Sjukdomarna är obotliga, och leder till döden inom dagar eller till och med timmar efter födseln. Vissa familjer har förlorat flera barn, och den nya tekniken ses som det enda alternativet för dem att få ett eget friskt barn.

Att förse barn med donator-DNA är endast relevant för att skapa effektiva mitokondrier, och påverkar inte andra egenskaper såsom utseende. Inte heller skapar donator-DNA:et en ”tredje förälder”. Det är en permanent förändring, som förs vidare genom generationerna.

Lagen som tillåter donator-DNA infördes i Storbritannien redan 2015, men det är först nu som praktiska försök görs. Det allra första barnet som föddes med denna teknik kom från en jordansk familj, som fick behandling i USA 2016. Uppskattningar ger vid handen att upp till 150 brittiska barn så småningom kan få hjälp med den nya tekniken varje år.

Resterna fick följa med ett tag som proviant när man sökte efter något annat spännande att utrota. (Sedan den mänskliga civilisationens uppkomst har 83 procent av alla vilda däggdjur gått förlorade, enligt en studie publicerad i den vetenskapliga tidskriften Proceedings of the National Academy of Sciences.)

Även om det fortfarande går att hitta välbevarade mammutar djupt ner i permafrosten, så smakar köttet inte särskilt gott efter några tusen år i frysen. Så vad gör den som är sugen på ullhårig mammut till middag? Tolv poäng till dig som säger att det mesta i matväg går att fixa med en nypa DNA i stekpannan.

In på scenen kommer det australiska startup-företaget ”Vow”, som med hjälp av bland annat vetenskapsmän ”återuppfinner mat från grunden för att göra den mer utsökt och hållbar för alla.” De började litet försiktigt med att återskapa mer exotiskt kött från buffel, känguru och alpacka, innan de tog steget över till vaktelkött som tillverkats i ett laboratorium. Det serverades sedan som dumplings på en finare restaurang i Singapore, till 60 lystna VIP-gäster.

Nu till över köttbullen. För att uppmärksamma möjligheterna med odlat kött, och få marknaden att se det som ett mer hållbart alternativ till riktigt kött, valde man att utgå från DNA från en ullig mammut. ”Vi ville få folk entusiastiska över att framtiden för mat skulle vara annorlunda än vad vi sett tidigare”, säger Tim Noakesmith, en av grundarna av Vow, till AP. ”Det vi ville göra var att se om vi kunde skapa något som var en symbol för en mer spännande framtid som inte bara är bättre för oss, utan också bättre för planeten.”

https://twitter.com/Reuters/status/1641153256255569931

Vow presenterade nyligen sin version av mammutkött på Nemo, ett vetenskapsmuseum i Nederländerna. Enligt publiken doftade den nystekta köttbullen gott, och jämförde den med krokodilkött. Men än vet ingen hur den smakar, då forskare inte är säkra på hur moderna mänskliga immunsystem skulle reagera på köttet.

”Vi pratar om mat som inte har funnits på 4 000 år,” säger James Ryall, chefsforskare på Vow, till CNN. ”Jag har ingen aning om vilka allergener som kan finnas i just detta protein.”

Köttbullen var gjord av celler från får, som tillförts en unik mammutgen i form av myoglobin; syrebindande molekyler i muskelvävnad. ”När det kommer till kött är myoglobin ansvarigt för aromen, färgen och smaken”, förklarade Ryall. Eftersom mammutens DNA-sekvens hade några luckor infogades också DNA från afrikansk elefant. ”Ungefär som de gör i Jurassic Park”, avslutade Ryall, och betonade att den största skillnaden är att de inte skapade riktiga djur.

Det kommer att dröja innan du hittar en påse mammutköttbullar i frysdisken, för det är inte enkelt att skala upp en enstaka köttbulle till större volymer. Just nu kan Vow-fabriken bara producera några få kilo kött i veckan, lagom till en lunchhamburgare för de 65 anställda. Men med nytt riskkapital ska de snart bygga en större fabrik för en ökad tillverkning. Samtidigt har andra startup-bolag också säkrat investeringar för produktion i större skala, men finns det en marknad utöver finrestauranger för intresserade gäster med ett elastiskt bankkonto?

Enligt FN har vi nyss passerat åtta miljarder människor, och runt 2050 har vi nio miljarder middagsgäster som vill ha mat på bordet. Det är tveksamt om odlat kött kan mätta alla magar. Om man inte har råd med rent vatten eller har möjlighet att odla spannmål, så lär det inte hamna många mammutköttbullar på tallriken.

