Bakhmut på fallrepet

Striderna i Bakhmut i Donetsk Oblast går kanske mot ett slut. Enligt Wagnergruppens chef Jevgenij Prigozhin finns det nu bara en väg kvar ut ur staden. De ukrainska styrkorna är med andra ord nästan helt inringade av ryska trupper och allierade miliser.

Foton på en förstörd järnvägsbro har cirkulerat i sociala medier. Vissa menar att det var ukrainarna som sprängde den, för att säkra sin reträttväg. Andra påstår att Ryssland sprängde bron.

Från officiellt ukrainskt håll kallar man Bakhmut ett ”fort” man ska hålla så länge det går. Men man säger nu också att situationen nu ser allt värre ut.

https://twitter.com/war_cube_/status/1631588294831087618?s=46&t=6je1plCTJELObuzglXqMqg

https://twitter.com/azgeopolitics/status/1631593173951688705?s=46&t=6je1plCTJELObuzglXqMqg

En färsk video cirkulerar också, där Prigozhin pratar om läget i Bakhmut. I slutet visas tre krigsfångar upp, två ser ut att vara i 18-årsåldern och en är en gubbe. Signalen man vill skicka är att Ukraina nu rekryterar äldre män och pojkar för att fylla ut leden.

https://twitter.com/azgeopolitics/status/1631567054112190464?s=46&t=6je1plCTJELObuzglXqMqg

Rysslands strategi att ockupera hela Donbass, därför är striden om Bakhmut viktig. Just nu beräknas 4 500 civila befinna sig i staden, jämfört med 70 000 innan kriget bröt ut.

Magdalena Andersson höll tal

Sveriges förre statsminister Magdalena Andersson höll tal på Sergels torg i Stockholm på årsdagen. Hon var själv statsminister vid tidpunkten för krigsutbrottet, men förlorade sedan riksdagsvalet i september i fjol.

”Ett år sen Rysslands brutala anfallskrig mot Ukraina. Ett år av helvete för det ukrainska folket." Så inledde partiordförande Magdalena Andersson sitt tal på Sergels torg i Stockholm, ett år efter Rysslands invasion av Ukraina. Budskapet var tydligt – förövarna ska ställas till svars för sina krigsbrott och Vladimir Putin får inte vinna det här kriget” skriver Socialdemokraterna på sin hemsida.

https://www.youtube.com/watch?v=_nI5PBJna4k

Finländsk officer kritiserar Ukrainas armé

I YLE kan man läsa att en finländsk officer som tränar soldater i Ukraina anser att deras armé behöver utbildning. Och är i desperat behov av det. Han menar också att det är önsketänkande av väst att man kommer vinna kriget.

Ukrainarna tror att de är skickliga soldater, säger han. Men du blir inte en bra soldat genom att ligga rädd i en skyttegrav i åtta månader. Det som krävs är utbildning, säger han till YLE.

Officeraren vill vara anonym eftersom han har en hög militär grad i Finland. Han säger också att de ryska styrkorna lär sig av sina misstag, men inte ukrainarna.

Ledarskapet är mycket dåligt, taktiken och stridstekniken likaså, hävdar han. De har tagit sina mallar främst från videospel.

En ukrainsk offensiv är alltid en rörelse på bred front, säger officeren. De klarar inte av att snabbt öppna en bräsch i fronten.

Troligtvis får inte Ukraina tillbaka ens Donbass, menar officeren. Ifall Kiev lyckas komma fram till den frontlinje som fanns när kriget började vore det en avvärjningsseger.

Ukrainarna har en stark strids- och segervilja, men med den här taktiken lyckas det inte, säger han.

Sabotage på rysk mark?

Enligt underrättelsetjänsten FSB har ukrainska sabotörer tagit sig över gränsen in på ryskt territorium. Där har man utfört sabotage mot två byar i Bryanskregionen. Två personer ska ha dött och en tioårig pojke skadats.

