Färden skulle komma att bli en strapats utöver det vanliga, med många förseningar och strul med tågtrafik, men väl på plats möttes jag av ett mäktigt arrangemang som var synnerligen välorganiserat för att vara första gången i Sverige.

En minnesvärd tävling är fylld av adrenalin, aggression, järnvilja och känslor och det är vad deltagarna utstrålande i hallen. Elit-armbrytare från Europas alla hörn hade strömmat till tävlingen för att kvala in och få en chans att vinna overall-priset.

Låt oss titta närmare på några av de spektakulära matcherna i Iron Brothers 2023.

Vaios Anthoulis – definitionen av yin och yang

En som verkligen lyste med passion och aggression var världskände Vaios Anthoulis, flerfaldig svensk mästare och Europa-silvermedaljör. Man behövde en brandsläckare efteråt – så intensiv närvaro hade Anthoulis när han kom till bordet för att möta sina motståndare. Han var den som syntes och hördes mest, och hade flest ögon på sig under tävlingens gång.

Starkast intryck gjorde kampen mot den litauiske jätten Saulius Abromaitis, en fruktad armbrytare från Baltikum. Aggressionen de båda atleterna utstrålade fick mig att le från öra till öra och atmosfären var fantastisk. Anthoulis förlorade mötet mot jätten, men kampen var hård och intensiv och de fick båda publikens höga jubel.

Herr Overall-klassen

1 SAULIUS ABROMAITIS, LITAUEN

2 OSCAR CRONBLAD, KOMETBRYTARNA

3 VAIOS ANTHOULIS, THUNDER IF

4 ISAK INGESSON, STORSJÖBRYTARNA

5 ERIK BURVALL, NORSJÖ ARMSPORT IF

6 ANDREAS AMREN, HEDEMORA

7 DANIEL ANDRONACHE, THUNDER IF

8 ANDERS SVENSSON, HEDEMORA

9 LINUS WIKBERG, ARVIDSJAUR, ARMSPORT

10 ANTON PETTERSSON, BRYNÄS

11 MÅNS LINDBLAD HEDEMORA

12 MARIUS LUSCA

Herr -105, höger

1 VAIOS ANTHOULIS, THUNDER IF

2 OSCAR CRONBLAD, KOMETBRYTARNA

3 ERIK BURVALL, NORSJÖ ARMSPORT IF

4 GERHARD ANDERSSON, AKTIV ARMSPORT

Herr -105, vänster

1 VAIOS ANTHOULIS, THUNDER IF 1

2 PATRIK BERG, STORSJÖBRYTARNA

3 OSCAR CRONBLAD, KOMETBRYTARNA

4 ERIK BURVALL, NORSJÖ ARMSPORT IF

Berg och Andronache – varandras motsatser

Finalen mellan tungviktsdödaren Patrik Berg och den rumänske mästaren Daniel Andronache var häpnadsväckande. Båda vägrade att ge upp och det var en energisk kamp att beskåda. Den påminde mycket om världsrekordsmatchen mellan Victoria Karlsson och Carolina Pettersson på Queen Power i Stockholm förra året.

Båda kämpade hedersamt och lämnade allt på armbrytarbordet, men efter den hårda kampen lyckades Patrik Berg, med kompromissad handled, dra sig tillbaka från förlusternas avgrund och vann matchen.

Starkt jobbat av de båda männen och helt klart en av höjdpunkterna från tävlingen!

Herr -86

1 PATRIK BERG, STORSJÖBRYTARNA

2 DANIEL ANDRONACHE, THUNDER IF

3 MÅNS LINDBLAD, HEDEMORA

4 NIKLAS BERG, HAMMARBY

5 MAGNUS WESTBERG, KOMETBRYTARNA

3 TOBIAS ANDERSSON, VÄTTERNBRYTARNA

7 CARL BACKELIN SOTENÄS, ARMBRYTARKLUBB

8 MARTIN ÖFVER, DRAKBRYTARNA

9 ROBIN WAHLSTRÖM, VÄTTERNBRYTARNA

10 MIKA PIRINEN, KOMETBRYTARNA

11 JOHANNES HALEN, DRAKBRYTARNA

Elin Janeheim klättrar i Sverige i höger-rankingen

Elin Janeheims brytning är en som alltid är intressant att se. När hon greppar upp med sin motståndare är det bara en tidsfråga innan explosionen kommer och rivalen dunkas ned till kudden så hårt att talkdammet virvlar runt bordet.

