Elpriserna slår rekord mitt i sommaren när naturgasen sinar i Europa. Rekordhöga bensin- och dieselpriser. Putin kränger sin gas ändå och världens oljebolag badar i pengar.

Bensinpriset

Chockrubriker sågs redan i höstas om rekorddyr bensin och diesel, men sedan dess har priset rusat. Bensinpriset har ökat drygt sex kronor och dieseln har gått upp nästan sju kronor sedan i oktober. Snittpriset i juni var 23:88 för en liter 95-oktanig bensin och hela 26:01 för en liter diesel.

"Putinpriser", säger statsministern om de höga drivmedels- och elpriserna. Näringsminister Karl-Petter Thorwaldsson hakar på. Men faktum är att dieseln sprängde 20-kronorsvallen vid årsskiftet och bensinpriset nådde 19 kronor redan innan krigets utbrott. Oppositionspolitikerna slår tilbaka och menar att regeringen har gjort för lite för att sänka företagens och det svenska folkets kostnader för drivmedel.

Det är många faktorer som samverkar och som ger oss dagens höga priser. Det är både Putin- Maggan- och Märtapriser vi ser. Bakom ligger det höga oljepriset, skatterna och den så kallade reduktionsplikten.

Bilisten betalar strax över 10 kronor i skatt i dagsläget för en liter bensin. Då är det koldioxidskatt, energiskatt och moms. Ändå sänktes skatten med sammanlagt 50 öre den 1 maj.

Tillsatserna som späder ut drivmedlet, tvingande enligt den så kallade reduktionsplikten, är dyra samtidigt som de minskar effektiviteten i drivmedlet. Kunden får betala mer och tanka oftare.

Plikten är särskilt stor för dieseln, som med HVO-tillsatser och annat måste koldioxidreduceras med 30,5 procent. Bara förra året steg dieselpriset med nästan 35 procent. Sedan årsskiftet har inte bara kriget i Ukraina påverkat priset, utan också ännu strängare miljölagstiftning.

Biobränslet som tillsätts består av biologiska fetter som raps-, majs- och palmolja. 40 procent av dieseln består nu av biobränsle, vars råvarupris är mer än det dubbla jämfört med fossilt bränsle. En rent fossil diesel skulle vara drygt fem kronor billigare. Värt att notera är att priset på dessa oljor stigit kraftigt, vilket får direkta konsekvenser på matpriserna. Indirekt slår detta miljökrav med ökade transportkostnader på allt som kräver transporter.

Elpriser

Sverige svettas i sommarens rysshetta och den som vill slå på luftkonditioneringen får betala dyrt. I går slogs rekord i de två sydligaste energiområdena, alltså från Dalarna och Gävle och söderut. Sex kronor per kWh. Normalt för juli är cirka 30 öre per kWh, alltså 20 gånger mindre.

Ryska Gazprom har minskat tillförseln av naturgas till Europa och det beror, säger man, på att det saknas viktiga reservdelar från Kanada. Nu stängs gasledningen Nord Stream 1 ned helt, eftersom den ska genomgå årligt underhåll. Det är osäkert när leveranserna kan återupptas och många oroar sig för att Ryssland avsiktligt kommer att låta bli att släppa på gasen igen.

Sverige konsumerar inte jättemycket naturgas. Gasen står för cirka tre procent av all energiförbrukning. Det gör inte att Sverige klarar sig när gasleveranserna stryps. Länderna nere på kontinenten kommer att behöva kompensera för gasbristen och köpa annan energi. En större efterfrågan kommer att leda till höjda elpriser i Sverige. Det ser vi redan.

Ett samspel

Efterfrågan på energi och drivmedel hänger ihop. Brist på naturgas leder till ökad efterfrågan på olja som el- och värmekälla. Ökad efterfrågan på olja leder till högre drivmedelspriser.

Den ryska oljan och gasen hittar köpare trots sanktionerna från väst. Nu säljs den i stället till Kina och Indien. I Indien raffinerar man oljan och säljer den till USA och Europa som diesel.

