47 personer står åtalade för att ha brutit mot Hong Kongs lag om nationell säkerhet. Åtalet är det största i sitt slag. Några av stadens mest profilerade demokratiförespråkare ställs inför rätta, som Joshua Wong och Benny Tai. De flesta anklagas för subversiv verksamhet då man hållit ett inofficiellt primärval och har hållits i fångenskap i två år. Regeringen i Peking har i praktiken tagit kontroll över den politiska apparaten i Hong Kong.

Men kritiker menar att lagen används för att sätta dit dissidenter. Myndigheter i både Kina och Hong Kong menar dock att den är viktig att upprätthålla, för att undvika oroligheter.

Rättegången hålls i West Kowloon Magistrates Court, och köerna ringlade långa utanför av personer som vill stödja de åtalade. Dessutom var där en liten samling av protesterandes, med budskap som ”Släpp genast alla politiska fångar.”

Det inofficiella primärvalet var enligt åklagarna ett sinistert försökt att undergräva regeringen. Den ska haft som syfte att ta fram kandidater som skulle utmana det vanliga valet och var utfört i ett ”massiv och välorganiserad kampanj”. Målet var att blockera lagar och till slut avsätta den av Peking utsedde guvernören.

Dissidenterna själva menar att man enbart sysslade med vanlig oppositionspolitik. 31 av ”de 47”, som de åtalade kallas i media, har erkänt sig skyldiga och kommer dömas efter rättegången. Här inkluderas både Wong, fängslad tre gånger redan för sin roll i protesterna, och Tai, som tidigare var professor på Hong Kong-universitetet.

https://twitter.com/hkfp/status/1622435358184177665

Bland övriga åtalade kan nämnas journalisten Gwyneth Ho och tidigare lokala parlamentsledamoten Claudia Mo. Rättegången väntas pågå i 90 dagar och genomförs av tre domare utan jury.

Det olagligförklarade primärvalet hölls i juli 2020 strax efter att lagen om nationell säkerhet införts. Runt 600 000 människor röstade. Den kinesiska regeringen var snabba med att säga att omröstningen var olaglig. Det ordinarie parlamentsvalet (i Hong Kong) sköts sedan upp på grund av pandemin.

När den sedan hölls var det med förbehållet att bara kandidater trogna till Kina fick ställa upp. Valdeltagandet var det högsta i Hong Kongs historia.

Den sittande guvernören John Lee valdes med 99,7 procent av rösterna i ett val där 97,74 av invånarna gick till valurnorna. Han var den enda kandidaten, vald av en kommitté av 1 416 Peking-trogna politiker och oligarker.

Kommittén har sedan 2021 också på sitt bord att välja 40 av 90 medlemmar i parlamentet. Man har också kandidater som väljs baserat på geografisk hemvist. Direktvalda kandidater stod tidigare för 50 procent men är efter reformen nere på 22.

Man har också en kommitté som granskar kandidaternas lämplighet. Förnärvarande är 88 av 90 för Peking, en är emot och ett mandat är vakant.

Protesterna i Hong Kong utlöstes 15 mars 2019 och avslutades i mitten av 2020 när myndigheterna återställt ordningen. Demonstrationer med hundra tusentals deltagare skedde och man protesterade också mot polisens övervåld. Vi ett tillfälle tog man sig in och demonstrerade i parlamentsbyggnaden.

Pandemin lade i stort sett band på demonstranterna. Förre guvernören Carrie Lam gick vidare med lagen om nationell säkerhet, som tagits fram av den kinesiska regeringen. Man hade gjort ett försök redan 2003, sex år efter överlämnandet från britterna, men det stoppades då efter enorma protester.

Den nationella säkerhetslagen trädde i kraft 30 juni 2020. Förutom att Peking ges stort inflytande över hela den demokratiska apparaten kriminaliseras också alla former av försök att underminera den sittande regeringen.

https://twitter.com/hkfp/status/1622387288167841792

”Det finns en växande insikt om att demokrati inte är en perfekt regeringsform, och det kommer inte att fixa allt”, säger Michael Robbins, chef för Arab Barometer, ett forskningsnätverk baserat vid Princeton University i USA. ”Vad vi ser över hela regionen är människor som svälter, människor behöver bröd, människor är frustrerade över de system de har.”

Mer än hälften av de tillfrågade säger att de är mer bekymrade över hur effektiv regeringens politik är, än vad det är för typ av statsskick i landet. Mer än hälften håller också med om påståendet att ekonomin är svag i en demokratisk stat.

Det är bara i Marocko som mindre än hälften, 48 procent, inte håller med om att det behövs en ledare som är beredd att töja på reglerna om det krävas för att få saker gjorda.

Enligt det demokratiindex som sammanställs av The Economist är Mellanöstern och Nordafrika lägst rankade av alla regioner som omfattas av indexet.

Denna kontroversiella utnämning har stått i centrum för en het debatt i flera årtionden. 2020 tillsatte universitetet en kommission för att granska frågan ännu en gång. I fredags släppte de sin rapport.

”Universitetets värderingar är motsatsen till fascism och vi kan aldrig vara för ambitiösa när det gäller att försvara demokratiska värderingar, och kämpa för att det förflutnas misstag inte ska hända om igen”, säger rektor Frédèric Herman i en intervju som publicerats på universitetets webbplats. ”Att dra tillbaka titeln från Benito Mussolini skulle ha avlägsnat honom från den demokratiska debatten, något som är kärnan i hur vårt universitet fungerar.”

Benito Mussolini skrev 1904 in sig vid universitetets fakultet för samhällsvetenskap och statsvetenskap. Han återvände senare samma år till Italien, men upprätthöll nära band med Lausanne.