Det höll Arla inte riktigt med om, och vände sig till Patent- och marknadsdomstolen som kom fram till att namnet bara fick användas av Arla, fram till att det var dags för huvudförhandling i namnstriden. Då överklagade Glada bonden, och sålde då de censurerade ostarna utan något egentligt namn.

I går kom så den nya domen; det är bara Arla som har rätt till "Boxholm" i produktnamnet. Domstolen förbjuder Glada bonden att använda det egna namnet Äkta Boxholms, annars hotar vite om 500 000 kronor. Bolaget ska också ersätta Arlas rättegångskostnader med 1 617 865 kronor, rapporterar SVT Nyheter.

Huruvida ostarna, som funnits sedan 1890, får något nytt namn är inte klart; just nu är det ost ”från Boxholm” som gäller. En är kryddosten med spiskummin och nejlika, som säkert ställs fram på Boxholmsbornas julbord.

Arla skulle bli klimatneutralt. I mars 2019 annonserade företaget att det skulle ta 25 år. Redan hösten samma år hade deras eko-produkter nått målet. Eller var det en lögn?

En stor etikett med budskapet "Netto noll klimatavtryck" trycktes på förpackningarna. Konsumenterna fick veta att alla ekologiska produkter med varumärket Arla-kon var klimatneutrala.

Protesterna lät inte vänta på sig från dem som menade att marknadsföringen var falsk. Konkurrenten Oatly, som tillverkar havrebaserade alternativ till mejeriprodukter, sparkade bakut. Konsumenter reagerade också. Bara under oktober månad fick Konsumentverket in 98 anmälningar som anklagade Arla för vilseledande marknadsföring.

Arla menade sig ha rätt. Det klimatkompenserade på alla upptänkliga sätt. Med förnybar energi, trädplantering, bevarande av skog och återvinning av gödsel i småskaliga biogasanläggningar.

Konsumentverket började tugga i sig ärendet, och drygt två år senare hade myndigheten idisslat färdigt. I november 2021 stämde Konsumentombudsmannen (KO) Arla för marknadsföringen. Utgångspunkten var att produktion av mejeriprodukter belastar miljön genom utsläpp av koldioxid, metan och lustgas.

"KO tycker förstås att det är bra om företag kan minska sin klimatpåverkan. Men det är viktigt att konsumenterna får tydlig och korrekt information att basera sina val på. Otydliga miljöpåståenden räddar inte klimatet" uttalade sig processrådet Ida Nyström i KO:s pressmeddelande.

Rättegången i Patent- och marknadsdomstolen inleds i dag den 21 november.

Forskare har varnat för att ekologisk odling har ett större klimatavtryck än konventionell odling, då större ytor måste tas i anspråk för att producera samma mängd mat. En studie från 2018 av bland annat docenten på Chalmers Stefan Wirsenius kom fram till att odling av ekologiskt vete släpper ut 70 procent mer koldioxid.

Ärlighet varar längst?

Arla höll envist fast vid sin slogan till i våras. Då försvann "Netto noll klimatavtryck" från ekoprodukterna.

När kampanjen fortfarande pågick så stod det på Arlas hemsida att man ville hjälpa naturen på traven med att binda så mycket koldioxid som möjligt, och bidra till ett bättre klimat, mer natur och renare luft och vatten.

Nu säger Arla att företaget inte bara ska sluta med kampanjen. Det ska sluta klimatkompensera sina produkter. Företagets hållbarhetschef Victoria Olsson berättar rakt upp och ned att det handlar om pengar:

– Vi fasar ut klimatkompensationen, i och med att vi fasar ut budskapen, säger hon i en intervju med Sveriges Radio, och fortsätter:

– Vi behöver kunna skapa lönsamhet över de hållbarhetsinitiativ vi gör. Om vi inte kan prata nånstans om den här klimatkompensationen, så ser vi att vi kan inte motivera att fortsätta det.

Minskad efterfrågan på ekologiskt

Av den Ekologiska årsrapporten (som görs i samarbete mellan Ekologiska lantbrukarna, Ekomatcentrum och Organic Sweden) för 2021 framgår att försäljningen av ekologisk mat tappade i försäljning ute i handeln för andra året i rad. För 2021 var minskningen 5,4 procent, eller 1,1 miljarder kronor. Samtidigt ökade försäljningen till restauranger och offentlig sektor.

Även sammantaget minskade försäljningen – för första gången på 17 år – med en halv procent, eller 160 miljoner kronor. Ekologiska varor stod för 8,9 procent av den totala livsmedelsförsäljningen 2021.

Omkring en femtedel av Sveriges jordbruksareal brukas ekologiskt. Arealen har minskat något de senaste två åren.

Det är inte helt klart varför försäljningen har minskat. Ekologiska årsrapporten spekulerar i att det kan bero på att utbudet av ekologiska produkter över tid har minskat och att handeln har haft färre kampanjer och informerat mindre om ekologiskt de senaste åren.