President Putin beskrev händelsen som en terroristattack och sabotörerna som nynazister, enligt RT. Han sa också att sabotörerna öppnade eld mot personer som de såg var civila.

Från Kiev menar man att det var ryssarna själva som iscensatt händelsen. Man anser också att det är en direkt provokation att påstå att de skulle röra sig om ukrainska sabotörer. Syftet ska ha varit att skrämma upp sitt eget folk och rättfärdiga kriget och effekterna av det, som fattigdom.

Ukraina och Nato

Kommer Ukraina bli en medlem i Nato? Det är något som det här och nu naturligtvis är omöjligt att svara på. Men från Nato är man övertygade om att Ukraina ansluts ”i det långa loppet”. Det säger generalsekreterare Jens Stoltenberg.

Natos allierade har kommit överens om att Ukraina kommer bli en medlem i vår allians, men att det samtidigt är i ett längre perspektiv, sade Stoltenberg under ett besök i Helsingfors.

Huvudfokuset är nu att Ukraina kvarstår som en suverän nation och därför behöver de stöd.

Vapen till Ukraina hamnar i fel händer

Enligt ett reportage i P1 Dokumentär erbjuds kriminella i Sverige att köpa vapen från kriget i Ukraina. Tullverket ska ha haft detta på känns sedan innan. Snarare har man väntat på att se en strid ström av illegala vapen föras in i landet.

Självklart kommer en del av vapnen som nu går dit, eller som redan finns där som de hade innan, att hamna i fel händer. Och självklart kommer det ske smuggling, säger Jesper Liedholm vid Tullverket till P1.

Enligt Nils Duquet som är internationell vapensmugglingsexpert måste länder i väst vara beredda att se vapen från konflikten komma in i sina länder. Samtidigt som han förstår varför man skickat vapen dit från första början, som hjälp till armén.

Enligt Jesper Liedholm kan det nu komma in kraftigare vapen än vad kriminella i Sverige vanligtvis använder. Som granatgevär eller liknande.

Presidenten och Brad Paisley

Brad Paisley är en välkänd amerikansk country-musiker med 35 singlar på Billboards topp tio-lista genom åren. Han har sålt över elva miljoner album och bland annat skrivit musik till Disneys animerade Cars-filmer.

Nu har han spelat in en ny singel med ingen mindre än Volodomyr Zelinskiy som gäst. Zelinskiy är en rutinerad komiker och sångare, men här pratar han bara (på engelska).

Singeln släpptes på årsdagen av invasionen, 24 februari. Här är presidentens repliker:

Z: Hi, Brad

P: Hello, Mr. President

Z: Happy to see you

P: What's "Same here" in Ukrainian?

Z: Так само. We speak different languages in our life. Yes, but I think we appreciate the same things - children, freedom, our flag, our soldiers, our people. The biggest treasure we have. And friends. And we're proud of our army who defends our freedom and will defend our lives.

Так само. There is no distance between our countries in such values. That is very important to see that they are, ah, really in many, in many things really the same.

https://www.youtube.com/watch?v=qt3WVHLywto

Det första man slås av när man hör William Beckmann sjunga är att det låter som musik från en svunnen tid. En man i smoking i en salong. Något du skulle hitta på en lp hos din morfars bror som inte köpt en ny skiva sedan 1955. Vi lyssnar på William Beckmanns Faded Memories.

Det andra som man slås av är, varför försvann någonsin den här typen av röster från musiken? Visst visst, det finns väl fortfarande sångare som för arvet vidare från easy listening-genren samt lounge-musik, men inom country känns detta både uråldrigt och samtidigt både nytt och fräscht!

