På en konferens med andra afrikanska statsledare talade Nigers president Mohamed Bazoum bland annat med Italiens dito Sergio Mattarella och vädjade till Europa att sätta stopp för det stora mottagandet av afrikanska immigranter. President Bazoum vill att europeiska stater skall införa uttalade kvoter för hur många afrikanska immigranter som varje stat kan tillåta och att dessa kvoter skall avgöras enbart av behovet av arbetskraft.

Nigers geografiska position gör det till ett genomgångsland för hundratusentals afrikaner på väg mot Nordafrika och dess hamnstäder för vidare transit mot i huvudsak Italien och Spanien. President Bazoum påpekar att strömmarna av afrikaner mot Europa för med sig stora problem i form av trafficking och att dessa problem kan stävjas med uttalade kvoter baserade på arbetskraftsbehov.

"Tanken att europeiska investeringar i Afrika skulle vara nog för att få ekonomisk utveckling och hindra ekonomiska flyktingar från att lämna sina hemländer är orealistiskt" sade president Bazoum bland annat. "Afrikas utveckling är något betydligt mer komplext" menade Bazoum. Ett annat problem för Bazoum och andra Afrikanska ledare är att de som lämnar deras länder för att söka sin utkomst i Europa oftast är de som är nödvändiga att ha kvar i byarna och städerna i sina hemländer för att det skall finnas några som helst möjligheter till ekonomisk utveckling i Afrika. Det vill säga unga starka män.

https://twitter.com/mohamedbazoum/status/1599891332771610624

För president Bazoum och för Niger och många andra afrikanska länder är det ett rop på hjälp till Europa att immigrationen från Afrika till Europa skall ha måste vara arbetskraftsrelaterad.

Sydafrika

President Cyril Ramaphosa i Sydafrika har hamnat i blåsväder. Sedan polisen fick in uppgifter om att Ramaphosa förlorat stora summor oredovisade pengar på sin farm har en utredning lett fram till den senaste i raden av landets korruptionsskandaler.

Cyril Ramaphosa avsatte sin företrädare Jacob Zuma med löfte om att städa upp korruptionen i landet. Det bör med största sannolikhet tolkas som att Ramaphosa ville ta över utkomsten från korruptionen från sin företrädare.

För Ramaphosa kommer korruptionsanklagelserna olägligt i kalendern då African National Congress (ANC) om några få veckor skall utse partiets kandidat inför det kommande valet 2024.

Affären startade när Sydafrikas tidigare spionchef Arthur Fraser i juni tidigare i år klev in på en polisstation med en anklagelse om korruption och pengatvätt och att president Ramaphosa skall ha försökt att dölja detta genom att inte anmäla att han blivit bestulen på en stor mängd kontanter i olika utländska valutor.

I en redogörelse till polisen berättade Fraser om hur presidentens farm, Phala Phala viltfarm, blivit plundrad av tjuvar vilka kom över kontanter motsvarande ett värde av minst fyrtio miljoner kronor. Vissa uppgifter gör gällande att summan kan motsvara det dubbla av det uppgivna värdet. Polisen startade en utredning för att försöka klargöra varför Presidenten hade stora summor kontanter på sin farm och om dessa var redovisade eller icke. Inbrottet skall ha skett redan 2020 men alltså inte kommit till kännedom innan juni i år.

President Ramaphosa själv hävdar att han var bortrest under tiden för inbrottet och att han anmält händelsen när den väl kom till hans kännedom och att mängden kontanter som försvunnit närmast är att betrakta som försumbara och har sitt ursprung i farmens dagliga affärsverksamhet, viltjakt.

