Det är vilar något hysteriskt och desperat över män som skickar dickpics. Jag föreställer mig att de går omkring i sin vardag med ett ansikte fyllt av en förtvivlan de inte kan uttrycka i ord. För kunde man se denna slags förtvivlan i ansiktet på män som kom i taxi till restaurang Garbo i Sundbyberg kl 02.45 på natten. De kom från hela Stockholm, i ett sista förtvivlat försök att hitta någon av motsatt kön som vill följa med hem, eller vart som helst. ”En kvart kvar till stängningsdags”, hade de tänkt under taxifärden: ”Jag hinner”.

Och därefter förvåningen och förbittringen när de insåg att det enda som stod till buds var andra lika desperata män. Jag tror att en hel del män hellre så att säga bytte sida för en natt än gå hem ensamma. Manlig desperation tar sig oftast för mig obegripligt mystiska uttryck.

Men sedan ett tag har Garbo slagit igen, och märkligt nog sammanföll det med att män verkade börja skicka mer dickpicks. Ett uppmärksammat sådant färskt fall är SD-riksdagsmannen som verkade vilja marknadsföra sin penis med hjälp av mobilen. Nu hjälpte Nyheter Idag istället till med reklamen, och alla tror att riksdagsmannen är olycklig över detta. Men jag håller det inte för otroligt att han istället slog en signal till Chang Frick, och samtalet förlöpte ungefär så här:

SD-man: Tjena Chang, kan inte du hjälpa mig med en grej. Garbo. Ja restaurangen, du vet. För kunde man glida upp bredvid någon brud och liksom gnugga pålen mot dem. Men nu har ju stället bommat igen. Och då tänkte jag att jag kunde skicka bilder till tjejer jag är sugen på. Men jag har inte numret till så många, behöver hjälp med att få ut fotona till fler. Och så tar jag bilderna så att alla fattar vem det är man ser.

Chang: Men har du inte testat med Anchor Bar, Jimmie brukar få napp där.

SD-man: Jo, men Jimmie blir så sur om han får konkurrens. Och jag har litet svårt för hårdrock, för att inte tala om brudar som gillar hårdrock. Alla de där tatueringarna. Känns som att kliva på en väggtapet i en tonårig satanists rum. Man slaknar vet du.

Chang: Fattar. Ok, då. Skicka några bilder till mig så kör vi dem. Men då får du leverera lite saftigt skvaller i utbyte.

I diskussionerna kring SD-mannens dickpics har en del kommentatorer hävdat att bara välutrustade män skickar sådana bilder. Det visar hur litet de vet. Riktigt välutrustade män behöver inte göra det, deras utrustning marknadsförs så att säga genom mun-mot-mun-metoden. Ett utmärkt exempel på detta är inrikesminister Morgan Johansson. Han kommer aldrig att behöva skicka en dickpic. Här har vi antagligen förklaringen till hans karriär. Inga sossemän vågar lägga krokben för honom – de är rädda för att omgivningen ska tro att det sker därför att de är avundsjuka på att Morgan dragit vinstlotten i det stora penislotteriet, och själva sitter de med ett av tröstpriserna.

Morgan kan begå vilka misstag som helst, internt blir det ingen kritik. Den ende som försökt neutralisera Morgans fördel är Anders Ygeman; han brukar tjata om att ”allt är en synvilla, det är en fråga om optik”, typ: är man en tvärhand hög kommer en del kroppsdelar att se väldigt långa ut. Metoden har inte visat sig framgångsrik, mycket på grund av Morgans fotarbete i frågan. Varhelst det finns en bastu tar han sig tid att kliva in i den – det må vara i riksdagshuset, på Centralbadet, hotellrum eller konferensgårdar runt om i landet. Där det finns en bastulav på orten kan man vara säker på att Morgan uppsöker den och placerar sig på översta bänken.

Bredbent.

Ett mer raffinerat sätt att marknadsföra sina företräden gjordes nyligen av den amerikanske skådespelaren Christopher Meloni. Han gjorde det genom att göra reklam för träningsutrustning.

Naken.

Men de intressantaste delarna var pixlade, och den pixlade ytan var väldigt, väldigt stor.