Inledande spåret Bourbon Whiskey är en mycket bra introduktion till Beckmanns röst och stil. Det har tagit slut och Beckmann dränker sina sorger. Faktum är att han inte låter särskilt sorgsen alls faktiskt. Tänk, alla dessa problem som för Beckmann kan lösas med en flaska bourbon.

https://www.youtube.com/watch?v=h8kIr4G1xlo

Sin sammetslena röst kombinerar Beckmann inte bara med klassisk country utan det finns även en stor portion mexikanska influenser. Uppvuxen i Del Rio, Texas, talades både spanska och engelska hemma och radion var oftast inställd på mexikanska kanaler. Med åren säger Beckmann själv att han dock graviterade mer och mer mot klassisk Texas-country à la Townes Van Zandt och Radney Foster och då även började skriva och sjunga på engelska. På spåret Danced All Night Long bjuder Beckmann dock på några spanska rader.

https://www.youtube.com/watch?v=X14ov6sSrJc

Ytterligare något som sticker ut med Faded Memories är att fem av sju spår är så kallade "solo writes" av Beckmann själv. I dagens musikindustri är detta synnerligen ovanligt. Nashville vill gärna att några av deras pålitliga hit-skapare ska lägga en hand på lovande artisters musik. De enda som slipper detta verkar vara just dessa låtskrivare när de skriver till sig själva, som Lorie McKenna eller Brandi Carlyle. Att få höra en artist egna oputsade perspektiv både i lyrik musik hör därför till ovanligheterna.

Dock, detta kan kanske även sägas vara det område där jag även tycker att viss kritik kan riktas mot Beckmann, texterna är oftast relativt banala och jag hade hoppats på lite mer specificitet. Beckmann har här möjligheten att ofiltrerat berätta något djupare än att han dricker whiskey efter att ha blivit dumpad. Även om han berättar det ack så vackert tror jag faktiskt att skriva tillsammans med ytterligare någon kompositör skulle kunna vara till Beckmanns fördel.

Ovanstående kan framstå som konstig kritik med tanke på att Danced All Night Long följs av en av skivans två låtar som ej skrivits av Beckmann, nämligen Follow av Eric Paslay. Paslay är just den typ av hit-skapare som många i Nashville arbetar med och det är intressant att se att Beckmann fått spela in en av hans låtar på sin EP. Jag tror att Follow så småningom kommer vara den låt som puffas mot country-radio. Den har ett bra driv, men är kanske inte svulstig nog för kommersiell radio utanför Texas. Den som lever får se. Personligen finner jag det vara en av skivans minst intressanta låtar då Beckmanns röst ej får det spelrum den ges på andra spår.

Follow följs av skivans bästa låt 30 Miles. Beckmann sjunger om en förlorad flamma som flyttade iväg och hur han saknar när det bara var 48,28 kilometer dem emellan. Detta är country när den är som bäst i mitt tycke. Ett par ackord, en melodi och en berättelse från hjärtat. Beckmann har haft den goda försynen att även släppa en välproducerad avskalad akustisk version. Tack!

https://www.youtube.com/watch?v=9TnBzT4RBP0

Skivan fortsätter med ytterligare två spår skrivna av Beckmann själv.

New Woman handlar, föga förvånande, om att Beckmann träffat en ny kvinna och han berättar om det för den förra. Sången är lite tongue in cheek och visar samma humoristiska sida som Danced All Night Long.

In The Dark är en vackert framförd historia om mörkret man kan omslutas av när ett förhållande gått i kras där Beckmann famlar sig fram medan kvinnan gått vidare för länge sedan. Beckmanns röst och text förmedlar väl smärtan i att ha blivit bedragen och övergiven.

https://www.youtube.com/watch?v=LihaOjYKzTs

Skivan avslutas med ett synnerligen udda låtval, en cover av Bruce Springsteens I’m on Fire. Det är i sig inget fel på Beckmanns version, men den känns udda i sammanhanget. Kanske ville man få in lite elgitarrer och ha något lite rockigare att spela på konserter. Det är inte helt ovanligt att artister har med några sådana spår för att ha som temperaturhöjare på turnéer.

