Vissa arbetsgivare kräver att de anställda bevisar att de röstat, genom att visa ett finger med bläck. Ett tillslag mot oppositionen, och försök att förhindra en väljarbojkott, ledde till att förstörda valsedlar var enda sättet att protestera, meddelar The Guardian. Hun Sen sa i ett uttalande att detta tolkades som stöd för Candlelight-partiet, och att de skyldiga ska straffas.

Phil Robertson, Human Rights Watchs Asia, sa att Hun Sen nu ”helt har utplånat kvarlevorna av den kambodjanska demokratin, till förmån för ärftlig diktatur som ser ut att vara kopierat från Nordkorea.”

Hun Sens son, Hun Manet har godkänts av det styrande partiet som ”blivande premiärminister”. På fredagen sa Hun Sen att hans son kunde ta över om tre eller fyra veckor. Hun Manet har också liten tolerans för oliktänkande, och har byggt nära band med Kina.

Kommer Kim Jong-uns dotter Ju An ta över efter honom? Frågan har blivit aktuell efter ett par nya bilder på far och dotter publicerats i media. För första gången fick världen en officiell bekräftelse på att han har barn.

Det var under testskjutning av Hwasong-17, en interkontinental missil, som en flicka som är hans dotter var med på bild. Enligt Sydkoreansk underrättelsetjänst rör det sig om Ju Ae, troligen 12 eller tretton år gammal. Hon nämndes första gången i västerländsk media av förre basketstjärnan Dennis Rodman, som besökte landet och Kim 2013.

Ju Ae ska vara Kims andra barn, av totalt tre. Hon höll sin far i handen, och även mamma Ri Sol-ju var med under raketuppskjutningen. En medial debut, planerad in i minsta detalj. Hon hade till exempel klätts upp i svart och rött för att matcha raketens färger. Enligt nordkoreansk statsmedia är missilerna till för att ”skydda våra barn” från amerikanska attacker. De militära lagren ska föras vidare till kommande generationer.

Men är den nu bekräftade dottern ett tecken på att Kim tänker på sina arvtagare? Det frågar sig Justin McCurry, Tokyokorrespondent i The Guardian. Kim är snart 40 och har till och från kämpat med en dålig hälsa. Ett problem är att Ju Ae är kvinna, vilket eliterna i Nordkorea skulle ha svårt att acceptera. Trots att hon är barnbarnsbarn till Kim Il-sung.

https://twitter.com/Freedom_Slips/status/1594087456801927168

Leonid Petrov är expert på Nordkorea på International College of Management i Sidney. Han säger att om det skulle bli en kvinna som efterträder Kim, så blir det hans syster Kim Yo-jong. Hon är redan inflytelserik och har en offentlig position nära brodern.

Han menar också att det är omöjligt att bekräfta hur många barn Kim har, och om han har någon manlig arvinge. Att Ju Ae fick följa med till raketuppskjutningen är för att visa bilden av Kim som en bra pappa, och en god härskare, menar Petrov.

Kim har även tillsatt Choe Son-hui som utrikesminister, landets första kvinna på posten.

Men, än barnen för unga för att kunna ta över, om Kim skulle falla ifrån. Arbetet med att bygga upp ett förtroende för en kvinnlig efterföljare behöver inte gå fort, det finns gott om tid, så till vida att det är den långsiktiga planen. Då kommer ideologisk indoktrinering och pr användas för att skapa förtroende i landet för en kvinna som efterträdare.

Fortsatt spänt läge

Nordkorea kan beläggas med nya sanktioner, efter det senaste testet av interkontinentala ballistiska robotar förra veckan. Något som fått Kim Yo Jong att ilskna till. Hon jämför nu Sydkoreas president Yoon Suk-yeol och landets regering med idioter, som går i USA:s ledband, skriver AFP.

Den här äckliga åtgärden visar än mer tydligt att den sydkoreanska ledningen är en ”trofast hund” och marionett till USA. Jag undrar vilka ”sanktioner” den sydkoreanska ledningen, som inte är mer än en vild hund som fått ett ben av USA, oförskämt ska tvinga på Nordkorea, sade Kim Yo Jong.

Regimen i Pyongyang skriver alltid ut Sydkorea som sydkorea, för att förolämpa grannlandet. Enligt professor Yang Moo-jin, på universitetet i Seol, kommer uttalanden oftast före att man verkställer en provokation. Alltså kan det vara fler missiltester i görningen från Nordkorea. Både USA och Sydkorea tror också att ett fjärde kärnvapentest kan komma.

Det senaste testet av missiler slog ned ungefär 20 mil från Japans kust. Den har dock kapacitet att kunna nå det amerikanska fastlandet. 2022 är ett rekordår för nordkoreanska tester. FN:s säkerhetsråd har kritiserat landet, men Ryssland och Kina har lagt in veto mot nya sanktioner, precis som man gjorde i maj.

Missilen flög 1 000 kilometer på en höjd av 6 100 kilometer, enligt Sydkoreas militär. En något kortare sträcka än den som avfyrades 24 mars, vilket räknas som det mest kraftfulla testet hittills.

