I veckans skvallersvep från sportens värld kan vi berätta om att Leo Messi fick problem med passet i Kina. Jake Shields kommer ut som vaccinskeptiker. Och basketspelaren Nikola Jokic slänger lagkamrat i bassäng.

Ett dopp i poolen för Jamal Murray

Denver Nuggets vann en historisk första titel i NBA. Folket firade på gatorna i Denver och laget firade givetvis vilt själva. MVP i finalserien blev Nikola Jokic, den 211 centimeter långe serben hade dock ett sista trick i sin repertoar.

I träningslokalerna finns flera simbassänger. Jokic drog ned den något motsträvige lagkamraten Jamal Murray i en bassäng. Jokic följde med ner i vattnet på köpet, precis som den flaska champagne Murray hade med sig.

A championship swim! ??

Jokic throws Murray in to the pool! pic.twitter.com/plu43RzE2v

— NBA Canada (@NBACanada) June 13, 2023

Jake Shields blir totalt anti vaccin

Jake Shields är en före detta MMA-utövare som vunnit fem mästerskapstitlar under karriären. I ett inlägg på Twitter ber han om ursäkt till så kallade anti-vaxxers, som han tidigare trodde var galna vettvillingar.

Han påstår att vaccinen mot covid 19 har misslyckats, och att han talat med dussintals föräldrar var barn fått skador av biverkningarna. Om hela vaccinindustrin är korrupt vet an inte, men många vaccin är inte säkra och effektiva, skriver han.

Men, det är inte bara covid-vaccinen han talar om. Utan samtliga vaccin. Han säger också att han försökt läsa på om många vaccin men att det är mycket komplicerat.

I would like to officially apologize to the “anti-vaxxers” for thinking they were crazy lunatics

After the failure and lies of the Covid vaccine I've talked to dozen of parents whose kids were injured from other vaccines

I'm undecided on if the whole industry is a scam but…

— Jake Shields (@jakeshieldsajj) June 7, 2023

Inte så snygg

Hammarby besegrade BK Häcken i damernas final i svensk cupen. Det pratades en del om nytt publikrekord för svensk damfotboll, men så blev det inte. Nu uppmärksammas också designen på pokalen, som man får säga lämnar ganska mycket att önska.

Vad snygg damernas cupbuckla är! pic.twitter.com/xY7kcANS4u

— Gusten Dahlin (@GustenDahlin) June 6, 2023

Messi fick passa sig

Leo Messi och Argentinas landslag kommer möta Australien i en vänskapsmatch, i Kinas huvudstad. På plats i Peking blev det dock problem för världsstjärnan Leo Messi, som råkat ta sitt spanska pass. Men visumen till Kina var utställda på spelarnas argentinska pass. Det tog två timmar att lösa problemet och ställa ut ett visa till Messi.

???Lionel Messi slmost arrested by China border control Police due a problem with his visa! pic.twitter.com/HpIEztA2gL

— Terror Alarm (@Terror_Alarm) June 10, 2023

Väl på hotellet väntade nästa problem, då horder av kinesiska fans samlats utanför hotellet. Många försökte dessutom ta sig in i hotellets foajé. En person hade till och med lagt 10 000 kronor på ett hotellrum, bara för att kunna bo där och få en chans att se sin idol i verkligheten.

Conor McGregor slår maskot på käften

Conor McGregor är en känd irländsk boxare med ett typiskt irländskt humör. Han är van att ge sina motståndare vänstersläggor i världsklass. Men nu fick en vanlig maskot smaka på den keltiska dynamiten.

I den fjärde finalen mellan Denver Nuggets och Miami Heat knockade han maskoten med en rak vänster. Syftet var att under pausen visa upp sin smärtlindrinssprej, men pr-tricket med att nita maskoten föll inte så väl ut. Maskoten fick uppsöka sjukhus för vård…

Conor McGregor knocks out the Heat mascot pic.twitter.com/X2t4P7LCS2

— Daily Loud (@DailyLoud) June 10, 2023

Jack Grealish gräsligt berusad

Manchester City firade den historiska trippeln hemma i Manchester. Ligan, cupen och Champions League. Nuförtiden är det ju minutiösa tränings- och kostschemata för proffsen. Mycket av den äldre tidens karaktäristiska krökande efter segrar är försvunnet.

En som håller liv i den sortens kultur är Jack Grealish, Birminghamsonen som anslöt till City inför säsongen. Han har minst sagt tittat djupt i flaskan dagarna efter finalen i lördags. I tråden nedan kan man beskåda både bilder och filmer från Grealish firande.

Jack Grealish has been the star of the show during Man City’s treble celebrations ??

Let’s take a look… ?? pic.twitter.com/7acve4zyRm

— Jogo Bonito (@ufcfooty) June 13, 2023

Sveriges ariska landslagstrupp

Truppen till VM i Australien är uttagen. 23 glada kvinnor får åka med ner till fel sida av ekvatorn. Samtidigt måste man säga att svenska damslandslaget inte avspeglar den härliga mångfald som vi fått i Sverige, mycket tack vare nuvarande SvFF-ordföranden Fredrik Reinfeldt. Vi har bara tre spelare med tydligt icke-svenskt utseende, Kosovare Asllani (alban), Zecira Musovic (bosnier) och Madelene Janogy (far från Mali).

Trots att Sverige har minst 500 000 araber har man kapitalt misslyckats med att utnyttja den gruppens dolda potential inom damfotboll. Nej, förbundskapten Gerhardsson, här krävs bättring inför nästa slutspel.

Pirelli kan lämna F1

Pirelli har varit ensamma om att leverera däck till F1 sedan 2011. Nu kan man förlora sin roll som däckleverantör, efter säsongen 2024. Det nuvarande kontraktet löper ut då och konkurrenten Bridgestone ska ha blandat sig i leken, vilket F1Sverige har rapporterat om.

Japanska Bridgestone har tidigare levererat däck till F1, och vunnit flera VM-titlar. Man ska nu ha lagt fram ett imponerande förslag för att kunna ta över från Pirelli säsongen 2025.

I veckans skvaller från en roliga sportens värld bjuds det på boxare som slipper fängelse. BK Häckens vänstersupporter som gick loss på Jimmie Åkessons Mjällby AIF. Och Gudfadern-dramatik i Gamla Ullevis katakomber.

BK Häcken vann svenska cupen

Den största matchen i Mjällby AIF:s historia gick av stapeln förra veckan. Finalen i svenska cupen spelades på Strandvallen mot svenska mästarna BK Häcken och slutade med en svidande förlust med 1–4.

Efterspelet präglades av en del stök och ilska mellan klubbarna. Häckenspelaren Samuel Gustafson blev knuffad i halvtid av Mjällbys sportchef Hasse Larsson. Häcken har faktiskt en del fans i Göteborgstrakten, Vänstertoppen Johan Svensson är en. I ett inlägg på Twitter skrev han ”Skända Åkesson” och ”Bränn Listerlandet”, med en tydlig hälsning till Jimmie Åkesson, Sverigedemokraternas partiledare och den mest kända Mjällby-supportern i Sverige (och förmodligen världen).

https://twitter.com/johansvensson82/status/1659106309159960578

Svensson firar också stolt cuptriumfen med en kebabpizza:

https://twitter.com/johansvensson82/status/1659541957733916674

Jason Denayer och hans tiger

Jason Denayer spelade förut för storklubben Manchester City i Premier League. Numera spelar han i Al-Ahli i Förenade Arabemiraten.

Nyligen delade han en bild på Twitter där han är ute och går med en tiger i kedja. Bilden väckte givetvis starka reaktioner, speciellt bland djurrättsorganisationer.

https://twitter.com/domdyer70/status/1658724864688021504

Hot mot domare

Gais är en klubb i Göteborg med medvind, man ligger i toppen av tabellen i Superettan, trots att man är nykomlingar från division 1. Nu är en ledare inom klubben avstängd efter att ha blivit polisanmäld för hot.

Upprinnelsen var förlusten hemma mot J-Södra. Innan domarna hann gå in i sitt omklädningsrum hade ledaren lagt in tre röda rosor där, i bästa Gudfadern-anda.

Tom Brady dejtar inte Kim Kardashian

Tom Brady och Gisele Bündschen gick skilda vägar. Hon har uppgetts dejta sin judotränare, men Brady har fram tills nu inte varit omgärdad av rykten. Men personer nära Kim Kardashian säger till People att hon och Brady bara är vänner, och har flera gemensamma vänner och affärskollegor.

De har bara samtalat om fastigheter på semesterorter, eftersom Kardashian har planer på att skaffa hus i samma område som Brady har ett i. Än så länge finns alltså ingen romans mellan NFL-legenden och reality-stjärnan Kardashian bekräftad.

Nicolaisen och hans skulder

Rasmus Nicolaisen spelar fotboll i Toulouse. I april petades han i en match av en ganska ovanlig anledning. Han har nämligen lånat 1,1 miljoner av spelare och ledare i klubben. Som han inte kunnat betala tillbaka, vilket av förståeliga skäl inte varit speciellt populärt.

