får men av prickning?

– Ja, absolut. Så är det ju.

Permanentat projekt

Anne-Maj Westlund betonar vikten av information. Att upplysa både kvinnor och män om att man inte måste könsstympa

Ni vill skruva upp arbetet nu, men har det ni gjort hittills gjort någon skillnad?

– Nu har vi landat i att vi har skrivit rutiner på alla ställen i den här stadsdelen, Sätra. Alla skolor, förskolor, och vi på familjecentralen som jobbar samverkande mellan regionen och kommunen är ju de som ska besitta den specifika kunskapen.

– Nu har vi nyckelpersoner på alla de här ställena, och de ska se till att rutinerna efterföljs och implementeras, och att kunskapen finns hos personalen. Nu har våra chefer skrivit under på att det här ska fortlöpa – att vi ska hålla kunskapen och att all personal ska kunna detta. Det ingår också i skolplanen nu att alla barn och ungdomar ska känna till om sin egen kropp och sin rätt till sin egen kropp.

Är det en kraftig uppförsbacke att förändra den här kulturen?

– Det jag efterfrågar, och som jag saknat, är en samverkan mellan våra olika kulturer. Det startade med rop på hjälp från de som har varit utsatta, och den samverkan hade jag önskat att vi hade kunnat fortsätta, berättar Anne-Maj Westlund.

Hon önskar att man kunde anställa kvinnor från kulturer som utför könsstympning, för att kunna samverka. Hon kan systemet och de kan kulturen.

– Den utifrån kan traditionen och kommer närmare sitt eget folk, om jag säger så.

Westlund brukar också upplysa föräldrar om att de är rättsligt ansvariga om deras barn könsstympas, även om det sker utomlands och av någon annan. Den avskräckande faktorn i det kan dock ifrågasättas. Det finns endast två fällande domar för könsstympning i Sverige sedan 2007.

”Den här avspärrade ytan är betydligt mindre än den har varit uppe vid Slottstorget”, säger Micael Dahlberg, vice chefsåklagare, till SVT Nyheter. Dessutom står träden mycket närmare bocken på den nya platsen, vilken bidrar till att en brand skulle klassificeras som mordbrand. ”Då är minimistraffet fängelse i två år.”

Tidigare bockbrännare har dömts till kortare fängelsestraff och skadestånd för grov skadegörelse. 2001 års bock brändes ned av en glad amerikan som var på besök; han dömdes till en månads fängelse och skulle betala 100 000 kronor i skadestånd. Han lämnade dock landet utan att betala.

Vadslagning om och på vilket datum bocken kommer att brännas ner förekommer här och var sedan 80-talet. 2014 var oddset enligt vadslagningssajten Betway 1,3 gånger pengarna på att bocken skulle brännas, och tre gånger pengarna på att den skulle klara sig över julen.

Hemtjänsten i Gävle lider av kompetensbrist. Problemet med att hitta personal som kan cykla kräver nytänkande.

Det sägs att det var skotten Kirkpatrick Macmillan som 1839 uppfann den pedaldrivna cykeln. Innan dess hade det experimenterats med cykelliknande fordon med två hjul som rörde sig framåt genom att ryttaren sparkade i marken. En förädlad språngmarsch, kan man likna det vid.

Vissa försökte till och med förflytta sitt ekipage med hjälp av segel.

Om Kirkpatrick Macmillan läst om vad som händer hos Gävle kommun just nu så roterar han säkerligen i sin grav på kyrkogården i Keir Mill i södra Skottland. För i Gävle har de skruvat loss pedalerna igen.

I samarbete med Studiefrämjandet bedriver kommunen en utbildning i cykling för vuxna, och man använder sig av en nederländsk metod där eleverna får lära sig hålla balansen utan pedaler. Först när eleven kan rulla och hålla balansen i 20 meter får den byta till en cykel med pedaler.

– Det är första gången vi satsar på cykelutbildning, ja, säger HR-direktören i kommunen, Mikael Svensson

– Vi ser att vi behöver erbjuda både vikarier och medarbetare utbildning i cykling. Det här är en viktig kompetensförsörjningsåtgärd, för vi behöver dem. Och i vissa arbeten behöver man kunna cykla. För att jobba i hemtjänsten till exempel, säger han.

Vem fick idén?

– Jag har varit med att fatta beslutet, för att kunna säkra upp medarbetare till hemtjänsten. För att kunna jobba där måste man kunna cykla.

– Det är många av våra medarbetare som är födda i ett annat land och utanför de nordiska länderna. Då kanske det inte är lika naturligt att man kan det här, förklarar Svensson.

Facklig snilleblixt

Man får söka sig lite nedåt i HR-hierarkin för att hitta svaret på vem som föreslog att kommunen behövde en cykelutbildning. På kommunens sektor för välfärd heter HR-chefen Helena Vahlund.

Vilken roll har du i den här utbildningen?

– Jag har beställt den. Jag såg ett behov i en dialog med Kommunal. Ytterst kan man säga att det var Kommunal som sa att vi borde ha en cykelutbildning. Jag sa att "Det har ni helt rätt i. Det ska vi se om vi kan få till."

Har det varit ett stort problem?

