”Vilken fantastisk vecka! Jag är så stolt över Sam. Han är den yngste att klara repbestigningen av El Capitan!” skrev pappa Joe på sin Facebook-sida, där han fick kritik. Men Joe insisterade på att Sam, vars mellannamn för övrigt är ”Adventure”, är duktig på att klättra, och vet hur man gör det på ett säkert sätt, skriver Daily Mail.

# More images available in the Full Article

På vägen upp sov de i en hängmatta de fäst i klippväggen, och sonen passade på att veckla ut en banderoll med texten ”Mamma, jag älskar dig. Snart framme!” Efter en osthamburgare tittade han på första halvan av Lejonkungen, innan han somnade.

Pappan använde klättringen för att initiera sonen till den manliga världen. ”Hur blir en pojke en man, det är en så viktig fråga. Grundskolan fixar inte det. Som föräldrar kan vi skapa den miljön, och detta är ett av de ögonblick han kommer att minnas. Jag ville ge det åt honom.”

https://www.youtube.com/watch?v=WlIoNpHgxv8

Åtgärden kommer efter en enkät bland elevernas föräldrar. Den visade att föräldrarna ville se en strängare disciplin på skolorna.

Många föräldrar visade oro över att deras barn på grund av sitt uppträdande i skolan riskerade att bli avstängda – och ville därför ge lärarna möjligheten att hålla efter dem med strängare metoder; för att på så sätt förhoppningsvis kunna undvika att eleverna tvingades bort från skolan.

Skolorna kommer att tillämpa aga som en ”sista utväg”, ”förnuftigt”, och först efter att rektorn gett sitt tillstånd. Det ska dessutom alltid vara rektorn som utdelar agan, enskilda lärare har inte rätt att ingripa direkt och kalla fram en elev till katedern.

Yngre elever kommer att bestraffas med två slag, äldre med tre.

Det krävs dock också att föräldrar ger sitt tillstånd, och alla föräldrar har fått en blankett de ska fylla och där de förklarar att deras barn kan få smaka på ”the paddle”.

Sommarjobb är en möjlighet för ungdomar att visa framfötterna. Få sin första arbetslivserfarenhet, stärka sitt cv och tjäna en slant. För vissa är sommarjobbet starten på en livslång karriär i branschen.

Men på senare år har det skett en stor förändring i ungdomars attityd. Näringsidkare har fått problem med sommarjobbare som vägrar dyka upp schemalagda veckor. Som sjukskriver sig via sms, saknar lojalitet med kollegorna och som blir daltade med av sina föräldrar.

Anna Berg driver Lennarts konditori i centrala Eksjö och har i sommar fått stänga fyra söndagar på grund av personalbrist. Hon delade med sig av sina tankar i ett inlägg på Instagram, som fick mycket uppmärksamhet. Många kollegor inom näringslivet i Eksjö instämmer i bilden hon ger av situationen.

Vi tog kontakt med Anna för att höra oss för om situationen som varit i sommar.

Du har drivit Lennarts konditori i sex år. Kan du beskriva hur mycket arbete som krävs av dig?

Ja det är mer jobb än man kan tänka sig. Det är tidiga morgnar, det är sena kvällar ibland. Det är många timmar per dygn man lägger ner. För min del är det både en hobby och en livsstil. Det är inte ett vanligt sju till fyra-jobb att driva ett konditori, det är det inte.

Eftersom Eksjö är en sommarstad ökar trycket på verksamheten under sommarmånaderna. Omsättningen ökar därefter, samtidigt som ordinarie personal har semester. Därför är sommarjobbarna mycket viktiga.

Vad förväntas av en sommaranställd?

Grundkravet är att man ska kunna jobba sommarveckorna. Givetvis inte alla tio sommarlovsveckor, men några veckor såklart. Det är där jag ser största utmaningen nu, dels är grundkrav att man ska kunna jobba veckorna jag vill att man ska jobba. Och att man är glad och trevlig, att man har lite tempo, att man kommer i tid, är hel och ren. Sådana grundförutsättningar.