Enligt tidningen L’Equipe gick klubbchefen Damien Comolli in och betalade Nicolaisens lön i förskott, så han kunde börja betala av sina skulder. Nicolaisen har efter det spelat matcher för klubben.

Gervonta Davis slipper fängelse

Boxaren Gervonta Davis har vunnit VM fem gånger. 2020 var han inblandad i en smitningsolycka och riskerade 50 månaders fängelse. Efter att ha kört ifrån polisen i Baltimore krockade han med en annan bil. I den bilen satt fyra personer som alla fick uppsöka sjukhus, en var gravida Jyair Smith.

Domen blir nu tre månaders husarrest och tre års villkorlig dom. Han får också 200 timmars samhällstjänst. Han har också friats i ett mål gällande misshandel av sin ex-flickvän i december 2022.

https://twitter.com/TheSource/status/1661345917209919494

Tomas Brolins skattesmäll

Tomas Brolin var en firad stjärna under 1990-talet och var med och tog brons i USA 1994. Han är känd för att ha drivit företag sedan dess, bland annat inom dammsugarbranschen.

Nu har han åkt på en skattesmäll, sex miljoner kronor tvingas han betala. Aftonbladet rapporterar om upplägget som Skatteverket inte gillade:

”Efter den aktiva karriären har 53-åringen främst blivit känd för dammsugarmunstycken. I kampanjer, tv-program och senare sociala medier har han marknadsfört produkter för ett företag han varit styrelseledamot i.

Brolin har också signerat munstycken som sålts. I bolagets regi har han följt med vinnarna av en tävling till Paris och han har själv åkt till Italien och Sydafrika för att sälja in produkten.

Men formellt har han inte varit delägare, utan haft ekonomiska intressen i företaget genom en kapitalförsäkring på Bermuda och ett holdingbolag på Cypern. På så vis har han kunnat omvandla tjänsteinkomster till skattefria uttag.”

Enligt Skatteverket har Brolin varit ”verksam i betydande omfattning” i bolaget. Intäkterna för åren 2014 till 2018 höjs därför kraftigt retroaktivt.

Tyson Fury, Terence Crawford, Devin Haney eller Bam Rodriguez? Nej, en översikt över proffsboxning måste börja med Saul "Canelo" Alvarez, även 2023.

I maj förra året gjorde den rödhårige mexikanen sitt andra besök i den tyngre klassen lätt tungvikt, och det slutade med förlust. Ryssen Dmitrij Bivol vann säkert på poäng.

I höstas besegrade Canelo rivalen Gennadij Golovkin, och trilogin fullbordades. Två segrar och en oavgjord. Mexikos nationalhjälte är med det fortfarande odiskutabel världsmästare i supermellanvikt.

Sedan opererade han vänsterhanden, och i december fick han en staty rest över sig i hemstaden Juanacatlán. Prognosen säger att han kan boxas igen i maj.

Promotorn Eddie Hearn pratar om att Canelo ska komma över till London och möta engelsmannen John Ryder i maj. Själv vill han helst ha ett returmöte mot Bivol, vilket kan bli aktuellt i höst.

Tungviktsklassen

Som vanligt snackas det mycket och boxas lite mellan de bästa tungviktarna. Men ska vi äntligen få se en match där vinnaren kammar hem alla fyra världsmästarbältena? Fan tro't, men han har haft fel förr.

Just nu sitter Oleksandr Usyk på tre bälten och Tyson Fury på ett. Furys promotor Frank Warren ska enligt egen utsago ha skickat ett kontraktsförslag till Usyks team om en match i början på mars. I så fall troligtvis i Saudiarabien

2022 fick vi bara se tre riktiga toppmatcher. Det var VM-matcherna Tyson Fury mot Dillian Whyte och Oleksandr Usyk mot Anthony Joshua, och så var det matchen mellan Joe Joyce och Joseph Parker.

Britten Joe Joyce visade att han tillhör de allra bästa och frågan är vem som vill möta honom. Han verkar vara helt ostoppbar. Fråga Parker, som träffade med det bästa han hade men Joyce bara fortsatte framåt. Riktiga Ivan Drago-vibbar, och i detta fallet vann "Drago", det vill säga Joyce, på knock i elfte ronden.

Joyce har tagit sig in bland topp-fem i världen, och kanske är han till och med topp-3. Förutom honom och världsmästarna så ska där räknas in tidigare världsmästarna Anthony Joshua och Deontay Wilder.

Är det i år som mötet mellan Joshua och Wilder – matchen det snackats om i sex år – blir av? Det är inte omöjligt. Båda är just nu en bit från en ny VM-match och segraren i en match mellan dem skulle segla upp som den stora utmanaren. Det blir i så fall först till hösten. Joshua är i färd med att byta tränare och letar efter en något lättare motståndare att boxas mot i vår.

Wilder kommer förmodligen, och förhoppningsvis säger boxningsfansen, möta Andy Ruiz i vår. Det skulle också bli en match mellan två före detta världsmästare, som samtidigt är de bästa amerikanerna i världen just nu. Talangen Jared Anderson får ursäkta.

Nyzeeländaren Joseph Parker har en match bokad till den 21 januari mot engelsmannen Jack Massey.

Sveriges hopp

Vår egen Otto Wallin står och stampar i karriären. Han är svårplacerad på en världsranking men kan sägas ligga runt 10–12:e plats.

Wallin har svårt att få till en match mot någon av de tio bästa i världen. Matchen som aldrig blev av mot Dillian Whyte kanske kan bli av i år. Whyte förlorade mot Fury och imponerade inte i comebacken mot Jermaine Franklin. För honom kan det vara rätt att gå en match mot Wallin i stället för mot någon av de allra bästa.

Wallins problem är att hans promotor Dmitry Salita är för liten. Han är en dvärg, bildligt talat, jämfört med de största. Han ropar och kräver att Wallin förtjänar en toppmatch, men det är få som lyssnar. Nu när Anthony Joshua letar ny motståndare så ropar Salita igen. Om vi har tur så får vi se Joshua–Wallin i vår.

Joshua förväntas både träna inför och gå nästa match i USA och Wallin har sin hemmaplan i New York, men just nu verkar australiensaren Demsey McKean ligga i tätposition för en match mot britten.

Halvtunga klasser

Dmitrij Bivol försvarade sitt bälte i lätt tungvikt mot Canelo Alvarez och anses numera som en av de bästa alla kategorier. Matchen alla vill se är den mot landsmannen Artur Beterbiev, som har de tre andra bältena. Ryssmötet blir i så fall av senare under året. Beterbiev ska först gå en intressant match mot engelsmannen Anthony Yarde den 28 januari.

Boxningsintresset är alltid nära febernivå i Storbritannien. Nästa stora temperaturhöjare är ett inhemskt möte i mellanvikt den 21 januari, när Chris Eubank Jr möter Liam Smith.

I weltervikt kan man bara fortsätta hoppas att mötet mellan amerikanerna och världsmästarna Terence Crawford och Errol Spence blir av. Vinnaren skulle bli den odiskutable mästaren.

Britten Lawrence Okolie ska försvara sitt WBO-bälte i cruiservikt mot nyzeeländaren David Light den 11 mars.

Lätta klasser

I lättvikt regerar Devin Haney som odiskutabel världsmästare. Men utmanarna är många. Två av dem, Gervonta "Tank" Davis och Ryan Garcia försöker i stället få till en match mot varandra i april. En match som kommer röna stort intresse. "Hoodens" egen Tank Davis mot Instagramsjärnan Ryan Garcia.

I bantamvikt fortsätter japanen Naoya Inoue regera. Motståndet är mer eller mindre uttömt och den odiskutable mästaren kanske rör sig uppåt för att bli världsmästare i en fjärde viktklass.

Förra årets stora stjärnskott var den unge amerikanen Jesse "Bam" Rodriguez, som blev WBC-världsmästare i flugvikt. Det är inte helt spikat, men det ser ut som att han möter mexikanen Cristian Gonzalez om WBO:s vakanta titel den 8 april.

Mexikanen Juan Francisco Estrada är fortfarande kung i viktklassen. Efter segern mot nicaraguanen Román González i december innehar han både WBC- och IBF-bältena. Han har ingen ny match planerad men kanske får vi en match om alla titlarna mellan honom och Rodriguez i höst?

