Rögle­-Leksand 1–4 (0–2, 0–2, 1–0) Catena Arena, Ängelholm

Och som Leksand började med Rögle. Det small två gånger i den första perioden och det fanns bud på mer.

"Hemma-borta-klacken", alltså Leksands fans, skrek som besatta och Cmores kameror var inte sena att hitta dem, vid 0–1 och 0–2.

Leksand har dock, tror jag, inte riktigt lika mycket stöd i Ängelholm som i exempelvis Jönköping och Växjö. Men tillräckligt många för att det ska liva upp stämningen i Catena Arena, som var så gott som fullsatt, en tisdagskväll.

Det här var en sådan match, där det egentligen inte var "något snack" om vart de tre poängen skulle färdas. När Leksand får en 2–0-ledning, är det numera svårt att ta in försprånget för motståndarna, eftersom leksingarna spelar "säkert" i försvarsspelet, är nära varandra, täcker skott om de kan.  I värsta fall, om puckarna når ända fram till mål, står där Mantas Armalis och är lugn som en moder jord och säger "kom bara, alla skott, jag ska ta hand om er."

Men för säkerhets skull gjorde Leksand ändå två mål i mittenperioden, för att inte inge några falska förhoppningar om poäng, hos Rögle.

Det dröjde ända tills det var två minuter kvar innan hemmalaget fick in reduceringspucken, i spel 5 mot 3. Då fick plötsligt Moder jord, alltså Armalis, ett utbrott, det är man inte van vid. Men han hade nog väldigt gärna velat hålla nollan och på så vis närmat sig förstaplatsen i målvaktsligan, i räddningsprocent.

4–1 slutade dock matchen, ett mer än godkänt resultat, i striden om (minst) sjätteplatsen i SHL:s sluttabell.

Leksand-Rögle 4–2 (1–1, 1–0, 2–1) Tegera Arena

Tegera arena var inte fullsatt på torsdagskvällen men det må, som jag tidigare sagt, vara fansen förlåtna. De kanske har ungar att ta hand om, och/eller behöver fokusera på jobbet dagen efter. Då kan de istället titta på Cmore och slå två flugor i en smäll (fast det är inte lätt att fokusera på barn, eller arbete, ens när man tittar på Leksand på Cmore, det vet jag).

De cirka 4500 som ändå hade tagit sig till Leksands hemmaarena, fick se en liten "annan match" än i bortamötet mot samma lag, i tisdags. Det är svårare att spela hemmamatcher, eftersom fansen, vad man än tror, "kräver" att hemmalaget ska föra spelet. Och det kan ställa till problem för ett Leksand som de senaste sex, sju matcherna, hellre har legat och lurat, i en "box", och sedan anfallit, i stötar (vilket också har varit lyckosamt).

Därför blev jag inte förvånad när Rögle efter tio minuter tog ledningen. Cirka tre personer i bortastå-buren jublade.

Det gjorde de däremot inte (alltså jublade) när Anton Lindholm "flög förbi" hela Rögle-laget i slutet av perioden och tryckte dit 1-1-målet (de kanske inte ens fattade vad som hände, för det är väldigt svårt att få någon helhetsuppfattning om spelet när man står på andra sidan isen, på kortsideläktaren. Det gäller när man tittar på såväl fotboll som ishockey. Men just det här målet kanske var lite lättare att observera eftersom pucken aldrig lämnade Lindholms klubba, det var ett solonummer utan inblandning av andra spelare).

Hemmastå jublade desto mer och hela hallen vaknade (Tegera Arena är ljus och fin, varför är alla andra arenor "mörka", förklaring sökes).

Leksand hade sedan fler chanser, vaknade till liv lite.

Men det här var en "svårare" match att vinna än den i tisdags, det skulle bli en kamp, förstod man. I andra perioden fick dock Lucas Elvenes ett friläge, satte pucken mellan benen på målvakten och Leksand hade vänt.

Men i tredje kvitterade Rögle, på ungefär samma sätt som man hade tryckt dit 0–1-pucken, skott från långt håll och skymning.

Matchen gick mot förlängning. Men Leksand tänkte inte vänta på en sådan, de drar ut på tiden och dessutom ger de färre poäng än vinst vid full tid. Så det blev ett ledningsmål genom Heineman i ett för Rögle dåligt skede, cirka två minuter kvar.

De hade inte skapat så värst mycket öppna chanser på hela matchen, så varför skulle de göra det nu?

Ungefär den tanken tycktes också ha passerat genom Röglecoachen Cam Abbotts huvud alldeles efter att Tegera hade exploderat, vid 3–2-målet. Dramaturgerna på Cmore passar alltid på att zooma in nyckelmänniskor, som tränare, vid känslofyllda situationer. Men Abbott ser likadan ut om Rögle har gjort mål med två minuter kvar, som han gör om de har släppt in ett mål.

Så ingen kan anklaga Cmore för att förlöjliga eller diskriminera honom.

Leksand gjorde också 4–2 i öppen kasse genom Carter Camper (som för min del gärna får spela för Leksand till han blir 40. Han verkar ha rotat sig i byn, med familj och allt. Han är som jag, Leksandskonvertit).

4–2 och tre sköna, nya poäng.

Örebro-Leksand 3–4 (1–0, 1–1, 1–3) Behrn Arena, Örebro

Det var upplagt för fest i Behrn Arena.  Leksand hade, som det heter, "allt att vinna", eftersom man alltid förlorar mot Örebro. Det började också som det brukar, ett hemmaledningsmål efter knappt tio minuter.

Men Leksand såg ändå pigga ut, anföll ettrigt.

De hade dock ett problem, Örebro hade bestämt sig för att inte ta några risker i den här laddade hemmalördagsmatchen och satt Jhonas Enroth i kassen. Leksand har, i avsaknad Marek Hrivik, ingen enskild spelare som är någon direkt "mardröm" för målvakten, som målvakten vet kan rubba försvarsspelet "alldeles på egen hand" och föra sitt lag till målchanslägen, som inte ens han kan värja sig emot.

Enroth själv däremot, är en mardröm för Leksand, han har den gångna säsongen haft en räddningsprocent mot just dalkarlarna som inte tillåter fler än högst två mål. Så det behövs ytterligare en mardröm för att få hål på honom.

Men Leksand spelade fint och matchens huvudperson, Kalle Östman, presenterade sig i andra periodens mitt när han anförde laget till kvittering, ett mål som dock till slut gjordes av Carter Camper.

Då blev jag så glad att jag, min vana trogen, bytte kanal och tittade på djur istället. I en from förhoppning att resultatet 1–1 skulle hålla ända till periodens slut. Men det hade det inte gjort, när jag knäppte över igen, efter ett par minuter.

Örebro är Örebro, (Och vad är de? Jo, ett gissel, en ohyra) och Rodrigo Abols, (ett synnerligen oortodoxt namn), såg stor ut framför målburen, stressade Armalis som själv föste in pucken med "spaden" och det hade blivit 2–1 efter andra perioden.

Det här med att "se om" matcher är inte dumt. Jag gjorde det igår kväll också och när jag hade sett två perioder "på nytt" blev jag överraskad över hur bra Leksand hade spelat i hela matchen och inte lika förvånad som när jag såg matchen "live", över att de till slut hade vunnit.

Ja, ni läser rätt, Leksand vann matchen, efter ett drama som få leksingar kommer att glömma, vare sig de stod i bortapubliken eller satt framför teven.

När det var ynka fyra minuter kvar av matchen, skulle det genom hela matchen fina spelet, ge retroaktiv utdelning. Örebro hade dessförinnan gjort 3–1, varpå Leksandsklacken i Örebro hade blivit märkbart tyst och folk i stugorna antagligen hade börjat fundera på formuleringar i sociala medier, om att Björn Hellqvist skulle avgå.

Då assisterade Kalle Östman Oskar Lang till 3–2, varpå Hellqvist tog ut Armalis och spelade sex mot fem. Då kom, nästan omgående, kvitteringen till 3–3, genom en slägga av Östman och det hela började kännas overkligt. 47 sekunder före full blev det än mer overkligt, när 3–4 föll från Östmans klubba, efter förarbete av Bichsel.

I det här läget borde kanske den lycksaliga leksandsklacken ha sparat lite på krutet till SM-finalen. För vad kan övertrumfa en kvinnlig vitklädd ung kvinnas formande av ett hjärta (leksandshjärta), inzoomad av Cmores kameror, samtidigt som medsupportrar skriker runtom henne.

Det var galet. Det hade dock kunnat sluta i en antiklimax, eftersom Örebro var en stolpe ifrån att kvittera med tiotalet sekunder kvar. Det luktade lite "en halv sekund kvar i Växjö" där. Men det redde ut sig, Leksand vann matchen. Tre raka trepoängare. Har det hänt tidigare under säsongen, så har i alla fall jag glömt det.

https://twitter.com/SHLse/status/1622567086680678401

Notera 1:

Björn Hellqvist sa vid presskonferensen efter matchen i Leksand mot Rögle, att han önskade att hans spelare kunde göra något utanför boxen, ta lite risker. Anton Lindholm hade ju gjort det i första periodens slut, genom sitt fina solomål till 1–1.

Men Hellqvist måste ha noterat att en annan Anton, nämligen A. Johansson, också gjorde det, i samma match. I ett anfall, där Leksand hade lyckats hålla kvar pucken i anfallszon "fyllde han på" och stack iväg på mål och fick också pucken av Marcus Karlberg. Han missade sedan avslutet men tillfället skapade han själv.

Möjligen hade Lucas Elvenes lyssnat på Hellqvists ord under torsdagens presskonferens. Han spelade nämligen "utanför boxen" när Leksand hade powerplay i lördags mot Örebro, särskilt i tredje perioden. Cmores Sanny Lindström kallade Elvenes för "dirigent", i powerplay.

Ja, som han dirigerade! Elvenes har "växt" på sistone och mot Örebro var han så "trollgubbig" i fem-fyra-spelet, att Örebrospelarna blev osäkra och slutade att stressa honom.

Just nu spelar Elvenes med Östman och Camper (tror jag). Men tänk en kedja med Hrivik, Elvenes och den eventuellt inkommande Peter Cehlarik! Fast det går lika bra med Camper, Hrivik och Cehlarik, förstås. Det senast nämnda vore ju en ren återförening.

I vilket fall som helst, kommer det snart att bli mer och mer "utanför boxen", för hela slanten, tror jag.

Det ser vi fram emot.

Notera 2:

Lena Sundqvist, Niklas Wikegård och Johan Thornberg på Cmore pratade sig varma om Leksands Kalle Östman i studion igår, efter matchen mot Örebro. En framgångssaga, sa man, han miste kontrakt i Malmö, skulle "varva ner" i Västerås men fick chansen "fem i tolv" av Leksand, innan säsongen satte igång i höstas.

"Det är det här hockey handlar om”, summerade Johan Thornberg, han menade (ungefär) att Östmans energi smittar av sig på leksandsspelarna, som blir bättre och "gladare." Och spelar bättre.

Detsamma skulle man kunna säga om Cmore själva.  Fast då skulle man säga:  "det är det här sportjournalistik handlar om."

De har mindre framträdande kommentatorer ute i arenorna och sedan har de synnerligen framträdande personligheter och experter i studion (med Wikegård som utstickande profil), mestadels samkoordinerade av utomordentliga Lena Sundqvist.

Alla kan sina roller, är ett bra lag har roligt tillsammans. Ungefär som Kalle Östmans Leksand.

Men till skillnad från Östman och Leksand, leder Cmore sin egen liga, SHL i sportjournalistik, med Viasat sport (Valentina Lizana, Granqvist och Nklas Jihde) tätt i hälarna.

Notera 3:

Sist i samma serie, där Cmore och Viasat tävlar, ligger SVT och deras "Hockeykväll."  De har visserligen en hel del folk med mycket kunskaper, till exempel Renberg och Håkan Loob och några till. Och roligt har de kanske, i och för sig, ibland, när de skämtar. Men vi som tittar har inte lika roligt. De måste analysera Niklas Wikegård lite närmare nästa gång de försöker efterlikna honom. Han skämtar inte, han bara är sig själv.

Nej, SVT påminner lite om årets upplaga av HV71. Laget består av dyra människor, men de vet inte vad de gör.

Notera 4:

Apropå "utanför boxen", var höll Anton Johansson hus i matchen mot Örebro? Han gjorde knappt ett fel i torsdags mot Rögle. Har han åkt på landslagsläger redan?

Kommentar:

Nu väntar ett uppehåll till förmån för landskamper. Tabellen ser just nu ut som den har gjort länge, lagen i toppen (topp tre, fyra) är lite upp och ner, utom Skellefteå.  Men dessa lag (åtminstone Skellefteå, Växjö och Färjestad) har i vilket fall som helst skaffat en poängbuffert, för att inte ramla ur topp sex.

Mitt tips att Färjestad blir farliga kvarstår. De fick visserligen pisk av en potentiell finalmotståndare, Växjö, i lördags. Men Färjestad är aldrig att leka med, de har vinnargener.

Ett av lagen Örebro, Frölunda och Timrå kan gå bet på topp sex och i så fall av Leksand. Jag tippar att det blir Timrå men hoppas på Frölunda.

Som leksing kan jag inte undgå att notera att Brynäs ligger farligt nära kvalplats. Det är särskilt alarmerande för dem, om det skulle förhålla sig så att HV nu äntligen har fått ordning på sitt spel, Jönköpingslaget har nu vunnit två trepoängare i rad. Och i den här serien går det fort.

Om man spekulerar i utgången av ett kommande slutspel, kan Leksand vara en guldkandidat. Ett Leksand påfyllt med Cehlarik skulle kunna slå hål på de flesta lag, särskilt om man kryddar dem med snart utblommade spelare som Anton Johansson. Och att Hrivik kommer tillbaka och förblir frisk.

Huskvarna Garden, Jönköping.

Leksand har vaknat till i serien och nu mötte man HV71, i Huskvarna Garden (som på sjuttiotalet hette Rosenlundshallen, varpå man på 2000-talet ändrade till Kinnarps Arena och för några år sedan igen till Huskvarna Garden, snyft, gäsp!) som inte var fullsatt, men där det satt ungefär 6 000 åskådare.

Det är ganska mycket folk, på en torsdagskväll. Om matchen mot HV istället hade ägt rum i Leksand, hade det kommit färre människor, högst femtusen. Å andra sidan, "byn" Leksand innehåller bara 6 000 personer, så skulle alla sitta i Tegera arena, skulle det inte finnas någon kassörska som expedierade folk på Hemköp, på Torget (å andra sidan skulle ju folk inte handla då heller, vilket löser problemet).

Nej, publiken kommer förstås från andra delar av Dalarna, i bussar och bilar och säkert också från andra delar av landet. Fast knappas så att det räcker för att fylla hallen (max 7 600 åskådare) en vardagskväll.

I Huskvarna garden var stämningen dock hög. Konstigt nog i HV:s fall, de ligger risigt till i serien, näst sist. Men de har en "galen" och trogen publik som har fått gå hem besvikna många gånger under säsongen. De har i och för sig sällan gått poänglösa härifrån, men de har inte vunnit tillräckligt många trepoängare för att placera sig på en "stabil" plats i serien.

Leksand tänkte inte heller ge bort några poäng gratis, ty efter bara två eller tre minuter åkte Emil Heineman från egen zon, rakt igenom två försvarare och la in pucken bakom HV-målvakten.

Heineman hade tänkt helt rätt när han gjorde målet, för alldeles bakom HV-målvaktens målbur, på kortsideläktaren, satt ett litet vitt "hav", som han därmed kunde defilera förbi, efter backhandsmålet, innan han hade ett traditionsenligt "kramkalas" med sina lagkamrater.

Sedan hände inte så mycket mer i första perioden, Leksand höll på att göra fler mål men känslan var att de först främst tänkte "ta hand om" sin ledning och spela "smart."

I den andra perioden hände något tråkigt för Heinemans leksandsklack på kortsidan, de befann sig ju lika nära HV:s 1-1-målskytt som de hade varit nära Heineman vid 0-1, när HV kvitterade efter cirka tio minuter. Men Leksand trummade på, förivrade sig inte, var fortfarande ganska täta bakåt och fler mål kom inte i period två.

Leksand fortsatte med sitt styrspel i tredje perioden, HV anföll friskt men såg inte alltför farliga ut. Känslan var att när Leksand väl "bestämde sig" för något i anfallsväg, så skulle det kunna smälla till. Det gjorde det också. I powerplay. HV hade haft flera sådana i matchen, utan att lyckas göra mål på den kolugne Armalis (det var ganska länge sedan vi Leksandsfans kund säga att vi har en "kolugn" målvakt, så tack för det, Armalis).

Men in i halva tredje perioden fick Leksand chansen, efter att Mattias Tedenby hade åkt ut. Inte långt därefter fick Leksandsfansen på kortsidan på nytt skrika sig hesa, när Cloos pangade in ledningspucken, med sin högerfattade klubba. Och snart kom 3–1, i ett nytt powerplay, av lika "högerfattade" Matt Caito.

HV reducerade i spel 6–5 när det var en minut kvar, allt för spänningen, men där tog det stopp.

Och en skön trepoängare.

Leksand-Örebro 1–3 (0–1, 1–1, 0–1)

Tegera Arena, Leksand.

Så var det då dags att möta "spöket", Örebro. Det blev precis lika mardrömslikt som jag, och de flesta, antar jag, hade fruktat (av den anledningen var det inte helt fullsatt i Tegera heller, en lördagskväll, de som inte satt på de tomma platserna, hade väl givit upp på förhand). Leksand ställdes mot 5 stora. starka, svarta jättar som såg ut att täcka hela rinken. Och hemmalagets "svar" blev, efter två perioder och sex skjutna skott: "Oj, vi visste inte ni var på det här sättet! Kan vi spela en annan dag istället, när vi är förberedda?"

Men de var förberedda, så här har det sett ut i flera år.

Men om Örebro kan ställa ut sådana här robocops mot motståndarna, borde de kunnat åstadkomma något bättre än 1–6 mot Oskarshamn i torsdags? Eller spelar de bara varannan match? Sopprötter!

Till slut fick Leksand hål på Jonas Arntzen, (ÖIK hade inte ens sin förstemålvakt, den "omöjlige" Jhonas Enroth, så hade de kommit förbi den bepansrade järnringen lite oftare hade de kanske kunnat vinna matchen) i ett powerplay i de sista sekunderna av andra perioden.

5–4-spelet fortsatte sedan i fyra minuter eftersom Örebro hade fått en "femma" för ovårdad tackling.

Men utdelningen för Leksand uteblev. Örebros bergvägg stod kvar i resten av matchen och matchen förlorades med 1–3, det sista målet i tom bur.

Inga direkta avgångskrav på Björn Hellqvist på sociala medier, idag heller. Kanske för att han "visade känslor" i intervjun efter matchen, han var "förbannad" på tvehågset spel i två perioder men nöjd över att "killarna" gjorde ett försök i tredje.

Hellqvist kanske har suttit och studerat kommentarerna på Facebook den senaste tiden, som bland annat har gått ut på att han är "nöjd" med allting, även när det går åt helvete. Då kan han blidka fansen, genom att, som nu, sätta ord på deras känslor. För det tyckte vi alla, att Leksand spelade mesigt.

Om Hellqvist vill blidka fansen, kan man inte säga samma sak om hans inställning till media. Han är inte "mediatränad." Cmore skickar sin mest psykiskt stabile reporter till Leksands matcher, för den som bevakar dem kommer inte att få det lätt i meningsutbytena, det vill säga, om Hellqviast ens ställer upp. Är de aningens spydiga mot honom, kommer han att dröja med svaret, för att markera sin ovilja. Sedan kommer ett, "hest", ilsket svar, som man knappt hör, eller "ser", bakom den välansade mustaschen.

Men det viktigaste skälet till att fansen inte kräver hans avgång, är att Leksand befinner sig på "säker mark." Och det är, för en härdad leksandssupporter, att vara på rätt sida om nedflyttningsstrecket.

Så man skulle kunna säga att Björn Hellqvist har lyckats att göra också Leksand "psykiskt stabila" på tre års tid. De kan torska matcher, som den ikväll. Men de åker inte ur. Och snart kommer Hrivik och de andra.

Notera:

Speedkulan Oskar Lang sa något, för Leksands supporterkultur på bortaplan, ganska talande. Det var nog i intervjun inför Örebromatchen. Lang sa (ungefär) att han älskade stödet som leksingarna får i alla bortamatcher. Men, tillade han, det går kanske ändå inte riktigt att jämföra med stödet de får i Tegera Arena, varpå han manade publiken att komma på lördagskvällen.

Tänk om någon från Luleå eller Oskarshamn hade sagt så, då hade de blivit utskrattade. I Oskarshamns hemmaarena lär man bli hörselskadad vid matcherna, medan bortapubliken är tämligen osynlig, eller består av tio stycken personer. Någorlunda detsamma gäller för Luleå och flera andra lag.

Men Oskar Lang jämför Leksands bortaklackar med hemma-diton!!!

Och har man, som jag, suttit på Hovet eller Globen i ett blåvitt, böljande hav, i matcher mot DIF och AIK (och Hammarby, förr i tiden!!!), förstår man ju vad han menar. Detsamma gäller bortamatcher mot Västerås och Södertälje och Örebro, vilka arenor jag har besökt genom åren.

Några som möjligen skulle kunna tävla lite med Leksand i bortamatchpublikhänseende, är Brynäs, Frölunda, HV, MoDo och Färjestad.

Men de får finna sig i att inta platserna 2,3,4,5, och 6 i den ligan.

Omgång 37, 26/1–23

Brynäs-Timrå 3–4

HV-Leksand 2–3

Linköping-Växjö 1–0

Luleå-Rögle 1–0

Malmö-Fäejestad 4–0

Skellefteå-Frölunda 4–2

Örebro-Oskarhamn 1–5

Omgång 38, 28/1–23

Timrå-Linköping 6–2

Leksand-Örebro 1–3

Malmö-Brynäs 1–2

HV-Luleå 2–5

Skellefteå-Rögle 4–1

Färjestad-Frölunda 4–1

Oskarshamn-Växjö 6–1

Så ett platt fall mot norrlänningarna, skulle antagligen ha fått internetanvändarna att gå loss igen, och kräva Hellqvists avgång.

Men Leksand tycktes, med facit i hand, ha återfått sitt "trygga spel", från i höstas och innan det. Man kämpade ner Skellefteå och man kämpade in målen.

Nu var det bortamatch igen och det har inte varit Leksands specialitet i år. Man hade inte vunnit borta på bra många matcher och inga alls i år, 2023.

Det tycktes inte ha skrämt Leksandsfansen, som i vanlig ordning hade ställt upp sig i en "pluton" på ena kortsidan, liksom i "spridda skurar" längs långsidan, i det förväntansfulla och vackra, Vida Arena, i Växjö. När kameran i första pausen vilade på ett medelålders "par" som satt med vita tröjor, inklämda och utsatta av hemmasupportrar, kommenterade C-mores kommentator Ricard Hermansson detta med att säga, att paret var hitresta från Dalarna.

Det är ett överilat påstående, om han inte säkert vet att de har åkt från Dalarna. De skulle till exempel ha kunnat resa från närmare orter som Trollhättan eller andra städer i Västergötland, vilka, i en del fall, är "Leksandstillhåll." Eller varför inte från självaste matchorten, Växjö, eftersom även Småland har starka supporterband med Leksand. Hermansson är en sympatisk kommentator men det här med Leksand och supportrar är lite mer komplext än att det bara är folk från Dalarna som avbryter allt de har i livet för att följa Leksands matcher. Det finns visserligen en "diaspora" av dalkarlar och kullor, särskilt i Stockholm men säkert även på andra orter. Och de brukar inte försitta tillfällen att skrika på Leksand, när dessa är på besök till exempel i Globen.

Men det finns också andra, med små eller inga blodsrötter i Dalarna, som jag själv, som mer har "konverterat" till att bli Leksand evigt trogna. Det kan finnas orsaker till detta, som vi emellertid inte behöver gå in på just i denna artikel.

Paret med Leksandströjor, såg hursomhelst ganska nöjda ut. Och varför inte, Leksand ledde efter en period med 2–0. Bägge målen hade gjorts av vindsnabbe Oskar Lang.

Att leda med 2–0 mot Växjö efter en period är lite "för bra", varför jag undrade om det "låg en hund begraven."

Det verkade lite läskigt. Det är på sätt och vis, psykiskt, mindre påfrestande att ligga under med 2–0, då har man ändå "redan förlorat" och kan lika gärna se klart matchen. Men när de leder med 2–0 mot Växjö är det som i en dröm, som man vill njuta av.

Så jag bytte kanal till Viasat Nature och tittade på kameleonter. Och jag är inte dum, ty Växjö både reducerade till 1–2 och när det var en ynka sekund kvar av matchen, "vallade" en Växjöspelare in kvitteringen till 2–2.

Jag slapp se det, tack vare kameleonterna.

Men jag hade knäppt på Tv:n precis när kvitteringen kom, de sista sekunderna. Och då kunde jag lika gärna se klart matchen, det vill säga förlängningen. Även nu hade jag fattat ett bra beslut. Matt Caito stänkte in segermålet efter några minuter, i en förlängning som Leksand för övrigt konstant hade tillbringat i Växjös zon.

Trots kameleonterna har jag en bra bild av hur hela matchen såg ut, eftersom jag såg om den samma kväll, klockan 23. Jag rekommenderar detta sätt att "bevaka" matcher, för alla med till exempel hjärtproblematik. Om man vet resultatet i förväg, blir man dessutom en bättre analytiker.

Analysen lyder att Leksand spelar med större pondus och självförtroende nu, än för ett par matcher sedan. Hur det har gått till, får vi be Hellqvist förklara. Om han vill. Han är fåordig, kan tyckas lite arrogant och lågmäld. C-mores intervjuare kan inte räkna med någon "bekräftelse" när de intervjuar honom, det var lika tydligt som vanligt vid samtalet efter Växjömatchen. När Hermansson (utgår jag ifrån att det var) antydde att det kanske hade varit roligare med tre poäng än två, svarade Björn Hellqvist att det "för fan" inte spelar någon roll hur man vinner (ungefär så sa han).

Nja, den går jag inte på.

Men det var imponerande och roligt att se hur starka leksingarna var i förlängningen, alldeles efter käftsmällen vid kvitteringen, med en sekund kvar av ordinarie tid. Och så fick vi en matchvinnare, vid namn Caito.

Utan Marek Hrivik, som för övrigt förväntas vara tillbaka om knappt en månad, behöver Leksand "något annat", i sitt spel. Den unge backen Anton Johansson (18 eller 19), son till sportchefen Thomas "Tjomme" Johansson, som spelade som sjunde back mot Växjö, kan man ännu inte bygga ett lag på.

Men han fattade en del bra beslut i Växjömatchen, han blir inte trängd mot ett aggressivt forecheckande lag som Växjö, vilket sprider förtroende för honom hos lagkamraterna (Johansson påminner för övrigt, i att vara en "auktoritet" på isen, om sin pappa, när denne var aktiv).

När Anton Johansson får lite "ytor" får han dessutom  oanade kvaliteter, han har enorm räckvidd, slår öppnande passningar och gör egna raider.

Han kommer att växa i anseende och kvalitet fortare än många tror. Med honom och en frisk Hrivik, kan Leksand plötsligt bli ett framgångslag, särskilt som de övriga i laget just nu gör vad de ska och jobbar hårt.

Och nu tror jag att till och med de värsta Hellqvistbelackarna på Facebook, har avskrivit tanken på att Leksand kommer att kvala.

Analys av två omgångar

(torsdagen den 19/1 och lördagen den 21/1)

Förutom Leksands seger mot Skellefteå i torsdags, fick bland annat Brynäs, i en tät match stryk av Färjestad, och orädda Oskarshamn körde över Luleå med 6–3. Växjö slog också Malmö, efter att ha legat under med 3–0 efter två perioder. Och apropå att "köra över", så slog Linköping Rögle med 6–2 borta.

Nedflyttningshotade HV vilade på torsdagen men spelade på fredagskvällen mot Frölunda. Det blev en klang- och jubelföreställning som de vann med 6–3.

I lördagens omgång kom Skellefteå tillbaka och slog Färjestad på bortaplan. Luleå satte ner foten mot nedflyttningsspöket och slog det, på senaste tiden, segerrusiga, Linköping med 3–2. Timrå har haft en tung period men slog Oskarshamn med 3–1. Någon gång ska ju Oskarshamn förlora också.

HV är tillbaka med spöket hängande över sig igen, efter att ha fått jubla en dag (eller kväll) över Frölundamatchen. Nu fick man stryk mot omöjliga Örebro, som har gjort det till en affärsidé att alltid slå Leksand.

I Skånederbyt vann Rögle på straffar mot Malmö.

Uppfattningen att Färjestad är ett svårslaget lag kvarstår, även om de förlorade i lördags. Men de såg inte lika intresserade ut av att vinna som sin "galna" publik och Skellefteå hade bestämt sig för att ge allt. Men både Skellefteå och Växjö kommer att få problem mot Färjestad i vår, om de skulle mötas i slutspelet.

Frölunda tror jag inte på. De skjuter häxpipor när de gör mål i Göteborg men det är inte lika mycket tjo och tjim över spelet i år. Att premiera defensiven kanske inte är så roligt heller, för Ryan Lasch, som det har låst sig för på senaste tiden.

Brynäs ter sig som ett talangfullt lag men blixtrar till alltför sällan. Men visst unnar man sympatiske Mikko Manner en framgång (eller två)? Jag tror emellertid inte att Brynäs ramlar ur, vilket det ibland pratas om (särskilt på sociala medier tillhörande Leksand).

Oskarshamn kan vinna skytteligan men det är också allt (och det är ju inte så dåligt).

Jag sticker fram hakan och säger att de största hoten mot ett sm-guld till Färjestad är Leksand och Örebro. Kom ihåg vem som sa det först.

Och Malmö och HV får kvala, ser det ut som. Och där ska inte HV känna sig helt säkra. Skulle de åka ur igen är det ett fiasko, som tamejtusan är värd en plats i Guinness rekordbok.

19 januari omgång 36

Timrå – Örebro 2–3

Oskarshamn – Luleå 6–3

Leksand – Skellefteå 4–1

Brynäs – Färjestad 2–3

Växjö – Malmö 4–3

Rögle – Linköping 2–6

Hv71 – Frölunda 6–3

21 januari, omgång 36

Timrå - Oskarshamn 3–1

Färjestad - Skellefteå 1–2

Linköping - Luleå 2–3

Örebro - HV 5–2

Växjö - Leksand 2–3 (sd)

Rögle - Malmö 2–1 (straffar)

Efter det här 3–1-målet, skulle Hellqvist (tränaren Björn Hellkvist), enligt skrivarna på Facebook, "gå", vilket på dalmål betyder att han ska dopas i tjära och rullas i fjädrar och skickas ner till Ängelholm i en höskrinda.

Redan tidigare, i oktober eller november, när detta ganska uppskrivna lag hade börjat bli "instabila" och inte längre kunde "kontrollera matcher", vilket laget de senaste två åren, också då under Hellkvists ledning, hade gjort, hade det börjat surras om Hellkvists avgång.

Men de första två åren med Björn Hellqvist, hade annars tänt hoppet hos, på titlar, utsvultna leksandssupportrar. Dessas föräldrar, (födda på sextio- och sjuttiotalet) hade för tjugo år sedan suttit framför brasan med sina barn och berättat att Leksand under tre raka år på sjuttiotalet, hade dansat hem mästartitlarna och alla motståndare som kom upp hit skulle vara glada om de bara fick stryk med 3–1 och inte 10–2, vilket (det senare) var ett vanligare resultat, än det förra.

Överlägsenheten på sjuttiotalet hade skapat en självbild hos föräldrarna till dagens supportrar, som de ville att barnen skulle reproducera.

Kanske inte "överlägsenheten" men åtminstone toppklasstatusen, höll sedan också i sig under förhållandevis många år, efter de tre mästartitlarna 1973-74-75. Tillräckligt många år för att självbilden inte skulle tilltufsas. Men så småningom, mot slutet av det förra millenniet, började medvinden mojna och alldeles i början av det nya, inträffade katastrofen:

2001 åkte Leksand ur högsta serien, som på den tiden hette elitserien. Dock kom de omedelbart tillbaka året efter, saknaden blev väl för stor. En av de avgörande matcherna för tillbakakomsten spelades i Globen (som är Leksands "andra hemmaplan" /-arena), i början av april 2002, då drygt 13 000 åskådare fick se Leksand besegra AIK med 2–0.

Som Leksandssupporter från Stockholm var jag själv närvarande på matchen. Att någon slags tanke om Leksand som varandes bäst hade reproducerats genom åren, såg man på läktaren genom att, av de trettontusen supportrarna, var 10 000 leksingar.

Efter detta "återtåg" blev det flera sådana (med andra ord pendlade man upp och ned mellan Allsvenskan och SHL, som "elitserien" kom att heta efter 2013) under de första decennierna av 2000-talet.

Ända tills nämnde Hellkvist i april 2020, tog över coachrollen.

Jag hade själv, som leksandssupporter, fruktat Hellkvist som motståndare, när han tränade Oskarshamn och Rögle, (kanske till och med när han tränade Malmö, minns inte på rak arm) man kunde ge sig tusan på att Leksand skulle förlora om mannen med glasögonen stod i motståndarbåset. Jag blev därför glatt överraskad av att en fiende hade vunnits över till hemmalägret.

Det är möjligen inte lika lätt att övertyga dalmasar. De såg misstänksamt på, när Björn Hellkvist efter det första året på posten, tog Leksand till en tredjeplats i högsta serien, där man inte hade hållit hus på tjugofem år. De verkade inte heller direkt missnöjda efter andra året, då kedjan med Max Veronneau, Carter Camper och varierande tredje kedjelänk, satte skräck i motståndarna.

Men så åkte kelgrisen Veronneau till San José och ersättaren, ångloket Marek Hrivik (som hade återvänt från Ryssland, efter att det första året gjort succé med Hellkvist), skadade sig och/eller var dålig under hösten. Kvar blev då ett ängsligt lag utan en ledare och målskytt på isen.

Och i torsdags rann bägaren över hos fansen, när det ängsliga laget sjönk djupast ner i avgrunden, genom att förlora mot ärkerivalen Brynäs.

Till slut blev resultatet 5–2.

Jag är född på tidigt sextiotal och växte upp på en bondgård utanför Knivsta, två mil söder om Uppsala och fem mil norr om Stockholm.

Medan mina bröder och jag en eftermiddag eller kväll (antagligen kväll) drack saft och åt bullar hos farmor flimrade en rörlig bild förbi mina ögon och jag stannade till för en gångs skull, för att titta på Tv:n. Oftast bidrog den bara till att stärka ljuset och värmen i stugan, jag var ju inte, till skillnad från Farmor (och en faster också), lika fascinerad av att titta på, på den tiden, revolutionerande företeelser som Hylands hörna och Hasse och Tage.

Det här som jag såg och stannade till av, det var också i hög grad kultur. De rörliga bilderna bestod av två vita (och blåa men det såg man inte eftersom det var svartvita bilder) spelare som åkte baklänges på en is och försvarade sig mot flera svarta spelare.

Jag tyckte att de vita spelarna såg något mindre ut.

Laget, som var vita och lite "svarta", var, förstod jag av kommentarerna, näst bäst i landet och kämpade frenetiskt för att bli bäst. Bilden, tillsammans med det som sas, fastnade i huvudet den här vinterdagen som en episk kamp mellan ont och gott.

Måtte de vita "riddarna" till slut vinna slaget mot de onda svarta (som naturligtvis var Brynäs).

Så blev också fallet, nämligen året efter, 1973. Då hade de vita riddarna istället förlagt spelet till anfallszon och vann en avgörande match mot Brynäs och blev mästare. Jag följde nu ivrigt varje match på Farmors TV, Hasse och Tage och Per Oscarssons kalsonger fick vara så snälla att vänta. Och Ria Vägner.

Nästa stora steg i kärlekssagan, var att få "se Leksand" med egna ögon. Det fick jag, nästa år (tror jag), genom min Pappas försorg. Han hade tidigare gått med oss på fotbollslandskamper på Råsunda fotbollsstadion i Solna (salig i åminnelse förresten, ingen har skött om gräsmattan sedan den gick i pension och bevarat den som kulturminne. Nu växer där ogräs istället, nämligen postmoderna kontorsbyggnader).

Nu skulle man istället till Slakthusområdet (inte så läskigt för mig som kommer från landet), och Johanneshovs isstadion. Det var teknikens underverk, en "ljusshow" om man inte är van vid större arenor än aulan i Knivsta.

Jag tror att Leksand vann med 8–0 (mot AIK), vilket på den tiden var "en dag på jobbet."

Nu hade jag också sett med egna ögon, att Leksand var vita och blå.

Matchen på Johanneshov mot AIK hade varit "fest", en stor publik, antagligen 11 000, hade kommit. Och många, många fler än vad som var normalt för en bortapublik, hade satt sig på Johanneshovs läktarstolar för att hålla på Leksand. Det märktes på oväsendet.

Och det var kanske lika mycket detta oväsendet, som själva spelet, som fascinerade mig (fast spelet var också mycket fint). Man hade blivit en del av en gemenskap, som hade sitt hjärta i Dalarna men som på nåder lånade ut sin kelgris ishockeylaget till resten av landet.

Kärleken håller i sig än hos svenskarna, trots att titlarna sedan ganska länge har sprungit förbi laget vid Siljans södra strand. Men det har inte anhängarna riktigt förstått (och, ärligt talat, inte jag heller). Små och ibland stora, vita "fickor" syns på bortamatcherna mot Linköping och HV och Rögle och låter tusenfalt mer än vad de utgör i antal. De håller liv i myten om Leksand som Sveriges bästa lag. Och de står där för att de också hoppas att myten en dag ska bli sanning. Igen.

Hur ska det gå för Björn Hellqvist då? Ja, han fick lite andrum i lördags, när Leksand, inför ungefär 7000 hemmasupportrar, slog bottenlaget Malmö med 3–0. Det var en viktig seger, på i alla fall två sätt. Det ena är att det gav tre poäng och förhindrade (antagligen) att laget dras in i bottenstriden. Det andra var att laget spelade med "struktur", lät bli misstag och inte föll ihop. Precis som jag tycker har varit Björn Hellqvists adelsmärke hittills.

Genast såg det lite bättre ut på sociala medier också, bara enstaka avgångskrav. Man måste beundra Hellkvist, inte bara för att han är en skicklig coach. Han visste, när han tog jobbet, att höskrindan stod redo för alla tränare, särskilt "utsocknes", som inte kunde skapa ett lag som skulle dansa hem SM-bucklan, och på så sätt återställa "tingens ordning", ungefär såsom föräldrarna, som hade upplevt det själva, berättade för sina barn framför brasan.

Och så, efter ett halvår på jobbet, mitt i vintern, satt han på Siljan och pilkade fisk och blev intervjuad av Leksandstidningen om allt från sitt lag till sin egen Parkinsons sjukdom och livet. Han fick då berätta för intervjuaren om hur han hade gjort Leksand till ett fruktat lag med två poängligaledare i en förstakedja. Och att han tyckte att "pressen" från supportrarna var en ära.

En sådan poängligaledare hade Hellqvist lyckats komma över även det andra året, nämligen Max Veronneau.

Så här nära "tingens ordning" har inte dalafolket varit sedan det faktiskt hände. Så kanske ska de vänta med höskrindan ett tag till.

Omgång 35 (haltande tabell)

Luleå-Växjö 1–3

Skellefteå-Timrå 5–0

Leksand-Malmö 3–0

Färjestad-HV 3–1

Örebro-Brynäs 0–2

Linköping-Frölunda 2–3 (sd)

Oskarshamn-Rögle 4–5 (str)

Serietabell nedan:

Kommentar:

Växjö och Skellefteå går som tåget, Frölunda, Färjestad och Örebro är också en trio att räkna med, särskilt Färjestad. När de senast nämnda får tillbaka sina skadade spelare, kommer de att pumpa slut på maskinen Växjö, i en SM-final om en och en halv månad. Det är mitt tips.

Jag skulle önska att Leksand hade något i en final att göra. Det krävs dock inte så mycket som man tror, men det har också med skadade spelare att göra. Doktorn avgör alltså masarnas placering i år, vad han snart säger om Hriviks underkroppsskada, är skillnaden mellan placering 10 och topp fyra. De få minuter som Marek Hrivik har tillbringat i oskadat tillstånd, vilket handlar om en period här och en där, har ofta avgjort Leksands matcher. Utan honom har man däremot ingen riktig potent auktoritet på isen.