Vi har bageri och servering, så vi söker både utbildad bageri- och konditorpersonal, vilket kan vara svårt att hitta.  Och sommarjobbare till serveringen.

Är det främst sommarpersonal till serveringen som sedan inte dyker upp vissa veckor? Är personalen i bageriet mer lojala?

Ja så har jag upplevt det. Eftersom jag också jobbar i bageriet kan jag täcka upp för två personer. Men jag kan inte täcka upp på serveringen samtidigt.

Problemet i sommar är att det är väldigt många som sökt jobb, men sedan under intervjun kan de inte jobba vecka 28–31. Då åker de bort med föräldrarna, eller så säger de att de kan jobba hela sommaren men sedan när man gjort ett schema säger de: nej, jag vill inte jobba kväll, jag vill inte jobba helg, jag vill inte jobba tidig morgon. Och att anpassa det efter alla går inte. När jag säger att det är dessa tider som gäller, då tar de ett annat jobb i stället. Det finns sådana som gett upp under sommaren och inte vill komma tillbaka igen.

Anna tycker att det blivit svårare för varje år. Och att många ungdomar nu har allt de behöver, dyr mobil, A-traktor, och därför inte tar så seriöst på sommarjobbet.

Men när jag var ung och sommarjobbade var man lojal, jag kan inte minnas att jag ringt och sagt att jag inte kan komma för att jag inte orkar. Men nu kan man skicka sms, det känns som att allting är väldigt enkelt för ungdomarna. ”Jag är sjuk i dag, jag kommer inte idag, jag har förhinder som inte kan flytta på sig”. Jag säger då att "du måste komma, jag måste stänga om du inte kommer för jag har ingen annan". Ansvarskänslan känns som att den börjat försvinna, även om jag såklart har sommarjobbare som är jättebra också.

Men tendensen är att jag tror att det kan bli svårt att bedriva en sommarverksamhet så här. Och ha öppet sju dagar i veckan. I sommar har jag stängt fyra eller fem söndagar för att jag inte fick ihop schemat. Och det har aldrig hänt tidigare.

Anna säger också att det är lätt att först vara självkritisk. Att det skulle vara hon som rekryterat fel. Men att det är svårt att under intervjun veta att personen som lovar jobba fyra veckor sedan bara dyker upp under två. Hon tror också att psykisk ohälsa bland ungdomarna kan vara en orsak, och att det är ett stort problem i dag. Men det är inget hon själv upplevde när hon var ung.

Nya problem kräver kreativa lösningar

Jonas Persson är vd på Eksjö Stadshotell och har över 20 år i branschen. Han drev krog i Skåne i 17 år och har en bra bild över utvecklingen och vad problemen beror på. Även Jonas har fått stänga ned två verksamheter i sommar på grund av personalbrist.

Han delar Annas bild av situationen, men pekar väldigt tydligt på föräldrarnas roll. Förr ”tiggde och bad” man om ett jobb och frågade inte om lönen, medarbetarna var väldigt lojala. Nu är det andra tider. Barn och ungdomar curlas, vissa långt efter de blivit myndiga.

Nu de sista fem åren skulle jag vilja säga att det har ändrat sig till att folk mer frågar om sina rättigheter, än sina skyldigheter. Man säger mer eller mindre vad arbetsgivaren önskar att höra, men ganska kort därpå ändrar det sig till att: nej men vecka 30–31 har vi alltid varit där, så jag kan inte. Och dåliga fejkade sjukskrivningar, så var det inte alls innan.

Händer det att folk skickar sms och sjukskriver sig och förväntar sig rakt av att det ska accepteras?

O ja, visst gör det det. Och vi blir hårt drabbade. Det var ju annan mentalitet [förr], då förstod man att om inte jag kommer till mitt jobb blir mina kollegor drabbade. Många som kommer in nya nu känner inte det.