Frasers anmälan innehåller film och foton från övervakningskameror och detaljerade uppgifter om tjuvarna ifråga som enligt uppgifterna skall ha spenderat stora summor pengar på bland annat nya dyra bilar. I kölvattnat på polisutredningen har oppositionspartiet African Transformation Movement (ATM) motionerat i parlamentet om att starta en Sketion 89-utfrågning. Sektion 89 är en process under vilken man kan anklaga och utreda en sittande president om det framkommer bevis på oegentligheter.

https://twitter.com/MDNnewss/status/1602241147061116929

Jacob Zumas ex-hustru Nkosazana Dlamini-Zuma, som förlorade maktkampen om presidentskapet till Ramaphosa 2017, och ett par ministrar har officiellt gått ut och föreslagit att presidenten bör kliva åt sidan efter vad som framkommit i vad media i Sydafrika har döpt till ”Farmgate”. Turistminister Lindiwe Sisulu som utmanar Cyril Ramaphosa och kampanjar mot denne internt i ANC kräver Ramaphosas avgång.

En talesperson för presidenten sa i ett uttalande att presidenten inte har för avsikt att avgå eller att kliva åt sidan med anledning av en ”felaktig anklagelse”. Presidenten kommer således att fortsätta sin kampanj för en ny presidentperiod.

Frågan är om väljarnas bristande tålamod med en president som profilerat sig som en kraft mot mygel och korruption efter ett decennium av Zumas mygel och korruption är tillräckligt för att skaka ANC? Eller har partiet genomsyrat systemet med tillräckligt mycket mygel och korruption för att sitta säkert?

https://twitter.com/Gentlements/status/1601637399054143488

Kenya/Demokratiska republiken Kongo

Kenyas tidigare president Uhuru Kenyatta blev upprörd och uttryckte att mötesdeltagarna uppvisade bristande respekt för hans makt under fredsmötet i Nairobi i måndags. Kenyatta har blivit utsedd av East African Community (EAC) till ledare för de fredsamtal mellan representanter för Demokratiska republiken Kongos regering, de starkaste rebellgrupperna, överlevare och civilsamhälle. Samtalen som har till syfte att få till ett eldupphör efter de senaste månadernas eskalerande militära våld i DR Kongo.

Det är inte bara de interna aktörerna som har intresse av att det råder åtminstone grundläggande ordning i landet. Även grannländer och omvärld vill se att det är ”business as usual” i landet med ofattbart stora mineraltillgångar med möjlighet att berika alla som har ett finger med i spelet.

Det officiella avslutandet av fredsmötet i Nairobi skulle krönas av ett tal av den tidigare kenyanske presidenten. Talet fick dock skjutas upp i sista stund. Flera representanter för de deltagande rebellgrupperna reste sig helt sonika och lämnade de avslutande förhandlingarna med hänvisning till uteblivna utlovade traktamenten.

Man kan se detta som ett försök att sätta käppar i hjulet för fredsprocessen men det kan också vara så enkelt att man behöver de utlovade traktamentena för att ha råd att betala sina hotellnotor i Kenyas huvudstad.

Uhuru Kenyatta var inte road av tilltaget och den bristande respekten för hans person. Kenyatta påpekade att han personligen varit delaktig i att äska medel för samtliga utgifter för mötet och lovade att han omedelbart skulle söka klarhet i vad som låg bakom de uteblivna utbetalningarna.

Kenyatta tillade också att de delegater som lämnat mötet kanske inte förstod att han fortfarande är en mäktig person som har delegaternas ledares öra och uppmärksamhet och att han därför bör visas rättmätig respekt.

Demokratiska republiken Kongos aktuella situation verkar dock inte ha påverkats nämnvärt av fredsförhandlingarna i Nairobi.

The Allied Democratic Forces (ADF) har opererat i North Kivu i Kongo sedan slutet av 1990-talet i gränslandet till Uganda. ADF är en islamistisk rebellgrupp som alltid besvarar regeringsstyrkornas attacker mot dem med att döda civila. Förra året dödade de drygt 1200 civila som svar på insatser mot gruppen. På senare år har ADF splittrats i två delar. En del som fortfarande är lojala med Jamil Mukulu som greps och fängslades 2015 och en gren som förenat sig med Central Africa Province som är en afrikansk administrativ del av Islamiska staten.