Fuller, som även filmade sig själv när han misshandlade lik, inklusive en nioårig flicka, två 16-åringar och en 100-årig kvinna, greps 2020. Det var resultatet av en polisutredning som tidigare kunde koppla mannen till ett 30 år gammalt olöst dubbelmord.

Det var med ett DNA-genombrott som polisen till slut började intressera sig för mannen. Mängden bevis som hittats och som fortsätter att upptäckas, samt antalet vittnen att förhöra, är mycket större än väntat.

Undersökningen fortsätter nu med att försöka utröna hur Fuller kunde utföra sina brott, och hur det kunde gå obemärkt förbi under så många år. Han arbetade som elektriker, och kunde ta sig in i och röra sig obehindrat i sjukhuset med hjälp av sitt passerkort. Gjorde sjukhuscheferna tillräckligt för att trygga verksamheten?

https://youtu.be/nN4pdR79odM

Chai tog balkongvägen in i en tom, nyrenoverad lägenhet i Fujian-provinsen, nära Taiwan, skriver Shanghai Daily. Det fanns kanske inte så mycket att ”ta rätt på”, så han kokade nudlar och ägg, filosoferade över livet och lade sig att sova. Det fanns bara ett problem. Myggen.

För att skrämma bort de blodsugande insekterna tände han myggavvisande rökelse, men två av dem lyckades trots allt fylla upp tanken med ett par droppar blod. Smack! så var de en liten fläck på väggen. Polisen skrapade upp DNA från blodet i de mosade myggorna, och kunde snart matcha resultatet med Chai som nu sitter i fängelse. Han får använda en gammaldags myggspiral nästa gång.

Och i juni arresterades en 69-årig kvinna för att ha kastat en majskolv från ett höghus; den träffade ett åtta månader gammalt barn i huvudet. Polisen kunde snart koppla samman saliven från majskolven med DNA från kvinnan, som arresterades.

Han var drygt 195 cm lång och bedömdes inte ha vägt mer än strax över 70 kilo. Hans ålder uppskattades till mellan 45 och 50 år. Man fann att han tagit emot slag mot huvud och överkropp.

Han var klädd i ljusblå skjorta och ylleslips, och handgjorda engelska läderskor från Church & Co, vilket gjorde att man kallade honom "The Gentleman". Någon hade också fäst skoläster i järn på mannen för att tynga ned honom.

Vid tiden bedömde man att han hade mördats upp till sju månader tidigare.

I höstas grävde tysk polis upp mannen och nu släpper man en nygjord fantombild baserad på en teckning från då han hittades.

Mannen bedöms ha varit en engelsman och nu använder man också hans DNA-profil för att leta efter matchningar i internationella databaser.

Polisen i Wilhelmshaven ber nu folk som tycker att bilden påminner om någon de känt att höra av sig. De har redan tagit emot 50 samtal. Om du känner igen mannen på fantombilden, ring +49 (0)4421 942104.

Solen går upp och tuppen väcker alla i byn. Bönderna gnuggar sömnen ur ögonen och ger sig sakta ut på fältet för att påbörja dagens arbete. Bonden vars åker ligger i utkanten av byn ser plötsligt ett stort dammoln virvlas upp långt borta vid horisonten. Han springer så snabbt han kan in till byn för att ringa i kyrkklockan och varna de andra men det är förgäves. Hästarnas hovar dundrar likt en åskstorm och världen fylls av skrik. Horden från stäppen har anlänt för att plundra, våldta och bränna ned allting i deras väg.

Bilden av den osofistikerade vilden som kommit för att plundra är inte helt rättvis mot de nomader som levde på stäppen. Man skall dock inte sticka under stol med att stäppnomadernas levnadsstrategi alltid baserats på plundring eller tribut från närliggande jordbrukssamhällen. Europa har under sin historia sett återkommande vågor av stäppfolk österifrån. Faran från stäppen har alltid funnits där och varit något som de europeiska kejsar- och konungadömena tvingats förhålla sig till. Även om man, efter stora militära insatser lyckats besegra eller kuva nomaderna har det inom kort tid dykt upp ett nytt hot från stäppen. Ett av de mest gåtfulla europeiska stäppfolken, som i över två hundra år härskade över centraleuropa och stred mot det Östromerska riket var avarerna, som dundrade in på den europeiska scenen under den andra halvan av 500-talet.

