Fed, USA:s centralbank, höjer styrräntan med 0,25 procentenheter. Räntan ligger nu på 5 procent, att jämföra med i fjol då den var nästan noll. Det är den högsta nivån sedan 2007. Bankens kamp mot inflationen går vidare, efter ett par skakiga veckor. Vissa tror att tidigare höjningar av räntan spelat i att flera banker hamnat i kris. Även om inflationen fallit sedan toppen förra sommaren är den fortfarande mer än tre gånger stå stor som målet om 2 procent.

Silicon Valley Bank gick under med dunder och brak när deras obligationer rasade i värde. Även Signature Bank gick samma öde till mötes. Oron spred sig och nyligen fick UBS köpa sin konkurshotade schweiziska kollega Credit Suisse.

Över 190 banker är under hot att kollapsa med stigande räntor och minskade värde på tillgångarna, enligt en studie som kom tidigare i mars, skriver ABC News.

Fed har själva sagt att man kan komma att höja räntan ännu mer. Och att det amerikanska banksystemet är välmående och motståndskraftigt. Faktum är dock att höjda räntor driver banker längre mot gränsen för kollaps.

Samtidigt kunde en utebliven höjning minskat förtroendet för Fed i kampen mot inflationen. Höga priser hade blivit beständiga och ätit av hushållens budgetar. Det finns en möjlighet att högre utlåningskrav som privata banker själva infört kan minska en ekonomiska stressen. Och tillåta att Fed fortsätter höja räntan för att minska inflationen.

Fed utesluter inte ytterligare höjningar. I ett uttalande skriver man att det kommer krävas för att återställa inflationen till målet om 2 procent. Man säger också att kriget i Ukraina bidrar till förhöjd global osäkerhet och stora svårigheter för människor och ekonomin.

I Sverige spås också höjd styrränta från Riksbanken. Handelsbanken tror att det blir en höjning på 0,75 procentenheter i april och 0,5 i juni, med 4,25 procents ränta som följd, skriver Expressen.

En majoritet av svenskarna har rörlig ränta och bolåneräntorna följer alltid efter Riksbankens besked. Dessutom kommer två tredjedelar av hushållens bolån förhandlas om under året.

Banken tror också att boprisfallet kommer fortsätta. Det har stått still ett tag men totalt har priserna fallit 14 procent sedan samma tid i fjol. 20 procent totalt tror banken att priserna kommer falla, jämfört med förra året. Prisökningar på en till tre procent kommer först 2024–2025.

Riksbankens styrränta är för närvarande 3 procent. Nästa besked kommer 26 april. Därefter 29 juni, 21 september och 23 november.

Den amerikanska riksbanken Federal Reserve höjer styrräntan med 0,025 procentenheter. Det är den åttonde höjningen sedan mars 2022. Räntan styr bankernas utlåningsränta mellan varandra men påverkar också vanliga konsumenter. Räntan kommer nu ligga inom spannet på 4,5 till 4,75 procent vilket är det högsta sedan oktober 2007.

Inflationen är också nära den allra högsta nivån, på tidigt 1980-tal. Målsättningen är att dämpa inflationen, som dock mattats av något, skriver CNBC.

Feds styrelseordförande Jerome Powell sade under en presskonferens att data från de senaste tre månaderna visar på en välkommen nedgång i den månatliga prisökningstakten. Men att man behöver betydligt mer bevis för att helt fastslå att inflationen är på nedgång.

Marknaden har dock letat efter signaler på att höjningarna kommer avta. Inga sådana kom nu med den senaste höjningen dock. Börsen reagerade negativt och Dow Jones föll med 300 punkter. Sedan gick den upp något igen.

Powell utlovar också en ”antiinflationsprocess”, där inflationen ska minska. Men han vill inte utlova någon seger än, alls.

Räntehöjningar är något som sker i många länder när inflationen stigit. I Storbritannien höjer Bank of England styrräntan från 3,5 till 4 procent.

Räntan är nu på sin högsta nivå på 14 år. Vilket kommer kännas i låntagarnas plånböcker, med stigande kostnader för bostadslån. Men också med bättre avkastning för sparare.

Den brittiska styrräntan har höjts i omgångar sedan december 2021. Det kan bli fler höjningar och analytiker tror man når en topp i sommar på 4,5 procent.

Bank of England vill inte riskera dämpa den ekonomiska utvecklingen. Det tros också att höjningarna kommer sluta efter ungefär halva året gått.

Nästa möte då beslut om räntan tas är 23 mars, åtta sådana möten hålls per år. Man har ett mål om 2 procents inflation, den ligger nu på 10,5 procent och pressar hushåll och låntagare hårt.

Även den svenska riksbanken har ett inflationsmål på 2 procent, och även i Sverige har vi en hög inflation på över tio procent på årsbasis. Räntan är just nu på 2,5 procent och nästa besked kommer torsdagen den 9 februari.

Erik Thedéen är ny riksbankschef och besökte den sista januari finansutskottets öppna utfrågning. Han menar att det över tid byggts upp en sårbarhet i det svenska finansiella systemet.

Det gäller både hushållens höga skuldsättning men också bankernas och obligationsinnehavarnas exponering mot högt utsatta kommersiella fastighetsbolag.

Enligt sajten Ekonomifakta används räntesänkningar som ett sätt att stimulera ekonomin i lågkonjunktur. Ändring av räntan är också långsiktig, och baseras mer på framtida prognoser än vad som sker exakt här och nu.