Timrå börjar få "slut på bensin", som Niklas Wikegård brukar säga, är annars ett charmigt lag. Rögle får svårt även om de har spottat upp sig på sistone. Lagen runtomkring har "lärt sig" hur de spelar, kan de bara täcka Adam Tambellinis skott så har Benny Guldfot inga skor längre.

Luleå en besvikelse, men de saknar oerhört, liksom Leksand, en ledare, i Luleås fall den utflyttade Omark. Det måste finnas åtminstone en spelare i ett lag som sprider skräck i motståndarna.

I botten, kvalspel, blir det troligtvis en serie mellan HV och Leksands i helgen besegrade motstånd, Malmö. Uppflyttade HV ett kolossalt fiasko, eller också är det nuförtiden svårare än någonsin att etablera sig i högsta serien.

Det är något fel med den där panelen. De sitter för långt ifrån varandra, vilket inger en känsla av anonymitet. Samtidigt bekräftar de varandra, som medlemmarna på ett AA-möte. De nickar och har sig och ser empatiska ut. De grälar aldrig.

Och fel har, och hade, de, förstås. Kroatien kontrade inte alls. De började tvärtom matchen ganska friskt och höll i bollen och försökte anfalla. Men de kom ingen vart. I stället var det Argentina som var säkra i sina positioner. När de senare sedan, efter något tjog minuter började anfalla, tycktes de kunna riva upp stora hål i det kroatiska försvaret. Detta gav dem självförtroende.

Efter 34 minuter small det, på straff. Upprinnelsen till straffen var en sådan kroatisk "försvarsosäkerhet", ett anfall som gick så fort och var så elegant och där anfallaren blev så frispelad, att jag var övertygad om att det var offside.

Men om frispelningen just var "elegant", tyder detta på att det inte var offside, och det var också lätt att se på reprisen.

Straffen dundrade Messi upp nättaket. Tangon fortsatte sedan tämligen omgående, i 39:e minuten kom 2–0.

Fast de dansar nog inte "tango", förresten, men jag jämför dem med storebror Brasilien, sambalaget. Dansjämförelsen går dock på kryckor. Vad man kan se är att argentinarna rör sig framåt fort och kraftfullt, som om de gick på steroider.

2–0-målet var en omställning. Centertanken Alvarez fick bollen efter ett i vanlig ordning misslyckat kroatiskt försök till anfall och drev bollen i hög fart mot målet ända från mittlinjen. Han hade inte direkt hela laget med sig i anfallet men ett par stycken hade han och dessas passningsvägar blockerades av kroaternas backlinje, varpå Alvarez i stället helt sonika sprang framåt, ("fjamåt", sa Annie Lööf) stapplandes och snubblandes men ändå som en stridsvagn och lyckades "chippa" in bollen innan han kolliderade med målvakten.

Det här målet gjorde argentinarna på läktaren ännu galnare än vanligt, alla utom dem som inte hade glömt chocken i helgen, när Nederländerna kvitterade till 2–2 i sista minuten. Men de kunde andas ut i 69:e minuten, då Alvarez gjorde sitt andra mål till 3–0. Det var en annan stridsvagn, Messi, som assisterade honom, efter en soloraid längs den kroatiska kortlinjen, ett slags balansnummer, varpå Messi spelade snett inåt bakåt, där Alvarez slog in den i ganska öppet mål.

https://twitter.com/gchahal/status/1602766895320793089

AA-mötet i SVT-studion hade nu "bytt fot", nu hyllade man Messi och bara Messi, han hade gjort ett trollnummer och det argentinska folket skulle komma till himlen, och bli mindre arbetslösa, åtminstone "känna sig" mindre arbetslösa, om denne bollkonstnär Lionel bara fick leda sitt lag till den första VM-titeln sedan Diego Maradonas senaste, 1986.

Fast först måste de vinna semifinalen, förstås.

Men det gjorde de, med 3–0.

Kroatien, med sina av SVT hyllade spelare som Modrić, Gvardiol och Perisić, sprack som en ballong, kändes det som. När de hade förstört livet för mig och andra brasilianare i fredags, hade man ju hoppats på en repris idag, att de skulle lysa upp kvällen som ett luciatåg i vinterkylan. Men det var ta mig tusan inte godkänt.

Och nu ställs allt hopp till Frankrike.

Notera 1:

Kroatien saknade spets, något i stil med Ivana Knoll. Var har hon förresten hållit hus sedan succén hon gjorde med sina selfies med schejker, för några veckor sedan? Har inte synts i tidningar på lång tid. Hon sviker sitt hemland. Så länge hon tog selfies och syntes, var Kroatien kvar i turneringen. Fast de gjorde ju bara mål på straffar, eller också inga alls. Eller också glädjedödarmål, som det Petković gjorde mot Brasilien.

Notera 2:

Apropå Ivana Knoll (eller ska det vara "Knöll", "Knall" eller rent av något ännu mer vågat) och "livet på läktarna", har det blivit slutpratat snart, om publikfiasko I Qatar-VM? Det var fullsatt igår på Lusail stadium (83 966) och det motsvarar ungefär två "fulla" Friends arena.

Men det som imponerar med Kroatien, sa man i TV efter "miraklet" igår, är att de endast har 4 miljoner människor och ändå kan skaka fram så många bra spelare. Brasilien har 50 gånger så många människor till sitt förfogande, har säkert något snille på SVT räknat ut. Men de får ju bara ha elva man på plan samtidigt, där hade de inte tänkt lika snillrikt.

Men visst var brassarna ändå favoriter inför matchen på Education City Stadium. Kanske en underdrift, förresten, de var i princip klara segrare, om man fick döma av det gulgröna hav av supportrar och orkestrar (cirka 78 stycken) som var här för att dansa vidare på väg mot finalen (även om det fanns "kluster" av tillresta kroater i publiken, dock sågs ingenstans i någon kameralins Ivana Knoll, hur dålig på PR får man vara egentligen, jag vet inte vem som var kameraproducent? För det är klart att hon satt där någonstans, men hon redovisas säkert under dagen, på sociala medier).

Inför avspark i spelargången, hälsade Casemiro glatt på sin gamle lagkamrat från Real Madrid, Luca Modrić, av vilka den senare, inte såg fullt lika uppsluppen ut, som brassen, vid handslaget, även om han artigt hälsade tillbaka. I dånet av sambaorkestrarna och det brasilianska "väckelsemötet” som redan ägde rum ute på arenan, kanske Casemiro hade föreslagit, där i gången, att Modrić och hans kroater borde ta sitt förnuft tillfånga och inte spela matchen, lämna "walk over", som det hette när jag spelade korpfotboll.

Men det var nog, med facit i hand, snarare Brasilien som inte borde ha spelat matchen igår. Åtminstone borde de ha spelat den på ett totalt annorlunda sätt. Kanske borde de också ha tillåtits ha fler spelare på planen. De som fanns där gjorde hursomhelst inte sitt jobb. Men experterna runt det extremt pösiga panelbordet på SVT (och där man, när man väl reser sig från bordet, framträder i inte lika pråliga, vita gymnastikskor) sa i halvtid att kroaterna hade gjort allting rätt, i sitt markerings- och positionsspel.

Men det hindrar ju inte sanningen, nämligen att Brasilien å sin sida hade gjort allting fel. De måste alltid trolla fram lösningar, eftersom motståndarna alltid bildar en köttmur.

Det hade sett stillastående ut. I andra halvlek blev det lite bättre, små brasilianska framstötar gjordes, tempoväxlingar med millimeterprecision i passningarna och "frilägen" (dock i "täta" situationer) uppstod, men då stod kroaternas målvakt Livaković i vägen. (Lägg märke till, i referatet, att det aldrig är frågan om att motståndarna ska anfalla mot Brasilien).

När matchen gick till förlängning, var nog de anställda på Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap i Brasilien lite oroliga för att de skulle få jobba extra i helgen (förresten de var nog "lite oroliga" själva också, om de också svimmar kan de inte skaffa fram extra sjukhussängar, vid händelse av förlust).

Men då, i sista minuten av första förlängningskvarten, kom det "förlösande" 1–0-målet, av Neymar som sågade sig igenom det kroatiska försvaret och pangade in bollen i nättaket (Nu behövdes också sjukhussängar, uppe hos orkestrarna, som ni förstår).

https://twitter.com/innotizzy5/status/1601266943432216576

Men manusförfattaren var, tyvärr, inte klar ännu. I de sista minuterna av den andra förlängningskvarten, när brassarna i sedvanlig stil fortsatte att anfalla för att ingen ska kunna säga att de bara vann med 1–0, kvitterade Kroatien i en kontring. Ja, ni hörde rätt. Petković, hette den ondsinte mannen, som förstörde många människors liv, orsakade död och förintelse hos vanliga, hårt arbetande, och tv-tittande, människor.

https://twitter.com/shxdwxx/status/1601550570573152257

Nu var det här var inte längre Brasiliens match. De hade trots allt trummat på och fått ett sent ledningsmål, varpå deras "huvuden" hade hamnat i semifinalen.

När den här chockartade straffläggningen kom, var de inte "där" (anglicism, förlåt mig) och på darriga ben stegade spelarna fram mot en kroatisk målvakt som man under 120 minuter hade sett till att göra till en fantom. Det gick inte bra. Ännu sämre gick det av att man undlät att låta Neymar slå en straff allra först. Han kan ju i alla fall hålla nerverna i styr.

Hålla nerverna i styr kunde kroaterna. De bara pangade rakt på och målvakten slängde sig åt alla möjliga olika håll.

Så det var det. Kroatien vann och får spela semifinal mot Argentina.

Och vi andra ställer in klockan på 2026. Den brasilianska publiken också. Om de har kommit upp ur sjukhussängarna.

https://twitter.com/ChiranGv98/status/1601282626983432192

Notera 1:

Svenska medier är bra på att prata om allsköns jordbävningar och katastrofer i världens omöjliga hörn. Men när jag i mitt armod, knäppte över kanalen till TV4:s nyheter, för att få en förklaring, eventuellt tröst, till detta Brasiliens uttåg ur VM, läste kvinnan upp följande, vid sportsändningen: "Brasilien åkte ut på straffar mot Kroatien i fotbolls-VM i Qatar. Och Calle Halvarsson kom trea i världscupen."

Vaaa! Vaaaa!

Notera 2:

Qatar-VM har blivit, åtminstone som det ser ut från tv-soffan, en dundersuccé, publikt. De färgrika, talrika supporterskarorna har briljerat som aldrig förr, även om de nu, med Brasiliens försvinnande, blir några orkestrar fattigare. Men det verkar som att det, på grund av denna agenda som medierna har mot Fifa, inte är okej att säga detta. På grund av att man inte kan hålla isär de usla förhållandena vid byggnationerna av arenor och att Qatar-VM sportsligt, hittills, är en succé, säger man inte sanningen.

Fegt.

VM är en succé. Och varför inte? Det är kul med färgglad underhållning i mörka december.

Notera 3:

VM-succén gäller dock inte, om man frågar de svenska tv-tittarna. En undersökning gjordes för någon vecka sedan om tittandet på VM. Hela 60 procent av svenskarna svarade att de inte tittade alls, ungefär trettio att de gjorde det och tio att de inte brydde sig.

Ja. Men man borde nog göra en undersökning om vad svenskarna istället tittar på, det vill säga vad svenskarna föredrar för "underhållning".

Resultatet blir:  100 procent tittar på Allsång på Skansen (där det sällan visas något svenskt), 100 procent tittar på "På spåret" och 100 procent tittar på "Diggilo", liksom "Så ska det låta."

Därför tittar de inte på fotbolls-VM. De är lite efterblivna. Men de jobbar åtminstone hårt och försörjer sig.

De påminner om japaner och sydkoreaner.

Matchen mellan Brasilien och Sydkorea i VM stod inte heller och vägde särskilt länge, målandet började efter cirka sju minuter, när halva det koreanska försvaret först "skenade" och jagade Richarlison ner mot kortlinjen, varpå dennes inlägg gick till en helt friställd Vinicius Junior, på andra sidan.

Junior var kylig och bredsidade in bollen, högt.

Snart kom 2–0, på straff, av Neymar. Den var också kylig. Alldeles före situationen som ledde till straffen, hade Neymar drivit bollen ner mot kortlinjen i en soloräd. Det var visserligen inte den räden som föranledde straffen, men räden gjorde kanske att både Sydkorea och resten av världen, insåg att läkarna hade utfört ett mirakel med Neymars "fotbollsfot" (alltså att foten liknade en fotboll och inte var lämplig att spela med) och att han nu var sin vanliga gamla trollkarl igen, dessutom med eld i baken (och ringar i öronen och färg i håret, men är man trollkarl så kan man inte se ut hur som helst).

3–0 kom också snart (allt kom "snart" i den här matchen), det gjordes av en annan trollkarl, nämligen Richarlison. Det fanns överhuvudtaget "ingen plats" i straffområdet att spela på i den sekvensen, sydkoreaner, sydkoreaner, sydkoreaner överallt. Men några brasilianare fanns där också, bland annat nämnde Richarlison, som jonglerade med bollen på huvudet, vände bakochfram på sig själv, väggspelade med en gul kamrat, fick tillbaka bollen och bredsidade in bollen, den här gången lågt, bakom koreanska målvakten.

Nu applåderade publiken, även sydkoreanerna (hur dum får man vara, men det här är ett artigt folk, ska ni veta?)

I 35:e minuten rushade Vinicius Junior på vänsterkanten, styrkt av sitt fina 1–0-mål, i en "tre mot fyra-situation" och stannade med bollen inte långt ifrån kortlinjen. Ingen korean tycktes vilja gå på honom, samtidigt hade de hunnit upp honom, varför det första "måltillfället" hade runnit ut i sanden. Då slog brasilianaren ett inlägg inåt bakåt till en framrusande Lucas Paqueta, som dundrade in 4–0. En liten repris på Carlos Albertos 4–1-mål på Italien i VM 1970. Fast de får ändå öva lite till för att komma upp i den klassen.

Men att slå den passningen var det enda rimliga beslutet att ta i den situationen, om syftet var att göra mål. Dessutom slogs den med en höger yttersida av fotbollsskon, vilket, från stillastående läge, var ett konstverk.

Efter denna Juniors uppvisning med tio minuter kvar av första halvlek, blir man som åskådare lite matt av att en halvtimme senare, när matchen sedan länge är avgjord, åhöra TV4:s Hanna Marklunds kommentar om Vinicius Juniors då utförda byte, att han inte hade kommit upp i normal standard (eller "kommit fram", "kommit upp" eller vad tusan sa hon egentligen?)

Vad ska 21-åringen göra för att behaga Marklund, böja skedar som Uri Geller? Gillar hon inte trollkarlar?

Att byta ut Vinicius Junior, och en hel rad andra spelare, bland annat Neymar, kan också ha varit klokt, eftersom de allra bästa trollkarlarna kan behövas i matcher längre fram, i Brasiliens fall väntar Kroatien på fredag klockan 16:00, svensk tid.

Sydkorea ska inte skämmas för sin insats, de gjorde bland annat ett drömmål genom Paik Seung-ho i den 76:e minuten (matchen slutade 4–1).

De koreanska supportrarna fick glädjefnatt och minsann, fick inte också de vita shejkerna det också, det zoomades in ett par, som satt bakom Brasiliens mål och skrek ikapp med koreanerna?

De kanske inte riktigt greppade att det skulle bli knepigt att "göra en Sverige", nämligen vända 0–4 till 4–4, mot ett sådant här motstånd. Eller också är förklaringen till de glada minerna, att de hade fått syn på Ivana Knoll?

Notera:

Roy Keane irriterar sig på brasseelvans fågeldans vid såväl 1-, som 2- och 3- och 4–0. Vid något av målen deltog även tränaren Tite, inbjuden av Richarlison (påstod Tite själv och det är ju oartigt att nobba en dans).

Dans utfördes av brassarna också före inledningsmatchen mot Serbien, där laget, anförda av Neymar och hans kamera, till sambatoner, inträdde omklädningsrummet.

Tycker inte Keane att just den dansen, brasseentrén till matchen, ändå är ett ljus i höstmörkret?

Den piggar upp jämfört med de fotbollslag, på landslags- och klubbnivå, som går ur spelarbussen inför match, utan att dansa alls, och istället har hörsnäckor i örat.

Att "hörsnäckespelarna" verkligen är förebilder och idoler i samhället, blir tydligt när man handlar på Hemköp, har bråttom men fastnar i en gång, på grund av att några kunder står där och proppar igen vägen, eftersom de egentligen är på Hemköp för att titta på film, inte för att göra matinköp (men de behöver ju förresten inte dansa samba i affären heller. Poängen är: gå inte i vägen för mig, jag ska hem).

https://www.youtube.com/watch?v=c0-ZhEkEFtA

Där, i Flamengo, öser Pedro in mål, berättade kommentatorn på TV4, medan Flamengospelaren joggade in på planen, efter cirka 70 minuter.

Öste in mål gjorde Pedro dock inte mot Kamerun. Och "reservlaget" hade det inte lika lätt som det "ordinarie" laget som representerade Brasilien i de tidigare matcherna. Men dessa spelare, mot Serbien och Schweiz, hade inte heller haft det så lätt i början, utan hade ägnat cirka 70 minuter åt att ockupera motståndarnas planhalva, ackompanjerad av orkestern på läktarna.

Sedan, när det första målet kom, hade de dansat loss på slutet.

Lite av den varan var det i den här matchen också, förutom att det nya laget aldrig fick dansa loss. Till exempel berättades det i Expressen i deras matchreferat igår kväll, att Brasilien på tre matcher endast hade behövt "stå emot tre skott på mål."

Alla dessa skott mot eget mål hade kommit mot Kamerun. Ett av "skotten" var närmare bestämt en nick och kom i slutet av första halvleken, när ett inlägg från vänster seglade över Brasiliens mittbackslinje. Men Manchester Citys målvakt Ederson gjorde en svår och snygg räddning, skott eller nickar som studsar innan de avser att gå in, är alltid svårare att ta. Det kan inte heller vara lätt att vara målvakt i ett lag som aldrig får skott på sig. På den gamla goda tiden, i slutet av förra århundradet och millenniet, när Brasiliens storhet hade präntats in hos jordens människor, efter ett par gyllene VM-turneringar, skämtade man om att den spelare i Brasiliens lag, som var sämst på att dribbla, var den som "blev" målvakt.

Frågan är om man ens skämtade, på den tiden i alla fall?

Men lite mer ära än så får man nog ge Ederson, han är bra och han behöver vara bra, för i Manchester City får han fler än tre skott på sig under en match (dock får nog motståndarnas målvakter i Premier League, antagligen fler skott på sig än Ederson. På det viset liknar City det brasilianska landslaget).

Ett "skott" fick Ederson dock släppa förbi sig i matchen mot Kamerun och det var också på en nick, av den färgstarke Abubakar. Denna kalldusch kom efter två minuter av tilläggstiden och betydde ingenting, ifråga om Brasiliens möjlighet att påverka sitt öde i Qatarturneringen. Men hade brassarna haft "otur" hade det där 0–1-målet kunnat innebära att de kom tvåa i gruppen, eftersom Schweiz vid den tidpunkten hade 3–2 mot Serbien.

https://twitter.com/binnuut/status/1598950903683457024

Och vid "scenariot" 4–2 till Schweiz, hade Brasilien kommit tvåa i gruppen. Nu slipper man detta och får möta Sydkorea i åttondelen istället för Portugal.

I åttondelsfinalen, blir det antagligen inget "reservlag på planen, även om man, som sagt, inte behöver möta Portugal. Nej, nu ska det dansas samba, fram till finalen och även då och framför allt efter finalen.

Apropå att "dansa samba", gjorde min son mig uppmärksam på en sak under fredagskvällens tittande. Han frågade, medan "reservlaget" trummade på under den andra halvleken och försökte få hål på Kamerun, om Brasilien är det enda laget som spelar "artistiskt?"  Och han sa det inte för att han gillar Brasilien, han håller obegripligt nog på Argentina.

Jo, han har rätt. Och klack- och cykelsparkarna är inte heller bara för syns skull, de är till för att dyrka upp ett lag som alltid spelar lågt mot dem. Hade det här "reservlaget" fått spela ihop två matcher till, mot samma motstånd, hade de slagit dem med 5–0.

Men 0–1 slutade matchen, Brasilien vann gruppen ändå, Schweiz kom tvåa, Serbien och Kamerun åkte ut.

Notera 1

Om Brasilien går hela vägen och vinner finalen blir det ju självklart karnevalen i Rio. Fast knappast i Qatar, på grund av förbud mot lättklädda damer. Men apropå det, är det så att Qatar "ser mellan fingrarna" på lättkläddhet nu under VM? Modellen Ivana Knoll har "framträtt" det vill säga varit supporter, vid Kroatiens matcher, iklädd bikini, och knappt ens det. Vid ett berömt viralt "klipp", från sociala medier, ses lättklädda Ivana promenera trappan ner från sin läktarsektion, storögt iakttagen av en schejkklädd man som sitter med sin likaledes schejkklädde åttaårige son bredvid sig. Eftersom frugan var någon annanstans passade schejken på att filma den kroatiska modellen. Det påminner lite om när jag jobbade på en skola i Vårberg i Stockholm. De muslimska killarna i skolan kallade flickor som eventuellt visade urringning för "hora" när de pratade med varandra (gärna ville de också att andra skulle lyssna när de pratade, så att alla fick veta att de hade tagit ställning).

Men "tittade", det gjorde de.

https://twitter.com/PaulGoward/status/1598475844141584391

Notera 2.

Hur går det med Neymars fot? "En Guds son" som han kallar sig, sågs på bänken, under matchen mot Kamerun. Han fick dock aldrig bli inzoomad under något segermål, eftersom något sådant inte kom. Men han såg ändå någorlunda nöjd ut. Men "nöjd" är nog Neymar varje gång kameran vilar på honom.

Enligt Fotbollskanalen är Neymar "spelklar" sånär som på att han just nu har feber. Hans gigantiska "klumpiga" och stukade fot som visats på Instagram sedan förra torsdagen (Instagrams största succé någonsin) ska det sålunda inte vara några bekymmer med. När jag senast spelade fotboll och "fick" en sådan där fot, tog det månader innan jag var spelklar. Men det är klart, jag hade inget läkarteam som experimenterade med min fot, det var bara tränaren som rekommenderade "vila."

Jag hoppas dock att läkarna (eller är det trollkarlar som behövs) kan förminska hans fot, åtminstone i tid till finalen. "En Guds son" är saknad.

Det som är nytt är att de muslimska lagen också "ber", eftersom de nu befinner sig på hemmaplan, i Qatar, ganska nära Mekka. De muslimska lagens ritualer är dock väldigt tidsödande och "kollektiva", lite pretentiösa och helt utan självironi. De borde bestraffas, ungefär som man bötlägger spelare som tar av sig tröjan när de jublar.

Det lag utan Neymar som ställde upp mot Schweiz, på Stadium 974-Ras Abu Aboud i Doha, var inte helt utan talang det heller. Men de hade allt att bevisa, utan sin "Guds son" och det knöt sig lite till en början. Ja inte bara "början”, det knöt sig ända till den 83:e minuten, då Casemiro gjorde ett sådant där mål som var som taget från 1982 (eller förresten, som taget från vilken brasiliansk samba-VM-turnering som helst).

Brasilien sågade sig då igenom Schweiz försvar med så mycket fantasi som krävs mot ett lag som spelar med 10 man i försvaret (plus målvakt förstås) och Casemiro avslutade med ett typiskt brasilianskt "svårt" skott, som, om det varit någon annan än en brasilianare, inte ens hade varit en målchans.

https://twitter.com/RoyShalevv/status/1597288579042250752

Sedan återstod cirka 15 minuter av matchen och då släppte allt, hela laget blev plötsligt Neymar, man vände ut och in på sina kroppar, på brasilianskt manér, orkestern började spela, Schweiz försvar rämnade och tröttnade och det kunde blivit några mål till på dessa minuter.

Det är för övrigt alltid lustigt att se Brasiliens sätt att spela mot allt motstånd, förutom mot möjligen Italien eller Frankrike. De spelar ett slags ishockeyns "powerplay" och motståndarna bildar, som Schweiz gjorde i den här matchen, en försvarsring som myskoxar gör mot vargar när vargarna ska försöka komma åt deras sårbara ungar. Och sedan är det en kamp i 90 minuter om ungen ska mista livet. Och oftast blir resultatet, med den här analogin, att flera ungar mister livet, d.v.s. det blir fler mål.

Det är i varje fall inte tal om att myskoxarnas ring ska skingras och att motståndarna ska våga sig på att anfalla. Inte ens när man, som in den här matchen, efter 80 minuter har fått hål på motståndarna, vill man försvara sina tre poäng på något annat sätt än att göra fler mål.

Några exempel på fler konstnummer än målet i matchen mot Schweiz var när brassarna i slutet av matchen, efter 1–0-målet slog en lång uppspelspassning genom mittfältet och ända upp till anfallet, där någon (jag tror Vini Junior) vrickade 60-meterspassningen åt sidan till sin fristående lagkamrat som dock inte gjorde mål (bara tack vare uppoffrande försvarsspel av Schweiz den gången).

Och Brasilien är nu klara för åttondelsfinal, naturligtvis. Viktigare för den månghövdade gulgröna sambapubliken (som för övrigt var bedövande mäktig och stor, varför skriver Expressen alltid inför matcherna att "publiken sviker", innan de stackarna har hunnit sätta sig? Men det är väl ungefär av samma anledning som man skriver att "slutet är nära för klimatet" när det är femton grader varmt i slutet av november, man "ska" säga det som journalist för att få fast anställning) var dock antagligen att segern vittnade om att det här laget kan förlösa dem (och sig själva) senare i turneringen.

De kanske till och med kan klara sig utan "Guds son." I och med den här matchen blir Neymar mer en bonusattiralj i turneringen. Men ingen dålig sådan, naturligtvis, om bara hans bowlingklot till fot på Instagram, kan smalna lite.

I grupp G i övrigt, blir det en match mellan de tre återstående lagen om andraplatsen. Schweiz har 3 poäng, Serbien och Kamerun har 1 vardera eftersom de spelade 3–3 tidigare idag. Kamerun lär få svårt, eftersom de spelar nästa match mot Brasilien och Serbien och Schweiz har bägge avgörandet i egna händer (har man inte alltid det?) eftersom de, i händelse av vinst mot varandra, kniper den platsen.

Tabell grupp G 

Brasilien 3:0   6p

Schweiz 1:1   3p

Kamerun 3:4 1p

Serbien 3:5   1p

Vid lika poäng efter sista omgången avgör målskillnad.

Notera 1:

Apropå "bowlingklot", vad har hänt med gamle Ronaldo, han satt och log på läktaren tillsammans med demonlaget från 2002, när Casemiro strutade in 1–0? Han såg ut att väga 200 kilo, man får hoppas att inte småungar fortfarande springer ut efter Brasiliens matcher och "leker Ronaldo." Då springer de direkt till Macdonalds.

https://twitter.com/ESPNFC/status/1597364916494782465

Notera 2:

"Stadium 974-Ras Abu Aboud", kvällens matcharena, är inte det ett fantastiskt namn på ett fotbollsstadium? Kan inte IFK Värnamo få låna namnet och ersätta det lite hemvävda "Finnvedsvallen" med detta storslagna namn till nästa säsong? Det kan få invandrargrupper att slå ur hågen att de ska skjuta på varandra och gå på fotboll i stället.

Det är hursomhelst inte ett märkligare namn på en svensk arena än "Monitor Erp Arena" i Gävle (Brynäs hemmaarena, gamla Gavlerinken) eller "Eleda stadium”, MFF:s hemmaplan. Vem uppfann postmodernismen?

När brassarna vann mot Italien med 4-1 1970 i Mexiko, befann jag mig i sällskap med Enrico Balzano och hans söner och svenska fru. Balzanos, från Italien (och Hökarängen), var min pappas sommarstugehyresgäster och vi hade nu bänkat oss för att se finalen framför en sådan här tv-apparat, någonstans långt ifrån Brasilien. Nämligen i Balzanos lilla sommarstuga, utanför Knivsta, i Sverige.

Enrico grät lite mot slutet, för även om Italien hade hållit ställningarna fram till början av andra halvlek, hade brassarna haft lekstuga mot slutet. Eftersom ännu fler på jordklotet vid det här laget hade fått tv-apparater, sedan Brasiliens senaste VM-guld, 1962, blev det här kvällen det slutgiltiga genombrottet för Brasilien som världens kelgrislandslag.

Ytterligare hjärtan sattes i brand 12 år senare, 1982, i Spanien.  Nu fick tittarna ta del av Eders och Zicos omöjliga frisparkar och Sokrates passningar. En annan ingrediens i cirkus Brasilien hade också tillkommit, en sambaorkester som stod på läktaren och spelade i varje match (orkestern efterhärmades av Hammarby, som med sitt Hägersten Hot Heaven, hjälpte sitt lag fram till final i allsvenskan det året, där man dock åkte på torsk mot IFK Göteborg).

Brasilien dansade dock, under VM 1982, samba lite för mycket i kvartsfinalen mot finalmotståndaren från 1970, Italien, och åkte ut ur turneringen med resultatet 2–3 (tre gånger drällde Brasilienförsvaret med bollen långt ner i eget område, tre gånger straffades man skoningslöst av Italien och deras Paolo Rossi. Så får vi på en gång, mitt i Brasilienyran, utnämna Italien till världsmästare i att kontra).

Det skulle dröja ända till 1994 i USA, innan Brasilien vann igen. Men då hade laget, enligt somliga av sina fans, tightat till sitt försvarsspel och spelade tråkigt. Sådant gillades inte av "sambaorkestern" på läktaren, (d.v.s. Brasiliens "riktiga” fans).

Det var "fusk."

Men man slog ändå Italien (vilka annars) i finalen, på darriga ben, via straffsparkar.

Trots att Brasilien inte har vunnit VM fler än fem gånger på ungefär 70 år, är det i fotbollssocieteten (om man med denna inkluderar alla fotbollsintresserade och inte bara journalister och tyckare) alltid en fråga om när bucklan ska "komma hem" igen.

Senast den "kom hem" var, i skrivande stund, 2002, när VM gick i Japan och Sydkorea. Efter problem att överhuvudtaget kvalificera sig till detta VM, och många tränarbyten, blev den fotbollstokiga nationen till slut frälsta i finalen (2–0 mot Tyskland) av en viss Ronaldo, som hade god hjälp av Ronaldinho och Rivaldo (de tre r:en).

Ni som minns speciellt Ronaldinho, förstår att sambafotbollen nu hade återvänt till landslaget (och därmed orkestern på läktaren).

Succélaget från 2002 byggdes under åren därpå med fler fenomen, som Kaká, Robinho och frisparksspecialisten Roberto Carlos och blev ett demonlag. Men i VM 2006 åkte demonlaget ut i kvartsfinalen (Frankrike 0–1).

Traditionen att "inte vinna VM" fortsatte vid nästa VM i Sydafrika, 2010, (ut i kvarten mot Nederländerna) tills det då, 2014, var dags för Brasilien själva att arrangera VM.

Då skulle väl ändå segern komma? Brasilienfans som jag själv höll andan.

Det gjorde inte heller något att det storartade laget från första halvan av tvåtusentalet hade pensionerats, för Brasilien tillverkar alltid nya Ronaldinhos och Kakás. Utöver normala brasilianska stjärnor hade man till detta hemma-VM, dessutom fått fram en spelare som även med brasilianska mått var omänsklig: Neymar.

Man skulle kunna tycka att det var paradoxalt att Brasilien, med en sådan spelare vid rodret, i sitt hemma-VM, förlorade med 7–1 mot Tyskland i semifinalen. Men Neymar var skadad i själva matchen mot Tyskland. Och möjligen var det också så att han, i likhet med Maradona i Argentina, tog lite för mycket plats på planen i turneringens början och lät de andra "titta på." För när han väl var borta (skadad) var det precis det som hände med laget i Tysklandsmatchen. De tittade på, inte när Neymar spelade utan när Tyskland gjorde det.

Nu har det gått åtta år sedan denna apokalyps inträffade, och frågan är, som vanligt inför ett VM, om det är dags nu igen, 20 år efter 2002?

https://twitter.com/StoolFootball/status/1595810995720650753

Jag har just bevittnat premiärmatchen mot Serbien, på Lusail Stadium i Qatar, och mitt svar är "ja." Fotbollsfabriken Brasilien har spottat ut nya stjärnor igen och den här gången heter de Vinicius Junior, Danilo (inte helt ny) och Richarlison, för att ta några smakprov. Det är dock ingen tillfällighet att dessa utgör smakprov när man utvärderar matchen mot Serbien. För de gjorde saker som jag mindes från matchen.

Efter en trevande första halvlek (0–0) där Brasilien passade i sidled och möjligtvis blixtrade till ibland, bland annat en gång när duracellbatteriet Vinicius Junior ryckte sig rakt inåt mål från hörnflaggan, men där hans inspel missades och en annan gång när samme Junior "fore-checkade" sig till en chans genom att störa siste utposten i Serbien, varpå det sista skottet gick rätt på målvakten, började sedan det "gamla Brasilien" komma i gång i början av andra halvlek.

Kanske väckte till exempel Danilos patenterade brasilianska oväntade skott i stolpen efter tio minuter av andra halvlek, fyrtio år gamla minnen hos den äldre delen av den stora brasilianska publiken på Lusail Stadium? Möjligen tänkte de, som jag själv, på Eders frispark mot Argentina (tror jag) 1982, som ringlade sig som en orm in i mål från mitten av planhalvan?

Strax därpå kom också det första målet av Richarlison. Och även om detta inte var lika spektakulärt som hans andra mål lite senare, så var förarbetet typiskt traditionellt brasilianskt. Och då var det "gamle" Neymar igen (31 år närmare bestämt) som tycks må bra och bli den vanlige trollkarlen igen, varje gång han får på sig rätt utstyrsel, nämligen de blågula, brasilianska dräkterna. Och han var inte så gammal att han inte i den 62.a minuten kunde rycka från stillastående på en ganska begränsad yta, röra om i Serbiens försvar, och transportera bollen till en lagkamrat som sköt, varpå målvakten räddade men returen rakades in av Richarlison.

Samme Richarlison gjorde inte långt senare 2–0, på en slags halv cykelspark, ett mål som fick Aftonbladet att prata om VM:s vackraste mål.

https://twitter.com/jzrproductions/status/1595882162943053824

Nja, vänta lite med sådana utmärkelser, Richarlison, Neymar och de andra har inte pratat färdigt riktigt ännu. Apropå Neymar så utgick han när det var ett 20-tal minuter kvar. Just nu vet jag inte om orsaken till hans uttåg var skada. Men även om det är så, eller om Neymar skulle behöva avsluta turneringen i icke spelbart skick, tvivlar jag på att Brasilien skulle klappa ihop. Efter att ha sett den här matchen.

2–0 slutade den. Ja, nu ska bucklan hem.

Matchfakta
Brasilien - Serbien 2–0 (0–0)
Mål: Richarlison 62, 73
Arena: Lusail Iconic Stadium, Lusail
Publiksiffra: 88 103
Domare: Alireza Faghani, Iran

https://twitter.com/ESPNFC/status/1596094687714037760

Kvalmatcherna mellan Varbergs BoIS och Östers IF

Det måste vara stor skillnad mellan Superettan och Allsvenskan, ty Öster lyckades inte hota Varberg nämnvärt, i den här "kvalrysaren", (som dessa matcher alltid måste benämnas, i tidningarna, för att dessa ska sälja bättre).

Öster är annars en anrik klubb med hela fyra (eventuellt fler) sm-guld på sitt samvete. När man 1967 försökte kvala in till allsvenskan från div 2, (som Superettan, mer logiskt, kallades på den tiden, det är ju den näst högsta divisionen) och också lyckades att göra det, tittade runt 26 000 åskådare på.

Man kunde nu se, genom att tv visade glimtar av ena långsideläktaren ibland under den första matchen i Växjö i torsdags, barnbarnen till dessa 26 000 åskådare, där de satt och hoppades att en uppflyttning skulle ske även 2022 (fast de var kanske högst femtusen, många stolsrader gapade tomma).

Ett tidigt 1–0-mål kom också men sedan blev det kvittering före halvtid genom en viss Robin Simovic.

Samme Simovic gjorde 1–2 i början av andra halvlek, genom att skarva in ett inlägg från vänster.

Med två mål i baken på hemmaplan hade man kunnat förvänta sig en anstormning i andra halvlek. Men matchen slutade 1–2.

Match två, i Varberg

Därmed var det för anrika Öster en brant uppförsbacke inför returmatchen ikväll, på Varberg Energi Arena, (ett inte fullt lika urbota idiotiskt postmodernt namn på en hemmaplan, som Visma Arena, vilket, glömde jag att nämna, är vad de namngivit Östers gamla hederliga Värendsvallen, till).

På Varberg Anergi Arena satt små klungor av åskådare, på kortsidorna, och långsidorna var helt tomma. Det såg inte klokt ut. Kvalstämningen var dock tät, trots att publiksiffran stannade vid tre och ett halvt tusen, cirka.

En av dessa klungor, som satt, eller "stod", tätt hoppackade som sillar bakom Öster mål i andra halvlek, såg traumatiserade ut när T. Carlsson slängde sig fram och nickade in 2–1 till Varberg i den 75:e minuten. Det var så man kunde förstå att denna klunga höll på Öster.

De hade återfått hoppet till att få uppleva en ny era av fyra sm-guld, precis som 1967 (eller rättare sagt 1968 kom första guldet, första året i allsvenskan) när J. Westermark i den 62:a minuten (också) slängde sig och nickade bollen i mål till 1-1.

Men nu, i 75:e minuten förstod de att allt var över. Och det var det, ty matchen slutade 2–1, sammanlagt 4–2 och Varberg är fortfarande i allsvenskan, åtminstone i ett år till.

Vi som gillar "kultur", och anrika föreningar, och stora arenor, kanske dock hade föredragit Öster I allsvenskan. Men har de någon kultur alls att tala om, ska det nog gå vägen, rätt vad det är.

Omgång 30

Malmö - Degerfors 2–2 (Eleda Stadion)

Om allt gick snett den här gråmulna söndagen fanns det en möjlighet att Degerfors skulle behöva kvala sig kvar i allsvenskan. En hel del gick inte heller så bra i början av matchen, eftersom antagonisten om den allsvenska platsen, Varberg, som spelade samtidigt, tog en komfortabel ledning (0–3) mot Sirius borta.

Men ungefär samtidigt som VArberg hade gjort sitt tredje mål, kvitterade Omar Faraj till 1–1 och därmed var brukslaget i allsvenskan, alltså åtminstone i minut 37 av den här matchen. Men i den 62:a minuten åkte man ner i Superettan igen, eftersom Kiese Thelin gjorde ett sådant där snyggt mål från straffområdet som bara han kan göra. Fast bara i anfallet därefter kvitterade Degerfors igen.

Nej, Degerfors hade bestämt sig för att stanna i allsvenskan. Och sett till antalet chanser, var man snäppet (minst) bättre än Malmö, som fick trösta sig med en tårögd och fin avskedsceremoni för Ola Toivonen efter matchen. Hela hans fotbollshistoria fanns runtomkring honom idag, eftersom han ju började sin svenska bana i Degerfors och avslutade densamma i Malmö.

2–2 och alla nöjda, utom kanske Varberg.

De cirka 13 000 åskådarna på Eleda Stadion, hade emellertid inte kommit för att tacka av Toivonen eller glädja sig åt Degerfors, de var här för att kräva pengarna tillbaka för sina säsongsbiljetter, efter en usel säsong.

AIK - Elfsborg 0–1 (Friends Arena)

Det var avtackning även på Friends, alla verkade sluta spela fotboll idag. Någon som heter Per Karlsson, hade ingen aning om att han fanns, fick ett helt tifo till sin ära, av den 31 000 starka publikmassan, och grät lika mycket som Ola Toivonen. Grät gjorde antagligen också Sebastian Larsson och Mikael Lustig, varför skulle de vara glada, en sådan här sorgens dag? De skulle ju sluta de också. Fast i sanningens namn var det väl inte lika rörande med deras avsked, såväl Larsson som Lustig anslöt ju till AIK ganska sent, lite på upploppet av sina karriärer. Men de kanske fick en liten remsa av tifot de också.