Sedan i maj i år så pågår en gemensam militär operation mellan trupper från Kongo och Uganda mot ADF som grundades i Uganda och senare har spritt sitt operativa område in i Kongo.

En annan grupp som har opererat länge i landet är March 23 Movement (M23) och ett planerat möte mellan Kongos president Félix Tshisekedi och representanter från M23 var planerat att hållas i Nairobi, Kenya i mitten av juni. Mötet blev dock aldrig av och ingen information om varför eller vilken sida som ställde in har läckt ut till media. Orsaken till mötet var med stor sannolikhet med anledning av den flera dagar långa strid som bröt ut mellan M23 och regeringsstyrkor i maj.

Samtidigt pågår nu samträning av trupper från EAC-medlemmar i Jinja, Uganda under namnet Ushirikiano Imara 2022. Översatt från swahili betyder Ushirikiano Imara ”Solitt samarbete”.

Efter samträningen är det meningen att trupperna skall kunna sättas in mot "komplexa säkerhetsutmaningar" i regionen.

Kanske är det därför Uhuru Kenyatta nu trycker på för att öka tempot mot de mer än 120 olika rebellgrupperna i Kongo och vill ha gemensam östafrikansk trupp i regionerna Ituri, North Kivu och South Kivu i samarbete med FN:s fredsbevarande styrkor. Vill Kenyatta smida medan järnet är varmt och trupperna samtränade?

Samtidigt kan man notera att Kongo ännu inte har kommenterat Kenyattas vilja att hjälpa på plats snarast.

Något som komplicerar frågan om militär hjälp till Kongo är att två av medlemsländerna, Rwanda och Uganda är två av problemen i den kongolesiska regeringens ögon. Även FN har anklagat de båda länderna för att aktivt stötta olika rebellgruppers operationer i Kongo vilket båda länderna hårdnackat förnekar.

Kanske är den kongolesiska försiktigheten och paranoian befogad? Både Uganda och Rwanda har invaderat Kongo med militär sedan 1990-talet. Inte bara en utan två gånger och fortfarande anklagar Kongo Rwanda för att till och med stötta M23 med egna regeringstrupper.

De områden i Kongo som resten av Östafrika är ivriga att hjälpa till att rensa från rebeller och terrorister är områden rika på naturresurser. Kanske är det så enkelt att alla vill vara med att dela på rikedomarna. En sak är dock säker. FN:s fredsbevarande styrkor i landet har kostat tiotals miljarder kronor och ännu har ingen fred kunnat bevaras. Är Kenyattas till synes goda vilja ett uttryck för chansen att vara på plats när delar av Kongo åter skall fördelas?

Ibland är det de mest oväntade händelser som ger en tillbakablickar i ens eget liv. Nu senast var det protester i en skola i Kaiti, Makueni County, beläget mellan Nairobi och Mombasa i Kenya, som gav mig förnimmelser om min egen skolgång. Föräldrar som har upprörts av att antalet graviditeter ökar snabbt bland flickorna i Muiu Secondary School (14–18 år) och att rektorn öppet berusar sig på khat och cannabis under skoltid.

Flickornas mödrar och även en del fäder samlades till en protest på skolgården där de ville visa sitt missnöje och uttrycka sina krav på att utbildningsdepartementet skall entlediga rektorn från sin tjänst på skolan. Oron att allt barnafödande och ammande skall störa flickornas skolgång måste tas på allvar enligt mödrarna.

Dock tog protesten en oväntad vändning när eleverna började kasta sten på sina föräldrar för att jaga dem från skolområdet. Jag vet inte om det är sexet eller drogerna, eller kanske båda, som eleverna vill säkra tillgången av men förutom stenkastningen så är det inte mycket som skiljer från det högstadium i norra Botkyrka jag själv var tvungen att tillbringa tre år i under det tidiga 1980-talet.