USA vill samtidigt att Kina ska använda sitt inflytande mer över Nordkorea. Det är en del av amerikanernas försök att stävja utvecklingen. Japans president Fumio Kishida sade att missiltestet var helt oacceptabelt. USA och Japan höll strax efteråt en gemensam militärövning i luftrummet över Japanska sjön.

Nordkorea och Kina återupptog i september handeln över gränsen, som varit stängd i ett halvår. Det var i april som ett utbrott av omikronvarianten av covid19 föranledde att all frakttrafik upphörde. Detta trots att handeln med Kina är ekonomiskt livsviktig för Nordkorea. Men sedan augusti har Kim deklarerat seger över viruset, och smittosiffrorna är enligt landets statsmedia nu mycket låga.

I oktober uppdagades det att Kina driver en inofficiell polisstation på ett hotell i Stockholm. Enligt kinesiska ambassaden är det ett felaktigt påstående, det handlar om ett servicecenter, där man till exempel kan förnya sitt körkort. Men polisstationerna används som central för påtryckningar mot utlandsboende kineser. Ofta under förevändningen att de deltar i telefonbedrägerier. Men även journalister och andra som kritiserar regimen i Peking är under uppsikt.

En hotellchef säger till SVT att det enbart förekommer hotellverksamhet i fastigheten. Men att det inte är någon hemlighet att den ägs av en kinesisk familj. Det går att boka rum på alla våningar utom den fjärde. Där håller man fortfarande på att ställa i ordning, enligt personalen.

Det är Spanien-baserade organisationen Safeguard Defenders som avslöjar att det finns ett 54l liknande polisstationer i 30 länder runt om i världen. Stationen i Stockholm fungerar mer som en informell polisstation. Ett nätverk av personer utför uppgifter åt säkerhetsbyrån i Kina, på svensk mark. Säpo bekräftar att man har kännedom om sådana kinesiska poliskontor.

Ett bevis för att det rör sig om en polisstation och inte ett servicecenter är ett anställningsavtal. En person har fått en tjänst som ”föreståndare för Servicecentrum Stockholm under Qingtians Polisstationer för utlandskineser under en period om tre år”. Avtalet är signerat av departementschefen på polisen i Qingtian 2018, skriver TT.

I Safeguard Defenders rapport framgår det att Kina har haft ett ökande problem med kineser som lurar människor via telefonbedrägerier. Man har bara perioden april 2021 till juli 2022 förmått hela 230 000 kineser att återvända till hemlandet. Det sker ofta genom påtryckningar, som att ta den misstänkte bedragarens barn ur skolan i Kina. Men också påtryckningar mot andra släktingar och familjemedlemmar.

Nio länder pekas ut speciellt av kinesiska myndigheter och kinesiska medborgare får endast vistas där med godkända skäl.

Det är här polisstationerna kommer in i bilden, som nav i kinesiska myndigheters operationer i andra länder. Verksamheten bryter mot internationell lag och överenskommet samarbete på det juridiska planet mellan Kina och andra länder. Dessutom bryter man ofta mot tredje lands territoriella suveränitet.

https://twitter.com/AThornebrooke/status/1593378996091330560

I Kanada har polisen startat en utredning mot den illegala kinesiska polisverksamheten i landet, rapporterar AFP. I landet finns tre kinesiska poliskontor. Även i Nederländerna har en formell polisutredning startats och de lokala kinesiska poliskontoren har beordrats stängas omedelbart. Två stationer finns i landet, i Amsterdam och Rotterdam.

Det rör sig som väntat inte bara om personer som sysslar med telefonbedrägeri som tvingas återvända. Sheng Xue är journalist och aktivist för mänskliga rättigheter som flyttade från Kina till Kanada 1989. Han har nu utsatts för påtryckningar från den lokala ”polisen” som har kontor bara några kilometer från hans hem. Var ska jag nu fly, frågar sig Sheng.

I Myanmar har upp till 80 000 kineser känt sig tvingade att återvända till Kina, under nämna period från april i fjol till juli i 2022. För dessa skedde följande påtryckningar (utan att någon av de misstänkta utlandsboendes har dömts för något brott).

• Deras äkta hälft, föräldrar och barn skulle bli av med sjukförsäkring och bidrag till mediciner.
• Barnen skulle utestängas från skolor om inte föräldrarna visade sig personligen, båda två, inför registrering vid skolstart.
• Andra i den nära familjen förhindras från att gå med i kommunistpartiet eller militären, från att kvalificera sig för tjänster inom offentlig sektor eller statsägda företag.
• Fastigheter köpta för ”illegala pengar” konfiskeras och personer boendes där vräks.

Dessa typer av påtryckningar har skett främst i nio specifika länder där telefonbedrägerierna ska utgått från. Turkiet, Förenade Arabemiraten, Myanmar, Thailand, Malaysia, Laos, Kambodja, Filippinerna och Indonesien.