En reporter från Boxing King Media bad Bridges att förklara sin outfit, varpå Bridges svarade: ”Jaha, vad menar du med att förklara min invägningsdräkt?”, och visade upp den spetsprydda bysten och tatueringen med adressen till Onlyfans-kontot.

https://twitter.com/EbanieBridges/status/1606023111186456595

Den bittra rivalen Shannon O’Connell har tidigare liknat klädseln vid en strippas, men ångrade sig antagligen när hon fick så mycket stryk att domaren tvingades bryta matchen. Bridges behåller därmed sin mästartitel i bantamvikt.

https://twitter.com/EbanieBridges/status/1605118966036324354

Världsmästaren avslöjade tidigare i år att hon tjänar en mindre förmögenhet på att sälja sina svettiga strumpor, träningskläder och bilder på sina fötter till intresserade fans. En annan glamorös fajter men i MMA, Paige VanZant, tros dra in 20 miljoner kronor om året på sitt Onlyfans-konto; återstår att se hur Bridges framgångar med det nystartade kontot med busigt innehåll utvecklar sig.

https://twitter.com/fightnfitbabes/status/1601285295311564801

Pacquiao var vid tillfället 21 år gammal, och gick tio ronder mot Hussein i en titelmatch i WBC International-tävlingen i bantervikt. Matchen gick år 2000, nära Filippinernas huvudstad Manilla.

https://www.youtube.com/watch?v=IdSGC2PmpZU

Padilla är annars mest känd för att ha dömt Thrilla in Manila 1975 mellan Mohamed Ali och Joe Frazier. Han erkänner nu att han hjälpte Pacquiao genom att förlänga nedräkningen till tio, när landsmannen låg på marken och var halvt utslagen, i fjärde ronden.

Jag är filippinier och alla som är filippinier tittar på matchen, så jag förlängde räkningen. Jag vet hur man gör, sade Padilla helt skamlöst.

https://twitter.com/HotBoxingMinute/status/1597272726989070336

Erkännandet kom på World Boxing Councils Youtubekanal, strax efter han blev invald i Nevada Boxing Hall of Fame.

Hussein har kommenterat erkännandet och säger att det är en travesti och äkta orättvisa. Padilla borde konfronteras, i sportens namn, menar han.

Pacquiao som gick i pension i fjol, vid en ålder av 43 år, har ännu inte kommenterat erkännandet.

Oleksandr Usyk försvarade sina VM-titlar. Han vann returmötet mot Anthony Joshua på poäng, och vill nu möta Tyson Fury.

De tre domarnas beslut var inte enhälligt och poängsiffrorna skrevs till 116–112, 115–113 och 113–115. Att den ena domaren ville ge segern till Joshua är anmärkningsvärt. Britten var något bättre än i första matchen och träffade med en hel del kroppslag, men Usyk var utan tvekan den bättre boxaren.

Usyks överlägsna fotarbete och rörlighet gjorde att Joshua blev stillastående stora delar av matchen. Först i åttonde ronden tog matchen fart på allvar. En jämn rond med högt tempo där Joshua lyckades pressa Usyk med slag mot kroppen.

Den nionde ronden var Joshuas bästa. Han träffade med ett flertal kombinationer som tvingade Usyk på defensiven. När man trodde att Joshua hade hittat en vinnande koncept kom Usyk i stället ut och dominerade rond tio. Momentumet hade skiftat tillbaka och Usyk kontrollerade ronderna elva och tolv.

Slagstatistiken visade att Usyk träffade med 170 slag mot Joshuas 124.

Usyk dedikerade segern till sitt land, till sin familj och till alla soldater som försvarar landet. Han fick sedan frågan om han vill möta Tyson Fury som innehar mästarbältet han saknar.

– Jag är säker på att Tyson Fury inte har dragit sig tillbaka. Jag är övertygad om att han vill möta mig. Jag vill möta honom. Om jag inte boxas mot Tyson Fury så tänker jag inte boxas alls, svarade den 35-årige ukrainaren.

Filip Hrgović vann med stora besvär på poäng över Zhang Zhilei. De två hårtslående tungviktarna växlade slag med varandra i en underhållande match och båda var slutkörda när de gick i mål efter tolv ronder.

Callum Smith besegrade Mathieu Bauderlique på knock i fjärde ronden (med en vänsterkrok). Som alltid händer det saker när britten boxas och Bauderlique gick inte och gömde sig. Smith är en världsklassboxare och fransmannen boxades lite för ärligt och modigt för sitt eget bästa.

Badou Jack vann på poäng mot Richard Rivera med domarrösterna 2-1. Jack var den som pressade, och han slog tyngre än sin motståndare. Men slagfrekvensen var alldeles för låg och den rörlige Rivera kunde göra matchen jämn.

Usyk och Joshuas karriärer

För tio år sedan vann Oleksandr Usyk och Anthony Joshua OS-guld i boxning i London. Usyk i den näst tyngsta klassen och Joshua i den tyngsta. För ett år sedan möttes de inför 65 000 åskådare på Tottenham Hotspur Stadium i London. Usyk vann på poäng och erövrade Joshuas världsmästarbälten.

Ukrainaren Usyk hade nått sitt mål att bli världsmästare i tungvikt. Superstjärnan Anthony Joshua fick för andra gången lämna ifrån sig sina titlar. Första gången var när han förlorade mot den lönnfete Mexikoamerikanen Andy Ruiz Jr i Madison square garden 2019, och 2021 var det på hemmaplan i London mot en liten dansande kosack.

https://www.youtube.com/watch?v=g18PBkGs1SA

Joshua tog revansch mot Ruiz Jr ett halvår senare och vann tillbaka sina titlar. Nu vill han göra samma sak igen, och vinna tillbaka dem från Usyk.

https://www.youtube.com/watch?v=7R9q28tiuNQ

Usyk spenderade sina fem första år som proffsboxare i viktklassen cruiservikt. Där eliminerade han allt motstånd och blev odiskutabel världsmästare efter att besegrat ryssen Murat Gassiev i Moskva. Efter en sista match i viktklassen där han knockade populäre britten Tony Bellew i åttonde ronden valde ukrainaren att gå upp till tungvikt.

https://www.youtube.com/watch?v=fr1hUfi6Unk

Världsmästartitlarna

Matchen gällde WBA:s, IBF:s och WBO:s världsmästartitlar. Den fjärde stora organisationen WBC:s världsmästare heter fortfarande Tyson Fury, som ena stunden säger att han lagt handskarna på hyllan och nästa stund inte har det. Senaste beskedet från WBC är att Fury har till 26 augusti på sig att lämna definitivt besked. Det är ingen större överdrift att säga att hela boxningsvärlden vill se en match mellan Fury och vinnaren i kvällens match, så att en enda världsmästare kan utses. Dessutom vill hela Storbritannien se en match mellan Fury och Joshua, även om den inte skulle gälla en VM-titel.

Det finns ingen stor turnering som utser världens bästa boxare, och om inte alla i toppen har mött varandra så tvingas man spekulera och gissa. Det kan vara Oleksandr Usyk och det kan vara Tyson Fury. Om Anthony Joshua tar revansch mot Usyk i kväll så kan man föra in honom i leken igen.

Av tradition anses The ring magazines ranking vara neutral (även om inte alla är överens om det) och tidningen delar också ut sitt eget mästarbälte. I ett mycket smart drag en gång i tiden lånade de ut sitt bälte till Rocky-filmerna, vilket gjorde det ännu mer ikoniskt. Nu har de tagit ifrån Fury mästarstatusen och i stället bestämt att den som vinner kvällens match kommer att få The ring-bältet.

“Don, I’ll pay you the money.”

Det var Sam Garetts sista ord innan han slogs ihjäl över en spelskuld på öppen gata av Don King. En skuld på 600 dollar till en Don King som drev illegala lotterier, vadslagning och utpressning. En Don King som redan dödat tidigare.

Då, 1954, sköt han ihjäl en inkräktare som bröt sig in i en av de lokaler där King arrangerade illegalt spel. Då var han visserligen inte King, eller ens en Don ännu.

Enligt polisen Bob Tonne som grep King så låg Garett blödande på trottoaren när Tonne beordrade King att släppa Magnum-revolvern han höll i sin hand. När Tonne sedan böjde sig ner för att plocka upp revolvern på Cedar Avenue såg polismannen den 195 centimeter långa och 115 kilo tunga King avsluta misshandeln med en sista dödande spark mot Garetts huvud.

På gatorna i East Side i Cleveland, Ohio, när han slog ihjäl Sam Garett var han fortfarande känd som "Donald the Kid" och efter att ha undsluppit straff för det dödliga skottet i ryggen 1954, då det var självförsvar mot en inkräktare med avsikt att råna stället, så åtalas han nu 1967 för mord av andra graden.

Mord av andra graden med en straffskala som i bortre änden ger livstid i fängelse.

Men direkt efter ett möte mellan domaren och Kings advokat så ändrades oförklarligt brottsrubriceringen till dråp.

Benådad efter att ha suttit i fängelse i endast tre år och elva månader kom en, enligt King själv, reformerad man ut i frihet. I fängelset Marion Correctional Institution sade han sig ha ägnat all tid åt att studera allt från de klassiska grekiska filosoferna till Shakespeare. Hur noggrant han studerade klassikerna är svårt att veta men har man hört Don King prata så vet man att han inte bara pratar snabbare än de flesta rappare rappar utan även utan svårighet kan klämma in citat från två klassiska tänkare eller författare i samma mening och detta utan att blinka eller andas där emellan.