Hon är rankad etta i Sverige på vänster arm och femma på höger. Nu fick hon möjligheten att möta Lovisa Wahlström från Vätternbrytarna, som var rankad fyra innan de möttes.

Deras namn ropas upp och publiken kollar med spänning på overall-klassen, där det bara var en tidsfråga innan de skulle mötas.

Domaren säger "Ready... GO!" och båda atleterna går med full kraft tills greppet släpps. Det blir remmar. Nu när kämparna har bundits ihop så finns det bara två alternativ för de båda: att vinna eller förlora.

Starten går. Elin får till en bra träff, Lovisa bromsar upp henne just innan nedslagskudden, men kan inte hålla emot resten av kraftpaketet som kommer. Elin vinner och går av scenen med bredast möjliga leende.

Att se Elin Janeheim bryta arm är ett privilegium och kommer fortsätta att vara.

Damer -80, höger och vänster

1 ELIN JARNEHEIM, SORSELE

2 EBBA LINDSTEDT, GEFLE ARMSPORT

3 TILDE JANSSON, GEFLE ARMSPORT

Overall Kvinnor

1 ELIN JARNEHEIM, SORSELE

2 LOVISA WAHLSTRÖM, VÄTTERNBRYTARNA

3 JENNY THÖRNING, KOMETBRYTARNA

4 EBBA LINDSTEDT, GEFLE ARMSPORT

Women's Overall Ranking, höger

1 - Malin Kleinsmith

2 - Fia Reisek

3 - Felicia Eklund

4 - Elin Janeheim

5 - Lovisa Wahlström

6 - Anna Grönlund

7 - Anna Johansson

8 - Emma Maximova

9 - Carolina Pettersson

10 - Victoria Karlsson

11 - Jenny Thörning

12 - Erika Bengtsson

13 - Sofie Davidson

14 - Sunnea Strömberg

15 - Ebba Lindstedt

Women's Overall Ranking, vänster

1 - Elin Janeheim

2 - Fia Reisek

3 - Felicia  Ekelund

4 - Anna Grönlund

5 - Petra Damm

6 - Jenny Thörning

7 - Anna Johansson

8 - Victoria Karlsson

9 - Carolina Pettersson

10 - Emilie Lindroth

11 - Malin Kleinsmith

12 - Emma Maximova

13 - Sunnea Strömberg

14 - Erika Bengtsson

15 - Sofie Davidson

Nästa stopp för oss armbrytare?

SM går av stapeln 16–19 mars men det kommer att tävlas innan dess. Northern Arms i Arjeplog 4 februari och Golden Arm Championships i Eskilstuna 18 februari.

Så kom till Arjeplog och Eskilstuna om du vill se adrenalinfylld action. Vem vet, kanske vi ses där?

Men det som jag skulle få äran att bevittna, var mer än vad jag någonsin, kunnat föreställa mig.

Queen Power

Jag var inställd på att filma och sända live från Fitnessfestivalen, vid Stockholmsmässan i Älvsjö.

Tusentals människor från hela världen hade samlats på Stockholmsmässan, där alla skulle tävla olika atletiska aktiviteter. Men jag hade bara en sport i sikte: Armbrytning.

Innan Landslagskampen började, så var det ett litet evenemang på sidan av den större scenen. Där hade Fia Reisek, den flerfaldige världsmästaren och största rival mot "The Wunderkind" Elin Janeheim, arrangerat en tävling som hette Queen Power.

Den tävlingen var arrangerad av kvinnor, dömdes av kvinnor, tävlandes av kvinnor. Men en liten touch av män som hjälpte till med utrustningen och videografik.