Så ska en slipsten dras.

https://www.youtube.com/watch?v=DER105jGBP4

Jag har hört att Morgan försökt övertyga partiets PR-avdelning att man skulle gör en liknande valfilm med honom i huvudrollen. Hittills har han fått nej, men man vet aldrig.

Dalar sossarnas siffror i nästa opinionsundersökning kanske Morgan kallas in framför kamerorna och placeras i en bastu. En möjlig vinkling skulle kunna vara att Morgan säger något i stil med: ”Hej, jag heter Morgan Johansson. Jag är inrikesminister och ansvarig för polisens arbete. Ni kanske har hört talas om lagens långa arm, och tycker att det inte är mycket bevänt med den i dag.” Och han fortsätter med en lång ramsa om allt han tycker sig ändå ha gjort, men ingen kommer att höra något. Alla kommer att stirra på något helt annat. Samtidigt tränger Morgans malande in i deras undermedvetna, och det han säger fastnar – ett effektivt exempel på subliminal påverkan.

Det yttersta tecknet på att en man är välutrustad är dock att hans ex uttrycker sin saknad efter själva utrustningen – och gör det offentligt. Skådespelerskan Rachel Bilson väckte i dagarna uppmärksamhet när hon offentligt uttryckte sin saknad efter exet Bill Haders ”big dick”.

Den lösningen står dock inte öppen för Morgan. Hans före detta fru kandiderar för SD, och jag tror inte det partiets interna disciplin ger utrymme för ett sådant uttalande. Och det skulle se illa ut med tanke på den egna riksdagsmannens manövrer i media.

Hans metod är mycket enkel.

Han har insett att om man ständigt levererar mycket märkliga uttalanden och förslag kommer folk att glömma allt elände man är ansvarig för, de kommer att fokusera på den senaste dumheten. Visst får man stryk för den, men fördelen är att människor i sin upprördhet inte förmår erinra sig gårdagens missgrepp – och de är många i Ygemans fall.

Det är en elegant form av skademinimering. Ställ till med nya problem – då glöms ditt ansvar för gamla problem bort.

När han i förra veckan gick ut och förklarade att man kanske borde börja reglera hur många invandrare det finns i förorterna blev det ett oherrans liv.

Alla glömde bort att Ygeman är ansvarig för de höga elpriserna, och att elen inte räcker till för företag som vill bygga ut.

Många har fått för sig att elpriserna liksom elbristen beror på kriget i Ukraina.

Men i maj 2019 förklarade representanter för alla de stora energibolagen i Sverige att de är oroliga för att landet ska drabbas av elbrist (vilket leder till högre priser).

Ygeman deklarerade då lugnt att det rörde sig om ”tomma hot” från energibolagen och att det inte rådde någon brist på el, och att det heller inte skulle göra det i framtiden. Sverige hade ”ett överskott av el”.

Ett år senare var elbristen och elpriserna ett akut problem i södra Sverige.

Två år senare är elbristen till och med ett problem i Stockholm. Ica-handlare i Täby ställs inför samma problem som företagare i Skåne brottats med sedan 2019 – de kan inte bygga ut sin verksamhet på grund av att kapaciteten i elnätet inte räcker till.

Och då avslöjar Dagens Nyheter att Anders Ygeman löst problemen med elbristen i Stockholm – den elbrist som aldrig skulle kunna uppkomma – genom att ta en miljard kronor från pengar som är avsatta för nationell elberedskap för att lösa det hela. Det är en lösning som möter starkt motstånd från de erfarna handläggarna för elberedskap på Svenska Kraftnät. De inser att de beordras till en åtgärd som är regelvidrig, men det hela genomdrivs av Anders Ygeman och Svenska Kraftnäts chef. Det privata elbolaget Ellevio garanteras över en tioårsperiod en miljard kronor för att rusta ett oljeeldat kraftverk för drift med bioolja – och pengarna kommer alltså från en fond som ska användas vid krig och naturkatastrofer.

Anders Ygeman hävdar då att inga beredskapsmedel använts – men den korrespondens Dagens Nyheter publicerat visar otvetydigt att så är fallet.

Stockholms Handelskammare varnar samtidigt för att bristerna i elnätet gör att det kommer att ta tio år innan kapaciteten är tillräcklig i regionen.