Efter jag läste Annas inlägg, och jag har haft bekymmer med detta kraftigt de tre sista åren, så har jag till nästa år pratat med rådgivare och skrivit ned en del punkter. Då kommer jag annonsera ut som vanligt, skriva vad jobbet gäller och så får alla mellan 15 och 25 år ta med sina föräldrar. Och då får jag säga att vi har gjort ett kontrakt tillsammans, att vi betalar ut den avtalsenliga lönen. Men är det sjukdomar och liknande då kommer inte den sista delen av lönen betalas ut. Tanken är att det finns en bonus som personer som sköter sig får del av, som inte går till de som fejkar, sjukskriver sig eller arbetar dåligt.

Men det gäller också att föräldrarna tar det ansvaret. För om man kommer in i servicebranschen som jag håller på med, besöksnäringen, och gör det bra. Då har du jobb resten av livet var som helst i världen. Jag har jobbat i fem eller sex länder, det är hur lätt som helst att få jobb i vilket land som helst om man lär sig service.

Det är så bra instegsjobb. Men i dagsläget behöver föräldrarna sluta curla och hjälpa sina barn och ungdomar att ta det på allvar. Det är många föräldrar som tycker "du har varit duktig och kämpat nu, det var ju väldigt varmt… det är klart att du får vara ledig". Eller "följ med till stugan". Det fanns ju inte alls innan.

Johan säger att det också finns många duktiga sommarjobbare, som tackar för att de fått lära sig mycket. Då finns det också en glädje i att vilja lära ut saker. Men, föräldrarna måste inse att det är för ungdomens bästa som de måste sluta curla och överbeskydda.

Jag hade två sådana fall i år, där föräldrarna kom och pratade lite och jag sade det är helt okej, det låter intressant. Men ungdomen måste komma och presentera sig själv. Det är inte föräldrarna som ska vara där och jobba. Ungdomarna kommer då och presenterar sig, och verkar bra och får provjobba en eller två dagar. Men ena dagen kommer de för sent och andra dagen sjukanmäler de sig. Och då är det inte lönt att fortsätta.

Tyvärr har det blivit väldigt förslappat. Föräldrar har minst halva ansvaret, som förstör för sina barn och ungdomar tyvärr.

Som om barnen fortfarande är små och inte vuxit upp?

Ja och vi säger att det är sommarlov, så man ska vara ledig. De som jobbar hela sommaren har ett enormt försprång ekonomiskt men framför allt vad man har lärt sig. Jag är mer praktiskt lagd än teoretiskt, de snappar upp så mycket mer i arbetslivet än att sitta med en bok. Så det är ännu viktigare för praktiskt lagda ungdomar skulle jag vilja säga.

Han berättar också hur kollegor i branschen beskriver samma problem. Allt låter bra i intervjun, när första dagen av provjobbet kommer då är det annat ljud i skällan. Inställningen till att vara sjuk, sjukanmäla sig för mindre förkylningssymptom är något som förändrats med tiden, men särskilt efter de senaste två årens pandemi.

Vi har nog blivit förslappade av pandemin. Det har absolut påverkat, att folk tror att det är ett okej beteende att stanna hemma enkelt.

Även om syftet är att främja en lika fördelning av ansvaret i familjen är det kontroversiellt för en del att samkönade par ska få adoptera barn. Samtidigt ska alla föräldrar ha ”ansvar” snarare än ”vårdnad" om barn, skriver AFP och Reuters. De ska också respektera barns och ungdomars värdighet, samt fysiska och mentala integritet.

”Det slutliga beslutet kommer att lämnas i händerna på folket”, sa nationalförsamlingens sekreterare i ett pressmeddelande. ”Vi är övertygade om att i sinom tid kommer majoriteten av det kubanska folket stödja denna revolutionära, inkluderande och demokratiska kod.”

När Kubas grundlag reviderades 2019 ville HBTQ-aktivister inkludera samkönade äktenskap. Det förslaget drogs slutligen tillbaka på grund av motstånd från konservativa och religiösa grupper. Frågan väcks igen inför folkomröstningen den 25 september.