De följde den eurasiska stäppen norr om Svarta havet och sen söderut på Balkan där de hotade Konstantinopel (dagens Istanbul). Den östromerska kejsaren försökte nu slå två flugor med en smäll. Han betalade avarerna för att attackera gepiderna, en germansk stam som var fiender till Östrom och befolkade området mellan Alperna, Karpaterna och Balkan (vilket i dag utgörs av Ungern, Slovakien, Transsylvanien samt större delen av Kroatien). Genom att låta avarerna och gepiderna slåss mot varandra skulle båda folkens styrka minska och hotet mot Konstantinopel elimineras. Planen gick dock inte som kejsaren hade tänkt sig.

Långskägg

Avarerna allierade sig med langobarderna (långskäggen), en annan germansk stam som låg i krig med gepiderna, och krossade det gepidiska konungadömet utan större svårigheter. Gepidernas rike passade avarerna som handen i handsken. Särskilt attraktivt var den pannoniska (eller ungerska) slätten, som utgör den västligaste delen av den eurasiska stäppen, där avarerna kunde låta sina stora hjordar beta samt föda upp sina krigshästar. Langobarderna, som helt plötsligt hade ett livsfarligt stäppfolk som grannar började känna sig obekväma. De tog sitt pick och pack och erövrade istället Italien där deras namn lever vidare i den italienska regionen Lombardiet.

Under ledningen av sin khagan (turkiska motsvarigheten till kejsare) hade avarerna nu etablerat ett mäktigt rike i mitten av Europa. De kuvade de omkringliggande slaviska stammarna, utförde årligen räder på Balkan och tvingade den romerska kejsaren att betala tribut. Deras makt var som högst vid år 626 då de, tillsammans med perserna (iranierna), belägrade Konstantinopel med en här på uppemot 80 000 man. Romarna lyckades försvara sig och sänkte persernas och avarernas flottor varpå armén drog sig tillbaka.

Konstantinopel

Efter belägringen av Konstantinopel påbörjades en period av långsamt förfall. Slaverna bröt sig succesivt loss från sina averiska herrar medan frankerna i väst och bulgarerna i öst (ännu ett stäppfolk som anlänt till Europa) successivt erövrade delar av deras rike.

Vilka var då dessa avarer som under en tid hotade och erhöll tribut från självaste kejsaren i Konstantinopel? Deras ursprung har länge debatterats bland historiker utan att man nått någon konsensus. I deras diplomatiska kontakt med Konstantinopel påstod avarerna själva att de härstammade från härskarna av Rourankhaganatet, ett rike med sitt centrum norr om Kina som sedan sträckte sig över stora delar av den eurasiska stäppen. Roraunkhaganatet härskade över stäppfolk av olika etniciteter och krigade mot kineserna i över 200 år. En allians mellan kineserna och ”de himmelska turkarna”, ledde till rikets fall som istället ersattes av det första turkiska khaganatet, ett rike som sträckte sig från Manchuriet till Svarta havets kust.

De himmelska turkarna bestred avarernas påstående och var arga på östromarna för att de allierat sig med avararna vilka, enligt turkarna, var deras undersåtar och slavar som flytt västerut i ett försök att undkomma sina rättmätiga herrar. Vidare förklarade de att dessa avarer inte alls var den före detta härskarklassen från Rourankhaganatet utan ett folk som approprierat namnet avarer (vilket på denna tid var ett respekterat namn på stäppen) i ett försök att höja sin status på den västra stäppen.

Genetisk forskning från början av april 2022 har nu gett oss svaret på denna fråga och det verkar som om de himmelska turkarna farit med osanning denna gång.

I forskningsartikeln har man jämfört historisk DNA från Mongoliet med DNA från människor som tillhörde den avariska eliten. Denna elit (vars gravar identifierats genom den enorma mängden guld, silver, juveler och andra rikedomar som de blivit begravda med) har i stort sett identisk DNA med människor från Mongoliet. Avarerna var alltså ett mongoliskt folkslag och härstammade troligtvis från Rourankhaganatets härskarklass som flydde västerut på stäppen när de himmelska turkarna besegrade dem.

En annan intressant observation som forskningsteamet gjorde var att härskarklassen bland avarerna inte fick barn med den europeiska befolkning de härskade över, utan bibehöll sin distinkt mongolska genetiska profil i nästan två hundra år. Vidare har de inte lämnat några större genetiska avtryck i de europeiska folken som i dag befolkar avarernas gamla rike.

Det är kittlande att tänka sig att mongoliska hästkrigare, jagade av himmelska turkar, etablerade ett mäktigt rike i mitten av Europa för 1 500 år sedan och allierade sig med perserna för att belägra den kristna kejsaren i Konstantinopel. Världen har kanske alltid varit lite mindre än man tror.