Notan 28 miljarder kronor

Anders Ygeman som fram till denna tidpunkt ständigt lovat att elkundernas kostnader ska sänkas – och därför agerat för att elbolagen inte ska kunna höja sina nätavgifter – lägger nu fram en proposition som innebär att elkoncerners nätbolag ska få lägga kostnaderna för utbyggnad och förbättringar av elnätet på elkunderna – som via sin elräkning tillsammans kommer att få stå för en nota på 28 miljarder kronor.

Energimarknadsinspektionen, Konsumentverket och Svenskt Näringsliv kritiserar förslaget hårt och menar att elbolagens vinster är mer än tillräckliga för att hantera en förbättring av elnätet.

Flera kritiker påpekar också att det i förslaget inte finns tydliga krav på ökade investeringar – vilket kan leda till att vi får se högre vinster för elbolagen, högre elpriser för konsumenten, men inga större förbättringar av elnäten.

Energimarknadsinspektionen förklarar att elnätsbolagen redan får täckning för sina investeringar med nuvarande regelsystem ”vilket gör att förslaget endast leder till ökade vinster”.

När du nu i dag hör namnet Ygeman tänker du på stollen som vill att människor med arbete ska flytta till förorten samtidigt som arbetslösa från förorten flyttar ut (vart är förstås den första frågan, och vem ska betala är den andra frågan).

När du däremot ser din höga elräkning förbannar du Strandhäll och Stenevi som glatt och lyckligt genomdrivit stängning av kärnkraftverk.

Ygeman skrockar belåtet när han vandrar i regeringskansliet, blinkar medlidsamt åt Strandhäll när han passerar henne på väg till kaffeapparaten, och tänker: ”Att hon aldrig lär sig”.

Det Strandhäll inte lärt sig är att om man ständigt uppträder förvirrat i debatter, och gödslar med osammanhängande uttalanden på Twitter påminner man hela tiden människor om den egna ständiga, långvariga och totala inkompetensen.

Ygemans genialitet ligger i att han insett att det gäller att återkommande detonera en mindre nukleär laddning i debatten, och smällen bländar oss till den grad att vi inte längre ser den förödelse som breder ut sig i spåren av hans karriär.

Anna Lindberg hoppade av jobbet som förbundskapten för simhoppslandslaget i mars, efter 4,5 månader på posten. Nu berättar hon om skälet till avhoppet, att hon inte överens med verksamhetsutvecklaren Susanne Meckbach. Meckbach har lett en utredning som pekat ut Lindbergs mor, tidigare förbundskaptenen Ulrika Knape Lindberg, som en dålig ledare. Knape Lindberg var sportchef och förbundskapten i simhoppslandslaget i 16 år, till och med OS i Tokyo i fjol. Hon anklagas för att ha skapat en tystnadskultur.

Men tränarna i undersökningen har förblivit anonyma. Vem driver egentligen på en tystnadskultur i det här fallet? Och kan en dotter vara helt neutral i förhållande till sin mor? Enligt idrottsminister Anders Ygeman har en kultur importerats från nationer i öst där det lönar sig med ett "sjukligt beteende."

Susanne Meckbach har genomfört en intern undersökning i Simförbundet, som SVT tagit del av. Där uppger 78 procent av tillfrågade tränarna att miljön inom svenskt simhopp är för dålig. Totalt deltog 32 tränare i undersökningen.

Man pekar på tystnadskultur och bristande ledarskap. Landslagsmiljön har uppfattats som strikt och kontrollerad. Vissa har varit rädda för att uttrycka sina åsikter, för att inte riskera förlora sin position.

Mycket av missnöjet riktas mot förra förbundskaptenen i simhopp Ulrika Knape Lindberg. Knape Lindberg var en framgångsrik simhoppare med ett OS-guld och två silver som främsta meriter. Hon är också mor till Anna Lindberg, som vunnit sex EM-guld, ett silver och tre brons.

Lindberg menar att Meckbach undersökning genomförts dåligt, och att olika frågor ställts beroende på vem som tillfrågats. Detta förnekar dock Meckbach. Lindberg menar också att hon och Meckbach inte delat värderingar och inte haft samma syfte. Hon anklagar samtidigt Meckbach för att fara med osanningar och hänga ut individer på ett dåligt sätt.

Hon är samtidigt öppen med att hon inte är helt neutral i frågan, som dotter till den som pekats ut. Men hon trycker på att Knape Lindberg varit mycket bra i sin roll som förbundskapten, och att det är i den som hon bedömer henne.