”Håll käften, ditt jävla as”, skrek en liten pojke i kalsonger, med en lillasyster i blöja bakom sig. I bakgrunden ses tre andra barn i tioårsåldern uppmuntra småttingarna. ”Håll käften, för helvete”, skriker pojken till den andra polisen. ”Dina skor är fula som fan!”

Barnen kastar också sten på poliserna, som försökte lugna ner dem utan att lyckas. Poliserna går sedan lugnt därifrån, men det aggressiva barnet följer efter och fortsätter slå dem.

”Dessa barns beteende liknar upprorsmakarna som brände och plundrade Minneapolis för två år sedan”, säger Sheila Qualls på Alpha News. ”I slutet av 1960-talet föddes nästan 80 procent av de svarta barnen i familjer med två föräldrar. I dag föds nästan 80 procent av svarta barn i faderlösa hem.”

Enligt USA:s motsvarighet till SCB hamnar 85 procent av faderlösa barn i fängelse.

Innan jag fick mina små pojkar berättade en av mina vänner att hon vägrade åka bil med sina barn. Hon fullkomligt vägrade. Det blev bara bråk hela tiden. Det kastades ipads och slogs, och bilen förvandlades till ett rullande mentalsjukhus efter bara några mil. Jag tänkte i mitt stilla sinne: ”Hur jobbigt kan det vara egentligen?”

Nu har jag själv barn och jag vill vänligt men bestämt be alla som ännu inte skaffat barn, att inte underskatta kaoskapaciteten i dessa småfotade varelser. Värdet i att kunna hålla barn nöjda och lugna är mycket högt. Jag har även fått bekräftat att genetik inte är något humbug, utan att det finns barn som föds lugna och beskedliga – och de som föds med helt motsatta egenskaper.

Tidigare förstod jag inte utmaningen i att kunna vara blixtsnabb och fem steg före kaos. Att vara världsmästare i planering och avledning, simultant med att engagera sig i att färgsortera träklossar. Att ha tålamod till tusen, och att sitta och nypa sig hårt i ljumsken medan 3-åringens gallskrik ekar över restaurangen för att glassen hade en spricka i toppingen. Trots att tålamodet tryter ibland, vill jag påstå att jag hittills varit en god mor, enligt mina mått mätt. Jag har överöst mina barn med kärlek, trygghet och lyhördhet – men har mina barn blivit lydiga små ljus bara för det? Absolut inte. Jag väntar fortfarande på den dagen då ”NEEEEJEE!" inte kommer att vara det normala svaret.

”Sätt dem i bilbarnstolen bara, de skriker en stund i början men de vänjer sig.” Nej jag vet inte jag. Små bebisar som skriker sig hesa, skriker inte på pin kiv. De känner sig förmodligen otrygga i stolen, eller har kanske till och med lite ont. När mina barn var små körde jag bara bil när jag var tvungen, eftersom ingen av dem gillade det. Men nu är de tre och sex år, och de kan förklara hur de känner och vad de tänker. Så nu tar jag med dem på diverse små ärenden och semestrar, men det går sällan smärtfritt. Nästan aldrig, när jag tänker efter. Men jag har med årens lopp lärt mig vad som funkar för att kunna färdas i en personbil istället för ett rullande mentalsjukhus. Att åka på bilsemester med barn kan faktiskt vara ganska mysigt, men det krävs oerhört mycket planering. Resan behöver dessutom vara helt stress- och kravfri. Våra favoritsemestrar har hittills varit Tomteland i Mora, Astrid Lindgrens värld i Vimmerby, och en tältvecka på Gotland. Ovanligt nöjda barn, dock med mycket semesterkill i magen som behöver hållas i schack.