”Det finns en växande insikt om att demokrati inte är en perfekt regeringsform, och det kommer inte att fixa allt”, säger Michael Robbins, chef för Arab Barometer, ett forskningsnätverk baserat vid Princeton University i USA. ”Vad vi ser över hela regionen är människor som svälter, människor behöver bröd, människor är frustrerade över de system de har.”

Mer än hälften av de tillfrågade säger att de är mer bekymrade över hur effektiv regeringens politik är, än vad det är för typ av statsskick i landet. Mer än hälften håller också med om påståendet att ekonomin är svag i en demokratisk stat.

Det är bara i Marocko som mindre än hälften, 48 procent, inte håller med om att det behövs en ledare som är beredd att töja på reglerna om det krävas för att få saker gjorda.

Enligt det demokratiindex som sammanställs av The Economist är Mellanöstern och Nordafrika lägst rankade av alla regioner som omfattas av indexet.

När Sjostakovitj behövde hantera att han låtit sig göras till kommunistpartiets poster boy, för att undvika att hans familj skulle skjutas i nån källare, skrev han de mest rasande stråkkvartetterna i musikhistorien. De får bitvis norsk black metal att låta som ett glatt lamm på grönbete. Faktum är att det finns en subgenre med metal-covers på dem. Varenda ton är ett rostigt spett i Stalins öga. När Sjostakovitj skrev den berömda åttonde kvartetten umgicks han med rätt seriösa planer på att ta livet av sig, eftersom han inte stod ut med skammen över att ha tvingats gå med i partiet.

Det må vara eländigt att vara ryss, men äkta rysk oförfalskad vrede är något vackert och upplivande, och den nådde kosmiska höjder under sovjettiden. Kanske att man vågar hoppas på lite sådant under de kommande åren även i väst när räkningen ska göras upp med det moras av totalitärt clowneri som vår civilisation sjunkit ner i.

https://youtu.be/tby5aMrMu6Q

Många har idag orimliga förväntningar på att olika sorters konstnärliga utövare, framför allt kanske skådespelare och musiker, ska vara något slags ideologiska föredömen. Men ideologi är inte nödvändigtvis deras gebit. De har ägnat hela sina liv åt att bli bra på andra saker.

En majoritet av mina ännu verksamma favoritartister inom populärmusik samt favoritskådespelare, särskilt de från USA, har valt att tyst eller öppet tramsa med i det nuvarande årets fasor. De måste, oavsett vad de tycker, låtsas älska BLM och Drag Queen Story Hour, på samma sätt som kineserna 1968 tvingades dyrka en konstgjord mango eftersom Mao sagt nånting om mangos någon gång på fyllan. Jag kan dock fortfarande avnjuta deras konst på dess egna premisser, eftersom jag helt enkelt låter bli att följa dem på Insta.

Jag brukar gå långa omvägar runt den värsta moderniteten när jag konsumerar till exempel ljudböcker och poddar, men ibland letar den sig så klart in indirekt. Vid de tillfällena förstår jag litegrann av hur det är att leva i en diktatur, där man hela tiden måste göra små trosbekännelser till partilinjen. Det är lika genant för den som gör det som den som bevittnar det.

En produkt där jag får stå ut med lite sådan sekundärskam är den officiella Grateful Dead-podcasten, ”The Good Ol' Grateful Deadcast”. Den görs som sig bör av medelålders godmodiga amerikanska nördar, som avhandlar sunda och betydelsefulla spörsmål såsom exakt vilken av kvällarna på Fox Theater i St Louis i oktober 1971 som övergången mellan ”China Cat Sunflower” och ”I Know You Rider” satt bäst, samt exakt vilket av Owsleys specialbyggda slutsteg som Ramrod tappade på Keith Godchauxs tå efter konserten.

Det här är vad podden består av till 90 procent, och gott så. Men eftersom det här är en utsändning från den vinnande sidan i kulturkriget så kan man liksom inte riktigt hindra clownstanken från 2020-talet att sippra in emellanåt. Det hostas och harklas lite ursäktande när 60-talets fria freak-ideal stundtals gnisslar mot den glädjelösa pronomen-rödgardism som blev dess barnbarn. Men de inblandade är för gamla för att vilja stå i centrum för en struggle session, så man bara mumlar rätt saker och går vidare.

Det blir också pinsammare ju längre bort från den faktiska kreativiteten man rör sig. Sin absoluta nadir nådde podden nyligen i ett avsnitt helt dedikerat till akademiker som ägnar sig åt så kallade "Grateful Dead Studies". Ni kan precis föreställa er hur deras röster lät. Och som ni korrekt misstänker fick vi bland annat veta hur frigörande det var för en sociolog att han kunde uppleva "the queerness of [his] Jewish body" när han dansade på Grateful Dead-konserter (autentiskt citat).

Jag hoppas att det filas på en del låttexter, kanske rentav hela filmmanus, just nu, av berömda artister, i samma anda som Sjostakovitjs stråkkvartetter. Så småningom kommer de att hämtas upp från den där dolda mappen på datorn, när den värsta kulturrevolutionen bränt ut sig. Jag ser fram emot det.