– Det begränsar ju våra medarbetare om man inte kan cykla eller har körkort. Det är bra ju fler som kan cykla. På vissa ställen är det ett krav eftersom det är så långt mellan våra kunder. Det skulle ta för lång tid att gå eller ta bussen.

Är det någon som inte fått jobb för att den inte kan cykla?

– Det är en ganska generell fråga. Vi har även omsorgspersonal på vård- och omsorgsboenden. Där finns det inte krav på att man kan cykla eller har körkort. Lämpliga kandidater får arbete där. Men det finns säkert de som inte fått arbete inom hemtjänsten, där det är krav på att man ska kunna cykla eller ha körkort.

Viktigt krav

HR-chefen för välfärden Helena Vahlund och högsta HR-direktören Mikael Svensson är överens om att man måste kunna cykla när man jobbar i hemtjänsten. Men hur vet man att den man anställer kan cykla? Åter till Mikael Svensson:

Kan det bli aktuellt att ha ett cykelprov i samband med anställningsintervjuer?

– Om man skulle ha ett cykelprov? Man skulle ju i teorin kunna ha det om det var helt avgörande för att klara tjänsten, absolut.

– Nu har vi inte haft cykelprov, utan jag tror man frågar om det när man ska anställa, avslutar Svensson.

Nu måste matutgifterna hållas nere. Kunderna jagar extrapriser och svinnet i butikerna minskar. Då blir det mindre mat över till dem på samhällets botten.

– För oss har det blivit tydligt. Det är sedan sommaren som vi har märkt av det, och det har blivit ytterligare sämre, säger Dan Lindau, föreståndare på LP Hela människan i Värnamo.

De delar ut 30 matkassar till behövande på torsdagar. Förut fick de så mycket mat till skänks från Willys, Hemköp och Ica Kvantum att de kunde dela ut dem två gånger i veckan – tisdagar och torsdagar. Dessutom har bageriet som brukade skänka bröd gått i konkurs.

Butikernas kunder vill plötsligt ha maten som håller på att bli för gammal. Det som förut inte gick att sälja ens med extrapriser har blivit attraktivt i takt med prishöjningarna.

– Nu har det blivit lite speciellt med tanke på allt det som händer i omvärlden. Det blir lite färre kassar och vi delar bara ut en gång i veckan, för att folk köper mer rödprisvaror.

Är trenden tydlig?

– Ja, och så är det kanske en omställning där affären drar ner inköpen för att möta upp en mindre efterfrågan. Det vet inte jag, men de har sagt att intresset kring de röda lapparna har ökat. Det är den informationen vi har fått, förklarar Dan Lindau.

Morgonposten träffade honom i Frälsningsarméns före detta lokal på Pilgatan. När Frälsningsarmén retirerade ut ur Värnamo för sex år sedan flyttade LP Hela människan in med sin vuxenverksamhet. Lindau kan ge en intervju, men han kan inte längre ge en matkasse till alla som behöver.

Får behövande vända i dörren nu när ni inte kan hjälpa lika många?

– Ja, ja, det är ju så.

Hur påverkar detta verksamheten, och de behövande som inte får sin matkasse?

– Det är klart att det påverkar negativt, att vi inte har så mycket att dela ut. Det är klart att det inte bara är detta. Alla bor någonstans, och alla har elräkningar. Har man inte löst att man får hjälp med det också, då hamnar man snabbt i problem.

Hur känns det?

– Vi kan ju inte göra något. Vi står mittemellan där. Har vi inget att dela ut så har vi inget. Det är så enkelt. Vi har styrt om lite så att vi lagar mat, och gör enkel lunch på tisdagar och torsdagar. Vi vill gärna utöka det ännu mer för att kompensera bortfallet i matkasseutdelningen, för då vet vi att de äter.

Gästerna

LP Hela människan är en ekumenisk förening som finns på över 60 platser i Sverige. I Värnamo samlar de alla stadens kyrkor, både frikyrkor och Svenska kyrkan. Den uppslutningen finns inte någon annanstans i landet, menar Dan Lindau.

De driver härbärge i samarbete med kommunen, och de har en hel del annan hjälpverksamhet för vuxna och barn. I deras kafé kan man köpa en kopp kaffe och en smörgås för tio kronor alla vardagar i veckan. Den som hinner dit till halv nio får sig också en morgonandakt till livs.

Kaféet är inhyst i den gamla gudstjänstlokalen. Morgonposten kom dit först klockan tio och missade andakten, och så dags satt där fyra gäster och samtalade stillsamt runt ett bord. Till synes kände de varandra, och till synes hade de ingen arbetsgivare som väntade på dem.

De fyra var kafégäster, men LP Hela människan kallar alla som får hjälp för gäster.

Vilka grupper, eller gäster, är det som söker hjälp, och får matkassar och lagad mat?

– Det är de som har barn, som får problem. Och psykiskt svaga, eller vilket begrepp man ska använda. Sådana som har lite svårare att hantera sitt liv över huvud taget. Sedan är det naturligtvis de som har problem med droger och alkohol. Ensamstående med barn, det är väl de som ... Ja, socialt utsatta, helt enkelt.

Hemlösa?