Knape Lindberg uppges ha styrt med järnhand. Men hon säger själv att hon inte känner igen kritiken som riktas mot henne. Hon förnekar också att det ska ha funnits en tystnadskultur.

Ulrika Sandberg är sportchef i simförbundet och känner inte heller igen kritiken. Hon säger att hon på ett generellt plan upplever att Knape Lindberg har lagt mycket tid och energi på att utveckla svensk simhoppning.

Knape Lindberg säger också att vissa blivit väldigt irriterade på henne när de inte blivit uttagna. Hon hänvisar till att det finns klara riktlinjer för uttagningar. Att ingen tillfrågad tränare gått ut offentligt och berättat är signifikativt, menar hon. Det finns orsaker till det som hänt, och att vara anonym menar hon å sin sida skapar en tystnadskultur. Hon beskriver sitt ledarskap som rättvist, och att hon alltid försökt hålla en konsekvent linje.

Svenska simförbundet säger sig ha fullt förtroende för Meckbach. Man menar att hon har stor kunskap och erfarenhet av att genomföra liknande granskningar. Från Simförbundets sida säger man också att man först samtal med Anna Lindberg innan hennes avhopp, och helst hade sett att hon valt att stanna. Men man respekterar hennes beslut.

Idrottsminister Anders Ygeman har uttalat sig till SVT om denna historia och andra granskningar av missförhållanden inom svensk idrott. Han säger att en delförklaring är gamla kulturer och influenser från nationer i öst.

Där har man haft en annan syn på ledarskap än vad vi traditionellt sett haft i väst. Och sedan har det väl tyvärr varit så att på elitnivå har det lönat sig med sjukligt beteende och därför har man inte gjort tillräckligt mycket för att stävja det här.

Ska man ta Ygeman på orden kommer fler talanger blomma ut och fler utöva sina sporter längre. När ledarskap som det Knape Lindberg misstänkts ha utövat, fasas ut.

Försvarsminister Peter Hultqvist kommer gående i riktning mot Riksdagshuset. Han går lite långsamt, har en besviken uppsyn. Att han går långsamt beror på att han vill bli igenkänd och hejad på. Rentav kanske stoppad av någon som vill prata försvarspolitik. Den besvikna uppsynen beror på att det aldrig händer. Det i sin tur beror inte på att folk inte känner igen honom, utan just på att folk ser vem det är. Peter får syn på Magda, lyser upp, ökar stegtakten och dunsar ner bredvid henne på bänken, vilket gör att hon lättar två decimeter. Hon verkar vakna till när hon landar på bänken igen.

Magda (lite yrvaket): Åh, jaså är det du? Kan du aldrig sätta dig ner som folk? Tänk på hur många stolar du suttit sönder på regeringssammanträdena.

Peter (ivrigt): Jajajaja, jag lovar. Men lyssna nu, jag har en idé.

Magda (med den tillkämpade tålmodiga minen hos en dagisföreståndare som ska försöka få en trilskande treåring att i december själv klä på sig bävernylonoverallen): Mmmm, visst. Låt höra.

Peter: Jag har en idé om hur vi ska stärka den svenska försvarsförmågan!

Magda: Lite onödigt. Vi ska ju gå med i Nato.

Peter: Det beror på vilket humör Erdoğan är, och det ändrar sig från dag till dag. Det kan ta åratal innan vi är med i Nato.

Magda: Och vad tycker du vi ska göra?

Peter: Vi kan inte bara sitta och vänta. Vi måste kunna visa att vi kan försvara oss själva.

Magda (tittar upp i himlen med beslöjad blick, vill uppenbarligen vara någon annanstans): Och ... fram med det nu.

Peter (lyckligt leende): Molotovcocktails! Jag såg ett nyhetsinslag på Aktuellt i går där en massa civila ukrainare tillverkade brandbomber av tompavor. Man fyller bara på med bensin, sätter dit en stubin, tänder på och kastar mot ryska stridsvagnar eller vad det nu är de kommer i.

Magda: Tänk efter nu. Hur ser verkligheten ut? Man ska alltid utgå från sig själv. Där sitter jag på min balkong på Rosenbad. Det är sommaruppehåll, solen skiner, en underbar förmiddag i juli. Bredvid … på det lilla bordet står en bag-in-box.

