Den första båten han byggde blev för stor, så han fick slå ut väggen på garaget för att få ut den. Sedan dess har hans båtar och uppfinningar blivit mindre och smartare — rent av genialiska. Han blev förste svensk att ensamsegla runt Kap horn, dessutom i en 5,9 meter lång båt, och självklart utan flytväst! Många har kallat hans projekt galna, men Yrvind själv tror snarare att han är en av få sansade personer som lever. Bedöm själva.

Första gången jag träffade Sven Yrvind, tidigare Sven Lundin, var 2010. I ett stort källarutrymme under ett vanligt hyreshus i Västervik fanns något som hämtat från Skrotnisse och hans vänner. Sven påminde mig om Bertil Enstöring, och hur han i sin ensamhet gräver sig ner i problemens yttersta beståndsdelar, för att då och då komma ut ur tänkarverkstaden med en lösning på problemen. Självklart jagad av byråkrater, i Bertil Enstörings fall, stadsingenjören Ture Björkman. I Svens fall, EU-byråkrater med ständigt nya direktiv.

Sven Yrvind talar snabbare än Bertil Enstöring och han har bättre koll på sina grejer, men det är grejer överallt. Grejer man inte fullt ut förstår, innan Sven förklarat. Till exempel att båten som står halvfärdig mitt i garaget ska vara så liten eftersom styrkan ökar med kvadraten på storleken, medan påkänningarna ökar med kubiken av grejerna. Enklare förklarat betyder det att en liten grej som faller i golvet klarar sig bättre än en stor. Därför är Sven den största förespråkaren av små båtar.

Sven vet vad han talar om. En kortsida av källarlokalen består av ett bibliotek med rullande väggar, troligtvis världens största bibliotek av litteratur om små båtar, på franska, tyska, engelska och svenska.

Problemet med Sven är att få tillgång till hans tid och passion. Ju äldre han har blivit, snart 83 år, desto svårare har det blivit. Han tycker att han har berättat för världen vilka problemen som finns, och hur man löser dem. Nu lägger han all sin tid på att lösa ytterligare problem som han hittat, och som han lyckligtvis fortfarande har ork att lösa. Där ligger nämligen lyckan, enligt Sven.

Jag ser inte misslyckande som misslyckande, jag är stoiker och ser framåt hela tiden. Jag har så många intressanta uppgifter att ta tag i så jag väljer en annan uppgift om jag fastnar någonstans.

Han är av uppfattningen att man troligtvis måste vara född ”på ett visst vis” för att kunna göra det han har gjort. Han är ovanligt analytisk och menar att han tänker i mekanismer, i bilder. Och det är därför, menar han, att han fick så mycket stryk i skolan, av både lärare och elever.

Problemet med skolsystemet

Sven växte upp på en liten ö utanför Göteborg. Hans pappa omkom under kriget så han levde med sin mor, mormor och syster.

Slog man sig sa morsan att en man inte ska lipa. Man skulle härda sig, vet du.

Härdad blev han. I skolan blev lärarna mer och mer irriterade på Sven. De förstod aldrig att han var ordblind, utan trodde att bestraffningarna skulle lösa hans dåliga läsförmåga. Dessutom tyckte hans klasskamrater att de kunde bättra på det genom att spöa honom på rasterna.

Till slut fixade morsan så att jag kom till en privatskola. Det var att gå från helvetet till pardiset. De förstod mig. Jag hade ju bara problem att lära mig utantill. Jag tänker nämligen funktionellt och har svårt att mata in kunskaper i form av etikettlärning, som namn på städer till exempel.

Miljön i privatskolan var perfekt och hans utveckling skenade iväg, för att under värnplikten få sig ett bakslag.

Befälen ville bråka med mig och då kom allt ikapp mig. Allt svårt jag hade upplevt i tidig skolålder. Jag bråkade tillbaka och de satte mig i buren.

Han lyckades rymma och nu var polisen efter honom. Vid den här tidpunkten, 50-talet, hade hans mor träffat en annan man och han valde att ange Sven, så att Sven fick tillbaka sin fängelseplats. Denna gång i Köpenhamn.