– Det är en speciell kategori. Vi har haft några som bott ute i skogen, som kommer lite nu och då. Jag vet inte hur de lever och hur de löser det, men tydligen löser de det på något sätt. Jag vet någon av dem som fått en bostad, så de bor någonstans. Då är det löst och då är de inte hemlösa. Det är ett svårt begrepp. Eftersom vi har ett natthärbärge så ser vi det.

Nyanlända?

– Ja, vi har ju några nyanlända ... eller som har varit här i två–tre år. Det har vi flera stycken.

Pensionärer?

– Nej, det har vi inte haft så mycket, men däremot kommer de till kaféet. Ensamma människor, kan man säga, som egentligen inte har några missbruksproblem, utan andra sociala svårigheter. En del är ensamma och har inga släktingar i närheten. När det gäller maten vet jag att det finns många som inte har det så gott ställt. Och vi tänker att det som händer just nu, med ökande priser, kommer att göra att den gruppen kommer hit mer ...

Dan Lindau stannar upp och väger sedan sina ord.

– Men det är fortfarande, vad ska man säga ... Det är inget man vill skylta med, att man har problem. Många tror jag förnekar det in i det längsta. Man vill inte visa.

Matakuten i Gävle

Janne Kraft är verksamhetsansvarig på Matakuten i Gävle, en ideell förening som bara arbetar med att tillhandahålla mat till behövande. De arbetar med helt andra volymer och delar ut 550 matkassar i veckan. Han ser också att bidragens storlek minskar.

– Det kan jag bara bekräfta. Jag frågar butikerna, eftersom vi märker att vi får minskade gåvor. De står inför ökade priser och andra kostnader och måste hitta nya lösningar. Kunderna frågar efter röda priser och det ena ger det andra.

De måste hitta fler givare för att täcka upp för bortfallet. Senast förra veckan tecknade han avtal med en ny givare, och han har två till på väg in.

– Det ställer stora krav på min organisation. Vi måste åka runt och hämta hos fler för att komma upp till samma mängd mat, förklarar han.

Och vilka står i köerna?

– Det är allt från arbetslösa, långtidssjukskrivna och utförsäkrade till ensamstående föräldrar, både män och kvinnor. Fattigpensionärer. Det är alla. Och min känsla är att det till vintern kommer att komma människor som har haft lite högre inkomster. För det är många som kommer att drabbas av det vi har framför oss.

Han berättar att de har många från Ukraina som kommer för att få matkassar. Dessutom gör de punktinsatser där de kör ut mat till stödboenden för ukrainare som nyligen slussats ut från Migrationsverkets boenden.

Kan ni hjälpa alla ni vill hjälpa?

– Nej, och nu är vi tvungna att neka fler i slutet av dagen. Antalet kassar som går ut har ökat, men samtidigt ökar antalet vi nekar för att maten tar slut. Det är sanningen. Det är där vi är i dag.

Det snackas i den lilla staden

Tillbaka till Dan Lindau i Värnamo, där det handlar om mindre volymer än i Gävle. LP Hela människan gör vad de kan, men samtidigt ska resurserna räcka till övrig verksamhet. Staden är också mer välmående än Gävle, med en arbetslöshet på 5,8 procent jämfört med gästrikestadens 10,4 procent.

Lindau berörde tidigare skammen som det innebär att behöva be om en matkasse – att man inte vill skylta med att man har problem.

Märker ni att det svårt för många att be om hjälp?

– Ja, det är en väldig ... Jag ska inte säga stolthet, men du förstår vad jag menar. Man vill inte beblanda sig med dem som är lägst i rang i näringskedjan. Man hamnar i samma grupp. Då måste man ju verkligen ha riktiga problem. Kan man överleva utan, så väljer man nog det i det längsta.

Han konstaterar att det är en liten stad. Själv är han några år över 60 och har bara bott i Värnamo i fyra år. Trots att hans eget sociala nätverk är ganska litet kan han märka av strömningarna, och förstå vad det innebär att behöva söka hjälp.

– De vet ju vilket fack de är inplacerade i, och känner av mer. Då känns det mer när man ska byta neråt. Det är alltid svårt för människor. Gå uppåt klarar de flesta, men att gå ner ett trappsteg är inte lika lätt. Att hamna i fel sammanhang och att det börjar snackas – alltså snacket ... När jag bodde mitt i stan i Uppsala träffade jag aldrig någon jag kände när jag gick ut på stan. Ändå kände jag jättemycket folk.

– Här är det precis tvärtom. Här känner man alla, tror man i varje fall. "Där är han, som hänger ihop med den, och de tillhör den familjen eller det umgänget". Man kan placera in — och det kan man inte i en storstad.

Och folk vill ha koll, tror du inte det?

– Det finns ett intresse för det, därför att det går att ha den kollen. Det går inte i en storstad.

Jag ville fråga om det är någon skillnad på hjälpverksamhet i en mindre stad jämfört med i större städer, och detta handlar ju om det.

– Det finns ett större motstånd mot att synas tillsammans här. Verksamheten i sig, vad man gör, är väldigt liknande. Hur det uppfattas för en själv, tror jag är lättare i en storstad. Om jag tillfälligt hamnar i ekonomiska problem och går och ber om en matkasse – det är nog inga större problem i en storstad. Här är risken större att någon ser mig, och då blir det snack. Då spekuleras det i vad som har hänt.