Ekologiska stockholmare

– Ekoprodukterna är de som tar styrk först under ett inflationsår. Eftersom de fortfarande ligger lite högre i pris generellt sett, än icke-ekoprodukter, säger Icahandlaren Thomas Bonli i Sölvesborg.

Det har sagts av många i år att konsumenterna tittar mer på priset. Bonli understryker att kampanjvaror ökar i försäljning:

– Vi marknadsför produkter där vi försöker vara lite billigare i en konkurrenssituation. Då kommer inte lika mycket ekoprodukter med i marknadsföringsprogrammen heller. För att de är dyrare. Det är inte lika attraktivt.

Försäljningen av ekologiska varor verkar ha minskat något de senaste åren?

– Det kanske det gjort generellt. För vår del där både vårt utbud och vår efterfrågan från kunden har varit lägre än i storstadsregionerna, så har vi snarare på de sista åren börjat komma i kapp. Så för vår del har det väl ändå ökat de sista åren. Men det är från en lägre nivå. Det skiftar beroende på var man befinner sig i landet.

Är julen en ekoperiod? Säljer ni många ekogrisar?

– Vi kommer att erbjuda ekoprodukter bland julvarorna också, men det är inte de som är efterfrågade. Inte här i Sölvesborg. Men vi kommer ha det till de som vill.

Har det aldrig varit efterfrågan?

– Nej, det har väl aldrig riktigt varit det. Konsumtionen ser lite annorlunda ut på mindre orter kontra större orter.

En koll på Kungsholmen i storstaden Stockholm visar att det nog är som Thomas Bonli säger. Där säljer ekoprodukter fortfarande bra.

– Vi har fått bättre erbjudanden från våra leverantörer på ekologiska varor, speciellt på frukt och grönt. Då har vi kunnat lyfta ut det och erbjuda ett bättre pris. Det har verkligen ökat mot tidigare, säger Therese Sandberg, butikschef på Coop Rådhuset

Har ni kunder i stadsdelen som vill ha mer ekologiskt?

– Ja, många efterfrågar det just i vår butik, men det är olika och kan slå olika beroende på butikens läge och kundunderlaget. Det kan verkligen skilja sig.

Julen sticker inte ut åt något håll just för ekoprodukter, menar Sandberg. Det är de som alltid köper ekologiskt som väljer de ekologiska alternativen.

Planerar du att vara försiktig med stora inköp inför jul?

– Nej, vi har alltid ett ekologiskt alternativ till en konventionell produkt. Sen så vet man av erfarenhet att ekologiska julskinkor säljer bättre än vanliga. Så man anpassar inköpen efter vad som sålt tidigare år, förklarar Sandberg

Så ekogrisen är en storsäljare?

– Ja, verkligen. Och ofta brukar Änglamark få bäst-i-test när det är sånt där julskinke-test. Men det vet man inte i förväg.

Var ligger ekogrisen i pris jämfört med den vanliga?

– Den brukar ligga en bra bit över den vanliga skinkan.

Svenska mjölkbönder ropar på hjälp. De pressas av höga energipriser och drivmedelspriser. Lägg till det höga priser på foder och gödningsmedel. Många kommer att parkera traktorn för gott.

Kostnaderna för Sveriges mjölkbönder är i dag så höga att de har inte råd att producera det som konsumenterna vill ha.

När Stefan Gård på Huggenäs-Tolerud Björkhagen i Värmland, ordförande i intresseföreningen Sveriges Mjölkbönder, pratar om Sveriges politiker säger han att de måste göra något.

Ska det hända något ska det hända nu, för det är nu de förstår. Förstår de inte nu så kommer de aldrig förstå. Med allt som hänt nu har det mest basala, vatten och mat, kommit upp på agendan. Annars är det lågprioriterat. "Har vi det inte i Sverige så är det bara att importera".

Ett stort problem för hela jordbruket är priset på gödningsmedel. Vanligtvis importeras det till stor del från Ryssland, och därifrån kommer ingenting nu. Det höga priset på naturgas gör också att inget gödningsmedel produceras i Europa. För spannmålsbönderna betyder det att det inte lönar sig att driva fram den extra skörd som man kan få med hjälp av gödslet. Man producerar mindre och bristen driver upp priserna på foder.

För mjölkbönderna själva har det blivit mycket dyrt att gödsla den vall man odlar. Enligt Mats Larsson, som driver gården Stallberg på Varaslätten, har priset på kvävebaserat mineralgödsel stigit med 300 procent på ett år. Vallen ska gödslas snart för det som ska skördas i början på juni.

Det finns de som funderar på om man ska gödsla sina vallar om man måste köpa in till extremt höga priser. Om man redan är trängd likviditetsmässigt kanske det inte ens går. Det kanske faktiskt inte är ett val. Då börjar ytterligare en nedåtgående spiral. Det blir dels en mindre volym men också väsentligt sämre kvalitet på det man skördar. Det behöver man täcka upp med mer inköpt kraftfoder som är superdyrt. Det är en start på en spiral neråt som kan bli ganska häftig för den enskilda gården.