Joe Biden reser snart till Saudiarabien, med en önskan att få kronprins Mohammed bin Salman att pumpa mer olja ur sanden. I stället för ett pris på omkring 100 dollar per fat, där det legat sedan kriget bröt ut, vill Biden nog gärna ha ned det till under 60 dollar. Därunder låg det i flera år fram till förra sommaren.

En sådan prissänkning skulle hjälpa ekonomin på amerikansk hemmaplan och resten av den inflationstyngda världen. Samtidigt som den skulle minska de ryska intäkterna av oljeförsäljning.

Oljebolagen

I maj släppte världens stora oljebolag sina rapporter för årets första kvartal, och de visade på enorma vinster. Tillsammans gjorde de tio största bolagen en vinst på 1 600 miljarder kronor före skatt. Bara saudiska Aramco gjorde en vinst på 750 miljarder kronor, som blev 417 miljarder efter skatt.

Kriget i Ukraina bröt ut först den 24 februari. Förmodligen kommer oljebolagen att redovisa ännu större vinster för kvartal två, med tre krigsmånader på raken.

I morgon tar vi upp hur stora oljebolagens vinster är de senaste månaderna – och visar hur stora statens skatteintäkter är på grund av att du tankar bilen och tänder belysningen.

Svenska mjölkbönder ropar på hjälp. De pressas av höga energipriser och drivmedelspriser. Lägg till det höga priser på foder och gödningsmedel. Många kommer att parkera traktorn för gott.

Kostnaderna för Sveriges mjölkbönder är i dag så höga att de har inte råd att producera det som konsumenterna vill ha.

När Stefan Gård på Huggenäs-Tolerud Björkhagen i Värmland, ordförande i intresseföreningen Sveriges Mjölkbönder, pratar om Sveriges politiker säger han att de måste göra något.

Ska det hända något ska det hända nu, för det är nu de förstår. Förstår de inte nu så kommer de aldrig förstå. Med allt som hänt nu har det mest basala, vatten och mat, kommit upp på agendan. Annars är det lågprioriterat. "Har vi det inte i Sverige så är det bara att importera".

Ett stort problem för hela jordbruket är priset på gödningsmedel. Vanligtvis importeras det till stor del från Ryssland, och därifrån kommer ingenting nu. Det höga priset på naturgas gör också att inget gödningsmedel produceras i Europa. För spannmålsbönderna betyder det att det inte lönar sig att driva fram den extra skörd som man kan få med hjälp av gödslet. Man producerar mindre och bristen driver upp priserna på foder.

För mjölkbönderna själva har det blivit mycket dyrt att gödsla den vall man odlar. Enligt Mats Larsson, som driver gården Stallberg på Varaslätten, har priset på kvävebaserat mineralgödsel stigit med 300 procent på ett år. Vallen ska gödslas snart för det som ska skördas i början på juni.

Det finns de som funderar på om man ska gödsla sina vallar om man måste köpa in till extremt höga priser. Om man redan är trängd likviditetsmässigt kanske det inte ens går. Det kanske faktiskt inte är ett val. Då börjar ytterligare en nedåtgående spiral. Det blir dels en mindre volym men också väsentligt sämre kvalitet på det man skördar. Det behöver man täcka upp med mer inköpt kraftfoder som är superdyrt. Det är en start på en spiral neråt som kan bli ganska häftig för den enskilda gården.

Det dyra gödningsmedlet driver upp priset på foder, och i synnerhet det finaste fodret – det som man ger korna för att de ska mjölka de där extra 7–8 literna varje dag. Magnus Svensson på gården Linghem i Östergötland menar att han skulle kunna mjölka 10–15 procent mer än han gör i dag. Han förklarar varför:

Kostnaden på fodret som ger korna det riktigt fina proteinet har dubblerats. Jag håller igen på det. Mina kor mjölkar mindre i dag än jag skulle kunna få fram. När marknaden skriker efter mejeriprodukter producerar inte mina kor så mycket som de skulle kunna göra. Det lönar sig inte. Vi har fått högre mjölkpris men det täcker inte merkostnaderna för insatsvarorna. Mina kor går på sparlåga i dag.

Han är ändå lyckligt lottad eftersom han också är spannmålsbonde och producerar eget foder. De som bara odlar gräs måste köpa in spannmål och färdigfoder till korna.