– Det kan vara en skillnad för gästernas skull, men inte för själva verksamheten.

Igenkännande medkänsla

Dan Lindau visar matförrådet i källaren. De två kylarna och den ensamma frysen är nästan tomma eftersom matkassarna delats ut dagen innan. Gästerna lämnade in varsin kasse med sitt namn på och personalen fyllde dem med mat. Individuellt anpassadde för varje person.

– Det är ganska komplicerat. Det sitter i huvudet på dem, för de känner ju folket. Den ska inte ha kött, och den tycker inte om det. Vi känner de flesta och om det är någon ny kan man fråga om den är glutenkänslig eller något annat. Muslimer vet man ju att de inte gillar fläskkött. Är det en familj med många barn så får de lite extra, och ensamstående får lite mindre. Så gör vi, förklarar Lindau.

Inför vintern, med troligtvis höga matpriser, höga elpriser och allt möjligt. Ser ni en vinter med arbete upp över öronen?

– Jag har svårt att tänka mig att det inte blir så. Sedan vet jag generellt att människan är väldigt uppfinningsrik och kreativ, och hittar lösningar. Det kommer inte att gå så snabbt, men det räcker med några månader där vi inte får bukt med elpriserna. Då är många borta, som har satt sig i en situation de inte kan ta sig ur. Då uppstår ett jätteproblem. Till en början löser man det med sparade pengar, eller man skiter i vissa räkningar. Men sedan kommer man till nästa fas där pressen kommer, där man måste göra nånting.

Han berättar sedan om en middag de ska ha samma kväll, där donatorer betalat allt i förväg. Gästerna bjuds på tre rätter för 40 kronor, där hela priset går ned i föreningens kassa.

Når ni utanför församlingarna, med donationerna?

– Ja, det är absolut så. De här pengarna kommer från ett kafégäng som brukar träffas. Det är pensionärer som har det gott ställt. Folk är beredda att ge om de ser att det går till saker som är produktiva. Om det fyller ett behov som de skulle vara tacksamma för om de själva befann sig där.

– Vem som helst kan drabbas. Ett sprucket äktenskap, ett förlorat jobb. Inga vänner, eller nånting. Det kan gå ganska fort ner. Många tror inte det, men det är faktiskt så. Om man kan se sig själv där, och kanske har haft en bror eller syster som har varit där, då är man också mer benägen att öppna plånboken.

Klockan var strax efter elva när Dan Lindau var tvungen att rusa iväg på ett annat ärende. Så dags satt de fyra kafégästerna kvar runt sitt bord. Vid ett annat bord satt två nytillkomna gäster och avnjöt stans billigaste fika.

Två gängmedlemmar dömdes i juni av Gävle tingsrätt för mord på en gängledare. Nu frias de i Hovrätten. Indiciekedjan är stark enligt åklagaren. Försvararen Thomas Bodström är kritisk.

Alexander Sabanovs och Osama Adem dömdes till 14 respektive 12 års fängelse för att ha skjutit gängledaren Baran Arslan den 11 november 2021 i Gävle. Vid tiden för mordet var de 20 och 19 år gamla. Rättegången i hovrätten har avslutats och i tisdags kväll släpptes de fria. Domen kommer den 16 september.

Arslan sköts till döds på Brunnsgatan i Gävle sent på kvällen och vittnen såg två maskerade män fly från mordplatsen på cykel. Två typer av ammunition hittades på platsen så förmodligen sköts han av två personer. Sabanovs och Adem greps en timme senare.

Polisen har beskrivit Gävles gängkonflikter som en strid mellan den blå och den röda falangen. Det aktuella mordet handlade i sin tur om en falangstrid inom falang röd – mellan grupperna G10 och G20, som polisen kallar dem

Den mördade Baran Arslan var ledare för G20, och Sabanovs och Adem är underhuggare i konkurrerande G10. Under 2021 fick polisen underrättelser om att en konflikt hade blossat upp och att G10 och G20 inte längre samarbetade. De såg en hotbild mot Baran Arslan. Under rättegången vittnade hans far om att sonen varit rädd för Sabanovs och Adem.

Kammaråklagare Therese Stensson Jonsson lade fram en indiciekedja. Sabanovs hade en ovanlig ammunition hemma i källaren av samma typ som användes vid mordet. Han hade också rester på händerna av tändsatspartiklar från sådan ammunition när han greps. Enligt nationellt forensiskt centrum försvinner tändsatspartiklar från händerna på 3–4 timmar. På mordkvällen hittade polisen två cyklar några hundra meter från platsen där Arslan sköts. På den ena cykeln hittades DNA från de båda misstänkta och tändsatspartiklar.

– Indiciemål är väl aldrig lika starka som om man har bevisning från brottsplatsen, eller utpekanden, men jag tycker att indiciekedjan var riktigt stark. Det blir ändå alltid en sannolikhetsbedömning i slutändan och det går inte att komma ifrån att den blir subjektiv, förklarar Stensson Jonsson.