Tävlingen började med ett Round Robin, vilket innebär att alla möter alla, så den som får mest segrar, är den som vinner allt. Och i mixern, så bestod det av fyra deltagare, vilka var: Sunnea Strömberg och Zilan Mercan från Sverige, Nanna Dahl Hansen från Danmark och Dominika Barosova från Slovakien.

Konceptet med denna tävling är att det är upplagt i tre ronder, och varden armbrytare blir placerad mot en av motståndarna, som de sedan ska bryta mot.

Efter sin respektive match, så blir man lottad ut mot en av de andra deltagarna man inte har mött. Och så gör man så, tills man har fått fram två som har vunnit flest, som ska bryta senare i en bäst av 3-final.

Vilket innebär att deltagarna måste vinna två ronder för att vinna hela tävlingen.

I vänster arm så vann stjärnskottet Sunnea Strömberg, som har extremt stor potential inom denna sport, trots hennes unga ålder. I höger arm så vann den regerande världsmästaren Dominika Barosova, vilket hon gjorde väldigt dominant.

Den enda som lyckades ge henne en bra kamp var Sunnea, som anpassade sin brytstil, efter att kvalet inte gick som det skulle och gav världsmästaren en bra kamp.

Resultat

Vänster:

1.  Sunnea Strömberg

2.  Nanna Dahl Hanssen

3.  Dominica Barosova

4.  Zilan MercanHöger:

Höger:

1.  Dominica Barosova

2.  Sunnea Strömberg

3.  Nanna Dahl Hanssen

4.  Zilan Mercan

Världsrekord bevittnat och en legendmatch föddes

Något som jag aldrig trodde jag skulle få bevittna är en bäst av fem-match mellan två världselit-armbrytare. Och det var mellan Carolina Pettersson och Victoria Karlsson.

Matchen var den typen man ser på en thrillerrulle. Mycket drama, känslor, intensitet, och så mycket mer var närvarande under denna match.

Den matchen tidsmässigt, från när den började till den slutade, klockade man in den på nästan en timme.

Ingen av de internationella matcherna som har varit långa under de senaste tio åren kombinerat, kom i närheten av det, som dessa två fantastiska armbrytare lyckades åstadkomma.

Båda två ville ge upp någonstans under matchen. Men järnviljan och krigarandan som båda två har, gjorde att de fortsatte, trots att armarna deras hade kramper, handen inte kunde stängas helt och andningen i fullaste galopp.

Jag kan bara föreställa mig det som de två kvinnorna gick igenom, men jag är extremt hedrad av att se denna match och båda två är vinnare i min bok. Fast Carolina var den som vann matchen 3–2.

När armbrytarna var nära på att kollapsa, så gav publiken en stående ovation till dessa kvinnor. För trots att deras armar kommer göra ont i flera veckor efter den matchen, så har de skrivit historia och deras kamp blivit en del av de legendariska matcher som har hänt i Sverige!

Om ni vill se hela matchen, så finns den på min Youtube kanal!

https://www.youtube.com/watch?v=FDj47YX97wI

Internationell ära på spel

En annan match som hände strax efter den historiska händelsen som nu blev skriven i legenderna, var en match mellan Petra Damm, som skulle utmana Michelle "The Black Scorpion" Dougan, som är en av USA:s bästa armbrytare på damsidan!

Matchen började med att det blev en jättebra kamp, Petra och Michelle kämpade som om deras liv hängde på det, men i slutändan, så lyckades Petra kammade hem segern 3–1 och blev krönt vinnare.

Kampen mellan två armbrytarnationer

Nu har vi kommit till Landslagskampen, det som var huvudevenemanget på lördagen, kampen mellan Sverige och Finland!

De var en lagtävling mellan två armbrytarnationer, där deltagarna ska bryta mot sin respektive motståndare tre gånger var per arm. Och det lag som har brutit till sig mest poäng, har vunnit hela landslagskampen.

Jämnaste matchen som hände under evenemanget var Christoffer Larsson mot Aku Moksi. Alla 3 matcherna per arm, slutade alltid i krigarmatcher, och Aku vann i vänstern 2–1, och Christoffer vann i höger arm 2–1.

Sverige lyckades vinna med en totalpoäng av 24–6.