Matchen då? Ja den gick åt pipan för AIK. Chanser fanns för hemmalaget men Elfsborgs målvakt ville gärna visa upp sig inför storpubliken. Det ville också Ondrejka, som i 79:e minuten, efter att ha kommit fram på högerkanten, vek tillbaka inåt planen och snärtade in 0–1 med vänstern.

0–1 slutade också matchen.

Och för John Guidetti slutade den redan under själva matchen, eftersom han blev utvisad och fick gå och duscha.

Helsingborg - Hammarby 0–2 (Olympia)

Hammarbyklacken hade åkt sex timmar till Skåne för att få en bekräftelse på att laget kvalar till Europa Conference League nästa sommar. De hade kanske inte behövt göra det, ty värsta fienden om tredjeplatsen i allsvenskan, AIK, hade behövt slå Elfsborg med tvåsiffrigt och Hammarby själva förlorat mot Helsingborg, för att scenariot ej skulle slå in.

Helsingborg hade några smånätta anfall men inget som direkt luktade mål. Smånätt var däremot inte Hammarbys ledningsmål i den andra halvlekens femte minut, då Joel Nilsson dundrade in 0–1 i krysset efter en passning från höger. Hammarby defilerade sedan in i mål. 2–0 kom sent, genom Besara, när alla väntade på slutsignalen.

0–2 slutresultat.

Resultatbörs omgång 30

Malmö-Degerfors 2–2 (1–1)

Mål:

Malmö: Larson (18) Thelin (61)

Degerfors: Faraj (37) Öhrqvist (64)

Kalmar-Sundsvall 4–0 (1–0)

Mål: Berg (16, 79, straff) Nanasi (59) Shamoun (72)

Sirius - Varberg 2–3 (0–3)

Mål:

Sirius: K. Larsson (82, straff) Mathisen (90+4

Varberg: A. Johannson (14) Lijenbäck (22, 37)

Värnamo - Göteborg 1–4 (0–1)

Mål:

Värnamo: Zeljkovic (53)

Göteborg: S. Eriksson (30) Berg (47) Norlin (62, 90+2 straff)

Helsingborg - Hammarby 0–2 (0–0)

Mål: J. Nilsson (50) Besara (79)

Djurgården - Mjällby 0–1 (0–1)

Mål: Al Ammari (23)

Häcken - Norrköping 3–3 (2–2)

Mål:

Häcken: Olden Larsen (18), Rygaard Jensen (45) Romeo (59)

Norrköping: Shabani (6, 33) Sigurdsen (90+5)

AIK - Elfsborg 0–1 (0–0)

Mål: Andreijka (79)

Kommentar:

30:e omgången avslutad och fortfarande är Häcken mästare. Nu återigen med klubbdräkter och inte kostym, avslutade man säsongen med att spela oavgjort mot Norrköping. Och Norrköping är inte att leka med, de har farliga islänningar (det ryker om dem!) som springer sönder motståndarna, så nästa år kanske de kan utmana Häcken och de så kallade "topp fem"-lagen.

Det blev förresten "topp sju" och "topp åtta" ett tag, i toppen i årets allsvenska, när Göteborg och Kalmar blandade sig i tätstriden.  Och är man så generös i att prata om "toppen", då är man snart nere och nosar i de regioner där Norrköping slutade, nämligen plats nummer tolv. Kan de bara täta till försvaret skulle de mycket väl kunna bli ett topplag i allsvenskan.

Men Häcken förtjänar många grattis. De spelar fin fotboll och de har varit överlägsna i serien, det vittnas av att de vann mot alla andra toppkonkurrenter under sista halvan av allsvenskan. Det ska bli intressant att se vad Häcken kan göra i "Europa" (Sverige ligger faktiskt i Europa).

De behöver höja sig ett snäpp i tempo och intensitet. Och blir det lika lätt för Jeremejeff att ösa in mål mot utländska lag? Tränaren Per-Mathias Högmo funderar nog på den saken. Han är ingen ny tränarprofil, tillhör eliten i norskt fotbollsledarskap. Frågan är dock om inte en framtida fortsatt succé med Häcken också kommer att göra honom berömd och ännu mer attraktiv på tränarmarknaden, än när han tränade norska landslaget.

Och vill han överhuvudtaget, som norrman, utveckla svensk fotboll? I så fall kanske han borde fortsätta karriären, efter Häcken, som tränare för vårt landslag.

Notera 1:

Det där tifot på Friends, som var utformat som en bit film, till Per Karlssons ära, var ingen dålig produkt. Men all energi och kärlek som de lägger ner på en spelare, och en klubb, kan det verkligen vara hälsosamt? Och hur stor är "vi ska sy och vi ska sticka" -avdelningen hos Black Army? Eller fick krigarna på AIK:s ståplatsläktare, måhända, grunderna till dagens vackra tifohantverk, när de för tjugo år sedan blev lämnade på dagis och satt där och pysslade, och gjorde pärlplattor?

Så nu i vuxen ålder, tillägnar de sina färdigheter, AIK fotboll, i stället för mamma och pappa?

Det skulle ju förklara varför "mamma och pappa" och hela den äldre delen av vuxenheten idag (läs: offentligheten), är så valhänta och handlingsförlamade när de ska ta ställning till "läktarvåldet" och (förresten) våldet och normupplösningen i största allmänhet.

De pratar, i fallet "läktarvåldet" om att antingen "polisen" ska ta ansvar eller eventuellt "klubbarna."

Det är bara dimridåer, det är ni som ska ta ansvar för era egna barn! De är fortfarande bebisar men de springer omkring nu med mer muskler och är hämndlystna. På er!

Notera 2:

Brukslaget Degerfors lever vidare i allsvenskan, hurra! Stora Valla är klassisk mark, har fostrat såväl Ralf Edström som Ola Toivonen och jag har säkert glömt någon (Ulf Ottosson förresten, fast han var inte riktigt lika berömd som Edström och Toivonen i fotbollssammanhang, var dock proffs i Norwich ett tag).

Allsvenskan blir inte rolig om man inte har sitt alldeles egna "bortalag" som man kan titta på mot Stockholmslagen och som gärna också får besegra dessa. Värnamo är ett annat sådant lag. Men Värnamo är ingen "charmig ort" som Degerfors, de råkar bara ha en målspruta (M. Antonsson) som inte blygs att göra mål och ta trepoängare inför tjugotusen stockholmare.

Därför hade det varit bra mycket roligare om Omar Faraj hade stannat i Degerfors och inte gått till AIK.

Men det kommer väl någon ny Omar Faraj. Det brukar göra det i Degerfors.

Omgångens bortaklack:

Det är Hammarbys. De var större än Helsingborgs klack. Publiksiffran 8706 vittnar om det, i en match mot nedflyttningsklara Helsingborg, liksom levande bilder från Discoverys kameror mot ena kortsideläktaren, där grönvita flaggor vajade i novemberdiset.

Omgång 29

Göteborg - Häcken 0–4 (Gamla Ullevi)

Som sagt, spänningen i årets allsvenska, bestod i vilka lag som skulle erövra platserna två och tre. Etta och svenska mästare blev nämligen Häcken som idag krossade sin granne Göteborg med 4–0.

Det enda sätt på vilket Göteborg slår Häcken just nu, är i att ha antal supportrar. Men idag förlorade de också, mot Häckens tillresta bortaklack, som utgjorde kanske en tiondel av den cirka 18 000 stora publiken på Gamla Ullevi. Dock var den väl synlig i Discoverys sändningar.

Göteborgs supportrar hade laddat upp inför matchen med att varna Häcken för att storma planen, vid eventuell vinst. Detta kom ut i mainstreammedia och kanske var det som tog udden av eventuella kravaller efter matchen, att de fick ut sitt budskap, för några oroligheter blev inte av. Trots att Häcken förnedrade sina motståndare. Supportrarna "gick hem" i stället, rapporterade Expressen, några vid 3–0 och markant många vid 4–0.

Och det är ju klart mycket bättre att gå hem, än att ta till våldsamheter.

Häcken dansade fram, gjorde fyra snygga mål och Jeremejeff blev väl orolig att han skulle bänkas i den sista matchen nästa helg.

Degerfors - Värnamo 0–0 (Stora Valla)

Degerfors misslyckades med att "punktera" bottenstriden, vilket man mer eller mindre hade gjort om man vunnit matchen mot Värnamo. Nu blev det bara en poäng. Chanser att göra mål hade man, men risken med att anfalla alltför oreserverat var ju också att det skulle bli noll poäng, eftersom Värnamo har en viss M. Antonsson i laget.

En snygg nick av Bertilsson i andra halvlek och några skott av den, för AIK, spelklara Omar Faraj, blev allt som hotade Värnamos målvakt. Till råga på allt blev Nikola Djurdjic skadad tidigt och utgick.

Så det vill till att Omar Faraj betalar av sina sista kronor i Degerfors tröja nästa helg mot Malmö. Annars kan det bli kvalfotboll mot Öster. Och det är bara kul för kassören, inte för supportrar över 60 år och med hjärtproblematik.

Varberg - Malmö 2–5 (Varberg Energi Arena)

Äntligen vaknade Malmö och då blev det i stället godnatt för Varberg. Eller? Ja, det återstår att få veta. Varberg ska spela mot Sirius nästa vecka och de senare torde vara måttligt motiverade, efter att ha säkrat kontraktet definitivt idag. Men samma sak, att vara omotiverad, hade man ju kunnat gissa om Malmö i dagens match. Men då spelade de i stället, för första gången på länge, piggt och Toivonen stänkte in tre mål.

I en match som slutligen landade vid siffrorna 2–5.

Detta pånyttfödda Malmö ska möta Degerfors nästa vecka, i Malmö. Om Malmö vinner mot Toivonens moderklubb Degerfors, och Varberg slår Sirius, då får Degerfors kvala och Varberg slipper. Men med alla andra scenarion, minsta poäng för Degerfors och minsta poängförlust för Varberg, (eftersom Degerfors har klart bättre målskillnad) blir det Varberg som får spela mot Öster om en plats i värmen nästa år.

Resultatbörs omgång 29

Degerfors - Värnamo 0–0

Göteborg - Häcken 0–4 (0–3)

Mål: B. Turgott (6), J. Hammar (16) M. Rygaard (31, 82)

Sundsvall - Sirius 2–3 (1–1)

Mål:

Sundsvall: P. Engblom (9) E. Andersson (62)

Sirius: P. Nwadike (22), E. Sylisufaj (61) C. Kouakou (90+3)

Mjällby - AIK 1–2 (0–1)

Mål:

Mjällby: Bergström (80)

AIK: Y. Ayari (38) Stefanelli (90)

Hammarby - Kalmar 4–2 (1–0)

Mål:

Hammarby: Ludwigson (3, 58) M. Jeahze (63) A. Lindahl (81, självmål)

Kalmar: S. Nanasi (53) O. Berg (70)

Varberg - Malmö 2–5 (0–1)

Mål:

Varberg: J. Birkfeldt (54) R Simovic (73)

Malmö: Toivonen (44, 52, 55) S. Rieks (64) M. Buya Turay (88)

Norrköping - Djurgården 0–1 (0–0)

Mål: Radetinac (90+7)

Elfsborg - Helsingborg 3–0 (1–0)

Mål: Bernhardsson (42, 66) Qasem (77)

Kommentar:

Så var då Häcken mästare, i såväl kostym som fotbollströjor- och byxor. Fotbollströjorna satt antagligen fortfarande kvar på spelarna när dessa, efter utklassningen av Blåvitt (4–0) på Gamla Ullevi, hade tagit sig hem till Bravida Arena på Hisingen för att fira guldet på "hemmaplan" i en bankett. Det brukar bli så i segeryran, man hinner och orkar inte duscha. 300 personer lär ha väntat på spelarna och ledarna på Bravida Arena, om man får tro tidningarna. Så det blev väl en dyr bankett. Och Jeremejeff behövde inte ens duscha, för han var avstängd.

På en hedrande andraplats i allsvenskan kom dynamitlaget Djurgården, som slog Norrköping, i den sjunde tilläggsminuten föll segermålet (0–1). Lika bra att säkra andraplatsen, tyckte de nog. Vilket Djurgården nu också gjorde eftersom de är ointagliga fyra poäng före Hammarby, inför omgång 30.

Hammarby, som i sin tur har erövrat tredjeplatsen, såvida de inte förlorar med tvåsiffrigt mot Helsingborg i sista omgången och AIK i sin tur slår Elfsborg, också med tvåsiffrigt.

Nja, det tror jag inte.

Vad ska man då säga om alla lag, från plats fyra till 13, som vann varken jumbo- eller förstapriset? Ja, den största underhållaren, John Guidetti, återfinns bland dessa lag liksom den dyraste (antagligen) nämligen Markus Berg, alltså dyraste i förhållande till utdelning på planen. Men varken AIK eller Göteborg hade en chans att mäta sig i spelet gentemot den absoluta toppen, och inte de andra "mittenlagen" heller. Men dessa (exempelvis Elfsborg och Kalmar) är ju inte tillnärmelsevis lika upphaussade som de förstnämnda.

I botten blir det ett episkt drama, när Degerfors ska försöka undvika kvalplatsen och få fira jul med vetskapen att de spelar i högsta serien. De möter Malmö och det låter ju svårt. Det är det nog också men Degerfors har bland annat slagit Djurgården med 3–0 för ett par veckor sedan.

Och Varberg, antagonisten i dramat, möter Sirius.

Ja, det blir underhållning, hur som helst.

Notera 1:

Hockeyallsvenskans motsvarighet till fotbollsallsvenskans John Guidetti, måste väl vara Linus Klasen, som i helgen har debuterat i DIF, ishockey? Lite blygare än Guidetti, lite bättre på "svensk" svenska men i övrigt finns likheter i mönstret.  En "legosoldat" som varit ute på sjön i många år (därav alla tatueringar?) och erövrat världen men som nu fått det oemotståndliga erbjudandet att "stå på scenen" i sin hembygd, även om Klasen är från Huddinge och inte Östermalm. Guidetti däremot föddes i Solna.

Såväl Klasen som Guidetti älskar tanken på att, likt gladiatorer, besegra lejonet och ta emot publikens jubel, kärlek och få åtnjuta frihet (vem minns inte Guidettis hulkvrål och eriksgata inför AIK-fansen efter 1–0-målet mot Djurgården på Tele2:s konstgräsmatta)?

Men Klasen har inte samma begåvning som Little John, att prata till sig framgångar i medias mikrofoner, om dessa skulle utebli på planen (isen). Och alla vet ju hur det gick för gladiatorerna, om de inte dödade lejonet. De blev uppätna.

Notera 2:

Småortens spelare, såsom exempelvis Omar Faraj i Degerfors, blir tydligen alldeles till sig av att få spela inför 20 000 åskådare, för nu har Faraj, som en i raden av spelare i de "sämre" lagen, bestämt sig för att fara till storstan och uppträda på Friends Arena i stället för Stora Valla. Han har skrivit på för AIK och till råga på allt innan serien är slut. Då kunde han väl för tusan åtminstone ha nätat åt sitt Degerfors i helgen, som avskedspresent?

Är det inte mycket roligare att spela i ett lag som Degerfors och få komma till Friends Arena och tysta den stora publiken, än att springa Eriksgata framför dem? Det beror förstås på tycke och smak.

Omgångens bortaklack:

Det var Häckens publik på Gamla Ullevi. Fast det var i princip hemmaklacken, som hade åkt spårvagn några kvarter bort och blivit bortaklack. De verkar hursomhelst trevligare än andra klackar, de grillar inte korv och eldar på läktaren som Norrköping, AIK och Djurgården (för att inte tala om Malmö och Helsingborg), åtminstone såg man inget av det i matchen igår kväll. De stormade inte ens planen, vilket är sympatiskt.

Men de såg ut att vara flera tusen, vilket fick mig att undra hur detta är möjligt. För Häcken, trodde jag, är väl en helt nybildad klubb och har bara existerat i cirka tio år. PÅ den tiden hinner man inte bygga upp någon supporterkultur.

Men tji fick jag, de firar något slags åttioårsjubileum, lagom till seriesegern. Så helt nya är de inte. Och nu finns de på fotbollskartan också. Det fanns de definitivt inte på sjuttiotalet, annat än möjligen kartan för division 7-lag.

Omgång 28

Häcken-Malmö 2–1 (1–0) (Bravida Arena)

36 sekunder tog det för Häcken att rinna igenom Malmös försvar och via Lars Erik Oldens högerfot placera en ledningsboll, lågt vid sidan av Malmömålvakten. Det ser ut som att Häcken alltid "rinner" igenom motståndarförsvar, spelet går i enkla, klara linjer. Men det kanske beror på att Häckenspelarna oftast springer rätt och slår bra passningar mer än på att motståndarförsvaret springer läck, alltså är dåliga.

"Häckenfotboll" ser hursomhelst alltid ”lätt" ut.

Svårt för Häcken blev det däremot i början av andra halvleken när Jeremejeff "tacklade" Ola Toivonen så vårdslöst att domarna bestämde sig för att ge Häckenskyttekungen rött kort.

Men Häckenfotboll kan man spela även med tio man och i 73:e minuten punkterade man matchen i en kontring, som visade lite på Häckens styrka. Sadiq drog fram på högerkanten, hanns delvis upp av Malmöförsvaret, men i stället för att skära en boll igenom försvaret till andra sidan, vilket är vanligt vid sådana här kontringar, stannade han upp. Sedan passade han bollen mellan två backar och en fristående, bakifrån kommande Samuel Gustafsson, som bara styrde in bollen.

2–0 som så småningom blev 2–1.

I Svenska Fans betygsättning efter matchen på söndagskvällen fick nästan alla Häckens spelare individuellt högt betyg, både för kvaliteter i spelet och för arbetsförmåga. Den här jämnheten i kvaliteten och spelglädjen är antagligen en huvudförklaring till Göteborgslagets framgångar.

Imorgon kväll kan Häcken vara svenska mästare, om Djurgården tappar poäng mot Sundsvall. Alltså är de antagligen inte mästare imorgon kväll. Men garanterat nästa helg.

Djurgården-Sundsvall 4–0 (Tele2 Arena)

I Expressen skrevs att Djurgården på måndagskvällen hade chansen att koppla ett fast grepp om andraplatsen och ta ett stort kliv mot Europaspel nästa år. Det nämndes också att de faktiskt fortfarande har chansen till förstaplatsen. Men den chansen för Djurgården är ju väldigt liten, knappt ens mikroskopisk, trots kvällens överkörning av Sundsvall. En jordbävning kanske, eller massiv covid-19-insjuknande för Häckens trupp. Det är i alla fall inte tillräckligt att Jeremejeff är avstängd en match.

Men Djurgården tycktes i alla fall inte lida av pressen att besegra ett redan nedflyttnings-klart Sundsvall, ty redan efter en kvart hade man ledningen med 2–0. Riktigt snygga mål också var det, en nick efter retur, efter inspel från vänsterkanten (Gustaf Wikheim) och ytterligare ett inspel från vänster som Hampus Finndell tryckte in, via målvakten.

Efter ett tredje mål från vänsterkanten, nu åtnjutbart för den stora "italienska" djurgårdsklacken på kortsidan, eftersom vi nu har hamnat i andra halvleken, kunde Djurgården sedan "spela av matchen" som tränaren Thomas Lagerlöf uttryckte saken.

4–0 till Djurgården och inget firande för Häcken. Ännu.

Mjällby-Varberg 4–1 (Strandvallen)

Strandvallen heter arenan (och det har den väl alltid hetat, ännu har inget idiotiskt nytt namn som Monitor Erp Arena, Brynäs ishockey, hittats på och kommer förhoppningsvis aldrig att göra) där orosmolnen denna måndag, hopades för Varberg. Hopades ännu mer än förut, ska sägas.

Om Varberg hade önskat sig ett annat scenario, än att ha kniven mot strupen för att undvika 14:e-platsen, skulle man kanske ha försökt vinna matcher lite tidigare i serien.

Att nu slå ett avslappnat Mjällby är inte så lätt, då Mjällby har en del anfallskraft. Och nu när man ligger och vilar i mitten av tabellen, utan risk att ramla ur (och i och för sig också utan chans att husera i toppen) plockade man fram krafterna. Till exempel den irrationelle Nwankwo (ganska irrationellt namn också, för en svensk som jag)) hade show vid ställningen 2–0 när han sprang sig fri och dribblade av allt alla och nästan sig själv men det blev bra till slut och han fick bollen i mål.

Kanske liten tröst för Varberg att deras reduceringsmål vid ställningen 3–0, var matchens, i mitt tycke, snyggaste.

4–1 slutade matchen. Nu måste Varberg slå Malmö i nästa omgång. Och i och för sig, det gör ju nästan alla lag nuförtiden.

Resultatbörs omgång 28

Djurgården-Sundsvall 4–0 (2–0)

Mål: G. Wikheim (6) H. Finndell (16) T. Stenshagen (46, självmål) M. Eriksson (90+2)

Helsingborg-Degerfors 1–2 (0–1)

Mål:

Helsingborg: Al-Hamawi (54)

Degerfors: G. Lagerbielke (4) N. Durdic (90+4)

Värnamo-Norrköping 1–1 (0–1)

Mål:

Värnamo: M. Antonsson (89)

Norrköping: L. Shabani (4)

Häcken-Malmö 2–1 (1–0)

Mål:

Häcken: L. O. Larsen (1) S. Gustafson (73)

Malmö: F. Beijmo (85)

Sirius-Kalmar 0–0

Göteborg-AIK 1–0 (0–0)

Mål: E. Markovic (81)

Mjällby-Varberg 4–1 (2–0)

Mål:

Mjällby: C. Gracia (28) A. Ståhl (55) S. Nwankwo (65) Mensah (82, självmål)

Varberg: A. Johansson (75)

Elfsborg-Hammarby 2–1 (1–0)

Mål:

Elfsborg: A. Bernhardsson (33) N. Söderberg (89)

Hammarby: J. Nilsson (55)

Kommentar:

Häcken behöver bara ta en ynka poäng för att säkra seriesegern. Nerver kan för all del spela in, men nerver tycks inte vara Häckens avdelning, man har ju vunnit alla sexpoängsmatcher hittills.

Djurgården har inga problem att säkra andraplatsen medan Kalmar, AIK och Hammarby tycks ha fallit ihop, lagom till kampen om Europaplatserna. I och för sig tillfaller ju ändå en sådan plats, ett av dessa lag. Jag tippar att det blir Hammarby.

Apropå "falla ihop", Varberg har inte haft den bästa hösten. Det kan bli Halmstad från Halland i allsvenskan nästa år i stället. Lika bra det, de har alltid funnits i allsvenskan sedan sjuttiotalet, någon ordning ska det vara.

Degerfors är ett annat klassiskt lag, som man gärna ser i högsta serien. Och nu har de chansen. De möter Värnamo, ett annat inte helt ofarligt lag med en livsfarlig målskytt vid namn Antonsson. Men Antonsson och kompani har inget att spela för.

Det har däremot Degerfors. Kassören lär gnugga händerna på lördag, kanske femtusen kommer, om de får plats. Och fotbollssverige följer matchen på Discovery. Och hejar på Degerfors.

Notera:

AIK och Göteborg är två floppar, särskilt Göteborg, under den allsvenska säsongen. Ändå flockas de vid sina möten, som ikväll på Gamla Ullevi i Göteborg. Det är "rivaliteten" som slår igenom. Göteborg vann den här gången, men till ingen nytta, man ligger för långt ifrån tredjeplatsen för att få representera Sverige nästa år. AIK hade däremot, i händelse av vinst, gjort det väldigt spännande för sina fans i kampen om tredjeplatsen mot Hammarby. Men de tycker säkert att det är spännande nog för att åka till Sölvesborg och heja fram de sina mot Mjällby på söndag. Om de inte lyckas slå hemmalaget, lyckas de säkert slå sönder en och annan restaurang i staden. Deras bortaklack är ju ungefär lika manstark som halva Sölvesborg.

Så för invånarnas skull, antar jag att jag håller på AIK.

Omgångens bortaklack:

AIK:s mot Göteborg, ikväll. Kan man inte visa upp något spel, så kan man visa upp sin klack. De var minst lika många som hemmaklacken. Såg det ut som, i alla fall.

Det finns visserligen, som sagt, en rivalitet mellan dessa lag och de har mäktiga hejaklackar som provocerar varandra, har alltid haft. Men jag tror inte att Göteborgs klack vågar kaxa upp sig i Stockholm lika mycket som exempelvis AIK:s i Göteborg.

Och det ska göteborgarna vara stolta över. Det finns ingen poäng med att kaxa upp sig så länge man bara har testosteron och John Guidetti att saluföra, och inget särskilt nydanande eller vägvinnande spel.

Omgång 27

Degerfors-Göteborg 3–1 (Stora Valla)

Degerfors gjorde precis vad man behövde i bottenstriden, tog tre poäng. Efter ett snyggt mål av Marcus Berg till 0–1 var det Degerfors som tog tag i taktpinnen. Ett volleystolpskott resulterade sånär i mål under första. Sedan kom utdelningen i stället i början av andra halvleken, då genom en drömträff av lagkaptenen Sebastian Ohlsson som gick in bakom GBG-målvakten. 20 minuter senare "chockade" man göteborgarna igen genom ett nickmål av Gustaf Lagerbielke, lånet från Elfsborg (hur har i år halvschaskiga Elfsborg råd att avvara sådana som Lagerbielke)?

Degerfors utökade också till 3–1 punkterade därmed matchen.

"Nu får Varberg se upp!", sa Sebastian Ohlsson till tv efteråt.

Ja det är precis vad Varberg får göra, det här brukslaget har offensiva kvaliteter och nu lagom till upploppet får man retroaktiv utdelning på ett under hösten fint spel.

3–1 till Degerfors.

Malmö-Djurgården 2–3 (Eleda Stadion)

Malmö började bäst, härjade runt och tog ledningen med 1–0 i den sjätte minuten genom Rakip. Plötsligt tycktes allt börja stämma för skåningarna, trots att dessa bland annat hade bänkat Moustafa Zeidan och Mohamed Buya Turay. Strax före halvtid gjorde man också 2–0 genom Rieks.

Men Djurgården hade motivationen, i kraft av att försöka äta upp Häckens 1:a-plats, i andra hand att åtminstone knipa åt sig en tredjeplats (som sämst) och få spela Europaspel i sommar. Och i andra halvleken började vändningen, nämligen i början av denna. Elias Andersson reducerade efter ett skott av Asoro som gav retur och där fanns Andersson.

Kvitteringen kom lite senare efter en slarvpassning i Malmös försvar (kan det bli annat än en massa slarv av ett lag som är så demoraliserat som Malmö)?

Nu fick Djurgården naturligtvis blodad tand och Malmö hade också kunnat få det, ty de hade en mer än teoretisk chans på tredjeplatsen om de hade kunnat få alla bitar på plats.

Men det blev Djurgården som var blodigast, på tilläggstid fick de straff efter att Malmös försvar hade rivit ner Joel Asoro.

Och Danielsson slog in straffen, slutresultat 2–3.

AIK-Häcken 1–2 (Friends Arena)

Det hade väl ingen trott innan säsongen började, att man skulle säga framåt höstkanten, att i en match var serieledande Häcken numret för stort för AIK, på Friends. Det började redan i den andra minuten när Sadiq övertygande tryckte in bollen med huvudet. Sedan spelade man "Häckenfotboll" (tränaren Per Mathias Högmos ord till Discovery efter segern) i resten av matchen.
Häckenfotbollen blev enklare att exekutera av att Yasin Ayari i AIK blev utvisad (två gula kort) i den 69 minuten och i den 85 satte Jeremejeff spiken i AIK-kistan, fint framspelad av Sadiq och bittert bevittnat av den mäktiga AIK-ståplatsklacken, som antagligen i den minuten önskade att Jeremejeff hade varit AIK-are.

Men de önskade det nog inte efter matchen, eftersom Jeremejeff hamnade i gräl med Guidetti (vem annars) och i den dispyten uttalade att AIK inte var ett särskilt bra lag.

1–2 slutade matchen och Häcken drog i alla fall tillfälligt ifrån Djurgården och de andra i tabelltoppen.

Resultatbörs omgång 27

Hammarby-Sirius 1–1 (0–0)

Mål:

Hammarby: J. Nilsson (58)

Sirius: Stensson (75)

Degerfors-Göteborg 3–1

Mål:

Degerfors: Ohlsson (49) Lagerbielke (66) Bouzaiene (85)

Göteborg: Berg (8)

Kalmar-Mjällby 1–2 (0–1)

Mål:

Kalmar: Diouf (90+7)

Mjällby: Bergström (21) Gustafsson (68)

Malmö-Djurgården 2–3 (2–0)

Mål:

Malmö: Rakip (6) Rieks (26)

Djurgården: Andersson (52) Holmberg (62) Danielsson (90+2, straff)

Varberg-Elfsborg 0–3 (0–0)

Mål: J. Okkels (52) M. Baidoo (57) O. Aga (90+3)

Sundsvall-Värnamo 1–2 (1–1)

Mål:

Sundsvall: R. Lundström (36)

Värnamo: Netinho (23) M. Antonsson (90+2)

Norrköping-Helsingborg 2–0 (1–0)

Mål: A. Traustason (18) J. Ortmark (72)

AIK-Häcken 1–2 (0–1)

Mål:

AIK: Guidetti (90+1)

Häcken: Sadiq (2) Jeremejeff (85)

Kommentar:

Häcken leder tabellen "bara" sex poäng före Djurgården. Hade Djurgården inte vänt mot Malmö hade Häcken nästan varit mästare i kavaj redan nu, medan löven ännu är gula men fortfarande sitter kvar på träden. När de har fallit av helt kommer Häcken garanterat att vara mästare på riktigt också.

"Häckenfotboll" myntades ikväll av deras tränare (åtminstone var det nytt för mig). Det är väl att man bara hamrar på, tills bollen sitter där. Man gillar att vara på motståndarnas planhalva. Vackert är det också se på och man vill hålla i bollen.  Och om en passning in i straffområdet ibland inte skulle gå rätt så brukar Jeremejeff ändå alltid stå rätt och trycka in bollen. Och han kan ju inte ha haft tur 22 gånger.

Djurgården skaffade i kraft av segern mot Malmö ändå ett grepp om "tredjeplatsen" som jag brukar kalla den, eller rättare sagt "sämst tredjeplatsen", i och med att Hammarby fick soppatorsk mot Sirius på Tele2, inför 25 000 snopna åskådare. En poäng är inte mycket att ha när det brinner i tabellen. Nämnda Hammarby får slåss mot AIK om den riktiga tredjeplatsen och Djurgården blir tvåa.

Degerfors hotar Varberg, det är bra för fotbollen, kultur är inte fel. Och Annie Lööfs Värnamo är nästan teoretiskt klara för Allsvenskan 2023.

Notera 1:

John Guidetti var en clown som vanligt, den här gången genom att berätta för någon tidning eller tv-kanal (i alla fall "i rörliga bilder") om sina skärmytslingar med Jeremejeff. Enligt Guidetti hade Jeremejeff efter matchen kallat honom "bajs", eventuellt sagt att AIK var "bajsdåliga."

Det är inte bra. Men det framgick inte i början av intervjun att det var Guidetti som hade börjat bråket genom att, likt vilken AIK-supporter som helst, knuffa och gruffa med Jeremejeff och Häckenmålvakten, som inte ville lämna ifrån sig bollen till John Guidetti efter hans straffmål.

De uppgifterna, att Guidetti hade startat bråket fanns dock i en annan tidning, jag tror det var Aftonbladet.

Enligt AB hade John Guidetti sagt till Jeremejeff att han skulle "döda" och "knulla" honom, i samband med gruffet i slutet av matchen och straffsituationen. Detta medgav också Guidetti när journalisten pressade honom.

Men det är "känslor" försvarade han sig bland annat med.

Nu börjar man förstå varför John Guidetti bara motvilligt kritiserar fotbollshuliganer. Varför skickar inte AIK fram en bättre ambassadör för fotbollen än John Guidetti, till Discoverys och andras mikrofoner?

Eller är det medierna, som gullar med Guidetti och överser med hans dumheter och uttalanden, eftersom han säljer så bra?

Notera 2:

Malmö är verkligen en total flopp. Detta segerrika lag, med alla fina spelare, rämnar totalt mot Djurgården, efter en bra start. Nu får man börja om från början, tänka om, bestämma sig för en bra tränare, sälja spelare, många spelare. köpa spelare, rätt spelare och erövra fotbollssverige igen. På sikt. Men knappast ens nästa år. Det är för tidigt.

Omgångens bortaklack:

Ingen, för en gångs skull.

Omgång 26

Helsingborg-Varberg 1–3 (Olympia)

Det här var "sista chansen" för Helsingborg men den tog man alltså inte. Chansen tog däremot Varberg som vid förlust hade kunnat få känna flåset i nacken av anfallsglada Degerfors, på riktigt allvar. Första steget mot segern tog Varberg i den 27:e minuten genom en snygg frispark av A. Johansson. På övertid i första halvleken gjorde man också 0–2 efter ett bombardemang mot Helsingborgsmålvakten, varvid bollen till slut gick stolpe in.

Helsingborg tryckte på men fick aldrig några kanonchanser. I stället blottade man sig och i den 87:e minuten stängde Varberg matchen genom en kontring där bollen gick som på ett snöre och avslutades i öppet mål av Simovic.

På övertid reducerade Helsingborg genom ett egentligen ganska snyggt mål, om bara den första nicken hade fått gå in direkt. Men den räddades fint av Varbergsmålvakten som dock inte kunde hindra Al Hamawi att slänga sig fram och forcera in bollen.

Fråga Helsingborgspubliken om de blev tröstade av detta tröstmål. Skulle inte tro det. De var förresten inte så många, lite över 3 000 personer. De övriga 2 000 som brukar sitta på Olympia hade förmodligen redan före matchen räknat ut att det skulle bli Superettan nästa säsong och begivit sig till en restaurang för att slå sönder den.

1–3 och god natt på riktigt, Helsingborg.

Häcken-Sundsvall 4–1 (Bravida Arena)

Jag vet inte vilka odds det var för hemmavinst. Knappast höga. Men de som ändå hade satsat tusen kronor på Häckenvinst och sålunda skulle håva in hela hundra kronor (om oddset för Häckenseger var 1.10 vilket skulle vara rimligt) kanske trodde att tusenlappen flög all världens väg när P. Engblom alldeles före halvtid (vem annars) var oartig nog att kvittera Häckens 1–0-ledning.

1–0-målet hade gjorts bara fem minuter tidigare av I. Sadiq genom ett läskigt skruvat och hårt skott som gick mitt på målvakten men ändå borrade sig i mål.

De som hade satsat pengar på Häcken behövde ändå inte oroa sig för mycket. 10 minuter in i andra knoppade E. Hovland in 2–1 på typiskt självklart Häckenmanér, man bara slår inlägg och räknar kallt med att någon Häckenfot- eller huvud ska vidarefordra bollen i mål.

Dock blev det inte Jeremejeff idag. När Häcken i slutet hade gått ifrån till 4–1 slet han sig loss i djupled, blev fälld och fick i uppdrag att exekutera den följande straffen. Men missade chansen att säkra skytteligatiteln, sköt en dålig straff. Men vem ska kunna hota honom på den titeln, han har ju gjort ungefär 2 mål per match tidigare. I alla fall "i perioder."

Och vem ska kunna hota Häcken om den viktigaste titeln, seriesegern, när Jeremejeff går mållös och man ändå utklassar motståndet?

Hemmapubliken tränade upp sig, i den här matchen, inför Champions league-kvalet nästa sommar, genom att vara och närvarande och många. Om kameran zoomar ut ser man i och för sig att det till synes stora publikhavet inte är mer än på sin höjd en liten damm, Bravida Arena tar ju inte så mycket folk, femtusen någonting. Om Milan kommer på besök får man nog låna nya Ullevi.

4–1 slutade matchen.

Djurgården-AIK  1–2 (Tele2 Arena)

Djurgården tog inte chansen att haka på Häcken. De fick tidigt i den här matchen fullt upp med att tygla AIK, när Guidetti i tionde minuten nickade in en styrning av ett inkast, kastat av Sebastian Larsson. Se där, Larsson ville avsluta sin karriär (Larsson har meddelat att han efter säsongen lägger av) med att förstöra Djurgårdens fest (vilken "fest" förresten, det har aldrig funnits någon, och nu ligger de sex poäng efter göteborgarna)!

Ännu värre blev det i minut 60, då sågade sig Guidetti och Stefanelli igenom djurgårdsförsvaret och den senare tofflade in 2–0.

Dessförinnan hade Djurgården "kontrollerat" matchen, stod det i Expressen, alltså efter 1–0-målet och fram tills 0–2. Frågan är bara hur mycket man kontrollerar om man inte kan få bollen i mål?

Till sist fick Djurgården in ett mål, i den fjärde förlängningsminuten. Före det sena målet hade de fått vila upp sig en stund i omklädningsrummet, tillsammans med motståndarna eftersom deras bägge supportergrupper hade haft fyrverkeriuppvisning och kastat bengaler på varandra, samt pucklat på ordningsvakter och domaren brutit matchen.

Men matchen blev färdigspelat och AIK vann med 2–1. Djurgården må göra succé i Europa men på hemmaplan får de nu slåss för livet om att inte komma sämre än trea.

Resultatbörs omgång 23

Häcken-Sundsvall 4–1 (1-1)

Mål: Häcken: I. Sadiq (39) E. Hovland (55) M. Rygaard (65) F. Lasso (självmål)

Sundsvall: P. Engblom (45+1)

Helsingborg-Varberg 1–3 (0-2)

Mål: Helsingborg: Al Hamawi (90+2)

Varberg: A. Johansson (27) L. Le Roux (45+1) R. Simovic (87)

Sirius-Norrköping 2–0 (2–0)

Mål: A. Bjarnarson (37) T. Matthews (45+3)

Elfsborg-Degerfors 1–1 (0–0)

Mål: Elfsborg: O. Aga (83)

Degerfors:  D. Campos (58)

Värnamo-Kalmar 1–3 (1–1)

Mål: Värnamo: O. Johansson (4)

Kalmar: O. Berg (25) F. Sachpekidis (53) J. Karlsson (69)

Djurgården-AIK  1–2 (0–1)

Mål: Djurgården: K. Holmberg (90+4)

AIK: Guidetti (10) N. Stefanelli (60)

Mjällby-Hammarby 0–3 (0–3)

Mål: Ludwigson (16) M. Fenger (23) J. Nilsson (32)

Göteborg-Malmö 2–1 (0-0)

Mål: Göteborg: Norlin (70) C. Johansson (82)

Malmö: Thelin (46)

Kommentar:

Hammarby har, i kraft av sin säkra vinst mot Mjällby, nu gått om Djurgården, men kan knappast hota Häcken som seriesegrare. Det som kan generera någon spänning i slutet av detta års allsvenska, är i stället vilka lag, av fyra, som snor åt sig plats två och tre och därmed får spela i Europa. Mitt tips är att lag två och tre för tillfället, nämligen Hammarby och Djurgården, fortsätter att ha de tabellplaceringarna när serien är slut.

I botten börjar det nu se illa ut även för Degerfors, som har svårt att ta trepoängare, de spelar oavgjort ofta men det krävs tre oavgjorda matcher för att nå upp till en trepoängare. De vinner för lite mark och för långsamt, för att hinna upp till Varberg och Sirius innan serien är slut. De senare tog för övrigt just trepoängare i omgång 26.

Men man kan ju hoppas att Degerfors ändå lever vidare i allsvenskan, via en kvalseger. Det ska mycket till om trean i Superettan ska slå pigga Degerfors. Inte värst mycket press har de heller på sig.

Notera 1:

Spelare, ledare, journalister och kommentatorer tycks bli lika förvånade varje gång det blir kaos och bråk på fotbollsmatcher. De hyllar Djurgårdens fantastiska tifo för Radetinac före matchen men tycker att det blev smolk i glädjebägaren när samma supportrar (åjo, till en del är det samma supportrar) kastar bengaler på sina rivaler AIK sent i matchen.

Men det finns ingen motsägelse mellan ett konstnärligt sett, vackert utformat tifo och ett våldsamt beteende någon timme senare.

De här människorna knyter an till sin förening, som om den vore deras mamma och pappa. Och de försvarar den med sitt blod. Hade de däremot knutit an ordentligt till sin riktiga mamma och pappa, hade de hedrat dem och inte kastat bomber på varandra. Så de här vuxna bebisarna driver lite vind för våg och ingen vågar eller vill stoppa dem, för de känner, särskilt den lite äldre generationen, att innerst inne att de inte har rätt att moralisera över deras beteende.