Fler saker talade emot de åtalade, till exempel stämmer deras kroppsbyggnad in på vittnesuppgifterna – båda är smala och den ena är längre än den andra. Någon annans DNA än de misstänktas hittades inte på cyklarna. I ventilationstrummorna i trapphuset och källaren i Sabanovs hyreshus hittades påsar med ammunition. Man hittade också en handske med Adems DNA på sig, som var fylld med en ammunitionstyp som inte fanns på brottsplatsen.

Är du överraskad över att hovrätten släpper dem fria?

– Både och, skulle jag säga. Indiciemål är svåra att veta var de kommer att sluta, men samtidigt tyckte jag att vi hade en bra indiciekedja, så jag är nog lite överraskad.

Är du besviken?

– Ja, det är klart man är det efter en sådan här lång utredning. Det har lagts ned mycket resurser från både polis och åklagare, så det är klart man blir besviken.

I källaren hittades en patron med repor efter en mantelrörelse som stämmer överens med reporna på tomhylsorna på brottsplatsen. Patronen i källaren har alltså med stor sannolikhet någon gång suttit i ett av mordvapnen.

Nämndemännen i tingsrätten ansåg att bevisningen räckte för att döma Sabanovs och Adem. Rättens ordförande Mikael Hammarstrand hade en skiljaktig mening. Det saknades teknisk bevisning och vittnesuppgifter och enligt honom höll inte indiciekedjan. Han kritiserade också utredningen för att den för tidigt riktade in sig bara på de åtalade. Nu verkar hovrätten hålla med honom.

Osamas advokater

I tingsrätten försvarades Osama Aden av advokaten Catrin Listad, men samma dag som domen föll uteslöts hon ur advokatsamfundet med omedelbar verkan. Hon hade haft en kärleksrelation med en klient som var kriminell gängmedlem.

I hovrätten försvarades han av förre justitieministern Thomas Bodström. Efter sin tid som minister blev han ordförande i riksdagens justitieutskott, innan han lämnade politiken för att bli advokat igen.

Socialdemokraten Bodström satte sig också i styrelsen för det beryktade fondbolaget Allra. 2017 drog Pensionsmyndigheten öronen åt sig och stoppade Allra från premiepensionssystemet, och ekobrottsmyndigheten inledde en brottsutredning. Bodström valde att hoppa av från styrelsen. Efter många turer i rätten dömdes Allras ledning mutbrott och trolöshet mot huvudman 2021.

2017, när Allras skumraskaffärer började uppdagas, var Bodström på god väg att bli landshövding i Stockholms län. Regeringen Löfven hade redan utnämnt honom men 54 anställda på Pensionsmyndigheten skrev och klagade över beslutet. Flera riksdagspartier stämde in i kritiken och Löfven tvingades backa.

Kritik mot utredningen

I tingsrätten var rådmannen skiljaktig, och Thomas Bodström upprepade kritiken att du inte utrett mordet förutsättningslöst och sökt andra möjliga gärningsmän. Har du någon kommentar till det?

– Det är lätt att i efterhand komma med åsikter om vad som borde ha gjorts de första dygnen. All bevisning som finns i slutändan i förundersökningsprotokollet fanns inte dag ett, två, tre och fyra, och så vidare. De dygnen lever vi i en annan verklighet där man får förhålla sig till vad vi vet där och då. Då tyckte inte jag att det fanns nånting som konkret pekade mot någon annan, som gjorde att det var aktuellt att plocka in någon och delge misstanke. Om jag ser tillbaka och tänker på vilka omständigheter jag hade klart för mig då, då skulle jag inte gjort på något annat sätt, säger Stensson Jonsson.

Hon hävdar att de konkreta spår de fått fram på cyklar, ammunition och i telefoner inte har pekat åt något annat håll, och om det hade dykt upp någonting som direkt pekat åt ett annat håll så hade de utrett det.

Hon funderar också kring om Högsta domstolen kommer att ta upp målet:

– Det kommer att bli en vända till när domen kommer, att man får läsa och reflektera över hur hovrätten har bedömt det hela. Sedan blir det ett övervägande om jag ska kontakta vårt utvecklingscentrum som avgör om man vill ta upp det till Högsta domstolen. Sedan är det Riksåklagaren som måste besluta det i så fall.

Vad skulle det finnas i det här målet som gör att HD eventuellt kan ta upp det?

– Ja, nu är det, så vitt jag vet, två indiciemål på väg upp i HD. Ibland vill de ha fler ärenden samtidigt när de ska göra en sådan prövning.

IFK Värnamo tog steget upp till Allsvenskan i fjol. För första gången i föreningens 109-åriga historia ska man spela i den högsta divisionen. Hemmaarenan Finnvedsvallen är av det gamla slaget, byggd 1935 och med löparbanor runt planen. 2022 får man söka om dispens för att få använda den för allsvenskt spel, men planerna på en ny arena är redan satta i verket.

Sedan 2006 då Borås arena stod klar har det varit en fullkomlig boom för arenabyggen landet över. I många fall har dessa byggen inte motsvarat de ekonomiska förväntningarna, utan blivit en belastning för klubbar och kommuner. Här gör vi en översikt över ett antal uppmärksammade arenaprojekt, och hur utfallet blev. Kommer Värnamos nya arena bryta mönstret och leverera det som kommuntopparna utlovar? Eller blir det ännu ett sänke som skattebetalarna måste rädda upp?