Den svenska styrräntan är mycket påverkad av vad Fed och Europeiska Centralbanken gör. ECB höjde sin styrränta med 0,5 procent idag. Väldigt mycket talar alltså för att Riksbanken höjer räntan vid nästa möte.

Enligt Avanzabankens blogg är målsättningen att inflationen sjunker till 2 procent till i slutet av året. Och att styrräntan stannar på 3 procent.

Riksbankens kommande möten: 9 februari, 26 april, 29 juni, 21 september och 23 november.

Priset i ekonomi till Alfred Nobels minne tilldelas 2022 i lika delar till amerikanerna Ben S. Bernanke, Douglas W. Diamond, Philip H. Dybvig. De tre pristagarna får priset för sin forskning om banker och finanskriser. För allmänheten är Ben Bernanke mest känd, som tidigare ordförande för USA:s centralbank Federal Reserve.

Bernanke, Diamond och Dybvig har enligt Kungliga Vetenskapsakademien ”väsentligt förbättrat vår förståelse för bankernas roll för ekonomin, särskilt vid finanskriser.” Att undvika bankkollapser är viktigt att undvika, visar deras forskning. Grunden för forskning på området lades under 1980-talet av de tre pristagarna.

Pristagarna

Ben Bernanke föddes i Georgia 1953 och är Distinguished Senior Fellow vid Brookings Institution i Washington D.C. Han tog examen från Harvard College 1975 och doktorsexamen i ekonomi vid MIT 1979. Hans handledare på MIT var Stanley Fischer, som senare blev riksbankschef i Israel. Han fortsatte sedan sin akademiska karriär på Standford Graduate School of Business, New York University och sedan på ekonomiska fakulteten på Princeton University.

Bernanke var styrelseledamot i centralbanken, Federal Reserve, 2002 till 2005. Han blev då känd för Bernankedoktrinen, som beskriver åtgärder för att bekämpa inflationen. Han menade att deflation alltid var möjlig att motverka med ett ekonomiskt system med fiatvaluta. Centralbanken hade enligt Bernanke verktyg för att hålla deflationen ”mild och tillfällig”.

Innan han tillträdde som chef för centralbanken var han ordförande för de ekonomiska rådgivarna till president George W. Bush, 2005 till 2006. Han var ordförande för centralbanken under den ekonomiska krisen 2007 till 2008, då han bland annat lät trycka 1,3 biljoner dollar, motsvarande 1 300 000 000 000 kronor. Han sänkte också reporäntan från 5,25 procent till noll.

Han valdes för en ny period som ordförande 2009, då under president Barack Obama.

Douglas W. Diamond föddes 1953 och är professor i ekonomi vid University of Chicago Booth School of Business. Han blev doktor i ekonomi vid Yale University 1980. Han har varit verksam vid Hong Kong University of Science and Technology, MIT och Bonns universitet.

Philip H. Dybvig föddes 1955 och är professor i finans- och bankverksamhet vid Olin Business School vid Washington University i St. Louis.

Pristagarnas ekonomiska modell

Forskningen av årets pristagare visar på konflikten mellan sparande och investeringar. Samhällsekonomin behöver kanalisera sparande till investeringar, menar man. Diamond och Dybvig visar hur banker erbjuder en optimal lösning på problemet med sparare som vill ha tillgång till sina pengar fort. När oväntade utgifter dyker upp. Bostadsägare och företagare behöver veta att de inte behöver betala tillbaka sina lån i förtid.

Enligt Diamonds och Dybvigs model är banken en mellanhand som tar emot insättningar från många sparare, som samtidigt tillåter fritt uttag av pengar och långfristiga lån. Men rykten om bankkollaps kan ge till följd att många sparare samtidigt tar ut sina pengar. En självuppfyllande profetia. Detta löses genom statliga insättningsgarantier och beredskap för nödlån till krisande banker.

Diamond har också visat att banker är bra på att bedöma kreditvärdighet, som mellanhand mellan småsparare och låntagare.

Bernanke har analyserat 1930-talsdepressionen och den ekonomiska krisen då. Bankrusningar förlängde krisen och gjorde den värre. När en bank gick under försvann dess kunskap om låntagarna och kanaliseringen av sparande till investeringar försvann.

”Pristagarnas insikter ger oss bättre möjligheter att i framtiden undvika såväl allvarliga kriser som kostsamma räddningsaktioner, säger ekonomipriskommitténs ordförande Tore Ellingsen.”

Priset instiftades av Riksbanken 1969. Prissumman är tio miljoner kronor och vinnaren utses av Kungliga Vetenskapsakademien. Prissumman betalas ut av Riksbanken och inte Nobelstiftelsen, som är bruklig med övriga pris. Pristagarna delar på vinstsumman.

Genom åren har många profilerade ekonomer tilldelats priset. 1976 gick det till Milton Friedman, känd för den nationalekonomiska Chicagoskolan och som rådgivare åt president Ronald Reagan och premiärminister Margaret Thatcher. Flera av pristagarna har haft inflytande på nationella och internationella ekonomiska strategier och modeller.

Vissa pristagare är aktiva som debattörer, inom både ekonomi och politik. Ett exempel är Paul Krugman, som tilldelades priset 2008. Ett annat är Joseph Stiglitz, som tilldelades priset 2001.

Den senaste svensken att tilldelas priset är Bertil Ohlin, som fick det tillsammans med britten James Meade 1977.

I fjol vann David Card vid University of California Berkeley, Joshua D. Angrist vid MIT och Guido W. Imbens vid Stanford University. De vann för att ha tagit fram metoder kring att mäta orsak och verkan. Årets pristagare hamnar i en annan kategori inom det ekonomiska forskningsfältet.