För de svek dem när de var små. Men herregud, säger jag. Stoppa dem ändå. Ta ert ansvar retroaktivt.

Notera 2:

Tog soppan slut för Djurgården efter succématchen mot Gent (seger md 4–2 hemma och ledning i Europa Conference League)? Kanske.

Men lag som är lika framgångsrika som Djurgården just nu (säger jag när de förlorat tre matcher i rad i allsvenskan) möts ofta med ett "lågt spel" och extremt motiverade motståndare, då kan man ramla dit.

De får försöka ta sig i kragen nu och greja andra- eller tredjeplatsen, så att de får spela i Europa igen nästa år.

Omgångens bortaklack:

Det var Sundsvalls mot Häcken. Det är oklart varför Sune, Håkan, Erik och de andra fem som, som vanligt fint bevakade av Discoverys kamera, hade tagit sig tid att plöja genom detta avlånga land med dyra drivmedelspriser, för att tjoa på ståplats och se Sveriges ihåligaste lag (de fick faktiskt tjoa en gång, vid 1–1-målet).

Men det kanske var hela den avgående styrelsen, (har för övrigt ingen aning om huruvida de har avgått men det vore rimligt) som hade fått avgångsvederlag och därför hade råd med resa och hotell. Och sprit, efter matchen.

Omgång 25

Djurgården-Häcken 0–1 (Tele2 Arena)

Hoppsan, det var inte riktigt det här resultatet Djurgården hade tänkt sig när man hade närmare 27 000 personer på besök. Inga bengaler kunde dock hindra Häcken från att i den 40:e minuten ta ledningen med 1–0 genom Olden Larsen. Det blev sedan matchens enda mål.  Larsen hade haft en chans till alldeles i början av matchen, i ett friläge, men då gjorde Djurgårdens målvakt en fin parad.

I momentet före Häckens ledningsmål ansåg dock Hjalmar Ekdal att Sadiq, som spelade fram Larsen till målet, hade dragit Ekdal i tröjan men det ansåg inte domaren. Det närmsta Djurgården kom en kvittering var en fin nick av Marcus Danielsson i den 75:e minuten. Men dessvärre för Djurgården blev det en lika fin räddning av Häckenmålvakten.

Och nu framstår Häcken som en guldkandidat, när man vinner utan att Jeremejeff gör mål.

AIK-Helsingborg 2–0

Hemmalaget anföll med mer frenesi än vad man varit van vid de senaste omgångarna. I första halvleken var det Bahoui som hade den riktiga chansen, friläge efter ett väggspel. Men avslutet var allsvenskanklass, rakt i famnen på målvakten som i och för sig hade gjort sig stor. I andra halvlekens fjärde minut fick John Guidetti fart på benen efter att ha brutit ett uppspel från siste man i Helsingborg. Med bollen under kontroll, jagad av backen, dundrade han upp bollen i vänstra krysset och defilerade sedan längs långsidan som om han hade varit "Hoa Hoa" Dahlgren och lyckats ta 150 kilo i stöt i OS. Och publiken besvarade honom med ett jubel som om han faktiskt hade gjort det.

Sedan blev det några problem för AIK i andra halvlek, särskilt en gång när ett lågt inlägg från sidan letade sig fram till en helt fri Helsingborgsspelare, som dock lyckades missa öppet mål.

I slutet (tilläggstid) blev det ett friläge för AIK efter hård Helsingborgspress och Elbouzedi sköt distinkt 2–0 som blev slutresultat.

Hammarby-Varberg 5–1 (3–0)

Hammarby öste på från början ikväll och 3–0 var resultatet i halvtid, efter bland annat ett "slalommål" av Bojanic, dribblingsräd genom motståndarförsvar. I början av andra halvlek kom 4–0 sedan bollen gått som en flipperkula mellan stolpar och fötter i Varbergs straffområde, varpå Bojanic, igen, tog hand om bollen, lät skruven gå ur och behärskat satte den i Varbergsmålvaktens högra hörn.

Varberg reducerade i 62:a minuten men det här var Hammarbys match. Det var i alla fall inte Varbergs. Försvarsmarkeringen vid Hammarbys femte mål var minimal och därmed spikades slutresultatet 5–1.

Resultatbörs omgång 25

Elfsborg-Kalmar 0–2 (0–2)

Mål: Nanasi (42) Sachpedikis (45+2)

Djurgården-Häcken 0–1 (0–1)

Mål: Olden Larsen (40)

AIK-Helsingborg 2–0 (0–0)

Mål: Guidetti (49) Elbouzedi (90+6)

Malmö-Värnamo 0–0

Degerfors-Sirius 0–0

Sundsvall-Göteborg 3–2 (3–0)

Mål:  Sundsvall: Engblom (10 och 32, str) Makrillos (45+3)

Göteborg: Sorga (64) Norlin (90+4)

Hammarby-Varberg 5–1 (3–0)

Mål: Hammarby: Besara (10) J. Nilsson (20) D. Bojanic (43, 47) J. Andersen (90+3)

Norrköping-Mjällby 2–2 (1-0)

Mål: Norrköping: C. Nyman (15) A. Trautason (61)

Mjällby: S. Nwanko (75) C. Gracia (90)

Kommentar:

De gamla hederliga "topp-fem"-lagen börjar åter vinna (förlåt, med undantag av Malmö) och det hårdnar kring kampen om tredjeplatsen. Däremot lär Djurgården bli ensamma om att tävla med Häcken om seriesegern. Teoretiskt finns visserligen stora möjligheter för till exempel Hammarby att också hota Djurgården och Häcken, eftersom de bara ligger två poäng efter Djurgården. Men Hammarby lär få ta med Zlatan i startelvan om de ska orka med att utgöra något riktigt hot mot ettan och tvåan. Svårigheterna att tampas med absoluta toppen gäller också för Kalmar och AIK som i sin tur ligger två poäng efter Hammarby.  Ty de här lagen är inte tillräckligt bra.

I botten skulle man kunna säga att det hårdnar i bottenstriden, eftersom Sundsvall vann och Degerfors och Helsingborg tappade poäng. Men för Sundsvall är det lite sent påtänkt att försöka undvika nerflyttning. Att vinna mot Göteborg, som de gjorde i helgen, kan för övrigt inte heller vara så svårt i dagsläget. Det börjar också krisa för Varberg. Och om Degerfors den närmsta tiden tar fler trepoängare, har de hopp om att flytta från fjortondeplatsen och lämna över denna till hallänningarna.

Notera 1:

Det är tur att John Guidetti finns för sportjournalistiken. Eller ska vi kalla det "nöjesjournalistiken?" När man googlar på Guidetti i dessa dagar får man fler träffar på honom än på Donald Trump, låt vara att Trump inte längre är president. Om man är matchhjälte i en match som Guidetti också spelat i, ska man nog inte befinna sig nära honom i den mixade zonen. För reportrarna lär välja John och hans fotskada framför alla snygga mål. Liksom hans skärmytslingar med supportrarna. Guidetti älskar ju i och för sig AIK-supportrarna, men när de för någon vecka sedan hade sagt eller skrivit något inte bra i sociala medier om hans familj, tyckte han såklart att det räckte. Detta berättade han om, i medierna, i helgen. Bland annat sa han, syftande på antingen journalister eller supportrar, är ej riktigt säker här:

"Det skrivs saker hela tiden och man hör saker. Det är tråkigt. Men jag är van också, jag har fått höra det i hela mitt liv. Jag vet att det är 90–95 procents kärlek."

Anta att "90–95 procents kärlek"-uttalandet syftade på supportrarna, att Guidetti menade att även hans belackare på sociala medier till 90 eller 95 procent menar väl. I så fall är han nog ute och cyklar. Ska det vara så svårt att erkänna att den här typen av supportrar är 100 procent dåliga och hatiska? Och resten av supportrarna är också dåliga, för att de aldrig vågar sätta ner foten mot de sämsta avarterna.

Notera 2:

Djurgården varvade en riktigt toppklassig insats i Europe Conference League mot Gent, seger med 1–0 borta i förra veckan, med en inte lika fullfjädrad insats mot Häcken på Tele2 Arena, i söndags. Tunnelbanan var full av högtidsklädda blåränder från klockan tre på den vackra oktobersöndagen, som om de skulle till kyrkan, men de fick några timmar senare återvända snopna hem i kvällsmörkret och kylan. De var 27 000 till antalet.

Omgångens bortaklack:

Publikmässigt slår Häcken i alla fall inte Djurgården. De slår inte ens Kalmar och då är det illa.

På bortaplan hade de dock en liten klack i publikhavet på Tele2 Arena. Det var soprent på människor runt den lilla "bur" på kortsidan där klacken stod och dansade samba när Larsen styrde in 1–0-målet. Det är väl någon slags säkerhetsåtgärd, för att inget våld ska ske. Är man så originell att man håller på Häcken, tror jag dock inte att de skulle avstå från att jubla även om blodtörstiga huliganer hade omringat dem.

Omgång 24

Degerfors-Djurgården 3–0 (Stora Valla)

"Topplagen" har fått soppatorsk eller också så går de och gruvar sig över slutstriden och kan inte fokusera ordentligt. Men om de gruvar sig för mycket blir det ju ingen slutstrid, så skulle de också kunna resonera. Till exempel Djurgården, ett av dessa topplag, stod inte att känna igen mot Degerfors. De senast nämnda hade å andra sidan inga problem att fokusera, men så är det ju heller ingen som kräver att de ska nå Europacuper och liknande.

Efter att Degerfors hade spelat ganska försiktigt de första 20 minuterna kom ett sådant där, för Degerfors typiskt, obekymrat anfall där bollen gick som ett snöre från kanten och in framför mål, och eftersom alla Degerforsfötter var först på bollen, blev det 1–0.

När Marcus Danielsson, i den 48:e minuten, skulle spela tillbaka bollen till egen målvakt och samtidigt gick och funderade hur hans lag skulle få hål på hemmalaget, ramlade hans bakåtspel i mål i stället, via en nick.

"Olyckligt", som man säger.

Men antagligen var målet lite symtomatiskt för både Djurgården och Degerfors just nu. Sportmedia pratade efter matchen om att det här var Degerfors bästa match på länge, och att slutresultatet kunde ha blivit 4–0 och 5–0, i stället för att Djurgården skulle ha knaprat in på det ledande Degerfors.

3–0 kom nämligen i den 85:e minuten, som ett logiskt resultat av fortsatt bra spel i andra halvleken.

3–0 slutresultat.

Varberg-Häcken 1–1 (Varberg Energi Arena)

Inte bara Djurgården utan även Häcken har stora problem med målproduktionen och nerverna. Varberg anföll friskt, en plats på säkert avstånd från botten hägrade naturligtvis (kunde de inte ha tänkt på det tidigare) och i den 36:e minuten gav anfallen utdelning genom F. Bohman, en trasslig situation där Häcken inte lyckades rensa.

Någon tidning skrev, när 1–0-målet kom, att Varberg hade "chockat" Häcken. Nja, det skiljer visserligen många tabellplaceringar dem emellan, men det begriper väl vem som helst att det blir baklängesmål om man står still på plan. Så det måste ha varit något innan matchen som hade chockat Häcken.

I den andra tog sig Häcken sedan samman (en aning) och gjorde mål på frispark genom Sadiq. Men i slutet av matchen höll de på att bli chockade på riktigt eftersom Varberg hade en nick som gick mot målvaktens högra stolpe men där denne slängde sig och räddade.

Någonting "chockartat" är det helt klart över Häckens spel, eftersom man nu spelat fyra oavgjorda matcher i rad. Fyra mål av Jeremejeff i dessa kryss och Häcken hade varit i ledning med sju poäng före Djurgården.

Men som sagt, även Djurgården ger bort poäng. Och Malmö. Och AIK. Och Hammarby. Det här blir spännande.

Malmö-Hammarby 0–0 (Eleda Stadion)

Två lag som enligt DN nu ska "göra upp om tredjeplatsen." Det är väldigt mellanmjölkigt skrivet men det stämmer ju, eftersom ingen av lagen mäktade att vinna mot den andre, som i bägge fallen var en konkurrent i "topp fem." Nu när de i stället "delade på poängen" (också det ett ganska mellanmjölkigt uttryck) missade de (troligtvis) chansen att tävla om förstaplatsen. Särskilt Malmö har ju alltid sådana ambitioner. Och nu har de också sin demontränare Åge Hareide som de två senaste matcherna har försett dem med två segrar.

Dessvärre har de också kvar sin egen uddlöshet, ännu så länge, tills Hareide har kommit på hur målen ska ramla in. Malmö har ju den nackdelen att de nästan alltid förväntas föra matcherna och det verkar inte gå så bra. Cirka 19 000 bengaltändande supportrar vill ha ett lag som äger bollen och gör mål men Malmö bara äger bollen och passar i sidled.

När Christiansen i 86:e minuten till slut fick ett bra läge och sköt, då hade Hammarbys målvakt oartigheten att göra en "tv-räddning" och förstöra danskens kväll (eftermiddag, kanske det var).

Hammarby är det lika illa ställt med. Tur att de har bra supportrar i alla fall, de såg till att den åskådare som i sektionen där klacken stod fick andnöd, fick hjälp av sjukvårdspersonal medan matchen tillfälligt avbröts. När faran var över och personen fått hjälp, applåderade de upp mot platsen där mannen hade stått.

För det var knappast den, vid den tiden, halvtimmeslånga gångna matchen, som de applåderade åt.

Resultatbörs omgång 23

Malmö - Hammarby 0–0

Degerfors - Djurgården 3–0 (1–0)

Mål: O. Faraj (29), Danielson (48, självmål), J. Bertilsson (85)

Varberg - Häcken 1–1 (1–0)

Mål:

Varberg: F. Bohman (36) Häcken: I. Sadiq (49)

Sirius - AIK  1–1 (0–0)

Mål:

Sirius: T. Björkström (62) AIK: Papagiannopoulos (76)

Sundsvall - Norrköping 1–3 (0–2)

Mål:

Sundsvall: P. Engblom (89) Norrköping: Christoffer Nyman (11) J. Ortmark (16) Christoffer Nyman (87)

Kalmar-Helsingborg 2–0 (1–0)

Mål: S. Skrabb (5, 67)

Värnamo-Mjällby 2–1 (1-1)

Mål:

Värnamo: Antonsson (43) självmål (89)

Mjällby: Johansson (5)

Göteborg - Elfsborg 1–3 (1-2)

Mål:

Göteborg: Svensson (9) Elfsborg: Baidoo (22) Bernhardsson (35) Söderberg (90+8)

Kommentar:

Kalmar har äntligen sprängt in sig i kvintetten "topp fem", på bekostnad av AIK. Djurgården är etta men nu på samma poäng som Häcken. Ska vi tippa att Häcken drar längsta strået i november och nästa år får kvala till Champions League? Vi tippar det tack vare att de har en skyttekung, Jeremejeff, om han börjar få till det igen. Varför inte börja på söndag då dessa båda möts. Eller blir det oavgjort igen, i vanlig svensk, rättvis tradition?

Värnamo har nu lämnat nedflyttningsångesten långt bakom sig, närmare bestämt tio poäng. Och Degerfors åtminstone befäster sin kvalplats, om de skyndar på kan de lämna över den till Varberg eller Sirius, ty inget av dessa lag har något frejdigt anfallsspel, likt det som Degerfors har, att luta sig emot.

Helsingborg och Sundsvall lämnar allsvenskan. Ingen kommer att sakna vare sig dem eller deras fans. Ty Sundsvall har inga fans och Helsingborgs kan inte uppföra sig.

Notera 1:

Det mest spektakulära som hände kring Göteborg under hela allsvenskan 2022, var att Marcus Berg blev utvisad mot Elfsborg ikväll. Han protesterade mot att hans lag inte fick en straff och protesterna fick en extra blåslampa av att 17 000 fans tyckte samma som han. Det är ungefär lika modigt av Berg att hötta mot domaren med stöd av fansen, som att vara programledare för Bingolotto.  Man vet att ingen kommer att vara ledsen eller protestera emot det man gör.

Kanske är det förresten dags för Berg att jobba på Bingolotto, eller kanske som modell på Dressman.

Notera 2:

John Guidetti blev sur när han inte fick straff och också när Marcus Mathisen i Sirius hade "hetsat" mot hans kära supportrar (det är mycket supportersnack i omgång 24). Ja, det var ju taskigt av Mathisen att sätta sig upp mot 4000 människor, var är antimobbningsteamet? Men Guidetti skulle ju kunna ändra på AIK:s motgångar, genom att göra fler mål och prata mindre med Discovery.

Fast i matchen mot Sirius pratade han faktiskt inte alls med TV, han var sur. Jag tror att han till nästa säsong kommer att leda AIK:s klack, för hans röst verkar hålla måttet, hans ben gör ju inte det.

Omgångens bortaklack:

Väldigt mycket sjukdomsfall också, i omgång 24. Bland supportrar. Efter incidenten i Malmö hände nästan samma sak i Degerfors mot Djurgården. I första halvleken avbröts matchen tillfälligt när en klunga Djurgårdare sprang ner på planen för att påkalla uppmärksamhet till ett hjärtstopp. Djurgårdens läkarteam kom springande och efter en insats, följt av ambulanstransport till sjukhuset, kunde matchen fortsätta.

Återstår att intervjua den kollapsade personen, när han kommer på fötter, om anledningen till hjärtstoppet var Djurgårdens usla spel. Men vilken fin familj de är, Djurgården! Läkarteamet finns till för fansen också.

Omgång 23

Häcken - Hammarby 1–1 (Bravida Arena)

Hammarby hade fem av sex mittbackar skadade inför matchen. Den sjätte, Nathaniel Adjei fick göra debut och skulle så småningom, i 90:e minuten, kvittera-för Häcken. Han nickade nämligen bollen i eget mål.

Dessförinnan hade Hammarby sålunda tagit ledningen, redan i den 10:e minuten genom Ludwigson. Situationen som målet kom till i påminde en del om självmålet, såtillvida att det i bägge fallen var inlägg från sidan in mot mål och tilltrasslade situationer, som det brukar heta, inga champagnemål.

Att Hammarbybackar saknades märktes på matchens karaktär, såsom den artade sig emellan målen.  Det var i stort sett spel mot ett mål, nämligen Hammarbys. Förutom tre ramträffar, varav en av dem var frukten av en fin soloprestation av den vesslesnabbe Sadiq, hade Häcken lika många chanser där man sköt utanför.

Men i 90:e minuten skipades alltså till slut rättvisa, även om inte målet kom från ett Häckenben eller -huvud.

Syndaren, alltså självmålaren själv, Adjei, sades i kvällstidningarna vara förkrossad av sitt misstag, som betydde många förlorade poäng (närmare bestämt tre) i en sådan här sexpoängsmatch.

Men varför gjorde han då ett så "snyggt" självmål, han såg ut att ha tagit sats och nickat? Har han spelat på oddset?

Helsingborg - Malmö 1–2 (Olympia)

Helsingborg började bäst och förde spelet men gjorde inga mål. Malmö nosade på ett sådant när den elegante Zeidan tidigt i matchen smekte en boll i utsidan av stolpen. Strax därefter dirigerade samme Zeidan, i en omställning, ut en boll till höger i straffområdet till Patriot Sejdiu som sköt perfekt ner i Kalle Joelssons högra hörn, 0–1.

Men Helsingborg trummade på och i 40:e minuten skulle man haft en straff när Muhsins inlägg från vänster hindrades från att komma in i farligt område, av Lasse Nielsens hand. Den handen såg väl fladdrig ut för att det inte skulle ha blivit straff av situationen. Men man får ju inte titta på TV i efterhand i Allsvenskan (VAR) och då kan det vara svårt för domaren att avgöra sådant.

Desto lättare att blåsa för domaren var det några minuter senare när samme Muhsin som hade skjutit bollen på Nielsens hand, i en tilltrasslad situation framför Malmös mål, vräkte in bollen från nära håll till 1–1. Fast då blåste han för mål och rättvisa hade skipats, HIF var i kapp.

Men inte för evigt. I andra halvleken fördelades chanserna ganska jämnt men i den 63:e minuten nickade Lasse Nielsen ner en Zeidanhörna till mittbacken Hadzikadunic som tryckte in ledningsmålet. Det målet tycktes ta knäcken på Helsingborg som i resten av matchen hade avsevärt mindre energi.

1–2 slutresultat.

AIK - Degerfors 1–1 (Friends Arena)

Livsfarliga Degerfors oroade AIK tidigt när Vukojevic tidigt slet sig loss och, i ett bra läge slarvade och sköt utanför. Ganska snart därefter tog AIK ledningen genom V. Thill som snyggt förvaltade ett inlägg från vänstersidan ända till högersidan och 1–0 till AIK. Det blev inledningen till en bra period med fint spel och bra lägen för medgångslaget AIK. Hade man förvaltat chanserna hade kanske matchen "stängts” redan efter halvlek ett.

Nu kvitterade i stället Degerfors inte långt in i andra och resten av halvleken blev "försiktigare" från AIK:s sida, på läktaren fanns ju också en klack som hade börjat bli trötta på "inga segrar" på länge och inget särskilt bra spel heller.

Och mycket riktigt, det blev, med facit i hand, nervöst, in i slutet. AIK kunde visserligen ha vunnit, bland annat slog i slutet av matchen Stefanelli hål i luften när han från nära håll skulle dundra in bollen, fint framspelad från högerkanten. Men vunnit kunde Degerfors också, de hade öppet mål i den 95 minuten, en följd av att AIK gick för ett segermål.

Men mitt i målet stod en AIK-back och mitt i målet sköt också Joe Gyau i Degerfors.

Matchen slutade 1–1.

Som AIK-spelarna antagligen hade fruktat, så dröjde sig deras supporters (de som fanns på läktaren bakom AIK-målvakten i andra halvlek), efter matchen kvar för ett kvartssamtal. Det måste ha varit den längsta kvart AIK-spelarna har upplevt på länge.

Djurgården - Göteborg 3–0 (Tele2 Arena)

Djurgården tog ledningen efter 30 minuter, genom Victor Edvardsen, men innan dess hade Göteborg haft väl så mycket av spelet. Men det är nog inte så lätt att vinna på Tele2, den "italienska" publiken skriker värre än någon annanstans och röken från bengalerna skymmer sikten, så rätt vad det är, strax efter ledningsmålet, får Djurgården straff också, när Asoro slänger sig.

Det blir 2–0 genom Edvardsen igen, på straffen. 37 minuter gångna.

Kanske hade röken ännu inte skingrats i den 69:e minuten för då fick Djurgården en underlig straff igen. Reprisen visade att Göteborgsbacken hade rört bollen via magen och inte via handen. Å andra sidan, publiken ska ju också ha en åsikt. Det blev ny straff och mål och matchen var avgjord.

Resultatbörs omgång 23

Häcken - Hammarby 1–1 (0–1)

Häcken: Adjei (90. självmål)

Hammarby G. Ludwigson (10)

Norrköping - Kalmar 2–2 (1–0)

Norrköping: C. Nyman (24) Gudjohnsen (59)

Kalmar: S. Nanasi (47) A. Lindahl (86)

Värnamo - Varberg 1–0 (0–0)

Mål: M. Antonsson (87)

Djurgården - Göteborg 3–0 (2–0)

Mål: V. Edvardsen (30, 37, straff, 69, straff)

AIK - Degerfors 1–1 (1–0)

AIK: Thill (12)

Degerfors: R. Örqvist (53)

Mjällby - Sundsvall 1–1 (0–0)

Mjällby: C. Gracia (90+3)

Sundsvall: R. Damus (77)

Elfsborg - Sirius 3–0 (2–0)

Mål: J. Voelkerling Persson (25, självmål) A. Bernhardsson (45+1) S. Gudjohnsen (75)

Helsingborg - Malmö 1–2 (1–1)

Helsingborg: Muhsin (44) Malmö: P. Sejdiu (17) D. Hadzikadunic (63)

Kommentar:

Djurgården vann och tog över tätplatsen och kommer att duellera mot Häcken om att vinna Allsvenskan. Häcken måste börja skjuta på rätt sida om stolpar och ribba om de ska vinna den duellen. Spelet har de annars i kroppen. Men testosteronstinna Djurgården har energin. Och spelet också.

Värnamo, vågar jag påstå, är klara för ett år till i Allsvenskan, grattis. I getingboet i botten, med tre, från säker mark, avhängda lag, satsar jag en slant på att Degerfors, med sin emellanåt giftiga offensiv, tar plats nummer 14. Dock är ju inte heller denna plats någon garanti för spel i Allsvenskan nästa år.

Göteborg förlorade igen och kan snart glömma den tydligen så åtråvärda tredjeplatsen, vilken de efter matchen mot Djurgården nämnde att de är ute efter (är inte plats ett och två bättre att satsa på?).

En hel armada av lag ligger för övrigt i ingenstansdelen av serien. Det börjar dra ihop sig.

Notera 1:

AIK:s fans hötte med näven mot spelarna efter matchen mot Degerfors och Discovery filmade som vanligt påpassligt det hela. Det var som upplagt för att i nästa steg i dramat intervjua John Guidetti, som skulle berätta hur underbara fansen är, särskilt de som hötter med näven för de är så engagerade att han blir tårögd.

Av den intervjun blev dock intet, Guidetti är tydligen skadad på alla möjliga sätt nu. Kan inte ens prata. Då är det allvarligt.

Notera 2:

Djurgården har blivit något av Terminator 2, en mordmaskin. Man vinner i Allsvenskan, mot div 1-lag i svenska cupen (Örebro Syrianska) och mot Molde i Europa Conference League. I den senast nämnda förra veckan på Tele2 var man skakade, låg under men malde på och sprang sönder dem, vann till slut med 3–2 i sista minuten. Ett sådant lag släpper aldrig förstaplatsen i Allsvenskan.

Malmö är inte lika skräckinjagande för motståndarna, man har inte farten och viljan, förlorade sin Europamatch mot belgiska Union Saint-Gilloise efter att ha haft ledningen två gånger.

Omgångens bortaklack:

Det blir nog Malmös. Vördnadsfullt bevittnade de (från första parkett) Helsingborgs kvittering i den 44:e minuten genom A. Muhsin. De var åtminstone helt tysta.

De kanske bara var chockade. Det mesta tyder på det för de hade innan matchen haft mer högljudda skärmytslingar med sina motståndares fans före matchen på Olympia. Bråk och lite misshandel light. Och på tåget från Malmö tidigare på dagen hade de busat en hel del med tågpersonalen och orsakat skadegörelse.

Nja, det finns nog ingen "omgångens bortaklack" den här gången. Men man får ju säga, beträffande Malmö, att det är mer testosteronstint i klacken än i deras fotbollslag.

Omgång 22

Sirius - Värnamo 2–3 (Studenternas)

Sirius började bäst och Tashreeq Matthews rann igenom förvånansvärt lätt redan i den 2:a minuten och fick två chanser att göra mål, den första gick på målvakten, den andra i ribban men inget mål. Istället gick det som det brukar den här hösten för Sirius, man släpper in mål. Det första på en hörna, A. Magashy i 37:e minuten och det andra strax därefter av en viss M. Antonsson, där han sprang som en riktig Marcus Berg (fast med mindre lön) från halva planen och Siriusförsvaret attackerade honom aldrig riktigt utan han vrickade sig elegant förbi det sista försvarshindret och slog in bollen lågt i mål.

I den andra reducerade Sirius tidigt och fick kontakt men inte långt därefter gjorde Värnamos Zeljkovic ett riktigt drömmål från utanför straffområdet. Detta skedde dock tidigt 54:e minuten så Sirius hann jobba till sig ett till reduceringsmål, i den 70:e.

Men de hann inte kvittera, slutresultat 2–3

Hammarby - Djurgården 0–0 (Tele2 Arena)

Två lag som måste vinna, särskilt ett (Hammarby) för att hänga på Häcken och också två lag som inte fick förlora, likaledes för att inte släppa Häcken. Det sistnämnda, att inte få förlora, tycktes ha vägt tyngst för bägge lagen för det var tillknäppt, åtminstone beträffande målchanser.

Hammarby hade dock åtminstone en i tionde minuten, när Nahir Besara (någorlunda) frispelad sköt i stolpen och Djurgårdens Jacob Widell Zetterström räddade på det skott som sköts i momentet därpå.

I rättvisans namn hade också Djurgården en chans när Hampus Finndell i 54:e minuten fick en skottchans strax utanför straffområdet. Men skottet gick också (strax) över ribban, inget mål.

I 81:a minuten kunde fördämningarna ha brustit på Tele2 hos bortalagets supportrar som satt på parkettplats när Veton Berisha skulle frälsa dem i ett bra läge i "boxen." Men Widell Zetterström räddade (igen).

Inga slagsmål rapporterade efter matchen heller, trots att 0–0 var ett uselt resultat för bägge lagen.

Malmö - Norrköping 2–1 (Eleda Stadion)

Detta var första allsvenska matchen för Åge Hareide och den kunde ha börjat bättre, eftersom Norrköping tog ledningen i 3:e minuten. Malmö fick därmed jaga och det gjorde man också. I början av andra trodde man på en kvittering när Kiese Thelin fick chansen att skjuta straff, men han missade. Men Hareide skulle få lite andrum när Zeidan framspelad av Thelin utjämnade i den 70:e minuten. Och nu vände det, särskilt för Kiese Thelin som själv gjorde mål strax därefter, till 2–1.

Moraliskt stärkande för Malmö att man kunde kämpa sig till en seger, utan att spela champagnefotboll. Just moralen har ju varit ett problem för MFF tidigare. Har den kommit för att stanna med Hareide? Vi får se i nästa vecka mot belgiska Royale union St. Galloise, en bortamatch i Europa league, torsdag 15/9.

2–1 slutade matchen.

IFK Göteborg - Helsingborg 1–3 (Gamla Ullevi)

Helsingborg hade hela åtta avslut mot mål under matchen och Göteborg obegripliga två, i en match där göteborgarna skulle etablera sig i kampen i tabellen om Europaplatser. Men Helsingborg var tända och skärpta, i 37:e minuten fick man betalt för en halvtimmes bra spel när en perfekt djupledsboll från Häckenlånet Alexander Faltsetas nådde fram till en fri Rasmus Wiedesheim-Paul. Fri från halva plan skulle han dra målvakten som dock läste försöket, fick stopp på bollen som ändå hamnade i gapet på Helsingborgs Amar Muhsin som gjorde mål i öppen bur.

Detta fick fart på Göteborg som kvitterade nästan omgående genom ett snyggt mål av Gustav Norlin. Men Helsingborg hade fått blodsmak, anföll ursinnigt och borde omgående ha gjort mål via Taha Ali som kom fri men Warner Hahn reflexräddade. Alldeles därefter kom i stället ledningsmålet genom Wiedesheim-Paul, han som missade dragningen vid 1–0-målet, som cykelsparkade in ett inlägg i en lite tilltrasslad situation.

Apropå "öppen bur", så gjorde Helsingborg ytterligare ett sådant mål, i minut 90+6. Göteborg lyckades inte producera mer än ett par halvchanser på hela andra halvlek och när man satsade allt på ett kort och tog med sig målvakten upp i anfall i ett hyfsat frisparksläge från höger, hamnade bollen snart i stället hos Wilhem Loeper som kunde defilera med bollen in i mål, lämpligt nog befann sig målburen på samma sida som den tillresta bortapubliken.

De blev jätteglada och Helsingborg behövde dessa poäng.

Resultatbörs omgång 22

Sirius-Värnamo 2–3 (0-2)

Sirius: J. Voelkerling Persson (47) D. Widgren (70)

Värnamo: A. Magashy (37) M. Antonsson (42) A. Zeljkovic (54)

Degerfors - Mjällby 0–0

Hammarby - Djurgården 0–0

Malmö - Norrköping 2–1 (0–1)

Malmö: M. Zeidan (70) I. Thelin (73)

Norrköping: J. Ortmark (3)

Sundsvall-Elfsborg 0–2 (0–2)

Mål: M. Baidoo (6, 41, straff)

Varberg - AIK 2–0 (0–0)

Mål: R. Tranberg (78) F. Sisse (80)

Kalmar - Häcken 1–1 (1–0)

Kalmar: N. Girmai (24)

Häcken: T. Sana (56)

Göteborg - Helsingborg 1–3 (1–2)

Göteborg: G. Norlin (39)

Helsingborg: A. Muhsin (37) R. Wiedesheim-Paul (45+1) W. Loeper (90+6)

Kommentar:

Tabellen ser någorlunda likadan ut i toppen jämfört med en vecka sedan, topp fem-lagen tappade poäng, de verkar samtliga vänta på att återfå storformen. Bara Malmö vann men de är alltför långt borta från toppstriden för att tas på allvar i Allsvenskan.

I botten blev vinnarna Varberg och Värnamo och nu skiljer det sju poäng mellan plats 14 och 13, Varberg innehar den senast nämnda. I allra nedersta botten är Sundsvall i princip avhängda, sju poäng efter Helsingborg och Degerfors, egentligen åtta poäng på grund av usel målskillnad.

Det blir alltså en strid om att undvika den andra nedflyttningsplatsen mellan Helsingborg och Degerfors. Att döma av dagsformen har HIF en fördel men Degerfors har stundom ett frejdigt anfallspel och lider inte av nerver såsom stackars Helsingborg, som har sina arga supportrar.

Notera 1:

Malmö hade inte mycket till chans mot Braga, 0–2. Kanske lärde de sig lite av matchen dock, tempot i sådana matcher är annat än slow motion-allsvenskan, och därigenom kunde man vinna mot Norrköping. Djurgården spelade 0–0 mot Shamrock. Djurgården är lite "internationella" spelar inte gå-fotboll men nu är det upp till bevis att vinna i resten av europaserien. Ty Malmö lär inte göra det lika lätt.

Notera 2:

Tobias Sana gjorde sitt första mål för Häcken. Har han också samma sak i kikaren som Jeremejeff, att vinna allsvenskan, för att få spela i Europa? I så fall kunde han ha gjort ett mål till, eller också kunde nämnde Jeremejeff ha gjort det. Det är märkligt att varje gång topplagen krattar manegen för varandra, som till exempel Djurgården och Hammarby gjorde i söndags, så kan inte konkurrenterna, i det här fallet Häcken, utnyttja det (1–1 mot Kalmar). De borde snart inte få kallas topplag.

Omgångens bortaklack:

Helsingborgs cirka tvåhundra man starka klack blev skvatt galna när Wilhem Loeper fick öppen gata i 96:e minuten mot Göteborg och sprang in 3–1 i den tomma buren. Vid något tillfälle, vid en annan tidpunkt i matchen, visade Discovery närbilder på klackmedlemmarna, och då kunde man tro att de i själva verket sände från Sverigedemokraternas valvaka. Det var ljusa, unga män, en del iklädda solglasögon och alla prydligt klippta.

Är supporterklackarna de svenska motsvarigheterna till muslimernas gängkriminella, de säljer inte knark, de hotar spelare och lagledare i stället?

Men det är inte stora klaner från samma släktträd som hos muslimerna som ger sig på andra klaner, för i Sverige finns ju inte familjer på samma sätt. Det är från kärnfamiljen utstötta unga människor som slåss mot andra grupperingar av utstötta. Och de knyter an till sina föreningar i stället för till mamma och pappa.

Omgång 21

Häcken - Degerfors 2–2 (Bravida Arena)

Häcken skulle inhämta en ny trepoängare på Bravida Arena på söndagseftermiddagen men hade glömt bort att även Degerfors var i stort behov av poäng. Matchen som sådan såg dock först ut som Häckens matcher brukar göra, hemmalaget hade mycket boll och efter 20 minuter fick man hål på motståndaren genom Mikkel Rygaard som sköt distinkt med vänsterfoten. Målskytten själv tyckte dock att de kunde ha gjort fler och varit noggrannare med passningarna, när han intervjuades av Discovery i halvtid.

Oskärpan straffade sig också i den 60 minuten när det i stället för 2–0 blev 1–1 genom en snabb kontring, målskytt för Degerfors Omar Faraj.

Hemmalaget tryckte på igen och fick ny utdelning genom Jeremejeff så sent som i den 88:e minuten. Men Häcken kunde den här dagen inte stänga matchen, utan frejdiga Degerfors kvitterade 90+3 på ett kliniskt avslut av Vukojevic.

Elfsborg - Malmö 3–2 (Borås Arena)

Malmö hade värmt upp inför Boråsmatchen med att i svenska cupen slå Brålanda med 9–0 med ett oigenkännligt lag (alla Malmös lag är oigenkännliga från match till match, de exporterar en spelare i veckan och ingen vet vem som landar i startelvan), där någon som heter Gall hade gjort tre mål.

Gall borde kanske ha varit med i söndagsmatchen, eftersom det efter en kvart lutade åt att det knappast skulle bli 9–0 mot Elfsborg. De senare är visserligen bättre än Brålanda (division 3, tror jag) men Malmö var därtill tillbaka i sitt långsamma 0–0-spel i sidled, utan spets. Elfsborgs höga press gjorde att Malmö aldrig kom bort från egen planhalva och man vägrade också att spela upp bollen över pressen, så kallade långbollar, eftersom man är för fina (och för dyra) för det.

Men i slutet av första (1–0 till Elfsborg dessförinnan, på straff) började den irrationelle Turay riva upp sår i Elfsborgs försvar, precis vad Malmö behöver, en enskild spelare som utmanar. Betalning på spelövertaget kom av en annan individuell prestation, Kiese Thelin som vid straffområdesgränsen tog ner ett inlägg av Turay och, bevakad av flera försvarare, vände på en femöring och dundrade in kvitteringen.

I den andra halvleken stod matchen och vägde tills Malmö överansträngde sig en gång och bröt ett Elfsborgsuppspel, blixtanföll och så gjorde Kiese Thelin sitt andra mål.

Men inte långt därefter tystade Elfsborg bortaklacken genom att kvittera. Någonstans här i matchen bytte Malmö in bland annat vindsnabbe Ceesay och Toivonen och tog av någon för mig obegriplig anledning ut Turay, som dittills, jämte Thelin, var den enda som på egen hand hade hotat Elfsborg.

Förändringarna ledde inte till några mål, inte för Malmö i alla fall. Men Elfsborg slog in segermålet på ett snyggt direktskott efter hörna.

3–2 slutresultat.

Sirius - Djurgården 0–1 (Studenternas IP)

Djurgårdens Thomas Lagerlöf sa efter matchen att de hade full kontroll på matchen, vilket Sirius Daniel Bäckström protesterade mot. Man förstår den senare, när chanserna under en hel match summeras kan man iaktta att Sirius hade ungefär lika många heta chanser som Djurgården, till exempel när Kouakou kom relativt fri i mitten av första halvlek men Djurgårdens målvakt räddade.

Lika fri var Wikheim när han dessförinnan, också på kontring, hade gjort 0–1 till Djurgården. Som alltså blev matchens enda mål. Någon kommentator sa att Djurgården hade gått och blivit Sveriges bästa kontringslag, jämte Elfsborg. Det stämmer nog också. Men Djurgården måste vara tätare bakåt när man snart äntrar europaspel.

Värnamo - Helsingborg 3–2 (Finnvedsvallen)

"Ångestmatch" hade den kallats, för Helsingborg alltså. Värnamo däremot hade inte värst mycket ångest, tog ledningen med både ett och två-noll efter ungefär en halvtimme. IFK-tränaren Kim Hellberg tyckte dock att det var synd att Helsingborg reducerade före halvtid och menade att Värnamo, detta förutan, hade kunnat stänga matchen. Nu kom Helsingborg in i densamma och efter reduceringen kom också 2–2 och det blev riktigt spännande. Lite ångest fanns ju också för Värnamo eftersom det var en så kallad "sexpoängsmatch", mot en konkurrent i de nedre regionerna.

Men "sex" poäng blev det ändå till slut för Värnamo, närmare bestämt i den 95:e minuten genom ett nickmål av Marcus Antonsson. Det var hans tredje för kvällen, han börjar bli van vid att vara ende målskytt för dagen i sitt lag.

3–2 slutade matchen och Värnamos supportrar i "Kamrattolvan" börjar vädra allsvenskan nästa år också. Helsingborg däremot börjar vädra kvartssamtal med sina inte alltid snälla supportrar från storstan.

