Den 30 kilo tunga kistan krävde fyra personer som hjälpte till med öppnandet. Ett tungt stenlock, som med tiden brutits ned i flera bitar, måste avlägsnas innan kistan kunde hämtas. Biskop Kristján Björnsson från Skálholts stift bad en bön innan deltagarna öppnade kistan för att bevara de dödas lugn. Islands nationalmuseums personal återplacerade sedan kistan med precision.

Páll Jónssons kista öppnades senast 1954 i samband med ett forskningsprojekt på Skálholts kyrkogård.

Det mest intressanta är en brakteat, en beskyddande amulett i form av ett hängsmycke, med runor. ”Det är en av de bäst utförda runinskrifterna jag någonsin har sett”, säger Lisbeth Imer, runolog vid Nationalmuseet i Köpenhamn, till The Guardian. Den är det första solida beviset på att Oden dyrkades så tidigt som på 400-talet.

Brakteaten, som troligen ägts av en betydande kung, har en lång runinskrift som är språkligt intressant, med ord som offerdjur, jakt och till sist ”Han är Odens man”. Inskriptionen visar att Oden är en mycket gammal gudom, långt äldre än man trott, och att brakteaternas bilder hellre borde tolkas som kungar än som guden själv.

Oden offrade ett öga i vishetens källa, Mimers brunn, för att kunna se allt som händer i världen, och kunde med en blick bota sjuka och stilla stormar.

Arkeologerna tror nämligen att de kan ha hittat den enda kända romerska dildon i naturlig storlek, vid det som var imperiets nordligaste utkant. Analyser har avslöjat att det åtminstone är det första kända exemplet på en fallos av trä som hittats någonstans i den romerska världen.

”Vi hade några väldigt intressanta diskussioner”, avslutar Collins, som publicerat tre möjliga teorier i Antiquity Journal: en sexleksak, en skabrös mortelstöt eller en del av en staty som förbipasserande skulle röra vid för lycka eller för att fjärma eller aktivera skydd mot olycka.

Forskare hoppas nu på att fler söker efter liknande föremål i andra samlingar.

Experter tror att mumiernas riktiga tungor togs bort under balsameringsprocessen och ersattes med en gjord av guld, så att den avlidne kunde tala med den forntida egyptiska guden Osiris, domaren för de döda och underjorden.

# More images available in the Full Article

Vad de döda skulle vilja prata om när de fick tillfälle att träffa Osiris är ännu oklart, antagligen vilka fromma liv de levt. De kan också ha haft kvartssamtal med Anubis som vägde deras hjärtan mot sanningens fjäder, eller när Thot skrev ner resultaten som angav om den döde fick inträda i dödsriket eller inte.

Utgrävningarna avslöjade även att begravningsplatsen användes under flera tidsepoker, vilket speglade de olika sätten de döda jordfästes på. Området upptäcktes 1989, och arbetet fortsätter än i dag.

2021 undersökte forskaren Oscar Castillo‑Visa resterna, och påbörjade utgrävningar på platsen. Detta ledde till upptäckten av fler delar, med tillräckligt distinkta egenskaper för att fyndet skulle kunna beskrivas som en ny art, säger studien som publicerades i tidskriften Scientific Reports.

”Vi är optimistiska och tror att det är möjligt att hitta fler jättesköldpaddor i Europa”, säger Àngel Hernández Luján, en av författarna till studien. ”Det är bara en tidsfråga innan nya arter av stora havssköldpaddor från dinosauriernas tid upptäcks.”

Just den här sköldpaddan var nästan fyra meter lång, vilket avslöjar att jättesköldpaddor var vanligare än man tidigare trott, på båda sidor Atlanten. Den rankas nu som en av historiens största sköldpaddor.

Arkeologen Irit Zohar har katalogiserat tusentals fiskrester som hittats i norra Israel. Platsen var en gång hem för en sjö, där forntida fiskfossiler hjälpte forskarna att undersöka exakt när de första kockarna började brassa käk. ”Det var som att ställas inför ett pussel, med mer och mer information tills vi kunde göra en berättelse om mänsklig evolution”, sa Zohar till AFP.

Huruvida våra föregångare bakade, grillade, pocherade eller sauterade sin fisk är fortfarande okänt, även om studien antydde att de kan ha använt någon form av jordugn.