Lagarna var annorlunda. Jag fick välja på straffarbetare eller fängelse. Jag ville inte straffarbeta så de placerade mig i högriskfängelse. I en isoleringscell. Jag hade även då mycket att tänka på så jag klarade mig. En psykiatriker övertalade mig senare att skriva under ett papper så jag slapp isolering. Men, jag var tvungen att försäkra att jag var psykopat.

I fängelset hade han träffat en man som övertalat honom att börja läsa böcker när han tyckte livet var för jobbigt. Bland det första han gjorde när han kom ur fängelset, var att besöka biblioteket i Köpenhamn. Han fastnade på böcker om båtar. Han kände direkt att det här var hans grej. Han följde upp det med besök på universitetet i Göteborg, där de lät honom medverka under seminarier trots att han saknade adekvat behörighet. Han blev där i tre år. Sen började han segla, längre och längre bort.

Bekvämlighet är inte lycka

Sven var den första svensk att ensamsegla runt det beryktade Kap Horn, yttersta spetsen av Sydamerika, i en båt på 5,9 meter i längd. Här möter Drakes sund den södra Atlanten och Stilla havet i en livsfarlig kombination av strömmar, hårda vindar, kalla vatten och tillfälligt även isberg.

För bedriften belönades Sven med seglingsvärldens Hall of fame. Han tilldelades Royal Cruising Clubs medalj för gott sjömanskap och bjöds även in till kungahuset för att berätta om hans tankar kring små båtar och stora hav.

Det hör till saken att Sven inte bryr sig om vad andra tycker om honom. När hovet bjöd in till föreläsning förordade de frack, något Sven bara sett på bild. De var envisa med klädsel, vilket inte Sven kunde förstå. Han skulle ju bara prata om segling.

Jag sa till dem att jag kommer i mina kläder.

Och så blev det. Bilden på Sven tillsammans med drottning Silvia och Carl XVI Gustaf är beviset på Svens oövervinneliga integritet. Svens kläder är kort och gott de mest praktiska kläderna man kan hitta, i den mest praktiska och prisvärda butiken man kan hitta: Överskottsbolaget.

Deras blå stuprörsbyxor upphängda runt midjan med en båttamp är vad som krävs. Punkt.

För Sven handlar livet om fokus. Att fokusera på det man gillar och man är bra på, inte slösa tid på fasad och krusiduller. För att nå någonstans måste man också vara beredd att offra något.

Många människor missförstår livet. De tror att komfort är lycka. Tyvärr, den typen av lycka funkar bara på kort sikt eftersom den, liksom drogmissbruk och avbetalningsköp, bränner energi avsedd för framtida välbefinnande. Verklig lycka skapas genom viljans seger över köttet, inte genom bortskämdhet.

Detta är ett av många områden han utforskat i sina tankar guppandes på något av alla hav. Han fortsätter.

De som njuter av ansträngningslös komfort berövas ständigt energi. De tappar ork, blir latare och fetare. De leder till sämre hälsa och att de blir mer uttråkade. Så är det, vet du.

Besvärliga byråkrater

I likhet med många andra skickliga utövare av sitt område, utgår Sven ifrån premissen att kunskap skapar trygghet. Det är inte i närheten så farligt att korsa Atlanten med Svens kunskaper, som för en slutkörd karriärist med en högt flygande dröm om jorden runt-segling och en stor påse pengar. Problemet är att så få är beredda att förvärva tillräckliga kunskaper för att genomföra sin segling, eller för att nå sina mål i stort. Detta tror sig byråkrater kunna göra något åt.

Regler och lagar är utformade för människor som inte behärskar en färdighet, men drabbar dem som gjort läxan. Enligt Sven utgår byråkraten ifrån att människor inte själva kan tänka, och behöver hjälp med allt. Byråkratin skapar också en falsk trygghet, som gör att människor ibland tar på sig för stora uppgifter. Detta fick honom att skriva Med fyra kvadratmeter segel och en åra, något som mest liknar ett manifest och vars innehåll retar upp både byråkrater och delar av båtindustrin. Så här inleder han:

"Stora produktionsbåtar är till sin natur farliga. Att göra dem säkrare genom att göra stuvutrymmena låsbara, installera vattentäta skott och fytelement så att de blir osänkbara och göra dem helt självrätande går naturligtvis, men är för kostsamt och komplicerat för att funka affärsmässigt. Små säkra båtar kan däremot vara lönsamt att producera för att de har naturlagarna på sin sida. Jag antar att det är för att tillmötesgå båtbranschen som EU:s fritidsbåtsansvariga byråkrater inte kräver att oceangående produktionsbåtar skall vara konstruerade för att klara stormar.

https://www.youtube.com/watch?v=86s4VQSG3bw

I sin hänsynslösa vrede är havet grymt, men det är byråkraterna som numera utgör den största faran för oceanseglaren eftersom de tvingar tillverkare att bygga båtar efter regelverk istället för efter havets krav."