Team Sverige:

Tobias Axelsson

Elin Janeheim

Kristoffer Larsson

Anna Johansson Erik Fahlgren

Team Finland:

Ville Mutikainen

Erika Ketola

Aku Moksi

Anne Söderlund

Matti Marjomaa

Matchordning:

Tobias Axelsson vs Ville Mutikainen (3–0 Tobias, båda armarna)

Elin Janeheim vs Erika Ketola (3–0 båda armarna)

Christoffer Larsson vs Aku Moksi (2–1 till Aku I vänstern, 2–1 till Christoffer I högern)

Anna Johansson vs Anne Söderlund (2–1 till Anne i vänstern, 2–1 till Anna I högern)

Erik Fahlgren vs Matti Marjomaa (3–0 till Erik, båda armarna)

Vad väntas år 2023?

2023 kommer att bli ett sensationellt år med många tävlingar på agendan, så här kommer en liten lista på tävlingar som är färdigställda:

28:e Januari: Iron Brothers Cup 2023

18:e Februari: The Golden Arm Championships

16-19:e Mars: SM i Vimmerby

17-21:a Maj: EM i Finland

1:a Juli: Wild Arm 2023

2:a September: Flen Armfighters 2023

26:e September-1:a Oktober: VM i Malaysia

2019 var det senaste världsmästerskapet, vi i Sverige tävlade i, för att vi inte kunde fara till VM i USA 2021, för att Europa var utestängda från landet. Men nu när restriktionerna har släppt, så kommer Sverige att slå till med det svenska stålet, med styrka och järnvilja!

Detta VM var symboliskt då tävlingen anordnades i Dieppe, en stad som ligger i Normandie, känd för D-dagen. Under vistelsen där, så kunde man känna atmosfären av att just här, pågick en av de blodigaste striderna under andra världskriget.

Monument av de tappra som var här och kämpade mot nazisterna. Att ha tävlat på ett ställe, där ett historiskt slag ägde rum, har en viss symbolism. För att vi armbrytare går i strid för att bli världsmästare och det kunde inte vara på ett mer passande ställe, där den fria världen kämpade mot tyranni och för bättre tider.

Elin Janeheim, fyra guld och krönt VM-drottning!

Medan jag var där för att tävla, och kollade på de häpnadsväckande matcherna, var det en armbrytare som stack ut från mängden, och det var Elin Janeheim. Tjugoåringen från Sorsele som bryter för Storuman Armsport. Fokuset som hon hade i sin blick, var jämförbart med en lejoninna, som spanade längst savannen efter sitt nästa byte.

Jag har haft äran att följa hennes träningsresa från SM tills VM, och den har varit väldigt kul. Elin är det största praktexemplet att om man verkligen vill bli bra, så kolla på hur hårt Elin tränar. När det var dags för henne att tävla, så var det som att lejoninnan hittade sitt byte, smög in för att gå in för anfall och när startsignalen gick, så for hon snabbt ner till kudden och motståndarens hand följde med, och det var så under hela tävlingen.

Ingen kunde rubba henne den veckan, absolut ingen. Det resulterade med fyra VM-guld, vilket har aldrig gjorts förut inom svensk damarmbrytning, någonsin.

Fia Onelius är fjortonåringen som tog världen med storm

En annan som verkligen fångade aftonen på VM, var fjortonåringen från Aktiv Armsport, Fia Onelius. Fia är bara fjorton år gammal och hoppade upp två klasser (U21 -63 och Senior -57) för att få motstånd och hon lyckades över all förväntan vinna två silver i vänster och två brons i höger arm.

Att som fjortonåring ta medalj i två andra ålderskategorier, är något helt häpnadsväckande.

Under min tid, så har man sett tusentals matcher, men inte sen Elin Janeheim, har jag sett en fjortonåring som hoppar upp till Pro-klassen och nästan vinner.

Anthony Hope, hoppets vägvisare

Denna är bland de mest inspirerande, häpnadsväckande armbrytarna jag har fått se, och han är ingen annan än Anthony Hope, armbrytare från USA. Han gjorde något som betraktades omöjligt i många armbrytares ögon, och det var att han vann Disabled Stående och Senior-klassen, enarmad!