Tillväxten på mjölkbönder är negativ i Sverige. Svensson, som dessutom är kretsordförande för Arla i Östergötland, tror att utvecklingen kommer att accelerera:

Många avvecklar sin mjölkproduktion. Normalt försvinner ungefär fem procent mjölkbönder per år. Jag tror det kommer bli mer nu, för man ser att med kostnadsläget vi har så lägger vi ner. Sedan det här med växtodlingen ... vi lägger grunden för hela året nu i april och första halvan av maj. Ser vi att det är för dyrt med gödning, utsäde och drivmedel så odlar vi inte och vi använder mindre insatsvaror och vi får ett mindre utfall framöver. Det får ju katastrofala följder, med minskad livsmedelsproduktion när vi borde göra tvärtom.

Sverige är i dag bara självförsörjande till 50 procent på livsmedel. För mejeriprodukter ligger självförsörjningsgraden på 70 procent, men frågan är om den siffran går att höja. Tillbaka till Mats Larsson, som även han är kretsordförande för Arla – i hans fall för Skaraborg. Han ser inte ljust på möjligheterna att öka produktionen i framtiden.

Vi vet erfarenhetsmässigt att de gårdar som avvecklas, de startar inte upp igen, utan de är tappade för alltid. Det finns en risk här att vi tappar gårdar och produktion som vi inte kommer att återhämta. Många gånger att bara dra ner på produktionen löser ingenting, för då står man kvar med ganska stora kostnader. Att vända på det är inte lätt. Det kan tyckas som starka ord, men det ligger mycket verklighet bakom.

Att orka vända på det igen och gasa på så småningom är mentalt jobbigt. Sedan beror det också på hur banken ställer sig till det. Är det gårdar som är trängda så kan det vara det här som får banken att tappa tålamodet.

I en debattartikel från 16 av Arlas kretsordföranden, som publicerades den 5 april, skrev de att vi just nu står inför en situation som utan tvekan är den mest avgörande för svensk livsmedelsförsörjning under vår livstid. Vi frågade Mats Larsson vad det betyder.

Vad gäller livstiden vet man inte vad som väntar framåt, men jag har varit lantbrukare i över 30 år, och varit med om en hel del, men den situation vi står inför nu är oerhört utmanande.

Värmlänningen Stefan Gård säger att bönderna måste få förutsättningar att tjäna pengar, annars får de leta efter andra försörjningsmöjligheter.

Nu har vi snart ett alternativ att sätta solpaneler på gärdena i stället, och tjäna ganska bra med pengar. I stället för att hålla på med det här jordbruket som ingen vill betala för. Då sitter vi där i våra hus med värme men ingen mat.

Den som besöker mejeriavdelningen i en svensk livsmedelsbutik slås av det enorma utbudet av mjölk: standardmjölk, mellanmjölk, lättmjölk och kaffemjölk; högpastöriserat och lågpastöriserat; ohomogeniserad mjölk, gammaldags mjölk, gräddmjölk och minimjölk; laktosfri mjölk i oändligt många former; lattemjölk; mjölkdrycker med chokladsmak eller blåbärssmak.

Då har vi inte nämnt alla yoghurtar, allt smör, all kvarg och mycket annat. Det återstår att se vem som ska producera dessa varor i framtiden och till vilket pris. Stefan Gård efterlyser en långsiktighet i jordbrukspolitiken. Han tycker ofta det känns som att han utövar någon form av samhällstjänst.

Vi ska jobba livet ur oss för att någon ska få mat. Sedan när vi får fram maten kan vi inte ta ut det pris vi vill för då driver vi upp inflationen. Om politikerna tänkte efter en gång till, så. Får vi skatter som är låga behöver vi inte ta ut det högsta priset på marknaden. Då kan vi producera billigare.

Om man benar ned det till vad allt startar med så är det energin. Har vi inte billig eller konkurrenskraftig energi då pajar det inte bara jordbruket utan all industri. Problemet börjar med energi och skatter. Om vi ska få nästa generation att haka på det här måste vi ha förutsättningar för den som kan och vill tjäna pengar. Vi är ju ändå företagare.