Det dyra gödningsmedlet driver upp priset på foder, och i synnerhet det finaste fodret – det som man ger korna för att de ska mjölka de där extra 7–8 literna varje dag. Magnus Svensson på gården Linghem i Östergötland menar att han skulle kunna mjölka 10–15 procent mer än han gör i dag. Han förklarar varför:

Kostnaden på fodret som ger korna det riktigt fina proteinet har dubblerats. Jag håller igen på det. Mina kor mjölkar mindre i dag än jag skulle kunna få fram. När marknaden skriker efter mejeriprodukter producerar inte mina kor så mycket som de skulle kunna göra. Det lönar sig inte. Vi har fått högre mjölkpris men det täcker inte merkostnaderna för insatsvarorna. Mina kor går på sparlåga i dag.

Han är ändå lyckligt lottad eftersom han också är spannmålsbonde och producerar eget foder. De som bara odlar gräs måste köpa in spannmål och färdigfoder till korna.

Tillväxten på mjölkbönder är negativ i Sverige. Svensson, som dessutom är kretsordförande för Arla i Östergötland, tror att utvecklingen kommer att accelerera:

Många avvecklar sin mjölkproduktion. Normalt försvinner ungefär fem procent mjölkbönder per år. Jag tror det kommer bli mer nu, för man ser att med kostnadsläget vi har så lägger vi ner. Sedan det här med växtodlingen ... vi lägger grunden för hela året nu i april och första halvan av maj. Ser vi att det är för dyrt med gödning, utsäde och drivmedel så odlar vi inte och vi använder mindre insatsvaror och vi får ett mindre utfall framöver. Det får ju katastrofala följder, med minskad livsmedelsproduktion när vi borde göra tvärtom.

Sverige är i dag bara självförsörjande till 50 procent på livsmedel. För mejeriprodukter ligger självförsörjningsgraden på 70 procent, men frågan är om den siffran går att höja. Tillbaka till Mats Larsson, som även han är kretsordförande för Arla – i hans fall för Skaraborg. Han ser inte ljust på möjligheterna att öka produktionen i framtiden.

Vi vet erfarenhetsmässigt att de gårdar som avvecklas, de startar inte upp igen, utan de är tappade för alltid. Det finns en risk här att vi tappar gårdar och produktion som vi inte kommer att återhämta. Många gånger att bara dra ner på produktionen löser ingenting, för då står man kvar med ganska stora kostnader. Att vända på det är inte lätt. Det kan tyckas som starka ord, men det ligger mycket verklighet bakom.

Att orka vända på det igen och gasa på så småningom är mentalt jobbigt. Sedan beror det också på hur banken ställer sig till det. Är det gårdar som är trängda så kan det vara det här som får banken att tappa tålamodet.

I en debattartikel från 16 av Arlas kretsordföranden, som publicerades den 5 april, skrev de att vi just nu står inför en situation som utan tvekan är den mest avgörande för svensk livsmedelsförsörjning under vår livstid. Vi frågade Mats Larsson vad det betyder.

Vad gäller livstiden vet man inte vad som väntar framåt, men jag har varit lantbrukare i över 30 år, och varit med om en hel del, men den situation vi står inför nu är oerhört utmanande.

Värmlänningen Stefan Gård säger att bönderna måste få förutsättningar att tjäna pengar, annars får de leta efter andra försörjningsmöjligheter.

Nu har vi snart ett alternativ att sätta solpaneler på gärdena i stället, och tjäna ganska bra med pengar. I stället för att hålla på med det här jordbruket som ingen vill betala för. Då sitter vi där i våra hus med värme men ingen mat.

Den som besöker mejeriavdelningen i en svensk livsmedelsbutik slås av det enorma utbudet av mjölk: standardmjölk, mellanmjölk, lättmjölk och kaffemjölk; högpastöriserat och lågpastöriserat; ohomogeniserad mjölk, gammaldags mjölk, gräddmjölk och minimjölk; laktosfri mjölk i oändligt många former; lattemjölk; mjölkdrycker med chokladsmak eller blåbärssmak.

Då har vi inte nämnt alla yoghurtar, allt smör, all kvarg och mycket annat. Det återstår att se vem som ska producera dessa varor i framtiden och till vilket pris. Stefan Gård efterlyser en långsiktighet i jordbrukspolitiken. Han tycker ofta det känns som att han utövar någon form av samhällstjänst.

Vi ska jobba livet ur oss för att någon ska få mat. Sedan när vi får fram maten kan vi inte ta ut det pris vi vill för då driver vi upp inflationen. Om politikerna tänkte efter en gång till, så. Får vi skatter som är låga behöver vi inte ta ut det högsta priset på marknaden. Då kan vi producera billigare.

Om man benar ned det till vad allt startar med så är det energin. Har vi inte billig eller konkurrenskraftig energi då pajar det inte bara jordbruket utan all industri. Problemet börjar med energi och skatter. Om vi ska få nästa generation att haka på det här måste vi ha förutsättningar för den som kan och vill tjäna pengar. Vi är ju ändå företagare.