Om jag ska lyfta ytterligare någon kritisk punkt måste jag säga att spårordningen inte gifter sig helt. Om man vill tänka på skivan tematiskt framstår det som udda att New Woman kommer före In the Dark men efter Bourbon Whiskey. En idé kan vara att lyssna med start i Danced All Night Long, därefter Follow, Bourbon Whiskey, In the Dark, New Woman och sedan avsluta med 30 Miles (förlåt Bruce!). Då får vi berättelsen om en kärlek vid den mexikanska gränsen, den himlastormande känslan av att vara beredd att följa kärleken överallt, till den krassa verkligheten och uppbrottet, sammanbrottet, kampen att gå vidare och så avslutningsvis att med kärlek se tillbaka på den tid man trots allt hade tillsammans. Nåväl. Man kan ju faktiskt skapa en egen spellista i den ordningen.

Sammanfattningsvis är Faded Memories en otroligt lovande start på vad jag hoppas blir en lång framgångsrik karriär. Beckmann har skrivit ett utgivningsavtal med Warner Chappell och kommer börja turnera med etablerade Texasbaserade artister så som Wade Bowen och Randy Rogers. Framtiden ser ljus ut för William Beckmann och för alla oss som inte kan få nog av hans fantastiska röst.

Vad tänker du på när du hör country? Män i cowboyhattar, vita skjortor, jeans, stora bältesspännen och stövlar som sjunger sånger om sin skördetröska och kvinnor i glansiga paljettklänningar som tar i från tårna på ännu en julskiva ingen bett om? Eller kanske går tankarna till banjospelande inavlade rednecks à la Den sista färden? Kanske tänker du på Johnny Cash, den där filmen med Joaquin Phoenix var ju rätt bra. Eller har du snubblat in på Spotifys omsorgsfullt kurerade popcountryspellista? Bländvita leenden, sånger om pickups på fält, grusvägar och cheerleaders som sjunger George Strait…

Visst visst visst. Det där är såklart country.

Men jag skulle vilja introducera dig till en annan värld, där countryn handlar mindre om söta flickor och grusvägar och mer om liv, lycka, sorg och död. Countryn från gruvorna i Appalacherna. Countryn från de massiva slätterna och oljeriggarna i Texas. Countryn från de riktiga kofösarna i Klippiga bergen. Countryartisterna som levt det liv de sjunger om. Countryn som brukar beskrivas som “tre ackord och sanningen”.

Den här sidan av countryn har såklart alltid funnits. På 70-talet var det outlaw-country med kåkfararen Merle Haggard (som bokstavligt talat såg Johnny Cash 1959 som intagen på San Quentin-fängelset och tänkte, det där kan jag göra med), Willie Nelson, Waylon Jennings och Kris Kristofferson i spetsen.

Outlaw-countryn var baserad på den traditionella countryn, med rötterna i western- och folkmusik. Musiken handlade om den tidens problem, alkohol, krig, kriminalitet. Musikernas talang var svår att ignorera, men deras låtar var ofta allt för smutsiga och farliga för att få spelas på radio. Exempelvis Willie Nelsons Blackjack County Chain förbjöds på countrystationerna när den började bli allt för populär, låten (som skrevs av en annan artist, Red Lane) handlar om hur ett fångarbetslag slår ihjäl sin plågoande, sheriffen, som låtit fängsla fattiga för att använda som gratis arbetskraft. Lite för magstarkt för radio. Dylika historier finns det många av.

Countryns rötter finns i folkmusiken från de brittiska öarna och sedan femtiotalet har country befunnit sig i en dragkamp inte olik den på 70-talet. Nashville dominerar industrin och är mest intresserad av att lägga sig så när popmusiken det bara går, såklart för att göra musiken än mer kommersiellt gångbar. Medans resten av countryamerika istället drar sig bakåt, mot folkmusiken, mot bluegrass, mot outlaw-country, mot western.

Den här strömningen står sig i dag starkare än någonsin och jag skulle vilja introducera ett par artister som jag tycker förkroppsligar country på liv och död.