Han menar också att detta leder till att många båtköpare siktar på alldeles för stora båtar och understryker ytterligare en baksida: ekonomin.

Bra att veta är, att om du har en produktionsbåt och vill skaffa dig en större av samma typ som är 26 procent längre, kommer den att kosta dig dubbelt så mycket. Den kommer att kräva dubbelt så mycket underhåll. Din irritation, förtret och ilska kommer att växa i samma proportion. Märkligt nog väljer de flesta en båt som är så stor att deras ekonomi blir ansträngd.

Han menar att båtmarknaden översvämmas av dåliga alternativ på grund av bland annat fritidsbåtsdirektivet.

Colin Archer ritade mer sjövärdiga båtar redan hundra år innan fritidsbåtsdirektivet trädde i kraft. Konstruktion av djuphavsseglare har gamla anor och var ett moget hantverk redan på 50-talet. Det behöver inga nymodigheter i form av en massa krånglig byråkrati. När väl byråkrater fått grepp om en verksamhet sväller krånglet som en cancersvulst.

Det som förbättrar en båt är moderna material, menar han. Han anser att klassiska, svenska båtar som Vega har använts framgångsrikt under årtionden i testats i alla tänkbara förhållanden. Därför är de ofta ett bättre alternativ.

Och vad det gäller flytväst är han lika bestämd där.

Jag tycker att man ska fokusera på säkerhetslinor istället för flytväst, men man tjänar inte mycket pengar på att sälja linor.

Yrvind Island

Svens uppfinningar är många och intressanta. Vad sägs om en åra med en mekanism som gör det möjligt att framföra båten genom att vricka åran i en rörelse som liknar en åtta?

På 70-talet uppfann han en ny sextant, stor som en tumnagel och med en vikt på 3 gram. Bris-sextanten skapade så mycket intresse i den maritima världen att det ledde till att han fick en ö döpt efter sig. Yrvind Island är 165 meter lång, 70 meter bred men ligger tyvärr långt ifrån Västervik, nämligen utanför den antarktiska halvön.

Alla delar, inte minst de rörliga delarna, är oerhört genomtänkta. Hans båtar finns väl beskrivna på hemsidan yrvind.com och i hans fem böcker. Hans inställning till patent är som med mycket annat: det är för dyrt.

Det kostar hiskeligt mycket pengar och det är inget jag har så mycket av. Sen varar patent bara i 17 år, och det är svårt att ha koll på vem som missbrukar det på andra sidan av klotet.

Svens båtar liknar inte vanliga produktionsbåtar. Det är inte heller meningen, för det handlar om funktion och innovation. Det är smarta lösningar och bra mekanismer han söker.

Man skulle tro att hans något osociala natur och extremt smala fokus skulle ha avskräckt kvinnorna i hans liv. Han har valt att leva ensam, men i hans böcker berättar han om kvinnor som frivilligt hoppat ombord hans minimalistiska farkoster och följt med över Atlanten utan kunskap om segling.

Ett exempel är de två tjejer som seglade med honom till Kanarieöarna. Väl där skickade de brev till föräldrarna och berättade att de siktade på Brasilien. Föräldrarna blev galna, för tjejerna beskrev också Sven och att han hade byggt båten själv, i en källare i Sverige.

Nu för tiden seglar han alltid själv. Det finns inte plats för någon mer. Men målen är fortsatt stora. Sven har gjort läxan och han vet vad han går för. Nästa resa startar i Irland och är tänkt att gå genom hela Nord- och Sydatlanten innan han vänder norrut vid Kap Horn till Valdivia i Chile. Givetvis i en så liten båt som möjligt. Exlex canoe yawl blir 6,27 meter lång och 1,40 meter bred. Till skillnad från den förra, Exlex minor, kommer denna utrustas med isolerade luckor så att han slipper frysa som förra gången. Båten får tre segel, varav de största blir 3,5 kvadratmeter stora, som en optimistjolles.

https://www.youtube.com/watch?v=n6xR6br7nUw

För alla er som tar er an stora uppgifter, se till att färdas genom livet på rätt sätt. För, som Sven betonar: i en storm är alla båtar små.