Det som tände Kings gnista och intresse för boxning var när han på radion i fängelset lyssnade på den första fighten mellan Mohammad Ali och Joe Frazier. Den redan slipade King insåg att det fanns snabbare och, åtminstone tillsynes, vitare pengar inom boxningen.

Att King hade lärt sig att använda sin talang till att engagera viktiga personer för sin egen sak förstår man när man ser att frigivningsnämnden vägde sitt beslut för frigivning på de tongivande personer som skickat brev för Kings försvar. Där hittar man personer som pastor Jesse Jackson och Coretta Scott King, änka till Martin Luther King Jr för att nämna de för oss svenskar mest namnkunniga.

Don Kings svada och vana att förhandla med hala typer var de verktyg han behövde för att arrangera sin första boxningsgala 1972. Dock hade han några hinder att övervinna men man kan konstatera att redan här så kan man klart se den Don King uppträda med fräckhet, list och diverse halvlagliga övertalningsmetoder för att få allt att utspela sig efter Kings manus som vi sedan sett allt sedan dess.

Den "Donald the Kid" som alltid rörde sig med sedelbuntar i varje ficka på sin kostym ville hitta en väg till succé. Don King var hungrig på framgång.

Eftersom King hade haft en framgångsrik nattklubb under åren i East Side så hade han också ett kontaktnät som få andra. När King nu skulle ge sig in i boxningsvärlden så kontaktade han sin vän, sångaren Lloyd Price. Lloyd Price namn ligger kanske inte längst fram på musikälskares tunga längre men han hade en jättehit med låten Personality 1959 och kanske framför allt så hade han en hit med sin låt Lawdy Miss Clawdy som senare nådde ut i alla vardagsrum genom Elvis Presley.

Lloyd Price kände Mohammad Ali och nu vill King att Price skulle introducera de två för varandra.

Sagt och gjort. Så snart King fått en chans att prata med Ali så står han med ett löfte om att Ali skulle ställa upp och hjälpa King. Men hur? Med vad? King anlitar en advokat, Clarance Rogers, som i sin tur är bekant med demokraten George L. Forbes som satt i Cleveland City Counsil, alltså den lagstiftande delen av styret i staden Cleveland.

I ett möte på Clarance båt så diskuterar de hur de bäst skall kunna dra nytta av att världens för tillfället mest omtalade boxare just har lovat King att vara behjälplig.

Forbes pekar på en artikel i lokaltidningen och utropar ”Där har vi det”.

I tidningen framför männen på båten pekar Forbes på en artikel om Forest City Hospital. Ett sjukhus startat av svarta, med svart personal som inriktar sig på att hjälpa den svarta delen av befolkningen i Cleveland. Som nu får uppmärksamhet i pressen för att det är nedläggningshotat.

Så planen blir att arrangera en välgörenhetsgala där inkomsterna från galan skall skänkas till sjukhuset.

Det finns dock ett litet problem på vägen. Don King får på grund av sitt nyss avtjänade fängelsestraff inte arrangera någonting som juridiskt eller ekonomiskt ansvarig. King behöver en medarrangör. Lotten faller på den bäst lämpade. Don Elbaum.

Don Elbaum, en vid den här tiden redan väl etablerad boxningspromotor med ett eget stall av boxare, som arrangerade sina första matcher redan under Willie Peps glansdagar. Don Elbaum som lika mycket som Don King personifierar boxningens andra sida av medaljen. När Sugar Ray Robinson firade 25 år som professionell boxare så bjöd Elbaum på en storslagen kändismiddag för att fira händelsen. Alldeles i slutet av middagen så höll Elbaum ett storslaget tal till hedersgästens ära och överlämnade ett par boxningshandskar, de handskar Sugar Ray Robinson hade burit vid sin första seger i Madison Square Garden ett kvartsekel tidigare.

Sugar Ray blev förstås tårögd av varma känslor men när en fotograf föreslog att han skulle ta på sig handskarna upptäckte Sugar Ray att det var två vänsterhandskar.

Don Elbaum hade plockat upp dem ur något sopkärl i någon närbelägen träningslokal på väg till festen medan han slipade på sitt tal.

Elbaum nås av ett telefonsamtal en fredagsförmiddag då han är på väg mot Buffalo i New York där han arrangerat en gala. I telefonen är det, den för Elbaum bekante, senatorn för Ohio som presenterar sig och säger till Elbaum att han har en Don King med följe som vill växla ett par ord med Elbaum.

Efter att ha utväxlat artighetsfraser med varandra och King propsat på att Elbaum skall kalla honom Don kort och gott så förklarar King att han och hans sällskap vill ha ett möte med Elbaum och det under innevarande fredag. Elbaum svarar kort att det är omöjligt då han är på väg till ett arrangemang och inte förväntas vara tillbaka innan måndag.

Don King ökar insatsen och säger att han och hans sällskap kommer att sitta kvar på senatorns kontor, med senatorn, tills Elbaum dyker upp.

När senatorn återfår telefonluren och Elbaum frågar vad det är för galning han precis har talat med svarar senatorn trött att hur som helst så kommer han att vara fast där han sitter till Elbaum dyker upp.

Klockan sex på kvällen kliver Elbaum in på senatorns kontor och Don King har nu fått den medarrangör han måste ha för att kunna genomdriva evenemanget.

Dags att fråga Lloyd Price om ytterligare en tjänst. King vill ha en rejäl gala. Musik, mode och boxning, biljettköparna skulle få valuta för pengarna! Och Price får artister som Wilson Pickett och Marvin Gaye att ställa upp. När alla andra börjar undra hur man skall kunna sälja tillräckligt med biljetter för galan så sitter King lugn i båten. Don King, mannen som har arrangerat illegala lotterier i ghettot i flera år ringer upp sina springpojkar och mot provision så sålde de även biljetter till alla lottköpare på sina listor. De hann knappt ut på gatorna innan de kom och hämtade fler buntar med biljetter. Slutsålt.

Efter konserterna och Mohammad Alis uppvisningsboxande, några lättsamma ronder mot lokalpolitiker och en avslutande tre-rondare mot Terry Daniels, så räknade King in inkomsterna. 81 000 dollar fick man in på biljettförsäljningen.

Sjukhusledningen på Forest City Hospital jublade. En stund.

När sjukhuset tog emot de intjänade pengarna så var det 17 000 dollar kvar. Enligt alla inblandade på Kings sida av saken så var mellanskillnaden kostnader. Med tanke på vilka artister som var bokade och hyra för Cleveland Arena så kanske just den här delen av Kings historia med inte helt snygga affärer faktiskt stämmer. Trots det kände sig sjukhuset lurade och mönstret känns igen. Rekordinkomster i ena änden, Don King får sin del men alla andra tycker att det fattas en del av vad som utlovats.

Don Elbaum har alltid hävdat att den här galan var det största han har presterat. ”Jag introducerade Don King för boxningen. Det är det bästa och det sämsta som har hänt boxningen någonsin.”

1900-talets största boxningshändelse var, så här i backspegeln, utom tävlan "The Rumble in the Jungle". Om välgörenhetsgalan för Forest City Hospital var den den boxningshändelse som dittills hade dragit in mest pengar så var "The Rumble in the Jungle" matchen som slog alla tidigare rekord i ett globalt perspektiv.

1974 så lovar King både George Foreman och Mohammad Ali fem miljoner vardera om de ställer upp i en match mot varandra. Det här var summor som en proffsboxare, världsmästare eller ej, inte hade varit nära att kunna tjäna på en match någonsin tidigare. Men det betydde också att King var tvungen att lyckas hitta vägar att finansiera arrangemanget på. Det gick trögt för King. Tv-rättigheterna gav inte i närheten av de pengar som han behövde för att finansiera det hela och inte heller kunde han hitta en arena som både var stor nog att sälja massor av biljetter till utan också förhållandevis billig. Han ville inte hamna i samma situation som efter välgörenhetsgalan för Forest City Hospital där en knapp femtedel av inkomsterna fanns kvar i vinst.

Det är nu Don King gör vad vi i dag skulle kalla "tänka utanför boxen", eller kanske utanför boxningen. King bestämmer sig för att söka utanför USA. Först försöker han i Saudiarabien. Det blir ett bakslag på grund av kung Faisals frånfälle, om man skall tro Don King själv, men i sitt fortsatta sökande hittar han den perfekta lösningen. Zaire (nuvarande Demokratiska republiken Kongo) och dess diktator Mobutu Sese Seko. Mobutu behöver skådespel för folket och vill höja sin internationella status.

Ett avtal nås där Mobutu tar ett djupt spadtag i nationens kassakista och betalar King för att genomföra århundradets boxningsgala. Inte i New York. Inte i Las Vegas, utan i Kinshasa, Zaire.