Han fick sin hand in i en köttkvarn och har fått vara enarmad ända sen dess. Hur han lyckades bryta arm, var att han har en specialgjord protes-arm som han vrider fast på handtaget på armbrytarbordet. Jag kan bara föreställa mig de utmaningar som har blivit kommit i hans väg, men att han går och vinner senior klassen i VM är inget annat än ett mirakel.

Han vann två guld och ett silver i Master -95, vilket är ett mäktigt resultat.

Jag kommer nu använda ett uttryck, som går in i karaktären Anthony, och det kommer låta rätt klyschigt. Men jag skulle inte använda det, om jag inte verkligen tyckte att det passade in i detta. Men Anthony Hope, med hans järnvilja, inspirerar hopp till oss alla.

Trots livets hemskheter som kastades mot honom, verklighetens knytnävar som slog ner han och kommer ha hinder för resten av livet, så visar han att hopp finns inom oss alla, om vi verkligen vill ha något i livet, så kan det bli verklighet.

Jag blev inspirerad, och många andra också. All respekt till Anthony Hope!

Matcherna som stack ut från mängden

Trots de häpnadsväckande matcherna som de svenska armbrytarna gjorde, så var det ett par stycken som stack ut, som fångade världens uppmärksamhet. Jag tänkte berätta om fyra för er läsare!

Matthias Schlitte från Tyskland, även känd som “Hellboy”, mannen med den massiva högern, fick se sin dröm gå i uppfyllelse. Att kunna kalla sig själv världsmästare efter sin dominanta vinst i -70 finalen mot Denis Pancu från Frankrike, efter att kämpat i arton år för att få den drömmen uppfylld.

Den glädje som visades i hans ansikte när han vann, var något som alla armbrytare kan relatera till. Ser fram emot att se vad Matthias har att erbjuda i framtiden, kanske jag och han kommer mötas då på VM-scenen? Bara tiden kan avgöra.

Det var många matcher på VM som var häpnadsväckande att se, där blod, svett och tårar var, men en av de som verkligen stack ut från mängden, var finalmatchen mellan fjortonåringen Fia Onelius och Sarah Lafond från USA.

Fia var obesegrad fram tills finalen, och hon var jättenära på att vinna finalen, men envisheten från Sarah var den avgörande faktorn som gjorde att hon inte kom hela vägen fram, men trots att Fia förlorade finalen, så har hon skrivit historia.

Att komma på Senior-pallen, redan som fjortonåring, har aldrig i mina år som armbrytare hänt förut. Fia kommer vara en superkraft inom internationell armbrytning och jag ser fram emot att se vad hon kommer göra framöver.

Corey Miller från USA, även känd i USA som “The Flash” för hans blixtsnabba reaktionsförmåga och styrka, gjorde en jättebra insats i en av de svåraste klasserna på VM, vilket var Senior -78.

Den match som avgjorde att han lyckades ta sig till pallen, var när han lyckades besegra världsmästaren Johannes Andersson, där han bröt ner honom efter en riktigt lång kamp.

Corey är en av USA:s bästa oavsett viktklass, så att ha en kamp med honom, är en status i sig.

Dubbelt trubbel är den liknelse man kan dra, när man pratar om Täger-tvillingarna från Tyskland, Jan och Fabian. De har varit en kraft inom lättvikts armbrytningen och visade än en gång att de är grindvaktare till världsklassen inom lättvikten.

Det var inte många i deras klass som kunde göra något med de, så om man har de i sin klass, då måste man vara med, annars förlorar man.

Den match som stack ut från de, var deras final i höger arm, där man kunde se hur jämn det är, men Fabian är den starkare i höger arm och Jan i vänster arm.

Armbrytargymnasiet fostrar atleter i världsklass

Många av deltagarna från klubben Storuman Armsport som var närvarande på VM, är och var vid ett tillfälle gamla gymnasieelever från Armbrytargymnasiet som är lokaliserat i Storuman, och det enda i hela Skandinavien som har armbrytning i sin studielinje.