Resultatbörs omgång 21

Häcken - Degerfors 2–2 (1–0)

Häcken: M. Rygaard (20) Jeremejeff (88)

Degerfors: O. Faraj (58) Vukojevic (90+3)

AIK - Sundsvall 4–0 (1–0)

Mål: Stefanelli (45, 82) Bahoui (57) Larsson (90+4)

Elfsborg - Malmö 3–2 (1–1)

Elfsborg: Baidoo (11, straff, 73) A. Romer (79)

Malmö: Kiese Thelin (42, 65)

Sirius - Djurgården 0–1 (0–1)

Mål: Wikheim (26)

Kalmar - Varberg 1–0 (1–0)

Mål:  S. Nanasi (12)

Mjällby - Göteborg 1–4 (0–3)

Mjällby: W. Hahn (85, självmål)

Göteborg: G. Norlin (12, 73) J. Bångsbo (33) E. Salomonsson (36)

Värnamo - Helsingborg 3–2

Värnamo: M. Antonsson (12, 35, 90+5)

Helsingborg A. Muhsin (41, 54)

Norrköping - Hammarby 4–1

Norrköping: Sigurdsson (50, straff, 90+6, straff) A. Traustason (71) C. Nyman (89)

Hammarby: A. Skulason (42, självmål)

Kommentar:

Eftersom Hammarby förlorade mot Norrköping skapades ett litet glapp mellan plats två och tre, så att det, som det ser ut nu, är enbart två lag som slåss om seriesegern. Häcken, som tappade poäng, leder fortfarande och skuggas av Djurgården som alltid tycks vinna.

Dock är det ju inga svindlande avstånd ner till plats tre och fyra (fyra poäng), som nu innehas av AIK. Frågan är väl i stället om AIK och Hammarby har tillräckliga kvaliteter för att orka brottas med Djurgården och Häcken, under de nio omgångar som återstår?

I botten visade Värnamo att man gärna vill slippa bottenstreckstriden och i stället ta sig upp på lite säkrare mark. Ska något lag dras ned i den striden blir det kanske i stället Sirius som just nu verkar ihåligt samt kanske Varberg. Fast då måste Degerfors börja producera trepoängare och inte enpoängare.

Sundsvall fortsätter sin tradition att förlora stort och åker med expressfart ner mot Superettan. Helsingborg har en jobbig höst att se fram emot.

Notera 1:

Norrköping har vaknat och äntligen gjorde man mål och snygga sådana också. Hammarby åkte på storstryk i den gamla industristaden. Spelare som Levy och Sigurdsson bär frukt åt sitt lag till slut efter att ha skapat chanser och rört om motståndarlags försvar i flera månaders tid utan att få utdelning. Sigurdsson är en irrationell typ, svår för motståndarna, nu fick han retroaktiv utdelning, även om hans två mål var straffsparkar.

Notera 2:

Malmö spelar mot Braga på torsdag hemma. Kommer de att spela hela matchen då eller bara när andan faller på?

Omgångens bortaklack:

Apropå Malmö och "spela halva matchen", så måste man nämna deras bortaklack mot Elfsborg. De skrek som besatta när Kiese Thelin gjorde 1–2. Men när matchen var slut "kallade de till sig" Malmöspelarna som lydigt lommade bort till kortsidan där några mindre bemedlade 35-åringar gastade åt dem, samtidigt som de pekade på sitt klubbmärke och menade att Malmöspelarna hade vanärat det.

Det värsta är ju att de hade rätt. Men Jens Fjellström på Discovery försvarade i studion Malmöspelarna mot supportrarna och menade att Malmö hade så mycket annat än Allsvenskan att tänka på (ungefär) och så mycket bekymmer med förberedelser för sitt europaspel. Hur mycket bekymmer ska de då inte få när de inte bara tänker på matcherna utan också börjar spela dem?

Men alldeles oavsett det, finns det ingen som kan sätta ner foten mot folk som hotar andra människor, vare sig det är välbetalda spelare eller vanliga människor. Sluta, bara!

Omgång 20

Häcken-Värnamo 4–1 (Bravida Arena)

Alla konkurrenter till Häcken har stundom haft problem med Värnamo, som har spelat lågt och sedan kontrat sönder sina motståndare med Antonsson på topp. Mot Häcken högg dock Värnamo i sten, de förra malde ned dem, höll i bollen tills Värnamo kollapsade av att bara titta på när andra spelar. Och sedan har ju Häcken sin alldeles egen Antonsson också, Jeremejeff heter han.

1–0 i 44:e minuten, ett typiskt "rulla upp motståndaren-mål" med Häckensignum blev tungt för Värnamo, som strax efter halvtid också skulle släppa till 2–0, Jeremejeffs 20:e mål för säsongen. 3–0 kom av pigge inhopparen Sadiq, också det ett vackert mål där hela mittfältet och anfallet deltog i förarbetet. Samme inhoppare gjorde 4–0 innan Värnamo på stopptid reducerade.

Häcken vann "bekvämt" som någon kvällstidning skrev, frågan är bara hur bekvämt det blir för dem när man nästa år möter internationellt motstånd i cuperna? Men Alexander Jeremejeff har ju tackat nej till att flytta till andra lag i Allsvenskan den här säsongen, så kanske har han en serieseger i höst i sikte, för att få chansen i Cl-kval nästa sommar.

Värnamo hade sina möjligheter i första halvleken, när man inte tar chansen säger det sig självt att det blir svårt mot Häcken. Men Värnamo har gott och väl ammunition i laget för att stanna i allsvenskan, ingen av lagen 14, 15, 16 har något anfallsspel i deras klass.

Degerfors-Sundsvall 3–1 (Stora Valla)

Sundsvall började bäst och fick straff efter 7 minuter, vilken förvaltades av Pontus Engblom. Men knappt tio minuter senare kvitterade hemmalaget vackert på volley genom Diego Campos. Degerfors hade redan innan 0–1-målet på straff haft ett fint skott på mål och strax efter kvitteringen hade man ett fint, genomskärande anfall varvid Campos igen kom i fint läge men sköt mitt på målvakten. Strax före halvtidsvilan missbedömde Degerfors målvakt en situation och Sundsvall nickade en boll mot ett mål utan målvakt men med många utespelare. En av dem rensade på mållinjen eller eventuellt bakom denna men inget mål dömt.

I den andra kom 2–1 och 3–1 för Degerfors. I det första av dessa mål var Sundsvall som vanligt ihåliga och ett inlägg från en fast situation nådde fram till en helt fristående Lagerbielke som nickade in bollen. Vid 3–1 var det mer Degerfors egen förtjänst som resulterade, ett lågt inlägg från sidled som nådde fram till Faraj som förlängde bollen i mål.

3–1 slutade machten. För att vara inblandat i bottenstriden spelar Degerfors inte särskilt ängsligt, vilket på sikt kan vara ett sätt att just gå vinnande ur denna (bottenstriden). För Sundsvall är hoppet troligen ute. Inte på grund av att man poängmässigt inte hänger med, utan för att man just spelar ängsligt och dessutom läcker som ett såll i försvaret, överlägset flest mål insläppta.

AIK-Hammarby 2–2 (Friends Arena)

John Guidetti gjorde ett snyggt mål i inledningen, från stillastående sköt han upp bollen i krysset, inför ståplatshemmapublikens öronbedövande jubel. Målet slog an tonen till ett böljande spel och lagen bytte chanser. Precis innan halvtidsvilan var det Hammarby som fick utdelning, passande nog befann sig deras lika öronbedövande klack nära målet och skrek så det förslog.

Andra halvlek hade just hunnit börja när AIK gjorde mål nummer två, efter inspel från vänster fick Stefanelli lite tid på sig i "slottet", vände på en femöring och skickade, via en Hammarbyare, in 2–1. DÅ hade man bytt sida så Hammarbyklacken som befann sig närmast, jublade inte alls.

2–2 kom cirka tio minuter senare när Beton Berisha i misstänkt offsideposition kom fri och satte snyggt bollen förbi Nordfeldt i AIK:s mål.

Det var svårt att få till ordnade anfall i ösregnet så Hammarbys 2–2 blev matchens sista mål. John Guidetti kunde inte heller göra något åt saken i den andra halvleken, eftersom han hade utgått redan i den 28:e minuten på grund av skada.

Resultatet tackar naturligtvis Häcken för, 45 000 skrikande supportrar kan inte ändra på att Häcken är bättre på att ta poäng i viktiga matcher än Stockholmslagen.

Djurgården-Elfsborg (Tele2 Arena)

Frejdiga DIF började i sedvanlig stil med att vara som iglar på motståndaren, pressa, pressa och med den medgång man numera har stod det 2–0 efter 25 minuter. Det spelade ingen roll att Elfsborg både spelade hårt och ville mycket, för varje Elfsborgare gick det två Djurgådare.

Men Elfsborg gav aldrig upp och det är ett offensivt lag som har gjort mycket mål, det såg man till exempel i andra halvlekens 64:e minut när Boateng i en snabb omställning avancerade och sköt så snyggt att det hade varit värt ett mål och inte ett stolpskott.

Elfsborg kom närmare och närmare och i 81:a minuten kom reduceringen genom en fin frispark av Ondrejka. Tiden fram till att domaren blåste av präglades av flera kvitterings-chanser och hade matchen hållit på i tio minuter till vet man inte hur den hade slutat.

Men nu vet vi att den slutade 2–1 till Djurgården.

Resultatbörs omgång 19

Häcken - Värnamo 4–1 (1–0)

Häcken: M. Rygaard (44) Jeremejeff (55) Sadiq (80, 90)

Värnamo: A. Magashy (90+3)

Degerfors - Sundsvall 3–1 (1–1)

Degerfors: Diego Campos (16) Lagerbielke (59) Faraj (80)

Sundsvall: Engblom (7, straff)

AIK - Hammarby 2–2 (1–1)

AIK: Guidetti (2), Stefanelli (46)

Hammarby: Besara (37) Berisha (59)

Göteborg - Sirius 2–0 (1–0)

GBG: Berg (45, 55)

Malmö - Kalmar 0–1 (0–0)

Kalmar: Nielsen (90+2, självmål)

Helsingborg - Mjällby 0–1 (0–0)

Mjällby: H. Johansson (83)

Varberg - Norrköping 1–1 (0–1)

Varberg: R. Simovic (90+7)

Norrköping: J. Levi (11)

Djurgården - Elfsborg 2–1

DIF: Ekdal (10) Finndell (26)

EIF: J. Ondrejka (81)

Kommentar:

Hammarby och AIK "förlorade" genom att kryssa mot varandra, Häcken vann enkelt, behåller täten och Djurgården tog över andraplatsen från Hammarby. Från att ha varit fem lag som slåss om guldet går det nu mot tre lag, vi får se om den trenden håller i sig.

Sundsvall tycks aldrig kunna vinna någonting, deras konkurrenter Helsingborg och Degerfors i botten vinner åtminstone var tredje match och ser ut att få duellera om 14:e-platsen. Degerfors kan ha en fördel i den kampen i kraft av att ha mindre press på sig, Helsingborg är en stor stad med arga supportrar som vill ha mycket kvartssamtal när det börjar osa katt. Degerfors kanske till och med skulle kunna nosa på plats 13, som innehas av Värnamo. Men det krävs i så fall att Antonsson i Värnamo blir sjuk eller skadad.

Notera 1:

Malmö lottades med Braga, Portugal, FC Union Berlin och Union Saint toulouse Belgien i Europa league, som inleds hemma mot portugisiska Braga, den 8 september. Experterna kallar det en "bra" grupp. Det kommer nog att behövas, eftersom Malmö inte lyckas särskilt bra med att göra mål mot svenska lag, noll mål mot Kalmar i söndags.

Djurgården hamnar med norska Molde, irländska Shamrock Rovers Dublin och K.A.A Gent från Belgien. Det lär också vara en "bra" grupp men det verkar å andra sidan inte spela någon roll vilka Djurgården spelar mot den här säsongen, de vinner ändå. De lider inte heller av att känna sig överansträngda av spel både i allsvenskan och Europa, det steroidstinna Djurgården värmde ikväll upp inför europaspelet med att springa sönder Elfsborg på Tele2 Arena (i första halvlek i alla fall, i andra kom EIF igen men 2–1 till slut till Djurgården).

Därmed är man, till skillnad från Malmö, redo att utmana både serieledaren Häcken och de andra lagen i gruppen i Conference League.

AIK lottades inte alls, de åkte ur Europaspelet (efter 0–2 i matcher mot Slovacko från Tjeckien), trots att man nuförtiden tycks få hur många "andra chansen" som helst till gruppspel.

Notera 2:

John Guidetti redogjorde för sina krämpor för Aftonbladet efter matchen mot Hammarby i söndags på Friends. När reportern hade pratat om hans hälsena och covid (!) i två minuter (två minuter är en evighet i dagens snuttifierade mediavärld) avrundade hon samtalet med att fråga Guidetti vad han tyckte om att supportrarna hade brakat samman på arenan efter matchen. Guidetti svarade, bland annat:

"Alla tycker det är jättetråkigt när det har varit en sådan härlig inramning och våra supportrar har varit helt fantastiska men tyvärr, det hände idag och vi hoppas att det inte kommer att hända igen."

Men "inramningen", med två stora bengaltändande klackar som hetsar mot varandra i nittio minuter, är ju precis det som leder fram till slagsmålen. Varför är det "härligt?" Är supportrarna som kastade stolar på publikvärdar också "fantastiska?" Kan någon mindre medietränad och mer analytiskt lagd person än John Guidetti, nästa gång, i Aftonbladets mikrofon, få omvärlden att förstå varför det här var en engångsföreteelse?

Omgångens bortaklack:

Den enda jag såg var Hammarbys mot AIK. Den liknar ju i och för sig en hemmaklack men det är ju inte så långt från Södermalm till Solna. De här stora huvudstadsklackarna med italiensk "forza"-inspiration har en tendens att vifta med sina majestätiska flaggor i samma makliga tempo matchen igenom, vare sig det blir mål eller inte. Så var det till exempel när Hammarby gjorde två mål i slutet av matchen mot Häcken för en och en halv månader sedan. Man såg ingen skillnad på viftandet mellan när det stod 0–2 och när de pressade in två mål på slutet.

Men när Hammarby gjorde 1–1 i slutet av första mot AIK blev det ett förfärligt liv på deras läktare som då befann sig bakom AIK:s målvakt, på den södra sidan. Det var en fantastisk "bild" på Discovery.

Att de sedan började slåss är en annan sak och ingen särskilt bra sak. Bägge lagens supportrar kanske var frustrerade för att de hade varit dumma att dela på poängen i stället för att vinna.

Omgång 19

Varberg-Djurgården 2–2 (Varberg Energi Arena)

Djurgården trodde kanske att man skulle promenera hem segern i Varberg efter succén i veckan mot Apoel Nicosia från Cypern (3–0 hemma efter bland annat drömmål från halva planen, retur i Cypern på tisdag). Men då skulle man kanske ha låtit spelare som Victor Edvardsen och Magnus Eriksson vara med från start och inte sparat dem. Varberg anföll friskt och redan i elfte minuten gav det utdelning genom Sissé. Motgångarna i den första halvleken fullbordades när Alexander Johansson tåade in 2–0 till hemmalaget.

I den andra vände matchen över till Djurgården, bland annat på grund av att Varbergs 1-0-målskytt Sissé fick sitt andra gula kort, varpå Djurgården strax därefter reducerade, redan i 50:e minuten. Resten av matchen blev spel mot ett mål med bland annat 90–10 till DIF i bollinnehav. I den 94:e minuten kvitterade man också genom Radetinac, vars skott retfullt enkelt letade sig in, stolpe in.

Matchen slutade 2–2 och DIF kom undan med blotta förskräckelsen.

Men den som vanligt vältaliga bortapubliken, räknade nog ut, där de stod med sina mobiler och tittade på tabellen, att man genom kvitteringen bara hade vunnit en poäng, inte tre, vilket skulle ha behövts mot den farliga motståndaren Häcken i toppstriden

Mjällby-Malmö 1–1 (Strandvallen)

Zeidan och Kiese Thelin på bänken i Malmö inför ett fullsatt Strandvallen. Matchen i första halvleken var inte lika bra som publiksiffran. Men Mjällby hade mest bråttom och fick till några lägen, bl. a. en bra frispark.

I den andra halvlekens 58:e minut tog hemmalaget ledningen sedan Jacob Bergström tråcklat sig ner mot kortlinjen och spelat in bollen varpå Hadzikadunic vid försök till rensning spelade bollen till Gustafsson som nickade in bollen.

Malmö kvitterade dock fyra minuter senare när Birmancevic förvaltade en fin vrickning av Anders Christiansen till 1–1.

Efter kvitteringsmålet tycktes obegripligt nog (särskilt obegripligt för Malmö) bägge lagen vara nöjda med det oavgjorda resultatet. Resten av matchen joggade man runt och väntade på slutsignalen. Det gällde kanske i mindre mån Mjällby som på stopptid kom två mot en på Malmös planhalva men blev avblåsta eftersom en av deras egna spelare hade blivit fälld av en Malmöspelare och det blev frispark i stället, som blev resultatlös.

Den frisparken hade de kunnat vara utan.

Matchen slutade 1–1.

Malmö kan göra lite bot om man går vidare i Europa League på torsdag mot turkiska Sivasspor, första matchen vann man med 3–0.

Norrköping-AIK 2–4 (Eleda Arena)

Bägge lagen hade inför matchen nya tränare. Norrköping har sedan i mitten av juli varit ledarlös men nu bestämt sig för dansken Glen Riddersholm som idag gjorde sin första hemmamatch. AIK sparkade för några dagar sedan till 2024-kontrakterade Bartosz Grzelak och hade till dagens match kastat in Henok Goitom, som emellertid har kallats för interimtränare, tills man får någon bättre.

Passande dag att göra debut på för bägge tränarna, 14 000 på Eleda Arena.

Interimtränaren Goitom tycktes ha varit mest inspirerad av inramningen i Norrköping, ty efter första halvleken ledde bortalaget med 3–0, en islossning med tanke på att Solnalaget har fått kämpa sig till varje poäng och varje mål sedan några månader tillbaka. Det var vackert spel och fina mål.

Men i slutet av första halvleken blev Thill utvisad efter att ha skallat Sigurdsson i magen och därmed såg eventuellt Norrköpingspubliken framför sig en upphämtning i den andra halvleken.

Chanser fanns också ty Norrköping har ett lag med kvaliteter, Sigurdsson själv till exempel påminner i sitt spel om Emil Forsberg. Efter två ramträffar av IFK, reducerade också nämnde Sigurdsson, dock inte förrän i 89:e minuten.

I den 4:e tilläggsminuten (av 7) kom 2–3 och vid det målet hade AIK ytterligare en man mindre p.g.a. skada. Av den anledningen kunde Norrköping skapa ännu mer oreda på futtiga tre minuter, man bombarderade AIK-målet men ben och andra kroppsdelar stod i vägen.

Istället för 3–3 kom 2–4 på en kontring där Erick Otieno sprang med bollen in i öppet mål, Norrköpings målvakt hade lämnat buren, som man säger på ishockeyspråk.

2–4 slutade matchen.

Sirius-Häcken 0–1 (Studenternas)

Det var upplagt för Häcken att befästa ledningen i tabellen eftersom Djurgården hade kryssat mot Varberg. Men det blev en lång resa som de, efter stort bollinnehav, lyckades avgöra i den fjärde tilläggsminuten. Det var Jeremejeff som vanligt, som efter det femtioelfte inlägget in mot mål lyckades kontrollera bollen och slå in den mellan benen på Siriusmålvakten.

De cirka 12 åskådarna på bortaläktaren firade vilt och Siriustränaren Daniel Bäckström pratade ut om sin ångest i Discovery och tyckte "synd om grabbarna" efter att ha genomfört ett perfekt försvarsspel i alla minuter utom den 94:e.

Han verkade däremot inte tycka synd om publiken och tittarna, en intetsägande match om man inte höll på Häcken eller Sirius, i makligt allsvenskt tempo.

Men som vanligt, Jeremejeff en behållning, större sådan än omskrivna nyförvärvet Tobias Sana.

0–1 och Häcken stormar mot förstaplatsen. De kan ta den, om inte DIF eller HIF värvar Jeremejeff innan höstens slut.

Det vore förfärligt om så skedde.

Resultatbörs

Varberg-Djurgården 2–2

Varberg: F. Sissé (11) A. Johansson (39)

Djurgården: B. Sabovic (51) H. Radetinac (90+4)

Värnamo-Elfsborg 1–1

Värnamo: M. Antonsson (2)

Elfsborg: Näsström (51, självmål)

Mjällby-Malmö 1–1

Mjällby: V. Gustafsson (58)

Malmö: V. Birmancevic (62)

Sundsvall-Helsingborg 1–2

Sundsvall: R. Damus (83)

Helsingborg: B. Acquah (34) A. Kabashi (71)

Norrköping-AIK 2–4

Norrköping: A. Sigurdsson (80) M. Sema (90+6)

AIK: Y. Ayari (13) N. Stefanelli (36) N Bahoui (38) E. Ouma (90+8)

Sirius-Häcken 0–1

Häcken: Jeremejeff (90+4)

Kalmar-Göteborg 1–0

Mål: C. Johansson (59, självmål)

Hammarby-Degerfors 5–1

Hammarby: Jeahze (2) Besara (26) Berisha (65, 76) Saidi (88)

Degerfors: Morfelt (42)

Kommentar:

Hammarby avancerade i toppen, kommer att utmana både Djurgården och Häcken, AIK skuggar och är också på gång spelmässigt, Malmö verkar vara lagom intresserade av allsvenskan, är nu sju poäng efter Häcken. Göteborg ner som en pannkaka efter förlust mot KFF, GBG kan nog inte slåss mer på allvar i toppen.

I botten gick Helsingborg ifrån sina konkurrenter lite och kan kanske, med sin bättre målskillnad än de förra, börja lägga an på plats nummer 14. Längre upp än så blir nog däremot svårt.

Notera 1:

Ola Toivonen i Malmö intervjuades i Expressen och presenterade en massa bortförklaringar för att de tappade poäng, det berömda "europaspelet tär på kroppen" fanns med bland dem. Han glömde att nämna för Discoveryintervjuaren något som sas i Expressens kommentarsfält under liverapporteringen, och då just vid tiden för gåfotbollen i andra halvleken, nämligen att Mjällbys spelare kostar 200 000 kronor mindre per man. De 200 000 extra kronorna får Malmöspelarna i lönekuvertet just för att inte gnälla utan gå för fullt. Även om det är varmt och man vill dricka vatten.

Notera 2:

John Guidetti påstods vara skadad och ingenstans syntes han till (för mig i alla fall) inte på planen och inte på bänken. Han tycktes inte vara saknad eftersom AIK blommade ut och krossade Norrköping, åtminstone i en halvlek. Det kanske blir jobbigt i längden att ha två tränare, en i kostym och sedan en till (Guidett) som klagar på lagets arbetsinsats i media.

Utan Guidetti blev i stället arbetsinsatsen uppenbart bättre och målen kom. Hoppas att interimtränaren Goitom drar slutsatser av det. Med ett lag i harmoni kanske man till och med kan göra match av dubbelmötet mot tjeckiska Slovacko (!!) när returen går på Friends den 25 augusti. Det första mötet slutade ju inte så bra, 0–3.

Omgångens bortaklack:

AIK:s igen den här gången hade man ockuperat Idrottsparkens läktare utan tak. De var vida överlägsna MFF:s och GBG:s klackar på samma arena, beträffande antalet supportrar på plats, men så har de ju också lite närmare bilavstånd.

Precis som de förra klackarna grillade AIK:s också korv och eldade och så skrek de högre, särskilt när lille Erick Ouma knatade in med 2–4-målet i öppen bur (kasse).

Tänk om Ouma hade missat, då hade han inte ställt sig framför bortapubliken och dansat, då hade han dansat i väg till omklädningsrummet, eventuellt med poliseskort.

Omgång 18

Den artonde omgången hade på förhand en prägel av tre topplags Europakval under veckan, och förväntad rotation i startelvorna. Dessutom avslutades omgången på måndagen med mötet mellan ett IFK Göteborg i storform och topplaget Hammarby.

AIK tog sig vidare på straffläggning mot nordmakenonierna Shkendija. Matchen spelades på nationalarenan i Skopje, enligt anfallaren Nicolas Stefanelli höll planen samma nivå som i argentinska andraligan. Den var således inte bra. Matchen slutade 1–1 efter att Yasin Asari kvitterat, förlängningen blev mållös. Nu väntar play off mot Slovacko från sydöstra Tjeckien.

Djurgården gjorde processen kort med rumänerna Sepsi OSK. Joel Asoro gjorde två mål i matchen som Djurgården vann på hemmaplan. Sammanlagt blev det 6-2 till stockholmarna, Asoro stod för hela fyra mål. I play off väntar nu APOEL från Cypern.

Även Malmö tog sig vidare när man kryssade mot Dudelange i Luxemburg. Nyförvärvet Buya Turay och Ola Toivonen gjorde lagets mål. Nu väntar turkiska Sivasspor i play off till Europa League. Förlust där och man kommer spela gruppspel i Europa Conference League.

Matcherna

Två av dessa tre lag lyckades med att rotera spelare och ta tre poäng. Malmö besegrade tabelljumbon Sundsvall på hemmaplan med 3–1. Kiese Thelin gjorde två mål i första halvleken och Birmancevic gjorde ett. Bortalagets Ylätupa fick in en reducering i minut 68, men det räckte inte längre än att bli ett tröstmål.

På Tele2 Arena tog Djurgården ledningen med 3–0 mot Kalmar i första halvlek. Wikheim gjorde två mål och superhete Asoro ett. Det blev dock mer spännande än i Malmö, Sachpekidis reducerade i 77:e och Bjerkebo i 88:e, men hemmalaget höll ut och tog samtliga tre poäng.

På Friends Arena gjorde AIK flera förändringar. Milosevic var tillbaka i backlinjen efter skadefrånvaro. Även Bahoui var tillbaka från skada, men startade på bänken. Det var gästerna Värnamo som tog ledningen genom Antonsson, som gjorde mål på AIK senast nere i Småland. Ayari kvitterade strax innan halvtidsvilan. I andra halvlek gjorde Antonsson sitt andra på på nick. AIK kom i gen genom inhopparen Lustig och pressade sedan på för ett ledningsmål. Men man fick nöja sig med en poäng mot nykomlingarna.

På måndagen tog IFK Göteborg emot Hammarby på ett kokande Gamla Ullevi. Detta var göteborgarnas stora chans att haka på i toppstriden, men det blev inte så. Det dröjde till minut 77 innan första målet kom, Hammarbys inhoppare Trawally drog in en kanon i högra krysset efter en hörnvariant. Innan dess hade Blazevic räddat en straff från hemmalagets Yakob.

https://twitter.com/dplus_sportSE/status/1559249698325778433

Vi noterar också att BK Häcken vann sin match mot Mjällby och återtog serieledningen. Helsingborg spelade 0–0 hemma mot Sirius, med en handfull nyförvärv i matchtruppen. Det återstå att se om förändringarna i sommarfönstret kan hålla laget kvar i Allsvenskan.

Resultatbörs

Helsingborg – IK Sirius 0–0

Djurgården – Kalmar FF 3–2

Malmö FF – GIF Sundsvall 3–1

AIK – IFK Värnamo 2–2

IF Elfsborg – IFK Norrköping 1–1

Degerfors IF – Varbergs BoIS 1–1

BK Häcken – Mjällby AIF 1–0

IFK Göteborg – Hammarby 0–1

Omgång 17

Häcken tillbaka i topp, Göteborg närmar sig bakifrån och samtliga tre bottenlag nollade.

Norrköping-Degerfors 2–0 (Eleda Arena)

Mycket stod på spel idag för Norrköping när man ställde upp med bland annat från förra matchen pigga Sigurdsson och Levi i den anfallande delen. Äntligen small det också, för första gången på en månad, när C. Nyman i den 33:e minuten nickade in ett inlägg från höger.

Degerfors tänkte dock långt ifrån ge bort den här matchen och ganska snart kontrade man till sig ett friläge, som missades. I den andra halvleken fortsatte bombardemanget mot Norrköpings målvakt Oscar Jansson, som gjorde minst tre räddningar, med bland annat avslut av Degerfors ständigt livsfarlige Vukojevic.

I den sista minuten fick Sigurdsson ett friläge från halva planen och med stor kontroll och iskall kyla placerade han in bollen till en efterlängtad 2–0-seger för Norrköping, som dock redan efter 17 omgångar har hamnat i ingenmansland, bekvämt ifrån nedflyttning och ofarliga för toppen.

Degerfors får försöka komma igen och hitta formen från förra hemmamatchen, när man vann en av sina sällsynta segrar den här säsongen.

Sirius-Malmö 2–1 (Studenternas)

Sportchefen Andreas Georgson, som tillfälligt basar över Malmö, ställde upp med fem mittfältare och Kiese Thelin ensam på topp. Kanske var detta nyckeln till att Malmö tog kommandot i matchen i Uppsala och efter 18 minuter slog den före detta Siriusspelaren Zeidan en snygg hörna som J.I. Berget skarvade in till 0–1.

Men Malmö skulle få svårt att freda sig framöver och snart fick Christian Kouakou en kvitteringschans på nick nära mål men Dahlin gjorde en fantomräddning.

Alldeles före paus kom ändå kvitteringen på en liknande situation, frisparksinlägg från höger och backen Mathisen nickade snyggt in 1–1, misstänkt offside men godkänt efter intern domarkonferens.

Efter paus tog Sirius över spelet mer och mer och i 57 minuten gjorde en djup passning att Kouakou fick utrymme att utmana MFF-försvaret. När alla trodde att han skulle passa slog han från stillastående en hård bredsida i Dalins vänstra hörn och Sirius hade vänt.

Slutresultat 2–1 och fiasko för Malmö, desto roligare för hemmalaget.

Kalmar-AIK 1–0 (Guldfågeln Arena)

Kalmar började bäst och efter ett visst tryck kom 1–0-måletav Diouf, vilket dock vinkades av för offside, efter konfererande mellan domarna. Det kan inte vara lätt att avgöra sådana här situationer utan VAR, men någon av domarna måste ha sett att Diouf, i offsideposition, fick bollen av en medspelare och inte en AIK:are.

Kalmars mål kom dock till slut, i början av andra halvlek, genom en välförtjänt straff, efter att Oliver Berg blivit nerdragen, tråcklandes sig igenom AIK:s försvar. Straffen sköt Berg själv rakt upp i krysset och AIK:s målvakt slängde sig och gjorde allt rätt utom att rädda bollen.

AIK agerade som ett slaget lag efter målet och slaget blev man också, med matchens enda mål.

Värnamo-Djurgården 0–0 (Finnvedens IP)

Djurgården hade i sin 17:30-match, med tanke på att AIK och Malmö redan hade förlorat, chansen att dra ifrån i toppen, men ingen sådan energi märktes av hos dem i den första halvleken. Kanske var man också rädd för att Hammarbydödaren Antonsson skulle kontra in ett hattrick om man anföll alltför mycket.

Men varken Antonsson eller Djurgården hade det lätt att få hål på varandra i den här matchen.  Edvardsen i DIF gjorde det i stället svårt för sig när han i andra halvlekens mitt skulle lägga in bollen i öppet mål efter ett utsökt inspel från Joel Asoro, men missade.

Och märkligt nog gjordes inga större ansträngningar efter det att avgöra matchen, från det testosteronstinna och oövervinnerliga Djurgården, matchen slutade 0–0.

Resultatbörs omgång 17

Sirius-Malmö 2–1 (1–1)

Sirius: M. Mathisen (45) Kouakou (57)

Malmö: J I Berget (18)

Publik: 5 132

Kalmar-AIK 1–0 (0–0)

Kalmar: O. Berg (84)

Publik: 10 024

Hammarby-Sundsvall 3–0 (1–0)

Hammarby: Saidi (1) V. Berisha (71) F. Lasso 89 (självmål)

Publik: 25 000

Värnamo-Djurgården 0–0

Publik: 4 790

Mjällby-Elfsborg 1–1 (1–0)

Mjällby: S. Nwankwo (5)

Elfsborg: M. Baidoo (90+4)

Publik: 4 380

Norrköping-Degerfors 2–0 (1–0)

Norrköping: C. Nyman (33) A. Sigurdsson (90)

Publik: 6 329

Häcken-Helsingborg 5–0 (1–0)

Häcken: Hammar (32) Uddenas (54, 60) Rygaard Jensen (68) Turgott (90)

Publik: 4 078

Varberg-Göteborg 0–4 (0–1)

Göteborg; Berg (44, 59) Norlin (82) Yakob (86)

Publik: 4 450

Kommentar:

Djurgården brände sin chans att dra ifrån i toppen i söndags, brände chansen gjorde däremot inte Häcken, som genom att krossa Helsingborg på måndagskvällen återtog ledningen i allsvenskan.

Även Göteborg skulle kunna anses vara med i leken om SM-guldet eftersom man vann borta mot Varberg med nästan Häckensiffror, nämligen 4–0. Marcus Berg verkar ha börjat betala av sitt arvode också, gjorde två mål. Annars blev det väl inte så mycket förändring efter omgång 17, bottenlagen är tillbaka i botten igen efter segrar i den förra omgången, eventuellt får de snart sällskap av Varberg också.

Notera 1:

John Guidetti gjorde inga mål mot Kalmar, däremot pratade han mycket i TV, som vanligt, med sin Rinkey-Bromma-brytning, (originell faktiskt) och talade ut och var arg på sitt lag, som en uppfostrande pappa. Discovery har hittat sin egen guldkalv, frågan är om AIK har det?

Sebastian Larsson fyllde i, till samma tv-bolag, att han inte tänkte skylla den mediokra insatsen mot Kalmar på spelschemat med matcher i Europa.

Bra, gör inte det då!

Notera 2:

Malmö, nu får man snart kalla in regeringen och ha möte. Man har ett bra lag, sägs det, men de måste lära sig spela ihop. Är det Ola Toivonen som sprider osämja i laget, eller vad händer?

Notera 3:

AIK spelade 1–1 mot Shkendija från Nordmakedonien i Europaspelet hemma och DIF slog Sepsi från Rumänien borta i europaspelets tredje omgång, medan Malmö slog ett lag från Luxemburg med 3–0, i den cup de blev hänvisade till efter att ha blivit utslagna ur CL-kvalet.

I nästa liv måste Sverige bli mer konkurrenskraftiga.

Tabell

Häcken                 17 10 5 2   42-25  35

Djurgården          17 10 4 3 35-11   34

Hammarby          17 10 3 4   34-13  33

AIK                        17  9 4  4   24-20  31

Göteborg             17 9 3 5    24-15  30

Malmö                 17 9 3 5    23-15  27

Kalmar                  16 8 3 6   19-14  27

Mjällby                 16 7 6 4  18-15   27

Elfsborg               17 5 7 5   31-24  22

Sirius                    17 7 3 7   20-25  24

Elfsborg               17 5 7 5   31-24  22

Norrköping        17  5 4 8   18-21  19

Varberg               17  5 3 9   14-30  18

Värnamo           17  4 5 8     16-26  17

Degerfors         17  3 2 12    13-34  11

Helsingborg     17  2 4 11    12-28  10

Sundsvall          17  3 1 13   16-43 10

Omgångens bortaklack:

Det måste nog vara AIK:s klack som tack vare sina nerresta supportrar fick den alltid lika tomt gapande Guldfågel Arena (vilket oförlåtligt töntigt namn, efter att i fornstora dagar ha kallat sin arena Fredriksskans) att kännas som Tele 2 Arena, åtminstone om man såg matchen på tv.

De hurrande rödvita supportrarna bakom målet när straffen sköts i mål såg ut som en hopskramlad bortaklack men det var alltså Kalmars anhängare. Så går det när man spelar mot AIK. Deras publik är åtminstone alltid i världsklass

Omgång 16

Sundsvall-Varberg 1-3  

(Np3 Arena)

Varberg började med Simovic och Alfonsi längst fram.

Sundsvall, i sin tur ställde upp med en 4-3-1-2-startformation med Engblom och Damus högst upp.

Man kan förstå varför Sundsvall börjar med en försiktig uppställning men inga defensiva formationer verkar hjälpa just nu, efter 19 minuter hade de hamnat i underläge 0-3.

Vid 0-1-målet stod många blå tröjor och tittade på när Simovic, genom att snappa upp en misslyckad rensning,  fick avsluta. Vid andra målet stod målvakten felplacerad vilket utnyttjades av backen Karlsson som lobbade in en frispark från nästintill halva planen.

Strax därefter kom 3-0 vilket i princip punkterade matchen, även om Sundsvall reducerade i början av andra.

Det ser ut som att Sundsvall "hjälper" sina motståndare med att vinna och nu behöver de antagligen anlita  en terapeut, vilket är populärt bland lag med dåligt självförtroende.

Man får hoppas att terapeuten ger en "läxa" till spelarna efter varje session:

"Släpp in färre mål."

För Varberg ser det bättre ut, det här var en sexpoängsmatch i striden om att undvika den nedre streckstriden och den vann de ganska lätt. Det var väl ändå ingen, förutom kanske klubbdirektören, som hade tippat dem mycket högre än plats 11, så klarar det detta får de godkänt.

Degerfors-Kalmar 2-1 

(Stora Valla)

Degerfors Med Faraj och Vukojevic på topp mot Kalmars bara en man längst framme, Shamoun.

Degerfors vill försöka lämna sistaplatsen och var hetast, vilket gav utdelning redan efter sex minuter genom mittfältaren Örqvist som kom fram högersidan och sköt lågt förbi målvakten.

Hemmalaget fortsatte att anfalla friskt och fick två chanser till i den ganska öppna första halvleken. En av chanserna reflexräddades vackert av Kalmars målvakt, efter ett skott utifrån som tog på ett ben och ändrade riktning.

Så småningom flyttades spelet över till den andra planhalvan och efter först ett missat öppet mål fick Kalmar i sista minuten av första halvlek utdelning, målet föregicks av ett bombardemang mot Degerfors mål, där bollen till slut dundrades in av Berg.

I den andra halvleken minskades antalet chanser, men Degerfors tänkte inte nöja sig med oavgjort och i den 63.e minuten skar en passning från höger genom Kalmars backlinje och den alltid farlige Vukojevic satte snyggt 2-1 till hemmalaget, som blev slutresultat, varvid Degerfors lämnade sistaplatsen till Sundsvall

Hammarby-Värnamo 1-2 

(Tele 2 Arena)

Hammarby inledde med att ha rekordvärvningen  Veton Berisha på bänken och Värnamo skulle försöka vinna tredje gången gillt mot ett Stockholmslag, man har under de senaste 14 dagarna gjort 2-8 mot AIK och Djurgården. Dessutom sägs man ha svårt på konstgräs.

Men det blev inte så lätt för Hammarby, som mötte ett lågt spelande Värnamo. När halvleken var avslutad hade man fått till några avslut utan att det egentligen var chanser. I den andra fortsatte Hammarby trycka på och nu började bortalagets försvar bli lite mörare, varvid HIF fick chanser, bl.a. Besara var helt fri några meter framför målvakten och missade. Några minuter tidigare hade Saidi skjutit i ribban.

I sitt första riktiga anfall i 76:e minuten chockade Värnamo HIF och 22 500 hemmasupportrar med ett kontringsmål, snyggt löpt av Antonsson och ännu snyggare avlutat.

I  89:e minuten fick Hammarby straff efter att inbytte Joel Jonsson gått omkull i straffområdet. Domaren såg först ut att tveka men hellre än att bli ovän med publiken pekade han ändå till slut på elvameterspunkten, och Besara gjorde ingen misstag.

Samme Besara hade sedan bråttom att rafsa ut bollen ur målet för att hinna gör ett mål till. I ivern tänkte inte Hammarby på att Värnamo hade Antonsson, i 93:e minuten styrde han in ett inlägg ribba in, oartigt kanske men snyggt.

Chocken gick nu inte att reparera, Värnamo vann för första gången sedan i slutet av maj, och då var det mot Hammarby också.

Elfsborg-Häcken 4-4 

(Borås Arena)

Skadade Per Frick missade matchen för Elfsborg, liksom flyttberyktade och  avstängde  Simon Olsson. I Häcken uteblev Gustaf Berggren, som tidigare i veckan blev klar för polska toppklubben Rakow Czestochowa.