Det blev en succé. King förlitade sig på samma upplägg som i välgörenhetsgalan 1972. En handfull av världens största musikartister i kombinationen med ett huvudnummer som folk runt om i världen väntade på med spänning. Men skulle det ha kunnat blivit en succé utan samarbetet mellan en narcissistisk gangster och en diktator? Ett par år tidigare hade Mubuto ändrat sitt namn till Mobutu Sese Seko Koko Ngbendu Wa Za Banga, vilket i översättning blir: Den allsmäktige krigaren som genom sin uthållighet och oböjliga vilja att segra, går från erövring till erövring lämnande ett spår av eld efter sig.

Mobutu Sese Seko och Don King. Kanske var det män som dessa, som kanske aldrig tänker eller handlar inne i boxen som krävdes för att det skall skapas boxningshistoria? Var och en får dra sin egen slutsats, men det vi vet är att King lyckades med samma upplägg ännu en gång, den gången i Filippinerna.

Don King har aldrig dragit sig för att spela ut rasistkortet. Han pratade ofta om hur boxningen var en sport vars förutsättningar var att svarta boxare slogs och blödde för att göra sina promotors rika. Med syfte att få gemene man att tänka på kombinationen svart boxare, vit promotor. Att King själv var en av de som skodde sig på att unga svarta män slet, slogs, svettades och blödde låtsades han helt enkelt inte om.

Även i Zaire lyckades King iscensätta den rasistiska vinkeln. Mitt i mörkrets hjärta så presenterades Mohammad Ali som den svarte kämpen som slogs för de svarta och symboliserade deras kamp mot den vite mannen. Detta kryddade stämningen så bra att publiken skanderade "Döda honom!" i kör när Ali visade upp sig dagarna innan match. De ville se Ali döda sin vite motståndare.

När den likaledes svarte George Foreman landade i Zaire så var masspsykosen redan ett faktum. Foreman var den vite i zairiernas ögon och det faktum att Foreman kom med sin schäferhund i sällskap räckte för att göra Foreman vit, oavsett faktisk hudfärg.

Kings rastaktik fungerade.

Som Larry Holmes senare kom att beskriva det, “Don King looks black, lives white and thinks green”.

Med "The Rumble in the Jungle" hade King börjat ta kontroll över tungviktsboxningen i USA. Kings fräckhet ökade för varje tungviktsmatch och snart kunde han skriva kontrakt med boxare som ville utmana om titlar att om de vann matchen så var de tvungna att byta manager till Don King. Hans metoder att samla vinnarna var så nära utpressning man kan komma. Pengar rullar in, det går bra nu.

Såväl Foreman som senare Mike Tyson kom att stämma Don King. Tyson stämde King på hela 100 miljoner dollar men gjorde upp utanför rättssalen och fick 14 miljoner dollar. Mike Tyson var besviken på den man han sett upp till som mentor och surrogatfader. ”Han gjorde mer ont för svarta boxare än någon vit promotor gjort under hela boxningens historia” sade Tyson om King.

Don King hade boxningen helt i sitt grepp i mitten av 1990-talet och bara under 1994 så arrangerade han 47 titelmatcher. Men Kings rykte bland boxarna hade börjat vittra. En boxare som Lennox Lewis ställde upp i galor och matcher arrangerade av Don King men Lewis vägrade att någonsin skriva på ett kontrakt med King. Dessutom var det allt fler som började få upp ögonen för att boxarkarriärer onekligen verkade gå i fel riktning efter att en boxare väl blivit en del av Kings stall. En belackare skulle kunna påstå att det King ägnade sig åt var ett slags boxningens löpande band där boxare som var redo att slåss för titlar kom in i Kings stall och redan innan bläcket hade torkat på kontraktet började King leta efter nästa utmanare.

En metod för att ta tillbaka så mycket pengar som möjligt från de boxare som skulle ha ersättning för sitt blod och svett var att ta betalt för allt de gjorde och behövde. Det här var ingenting som bara Don King gjorde men det var King som närmast skapade en konstform av det.

Tim Witherspoon berättade att King kunde skicka ett bud med lunch ner till träningslokalen och sedan nästa gång han träffade sin boxare frågade han om denne hade uppskattat lunchen. När boxaren svarade ja och tackade artigt för den visade vänligheten så hann boxaren knappt hem igen innan han fick en faktura på såväl lunchmaten som budet som levererat den. Med ett litet påslag för Don Kings goda vilja naturligtvis.

Boxning har haft en skuggsida ända sedan den dagen som boxare kunde få betalt för att slåss. Boxare som slåss för pengar och åskådare som vill slå vad om vem som är den bäste för dagen. Därför har boxningen också långt innan Don King hörde sin första boxningsmatch på radion där i sin cell på Marion Correctional Institution haft sin beskärda del av uppgjorda matcher och mutade domare. Ju mer pengar i slutna kuvert under borden, desto skummare figurer dyker också upp till festen.

En man som Don King når inte till toppen utan att ta en och annan genväg. Ibland hjälper det inte att man har världens mest smorda munläder och får boxare att skriva på blanka kontrakt. Den snabbaste vägen är aldrig den smalaste och i den snabbaste filen åker de som har rätt sorts kontakter.

Don King hade en och annan affär ihop med maffian och han tog varje genväg som dök upp. Så hur klarade han sig från att åter hamna i fängelse? Kanske med Guds försyn och ren tur?

Att Don King hade kontakter med maffian i New York var ingen större hemlighet och att få sätta Don King bakom galler igen var mången polis dröm. FBI satte igång en utredning och lade ner enorma ekonomiska resurser på att fånga King med fingrarna i maffiaburken. Men King var svår att få grepp om. Don King hade stått öga mot öga mot självaste Rudy Giuliani, då federal åklagare, med ett dussintal bedrägeriåtal emot sig.

Detta samtidigt som en kommitté ville utreda Don Kings eventuella inblandning i olagligheter inom boxningen.

King var inte sämre än att utnyttja boxningskommitténs utredning för att vägra att svara på några frågor med hänvisning till grundlagens femte tillägg. Men att han mycket gärna svarade på rättens frågor och skulle vara behjälplig på alla sätt han möjligen kunde efter utredningen för kommittén var klar. Don King verkade omöjlig att rubba.

FBI som redan då hade försökt att lägg vantarna på Don King drog slutsatsen att de måste komma King in på livet för att kunna få honom bakom lås och bom.

Columbo-familjen är en av New Yorks fem klassiska maffiafamiljer och Michael ”Yuppie Don” Franzese en av familjens kaptener hade på 1980-talet en lukrativ affär med den ryska maffian där bensin importerades och såldes till fullpris men inga skatter betalades. När bensinen flödade som bäst så beräknas Franzese ha dragit in mellan fem och åtta miljoner dollar i veckan.

Franzese, som alla mafiosos, hade ett ständigt öga på boxning. Alla ställen där korruption finns, finns maffian och Franzese är lika svårfångad som Don King. Han är ännu en som Rudy Giuliani inte lyckades få fälld trots ett åtalsförsök gällande hundra fall av utpressning.

Victor Quintana, en FBI-agent under täckmantel som narkotikahandlare från Sydamerika, närmade sig Franzese genom boxningen och lyckades med tiden komma mycket nära. FBI ordnade en lägenhet på West Side och bilar som anstår en knarkkung, en Rolls-Royce och en Cadillac Eldorado. Sedan startade man ett produktionsbolag som skulle visas upp som verksamheten där man tvättade knarkpengarna rena.

Victor och Franzene spelade squash tillsammans på dagarna och festade ihop på kvällarna och när Victor kände att han hade Franzeses förtroende så presenterade han sin idé.

Planen som han presenterade för Franzese var att tvätta pengar från narkotikaaffärerna via projekt inom boxningen. Pengarna som skulle tvättas var av så höga belopp att de behövde komma i kontakt med den största promotorn, Don King.

Franzese litade på Victor och för att kunna få till ett möte med Don King behövde han först klara av ett möte med de andra maffiafamiljerna i New York. Eftersom det redan fanns kontakter mellan Don King och maffian så behövde familjerna godkänna att Franzese tog kontakt med King. För att inte trampa någon familj på tårna.

Sedan förklarade Franzese för Victor att han ville se pengarna först. Ingen maffiakapten riskerar att göra sig en slät figur för någon annans räkning. Pengarna var inget problem. FBI försåg Victor med flera miljoner dollar i kontanter.

Franzese behövde nu en kontakt i nätverket som kunde presentera honom för Don King. Lotten föll på en man som maffian ofta använde som mellanhand, Al Sharpton. Al Sharpton, medborgarrättskämpen och baptistprästen som fungerade som konsult mellan maffian och den svarta medborgarrättsrörelsen.

Franzese träffade Don King och presenterade upplägget. Victor ville in med pengar för att arrangera en stormatch men varnade också King för att han bara hade känt Victor i åtta månader och att han egentligen inte kände någon annan som visste något om honom.

FBI hade nu lyckats få till ett samarrangemang med Don King. Nu behövde de bara få matchen att gå av stapeln och gripa Don King efter att pengar bytt händer.

Då händer något som ingen hade kunnat förutse.

En boxare dör av skador han tillfogats i boxningsringen.