Tränaren och landslagskapten Sebastian Sjödin, var där med sina elever Liam Bergström och Josef Eriksson, och båda två gjorde en jättebra insats för att vara sitt första VM. Armbrytargymnasiet har producerat många världsklassatleter, varav några av dem har lyckats skriva historia inom svensk armbrytning.

Sverige näst bästa nationen i världen

Av tjugoåtta nationer som var med från hela världen, så lyckades Sverige kamma hem topp tre i nästan alla kategorier, vilket är väldigt imponerande av Sverige att göra, och visar än en gång varför Sverige tillhör en av världens bästa Armbrytarnationer.

Poängräkningen går ut på att man tar från medaljörerna och räknar poängen därifrån. Om nu två lag har lika många guld, silver eller bronsmedaljer (beroende på placeringar). Följande poängsystem används:

Första plats – 10 poäng

Andra plats – 7 poäng

Tredje plats – 5 poäng

Fjärde plats – 4 poäng

Femte plats – 3 poäng

Sjätte plats – 2 poäng

Sjunde plats – 1 poäng

Tabell för nationernas totala prestationer

Tävlingsklasser: Junior U-15, Junior U-18, Junior U-21, Senrior, Masters, Grand-Masters, Senior-Grand-Masters, Ultra-Grand-Masters, Junior Disabled - Stående, Junior Disabled - Sittande, Disabled - Stående, Disabled - Sittande.