Elden tros först ha bemästrats av Homo erectus för 1,7 miljoner år sedan. Men ”om du kan kontrollera elden för uppvärmning, så betyder det inte att du kontrollerar den för matlagning”, avslutar Zohar.

”Det är en upptäckt som kommer att skriva om historien”, säger professorn och arkeologen Jacopo Tabolli till den italienska tidningen Ansa. Han har lett projektet sedan 2019, och kallar det en ”absolut unik” skattkammare, med mynt som har inskriptioner på etruskiska och latin.

Helgedomen, med sina varma bassänger, sluttande terrasser, fontäner och altare, existerade åtminstone från 300-talet innan vår tideräkning, och förblev aktiv fram till 500-talet. Under kristen tid stängdes den ner, men förstördes inte; bassängerna förseglades med tunga stenpelare och skatterna doldes.

# More images available in the Full Article

Fynden visar att det etruskiska språket överraskande nog överlevt mycket längre än man hittills antagit. ”Även under historiska epoker, då de mest fruktansvärda konflikterna rasade utanför, verkar de två världarna, den etruskiska och den romerska, ha samexisterat utan problem”, avslutar Tabolli.

Gustav II Adolf lät bygga fyra stora örlogsfartyg med dubbla kanondäck för att befästa stormakten Sveriges herravälde över Östersjön, Vasa var ett av dem, Äpplet ett annat, som kunde sjösättas ett år efter det att Vasa förliste. Det byggdes en meter bredare för att öka stabiliteten, med begränsad framgång. ”Det seglar, till skillnad från Vasa, men det är inget lyckat fartyg”, säger Patrik Höglund.

De stora regalskeppen var dyrbara projekt, och användes mest till prestigefyllda uppdrag för att transportera kungligheter, eller i händelse av krig.

Efter 30 år i tjänst försökte man sälja Äpplet till Frankrike, men de var inte intresserade. Därför tömdes det på kanoner och annat värdefullt, och sänktes sedan. Där får hon ligga kvar.

https://twitter.com/rtenews/status/1584589240284782592

Kyrkans dolda grund kom i dagern när arkeologerna med hjälp av elektronisk utrustning hittade glipor under kyrkans golv. De arbetade i flera år med att försiktigt ta bort mosaikgolvet bit för bit, och kunde så småningom hitta golvet i den ursprungliga kyrkan, som byggdes efter S:t Nikolaus död.

Arkeologerna har nu frilagt golvet han gick på för drygt 1 600 år sedan. Efter hundratals år av spekulationer kan de slå fast att det här är S:t Nikolaus sista viloplats. Den bysantinska kyrkan som byggdes över den antika grunden skyddade helgedomens grav, och var länge en plats för tillbedjan för ortodoxa kristna.

Den moderna jultomten är baserad på berättelser om S:t Nikolaus, som ärvde en stor summa pengar han sedan skänkte till de fattiga, alltid på ett mycket diskret och taktfullt sätt.

Opiumkärlen i graven var en del av flera keramikkrukor som tros ha lagts ner med den döde för att följa med in i livet efter detta. De är formade som omvända slutna vallmoblommor, vilket sedan länge ligger till grund för teorin att just opium använts i ritualer. Den här upptäckten är första gången verkliga spår av opium hittats, enligt BBC News.

”Familjemedlemmar, eller en präst, kan ha försökt uppväcka de dödas andar, genom att använda opium för att komma in i ett extatiskt tillstånd”, säger den israeliske forskaren Ron Beeri. ”Alternativt är det möjligt att opiumet, som placerades bredvid kroppen, var avsett att hjälpa personens ande att resa sig ur graven som förberedelse för mötet med deras släktingar i nästa liv."

Framtidens forskare hittar kanske en sinnesförändrande iPhone i gravarna. Och en laddsladd.

Forskare säger att amputationen utfördes när personen var elva år gammal, och att han fortsatte leva i flera år efter ingreppet. Den återstående skelettdelen visade ett rent, lutande snitt som läkte fint, sa Maloney. Det fanns inga tecken på infektion, vilket skulle förväntas om barnet fått sin fot avbitet av ett djur. Det fanns inte heller några tecken på en krossfraktur.

Han levde sedan sex till nio år efter att ha fått foten amputerad, och dog så småningom av okända orsaker som ung vuxen. De förhistoriska människorna visste uppenbarligen tillräckligt om medicin för att kunna utföra operationen. De kände också tack och lov till vilka växter i området som hade läkande egenskaper.