Den nya arenan ska byggas 2023–24 och beräknas kosta 210 miljoner kronor. Det finns inga garantier att klubben lyckas hålla sig kvar i Allsvenskan under kommande år, men tidplanen är lagd enligt den dispens man fått för Finnvedsvallen som gäller kommande tre säsonger. 24 februari fattas det slutgiltiga beslutet i Värnamo kommunfullmäktige.

Friends arena: störst, värst och dyrast

Det finns få nya arenor som inte mötts av kritik. Men den kanske mest skandalomsusade är Nationalarenan i Solna, känd under sponsornamnet Friends arena. Nationalarenan stod klar 2012 och kostade 2,8 miljarder kronor, en miljard mer än ursprungligen beräknat då man behövde göra extra markarbeten. Solnas tidigare kommundirektör Sune Reinhold fälldes för mutbrott, kopplat till hur arenan kom till. Swedbank ville inte kopplas samman med arenan efter detta, och efterskänkte sin namnsponsring till stiftelsen Friends.

Totalt gjorde arenan en förlust på 994 miljoner åren 2013 till 2016. Inte heller fick man uppleva den utlovade evenemangshysterin, få människor tog tåget upp från Hamburg för att besöka arenan. Man har aldrig varit nära den mängd evenemang som behövs årligen för att kunna få ekonomin att gå runt.

Man blev inte heller en del av EM 2020 (spelades 2021) utan Parken i Köpenhamn tog platsen, trots att den inte uppfyllde kraven som satts för mästerskapet. I grunden handlade detta om politik, det danska fotbollsförbundet hade bättre relation till rätt personer inom Uefa.

Kan en ny arena i Värnamo stå sig ekonomiskt?

Nu är ju de flesta arenor betydligt mindre och billigare än skräckexemplet Friends arena. Men byggen i mindre kommuner kan vara nog så kostsamma för skattebetalarna. I Småland finns det två klubbar som byggt nya arenor de senaste tio åren, Östers IF från Växjö och Kalmar FF. Båda är bra jämförelser med Värnamo, om än med ungefär det dubbla invånarantalet i respektive kommun.

Östers IF var konkurrent till Värnamo i Superettan i fjol och slutade på en femteplats 2021. Visma arena, tidigare Myresjöhus arena, stod klar 2012 och har en kapacitet på 12 000 åskådare. Den fick som på beställning Växjö kommuns byggnadspris året efter.

2016 var man nere en vända i Division 1, motsvarande tredjedivisionen. Någon sportslig succé med hjälp av den nya arenan har det alltså inte blivit tal om. Publiksnittet 2021 landade på blygsamma 2375, efter att restriktionerna lättats helt i september. Knappt 20 procent av arenans kapacitet alltså.

Kalmar FF är en annan Smålandsklubb som efter guldet 2008 fick blodad tand och ersatte den klassiska Fredriksskans med den moderna Guldfågeln arena. Men rent ekonomiskt flög aldrig Guldfågeln, arenan har varit en black om foten på föreningen och kommunen har fått rädda upp situationen med skattebetalarna som hjälp. Arenan invigdes 2011 och kostade 250 miljoner. Kommunen tog över ägandet helt 2017, tidigare var man borgenär åt klubben. Kalmar FF:s egna kapital minskade med runt fem miljoner årligen på grund av arenan. Kommunen kände sig därför nödgad att ta över arenan helt för att inte riskera klubbens existens.

Publikkapaciteten är 12 182 och man hade 5406 personer i publiksnittet 2021, räknat på alla matcher utan restriktioner efter september. Ungefär halvfullt alltså, men man kan i alla fall glädja sig åt att arenans utsida kan skifta färg.

Brommapojkarna, hemmahörandes på Grimsta IP i Vällingby utanför Stockholm, byggde en ny läktare för 57 miljoner. Arenan är nu godkänd för spel i Superettan och Allsvenskan och tar 5000 åskådare. Det finns också möjlighet att utöka kapaciteten med temporära extraläktare. Hade BP:s modell varit ett alternativ för Värnamo, i stället för en helt ny arena?

Man ska ha i åtanke att BP knappt har någon egen publik utan räknar med att publik från gästande lag fyller arenan, detta gäller främst när de spelar i Allsvenskan. För kommunen hade det varit ekonomiskt mer motiverat att låta BP spela på Tele2 arena i Johanneshov. I Superettan 2019 hade man ynka 534 personer per match i publiksnitt.

Helsingborgs IF är en annan förening som låtit renovera upp sin gamla arena, i stället för att bygga en helt ny. Detta har man dock gjort trots åratal av ekonomiska problem för föreningen, där kommunen fått gå in med pengar för att undvika att stadens lag skulle gå i konkurs. Men kommunen ansåg ändå att det var värt att lägga 290 miljoner på en renovering. 2018 gick man 13 miljoner i förlust och hemvändande stjärnan Andreas Granqvist spelade utan ersättning under hösten. 2020 var man nära konkurs men räddades av statligt och kommunalt stöd under pandemin, säsongen spelades utan publik.

För att bygga en ny arena krävs det att klubben har en sportslig vision. I Värnamos fall är det att etablera sig i Allsvenskan. Men även lag som redan varit etablerade i landets högsta serie sedan länge kan få stora sportsliga motgångar.