Ray ”Boom Boom” Mancini vinner mot sydkoreanske boxaren Duk Koo Kim på teknisk knockout i fjortonde ronden, men strax efter matchen kollapsar Kim och faller i koma. Några dagar senare är han död.

FBI får kalla fötter. Man vill inte riskera att man skall sluta med en död boxare och riskera att hela affären slutar i dålig publicitet och ansvar för dödsfallet. FBI backar ur och ännu en gång går Don King vidare som en fri man.

Söndagen 12 juni i år hölls matchen som med största sannolikhet blir det faktiska slutet för Don Kings karriär inom boxningen. På året 50 år, ett halvt sekel, sedan han arrangerade sin första boxningsmatch. Efter en minst sagt udda presskonferens, några dagar innan kampen, där King höll ett 30 minuter långt svamlande tal. Ett tal som innehöll allt från Ukraina, drottning Elizabeth, skolskjutningar ett eventuellt nukleärt tredje världskrig och en smula boxning – så föll sedan hans boxare i ringen.

Daniel Dubois slog ut Trevor Bryan i fjärde ronden i vad som kan komma att bli det sista vi ser av Don King i boxningsvärlden. 90 år gammal och med Trevor Bryan som bäste boxaren i stallet så ser det ut som att den excentriske King får svårt att komma tillbaka. Samtidigt så var det ingen, absolut ingen, som trodde att han skulle vinna budgivningen för att få arrangera evenemanget, så vem vet när den hårresande historien om Don King faktiskt är färdigskriven.

Álvarez ville ännu en gång testa sina färdigheter mot de tyngre boxarna i klassen lätt tungvikt. 2019 gick det bra när han knockade Sergej Kovaljov och erövrade dennes WBO-bälte. Mot Bivol blev det dock poängförlust, och alla tre domarna gav ryssen segern med 115–113.

Inte många protesterade mot resultatet. Bivol boxade disciplinerat matchen igenom och träffade med betydligt fler slag. Segersiffrorna hade kunnat vara större. Ingen av boxarna var allvarligt skakad någon gång under matchen.

Den 31-årige mexikanske nationalhjälten förlorade för bara andra gången i karriären, och för första gången sedan matchen mot Floyd Mayweather Jr 2013. Han erövrade sin första världsmästartitel 2011 när han vann WBO:s titel i juniormellanvikt genom att besegra Matthew Hatton. Sedan dess har han klättrat uppåt i viktklasserna men mot Bivol tog det stopp. Förutom förlusterna har Alvarez skrapat ihop 57 segrar och två oavgjorda matcher. Han är fortfarande odiskutabel världsmästare i supermellanvikt.

31-årige Bivol behåller sin WBA-världsmästartitel och stoltserar fortfarande som obesegrad. Nu med 20 segrar på lika många matcher.

De boxades inför 20 000 åskådare på T-Mobile Arena i Las Vegas.

https://www.youtube.com/watch?v=DfdbNFn8rqo

En perfekt höger uppercut sände Dillian Whyte i backen när bara sju sekunder återstod av den sjätte ronden. Whyte kom upp på åtta men hade ingen kontroll över sin kropp. När han raglade iväg likt en Newcastlebo en tidig morgon på Ibiza gjorde domaren Mark Lyson det enda rätta och bröt matchen.

Matchen började i ett försiktigt tempo. Whyte överraskade alla med att boxas southpaw i den första ronden men återgick till sin vanliga ortodoxa stil i den andra. De tre första ronderna präglades av att Whyte inte nådde in med sina slag och av att Fury kunde kontrollera matchen på distans.

I den fjärde ronden sökte sig Whyte in i clinch och började brottas med Fury för att ändra matchbilden. Irritation uppstod och efter flera vilda armbågsrörelser från båda håll fick domaren tala dem till rätta.

Fury höjde tempot i femte ronden, som för att visa vem som bestämde. Då syntes klasskillnaden. Whyte hängde inte med när Fury attackerade, rörde sig i sidled, undvek slag och kontrade.

Tempot gick ned i den sjätte ronden, fram till mästarens utsökta uppercut som satte stopp för matchen.

Efteråt upprepade Fury att detta nog var hans sista match, och sedan ledde han publiken i en allsång till låten American Pie. Boxningsälskare får hoppas att han kan övertala sin fru Paris, så att vi kan få se honom möta Oleksandr Usyk eller Anthony Joshua, eller båda.

https://www.youtube.com/watch?v=OaLpHHrGJLg

I går var det invägning, och precis som tidigare i veckan syntes ingen fientlighet mellan boxarna. Invägningen dagen före match är det sista tillfället två motståndare ses innan de står mot varandra i ringen, och då om inte tidigare brukar det märkas att det är på allvar. Inte denna gången, alltså.

När de hade gått ned från vågen ställde de sig mitt emot varandra. Whyte var till en början inställd på att ge Fury den hårda och orädda blicken, men Fury log brett och började spexa. Till slut gav Whyte upp och började spexa han också. Sedan tog de i hand och bytte kepsar. Efter en lättare påklädning stod de båda längst fram på scenen och dansade.

Dillian "The Body Snatcher" Whyte har väntat i många år på chansen att gå en VM-match och nu kan han vinna det klassiska gröna WBC-bältet. Fury är stor favorit, men har flera gånger understrukit att han inte underskattar Whyte och hans tunga vänsterkrok. På den öppna träningen i tisdags gick Fury med högern före. Det, och att han är sex kilo lättare än i sin senaste match, kan betyda att han vill vara rörlig och svårfångad för den ganska långsamme Whyte.

Den 205 cm långe Tyson Fury vägde in på 120 kilo och den 193 cm långe utmanaren vägde in på 116 kilo.

https://www.youtube.com/watch?v=T0WGbf54P-w

Många boxare har sett sig kallade att återuppstå från de pensionerades skara men de flesta återkomster lämnar inga betydande avtryck i historien. Vi ska återbesöka några av dem, både lyckade och mindre lyckade.

Bosse Högberg

Bosse Högberg var, som det brukar heta, en rubrikernas man. Han föddes i Mollösund på Orust 1938 och flyttade till Majorna i Göteborg som femåring. Han fick sin boxningsfostran i Hisingens BK.

Han gick sin första proffsmatch som 23-åring i april 1962 – en månad efter han avrundat sin amatörkärriär med att slå ut Willy Holmberg i första ronden och erövra sitt tredje SM-guld.

Efter en poängseger i debuten mot holländaren Chris Kok rullade det på bra för Högberg. När han vunnit 26 av sina 27 första matcher fick han chansen mot Europamästaren i lätt mellanvikt, italienaren Bruno Visintin. Matchen i KB-Hallen i Köpenhamn på nyårsdagen 1966 blev karriärens höjdpunkt. Domaren stoppade matchen i sjunde ronden och Bosse Högberg var Europamästare.

Bara en dryg månad senare skulle han försvara sin nyvunna titel mot fransmannen Yoland Levèque i Kungliga tennishallen i Stockholm. Ett slag från Levèque bröt käken på svensken redan i första ronden. Han stod dock upp i 15 ronder och förlorade sin mästartitel på poäng.

Efter fyra månaders vila fortsatte det händelserika året 1966 med fyra segrar för Högberg, och i november fick han chansen på nytt att boxas om EM-titeln. Den tidigare världsmästaren Sandro Mazzinghi från Italien hade erövrat titeln från fransmannen Levèque. Italienaren visade sig vara för svår för svensken och domaren bröt matchen i den 14:e ronden.

https://www.youtube.com/watch?v=3jRsrBy1W7o

Bosse Högberg var svag för kvinnor och kvinnorna var svaga för honom. På våren 1966 blev den redan omskrivne Högberg ännu mer omskriven när det visade sig att han och sångerskan Anita Lindblom blivit ett par. Han lämnade sin flickvän Liz Öberg och gifte sig lite senare i Köpenhamn med sin schlagerdrottning.

Boxningskarriären löpte på ett tag till, men den kantades av skandalrubriker om rattfylla, försäkringsbedrägeri, vilda festnätter och ett kändispar som tog till landsflykt. Högberg sattes i personlig konkurs och kröp hösten 1967 in i fängelse. Han gick en match till när han kommit ut, en poängförlust mot Harold Richardson i Frölundaborg i april 1968, men sedan tog karriären stopp – i några år.

Han skilde sig från Lindblom 1970, så klart under uppmärksammade former med diverse beskyllningar från båda håll, och 1972 blev han tillsammans med Liz Öberg igen.

Bosse Högbergs ekonomiska situation väckte så småningom tankarna på en comeback. Han återupptog träningen och i augusti 1973 var det dags för en match mot spanjoren José Durán i Palma på Mallorca. Den duktige Duran skulle senare i karriären bli världsmästare, och han poängbesegrade Högberg över åtta ronder.

Mallorcaäventyret var dock inte över. I september gick Högberg sin sista match som proffsboxare mot José Luis Pacheco, också han från Spanien. Nu gick det ännu sämre och matchen stoppades i tredje ronden.