Innan detta fynd var det tidigaste exemplet på amputation en fransk bonde för 7 000 år sedan, som fick en del av sin underarm borttagen.

När mänskliga kvarlevor grävs ut bestämmer arkeologerna egenskaper som ålder, kön och ras med hjälp av beprövade vetenskapliga metoder som benstruktur och DNA-analys. Men de politiskt korrekta arkeologerna insisterar på att man inte längre ska kategorisera rasen av lämningar, eftersom detta bidrar till en vit överhöghet.

”Det är ett absurt förslag, eftersom skillnaden mellan kön, precis som skillnaden mellan religiösa, sociala och nationella grupper, är nyckelmotorer i historien”, säger eremitus professor Jeremy Black till Daily Mail.

Återstår att se om konstskoleelever vill lägga ett genusideologiskt filter på Albrecht Dürers målningar av Adam och Eva, eller om teologiska lärjungar ändrar litet i den kristna bibeln. Däremot är det nog bäst att låta koranen vara ifred.

”Det är sällsynt att upptäcka anglosaxiska kyrkogårdar, särskilt med så många individer – män, kvinnor och barn – och ett formidabelt utbud av gravgåvor. Nästan alla begravdes med enastående broscher, men vi har också hittat glas- och bärnstenspärlor, svärd, sköldbossar, spjutspetsar, och dekorerade keramiksmycken – en hel del unika föremål”, säger Rachel Wood, ansvarig arkeolog.

De flesta av individerna var rika nog att kunna importera en del av föremålen från Europa. Upptäckten inkluderar föremål för att ta bort öronvax, tandpetare, pincetter, kammar och en tub som kan ha innehållit eyeliner.

Nu när arkeologerna är klara med föremålen väntar schaktmaskiner på att få jämna resten med marken, då en höghastighetsjärnväg ska anläggas på platsen.

Silverpenisen, som är 25 millimeter lång och bara väger 9,7 gram, tros ha anor från år 43 till år 410. En rapport från British Museum säger att det var svårt att säga ett exakt årtal för hänget, men den falliska karaktären av det ”pekar på den romerska eran”.

Bilder som har en fallossymbol användes ofta i romersk konst, och penisen sågs som ett tecken på makt och virilitet – soldater bar ofta amuletter med en knytnäve och en erigerad fallos för tur i strid. Då detta smycke inte visar en erigerad penis är det enligt British Museum mer troligt att det är föräldrar som försett en av sina pojkar med det penisformade hänget för att skydda honom från det onda ögat.

Forskarna undersökte avföringen från människor och djur. De hittade koprolit, fossiliserad avföring, med ägg från parasiter – de tidigaste bevisen för parasitinfektion i Storbritannien där värdarnas arter är kända.

Parasitäggen liknar en modern art som infekterar grisar och nötkreatur. Det tyder på att byggarna, och deras hundar, åt dåligt tillagade slaktbiprodukter från infekterade grisar och tamboskap.

”Det visar att de åt boskapens inre organ, särskilt deras lever, eftersom det var där dessa parasiter bodde”, säger forskaren Piers Mitchell i en artikel i tidskriften Parasitology. ”Det ser ut som att de delade sin mat med sina sällskapsdjur, eller åtminstone gav dem resterna”.

Då de tog med sig sina kreatur till Stonehenge kunde de förutom kött också ställa fram mjölk och ost på bordet.

Bonden Nidal Abu Eid var ute och brukade sin mark när han stötte på huvudet. Han sköljde av leran och insåg genast att han funnit något värdefullt. Nu är han stolt över att fyndet överlevt i hans Palestina sedan den kanaaneiska tiden – det som brukar kallas den tidiga bronsåldern.

Det 22 cm höga stenhuvudet finns nu till beskådan på museet Qasr al-Basha i Gaza.

Anat är jaktens och krigets gudinna i den kanaaneiska mytologin och dyrkades även i andra delar runt östra Medelhavet och Västasien, till exempel i Egypten, Mesopotamien och nuvarande Syrien. Hon är dotter till den högste guden El och till fruktbarhetens gudinna Ashera. Det är troligt att hon senare kom att dyrkas som, eller tjäna som inspiration till, Athena i Grekland och Minerva i Rom.

Kanaans rike existerade från ungefär 3 000 till 1 000 före Kristus och omfattade den västra halvan av Levanten.