Peter: Låter härligt!

Magda: Och så ser jag en kolonn ryska stridsvagnar komma rullande. De lömska jävlarna har gjort ett smyganfall och kommit med Finlandsfärjan.

Peter: Du! Den möjligheten har jag inte ens tänkt på. Skrämmande. (Ryser till)

Magda: Och vad tycker du jag ska göra när jag ser dem? Menar du att jag ska hälla bensin i boxen, sätta dit en stubin, och sedan ställa mig på balkongen och kasta boxen på en rysk stridsvagn som rasslar förbi nedanför? Kommer bara att säg ploff när den träffar, och så blir det inte mer.

Peter: Men det är bara innanför tullarna det är så. I Dalarna dricker vi grogg. Jag kan se framför mig hur flaskor som innehållit brännvin, gin och whisky kastas mot ryssen när han rullar in i min gamla hemstad Borlänge.

Magda: Varför skulle ryssen vilja rulla in i Borlänge? Kan du tänka dig Putins generaler sitta och planera invasion, och någon utropar: ”Borlänge måste vi erövra!”

Peter: Jadå, jodå, det kan jag. Kupolen! En knutpunkt för all handel! Klart de vill ta över den.

Magda: Men Peter. Vi har redan förlorat Borlänge. Det kontrolleras sedan länge av somalierna i Tjärna ängar. Inte kastades det några brandbomber då?

Peter: Johodå.

Magda: Jaja. Men det var väl i så fall de i Tjärna ängar som gjorde det. Du måste förstå att det är Sveriges huvudstad Putin kommer att försöka ta. Här är det boxar som gäller. Finns inget att göra molotovcocktails av.

Plötsligt rycker både Magda och Peter till. Magda väser: ”Låtsas som ingenting! Därborta kommer Anders Ygeman gående. Titta ner i backen. Han kanske inte ser oss”. Peter och Magda fäster blicken på sina respektive skor. Försöker krympa ihop lite.

Ygeman: Men hej! Här sitter ni och hänger med huvudena! Får jag slå mig ner. (Tränger sig in mellan Magda och Peter.) Varför ser ni så dystra ut?

Peter: Vi diskuterade hur vi ska stärka den svenska försvarsförmågan. Med molotovcocktails. Men Magda tror inte riktigt på min idé.

Ygeman: Klart som fan hon inte gör. Molotovcocktails? Då måste man fylla flaskorna med bensin. Det har ingen råd med i dag. Skulle vara billigare att köpa de allra senaste robotarna från USA. Men märkligt att ni pratar om sådant. Jag gick just och grubblade på hur jag som integrationsminister ska kunna bidra till försvaret av landet.

Magda (med oroligt och dröjande tonfall): Och …

Ygeman: Vi ska se alla kriminella invandrare som en tillgång!

Peter: Ehhhh…

Magda är tyst, ser smått förtvivlad ut.

Ygeman: Men fattar ni inte. Tänk bara på alla romer som stjäl metall. De tar kopparledningar, de snor statyer i parker och smälter ner. Vi organiserar dem … de får betalt för att sno larvfötterna på de ryska stridsvagnarna. Putins pansar kommer ingen vart!

Peter: Genialiskt! Uppe i Dalarna har vi ligor med dieseltjuvar som härjar. Jag vet inte varifrån de kommer, men de pratar inte dalmål i alla fall, och så är de väldigt svartskäggiga. Samma sak med dem. Vi ger dem betalt för att slanga diesel från ryska fordon. Och tänk er om de får gå loss i ett ryskt dieselupplag!

Ygeman: Och tänk på ligorna med litauer som stjäl båtmotorer. Ryska flottan lägger till i Visbys hamn. Men får ligga kvar för ankar där. Kommer inte längre. Motorerna borta. Fastlandet räddat.

Peter: Fantastiskt Ygeman! Du tänker verkligen utanför boxen.

Magda: (Reser sig upp. Har något jagat i blicken.) Boxen. Där sa du något. Jag tror jag måste gå hem. Men sitt kvar och planera ni.

Peter och Ygeman sitter kvar. De som passerar hör dem upplivat diskutera vad som verkar vara frågan om hur man ska använda tunisiska ficktjuvar i kampen mot en rysk invasionsstyrka.