Bosse Högberg gifte sig så småningom med Liz Öberg. De bodde i Mölndal fram till 2005 då han drabbades av cancer och dog, 66 år gammal.

Tyson Fury

Den man som man i dag kan kalla för "jätten" Tyson Fury föddes tre månader för tidigt, 12 augusti 1988. Då vägde han endast 450 gram, och läkarna gav honom små chanser att överleva.

I dag är han 206 cm lång, och obesegrad världsmästare i tungviktsboxning. Matchvikten brukar ligga på runt 120 kg, men en period vägde han mycket mer än så. Det ska vi återkomma till.

https://twitter.com/anthonyjoshua/status/928549795802869761

Han föddes i Manchester, men av föräldrar tillhörande det irländska resandefolket, som mer än gärna tar till knytnävarna både för att tävla och lösa konflikter. Hans far John var dessutom själv gammal proffsboxare, om än på en ganska blygsam nivå. Inte konstigt då att en ung Tyson ville bli världsmästare i tungviktsboxning. Hans far hade förutspått det redan när sonen föddes, och gav honom därför namnet Tyson.

Tyson Fury är kaxig även i dag, men ändå inte lika mycket som i början av karriären. Framgångarna och skrytet följdes åt. Ett undantag var efter den första segern mot engelsmannen John McDermott. I ärlighetens namn skulle inte Fury tilldelats segern i den matchen, och man såg det på honom efteråt att han själv visste det.

https://www.youtube.com/watch?v=oeYyl0zQK6w

Första delen av hans karriär rullade därefter på som tåget fram till 2015 när han detroniserade världsmästaren Wladimir Klitjko, på ukrainarens "hemmaplan" i tyska Düsseldorf. En taktiskt lysande genomförd match från Furys sida.

Där stod han så i ringen efter matchen. 27 år, obesegrad på 25 proffsmatcher och med en hel hög världsmästarbälten kring midjan. Någonting gick fel där, eller strax därefter, för Tyson Fury skulle inte boxas igen på över två och ett halvt år.

Han har i efterhand förklarat att han drabbades av en djup depression och att han var sekunder från att ta livet av sig med sin snabba sportbil.

Det som en betraktare på avstånd såg var att han krånglade med förhandlingarna om nya matcher, och att boxningsorganisationerna tog ifrån honom titlarna en efter en. Till slut blev han även av med bältet från The Ring.

Under sin depression drack Fury stora mängder öl och tog även kokain. Han gick upp i vikt, och som mest vägde han över 180 kg. Något som fick hans konkurrent Anthony Joshua att twittra "get fit you fat f**k" i november 2017.

Om Joshuas tweet bidrog till att Fury till slut reste sig upp är oklart, men det var vid den tiden som Tyson Fury äntligen fick ändan ur vagnen. I en intervju med Joe Rogan har Fury berättat att något hände vid tiden för halloween 2017 och att det var tack vare Gud han fick styrkan att komma tillbaka.

Ett drygt halvår senare stod han i ringen igen, 125 kg lätt. Med sin unge nye tränare Ben Davison i ringhörnan städade han enkelt undan albanen Sefer Seferi, som gav upp efter fyra ronder.

Efter ytterligare en så kallad uppvärmningsmatch väntade WBC-världsmästaren Deontay Wilder i Los Angeles i december 2018. Det skulle bli den första av tre matcher mot Wilder och den slutade oavgjort. Visserligen blev Fury nedslagen två gånger men många tyckte ändå att han borde blivit tilldelad segern.

I returmatchen i Las Vegas i februari 2020 besegrade han Wilder på knockout i den sjunde ronden och blev åter världsmästare. Han fick även tillbaka The Ring-bältet. I oktober 2021 besegrade han Wilder igen, på knock i den elfte ronden.

23 april ska han försvara sina titlar mot landsmannen Dillian Whyte inför drygt 90 000 åskådare på Wembley.

Evander Holyfield

Det är knappast någon som förnekar Evander Holyfields storhet som boxare. Han gjorde sin proffsdebut 1984 och blev den odiskutable världsmästaren i cruiservikt när han i sin 18:e match besegrade Carlos De León 1988. Efter det klev han upp i tungviktsklassen.

https://www.youtube.com/watch?v=_m-pZV4iykg

Han fortsatte rada upp segrar som tungviktare och i oktober 1990 fick han chansen mot den odiskutable världsmästaren James "Buster" Douglas, som i februari det året blivit den förste att besegra Mike Tyson. Holyfield dansade runt och dominerade matchen innan han knockade den något överviktige Douglas i den tredje ronden. Han blev därmed den förste, och hittills ende, som varit ensam världsmästare i både cruiservikt och tungvikt.

Under hela 90-talet var han inblandad i matcher om VM-titlar i tungvikt, och han både vann och förlorade mot de allra bästa. Han vann mot till exempel George Foreman, Riddick Bowe, Mike Tyson två gånger och Michael Moorer. Han förlorade mot Michael Moorer och Lennox Lewis, och två gånger mot Riddick Bowe. Han boxades också oavgjort en gång mot Lennox Lewis.

När Holyfield vann WBA-titeln mot John Ruiz i augusti 2000 var det fjärde gången han blev världsmästare i tungvikt, vilket är ett rekord i sig. Han förlorade sedan returmatchen mot Ruiz i mars 2001.

Sedan fortsatte han att boxas hela 00-talet utan att vinna någon mer VM-titel. I maj 2011 besegrade en 48-årig Holyfield dansken Brian Nielsen. Där trodde de flesta att de sett det sista av Evander Holyfield.

Han borde ha nöjt sig där, efter matchen mot Nielsen i Köpenhamn. Så blev det dock inte.

2021, på dagen 20 år efter terrorattentaten 11 september 2001, stod Evander Holyfield åter i ringen. 58-åringen kunde inte hålla sig ifrån boxningen och vägrade tro på sin egen dödlighet. Han skulle gå en åttaronders boxningsmatch i Miami mot den 14 år yngre MMA-fajtern Vitor Belfort.

Belfort visade ingen respekt för Holyfield, trots att den senare närmade sig pensionsåldern. Domaren stoppade matchen när det var 10 sekunder kvar av första ronden. Då försvarade sig Holyfield desperat i en närmast hopkrupen ställning med ansiktet gömt i handskarna. Innan det hade Holyfield hunnit slå ett slag i luften så vilt att han tappade balansen och nästan föll ur ringen. Han hade dessutom golvats en gång av en vänster uppercut från Belfort.

Efter matchen fick arrangörerna hård kritik för att de tillåtit Holyfield att boxas. Han hade inte mycket kvar att komma med och så länge matchen pågick lyckades han bara träffa sin motståndare med ett slag. Teddy Atlas tyckte det var ledsamt att se Holyfield i ringen igen.

Vinny Pazienza

Länge förknippades gruppen italiensk-amerikaner med boxning, och de som var mest framträdande hade ofta mer hjärta än teknik. Namn som Rocky Marciano, Rocky Graziano, Jake LaMotta, Carmen Basilio och Joey Maxim är exempel på boxare som krigade i ringen. Bland de legendariska italienarna fanns så klart också briljanta tekniker, som den defensive trollkarlen Willie Pep. Men det är inte en slump att Rocky Balboa är just italienare.

Vinny Pazienza är ett sentida exempel på en italiensk krigare. Han föddes 1962 i Cranston, Rhode Island, och gjorde sin proffsdebut 1983. Från 1987 och framåt gick han flera VM-matcher. I juni det året besegrade han Greg Haugen på poäng efter 15 ronder och blev IBF-världsmästare i lättvikt. Han förlorade sedan returmatchen i februari 1988.

https://www.youtube.com/watch?v=9B_e9WPAsJk

Åren därefter gick han ett par VM-matcher i lätt weltervikt men förlorade båda gångerna.

I oktober 1991 hade han hoppat upp ytterligare två viktklasser till lätt mellanvikt, och fick chansen att boxas mot fransmannen Gilbert Delé om dennes WBA-titel. Precis som när Pazienza vann mot Haugen fick han boxas på hemmaplan i Rhode Island, och han vann när domaren stoppade matchen i tolfte och sista ronden.

Liksom efter segern mot Haugen blev glädjen kortvarig för Pazienza, men denna gången handlade det inte om en förlust i boxningsringen.

En dryg månad efter segern mot Delé var Pazienza inblandad i en bilolycka i Warwick, Rhode Island, när bilen han satt i frontalkrockade med en annan bil. Pazienza fördes till sjukhus med bruten nacke och man konstaterade att han hade frakturer på två halskotor och ytterligare en halskota hade tryckts ur led.

Läkarna sa till honom att hans boxningskarriär var över, men han trotsade dem och började träna igen tre månader efter olyckan. I december 1992, 13 månader efter olyckan, gick han en match igen och han besegrade dominikanen Luis Santana på poäng efter 10 ronder.

Han gick upp ytterligare två viktklasser till supermellanvikt. Till de 36 matcher han gick före olyckan lade han 24 matcher efter sin återkomst.