Ett balanserat blodsocker är a och o i de små liven. Få i dem en protein- och fettrik måltid innan resan så att de står sig länge. Förbered kylväskan med vettiga tilltugg, frukt och mellanmål – och undvik socker. Socker funkar som akutlösning, men det är som att kissa i byxan. Känslan av lugnet i bilen när man hör de små munnarna smaska på varsin klubba är ljuvlig (hög densitet på klubban rekommenderas för att tjäna tid), men se till att ha ett lekstopp inplanerat så att du tajmar in blodsockertoppen. Ta förresten med en picknickfilt, och gärna en engångsgrill till lunchstoppet. Stanna på lekplatser, parker eller badstränder, eller varför inte nöjesparker. Det finns många vackra platser i vårt avlånga land, lägg gärna tid på research och planera in schyssta stopp längs vägen.

Se även till att själv ha ätit vettigt och att du är så utvilad som möjligt. Glöm inte att packa mellanmålsväskan till dig själv, och kanske en fet kaffetermos, eller annat som gör dig lycklig för en stund. Låt resan ta den tid den tar, försök att inte ha någon tid att passa. Missnöjda barn i kombination med stress är mentalt vidrigt. Kan man bara vara i nuet när man är tillsammans med barn, är det som att kliva in i en annan tålamodsdimension. Inga krav, ingen press, ingen stress. Börjar det tjafsas och bli rastlöst i baksätet, vill man kunna stanna utan att få kaninpuls.

Åker du långt hoppas jag att du har ytterligare en vuxen i bilen. Ibland kan det vara bra att hoppa in i baksätet för att avbryta boxningsmatchen. Mina barn brukar hålla sig nöjda hyfsat länge med hjälp av olika lekar. Sök på internet så hittar du massor av inspiration på bra billekar för alla åldrar. Sedan har vi såklart skärmarna. Vi använder skärmar när det behövs, inte mer. Se till att de är fulladdade, och att du har med dig långa laddkablar som räcker till baksätet. Eller portabla laddare. Hörlurar är lämpligt för de äldre barnen, och se till att ha laddat ner bra offlinematerial innan resan. Vettiga spel, ljudböcker, eller annat som passar utefter ålder och intresse. När alla andra sysselsättningar är förbrukade, känns tanken skön på den fulladdade ipad:en med Bimi Boo och Lego World. Har ni, liksom jag, tävlingslystna barn: Undvik spel med tävlingsmoment och för mycket adrenalin. En dålig förlorare i 120 dB kan få vem som helst att köra av vägen.

Känns barnen färdiglekta på lekplatser, färdigdoppade på badplatserna och de tycker att paddor och lekar börjar bli tråkiga, är ett av mina favorittrick att stanna vid en butik med en massa krafs. Detta brukar passar bra framåt slutet på dagen. Du behöver inte ens köpa något. Billigt och bra, eftersom du drar en vals om att kortet är trasigt, och att det bara får titta. De små benen kommer springa bananas mellan hyllorna, och har du tur kommer alla spännande intryck få John Blund att hälsa på innan du hinner lägga in 4:an (detta krävs givetvis att du har barn som kan vistas i möblerade rum, och som inte river ner halva affären). Nu kan mamma och pappa äntligen få avsluta sina meningar, kanske sätta på schysst musik och tänka tillbaka på dagen som gått (eller glömma den). Är vi på bilsemester brukar vi omsorgsfullt välja ut mysiga ställen på Airbnb, där vi kommer fram på kvällskvisten. Det bästa med bilsemester är att allt blir så nytt och spännande, och vad gillar barn mer än det?

När vi kommer fram, bär vi de sovande små kropparna med dinglande, knubbiga ben i våra famnar. Vi tassar in till sängarna, torkar av den torkade glassen i mungipan med en våtservett och pussar dem på pannan. Alla eventuella bråk är förlåtna, de är verkligen hjärtknipande söta när de sover. I morgon är det dags för nya äventyr, och nya ställen att utforska. Nya minnen på fyra hjul, tillsammans med en stor skopa kravlöshet, planering och närvaro. Ha en bra semester!