1. Polen (G: 31, S: 26, B: 15) - 649 poäng

2. Sverige (G: 28, S: 22, B: 18) - 597 poäng

3. USA (G: 21, S: 13, B: 9) - 393 poäng

4. Georgien (G: 9, S: 4, B: 4) - 151 poäng

5. England (G: 8, S: 6, B: 11) - 222 poäng

6. Frankrike (G: 8, S: 3, B: 4) - 149 poäng

7. Kanada (G: 7, S: 6, B: 4) - 163 poäng

8. Grekland (G: 5, S: 7, B: 3) - 133 poäng

9. Japan (G: 4, S: 2, B: 0) - 61 poäng

10. Tyskland (G: 4, S: 2, B: 0) - 56 poäng

11. Slovakien (G: 3, S: 6, B: 2) - 124 poäng

12. Finland (G: 3, S: 5, B: 5) - 120 poäng

13. Rumänien (G: 3, S: 3, B: 3) - 76 poäng

14. Ungern (G: 2, S: 1, B: 1) - 44 poäng

15. Indien (G: 2, S: 0, B: 2) - 38 poäng

16. Sydafrika (G: 2, S: 0, B: 2) - 32 poäng

17. Serbien (G: 2, S: 0, B: 2) - 30 poäng

18. Danmark (G: 1, S: 4, B: 3) - 75 poäng

19. Italien(G: 1, S: 4, B: 1) - 55 poäng

20. Azerbaijan (G: 1, S: 1, B: 0) - 17 poäng

21. Ukraina (G: 0, S: 1, B: 2) - 24 poäng

22. Malaysia (G: 0, S: 0, B: 0) - 6 poäng

23. Bulgarien (G: 0, S: 0, B: 0) - 5 poäng

24. Mali (G: 0, S: 0, B: 0) - 4 poäng

25. Irland (G: 0, S: 0, B: 0) - 1 poäng

26. Kyrgyzstan (G: 0, S: 0, B: 0) - 0 poäng

27. IFA (G: 0, S: 0, B: 0) - 0 poäng

28. Singapore (G: 0, S: 0, B: 0) - 0 poäng

Svenska medaljörer

Johannes Andersson - Silver Senior -78 V

Alexander Rådbring - Silver Senior -63 V

Hilda Granlund

Fia Onelius - Brons och Silver U21 -63, Silver och Brons Senior -57

Elin Janeheim - Dubbla U21 -70, Dubbla Guld Senior -70

Patrik Berg - Silver -86

Joseph le Pluart - Brons -86

Moa Renlund - Dubbla Guld +78, Dubbla Silver Senior +78

Sofie Davidsson - Brons vänster, Guld höger

Liam Bergström - Dubbla Brons U18 -78

Hilda Granlund - Dubbla Guld U15 -57

Anna Johansson - Dubbla Guld Master +78, Guld och Brons Senior +78

Emma Bråhn - Silver Senior -63

Camilla Kättström - Guld Master -78

Adam Johansson - Dubbla Guld U21 -70

Andrei Dublinski - Dubbla Brons U18 -86

Oscar Cronblad - Dubbla Guld +86 U18

Daniel Augustsson - Guld Master -70

Emmie Oskarsson - Dubbla Guld U15 -45

Kent Andersson - Brons och Silver Master -78

Anders Karlsson - Guld och Silver Grand Master -86

Börje Marklund - Brons Senior Grand Master +105

Jonny Jonsson - Guld och Brons Senior Grand Master -95

Jimmy Wahlman - Guld och Brons Master -95

Mimmie Silverloo - Silver Senior -78

Benny Pettersson - Silver och Brons Senior Grand Master -95

Gerhard Andersson - Dubbla Silver Grand Master -105

Torbjörn Reutergårdh - Dubbla Guld Senior Grand Master -86

Håkan Petscher - Brons Senior Grand Master +105

Otto Hellman - Dubbla Guld U21 -63

Anton Karlsson - Dubbla Silver U21 -86

Per Lind - Brons U21 -78

Peter Sundlöf - Silver och Brons Grand Master -86

Douglas Sandström - Dubbla Silver U21 -70

David Kristensen - Brons U18 +86

Erik Fahlgren - Silver Senior +105

Nästa äventyr för de svenska armbrytarna

Nu när VM är över, var kommer våra svenska armbrytare ta sig härnäst?

Nästa tävling det kommer är Bajen ArmBash i Stockholm den 19 november. Sedan Nordic Open i Köpenhamn den tjugofemte till 27 november, och Sveriges tuffaste juniortävling Luciadunken i december (mer info kommer).

En tävling som väcker många roliga minnen. Kommer väl ihåg när jag vann mitt första guld på Wild Arm, mot den nyblivne svenska seniormästaren Simon Sjödin med höger arm. Det värderar jag väldigt högt.

Årets tävling kändes extra rolig, då armbrytarna hade kommit ut ur bubblan med pandemin som alla hade varit fast i det senaste året. Det var dags att mätta den hungern i en av de tuffaste tävlingarna i Sverige.

Trots det dåliga vädret flöt allt på bra, alla var glada, trevliga och redo för att ge sitt allt på armbrytarbordet. Jag startade evenemanget med att hålla tal till alla deltagande och publiken.

Tävlande

Först upp var juniorklassen upp till 13 år, efter det juniorklassen upp till 18 år, sedan masterklassen och sist pro-klasserna.

Många stora namn inom Sverige och i världen var där, och några utav de var:

Johannes Andersson (världsmästare och flerfaldig svensk och nordisk mästare, 28 år gammal och bryter för Storuman Armsport)

Fia Reisek (flerfaldig världsmästare, 37 år gammal och bryter för Aktiv Armsport)

Elin Janeheim (Flerfaldig världsmästare, 21 år gammal och bryter för Storuman Armsport)

Oscar Cronblad (Superstjärna från Sverige, 17 år gammal, Flerfaldig svensk juniormästare och blev fyra i senior klassen -105 på SM, bryter för Kometbrytarna)

Tävlingen

Oscar Cronblad är ett namn ni ska hålla ögonen på. Cronblad tog tävlingen med storm, när han i tungvikt vann både junior- och seniorklasserna.

Den enda som lyckades ge honom en match var Linus Wikberg från Arvidsjaur, där det blev långa krigarmatcher.

Vid en ålder av bara 17 år gjorde han en väldigt bra prestation!

Hans framtid inom denna sport är gränslös och jag inväntar ivrigt på vad han kommer åstadkomma härnäst.

Elin Janeheim är en kraft att frukta

Janeheim bröt både i herrklassen -70 och +70 damklassen.

Först bröt hon mot klubbkompisen Emanuel Carlhed och där gick det fort ner till kudden.

Sen mötte hon Tobias Engkvist från Luleå, vilket blev en repris från förra matchen.