Sturgill Simpson

Det är omöjligt att göra en sådan här lista utan att börja med Sturgill Simpson. På ett eller annat sätt verkar han vara involverad i det mesta som hänt framförallt på den appalachiska scenen och flera av artisterna i den här listan har antingen samarbetat med, producerats av eller helt enkelt upptäckts av Sturgill. Till dags dato har han släppt fem album och om man ska tro Sturgill själv så blir det inga fler. Planen ska alltid ha varit fem album baserade på “The traditional Christian narrative the journey of a human soul and inspired entirely by a Kris Kristofferson chorus I heard one day while stoned out of my mind when I was 33 years old.”

Dessa album är enligt följande:

• Seminal Album – Past Life: High Top Mountain
• The Soul's Journey Through Space: Metamodern Sounds in Country Music
• Birth and life lessons: A Sailor's Guide to Earth
• Life & Sin: Sound & Fury and Cuttin' Grass
• Absolution – Returning to the light: The Ballad of Dood and Juanita

Till detta har Sturgill även gjort två bluegrassamlingsalbum med låtar från de fyra första skivorna, och han har även alluderat till att det kan komma mer musik under andra former och namn. Men det kan dröja.

Som introduktion till Sturgill väljer jag You Can Wear the Crown, här i en liveinspelning från 2013. En låt från tidigt i Sturgills karriär där hans karakteristiska humor får fullt spelrum samtidigt som låten är en rejäl känga till musikindustrin i Nashville. Som B-sida bjuds Some Days.

https://youtu.be/tNV16tz1NK0

Tyler Childers

Tylers genombrottsplatta Purgatory producerades av, ja du gissade rätt, Sturgill Simpson. Tylers sound och anslag är dock helt annat än Simpsons, borta är den humoristiska aspekten. Tyler bjuder istället ofiltrerat från själen på svärtan och smärtan i livet i Appalachernas bortglömda kolgruvor. Stoltheten blandas med misären, alkoholen och drogerna, tillsammans med ett vemod som är svårt att värja sig från.

https://youtu.be/oOIJecsnaWg

Jag vill även ge ett särskilt omnämnande till Tylers pedal-steel-gitarrist. Världsklass.

https://youtu.be/_lsran_Slzc

Charles Wesley Godwin

Även om Charles Wesley Godwin i sin musik tar avstamp i sin uppväxt i West Virginias fattiga kolgruvsamhällen är hans anslag mer hoppfullt än många andra musiker från regionen. Han berättar om familjerna, gemenskapen, de vackra landskapen och stoltheten över förfädernas hårda slit för att kunna ge honom det liv han fått.

Charles familjekrönika Seneca Creek är en passande introduktion.

https://youtu.be/p3qbGWj3eao

Som B-sida ger jag Coal Country.

https://youtu.be/2sh2g7Oyunk

Morgan Wade

Även om männen dominerar musiken från Appalacherna finns såklart även kvinnor. En av de allra bästa är Morgan Wade. Morgan är från en liten småstad i sydvästra Virginia och har, sina unga år till trots, redan levt ett hårdare liv än de flesta. Detta återspeglas i hennes musik som i mångt och mycket handlar om trasiga relationer, där en underton av våld, alkohol och droger ligger som ett tjockt täcke över hennes önskan att älska och bli älskad.

Morgans röst är inget för ballader, men den passar perfekt för det hon sjunger om.
Det är svårt att inte bli berörd av låtar som The Night där hon på olika sätt ber om styrka att ta sig igenom ytterligare en natt och tittar man på videon framstår det som att ta sig igenom sången i sig är kamp på liv och död. Den typen av autenticitet som nog bara går att köpa med sitt eget liv som insats…

https://youtu.be/IFWzPxDxGBk

Benjamin Tod (Lost Dog Street Band)

Ett kringflackande liv, spelandes på gathörn, för pengar eller för en öl. Likt Morgan Wade har Benjamin inte levt det enklaste av liv. Droger, alkohol och hemlöshet. Under perioder tågluffare. Mycket av detta krönikerat av den eminenta youtubekanalen Gems on VHS. Musiken är lika delar spritromantik som hat mot det egna beroendet. Likt Morgan Wade får jag känslan av kamp för att ta sig igenom nästa låt och nästa låt och nästa låt.