Han vann ingen mer av de stora VM-titlarna men han fick chansen två gånger. Bland annat mot Roy Jones Jr i juni 1995, om dennes IBF-titel. I den sjätte ronden blev Pazienza nedslagen och kom upp två gånger. När Jones Jr började bombardera honom med slag igen ville domaren bryta matchen, men han hann inte emellan förrän Jones Jr med en vänsterkrok fick Pazienza att flyga in i repen och sedan falla till golvet. Domaren kastade sig ned och viftade av matchen. Den blödande och igensvullne italienaren protesterade med orden "I'm alright! I'm alright!", men det var för sent.

Vinny Pazienza vann 19 av de 24 matcher han gick efter bilolyckan, och han avslutade sin karriär i mars 2004 med en poängseger mot Tocker Pudwill.

George Foreman

Av alla återkomster till boxningsringen sticker George Foremans ut lite extra. Han var en av de största på 70-talet och blev världsmästare när han besegrade Joe Frazier på Jamaica 1973.  Han förlorade sedan sina titlar mot Muhammad Ali i Zaires djungler 1974.

1977 bestämde han sig plötsligt för att sluta, 28 år gammal. Han hade förlorat på poäng mot Jimmy Young i mars det året i en match som tidningen The Ring utsåg till årets match. Foreman har sedan berättat hur han började må dåligt i omklädningsrummet efteråt och att Gud började tala till honom. Gud ville att Foreman skulle ge sitt liv till honom och överge allt världsligt. Där och då kom Foreman till någon form av insikt, och han beskriver det som att han dog där i omklädningsrummet och föddes på nytt.

https://www.youtube.com/watch?v=Jg0GsHrfmy8

Efter händelsen i omklädningsrummet begav han sig hem och slutade tänka på boxning. Han knöt inte näven på 10 år, som han själv uttrycker det. I stället började han predika och hjälpa ungdomar.

Efter tio år började hans intjänade förmögenhet att sina och han bestämde sig för att det bästa sättet att finansiera den verksamhet han bedrev var att bli tungviktsvärldsmästare igen.

Pastorn George Foreman gjorde comeback i ringen mot Steve Zouski i mars 1987, 38 år gammal. Motståndaren gav honom en del problem, men i fjärde ronden tyckte domaren att Zouski fått tillräckligt med stryk och stoppade matchen.

Något som är anmärkningsvärt tydligt med comebacken är att personen George Foreman var en ny George Foreman. Förut hade han aldrig publiken på sin sida. Han var grinig och elak, som han själv säger. Den nye Foreman utstrålade ett lugn och en total avsaknad av självhävdelsebehov. I takt med att han syntes mer och mer i media blev han mer och mer älskad av publiken.

Det skulle ta fyra år och 24 matcher innan han fick chansen till en VM-match, och då mot Evander Holyfield i april 1991. Den 42-årige Foreman lyckades vinna några ronder men Holyfields poängseger var ändå odiskutabel. Den sjunde ronden utsågs till årets rond.

Det skulle gå tre och ett halvt år till och fyra matcher innan Foreman fick en ny chans. I november 1994 mötte han WBA- och IBF-världsmästaren Michael Moorer i Las Vegas.

Iklädd samma byxor han burit 20 år tidigare när han förlorade sina världsmästartitlar till Muhammad Ali, och med Alis gamle tränare Angelo Dundee i sin ringhörna, hade Foreman bestämt sig för att driva ut djungelspöket från Afrika en gång för alla.

Moorer ledde matchen på poäng när Foremans raka höger började ta ut sin rätt i den tionde ronden. Foreman jabbade och följde upp med högern gång på gång och Moorer hade inte längre orken att hålla det avstånd han behövde. Till slut behövde Foreman bara sära på Moorers gard en sista gång med jabben och trycka dit sin hårda höger för att Moorer skulle sjunka ihop som en sufflé.

Domaren räknade ut Moorer och den 45-årige George Foreman hade blivit den äldsta tungviktsvärldsmästaren genom tiderna. Och en av de populäraste.

Är Otto Wallin Idrottssveriges bäst bevarade hemlighet? I landet som en gång i tiden kände en sådan stolthet över att ha fostrat tungviktsvärldsmästaren Ingemar Johansson är det många som fortfarande inte vet vem Wallin är.

I går poängbesegrade Otto Wallin polacken Kamil Sokolowski i en match som inte var mycket att skriva hem om. Nej, förresten – stryk det. Om man ska skriva hem till mamma är det nog precis en sådan match hon vill läsa om.

Sokolowski boxades mer passivt än man är van att se honom göra. Wallin fick frågan om han blev överraskad av det. Han svarade: "Nej, det blev jag inte. Jag vet att jag är en riktigt bra boxare, och du vet, varje gång du kommer mot mig blir du träffad. Det är inte så roligt. Jag träffade honom med några bra uppercutar när han kom nära, och med några höger–vänster, och jag jabbade honom ständigt i ansiktet. Det fick honom ur rytmen."

Ingen som såg matchen kan ha reagerat med mer än en axelryckning. Wallin var den bättre boxaren, men han kunde gjort mer för att få slut på matchen i förtid. Polacken lämnade inte många blottor. Svensken utnyttjade de få som fanns där, men gjorde inget för att manövrera sig till fler. Det räckte till en stabil poängseger med siffrorna 79–74. Det var ringdomaren som dömde, och med de siffrorna gav han sex av åtta ronder till Wallin, en till Sokolowski, och bedömde en som oavgjord.

Nu är ringrosten avskrapad och förhoppningsvis bjuder Wallin oss på fyrverkeri i nästa match.

Tungviktsboxningen är just nu intressantare än på mycket länge. Många bra boxare, Wallin bland dem, försöker nå en VM-match och det handlar mycket om att hitta den bästa vägen genom proffsboxningens snåriga djungel. Den bästa vägen går inte via Wallin, så mycket kan man konstatera. Han är nämligen en farlig motståndare som de flesta vill undvika. Det har gjort att han nu måste boxas mot en sämre motståndare än han önskar, bara för att över huvud taget få en match i kroppen. Han behöver skaka av sig ringrosten, som han själv säger. Den svenske gladiatorn återvände till Europa och Cardiff, Wales, för att på lördagen gå en match mot den kompakte och tuffe veteranen Kamil Sokolowski från Polen. Wallins 22 segrar på 23 matcher ställdes mot Sokolowskis 24 förluster på 37 matcher.

Wallins uttalade mål är att få boxas om en VM-titel. I höstas såg det ut som att vägen mot en titelmatch kunde rätas ut något för svensken. Han hade då en inplanerad match mot den högt rankade britten Dillian Whyte. En eventuell seger skulle ha gett Wallin en skjuts upp bland de absoluta topputmanarna om VM-titlarna. Tyvärr skadade Whyte axeln, påstods det, och matchen ställdes in.

https://www.youtube.com/watch?v=WNi31zkbW4I

Det är givetvis en besvikelse för Wallin att behöva nöja sig med en match mot Sokolowski i stället för en bättre motståndare. Lördagens match förde honom inte närmare en titelmatch, men en boxare måste boxas för att hålla sig relevant och för att inte stagnera. Wallin och hans tränare Joey Gamache ville säkert också få ett kvitto på att all träning varit till nytta. Ska man tro Gamache har den det. I en intervju med Boxing Social före matchen sa han, som svar på frågan om hans adept har blivit en bättre boxare sedan matchen mot Dominic Breazeale för ett år sedan:

”Han har blivit mycket bättre. Han fortsätter att utvecklas, jobbar hårt, är hängiven och är alltid i träningslokalen. Han använder huvudet och lägger ned tid på att förbättra sig på alla sätt – styrka, kondition, snabbhet, slagstyrka, försvar. Han har många bra egenskaper. Han är en kille som tar sin idrott på mycket stort allvar. Han har en lysande framtid och han vill visa att han hör hemma i toppen.”

Sokolowski går typiskt sett matcher mot nyare boxare som har ett halvdussin segrar i bagaget mot lätt motstånd och som mot honom ska ta nästa kliv i karriären, men det är heller inte ovanligt att han möter redan etablerade motståndare, som till exempel David Price och Lucas Browne. Han har bara elva segrar och två oavgjorda på sina 37 matcher, men ska ändå inte underskattas. Fler än en gång har han förlorat matcher på poäng, där de flesta skulle säga att han faktiskt förtjänade segern. Så var det till exempel i matcherna mot ovan nämnde Browne och mot den uppsnackade britten David Adeleye.

https://youtu.be/OT9Y48xzCMM

Sokolowski hade inför matchen mot Wallin boxats tiden ut i hela 21 av sina 24 förlustmatcher. Det kan med fog sägas att han inte mött en bättre motståndare än dagens Otto Wallin, och inte heller mot honom gick han i golvet.

Matchen var den 31-årige New York-baserade Wallins första match i Europa sedan segern mot Adrian Granat hemma i Sundsvall i april 2018. Därefter har han boxats fyra gånger i USA.