Sedan var det dags för damklasserna, där hon mötte Emma Bråhn, vilket ledde till en snabb seger.

Efter tre snabba segrar tog det stop mot Reisek, vilket ledde till en förlust.

Hon mötte sedan Jenny Thörnling i semifinalen, vilket blev en lång, hård match som Janeheim vann. Det blev likadant, vänster som höger, med små variationer.

Slutresultatet för henne blev två guld, i männens -70 och dubbla silver i damernas +70.

Supermatch mot världsmästaren

Höjdpunkten för mig var supermatchen mellan Johannes Andersson och Christoffer Larsson.

Larssons form är på en stigande kurva, efter hans succé på SM i Piteå, och han var revanschsugen mot världsmästaren Andersson. Han utmanade Andersson i bäst av fem matcher, vilket innebar bäst av tre segrar.

Rond ett startade och Larsson var först i starten, men greppet släppte, så remmarna kom fram. Larsson var snabbast i starten och tog handleden på Andersson. Men Andersson intelligens på bordet och armstyrkan höll hans fokus genom hela matchen.

Efter nästan 30 sekunders kamp avslutade Andersson matchen och vann första ronden.

Reisek mot Janeheim 

En annan match som stack ut, var matcherna mellan Reisek mot Janeheim.

För er som älskar boxning, så är deras rivalitet lika brinnande som Muhammad Ali och George Foreman, två krutpaket som aldrig ger upp. Så fort deras namn utannonserades, så vändes alla blickar på den matchen. Alla visste att det skulle bli något häpnadsväckande att bevittna.

Domaren justerade, medan de slogs om varenda millimeter. Starten gick, och kampen var i gång. Greppet släppte och remmarna kom fram.

Förra gången de möttes på SM i Piteå, vann Janeheim mot Reisek, vilket var den största häpnadsväckande händelsen. Detta eftersom Reisek var betraktad som Mount Everest av svensk damarmbrytning.

Matchen startade och Janeheim tar handleden på Reisek, men Reisek spelar lite smart, hon låste fast vinkeln, och bara väntade. Elins arm blev mer och mer trött, så Fia satte in en död handledspress, vilket är en riskabel teknik, om man inte vet vad man sysslar med.

Matchen slutade med vinst för Reisek.

Jakten på Wild Arm-klubban

Det fanns en overall-klass, som alla fick vara med i. Där fick man slåss om en specialtillverkad klubba som symboliserar den som vildmannen håller i. Vildmannen är en träskulptur, som symboliserar kraften av invånarna i denna kommun. Och den man kan se nedanför Hotell Toppen, när man kör in i Storuman.

Årets vinnare var Moa Renlund Bergman på damsidan, och Wikberg på herrsidan, med superstjärnan Cronblad på en hedrande andra plats i overallen.

Resultat

Herr -70 vänster

1. Elin Janeheim

2. Tobias Engkvist

3. Emanuel Carlhed

Herrar -70 höger

1. Elin Janeheim

2. Emanuel Carlhed

3. Tobias Engkvist

Damer +70 vänster och höger

1. Fia Reisek

2. Elin Janeheim

3. Jenny Thörnling

Overall herrar

1. Linus Wikberg

2. Oscar Cronblad

3. Christoffer Larsson

Junior +80 vänster och höger

1. Oscar Cronblad

2. Josef Eriksson

3. Josef Stenvall

Overall damer

1. Moa Renlund Bergman

2. Jenny Thörnling

3. Emma Bråhn

Jag är väldigt nöjd med tävlingen, för att vi äntligen fick ta fram vår inre krigare och känna fjärilarna i magen, innan vi skulle upp på armbrytarbordet!

I år så var jag anordnare, nästa år kanske ni ser mig på bordet också, med mina armbrytarbröder- och systrar!

Nästa tävlingar som kommer i sikte är Flen Armfight 2022, anordnad av Flen Armfighters och ligger i Flen, vilket är en av de tuffare tävlingarna att vinna i Sverige. Och IFA World Armwrestling Championship i Dieppe, Frankrike, där vi kommer slåss om världsmästartiteln.