Marken där meteoriten landade tillhör greve Johan Benzelstierna von Engeström. Han sa tidigare till Aftonbladet att det är en del av allemansrätten att inte ta värdefulla ting från annans mark.

Geologen Andreas Forsberg sa till Upsala Nya Tidning att ”Traditionellt sett har alltid upphittaren kunnat behålla meteoriter. Det borde vara allemansrätten som gäller, precis som att man får plocka enstaka stenar i naturen när man prospekterar efter malm.”

Då en tydlig lagstiftning för äganderätten till meteoriter saknas gick frågan vidare till domstol. Och i går kom domen. Det blir meteoritjägarna som får rätt till meteoriten av järn, rapporterar P4 Uppland. Den har fram tills nu förvarats på Naturhistoriska riksmuseet i Stockholm. Båda parter har varit tydliga med att meteoriten ska förvaras på ett museum.

Kaiowá-folket tvingades bort från sin mark för mer än ett halvt sekel sedan, men de har fortsatt göra anspråk på sitt territorium. Området avskogades för att ge plats åt boskap och gigantiska sojaplantager. En medlem av Kaiowá, den 75-årige hövdingen Marcos Verón, misshandlades till döds i våldsamma sammandrabbningar 2003 när han ledde en grupp människor som försökte ta tillbaka marken.

Earthsights rapport säger att en leverantör till Bunge och Cargill, som står för mer än 30 procent av sojaexporten till EU och Storbritannien, inte drar sig för våld för att få produktionskedjan att fungera. Företagen ursprungsmärker inte förpackningarna; ingen vet alltså om sojabönorna i din butik odlats på mark stulen från urfolk i Brasilien.

”Det finns inga olagligheter då marken där sojan odlas inte officiellt tillhör Kaiowá-folket”, säger Cargill.