Det var full fart från start, boråsarna, eller rättare sagt Häcken, inledde målskyttet, för 1-0 var ett självmål. Men Jeremejeff jagar målrekord och kvitterade ganska omgående varpå Elfsborg återtog ledningen genom ett snyggt volleyskott från snäv vinkel. Då hade det bara gått tio minuter.

Chanserna fortsatte men inga fler mål före halvtid. I början av andra inleddes en ny målexplosion med 2-2, 2-3 samt 3-3, innan matchen lugnade ner sig igen och de c:a 5 700 åskådarna började vänja sig vid tanken på det var slut på målandet.

Då gjorde Jeremejeff sitt tredje mål för dagen och sjuttonde totalt i år. Men Häcken slarvade bort serieledningen genom att tillåta Elfsborgs inhoppare J. Ondrejka prickskjuta in 4-4.

4-4 fick räcka, ingen var nöjd, utom kanske Jeremejeff och Djurgården som fortfarande leder allsvenskan och nu inte heller har fler spelade matcher än Häcken.

Resultatbörs omgång 16

Sundsvall-Varberg 1-3  (0-3)

Sundsvall: P. Engblom (52) Varberg; R. Simovic (8) T. Carlsson (12) J Lindner (19)

Degerfors-Kalmar 2-1  (1-1)

Degerfors: Örqvist (6) D. Vukojevic (63)   Kalmar: O. Berg (45)

Publik: 4 530

Hammarby-Värnamo 1-2 (0-0)

Hammarby: Besara (str. 89) Värnamo: Antonsson (76, 90+3)

Publik: 22 689

Sirius-Mjällby 0-1 (0-0)

Mjällby: V. Gustafson (47)

Publik: 3 928

Elfsborg-Häcken  4-4 (2-1)

Elfsborg: Självmål (5) Alm (8) Gudjohnsen (54) Ondrejka (88)

Häcken: Jeremejeff (7, 50, 83) Självmål (47)

Publik: 5 741

Göteborg-Norrköping 2-0  (1-0)

Mål: Yakob (30), Carneil (51)

Publik: 15 085

Kommentar: 

Göteborg och Mjällby närmade sig toppfem-lagen, av vilka dock tre (MFF, AIK och DIF) inte spelade i denna haltande omgång. Tabellen haltar däremot inte längre, alla har spelat 16 matcher.

Den mest tydliga trenden just nu är att Djurgården går spikrakt uppåt, även om de inte spelade i helgen. Tidigare i veckan imponerade dock deras spel när   de slog ut Rijeka i europacupen och fortsätter deras fina form kommer de snart att skapa en lucka till sina konkurrenter i toppen.

Av dessa konkurrenter kunde Hammarby inte få hål på Värnamo utan att slänga sig i straffområdet och Häcken lyckades inte stänga matchen mot Elfsborg, trots ledning två gånger.

Malmö ska vi bara inte prata om, när det gäller problem att hitta längst upp i toppen. Spelet funkar någorlunda mot lag som Sirius men i onsdags blev man utbuade hemma när man slogs ut ur europaspelet mot lituaiska Zalgiris, varpå tränaren Milos Milojevic fick sparken.

AIK, till sist, tycks lita mycket på murbräckan Guidetti. Jag blev dock inte imponerad av matchen mot Kalmar förra helgen. Men valda delar av returmatchen mot Vorskla (Ukraina) i veckan som gick såg det ändå småtrevligt ut och man gick till sist  vidare till nästa omgång. Där är motståndet ännu inte fastställt.

Hemma i allsvenskan lär man dock få stryk av sin arvfiende, när tabellen är färdig sent i höst.

I botten börjar Degerfors och Helsingborg plocka poäng, återstår att se om de kan göra det två matcher i rad.

Notera 1: 

Jeremejeff i Häcken har gjort 17 mål, det är overkligt många vi är bara halvvägs in i serien. Han har blommat ut först vid 28 års ålder och nu påstås Hammarby rycka i honom. Och Malmö, där han har varit förut.

Men Malmö har redan ett bra lag, det är inte Jeremejeff som fattas dem, det är något annat. Återstår att se om det är en ny tränare.

Notera 2: 

Antonsson vilken spelare! Hög klass på målen mot Hammarby, här har vi en "stiger med uppgiften"-spelare. Säkert kul att uppträda inför 22 500 söderbröder. Ska de köpa Antonsson också, förutom Jeremejeff? Alla tycks få obeskrivligt hög status av Hammarby, om de lyckas  göra mål på dem.

Tabell

Djurgården          16 10 3 3 35-11  33

Häcken                 16 9 5 2   37-25  32

AIK                        16 9 4 3   24-19  31

Hammarby         16 9 3 4   31-13  30

Malmö                16 9 3 4   22-13  30

Göteborg           16 8 3 5  20-15  27

Mjällby               16 7 5 4  17-14   26

Kalmar               16 7 3 6   18-14  24

Elfsborg             16 5 6 5   30-23  21

Sirius                 16  6 3 7   18-24  21

Varberg             16  5 3 8   14-26  18

Norrköping      16  4 4 8   16-21  16

Värnamo           16  4 4 8  16-26   16

Degerfors         16  3 2 11 15-32   11

Helsingborg     16  2 4 10  12-23  10

Sundsvall          16  3 1 12   16-40 10

Omgångens bortaklack: 

Naturligtvis Värnamos, som består av kärnan Tor Erljot, Pontus Svensson och Victor Wahlfridsson och några till, i "Kamrattolvan." Men de var inte på Tele 2, de såg matchen mot Hammarby på tryggt avstånd, på Discovery hemma i huset, i Värnamo.

I en intervju från förra året när Värnamo avancerade, sa de dock att de välkomnade att storstadssupportrarna kallade dem "bönder", vilket brukade hända, när de mötte GAis från Göteborg.

Men ingen i Hammarbys klack skulle kalla dem "bönder", de vet nämligen inte vad det är. De tror att mjölken och maten kommer till på ICA:s centrallager, det har någon sagt i deras hörsnäckor.

Förresten, Värnamo är inte alls ovana vid bus, de har alldeles egna gängkrig, av invandrare från Irak och Syrien, kanske någon från Libanon. Defintivt dock ingen från Värnamo.

Allsvenskan omgång 15! Getingboet i detta års allsvenska topp förstärks

Malmö-Sirius  3-1  

(Eleda Stadion)

Sirius startade med Hammarbyförvärvet Widgren från start och Malmös derbyhjälte mot Helsingborg för en månad sedan, Sejdiu, fick chansen i hemmalaget.

Malmö hade en intressant startelva med succen från Norrköpingsmatchen, Zeidan, nu utfyllt med Såväl Toivonen längst fram och Christiansen bredvid sig.

De  började  också bäst, chockade Sirius och hade tidigt ett skott i stolpen, följt av ett skott av Ola Toivonen som räddades på mållinjen av en Siriusförsvarare. Efter trettio minuter utgick det omtalade nyförvärvet Mahamé Siby, efter att ha landat fel och skadat sig, ersattes med Pená.

Strax därefter fick Malmö utdelning på övertaget när  Zeidan och nye lekkamraten Toivonen, sågade sig igenom Sirius försvar, den förre hittade till slut fram till Seijdo som via den (olycklige) Siriusdebutanten Dennis Widgren sköt 1-0 till hemmalaget.

Det blev ännu mindre diskussion om vem som skulle vinna, när självmålaren Widgren i början av andra halvlek fick sitt andra gula kort under samma match.

2-0 till Malmö var ånyo ett samarbete mellan Zeidan och Toivonen och även Christiansen, denna gång fick Zeidan bli avslutare. Han har nu gjort fem poäng på två allsvenska matcher för sitt Malmö.

Matchen slutade så smånongom 3-1.

Men Malmö måste, om man ska få tyst på kritikerna,  vinna mot annat än svenskt motstånd, på tisdag har de chansen att revanschera sig i möte två mot lituaerna, på samma arena som dagens match mot Sirius spelades. Den första europamatchen var blek och förlorades 0-1

IFK Värnamo-AIK 2-3  

(Finnvedsvallens IP)

AIK tvingades ändra inför Värnamo, Bilal Husein avstängd, skadade var matchhjälten från Kalmarmatchen Mikael Lustig, liksom Nabil Bahoui.

In istället Erik Ring och Yasin Ayari.

Värnamo som fick storstryk DIF för en vecka sedan gjorde också ändringar. Victor Larrson Och Edvin Becirovic fick lämna plats åt William Kenndal och Oscar Johansson.

AIK började bra och Guidetti såg pigg ut tillsammams med Stefanelli, men inga direkt farliga avslut.

I 23:e minuten kom det som alla hade väntat på, Guidettis första mål, efter framspelning av Ring, snett framifrån. Detta blev enda målet i paus, målskytten intervjuades och sa på osvenskt vis att han brukar sätta chanserna när han får dem.

I början av andra vände hemmalaget till 2-1 på några få minuter men AIK svarade med att kvittera, till bortapublikens (det var "utsålt" c:a  5000 åskådare, de flesta AIK.are) stora jubel. Kvitteringsmålet var ett självmål av det grövre slaget, det såg nästan avsiktligt ut, av AIK-lånet Tihi.

Inte blev det roligare för samme Tihi när han tio minuter senare sjabblade även vid 2-3 , gjort av Stefanelli, assist av Guidetti.

Då hade Guidetti fått nog, tyckte bänken och tog ut honom.

AIK vann matchen, fortsätter framgångarna på tisdag i returmötet mot Vorskla från Ukraina? Det första mötet förlorades med 2-3 trots att man nästan hade hemmaplan (Tele2 Arena) men nu blir det Friends för Guidetti och grabbarna.

Helsingborg-Sundsvall 1-0    

(Olympia)

Nyförvärvet Rasmus Wiedesheim -Paul in direkt för Helsingborg, som dock fick klara sig utan avstängde Anthony van den Hurk.

I Sundsvall var Joe Corona tillbaka från avstängning.

Bottenmöte, streckstrid och mycket alltså stod på spel när matchen blåstes igång. HIF inleddde bäst och skapade flera hörnor och satte tryck. Taha Ali hade en bra chans som tvingade Anderas Andersson till en fin räddning.

I 30:e minuten gav trycket till sist utdelning, när nyförvärvet Rasmus Wiedesheim-Paul klackade fram till Armin Gigovic som gjorde 1-0 till hemmalaget.

I andra halvlek flyttade Sundsvall av naturliga skäl upp spelet och de fick sina chanser, bl.a. fick Ronaldo Damus en jättechans som HIF-målvakten bara med lite tur kunde avstyra.

Men trots en slutforcering av norrlänningarna kunde HIF stå emot-och andas ut, de vann med matchens enda mål.

Häcken-Djurgården 1-2   

(Bravida Arena)

Toppmöte på Hisingen, Häcken med fruktade Jeremejeff uddenär och Turgott på topp, Djurgården Radetinac, Edvardsen och Wikheim.

Två lag med självförtroende inledde matchen i högt tempo, chanserna uteblev dock under den första halvtimmen. I den 33:e minuten revs Gustaf Berggren ner i straffområdet, straff och Jeremejeff, vem annars, klev fram och lade iskallt in sitt 15:e (!) mål för säsongen.

Men Djurgården pumpade på,  inte många lag kan dock vända mot ett bra lag som Häcken. I andra halvlekens 3:e minut var ändå kvitteringen ett faktum, när Victor Edvardsen hittade Emmanuel Banda. Spelet böljade sedan fram och tillbaka men i den 63:e minuten chockades publiken när Elias Andersson snappade upp en andraboll och dunkade in 1-2 till Djurgården.

DIF lyckades sedan hålla undan trots Häckenpress och kan tack vare segern kalla sig serieledare, även om Häcken har en match mindre spelad.

Djurgården tycks ostoppbara, inga seriefinaler skrämmer dem och på tisdag på Tele 2 avverkar de väl Rijeka från Kroatien i europaspelet, medan de ändå har ångan uppe?

De hade i alla fall inga större problem med kroaterna i torsdags på bortaplan, 2-1 då.

Resultatbörs omgång 15

Kalmar-Elfsborg 1-0

Mål: Berg (48)

Publik: 7 039

Värnamo-AIK  2-3

Värnamo: Antonsson (50), Wendersson (53)

AIK: Guidetti (23) självmål (55), Stefanelli (69)

Publik: c:a 5000 (publikrekord)

Helsingborg-Sundsvall  1-0

Mål: Gigovic (30)

Publik: 6 718

Mjällby-Degerfors 2-1

Mjällby: Nwankwo (85), Persson (88)

Degerfors: Vukojevic (77)

Publik: 2851

Malmö-Sirius 3-1

Malmö: Sejdiu (33, 89), Zeidan (52) Sirius: Rogic (87 straff)

Publik: 16 952

Häcken-Djurgården 1-2

Häcken: Jeremejeff (34, str) Djurgården: E. Banda (49) E. Andersson (63)

Publik: 6 316

Norrköping-Göteborg 0-2

Mål: Thern (40) Yakob (90+4)

Publik: 9 544

Varberg-Hammarby 0-3

Mål: Ludwigson (16, 21) Besara (65)

Publik: 4 320

Sammanfattning

Getingboet i detta års allsvenska topp förstärks, eftersom alla topplagen utom Häcken tog tre poäng. Häcken hade för övrigt antagligen också tagit en trea det om de inte hade spelat mot-just ett (annat) topplag, nämligen Djurgården.

Helsingborgs spelare slapp ha kvartssamtal med sin arga klack eftersom de vann med nöd och näppe, varvid bottenstriden tätnar ännu mer. Tre lag, Sundsvall, Degerfors och Helsingborg ska slåss som gladiatorer om att slippa plats 15 och 16 och få kvala, på plats 14.

För inte lär de väl hinna upp till Värnamo och Varberg, även om det inte skiljer så många poäng. Det är kvalitet som skiljer.

Notera 1:

Inget av de närmaste lagen under de första fem tycks vilja hota dessa om europaplatser och  när de senares fina form någon gång snart försvinner eller mojnar,  är det väl ändå antagligen försent för lag som Elfsborg, Kalmar och Göteborg att äta upp glappet. Elfsborg försvar är därtill för svagt för att lyckas med det och Kalmar och Gbg har för dåliga anfall.

Notera 2:

Apropå Göteborg och "anfall", vad ska de med Marcus Berg till, undrar en som var på Idrottsparken ikväll? Han är väl ändå snart pensionär som fotbollsspelare och han såg också ut att behöva hjälp att röra sig på planen, där han joggade fram och verkade titta på matchen, inte delta i den.

Däremot har Berg, antar jag, bra mycket mer betalt än en pensionär. Göteborgs direktörer måste ha sett honom någon match när han gjorde mål mot Spanien och slantat upp därefter. Det är lite "svinn" över det, som när regeringen tillsätter en gammal kompis som generaldirektör.

Tabell

1.  Djurgården       16 10 3 3  35-11 33

2.  Häcken               15  9 4 2    33-21 31

3. AIK                       16 9 4 3     24-19 31

4. Hammarby        15  9 3 3    30-11  30

5. Malmö               16  9 3 4     22-13  30

6. Kalmar               15  7 3 5     17-12  24

7. Göteborg          15  7 3 5     18-15  24

8. Mjällby              15 6 5 4      16-14  23

9. Sirius                 15 6 3 6       18-23  21

10. Elfsborg          15 5 5 5       26-19  20

11. Norrköping    15 4 4 7      16-19  16

12. Varberg           15 4 3 8      11-25  15

13. Värnamo        15 3 4 8       14-25 13

14. Helsingborg    16 2 4 10    12-23 10

15. Sundsvall        15 3 1 11     15-37 10

16. Degerfors       15  2 2 11     11-31 8

Omgångens bortaklack: 

Denna tycks alltid hålla hus på Idrottsparken, ikväll var det Göteborgs klack. De grillade korv nu också, med sina eldar och skrek av glädje och dansade runt, tog till och med av sina tröjor.

Vad som var så festligt är ett mysterium  men de kanske tittade på en annan match än den jag såg, där GBG vann utan att anfalla mer än c:a en gång på nittio minuter och sedan göra 2-0 när Norrköpingsmatchen slår hål i luften och GBG:s anfallare promenerar in med bollen.

Omgång 14! Stockholmslagen gör 9-0 tillsammans, Malmö är på gång ordentligt och Häcken fortfarande i topp

Norrköping-Malmö 0-2

Platinumcars Arena, Norrköping (gamla Idrottsparken)

Malmö mönstrade tre nyförvärv från start, Alex  Ceesay, Mahamé Siby och Moustafa Zeidan och vilade bland andra Anders Christiansen (kanske till tisdagens cupmatch) och Rakip.

Norrköping startade med Levi, Nyman och Shabani högst upp.

Det var första matchen för östgötalaget utan tränaren Rickard Norling, som i veckan hade fått sparken.

Malmö tog tag i matchen redan från början, mot ett Norrköping med dåligt självförtroende, och redan i tionde minuten tog skåningarna ledningen, efter en misslyckad rensning av IFK. Målskytten hette Moustafa Zeidan, nyförvärvet från Sirius.

I den andra drog Malmö upp tempot ytterligare och i den 57:e minuten kom logiskt det andra målet genom en fin prestation av Isak Kiese Thelin (efter en fin framspelning av Zeidan).

Spelet öppnades upp och chanserna blev fler, Norrköping måste ju försöka, men när de tre tilläggsminuterna var över, hade det känts mer rättvist med 0-3 än 1-2, så mycket bättre och piggare var Malmö den här eftermiddagen.

Malmö med två nya spelare i laget, playmakern och målskytten Zeidan och den vindsnabbe Ceesay, känns plötsligt som  ett helt nytt lag och fotbollssverige är spända på att se vad de kan göra i tisdagens cl-kvalmatch mot litauiska Zalgiris.

Laget hade en ganska snårig resa dit efter att först ha släppt in två bortamål i hemmamatch-en mot Vikingur Reykjavik och returmötet i förra veckan blev också onödigt spännande, då Malmö tappade en 3-1-ledning fram till oavgjort 3-3.

Djurgården-Värnamo 5-0

Tele2 Arena, Johanneshov

Joel Asoro var bänkad i DIF, detsamma för Pierre Bengtsson, Radeetinac och Elias Andersson in istället.

I Värnamo kastades nyförvärven Albin Lohikangas och Adjin Zeljkovic rakt in i startelvan.

Djurgården ångar på och visade den här kyliga julikvällen på Tele 2 Arena att man i alla fall tänker fortsätta att vinna på hemmaplan.

Utan att förta sig krossade man Värnamo, trots att lagkaptenen Magnus Eriksson, som i kvällens match fick göra sina två första mål för säsongen, vid Discovery-intervjun i halvtid tyckte att matchen var semesterbetonad.

Men i den andra halvleken var semestern slut och vid slutsignalen hade DIF gjort tre mål till och Värnamo inga alls.

I rapporteringen i Sveriges radios Radiosporten, tog man innan matchens början, upp bortalagets problem med att spela på konstgräs. Men det är fler än Värnamo som har svårt att vinna mot Djurgården, som, förutom att man i år inte har förlorat en poäng på Tele2 Arena,  nu har fem raka segrar och flyger som på moln mot nästa match, HNK Rijeka, i Europakvalet, på torsdag 21 juli i Kroatien.

Värnamo får koncentrera sig på nedre streckstriden och ska man gå segrande ur den måste man släppa in färre mål än ikväll.

 AIK-Kalmar  1-0

Friends Arena, Solna

Vad som än var viktigt inför den här matchen, överskuggades allt av att John Guidetti äntligen skulle spela sin första match för sitt AIK, och i debutmatch mot Kalmar på Friends, bildade han anfallspar med Nicolas Stefanelli.

Bägge lagen kom från halvknackiga resultat på sistone, AIK hade inte vunnit sedan allsvenskans återstart och Kalmar hade  i de två senaste matcherna två 1-1-matcher på kontot.

Guidetti tycktes dock inte kunna lyfta AIK, liksom hela laget såg han trög ut och Kalmar hade mest boll i första halvleken.

Men i 40:de minuten betalade ändå AIK:s slit på offensiv planhalva av sig, och ett inlägg av den löpvillige Otieno passerade alla spelare tills Mikael Lustig fyllde på bakifrån och dundrade in 1-0.

John Guidetti utgick efter dryga 60 minuters spel.

Det blev inga fler mål, AIK vann men förväntningarna inför lagets möte med Ukrainska Fc Vorskla på torsdag 21 juli i Europa conference league, på Friends Arena, kan ha fått sig en törn efter den här matchen. AIK hade svårt att luckra upp Kalmar och John Guidetti var mestadels osynlig och när han var med i spelet gick det långsamt.

Hammarby-Elfsborg 3-0

Tele2 Arena, Johanneshov

I Hammarby var Astrit Selmani struken ur spelartruppen. ryktas vara på väg till israeliska Hapoel Beer Sheva.  I startelvan fanns Nilsson, Ludwigsson och och Saidi i tremannaanfallet.

I Elfsborg fanns inte Oliver Sandén med i matchtruppen, sägs vara på väg till franska Toulouse. Ej heller Niklas Hult och Sebastian Holmén, två hemvändande nyförvärv, fanns med inför dagens match.

Hammarby hade mycket att leva upp till, hade krossat Göteborg i söndags och går just nu som tåget, lite som Stockholmskollegan DIF.

1-0 kom också redan i den 7:e minuten av nyförvärvet från Degerfors, Saidi, en nick efter ett känsligt slaget inlägg av Besara.

Elfsborg spelade sedan upp sig i den första halvleken, chanser radades upp åt bägge håll.

Men istället för utjämning kom i den 45:e minuten 2-0 till Hammarby, genom Ludwigsson, och det kändes som spiken i kistan.

I den andra halvleken kontrollerade Hammarby matchen men man gav sig inte i målgörandet utan 3-0 dök i 75:e minuten upp på jumbotronen, gjort av samme Ludwigsson.

Sundsvall-Häcken 1-5

NP3 Arena, Sundsvall

Häcken med superhete Jeremejeff på topp tillsammans med Leo Bengtsson mot Sundsvalls något ojämna kvalitet på försvarsarbetet, slutade med 1-0 redan efter 6 minuter, sedan en hörna tagit på Sundsvallsanfallaren Engbloms hand. Straffläggare: Jeremejeff.

Bara fem minuter senare revanscherade sig Enblom och kvitterade, också det på straff, efter en liknande hörnsituation på andra sidan planen.

Men det var inget snack om vem som skulle vinna. I andra blev det öppen gata för Häcken och Jeremejeff och slutresultatet skrevs till slut till 5-1.

Resultatbörs omgång 14

Norrköping-Malmö 0-2 (0-1)

Mål: Moustafa Zeidan (10), Kiese Thelin (57)

Publik: 10 207

Djurgården-Värnamo 5-0 (2-0)

Mål, Djurgården:

Radetinac (15), M. Eriksson (30), Banda (52), M.Eriksson (67), Edvardsen (90 + 1)

Publik: 16 143

AIK-Kalmar 1-0 (1-0)

Mål, AIK:

Lustig (40)

Publik: 24 769

Hammarby-Elfsborg 3-0 (2-0)

Mål, Hammarby:

Saidi (8), Ludwigsson (45), Ludwigsson (74)

Publik: 24 612

Göteborg-Mjällby 1-1 (1-0)

Mål, Göteborg: Jallow (41)  Mjällby: Kricak (73)

Publik: 14 989

Sirius-Degerfors 2-0 (1-0)

Mål, Sirius:

Mathisen (17), Hellborg (87)

Publik: 4 089

Sundsvall-Häcken 1-5 (1-1)

Mål, Sundsvall: Enblom (11, str), Häcken: Jeremejeff (6  str, 63), Hovland (58), Uddenas (80) Olden Larsen (85)

Publik: 3 573

Varberg-Helsingborg 0-0 (0-0)

Publik: 3 386

Sammanfattning

Alla topplagen vann vilket ökade gapet mellan topp fem och en mittensektion med fem lag därunder och allra längst ner är det trögt med både målproduktion och poäng för Sundsvall, Degerfors och gamla storlaget Helsingborg.

Notera 1: Elfsborg, ett målglatt lag, tog i denna omgång inte chansen att haka på topp fem. Men man får en chans att reparera skadan och självförtroendet eftersom man har norska Molde i Europa Conference League, första matchen på torsdag 21 juli klockan 18:00 i Norge.

Notera 2: Häcken och Hammarby slipper, bland lagen i toppstriden, att vila spelare för europaspel.

Tabell

1.  Häcken              14 9 4 1 32-19  31

2. Djurgården      15 9 3 3   33-10  30

3. AIK                     15 8 4 3  21-17  28

4. Hammarby      14  8 3 3  27-11  27

5. Malmö             15  8 3 4  19-12  27

6. Kalmar             14  6 3 5  16-12  21

7. Göteborg        14  6 3 5   16-15 21

8. Sirius                14 6 3 5    17-20 21

9. Elfsborg           14 5 5 4    26-18 20

10. Mjällby          14 5 5 4    14-13 20

11. Norrköping  14 4 4 6    16-17 16

12. Varberg         14 4 3 7    11-22 15

13. Värnamo      14 3 4 7    12-22  13

14. Sundsvall     14 3 1 10  15-36  10

15. Degerfors    14 2 2 10   10-29  8

16. Helsingborg 15 1 4 10  11-23  7

Omgångens bortaklack:

Malmös. Huserade på den stora kortsideläktaren utan tak på Idrottsparken, de var kanske tusen i antal men lät som många fler, tände bengaler så att det blev mysig korvgrillningstämning på Idrottsparken.

När vi sedan mötte dem på parkeringsplatsen såg de ut som vanliga "Svenssons" och satte sig i sina Volvobilar och åkte nöjda ner till Skåne (de kanske var hemma vid midnatt)

Omgång 13! Mjällby förlorar mot Häcken, lika mellan Elfsborg och AIK, Hammarby slår Göteborg

Omgången startade på lördagen, och en trevlig match gick av stapeln i Blekinge då Mjällby tog emot Häcken. Mjällby hade börjat säsongen starkt och låg sex poäng bakom serieledarna Häcken. Man tog sist en fin skalp borta mot AIK och släpper in färre än ett mål per match. Häcken är mer målglada och vill fortsätta ta vinster, i jakten på sitt första SM-guld. Matchen slutade med vinst till Häcken.

På söndagen tog Elfsborg emot AIK. Matchen slutade 2–2 efter att AIK tagit och tappat ledningen två gånger om. Bortalagets andra mål kom till genom en rejäl tabbe av målvakten Rönning. Kvitteringen kom sedan på självmål från AIK.

På måndagen tog Hammarby emot IFK Göteborg inför närmare 29 000 åskådare. Hemmalaget kom från en jobbig derbyförlust mot lokalrivalen Djurgården. Göteborg vann hemma då lagkaptenen Marcus Berg satte två mål. Nu möttes man på konstgräset, och det var Hammarby som avgick med segern efter tre mål mot noll. Besaras mål var kvällens snyggaste, ett långskott otagbart för målvakten Hahn.

Europakollen

Malmö FF – Vikingur Reykjavik 3–2

Retur på Island tisdag 12 juli

Malmö FF – Varbergs BoIS 3–0

Storfavoriten Malmö ställdes mot Varberg. Man hade under veckan slagit Vikingur i Champions League-kvalet med 3–2, något man fick kritik för. Man borde kunnat undvika den lilla nerv som nu finns inför returen.

Man mönstrade ett starkt lag med Veljko Birmancevic och Isaac Thelin på topp, understödda av Jo Inge Berget. Varberg ställde upp med starke Robin Simovic som ensam anfallare.

Matchens första mål förr på sjätte övertidsminuten i första halvlek då Berget satte en straff. Inhopparen Christiansen fyllde på i 64e och Birmancevic satte hemmalagets tredje mål i 87e.

https://twitter.com/dplus_sportSE/status/1545782256710651905

Degerfors IF – IFK Norrköping 1–1

Degerfors letar desperat efter formen efter förlusten mot Göteborg senast. Norrköping likaså, med tre kryss och en förlust på de fyra senaste matcherna inför möter med värmlänningarna.

Hemmalaget ställde upp med Johan Bertilsson, Nikola Djurdjic och Diego Campos på topp. Norrköping med Jonathan Levi, Lucas Lima och Maic Sema i anfallstrion.

Det började bra tidigt för gästerna, då mittbacken Agardius satte ledningsmålet i sjätte minuten. Matchen såg länge ut att gå till Norrköpings favör, men Degerfors lyckades kvittera och rädda en poäng i 94e minuten, genom Salmon.

https://twitter.com/dplus_sportSE/status/1545821580814606336

Mjällby AIF – BK Häcken 1–2

Stabila Mjällby ställdes mot serieledaren Häcken. På topp startade Silas Nwankwo med Noah Persson. I bortalaget startade skytteligaledaren Alexander Jeremejeff.

Hemmalaget tog ledningen genom Gustafson i 40 matchminuten. Bengtsson kvitterade i 50e minuten och Youssef gav Häcken ledningen i 81a. Det räckte också till seger för bortalaget.

https://twitter.com/dplus_sportSE/status/1546141638715744256

IF Elfsborg – AIK 2–2

Ett ojämnt Elfsborg behövde vinna mot AIK för att haka på i toppen. AIK å sin sida vill bryta sin negativa trend och hoppa upp på vinnarspåret igen.

Hemmalaget startade med rutinerade Per Frick i anfallet. I AIK fick Benjamin Kimpioka starta som anfallare, flankerad av Zach Elbouzedi och Nicolas Stefanelli.

AIK förde stundtals spelet på Borås Arena. Man hade också ett ett antal fasta situationer, där man också fick utdelning i 17e minuten genom ett nickmål av Stefanelli. I 25 så fick hemmalaget en kvittering, även den på nick genom Henriksson, efter en hörna.

I den andra fick AIK ett gratismål efter slarv av målvakten Rönning, Kimpioka gjorde målet. I den 71a var Stefanelli sist på bollen och det var kvitterat till Elfsborg. Båda lagen tryckte sedan på för att vinna matchen men det slutade oavgjort.

https://twitter.com/dplus_sportSE/status/1546139950093111297

Kalmar FF – IK Sirius 1–1

Sirius flåsade Kalmar i nacken och hade tre poäng upp till smålänningarna innan matchen. I hemmalaget startade Simon Skrabb, Oliver Berg och Isak Jansson på topp. Uppsalalaget mönstrade Filip Rogic, Christian Kouakou och Edi Sylisufaj i anfallet.

Det började bra för bortalaget som tog ledningen i tolfte minuten genom Larson. Kalmar kvitterade dock i 34e genom islänningen Olafsson. Resultatet stod sig också i andra halvlek, matchen slutade med delad poäng.

https://twitter.com/dplus_sportSE/status/1546167565470384136

Helsingborgs IF – Djurgården 0–2

Helsingborg kom från en moralhöjande match mot Kalmar där man räddade poäng på övertid. Djurgården från en derbyseger och med en uppåtgående form. Hemmalaget startade med Amin Gigovic på mittfältet och Amin Al-Hamawi ensam på topp. I Djurgården fick Victor Edvardsen och Joel Asoro starta i anfallet.

Djurgården tog ledningen i 29e minuten genom Edvardsen, på assist av Banda. Tio minuter senare fick hemmalagets Loeper rött kort. Helsingborg lyckades inte kvittera i andra halvlek, i stället fyllde Djurgården på med ett mål till genom Wikheim.

https://twitter.com/dplus_sportSE/status/1546561854465626112

IFK Värnamo – GIF Sundsvall 1–1

Värnamo på 14 poäng tog emot Sundsvall på 12 poäng. En mycket viktig match för att kunna ta sig ur bottenstriden. Hemmalaget ställde upp med Felix Wennergrund, Marcus Antonsson och brassen Wenderson på topp. Sundsvall startade med Pontus Engblom och Ronaldo Damus i anfallet.

Det tog bara fyra minuter så slog Antonsson till med sitt sjunde mål för säsongen. Wenderson stod för assisten. Det blev också enda målet i första halvlek. Tio minuter in i andra halvlek kvitterade Damus för Sundsvall. Det blev också det sista målet i matchen.

https://twitter.com/dplus_sportSE/status/1546558805676359681

Hammarby – IFK Göteborg 3–0

Hammarby kom från en tung derbyförlust mot Djurgården och utan seger i Allsvenskan på fyra matcher. Göteborg kom från tre raka vinster.

I hemmalaget fick Joel Nilsson, Gustav Ludwigson och Bubacarr Trawally chansen på topp. I Göteborg var det lagkapten Marcus Berg och Gustaf Norlin som fick chansen i anfallet.

Den första halvleken var förhållandevis jämn. Hammarby hade ett antal snabba kontringar och vassast chanser. Göteborg hade en del boll men hade svårt att fått till skarpa målchanser. Hammarby tog ledningen i slutet av halvleken genom ett kanonskott av Besara.

I andra halvlek tog det bara fyra minuter innan Paulsen nickade bollen mot mål, den tog på Ludwigson och i mål. Man utökade sedan till tre mål mot noll när Selmani satte en straff. Det blev också slutresultatet.

https://twitter.com/dplus_sportSE/status/1546565386111520769

Omgång 12

Omgång 12 rullade i gång redan på fredagen då Malmö begav sig ut på säsongens längsta bortaresa. Man åkte till Sundsvall, som spelade hemma förra helgen och blev förnedrade av Djurgården. Där blev det en oväntad hemmaseger, när Sundsvall vann med två mål mot noll.

På söndagen väntade ett hett Stockholmsderby på Tele2 Arena. Djurgården stod som värd när lokalrivalen Hammarby kom på besök. Hemmalaget var stärkta av nyss nämnda bortavinst mot Sundsvall. Djurgårdsvinst blev det med ett mål mot noll, nu har man fyra poäng ned till Hammarby.

På söndag hade vi också en stormatch i västra delen av landet. På Bravida Arena spelade Häcken mot Elfsborg. Matchen slutade oavgjort, målkungen Alexander Jeremejeff gjorde sitt tolfte mål för säsongen.

GIF Sundsvall – Malmö FF 2–1

Botten mot toppen på NP3 Arena. Hemmalaget startade med Pontus Engblom och Ronaldo Damus på topp. I Malmö var Anders Christiansen tillbaka i startelvan efter en skadefrånvaro.

Det tog bara sju minuter så gjorde bortalagets Peña mål, sitt första i Allsvenskan. Men Damus kvitterade bara sju minuter senare. Och i 31a satte Stensson ledningsmålet. Ledningen lyckades man också hålla matchen ut. En riktig dunderskräll, och Sundsvalls blott tredje vinst på hela säsongen.

https://twitter.com/dplus_sportSE/status/1542924228420411392

AIK – Mjällby AIF 0–1

AIK med en storpublik på 21 000 åskådare tog emot Mjällby på hemmaplan. I hemmalaget var Eric Ouma och Sebastian Larsson tillbaka i startelvan efter avstängning. Den från AIK utlånade målvakten Samuel Brolin startade i Mjällby, på topp spelade Mamudo Moro och Silas Nwankwo.

Det var Nwankwo som gjorde första halvleks enda mål i minut 40. I andra halvlek lyckades man också hålla undan och vinna. Ett försvarsstarkt Mjällby tog en fin skalp på bortaplan och visade att man har ett bra lagbygge och är farliga mot topplagen.

https://twitter.com/dplus_sportSE/status/1543228462130921474

Helsingborgs IF – Kalmar FF 1–1

Helsingborg kom från en förlust mot rivalen Malmö, men där man krigade på bra. Kalmar har tre vinster och ett kryss på fyra senaste och har hakat på i toppen

I hemmalaget startade lillebror Ervin Gigovic i Armins frånvaro. Även Wilhelm Loeper fick göra sin första start sedan han kom tillbaka från skadefrånvaro. I Kalmar startade en nordisk mix på topp, finländaren Simon Skrabb, Isak Jansson och norske Oliver Berg.

Det var Kalmar som tog ledningen, på hörna genom Sätra som nickade in den. Helsingborg kämpade på men Kalmar var bra defensivt, inte många farliga lägen skapades. Först nära minut 90 fick Helsingborg en straff, som van den Hurk satte säkert. Det räddade också en poäng åt Helsingborg.

https://twitter.com/dplus_sportSE/status/1543265566470856704

Varbergs BoIS – IFK Värnamo 3–0

Två lag som ligger strax ovanför bottenskiktet. Värnamo nykomling som ändå lyckats ta poäng i sex av elva matcher. Varberg ett etablerat lag men med liknande budget som motståndaren.

I hemmalaget fick Robin Simovic starta med holländaren Des Kunst på topp. Målfarlige Marcus Antonsson startade ensam på topp i Värnamos lag.

I 27e minuten fick 19-årige talangen Alfonsi göra sitt första mål för säsongen, och andra totalt i karriären. Det blev också resultatet efter en halvlek. I andra fyllde Simovic på i 53e och brassen Junior satte Varbergs tredje mål i 86e. En klar vinst för hemmalaget.

https://twitter.com/dplus_sportSE/status/1543607157530263555

Djurgården – Hammarby 1–0

Sommarderby på Tele2 Arena, rivalerna Hammarby ligger på samma poäng men hemmalaget Djurgården har bättre målskillnad. Vinst kan betyda delad serieledning, båda mycket hungriga på att hänga på i toppstriden.

I hemmalaget fick Joel Asoro och Haris Radetinac starta på flankerna om Victor Edvardsen. Hammarby lät talangen Dennis Collander starta med Bubacarr Trawally och Gustav Ludwigson.

Första halvlek var välspelad från båda lagen, Hammarby satsade på stort bollinnehav och spelade ofta upp bollen via kortpassningar, från målvakten. Djurgården fick några kontringslägen. Det hettade till mer i slutet då båda lagen skapade ett par chanser. Djurgårdens Asoro och Hien fick var sitt läge, men inget gick i mål. Båda Hammarbys mittbackar, Kurtulus och Sandberg, blev varnade.

Den andra halvleken fortsatte i samma stil, men övertag i bollinnehavet för Hammarby. Det var inhopparen Wikheim som spräckte målnollan, på en kontring. Hammarby flyttade upp spelet, Djurgården fick kontringslägen. På övertid hade både Selmani och Paulsen nickar i ribban. Men hemmalaget höll ut och vann derbyt.

https://twitter.com/dplus_sportSE/status/1543603122647482371

IFK Norrköping – IK Sirius 0–1

Ett Norrköping med högre ambitioner än en tiondeplats tog emot Sirius, som låg en poäng bakom. I hemmalaget startade åter igen Jonathan Levi, Totte Nyman och Eman Markovic i anfallet. I Sirius fick Edi Sylisufaj, Christian Kouakou och Patrik Karlsson Lagemyr chansen på topp.

I andra halvlek kom japanen Sugita in för Sirius. I 57e minuten gjorde han mål, och det blev också segermålet för Uppsalalaget.

https://twitter.com/dplus_sportSE/status/1543637853644677120

BK Häcken – IF Elfsborg 1–1

Djurgården hade tagit över serieledningen från Häcken inför matchen. Den kunde man ta tillbaka vid vinst eller kryss. Samtidigt som Elfsborg inte vill bli avhakade från toppen. I hemmalaget fick målkungen Alexander Jeremejeff starta med Oscar Uddenäs och Leo Bengtsson på topp. I Elfsborg startade Rasmus Alm, Per Frick och Jacob Ondrejka.

Häcken tryckte på bra i omgångar i första halvlek och hade flera fina chanser. Men Elfsborg gjorde första målet genom mittfältaren Olsson. Häcken fortsatte dock i samma stil och Jeremejeff höll sig framme och kvitterade.

I den andra halvleken satsade båda lagen på att ta samtliga tre poäng. Det saknades inte chanser heller, och matchen gick till sju minuters övertid. Men, resultatet stod sig. Häcken åter igen serieledare, en poäng före Djurgården.

https://twitter.com/dplus_sportSE/status/1543628417962319872

BK Häcken – IF Elfsborg 1–1

Djurgården hade tagit över serieledningen från Häcken inför matchen. Den kunde man ta tillbaka vid vinst eller kryss. Samtidigt som Elfsborg inte vill bli avhakade från toppen. I hemmalaget fick målkungen Alexander Jeremejeff starta med Oscar Uddenäs och Leo Bengtsson på topp. I Elfsborg startade Rasmus Alm, Per Frick och Jacob Ondrejka.

Häcken tryckte på bra i omgångar i första halvlek och hade flera fina chanser. Men Elfsborg gjorde första målet genom mittfältaren Olsson. Häcken fortsatte dock i samma stil och Jeremejeff höll sig framme och kvitterade.