Gefle IF är en sådan klubb, som nu är en stabil klubb i Division 1. Klubbens nya arena Gavlevallen stod klar 2015, året efter ramlade man ur Allsvenskan. 2018 åkte man ur Superettan. Gavlevallen kostade 140 miljoner att bygga och ägs av Gävle kommuns fastighetsbolag Gavlefastigheter AB. Någon sportslig effekt kan man alltså inte säga att arenainvesteringen gav.

Värnamo kan ändå?

I Värnamo kommun bor det 34 601 personer vilket kan jämföras med 95 671 i Växjö kommun och Kalmar kommuns 71 255. En betydligt mindre mängd skattebetalare ska stå som säkerhet för den nya arenan. Men kommunledningen verkar gå på rosa moln efter klubbens avancemang till Allsvenskan.

Biträdande kommundirektör Kjell Fransson har gjort en utredning och kommit fram till att det ekonomiskt mest hållbara är om kommunen bygger, äger och sköter driften av arenan. Föreningarna betalar hyra för att använda arenan, alla andra kostnader tar kommunen. En del av finansieringen är genom aktieutdelning från Värnamo Stadshus AB.

En upprustning av Finnvedsvallen för att klara allsvenskt spel kostar 12 miljoner och är ett krav för att få dispens. Men den långsiktiga planen är ny arena. Utan dispens hade man förmodligen varit tvungen att spela hemmamatcherna 2022 i Växjö.

Ordföranden i tekniska utskottet, Gottlieb Granberg, säger att kommunen inte är fattig men att det kan bli svåra ekonomiska prioriteringar i och med den påtänkta arenans kostnad på 200 miljoner.

Vi ringde upp Jesper du Rietz, chef på tekniska förvaltningen på Värnamo kommun, för att få lite mer klarhet i arenaprojektet.

Vilken kapacitet får nya arenan?

Den är inspirerad av Falkenbergs arena, Falcon alkoholfri arena, som är en konceptarena. 5500 är deras kapacitet, och som kan växa med 1500 vid utbyggnad på en kortsida. Vår kommer bli något mindre, 4500 cirka, och den kan byggas ut med 1500 personer.

Finnvedsvallen har 1000 sittplatser under tak. Men kravet från SvFF 3000 under tak och det kommer den nya arenan ha.

Var det otänkbart att bygga ut eller bygga om Finnvedsvallen?

Tomten för liten för att bygga ut eller bygga om. Det är ett bostadsområde bredvid, och Lagan. En väldigt begränsad yta.

Hur har ni tänkt på ifall ni inte blir kvar i Allsvenskan, blir investeringen värd i alla fall?

Elitidrott är risky business, det går inte garantera vilken division man kommer spela i. Finns ingen kalkyl för vilken serie man är i, kommunen gör en satsning som anses vara förnuftigt, oavsett om man åker ur Allsvenskan. Det finns med i beräkningen att man kanske spelar i en lägre division.

Gör man övervägningar för om arenaprojektet ställs mot andra kommunala satsningar?

Det finns med i bedömning när kommunen gör investeringar, olika satsningar kan ställas mot varandra. Som tjänsteman i kommunen gör jag själv inga politiska värderingar. Men det är en politisk fråga, som finns med i politikernas bedömningar.

Alla partier har ställt sig bakom att Ljussevekaområdet är området som ska utredas för arenabygge. Endast Jan Cherek (SD) och övriga från partiet avstod från att rösta. Anledningen är att man tycker att beslutet är förhastat då tekniska förvaltningen ännu inte genomfört en geoteknisk analys av området, som är Värnamos enda vattentäkt.

SD förespråkar istället att bygga mitt emot Mossleplatån och vill även se en ny hockeyrink och simhall, ett helt nytt arenaområde.

Den 22 juni 2021 utestängdes den kinesiska telekomjätten Huawei från den svenska utbyggnaden av 5G-nätet. Kanske kan det bättre uttryckas som att de slängdes ut. Förvaltningsrätten i Stockholm är nämligen hård i sin dom. Rättens ordförande Ulrika Melin förklarar:

"Sveriges säkerhet är ett tungt vägande skäl och förvaltningsrätten har beaktat att det endast är Säkerhets­polisen och Försvarsmakten som tillsammans har en helhetsbild när det gäller säker­hetsläget och hotbilden mot Sverige."

Men samtidigt som myndigheterna oroas av – och slår till mot – växande kinesiskt inflytande när det gäller telekommunikationer fortsätter Kinas position i svensk energiproduktion att växa. Och den kommer att växa ännu mer. 

Det kinesiska energibolaget CGN är huvudägare i stora vindparker som etablerats i Piteå, Bollnäs, Ockelbo, Sundsvall, Ljusdal, Gällivare. Där har de investerat närmare 20 miljarder kronor och produktionen utgör nästan en tiondel av den el som årligen kommer från vindkraft.

I Ockelbo finns en av landets största vindkraftsparker. Den utvecklades och byggdes av OX2 som projekterar och säljer vindkraftsparker.

Nu vill OX2 bygga 44 vindkraftverk som är 290 meter höga fem mil därifrån i Gävle. 