För dig som vill veta mer:

Tre boktips för att förstå havet

1. Once is enough

2. Fastnetstormen

3. Fatal Storm: The Inside Story of the Tragic Sydney-Hobart Race

I vår släpps Viaplay-dokumentären Havsfilosofen där Yrvind porträtteras tillsammans med en av de senaste skapelserna.

Allt som behövdes var att ladda ner ett dödsbevis från Socialstyrelsens webbplats. En läkare fyller i blanketten, signerar och skickar in den till Skatteverket. Men ingen kontrollerar om läkaren som undertecknar verkligen finns, eller har läkarlegitimation. Och om man blir drabbad, så får man ordna sin återuppståndelse på egen hand.

”Nu har vi tagit bort det här från vår hemsida för att det inte ska vara så enkelt”, säger Emmelie Pettersén Uggla, jurist på Socialstyrelsen, till DN. Hon anser därför att Socialstyrelsen gjort det man kunnat, men det går fortfarande att leta reda på blanketten på annat sätt.

En person som dödförklaras får sitt bank-id spärrat, liksom passet, id-kort, bank- och kreditkort, försäkringar, medlemskap och hyresavtal. Banköverföringar till planerade betalningar av hyra, elektricitet, prenumerationer och annat ställs in.

Men alla var inte odelat positiva till lagförslaget, och oppositionen lovade att upphäva lagen om de får makten i valet 2023. Parlamentsledamoten Simeon Brown sa i går att det var ”en lösning som letade efter ett problem”, och skulle leda till ännu fler byråkrater, rapporterar The Guardian.

”Klarspråkspolis! Det är vad de kommer att bli. Klarspråkspolisen, som kommer att ha sina skrivplattor och vita rockar, springer runt, tittar över axlarna på alla offentliga tjänstemän, kontrollerar … Skriver de med ord med mindre än en stavelse?”, sa Brown.

”Var inte rädd för klarspråk, ni vältaliga och bildade människor”, sa parlamentsledamoten Glen Bennett under den hetsiga debatten. ”Det här handlar om tillgänglighet. Det här handlar om att använda ett språk som alla kan förstå.” Lagförslaget antogs till slut.

När den två dagar långa kampanjen avslutats återgick de flesta till sina normala namn, men alla kunde inte göra det. Taiwan tillåter bara människor att byta namn tre gånger, något som flera upptäckte när det var för sent. Än i dag står det ”lax” i många id-kort, berättar The Guardian.

Nu diskuterar lagstiftare i Taiwans parlament ändringar i namnförordningen som ska kunna rätta till saken, med åtgärder som avgiftsändringar och ångerperioder. Andra vill att det istället ska bli svårare att byta namn.

Invånarna kritiserade debatten på sina sociala medier, och ifrågasatte att lagen ska ändras på grund av folk som byter namn för sin egen vinnings skull. ”Ta ansvar för era egna liv, alla laxar!”.

Tre år senare har man flyttat in. En hiss har installerats och man har panoramafönster i alla väderstreck. 200 ton betong har avlägsnats från fastigheten. Boarean är 172 kvadratmeter och renoveringen har kostat 15 miljoner kronor. Högsta takhöjd är 3,5 meter och bostaden har tre våningar.

Ägarna vill bygga fyra våningar till i tornet, vilket kommunens tjänstemän är kritiska till. Henry Tervahauta vill till exempel bygga gästsovrum och en hel bostad till. Något som han menar borde vara bra för Knivsta kommun.

Enligt kommunen kan en ytterligare utbyggnad göra att tornet inte ser ut som ett vattentorn längre, utan snarare blir som ett vanligt höghus. Om pelarna byggs in försvinner känslan av att stå framför ett vattentorn.

Men Henry Tervahauta håller inte med, utan menar att vattentornets karaktär kommer framhävas av tillbyggnaden. Kommunens politiker beslutar i ärendet på måndag 25 april.