I den andra halvleken satsade båda lagen på att ta samtliga tre poäng. Det saknades inte chanser heller, och matchen gick till sju minuters övertid. Men, resultatet stod sig. Häcken åter igen serieledare, en poäng före Djurgården.

https://twitter.com/dplus_sportSE/status/1543628417962319872

IFK Göteborg – Degerfors IF 2–0

Degerfors reste till Göteborg stärkta av att ha tagit poäng mot AIK i senaste omgången. Hemmalaget kom från en bortaseger mot Sirius. I Göteborg startade Gustaf Norlin, Kevin Yakob och lagkaptenen Marcus Berg på topp. I bortalaget startade Nikola Djurdjic, Abdelrahman Saidi och Diego Campos på topp.

Den första halvleken började efter ett ösregn. Göteborg förde matchen mer och hade en hel del halvchanser. Degerfors stack upp då och då. Men i 38e och 41a minuten gjorde Marcus Berg två mål. I andra försökte Degerfors komma till lägen men Göteborg hade ganska bra koll på spelet. Det blev ingen reducering, hemmalaget tog alla tre poäng.

https://twitter.com/dplus_sportSE/status/1544014179266355200

Omgång 11

Hammarby – BK Häcken 2–2

Hammarby ställde upp med Davor Blazevic i målet och nyförvärvet Bubacarr Trawally på topp med unge Dennis Collander och rutinerade Gustav Ludwigson. I Häcken startade Alexander Jeremejeff, skytteligaledaren, på topp.

Den första halvleken slutade mållös, i den heta sommareftermiddagen på Tele2 Arena. I den andra gjorde bortalaget två snabba mål, först genom Jeremejeff i 58e och sedan Rygaard i 61a. Hammarby skulle dock komma tillbaka, Trawalley satte reduceringen i 82a. I 88e kunde publikfavoriten Björn Paulsen kvittera för hemmalaget.

https://twitter.com/dplus_sportSE/status/1541072260227907585

Degerfors IF – AIK 1–1

Toppen mot botten på Stora Valla. I hemmalaget fick Abdelrahman Saidi, Nikola Djurdjic och Diego Campos starta på topp. I AIK var Eric Otieno och Sebastian Larsson avstängda. Yasin Ayari och Axel Björnström fick därför chansen i deras ställe. På topp startade Jordan Larsson och Benjamin Kimpioka.

Hemmalaget började bra, men AIK tog över mer och mer. I den femtonde minuten gjorde Djurdjic ledningsmålet för Degerfors, efter en fin kontring. AIK hade mer bollinnehav men hemmalaget stack upp flera gånger med farliga kontringar. AIK supertalang Abdirahman hade flera fina aktioner och i slutet av andra halvlek dribblade han förbi tre motståndarspelare och sköt bollen hårt i nättaket. Ställningen var 1–1 inför halvtidsvilan.

Degerfors tryckte på i andra halvleken och hade flera lägen att ta ledningen. Djurdjic hade ett fint skott som målvakten Nordfeldt räddade. I slutminuterna tryckte AIK på men det var Degerfors som fick sista chansen, ett friläge där Nordfeldt räddade en poäng åt AIK.

https://twitter.com/dplus_sportSE/status/1541055541748842498

Mjällby AIF – IFK Norrköping 1–1

Hemmastarka Mjällby tog emot Norrköping på Strandvallens gräs. En poäng skiljde lagen i tabellen inför matchen. I hemmalaget startade Mamudo Moro på topp med Silas Kwankwo. I bortalaget fick den sammansvetsade trion Totte Nyman, Jonathan Levi och Eman Markovic starta på topp.

Den första halvleken slutade mållöst. I den andra tog bortalaget ledningen genom Eid i minut 67. Hemmalaget kvitterade i minut 78 genom Nwankwo, på assist från inhopparen Wiedesheim-Paul. Oavgjort blev också slutresultatet.

https://twitter.com/dplus_sportSE/status/1541068692720599047

GIF Sundsvall – Djurgården 2–5

Ett till möte där toppen ställdes mot botten. I Sundsvall saknades både Linus Hallenius och Pontus Engblom, på topp fick Ronaldo Damus och Erik Andersson starta. I Djurgården startade Victor Edvardsen centralt, flankerad av Haris Radetinac och Joel Asoro.

Det började bra för Sundsvall, i femte minuten kunde Damus sätta ledningsmålet. Men resten av halvleken präglades av Djurgården. Ekdal kvitterade i minut 14, Asoro satte ledningsmålet i minut 19. Radetinac lurade halva Sundsvall och sköt in lagets tredje mål. Och Edvardsen satte bortalagets fjärde mål på kontring. 1–4 i paus således.

I andra halvlek gick tempot ned något. Det fanns en del lägen åt båda håll, men Banda utökade bortalagets ledning i minut 75. Engblom fick hoppa in och göra ett tröstmål i 87e.

https://twitter.com/dplus_sportSE/status/1541108525220364289

Malmö FF – Helsingborgs IF 2–1

Det smäller direkt efter uppehållet när Helsingborg gästar ärkerivalen Malmö. Det är två lag som vill uppåt i tabellen, men för Helsingborg är det av andra skäl än Malmö, då man ligger sist i tabellen. I hemmalaget fick Isac Kiese Thelin starta på topp, med rutinerade Ola Toivonen bakom sig. I bortalaget var det som vanligt Anthony van der Hurk som fick starta centralt i anfallet, med Taha Ali och Dennis Olsson på kanterna.

Malmö försökte föra spelet i första halvlek, samtidigt som Helsingborg stack upp på kontringar. Flera gånger hade hemmaförsvaret problem med Helsingborgs tekniska yttrar. Det var dock Malmö som tog ledningen, på hörna i minut 24 nickade Thelin in ledningsmålet. Men, Helsingborg kvitterade i 37e efter en dålig passning. Dennis Olsson snappade upp bollen i ett bra läge och den styrdes in via försvararen Moisander. Lika i halvtid således.

I andra tog Malmö över spelet mer, Helsingborg lyckades inte skapa några skarpa lägen. Trots det såg det ut att gå mot oavgjort. Men inhopparen Sejdiu fick ett läge nästan omgående, och satte den i mål, på övertid. Malmö firade vilt och Helsingborg skapade aldrig något bra läge att kvittera.

https://twitter.com/dplus_sportSE/status/1541498088044564481

Kalmar FF – IFK Värnamo 1–0

Smålandsderby i sommarvärmen på Guldfågeln Arena. Kalmar ligger på sjätte plats bara två poäng bakom guldfavoriten Malmö. Värnamo på tolfte plats, med ambition att klara sig kvar i serien. I hemmalaget fick supertalangen Noah Shamoun starta på topp. I Värnamo startade målfarlige Marcus Antonsson centralt i anfallet.

Kalmar tog ledningen redan i femte minuten genom Sätra som nickade in bollen. Assist av Gustafsson. Målet stod sig också matchen ut, och Kalmar kan nu titulera sig bäst i Småland.

https://twitter.com/dplus_sportSE/status/1541468249220587521

IF Elfsborg – Varbergs BoIS 4–1

Elfsborg med ambition på topplaceringar låg åtta inför mötet mot Varberg på Borås arena. Rutinerade Per Frick startade på topp. I Varberg fick reslige Robin Simovic starta med Alexander Johansson i anfallet.

Simovic var säker från straffpunkten och gav bortalaget ledningen i 32a minuten. Men Elfsborg kvitterade på övertid och lyckades jämna ut ställningen precis innan halvtidsvilan, målskytt Bernhardsson.

I andra halvlek dröjde det till minut 77 då Olsson satte ledningsmålet för Elfsborg. Alm och Larsson fyllde på med två mål till, en säker seger för Boråslaget.

https://twitter.com/dplus_sportSE/status/1541496616309383172

IK Sirius – IFK Göteborg 1–2

Två lag på samma poäng möttes i Uppsala. Båda lagen har högra ambitioner än att ligga runt tionde plats. I hemmalaget fick David Mitov Nilsson starta i målet och Edi Sylisufaj och Christian Kouakou på topp. I Göteborg saknades Marcus Berg på grund av skada, mittfältarna Kevin Yakob och Gustaf Norlin fick starta i anfallet.

Det var en tidigare blåvit spelare som gjorde matchens enda mål, Kouakou i 37e. Men Göteborg kvitterade innan halvtid, när Norlin satte dit den, på assist av Jallow. I andra halvlek gjorde Yakob Göteborgs andra mål, vilket också blev matchvinnande.

https://twitter.com/dplus_sportSE/status/1541487005309231104

Omgång 10

IFK Göteborg – GIF Sundsvall 2–0

Efter en poäng på de fem senaste matcherna var Göteborg piskat att vinna. Sundsvall med tre poäng i senaste matchen och bara fem poäng upp till hemmalaget hade också mycket att spela för. I hemmalaget fick vi se lagkapten Marcus Berg starta med talangen Oscar Vilhelmsson i anfallet. Kevin Yakob fick chansen igen på yttermittfältet. Poängkungen i Sundsvall, Saku Ylätupa med fyra mål, startade på topp med Ronaldo Damus och Erik Andersson.

Den första halvleken slutade mållöst, med stor dominans av Göteborg som pressade på. Sundsvall stack upp ett par gånger men fick mestadels koncentrera sig på försvarsspel. Den andra halvleken liknade den första och Göteborg hade ett etablerat tryck under långa perioder men utan utdelning. De dröjde till den 87:e minuten då lagkapten Berg kunde föra 1–0, han utökade sedan ledningen tre minuter senare. Det blev också slutresultatet, Göteborg går på sommaruppehåll med tre färska poäng.

https://twitter.com/dplus_sportSE/status/1530561342230278145

Mjällby AIF – Kalmar FF 1–1

Utropstecknet Mjällby låg inför matchen på fjärde plats i tabellen. Visserligen med en poäng på de tre senaste matcherna, men ändå med en stark säsongsinledning i ryggen. Kalmar har också inlett starkt men har ett bättre facit de senaste matcherna med tre vinster och ett kryss. I hemmalaget spelade Silas Nwankwo och Herman Johansson på topp. I Kalmar fick Isak Jansson, Nahom Girmai och Noah Shamoun chansen på topp.

I matchminut 26 tog hemmalaget ledningen genom ett självmål av Kalmars back Rasmus Sjöstedt. Snöplig nog utjämnade självmål i den andra halvleken genom Adam Ståhl, resultatet blev delad poäng således.

https://twitter.com/dplus_sportSE/status/1530557443046096898

BK Häcken – IK Sirius 4–3

Sirius som tog poäng borta mot AIK senast reste till Hisingen och Bravida Arena. Hemmalaget Häcken hade chans att gå upp i serieledning om man tog poäng. I hemmalagets startelva återfanns Alexander Jeremejeff, skytteligaledaren, flankerad av Leo Bengtsson och talangen Oscar Uddenäs. I bortalaget fick Christian Kouakou chansens centralt i anfallet.

Den första halvleken började riktigt bra för Häcken, med mål av Jeremejeff i minut 13 och av Uddenäs i minut 18. Bjarnason reducerade till 2–1 i 28, vilket också blev första halvleks slutresultat.

Den andra halvleken blev väldigt händelserik på slutet. Häckens målvakt Peter Abrahamsson blev utvisad i 55:e minuten. Sirius kvitterade genom ett självmål i 77:e minuten. Rygaard återgav Häcken ledningen i 86:e. På den femte övertidsminuten kvitterade Kouakou till 3–3. Men, en minut senare gjorde Hovland 4–3 och Häcken lyckades gå segrande ur målfesten.

https://twitter.com/dplus_sportSE/status/1530593601000030208

Djurgården – Varbergs BoIS 4-0

Varberg reste till Stockholm med en vinst mot Degerfors i bagaget från senaste omgången. Djurgården ville revanschera sig från förlusten mot Kalmar senast. Man ställde upp med Haris Radetinac, Victor Edvardsen och Sead Haksabanovic på topp. Varberg mönstrade Alexander Johansson och Victor Karlsson på topp.

Den första halvleken var Djurgårdens och Finndell gjorde både ett och två noll. I den andra fyllde Schüller på målskörden i minut 67. Asoro byttes in och gjorde Djurgårdens fjärde mål strax därpå. Detta blev också slutresultatet, en klar seger för Djurgården.

https://twitter.com/dplus_sportSE/status/1530921462118359041

Degerfors IF – Malmö FF 0–2

Släkten är värst heter det. Ola Toivonen startade i Malmö när man spelade borta mot Degerfors på Stora Valla. Toivonen är fostrad i klubben som han spelade i senast 2005 i Superettan.

Det var också Toivonen som gav Malmö ledningen tidigt i första halvlek, och satte även ett andra mål strax innan halvtid. Sedan blev han utbytt. Degerfors lyckades inte komma igen i andra halvlek och Toivonens två mål blev matchens enda.

https://twitter.com/dplus_sportSE/status/1530909327829106689

IFK Norrköping – IF Elfsborg 2–2

En på förhand oviss match mellan två lag med bara en poäng mellan sig i tabellen. Norrköping ställde upp med Totte Nyman centralt i anfallet med Jonathan Levi och Eman Markovic på flankerna. Elfsborg hade som vanligt en anfallstrio, för dagen med Rasmus Alm, Per Frick och Jacob Ondrejka.

Elfsborg tog ledningen med två mål i första halvlek, genom Zanden och Alm. Norrköping reducerade dock genom Nyman, några minuter innan pausvilan. I andra halvlek gjorde Nyman sitt andra mål, efter fint inlägg från Ishaq. Det fastställde också slutresultatet.

https://twitter.com/dplus_sportSE/status/1530921739886133249

Helsingborgs IF – AIK 1–2

Ett pressat Helsingborg kom från en förlust mot bottenkonkurrenten Värnamo. AIK kom från två raka kryss. Hemmalaget ställde upp med lagkapten Anthony van der Hurk på topp, i AIK fick Benjamin Mbunga-Kimpioka spela från start bredvid Jordan Larsson.

I slutet av den första halvleken fick Helsingborg en straff. Van der Hurk var säker och ledningen ett faktum. I andra halvlek pressade AIK på och fick en straff i minut 51, Sebastian Larsson satte den säkert. Tio minuter senare kontrade AIK och Jordan Larsson satte ledningsmålet, mot sin gamla hemklubb. Släkten är värst. Taha Ali hade ett kanonläge på slutet att kvittera, men det räckte inte. AIK avgick med segern.

https://twitter.com/dplus_sportSE/status/1530955551777103874

IFK Värnamo – Hammarby 1–0

Värnamo besegrade Helsingborg i senaste omgången och kom taggade inför hemmamatchen mot topplaget Hammarby. Hammarby hade en tung förlust i cupfinalen i bagaget. I hemmalaget spelade Marcus Antonsson centralt med Wenderson och Oscar Johansson på kanterna. I Hammarby var det Gustav Ludwigson, Williot Swedberg och Mayckel Lahdo i anfallstrion.

I början av andra halvlek satte Antonsson ledningsmålet för Värnamo, efter en fin passning och djupledslöpning. Hammarby lyckades inte komma igen utan Värnamo vann. Dessutom med publikrekord på Finnvedsvallen, 5 000 åskådare.

https://twitter.com/dplus_sportSE/status/1530951841529356288

Omgång 9

AIK - IK Sirius 2–2

I AIK var Kristoffer Nordfeldt tillbaka på målvaktspositionen och Axel Björnström tog plats till höger på mittfältet. Mikael Lustig var också tillbaka, som mittback bredvid Alexander Milosevic. I bortalaget fick AIK-fostrade Christian Kouakou starta på topp med Laorent Shabani. Tidigare AIK-spelaren Filip Rogic var inte med i truppen.

Halvleken började med ett starkt AIK-tryck i ungefär femton minuter. Sirius kom mer i matchen sedan och på första målchansen gjorde man mål, genom Kouakou. En kvart senare fick man sin andra målchans och Karlsson Lagemyr ökade ledningen. AIK ökade trycket igen och fick snart utdelning när Jordan Larsson nickade in Björnströms inlägg. Man hann också göra 2–2 innan pausvilan genom Otieno. Fyra mål i första halvlek således.

Den andra halvleken saknade inte chanser, åt båda hållen. AIK pressade på och hade skott i stolpen. Två misstänkta straffsituationer och ett par heta lägen på slutet. Men matchen slutade oavgjort, AIK:s första poängförlust på hemmaplan denna säsong.

https://twitter.com/dplus_sportSE/status/1528010030280327170

Helsingborgs IF – IFK Värnamo 1–4

Bottenmöte på Olympia i Helsingborg. I hemmalaget startade veteranen Anders Lindegaard i mål. Topptrion bestod av Denis Olsson, Anthony van der Hurk och Taha Abdi Ali. I bortalaget startade klubbikonen Freddy Winsth på högerbacken. Marcus Antonsson fick förtroendet centralt i anfallet.

Den första halvleken böljade stundtals fram och tillbaka. Ett antal hyfsade lägen uppstod men skärpan saknades. Helsingborg tog ledningen genom lagkaptenen van der Hurk. Han sköt från snäv vinkel, första målet för säsongen för hans del. Det blev också slutresultatet i första halvlek.

Den andra halvleken började helt okej för Helsingborg men i 67:e gjorde Antonsson kvitteringsmålet. Och sedan rann det i väg till 1–4, Vindehall satte gästernas fjärde mål på övertid. Värnamo tog med det ett kliv upp på säker mark i tabellen.

https://twitter.com/dplus_sportSE/status/1528063581979348992

IF Elfsborg – IFK Göteborg 3–1

Västkustderby i Borås. Hemmalaget har varit ojämna under säsongen och halkat efter topplagen. Pålitlige målskytten Per Frick var tillbaka i startelvan, med Jacob Ondrejka och Rasmus Alm på var sin sida i anfallet. I Göteborg fick talangen Johan Bangsbo chansen igen med Carl Johansson i mittlåset.

Redan i den nionde minuten kunde Frick göra mål för Elfsborg. Göteborg kom dock tillbaka genom Berg i 35:e. Men Johan Larsson satte hemmalagets andra mål strax innan halvtidsvilan, surt för Göteborg.

Tio minuter in i andra halvlek gjorde Zanden det tredje målet för hemmalaget. Det blev också slutresultatet, då Göteborg aldrig lyckades komma igen.

https://twitter.com/dplus_sportSE/status/1528379254907580417

Varbergs BoIS – Degerfors IF 2–1

Bottenmöte i Varberg, men Degerfors har vind i seglen efter två raka segrar. Varberg hade bara tagit två poäng på de fem senaste matcherna. Hemmalaget ställde upp med Tashreeq Matthews och Alexander Johansson på topp. I bortalaget fick hete Abelrahman Saidi starta på topp med Adhavan Rajamojan.

Den första halvleken slutade med seger för hemmalaget. Ghananen Gideon Mensah satte ledningsmålet i 33:e matchminuten. Degerfors kvitterade i andra halvlek genom Campos, men i den tredje övertidsminuten gjorde Winbo 2–1 till Varberg, som vann matchen.

https://twitter.com/dplus_sportSE/status/1528388190738042884

Hammarby – IFK Norrköping 3–0

Toppmöte inför storpublik på Tele2 Arena i Stockholm. Hemmalaget var rejält sugna på att vinna igen. Norrköping var superheta med fyra raka vinster och siktet inställt på toppen av serien. I hemmalaget var Astrit Selmani tillbaka från start i anfallet, med talangerna Mayckel Lahdo och Williot Swedberg. Gustav Ludwidson saknades i truppen. I Norrköping startade den målfarliga trion Jonathan Levi, Totte Nyman och Eman Markovic.

Den första halvleken hade bitvis ett böljande spel, men hemmalaget skapade farligast målchanser. I 32:a minuten slog Jehaze ett inlägg snett bakåt i straffområdet som Bojanic snyggt sköt i mål.

En kvart in i andra halvlek satte Bojanic sitt andra mål för matchen, ett stenhårt skott. Tio minuter senare ryckte sig Selmani loss på kanten och sköt bollen i mål ur snäv vinkel. Hans första mål för säsongen, som fastställde slutresultatet.

https://twitter.com/dplus_sportSE/status/1528383553565761536

Malmö FF – BK Häcken 1–2

Hemmalaget fick inför matchen tillbaka en handfull spelare från skadelistan. Startelvan var därför betydlig starkare än på länge. Båda mittbackarna Lasse Nielsen och Denis Hadzikadunic var tillbaka i mittlåset. Sören Rieks, Jo Inge Berget och Isaac Thelin startade på topp med Ola Toivonen. Häcken ställde upp med målkungen Alexander Jeremejeff centralt i anfallet, med Leo Bengtsson och Oscar Uddenäs på flankerna.

Den första halvleken präglades av att båda lagen låg rätt i positioner och hade ett bra försvarsspel. Häcken försökte flera gånger tråckla sig igenom och kontra. Det fanns inga jätteheta lägen, men över lag hög kvalitet på spelet.

Sju minuter in i den andra halvleken fick Häcken ett kontringsläge där Uddenäs frispelade Jeremejeff som säkert satte bollen i mål. Bara tio minuter senare fick Berggren ett läge där han lurade Nielsen och gjorde bortalagets andra mål. Malmö tryckte på och bytte in Sejdiu och Abubakari för att få mer offensiv kraft. Det lönade sig då Abubakari också gjorde reduceringsmålet. Men man orkade aldrig riktigt hela vägen och Häcken avgick med vinsten.

https://twitter.com/dplus_sportSE/status/1528416481465323521

Kalmar FF – Djurgården 1–0

Djurgården åkte ner till Kalmar med en färsk storvinst mot Malmö i bagaget. Kalmar kom från förlust mot Häcken. I hemmalaget fick Oliver Berg chansen centralt i anfallet. Djurgården gav Joel Asoro chansen, med Victor Edvardsen och Sead Haksabanovic på var sin sida i anfallet.

Matchen såg ut att gå mot oavgjort men på övertid i andra halvlek nickade mittbacken Lars Saetra in vinstmålet för Kalmar, som därmed gick upp på samma poäng som Djurgården i tabellen.

https://twitter.com/dplus_sportSE/status/1528426709464371200

GIF Sundsvall – Mjällby AIF 2–0

Ett hårt pressat Sundsvall, tabelljumbon, tog emot Mjällby hemma på NP3 Arena. Saku Ylätupa är poängbäst i Sundsvall och startade med haitiern Ronaldo Damus och Erik Andersson i anfallet. I Mjällby startade Mamadu Moro och David Lövquist på topp.

Den första halvleken slutade mållöst, med fyra utdelade gula kort. I den andra halvleken lossnade det för hemmalaget i 69:e minuten när Stensson gjorde 1–0. Andersson ökade på ledningen sex minuter innan full tid och Sundsvall tog säsongen andra seger. Ny tabelljumbo är Helsingborg.

Omgång 8

Mjällby AIF – IFK Värnamo 1–1

Det oväntade topplaget Mjällby mot bottenlaget Värnamo. Mamadu Moro på bänken i hemmalaget, Albin Mörfelt och Rasmus Wiedesheim-Paul fick förtroendet på topp. I bortalaget startade Marcus Antonsson centralt i anfallet flankerad av Oscar Johansson och Wenderson.

Matchen började strålande för bortalaget då man tog ledningen genom Johansson redan i matchminut sex. Och man trodde sig nog ha segern i hamn, men på sex minuters övertid i andra halvlek kvitterade hemmalaget genom en dundertabbe av Värnamos försvar, och räddade en poäng. Surt för Värnamo som missade chansen att ta säsongens andra seger.

https://twitter.com/dplus_sportSE/status/1525489814971236352

Hammarby – AIK 3–3

Toppderby mot två aspiranter på SM-guldet. AIK slog i veckomatchen från omgång 17 Malmö med två noll. Hammarby hade således fått lite längre vila. I bortalaget saknades förstemålvakten Kristoffer Nordfeldt på grund av skada. Budmir Janosevic fick starta mellan stolparna, på bänken satt målvaktstränaren Kenny Stamatopoulos. Annars såg laget ut som föregående match, Mikael Lustig tillbaka från skada fick börja på bänken till förmån för Josafat Mendes, som har ett förflutet i Hammarby.

I hemmalaget fick talangen Mayckel Lahdo chansen i anfallstrion, centralt startade Gustav Ludwigson och kompletterades av Williot Swedberg. Fjolårtets lagkapten Jeppe Andersen inledde på bänken, så även anfallaren Astrit Selmani.

Den första halvleken präglades av ett enormt bollinnehav för Hammarby. Man matade på med en tre, fyra hörnor första tio minuterna. Men AIK tog oväntat ledningen efter ha erövrat boll och kontrat, Stefanelli frispelade Baoui. Hammarby kom dock tillbaka, på frispar slog Besara en boll perfekt på Ludwigson som nickade in kvitteringen. En stund senare fick Hammarby frispark snett utanför straffområdet och Jeahze slog den stenhårt i krysset från snäv vinkel. Hammarbyledning efter första halvlek.

Den andra halvleken blev lika händelserik som den första. Hammarby fick straff, som Janosevic räddade. Strax därefter fick AIK straff, som Sebastian Larsson satte. Kvitteringen var ett faktum. I minut 72 får Hammarby frispark strax utanför straffområdet och Besara sätter dit den snyggt, ledning för hemmalaget igen. Men AIK fick ett läge och tog det, när Bahoui precis kunde skarva ett inlägg som ställde Dovin, matchens sjätte mål och likaläge igen. Detta blev också slutresultatet. AIK:s vinstsvit bröts och Hammarbys vinstfria svit förlängdes.

https://twitter.com/dplus_sportSE/status/1525846596138696706

https://twitter.com/dplus_sportSE/status/1525849524736073729

BK Häcken – Kalmar FF 3–1

Två lag som siktar uppåt, det enda mer väntat topplag än det andra. Kalmar har överraskat och spelat en fin fotboll. Häcken är nu med i toppen men har haft svackor.

I hemmalaget fick Leo Bengtsson och Oscar Uddenäs flankera centrala anfallaren Alexander Jeremejeff. Nyförvärvet från Östersund, Blair Turgott, fanns med på bänken. I Kalmar fick Isak Jansson chansen centralt i anfallet, med Victor Backman och talangen Noah Shamoun på var sin sida. Veteranen Romário startade på mittfältet.

Matchen hade knappt hunnit starta förrän Allsvenskans genom tiderna bästa målskytt slog till, Självmål. Det dröjde till matchminut 38 innan kvitteringen kom genom dansken Rygaard.

I andra halvlek visade Häcken vilka som hade hemmaplan. Jeremejeff gjorde ledningsmålet i 59e minuten och i 83e gjorde han sitt andra mål för matchen, på straff. Häcken hakar på i toppstriden.

https://twitter.com/dplus_sportSE/status/1525849397229142016

IK Sirius – Elfsborg 2–0

Hemmalaget tog emot Elfsborg på Studenternas i Uppsala. Man var taggade efter segern mot Varberg senast. Elfsborg ville hitta tillbaka till vinnarspåret efter krysset mot Djurgården senast.

Sirius ställde upp med Kouakou och Patrik Karlsson Lagemyr på topp. Elfsborg gav Sveinn Aron Gudjohnsen chansen i anfallet då Patrik Frick inte var med i truppen.

Det tog tio minuter in i andra halvlek innan det första målet kom. Måltjuven Kouakou slog till och gav hemmalaget ledningen. Bara åtta minuter senare ökade man ledningen genom mittfältaren Bjarnason. Elfsborgs försök att komma igen gick inte denna gång och man fick se sig besegrade.

https://twitter.com/dplus_sportSE/status/1525519489005146112

Degerfors IF – Helsingborgs IF 2–1

Två bottenlag som kämpar för att ta sig uppåt, mot säker mark. I hemmalaget fick både Nikola Djurdjic och Dijan Vukojevic börja på bänken. Tremålsskytten från förra matchen Abdelrahman Saidi fick väntat nytt förtroende centralt i anfallet. I bortalaget fick tekniske Taha Abdi Ali starta med Anthony vand der Hurk och Assad Al Hamlawi i anfallet.

Den första halvleken präglades av att Helsingborg försökte etablera ett bollinnehav och Degerfors stack upp på kontringar. Turligt fick man med sig ett ledningsmål när Davidson nickade bollen i eget mål i tionde matchminuten. Helsingborg hade ett par lägen men inget som var riktigt vasst.

I den andra påminde matchbilden mycket om den första. Degerfors blev mer bollförande och man fick utdelning när Saidi utökade ledningen för hemmalaget. Helsingborg spelade mer desperat och fick utdelning i 89e när Denis Olsson gjorde karriärens första allsvenska mål. Helsingborg satsade allt för att få in en kvittering men det räckte inte. Degerfors vann sin andra raka match.

https://twitter.com/dplus_sportSE/status/1525886028468436992

IFK Norrköping – GIF Sundsvall 5–1

Norrköping började säsongen uselt men har nu ätit sig uppåt i tabellen och börjat vinna matcher. För Sundsvall är läget prekärt och varje poäng man kan kriga sig till är dyrbar. I hemmalaget startade Jonathan Levi, Christoffer Nyman och Eman Markovic på topp. I Sundsvall fick Ronaldo Damus, Joe Corona och Saku Ylätupa förtroendet i anfallstrion.

Norrköping hade lekstuga i första halvlek och vann den enkelt med fyra mål mot noll. Levi satte två mål, Totte Nyman ett och mittfältaren Ortmark ett.

I andra halvlek gjorde Ortmark sitt andra mål för matchen. Saku Ylätupa gjorde ett tröstmål för Sundsvall, som nu har släppt in 22 mål.

https://twitter.com/dplus_sportSE/status/1525883814584664064

IFK Göteborg – Varbergs BoIS 1–1

En stökig tid för Göteborg med Tobias Sana avstängd efter bråk med tränaren Mikael Stahre. I hemmalaget fick Emil Salomonsson chansen från start och 19-åringen Johan Gångsbo göra debut i backlinjen. Amir Al Ammari och Gustaf Norlin fick starta på mittfältet. I Varberg var reslige Robin Simovic tillbaka i anfallet.

Hemmalaget tog ledningen i 31a minuten, Berg slog ett fint pass till Aiesh som satte bollen fint i mål. I andra kvitterade Varberg i minut 70 genom Johansson. Matchen slutar oavgjort.

https://twitter.com/dplus_sportSE/status/1525883919664545792

Djurgården – Malmö FF 4–0

Den sista matchen i omgången gick av stapeln på måndagskvällen. Ett välfyllt Tele2 Arena i en mycket viktig match för två guldaspiranter.

I hemmalaget fick Isak Hien starta med Hjalmar Ekdal i försvaret. Rasmus Schüller startade centralt på mittfältet med Magnus Eriksson och Hampus Finndell. I bortalaget startade Felix Beijmo, med ett förflutet i Djurgården, i backlinjen. Romain Gall, Patriot Sejdiu och Abdul Malik Abubakari fick chansen på topp.

En kvart in i matchen kom första målet, mittbacken Chalus nickade bollen i eget mål, hans andra självmål på två raka matcher. Malmö försökte få till ett kontrollerat spel men hade det kämpigt, Djurgården tryckte på och hade bäst lägen. I 33e minuten fick Ekdal ta ned bollen och placera den bakom Diawara i mål. Djurgårdsledning inför andra halvlek.

Andra halvlek blev inte mycket bättre för Malmö. Man öppnade sig för kontringar men hade själva inte tillräckligt skarpa lägen. På en frispark kunde Hien peta in en retur och utökade ledningen. I 69e kom Asoro in och några minuter senare kontrade han in Djurgårdens fjärde mål. Detta blev slutresultatet, Malmös största förlust i Allsvenskan sedan 2012.

https://twitter.com/dplus_sportSE/status/1526271198186950659

Omgång 7

AIK - IFK Göteborg 1–0

Stormötet på Friends Arena, lördagsmatch och en stor tillrest bortaklack på runt 3000 personer. Upplagt för en klassiker.

I hemmalaget saknades Mikael Lustig, Josafat Mendes ersatte på högerbacken. I bortalaget saknades Tobias Sana av disciplinära skäl, Husein Carneil ersatte på ytterposition.

Den första halvleken präglades av att AIK förde spelet, utan att skapa några riktigt farliga lägen. Ett par skott utifrån blev resultatet. AIK skapade också en handfull hörnor och hade över lag mest press. Göteborg lyckades sticka upp ett par gånger, men utan att skapa några längre sekvenser av press. Berg sköt ur snäv vinkel efter kontring, bortalagets bästa chans under första halvlek.

Andra halvlek liknade den första men var bitvis mer svängig. När Milosevic gav AIK ledningen i 70 var Göteborg tvungna att bli mer offensiva. Detta öppnade för ett par bra kontringslägen för AIK, men inget resulterade i mål. AIK gick segrande ur toppmötet och hakar på i den allsvenska toppen.

https://twitter.com/dplus_sportSE/status/1522947774173614081

Malmö FF – Mjällby AIF 2–0

Malmö med en halv startelva på skadelistan tog emot Mjällby. I hemmalaget var Veljko Birmancevic tillbaka i anfallstrion, med Ola Toivonen och Abdul Malik Abubakari. Talangen Sebastian Nanasi fick chansen på mittfältet. I bortalaget fick Rasmus Wiedesheim-Paul starta tillsammans med Albin Mörfelt i anfallet. Lånen från AIK, målvakten Samuel Brolin och backen Jetmir Haliti spelade också från start.

Malmö hade de bästa lägena i första halvlek. Man gjorde också två snabba mål genom Abubakari och Birmancevic. Olyckligt nog fick man en till skada när Lewicki tvingades utgå, in kom talangen Hugo Larsson.

I andra gick Malmös målvakt Dahlin ut med skadekänning, in kom Ismael Diawara. I övrigt bytte Malmö ett antal spelare till under andra halvlek. Men Mjällby lyckades inte få till någon kvittering. Malmö gick av med tre poäng och laddar om inför matchen mot AIK på onsdag.

https://twitter.com/dplus_sportSE/status/1522972551663984641

Varbergs BoIS – IK Sirius 0–2

Båda lagen är stabila i mitten av tabellen och hade inför matchen sju poäng vardera. Robin Simovic var tillbaka i truppen för hemmalaget och startade på bänken. Simon Adjei, brassen Eliton Junior och Oliver Alfonsi startade på topp. I bortalaget var Christian Kouakou tillbaka i startelvan, tillsammans med Filip Rogic på topp.

Första halvlek slutade mållöst. Det var Varberg som tryckte på mest och hade ett antal hörnor. Två gula kort delades ut åt vardera lagen.

I andra halvlek slog Sirius till tidigt genom Shabani. Man fyllde även på med ett andra mål i 64e genom Zeidan. Varberg lyckades aldrig få till en reducering, Sirius tog säsongens tredje vinst.

https://twitter.com/dplus_sportSE/status/1523344960799473664

Kalmar FF – Hammarby 2–0

Hammarby reste till Kalmar för att kliva upp på vinnartåget igen, efter kryss mot Malmö. Kalmar kom stärkta av segern borta mot Göteborg. I hemmalaget fick unge Isak Jansson starta på topp, med Oliver Berg, Romário och Carl Gustafsson bakom sig. Tidigare Hammarby-spelaren Lars Sätra startade i backlinjen. I bortalaget fick publikfavoriten Björn Paulsen starta i backlinjen. På topp var det åter igen Williot Swedberg, Gustav Ludwigson och Astrit Selmani.

Kalmar ville visa vilka som styr på Guldfågeln arena. Man skapade inga klara chansen men dominerade ändå matchen ungefär halva första halvlek. Sedan började Hammarby få mer ordning på spelet. Men, då kom två snabba mål från 19-årige Noah Shamoun. Det var virrigt i Hammarbys försvar vid båda målen, men speciellt vid det andra.

I andra kom Hammarby ut betydligt bättre. Man visade mer beslutsamhet och förde spelet, Kalmar backade hem något och försvarade sin ledning. Trots det saknades skärpan i Hammarby och man hade svårt att göra något av sina chanser. Över 8400 personer fick se hemmalaget ta sin andra raka seger.

https://twitter.com/dplus_sportSE/status/1523334477195399170

Helsingborgs IF – IFK Norrköping 0–1

Två lag hungriga för seger möttes på Olympia i kvällssolen. Båda har öppnat säsongen svagt, men Norrköping hade högst förväntningar på sig. I hemmalaget fick veteranmålvakten Anders Lindegaard starta. Armin Gigovic åter på mittfältet med Lucas Lingman och Albert Ejupi. I bortalaget fick den bekanta trion Jonathan Levi, Totte Nyman och Eman Markovic börja på topp.

Den först halvleken var spretig och präglades mycket av kamp och en del svängigt spel. Inget lag lyckades riktigt koppla greppet och skapa längre anfall. Det såg ut som att naturgräset passade Norrköpingsspelarna illa.

Den andra började på liknande sätt. Men Norrköping fick något mer struktur i spelet, och i 70e gjorde Nyman segermålet. Helsingborg försökte trycka på men man kunde aldrig få riktigt bra sammanhängande anfall. Många duktiga individuella spelare, men konturerna i spelet saknades.

https://twitter.com/dplus_sportSE/status/1523732085638414337

IFK Värnamo – BK Häcken 1–2

Värnamo är visserligen ett bottenlag, men hade ändå bara släppt in tio mål och tagit en seger och två kryss. Häcken är ett lag som siktar på topp tre. I hemmalaget startade lånet från AIK Robin Tihi tillsammans med Victor Eriksson i mittlåset. I centralt anfall startade Marcus Antonsson. I bortalaget utgjordes den offensiva trion av Oscar Uddenäs, Alexander Jeremejeff och Leo Bengtsson.

Häcken öppnade målskyttet sent i första halvlek genom Rygaard. Antonsson kvitterade på straff på övertid. Och i den andra halvleken gav Jeremejeff Häcken ledningen igen, hans femte mål för säsongen. Och det målet räckte också till seger.

https://twitter.com/dplus_sportSE/status/1523726164820467713

GIF Sundsvall – Degerfors IF 2–3

Ångestmötet mellan näst sista och sista laget i serien. Båda lagen var i desperat behov av poäng, och Degerfors ville gärna ta minst en poäng för att inte bli sämst någonsin.

I hemmalaget startade Pontus Engblom på topp som vanligt, med Saku Ylätupa, Joe Corona och Erik Andersson bakom sig. I bortalaget fick Abdelrahman Saidi starta på topp med Johan Bertilsson och Diego Campos bakom sig.

Den första halvleken slutade mållös. Det tog fem minuter av den andra för att Ylätupa skulle ge hemmalaget ledningen. Han ökade sedan på sin målskörd i 74e minuten. Det tog till minut 84 innan en magisk period för Degerfors startade. Saidi gjorde sitt första mål för matchen, sedan ett till i 89e. Och i 94e satte han vinstmålet, ett äkta hattrick och Degerfors första poäng och seger i årets serie.

https://twitter.com/dplus_sportSE/status/1523737879293353990

IF Elfsborg – Djurgården 0–0

Två lag som vill upp ur mittenskiktet av tabellen för att utmana om topp tre. I hemmalaget var pålitlige Per Frick tillbaka i anfallet, med Jeppe Okkels och Rasmus Alm. I bortalaget var det Haris Radetinac och Sead Haksabanovic som flankerade Victor Edvardsen i anfallet.

Djurgården var betydligt bättre än Elfsborg i första halvlek. Har större bollinnehav, spelar tight försvarsspel. Ett skott i virket av Edvardsen, som borde gjort mål. Även Elfsborg bommar rejält, 1–1 hade varit rättvist.

I andra så är bortalaget starkare i början, matchbilden liknar första halvleks. Djurgården kontrollerar, skapar inte så mycket chanser. Den tillresta klacken bränner av ett bengaltifo som skapar ett avbrott i spelet. Hemmalaget tar efteråt över matchen mer.

Bäst i bortalaget är mittbacken Hien. Bra fysiskt spel, snabb. Även kollegan i backlinjen Ekdal var bra. Schüller gjord en mindre bra match, var feltajmad och riskerade få rött kort. Kanten med Johansson och Radetinac svag för Djurgården. Elfsborg bra som kollektiv men skapar inte speciellt mycket.

Omgång 6

Djurgården – IK Sirius 4–0

Valborgsmatch på Tele 2 Arena. Djurgården ville studsa tillbaka från derbyförlusten, och Sirius försöka hitta formen efter två raka förluster.

I Djurgården fick Haris Radetinac kliva upp i anfallet med Victor Edvardsen och Sead Haksabanovic. Schüller var fortfarande skadad. Isac Hien fick starta tillsammans med Hjalmar Ekdal i försvaret.