– Vi ser ett stort framtida behov av el i området och Gävle är en attraktiv kommun att etablera sig i för många elintensiva företag, säger projektledaren Matilda Sahl.

Vad säger de politiker som styr Gävle kommun? Vi ringde upp det socialdemokratiska kommunalrådet Jörgen Edsvik.

OX2 vill ju uppföra 44 stora vindkraftverk i Gävle. De har tidigare byggt vindkraftsparker som de sedan säljer till kinesiska bolag. Ser ni det som ett problem?

Nej, utifrån det kommunala ansvaret ser vi enbart på frågor som markanvändning och miljöskäl. Det skulle bli knepigt om vi börja granska ägarbilden i privata företag och ha synpunkter på den.

Men kinesiska företag är ju kända för att vara styrda av staten, och används för att uppnå politiska mål. Det spelar ingen roll i bedömningen?

Den kommunala vetorätten finns i två fall och den gäller vindkraft och uranbrytning. Den rätten regleras i miljölagstiftningen.

Här tvekar Jörgen Edsvik lite och säger sedan:

Fast det är väl klart att det skulle kännas bra om det var statliga Vattenfall som var ägare.

Så du skulle föredra Vattenfall framför ett kinesiskt bolag?

Nej, nej, det har jag inte sagt. 

Han tvekar igen. Säger sedan – med vad jag tycker är ett besviket tonfall:

De har aldrig varit i kontakt med oss i de här frågorna.

Kommunpolitikerna i Gävle är vana vid strider om vindkraft. Nyligen stoppades två långt gångna vindkraftsprojekt efter en överklagan som byggde på att politiker som röstat ja till vindkraft i Gävle skulle varit jäviga.

Den S-MP-L-C-allians som styr Gävle är i stort behov av el. Grön el. I kommunen har Microsoft etablerat tre stora serverhallar. De har rätt att bygga totalt 25 serverhallar i kommunen.

En serverhall drar lika mycket el under ett år som tre mellanstora svenska städer.

Ingen vet om Microsoft har för avsikt att bygga 25 serverhallar. Men ansökningar om tre till ligger redan inne, berättar Jörgen Edsvik. Microsoft vill dessutom att den el de energislukande serverhallarna använder gör att verksamheten blir klimatneutral. Därför ska den komma från vatten och vind.

Snart kommer det alltså i Gävle att finnas ett område som slukar lika mycket el som 18 svenska mellanstora städer. En mellanstor svensk stads elförbrukning blir plötsligt densamma som hos 19 mellanstora städer. Och elen ska vara grön. Den kommer att förbrukas av ett amerikanskt företag och ett inte orimligt antagande är att den till stor del kommer att levereras av ett kinesiskt företag.

En kommunalpolitiker i Sverige i dag har att förhålla sig till två saker; ordna nya arbetstillfällen till kommunen och se till att kommunen gör sitt i den stora påbjudna omställningen till ett fossilfritt Sverige.

Ett kommunalråd som Jörgen Edsvik kan ha dolda förhoppningar om att den svenska staten ska ta hand om detta, men den svenska staten verkar ha överlåtit hela processen åt USA och Kina. USA:s internetjättar bjuds in för att bygga energislukande serverhaller, och när det gäller faran för kinesiskt inflytande över svensk elproduktion svarade Miljöpartiets dåvarande finansmarknadsminister Per Bolund i november 2020:

Genom att bygga ut det förnybara blir vi mindre beroende av utlandet.

Per Bolund och Miljöpartiet har också länge varit pådrivande för att avskaffa det kommunala vetot när det gäller etablering av vindkraft. De tar därmed ingen hänsyn till vad som sker i världen.

2015 beslutar de kinesiska ledarna att landet år 2025 ska vara en högteknologisk supermakt. Ett av områdena som pekas ut är grön energi. 

2015 förklarar Stefan Löfven att:

För att Sverige ska nå målet om 100 procent förnybar elproduktion år 2040 är vindkraftsutbyggnaden en central del.

En supermakt satsar på vindkraft, en liten nation satsar på vindkraft.

Resultatet ser vi nu på den svenska landsbygden och i mellanstora svenska städer.

Att den kinesiska regeringen inte tvekar att använda sig av ekonomiska påtryckningsmedel mot länder vars politik de är missnöjda med har både Norge och Sverige fått uppleva.

När H&M våren 2021 uttryckte oro över att den bomull man köpte från den kinesiska regionen Xinjiang framställts genom tvångsarbete svarade Kina med en uppmaning till köpbojkott. Uppmaningen kommer från det kommunistiska ungdomsförbundet. Under tre månader minskade H&M:s försäljning i Kina med 650 miljoner kronor.

2010 tilldelas den kinesiska regimkritikern Liu Xiaobo fredspriset av den norska Nobelpriskommittén. Kina svarar med en bojkott av norsk lax. Tidigare hade Norge 94 procent av marknaden för importerad lax i Kina. 2015 var marknadsandelen nere i tre procent.

Den största kinesiska aktören i Sverige när det gäller vindkraft är CNG. I USA är företaget svartlistat efter att ha stulit amerikansk kärnteknik för militära syften. 

I Sverige betraktas CNG:s tillväxt som ofarlig och en garant för att vi ska bli ”oberoende”.