För att ta sig an Benjamin kan det vara bäst att börja från i dag, 2022 och arbeta sig bakåt.

https://youtu.be/Q-BeinPgAf4

Hela vägen till livet på tågen:

https://youtu.be/eR04x5XXAwQ

Om vi rör oss från gruvorna och Oxycontinöverdoserna i Appalacherna, förbi Nashville och mot sydväst, landar vi snart i Oklahoma och Texas. Även här frodas countryn bortom Nashville. Vi bjuds förvisso på fler cowboyhattar än i West Virginia, men musiken är fortfarande rak och ärlig.

Joshua Ray Walker

Det enda som är mer omfångsrikt än Joshuas (enorma) lekamen är möjligen hans sångregister. Nu har jag aldrig varit på någon honky tonk i Texas, men det är där Walker nog känner sig mest som hemma. De fartfyllda humoristiska dängorna så som Bronco Billy's (om att rida en mekanisk tjur) åsido så är Joshuas främst stryka förmågan att via sin karakteristiska falsett låta oss förnimma hans egna sårbarhet blandat med en stor portion vemod och det är när han inte ens försöker dölja detta under lager av ironi som hans musik når sina högsta höjder.

Som du, kära läsare, säkerligen noterat har jag konsekvent valt avskalade (akustiska) live-inspelningar av ovanstående artister. Dessa finns såklart även med Joshua, men jag tycker att videon till hans mästerverk Voices till skillnad från många andra musikvideos vilka mest är distraktioner, lyckas fånga känslan som Joshuas röst förmedlar på ett särskilt imponerande sätt. Bravo Josh David Jordan och Joshua. Bravo.

https://youtu.be/fZqrQ-MdJcE

Zach Bryan

Mellan sina rotationer i den amerikanska flottan började Zach Bryan spela in sig själv med sin telefon och lägga upp sina inspelningar på Youtube. Några vänner tyckte att han borde spela in en skiva och medan han var på permission i Florida passade han på. Initialt ovillig att göra mer än jobba i flottan och spela in låtar på helgerna släppte Bryan ytterligare två album innan han slutligen förra året skrev på ett skivkontrakt och påbörjade inspelningen av sitt riktiga debutalbum. Vari ligger då Zach Bryans storhet? Enkelt, autenticiteten. Det här var aldrig något Zach gjorde för att bli känd, om hans vänner inte övertalat honom att spela in sina låtar hade han nog forsatt att skriva dem bara för sig själv. Sångerna är djupt personliga och berör ofta Zachs egna osäkerheter, saknaden av en allt för tidigt bortgången mor, rädslan att finna och förlora kärleken, alkoholen… och allt där emellan.

https://youtu.be/hyo-lQc6u8o

Var det här nu allt? Nej nej, detta är bara början på kaninhålet, kamrat. Vi har ju inte ens berört bluegrass, eller red dirt, eller Bakersfield, neotraditional, americana och allt det där andra.

Faktum är att även om Nashville fortfarande mest av allt vill ha med Justin Bieber på sina låtar, så är vi långt ifrån 10-talets bro-country och snap-tracks från Los Angeles. Artister som Midland, Jon Pardi, Riley Green, Carly Pearce, Miranda Lambert, Luke Combs, Morgan Wallen, Ashley McBryde, Hailey Whitters och ett gäng andra spelas varenda dag på radiostationerna. Framtiden ser ljus ut och många av musikerna jag presenterat här är på väg in i värmen. Morgan Wade har precis släppt sin skiva Reckless i en deluxeutgåva med ett antal nya låtar. Zach Bryans platta med ett skivbolag i ryggen kommer snart och hans första singel har släppts.

Den autentiska countryns tid är nu. Merle Haggard hade varit stolt.