I Sirius var Christian Kouakou tillbaka men började på bänken. Edi Sylisufaj och Patrik Kalrsson Lagemyr fick chansen från start. AIK-förvärvet Filip Rogic startade på mittfältet med Jamie Roche och Mosutafa Zeidan.

Djurgården kopplade grepp om matchen i första halvlek och Finndell gjorde första målet i 26e minuten. Haksabanovic fyllde på med ett till innan halvtid. I andra halvlek så punkterade man matchen omgående genom ett mål av Radetinac. Edvardsen satte sedan definitivt punkt i 57e efter stort slarv av Sirius försvar. Samtliga i Djurgårdens anfallstrio fick göra mål. Kouakous inhopp i 79e resulterade inte i mål eller assist.

https://twitter.com/dplus_sportSE/status/1520406624745279489

Mjällby AIF - Helsingborgs IF 2-1

Topplaget Mjällby fick besök av nykomlingarna Helsingborg. Mjällby har börjat säsongen bra och bara förlorat en match. Man är också svåra att göra mål på, tre insläppta på fem matcher. För Helsingborg handlar det om att fortsätta plocka poäng och förbättra försvarsspelet.

I hemmalaget fick nyförvärvet Rasmus Wiedesheim-Paul starta med David Löfquist i anfallet. Pigge Mamudo Moro saknades i truppen. I bortalaget var det Rasmus Jönsson, Anthony van der Hurk och Taha Abdi Ali som gavs förtroendet i anfallet. Armin Gigovic var tillbaka i Helsingborgs startelva, tackade för förtroendet och gjorde 0–1 i matchminut 27. Mjällby svarade dock snabbt och kvitterade genom Gracia i 30e minuten.

I andra halvlek fick Silas Nwankwko komma in i 67e. Han gjorde också segermålet i 83e, genom en snygg soloprestation.

https://twitter.com/dplus_sportSE/status/1520775990124990464

Degerfors IF – IF Elfsborg 0–6

Degerfors gick ut på Stora valla med målsättningen att ta poäng. Vid en ny förlust skulle man tangera det allsvenska rekordet för sämsta säsongsstart. Veterananfallaren Nikola Djurdjic fanns med centralt i anfallet.

För Elfsborgs sida ville man fortsätta och bygga en positiv trend, efter segern mot Sundsvall senast. Rasmus Alm, Sveinn Aron Gudjohnsen och Jeppe Okkels fick chansen på topp.

Och som man tog den. 15 minuter in stod det redan 0–3 till bortalaget. Degerfors hade sedan en hyfsad period på femton minuter innan man släppte in ytterligare ett mål. Nattsvart läge inför andra halvlek således.

Andra halvlek började helt okej för Degerfors som skapade ett par halvchanser. Men, det femte insläppta kom genom Alm som gjorde sitt första hattrick i karriären. Rutinerade Djurdjic tappade humöret och fick två gula kort och visades ut.

Gambiern Maudo byttes in för Elfsborg och gjorde nästan omgående mål nummer sex, vilket blev det sista för matchen.

https://twitter.com/dplus_sportSE/status/1520777235426426880

GIF Sundsvall – AIK 0–2

Hemmalaget Sundsvall tog emot toppjagande AIK hemma på Np3 Arena. I startelvan hade man fyra spelare med bakgrund i AIK, bland andra lagkaptenen Pontus Engblom. Även Saku Ylätupa, Rasmus Lindkvist och Robert Lundström har en bakgrund i bortalaget.

I AIK gjorde man två förändringar från derbyt, Per Karlsson gick in i mittlåset då Alexander Milosevic var avstängd. På högerbacken fick Josafat Mendes spela då Mikael Lustig sakandes i matchtruppen.

Första halvlek hade en stark prägel till AIK:s fördel. Man hade mycket bollinnehav men få riktigt farliga chansen. Den farligaste kom när Stefanelli sköt och Otieno styrde bollen mot mål, men den unge målvakten Molin var på rätt ställe.

Den andra började bra för AIK. Jordan Larsson ryckte ifrån och satte sitt första mål i AIK-tröjan. Nabil Bahoui ökade på med ett skott, som fick en båge på grund av en touch, målvakten chanslös. AIK kontrollerade sedan matchen och ledningen var aldrig hotad.

https://twitter.com/dplus_sportSE/status/1520809602325037057

BK Häcken – Varberg BoIS 3–1

Topplaget Häcken tog emot stabila Varberg hemma på Bravida arenas konstgräs. På topp fick Oscar Uddenäs och Leo Bengtsson starta bredvid Alexander Jeremejeff. I Varberg saknades fortfarande Robin Simovic, Tashreeq Matthews och Simon Adjei startade på topp.

Det första halvleken dominerades av Häcken som som gjorde två mål inom loppet av några minuter, först måltjuven Jeremejeff och sedan mittfältaren Berggren. I andra såg det mesta ut att gå Häckens väg, men Varberg fick två straffar. Den enda räddade Abrahamsson, den andra smet snöpligt in i mål Trots det, en stabil seger för Häcken.

https://twitter.com/dplus_sportSE/status/1520807701005180929

IFK Norrköping – IFK Värnamo 2–0

Efter att Norrköping kryssat och vunnit matcherna innan var man sugna på att fortsätta den positiva trenden, hemma mot Värnamo. Värnamo kom också från en seger och ville fortsätta ta poäng för att ta sig ur bottenträsket.

Norrköping ställde upp med Jonathan Levi, Totte Nyman och Eman Markovic i anfallet. I Värnamo fick Marcus Antonsson åter igen förtroendet centralt, med Wenderson och klubbikonen Freddy Winst på varsin sida.

Matchen slutade med en seger för hemmalaget. Både Levi och Nyman gjorde mål, men det var Levis frispark som var det mest sevärda målet.

https://twitter.com/dplus_sportSE/status/1521191057916108803

IFK Göteborg – Kalmar FF 1–2

Match på hemmaplan igen för Göteborg, som ville revanschera sig efter förlusten mot Malmö senast. En väntad startelva, där talangen Oscar Vilhelmsson fick chansen från start bredvid Marcus Berg på topp. I Kalmar fick Oliver Berg starta centralt i anfallet med Simon Skrabb och Nahom Girmai på varsin kant.

I första halvlek tog också Göteborg ledningen genom nämnde Vilhelmsson, spelfördelaren Sana stod för assisten. Kalmar kvitterade tidigt genom mittfältaren Gustafsson, med assist av Berg. När matchen närmade sig sitt slut gjorde brassen Romário 1–2 för Kalmar, vilket räckte för att ta hem segern. Efter två raka förluster är Kalmar tillbaka på vinnarspåret.

https://twitter.com/dplus_sportSE/status/1521199543341178880

Hammarby – Malmö FF 0–0

Toppmöte på Tele 2 Arena. Serieledarna Hammarby siktade på att ta sin sjätte raka, nu mot guldrivalen Malmö. För Malmös del gällde det att haka på i toppen och samtidigt bevisa att man är svenska mästare av en anledning.

Hemmalaget ställde upp med en förväntad elva. Målkungen Williot Swedberg startade med slitvargarna Gustav Ludwigson och Astrit Selmani på topp. Darijan Bojanic startade igen på mittfältet, och supporterfavoriten Björn Paulsen på bänken.

I Malmö fick Sören Rieks spela från start med Ola Toivonen och Jo Inge Berget på topp. Erik Larsson fick åter igen stå åt sidan för Felix Beijmo på ytterbacken.

Första halvlek började ganska tillknäppt. Båda lagen ville ligga rätt i positionerna och inte ge efter i närkamperna. Rieks hade det bästa läget för Malmö men sköt över. Berget fick utgå med befarad lårskada, Abubakari kom in. Hammarby hade ett par kontringslägen, men inget resulterade i en klar målchans.

I andra halvlek mattades Malmö av all eftersom och Hammarby fick mer och mer av spelet. Båda lagen spelade dock ett fint försvarsspel och matchen slutade oavgjort och mållöst. De två lagen som fortfarande inte besegrats i årets allsvenska förblir obesegrade inför omgång sju.

Omgång 5

Varbergs BoIS – Mjällby AIF 0–0

Hemmamatch på Påskbergsvallen för Varberg. Motståndaren var Mjällby, topplaget från Blekinge.

I hemmalaget startade snabbe sydafrikanen Tashreeq Matthews på mittfältet. I Mjällby startade Silas Nwankwo och Mamudo Moro på topp.

Matchen blev mållös. En poäng åt båda lagen placerar dem på delad andra respektive åttonde plats. Båda har således börjat säsongen bra och över förväntan.

AIK – Djurgården 1–0

AIK tog emot ärkerivalen Djurgården på Friends arena inför 41 400 åskådare. Stämningen var på topp och båda lagens klackar hade förberett fina tifon.

I bortalaget var Joel Asoro petad till förmån för Gustav Wikheim. På vänsterbacken startade Haris Radetinac då både Elliot Käck och Pierre Bengtsson är skadade. I AIK fick Bilal Hussein starta tillsammans med Sebastian Larsson på innermittfältet. Laget såg i övrigt ut som mot Varberg tidigare i veckan.

Första halvlek var ganska jämn. AIK hade en period i mitten och slutet av halvleken då man förde spelet. Djurgården hade ett par riktigt bra chanser, två efter hörnor där man hade öppet mål men missade. Strax innan halvtid var över fick AIK inkast, bollen gick till Hussein som slog ett snabbt inlägg. Nicolas Stefanelli nådde högst med sina 166 centimeter och gav AIK ledningen.

Den andra halvleken präglades av att Djurgården pressade på för en kvittering. AIK fick ibland bara slå ifrån sig och mot slutet handlade det enbart om att stå emot. Åtta tilläggsminuter lade domaren till och Djurgården fick mycket riktigt ett läge att kvittera. Nordfelt räddade en snygg nick och bollen rullade sedan snabbt längs med mållinjen. En framstormande Ekdal missade precis att stöta in den i mål.

AIK avgick med segern i årets första Stockholmsderby. Precis som i fjol var det argentinaren Stefanelli som gjorde segermålet.

https://twitter.com/dplus_sportSE/status/1518225189720535041

Helsingborgs IF – BK Häcken 1–1

Helsingborg jagade en ny seger, på hemmaplan mot topptippade Häcken. Armin Gigovic var tillbaka i laget men började på bänken. Al Hamlawi fick starta med van der Hurk och Taha Ali på topp. I Häcken startade Jeremejeff på topp med Lars Olden Larsen och talangen Oscar Uddenäs.

Häcken var något bättre i den första halvleken, men lyckades inte göra mål. Man spräckte dock nollan en bit in på andra halvlek, genom Jeremejeff. Det såg också ut som att Häcken skulle gå segrande ur matchen, men Helsingborg ville annat. I den sjunde övertidsminuten kvitterade man genom mittbacken Charlie Weberg, på frispark.

https://twitter.com/dplus_sportSE/status/1518269304457900032

https://twitter.com/dplus_sportSE/status/1518279852717187075

IFK Värnamo – Degerfors IF 2–0

Bottenmöte på Finnvedsvallen. Båda lagen var i stort behov av en seger efter dålig start på säsongen. I hemmalaget startade Marcus Antonsson på topp och klubblegenden Freddy Winsth på högerbacken. I bortalaget fick Dijan Vukojevic chansen mellan Johan Bertilsson och Abdelrahman Saidi i anfallet. Rutinerade Nikola Djurdjic var inte med i truppen.

Och det blev en historisk kväll, Värnamo segrade med två mål mot noll. Den första segern för klubben i Allsvenskan, någonsin. Oscar Johansson öppnade målskyttet och Antonsson fyllde på med tvåan. För Degerfors ser det nattsvart ut, med noll poäng och -8 i målskillnad. Sist i tabellen.

https://twitter.com/dplus_sportSE/status/1518655448945147904

IF Elfsborg – GIF Sundsvall 3–1

Elfsborg har börjat säsongen ostabilt, men ambitionerna är att vara ett topplag. Mot bottenlaget Sundsvall var man favorittippade. Per Frick, Rasmus Alm och Jeppe Okkels fick chansen från start. Talangen Jacob Ondrejka fick göra ett inhopp i andra halvlek.

I bortalaget fick Saku Ylätupa chansen igen bredvid Pontus Engblom. Redan efter 29 minuter tvingades målvakten Andreas Andersson byta och Gustav Molin fick göra allsvensk debut. Det blev inte bättre när hemmalaget tog ledningen bara minuter senare genom mittbacken Leo Väsänen. Elfsborg vann komfortabelt med 3–1 och avgjorde med två sena mål.

https://twitter.com/dplus_sportSE/status/1518663506140315649

IK Sirius – Hammarby 0–3

Hammarby åkte till Uppsala med fyra raka segrar i bagaget. Och man åkte hem med en femte seger efter att ha vunnit klart, med tre mål mot noll. Talangen Williot Swedberg gick upp i skytteligatopp med sitt fjärde och femte mål för säsongen. I Sirius saknades åter igen Christian Kouakou, den pålitlige målskytten. Inte blev det bättre av att en hel kortsida och en stor del av en långsida utgjordes av tillresta Hammarbysupportrar. Succélaget Hammarby ångar vidare, likt en maskin. Sirius har bara gjort tre mål på sina fem inledande matcher och har en del att jobba med för att hitta formen.

https://twitter.com/dplus_sportSE/status/1518660747278041096

Malmö FF - IFK Göteborg 1–0

Ännu ett stormöte i omgång 5. Hemmalaget gjorde ett par förändringar i startelvan, där Veljko Birmancevic bänkades till förmån för Sören Rieks i anfallet. Även Peruanen Sergio Peña fick starta, och Ola Toivonen gjorde sin första start sedan i maj i fjol.

IFK Göteborg ställde upp med samma elva som sist, så när som på att Oscar Vilhelmsson tog Erik Norlins plats i anfallet.

Första halvleken präglades av en tung Malmö-dominans. Göteborg stack upp ett par gånger med kontringar men hade ingen farlig chans. Malmö hade ett par skott mot mål och ett i mål av Rieks, men det var offside. Det hettade till några gånger och fyra varningar delades ut.

Den andra började så dålig som det kan göra för bortalaget. Simon Thern orsakade straff genom hands. Anders Christiansen satte sedan Malmös ledningsmål. Tränare Mikael Stahre gjorde strax därefter ett trippelbyte, in kom Emil Salomonsson, Kevin Yakob och Amir Al Ammari.

Pressen från Malmö fortsatte dock och Göteborg hade mest offside-avblåsningar sina fåtaliga anfallsförsök. Någon sista anstormning för att kvittera blev det inte heller, och Malmö avgick med segern.

https://twitter.com/dplus_sportSE/status/1518655799966453763

Kalmar FF – IFK Norrköping 1–2

Kalmar tog emot Norrköping på Guldfågeln arena. Blott 3 500 personer såg matchen, på en gräsmatta som inte riktigt höll måttet.

I Kalmar startade målfarlige norrmannen Oliver Berg med förre Norrköpingspelaren Simon Skrabb och Nahom Girmai på varsin sida. I bortalaget startade åter igen Jonathan Levi, Totte Nyman och Eman Markovic.

Den första halvleken präglades mycket av ren vilja och inte så mycket skönspel. Bortalaget tog ledningen redan efter sex minuters spel genom Markovic. Man utökade ledningen strax innan halvtid genom Levi, som efter ett solonummer sköt ett hårt skott som målvakten Ricardo inte kunde hålla.

https://twitter.com/dplus_sportSE/status/1519009554188713985

Kalmar pressade på rejält i andra halvlek för en kvittering. Den kom också i 67:e minuten, men föregicks av en misstänkt hands på Romário. Någon reducering kom aldrig, trots en stor press på slutet. Norrköping tog säsongens första seger och därmed har alla lag förutom Degerfors vunnit minst en match i årets serie.

Omgång 4

AIK – Varbergs BoIS 1–0

I hemmalaget var Elbouzedi tillbaka i startelvan. Yttern fick också väldigt mycket boll och tog sig flera gånger förbi på sin kant. Det ledde dock aldrig till några större farligheter. I stället var det en klumpig tackling i ryggen på Bahoui strax innanför straffområdet som ledde till AIK:s mål. Sebastian Larsson gav hemmalaget ledningen från straffpunkten, även om Varbergs målvakt Andersson gick åt rätt håll.

Bortalaget startade med den reslige Simovic på topp tillsammans med Tranberg. Den frejdige yttern Matthews startade på bänken. Om taktiken var att ligga kompakt och spelafysiskt misslyckades man fatalt i första halvlek. AIK styrde spelet och hade en mängd lägen man kunde förvaltat betydligt bättre. Varberg drog också på sig tre gula kort.

Andra halvlek liknade den första i mångt och mycket. AIK hade stor dominans men skapade få riktigt farliga lägen. Varberg hade två hyfsade chanser men inget som resulterade i ett avslut. Hussein byttes in för AIK och gjorde säsongsdebut efter skada. Matthews kom in för Varberg och hade en av nyss nämnda chanser.

När matchen blåstes av stod AIK åter igen som segrare på hemmaplan, där man är starka. Varberg får ta nya tag hemma mot Mjällby på söndag. För AIK väntar ny hemmamatch, mot lokalrivalen Djurgården.

https://twitter.com/dplus_sportSE/status/1516831701627985933

IFK Göteborg – Djurgården 1–1

Ny hemmamatch för IFK Göteborg och ny publikfest. På topp startade Erik Norlin tillsammans med Marcus Berg. Hemvändaren Emil Salomonsson fick åter igen starta på bänken. I bortalaget startade Joel Asoro tillsammans med Edvardsen och Haksabanovic i tremannaanfallet.

I första halvlek var Göteborg det bättre laget, med yttern Hossam Aiesh som trivdes bra. Man blev också belönade med ett mål genom Norlin. I andra halvlek var Djurgården det bättre laget, och hete Asoro kvitterade. Mål för andra matchen i rad för anfallaren. Djurgården var annars virriga på fasta situationer och spelfördelaren Magnus Eriksson var märkbart svag. Inhopparen Wikheim var pigg.

På övertid hade man tre chanser att göra segermålet, men lyckades inte sätta dit bollen.

https://twitter.com/dplus_sportSE/status/1516843807106494464

IFK Norrköping – BK Häcken 1–1

Norrköping tillbaka på hemmaplan, fortfarande utan poäng i årets serie. Häcken med en färsk derbyförlust på kontot. Farliga Nyman och Levi startade på topp för hemmalaget tillsammans med nyförvärvet Eman Markovic. I Häcken gjorde Jeremejeff sin andra raka start, med talangen Uddenäs och Bengtsson på var sin sida.

Matchen avgjordes redan i första halvlek. Bortalaget tog ledningen i minut 23 genom mittbacken Hovland. Kvitteringen kom 12 minuter senare genom Ortmark. Detta innebar att Norrköping bröt sin usla trend och tog säsongens första poäng. För Häcken blev det säsongens första kryss.

https://twitter.com/dplus_sportSE/status/1516833521020583941

Mjällby AIF – IK Sirius 3–0

Mjällby har startat starkt med två segrar och en förlust. Nu tog man emot Sirius på hemmagräset. Nyförvärvet Wiedesheim-Paul startade men fick tyvärr utgå tidigt i första halvlek. I bortalaget saknades Kouakou, i stället tog Sylisufaj hans plats i anfallet.

Det var också Mjällbys match. Man tog ledningen på övertid i första halvlek, Löfquist satte ledningsmålet från straffpunkten. Man utökade sedan med två mål till genom Gustavsson i 62a och Nwankwo i 79e. För inhopparen Nwankwo var det hans första allsvenska mål någonsin, han värvades från Nigeria inför säsongen.

https://twitter.com/dplus_sportSE/status/1516849862716928005

GIF Sundsvall – Kalmar 1–0

Sundsvall mot erkänt starka Kalmar. Ylätupa och Engblom startade som anfallspar. Mycket den här säsongen hänger på Engblom, då Hallenius är skadad. Matchen kunde mycket väl gått åt båda håll och det var först i matchminut 90 som Engblom satte segermålet. Sundsvalls dåliga trend bröts och man tog tre välbehövliga poäng.

https://twitter.com/dplus_sportSE/status/1516851133171568640

Degerfors – Hammarby 0–1

Degerfors säsongspremiär hemma på Stora valla, dagen till ära serieledarna Hammarby som motståndare. I hemmalaget fick Nikola Djurdjic starta, anfallaren med ett förflutet i Hammarby. I bortalaget startade Ludwigson, Selmani och talangen Swedberg i tremannaanfallet. Nyförvärvet från Halmstad BK Edvin Kurtulus startade också och gjorde första halvleks enda mål. Han kom högst på en hörna. Degerfors hade svårt att skapa något farligt läge. Hammarby hade mest bollinnehav men saknade också den riktiga skärpan i avgörande moment.

Andra halvlek liknade i början den första. Men matchen öppnade upp sig mer och chanser skapades åt båda håll. Hammarby hade lägen att punktera matchen med ett andra mål. Degerfors hade två bollar i virket.

Men bortalaget höll ut och tog sin fjärde raka seger. För Degerfors är det den sämsta allsvenska starten sedan 1966.

https://twitter.com/dplus_sportSE/status/1517193292168970240

Helsingborgs IF – Elfsborg 1–0

Segertörstande Helsingborg tog emot Elfsborg på Olympia. Kaied började på bänken, till förmån för Al Hamlawi. Även klubbikonen Jönsson fanns med i startelvan, dock inte Gigovic som skadade sig senast. I Elfsborg startade Ondrejka med Frick och Alm på topp.

Helsingborg fick utdelning i minut 25 genom en snygg mottagning och skott av Taha Ali. Detta blev också slutresultatet och hemmalaget bröt sin trista trend. Man har nu tre poäng, bara en bakom Elfsborg på fyra.

https://twitter.com/dplus_sportSE/status/1517193281247010819

IFK Värnamo – Malmö FF 0–0

Nykomlingen Värnamo tog emot svenska mästarna Malmö. Ett lag som aldrig spelat i Allsvenskan mot ett som vunnit den och dessutom spelade i Champions League i fjol.

Efter en säker seger mot AIK kunde dock Malmö inte komma upp i form nog at få in ett ledningsmål. Matchen slutade mållöst, en poäng åt båda lagen. Något som Värnamo gladde sig mest åt, speciellt maskoten Kajsa Ko.

https://twitter.com/dplus_sportSE/status/1517208701307965440

Omgång 3

Hammarby – Mjällby AIF 2–0

Hemmalaget ställde upp med en förväntad elva. Williot Swedberg och Loret Sadiku tog plats i elvan igen. Publikfavoriten Björn Paulsen var åter igen bänkad.

I Mjällby startade målkungen Mamudo Moro igen, och lånet från AIK Samuel Brolin startade mellan stolparna.

Hammarby satte press direkt från avspark. Först efter drygt 20 minuter kunde Mjällby få till ett längre anfall. Man höll dock ihop laget bra och var kompakta i försvarsspelet.

Andra halvlek fortsatte som den första. Brolin i målet fick en hel del att göra. I den 57e minuten gjorde Ludwigson rättvist 1–0 till Hammarby. Man malde sedan på och hade fler chanser, Mjällby hade en del kontringar men ytterst få lägen som var riktigt bra. Talangen Lahdo kom in i 67e minuter och gjorde 2–0 i minut 90. Hammarby tog sin tredje raka seger och Mjällby släppte in säsongens två första mål. 26 000 åskådare, minus ett hundratal bortasupportrar, kan inleda Påsken på bästa sätt.

https://twitter.com/dplus_sportSE/status/1514979372373061634

Djurgården – IFK Norrköping 2–1

Djurgården startade med norrmännen Cornic och Wikheim från start. Båda gjorde en pigg första halvlek. Även Norrköping hade en norrman i startelvan, Eman Markovic. Det saknades inte vilja i något av lagen och båda hade ett par heta chanser. Dock var Norrköping något mer beslutsamma vilket gav utdelning till 0–1 genom Levi. Den tillresta klacken jublade vilt.

Tempot sjönk något i andra halvlek. Norrköping fick en straff som Totte Nyman sköt utanför.

https://twitter.com/dplus_sportSE/status/1515336008375623683

Det hettade till mer mellan spelarna. Djurgården bytte in Banda vilket visade sig avgörande, 57 sekunder behövde han för att sätta kvitteringen. Sedan fick också inbytte Asoro göra mål. 2–1 till hemmalaget. Detta var Norrköpings tredje raka förlust vilket är den sämsta öppningssviten sedan 1925.

Man får ladda om inför nästa match, men sitter Norling kvar på tränarposten?

https://twitter.com/dplus_sportSE/status/1515341333694750739

Varbergs BoIS – GIF Sundsvall 2–0

Ångestmatch för Sundsvall som förlorat sina två inledande matcher. Ylätupa satt på bänken för bortalaget när matchen blåstes igång. För hemmalaget saknades den långe anfallaren Simovic, som inte var med i truppen.

Hemmalaget tog ledningen med två mål redan i första halvlek. Mittbacken Stanisic gjorde första målet och anfallaren Adjei nummer två. Sundsvall lyckades inte göra något mål i andra och fick se Joe Corona utvisad efter två gula kort. Tredje raka förlusten för bortalaget som fått en kämpig start på sin allsvenska återkomst. För Varberg ser det alltjämt ljust ut.

https://twitter.com/dplus_sportSE/status/1515321958451367939

Malmö FF – AIK 3–0

AIK jagar första bortasegern i Malmö sedan 1996. En fullsatt Eleda stadion med sol, vårvärmen och en perfekt plan mötte lagen. I AIK:s elva fick Jesper Ceesay göra sin första start för säsongen, annars samma elva som mot Norrköping. I MFF fick Beijmo åter igen förtroendet på högerbacken. Lewicki var tillbaka på innermittfältet.

Efter bara tre minuter gjorde MFF 1–0 efter att Kiese Thelin slagit in en retur. Matchen böljade fram och tillbaka periodvis, AIK hade ett par vassa chanser. Efter en vårdslös tackling tvingades Rakip bytas ut, in kom Toivonen. Han behöver inte lång tid för att göra Malmös andra mål. Strax innan hade AIK haft ett skott i stolpen genom Bahoui.

Andra halvlek liknade den första i stort. AIK gjorde flera byten för att få in friska ben i kampen mot reducering. Nyförvärvet Mbunga-Kimpioka gjorde sina första minuter för AIK. Men Malmö var hetast och gjorde 3–0 i 79:e, Kise Thelins andra för matchen. AIK var aldrig närmare än ett par fina aktioner av inbytt Elbouzedi på ytterposition.

https://twitter.com/dplus_sportSE/status/1515702800382103552

Kalmar FF – Degerfors 2–0

Degerfors med två raka förluster gästade Kalmar, som vunnit en och förlorat en. Ännu en gång skulle Degerfors stå med noll poäng efter full tid då Kalmar vann med 2–0. Oliver Berg gjorde första målet redan efter fem spelade minuter. Det andra målet kom i 86:e och satte definitivt punkt för bortalagets poängchanser denna match.

Degerfors ligger nu näst sist, bara Sundsvall är sämre. Två mål framåt och sju insläppta är inte godkänt för Värmlandslaget från bruksorten.

https://twitter.com/dplus_sportSE/status/1515702721122340867

BK Häcken – IFK Göteborg 0–2

Säsongens första Göteborgsderby gick av stapeln på Bravida arena. Ungefär halva arenan var vigd åt bortasupportrar. I hemmalaget startade måltjuven Jeremejeff, som missade förra matchen på grund av skada. I bortalaget startade veteranen Berg på topp tillsammans med talangen Vilhelmsson.

Det var också Villhelmsson som öppnade målskyttet i derbyt, redan i tredje minuten. Första halvlek var också präglad av IFK:s energiska spel, Häcken försökte främst få till kontringar.

Andra halvlek påminde mycket om den förra och IFK kontrollerade matchen. När Berg brände en straff som kunde punkterat matchen såg det en kort stund ovisst ut. Men så drog ytterbacken Hodzic på sig sitt andra gula och blev utvisat kort där efter. Häcken orkade aldrig riktigt skapa ett ordentligt tryck. I stället var det IFK som skapade bäst lägen och Aiesh satte 0–2 i 78:e minuter. IFK Göteborg tog sin tredje raka seger och visar stor form.

https://twitter.com/dplus_sportSE/status/1515739253640245255

IF Elfsborg – IFK Värnamo 4–1

Värnamo kom med ett kryss i bagaget, Elfsborg likaså. Men Elfsborg var en klass bättre än smålänningarna och vann med komfortabla 4–1. Det var inhopparna som ordnade målkalaset, Okkels gjorde ett mål och Gudjohnsen två. Båda blev inbytta i andra halvlek.

https://twitter.com/dplus_sportSE/status/1515738185078390785

Nykomlingen Värnamo väntar på sin första, och historiska, seger i Allsvenskan. Men man är inte ensamma om att leta efter segrar. Fyra andra lag gör det med.

IK Sirius – Helsingborgs IF 1–0

Av lagen som hittills inte tagit en seger i årets serie är Helsingborg ett. Och efter mötet mot Sirius är man fortfarande segerlösa. Anfallaren van det Hurk gjorde matchens enda mål, tyvärr i det egna lagets. Till skillnad från andra bottenlag har inte Helsingborg släppt in fasansfullt många mål, fyra på tre matcher är kanske inte bra, men än har man inte rasat igenom totalt. Rysslånet Gigovic fick utgå redan i första halvlek, skador är inte något man kommer kunna ha råd med om man vill klara sig från nedflyttning.

I Sirius såg det bättre ut. Nyförvärvet från IFK Göteborg, Patrik Karlsson Lagemyr, startade på topp med Kouakou. Även Rogic fick åter igen starta, och har fått fart på karriären igen efter tiden i AIK.

https://twitter.com/dplus_sportSE/status/1515718791187116032

Omgång 2

Degerfors – BK Häcken 1–2

Hemmapremiär för Degerfors på Behrn arena. I stället för hemmaplanen på Stora valla fick man av väderleksskäl spela i Örebro.

Gästande Häcken kommer stärkta efter den stora segern mot AIK i premiären. Degerfors ville revanschera sig från bortaförlusten mot Djurgården. Anfallaren Djurdjic fanns inte med i Degerfors trupp, likaså tremålsskytten från premiären mot AIK Jeremejeff saknades i bortalaget.

Häcken styrde spelet i första halvlek och fick en tidig utdelning genom mål av Sadiq. Häcken var bättre även i andra, men släppte in kvitteringen i 66 matchminuten. Sadiq säkrade dock segern med sitt andra mål för matchen. Häcken har maximal utdelning i Allsvenskan hittills, Degerfors minimal.

https://twitter.com/dplus_sportSE/status/1512841265339060230

GIF Sundsvall – Hammarby 1–5

Inhopparna i förra matchen Sadiku och Swedberg startade matchen för bortalaget. I Sundsvall spelade både Ylätupa, Lundström och Lindkvist med bakgrund i AIK. Backen med seriens bästa namn, Forrest Lasso, startade även han i hemmalaget.

Hammarby körde över Sundsvall i första halvlek med 1–4. Visserligen kunde Ylätupa göra mål efter ett individuellt misstag av Sadiku. Men det var en klasskillnad mellan lagen. Supertalangen Swedberg gjorde ett snyggt mål och var inblandad i det självmål som blev halvlekens sista.

Andra halvlek blev något mer avslagen. Det saknades inte chanser men det märktes att Hammarby slog vakt om sin ledning. Man satte 1–5 när Besara gjorde sitt andra mål för kvällen. Av runt 6 000 åskådare var minst en tredjedel tillresta hammarbyare.

https://twitter.com/dplus_sportSE/status/1512803614745632768

Varbergs BoIS – Kalmar FF 0–3

En fin dag på Varberg Energi Arena, i folkmun kallad Påskbergsvallen. Efter segern i premiären var Varberg sugna på mer. Men det blev noll poäng då Kalmar vann med 0-3.

Varberg fick en straff som den reslige Simovic tog, men målvakten från Brasilien Ricardo Friedrich räddade.

Kalmar tog årets första trepoängare och tränaren Rydström måste varit nöjd.

Simon Skrabb gör Kalmars tredje mål:

https://twitter.com/dplus_sportSE/status/1513159242135609348

AIK – IFK Norrköping 1–0

Nyförvärvet Jordan Larsson spelade från start i AIK. I den femtonde minuten slog han hörnan som Milosevic nickade i mål. Larsson var även inblandad i ett par chanser till under första halvleken. Norrköping pressade på och ville kontrollera matchen. Något man lyckades mer med i andra halvlek. Man var inte oävna, även om man den här matchen inte lyckades få hål på hemmalaget.

AIK hade bitvis svårt att få fatt på Norrköpingspelarna och Lustig, Sebastian Larsson och Ayari fick gula kort. Även Nordfeldt fick ett för maskning i slutminterna.

AIK kunde hålla ut och tog säsongens första seger. För Norrköping var det andra raka och man får ta nya tag, åter igen i Stockholm, men på det mer välbekanta konstgräset på Tele2 Arena nästa omgång.

Gräset på Nationalarenan såg bra ut, tack vare nya lampor som implementeras av planskötarna. 27 500 kom för att se matchen, varav runt 500 tillresta.

https://twitter.com/dplus_sportSE/status/1513181870527328264

Helsingborgs IF – IFK Göteborg 0–1

Hemmapremiär igen gör Helsingborg som är nya från Superettan. Välfyllt på Olympias läktare, med en stor tillrest klack från Göteborg på ena kortsidan. Matchen var något grinig, Helsingborg ville revanschera sig från premiärförlusten.

Marcus Berg är lagkapten och han gjorde matchens enda mål. Bergs andra mål på två matcher.

Aiesh och Gigovic rök ihop efter en tackling, båda spelarna varnades. Göteborg har öppnat starkt med två raka segrar och fortsätter i samma goda form som  förra hösten.

Berg gör Göteborgs segermål:

https://twitter.com/dplus_sportSE/status/1513148458747809795

Mjällby AIF – Djurgården 1–0

Mjällbys hemmapremiär på gräset i Listerlandet. Djurgården mönstrade en liknande elva som i premiären, så när som på Jesper Löfgren som tog plats bredvid Ekdal i mittlåset.

Matchen fick en karaktär av kamp, där Mjällby positionerade sig bra som spelade kompakt. Djurgården skapade en del chanser i första halvlek, men mattades av. Moro gjorde hemmalagets mål i andra halvlek på en fast situation. Trots försöket att kvittera gjorde Djurgården bara två byten. Anfallaren Kalle Holmberg fick nöta bänk hela matchen.

Säsongens andra raka seger för hemmalaget, som sällar sig till gruppen av lag som än så länge står på full pott i årets Allsvenskan.

https://twitter.com/dplus_sportSE/status/1513199870131286018

Malmö FF – IF Elfsborg 1–1 (omgångens match)

Malmö mönstrade starkast möjliga lag, så när som på att Beijmo ersatte Olsson på vänsterbacken.

Malmö var något hetare i första halvlek och fick också ett ledningsmål genom Birmancevic. Målet kom efter ett par snabba passningar och Birmancevic lyckades klacka in bollen i mål, mycket snyggt.

https://twitter.com/dplus_sportSE/status/1513575409870422019

Andra halvlek blev jämnare. Elfsborg låg rätt i positionerna och krigade på i närkampspelet. Man fick också utdelning när Olsson kvitterade minut 50. Båda lagen fortsatte gå för segern och det blev fler närkamper och ibland ett tempo som inget av lagen kunde behärska. Anfallaren Sveinn Gudjohnsen gjorde ett sent inhopp för boråsarna, mest känd för att vara son till stjärnspelaren Eidur.

Mest glädjande var poängen för Elfsborg som förlorat sin premiärmatch. För Malmö väntar hemmamatch igen redan på söndag, mot AIK.

Olssons kvitteringsmål:

https://twitter.com/dplus_sportSE/status/1513582266001334284

IFK Värnamo – IK Sirius 0–0

Äntligen hemmapremiär för IFK Värnamo, den första i Allsvenskan för klubben. Finnvedsvallen var knökfull denna historiska afton. I startelvan hade man den tänkte målskytten Antosson på topp, och AIK-lånet Tihi i mittlåset. Framåt gick det inte, men å andra sidan höll man tätt bakåt. Matchen slutade mållöst.

Sirius hade nyförvärvet Rogic på topp tillsammans med måltjuven Kouakou. Nyförvärvet från Östersund, Ssewankambo, startade i mittlåset. Även för Sirikus var defensiven bra, men offensiven presterade inget mål.

Den historiska avsparken på Finnvedsvallen:

https://twitter.com/dplus_sportSE/status/1513575409870422019

Omgång 1

Hammarby – Helsingborgs IF 2–1

Premiärmatchen i premiäromgången. Fullsatt på Tele2 Arena, med en mäktig inramning och tifo. Ny tränare i Hammarby, Cifuentes, såg lite tagen ut i intervjun inför avspark.

Skånelaget Helsingborg är tillbaka i Allsvenskan, med i startelvan var Armin Gigovic, som lämnat sin klubb i Ryssland nyligen. Även nyförvärvet Albert Ejupi spelade från start på mittfältet. Åtta skador under försäsongen har tvingat klubben att plocka in fler spelare i all hast.

Uppåt 500 bortasupportrar var på plats i Stockholm denna något kyliga lördagseftermiddag.

1–0 kom planenligt genom Ludwigson. Helsingborg hade svårt att få till ett sammansatt spel. Helt utan offensiv kvalité var man dock inte.

Andra halvlek liknade den första. Hammarby fortsatte med finurliga kombinationer. Stolpträffar höll siffrorna nere, först på övertid kunde inhopparen Williot Swedberg smälla in 2–0. Helsingborg fick in ett tröstmål i 97 via Al Hawlawi, men det blev aldrig riktigt spännande ändå.

Hammarby ser starka ut och har en bra konkurrenssituation med spelare som Swedberg och Sadiku på bänken.

BK Häcken – AIK 4–2

Fullsatt på Bravida arena inför avspark, ett stort bortafölje av AIK:are upptog ungefär hälften av platserna.

Två snabba mål tidigt i första halvlek av Jeremejeff gav Häcken fördel, det första kom efter en onödig straff orsakad av Otieno. Bahoui gjorde 2–1, fanns ett visst hopp inför andra halvlek.

Men i andra gjorde Jeremejeff sitt tredje mål och supertalangen Uddenäs gjorde ett mål. Uddenäs gjorde sin första allsvenska match. AIK satte sitt andra mål genom Ayari, men var aldrig nära att störa Häcken på slutet av matchen.

Inget lag som förlorat premiärmatchen har sedan vunnit Allsvenskan.

IFK Göteborg – IFK Värnamo 2–1

Debutmatch i Allsvenskan för Värnamo. På bänken, Jonas Thern. I Göteborgs startelva: sonen Simon Thern. Göteborgs styrde spelet stora delar av matchen. Värnamos kvittering kändes onödig från hemmalagets sida. Anfallaren Marcus Berg fortsätter att vara avgörande för Göteborgs anfallsspel.

Göteborg mönstrar samma elva som i fjol, men med ny målvakt. Fullsatt på Gamla Ullevi och bra tryck på läktarna inledningsvis.

IFK Norrköping – Varbergs BoIS 0–1

Norrköping gick på en mina i premiären när bortalaget Varberg tog tre poäng. Varberg spelar ett kompakt spel som ledde till en tiondeplats i fjol. Tre poäng mot topprankade Norrköping var en smakstart. Publiksiffran på 6 800 personer imponerar inte för en stor klubb som Norrköping, i en premiär.

IK Sirius – GIF Sundsvall 2–1

Engblom, lagets skyttekung, gjorde gästernas mål. Den målfarlige Kouakou i hemmalaget gjorde det vinnande målet. Islänningen Bjarnason gjorde 1–1.

Oscar Linnér har lånats in från Arminia Bielefeld över vårsäsongen. Målvakten fick dock sitta på bänken under matchen. Han var mycket kritisk till detta i media efteråt, vilket inte mottogs väl av Sundsvall.

Kalmar FF – Malmö FF 0–1

Planen uppkörd och något lerig efter en damallsvensk match i fredags. Kalmar har en spelidé man tror på, man är ett krigande lag. Mot Malmö stod man upp fint i första halvlek, även om bortalaget hade de bästa chanserna.

Malmö gjorde 0–1 genom Kiese Thelin på ett inlägg. Kalmar hade ett par bra lägen att kvittera men bortalaget tog samtliga tre poäng. En smakstart för svenska mästarna.

En stor tillrest klack runt 2 000 malmöiter höjde stämningen rejält.

Djurgårdens IF – Degerfors 3–1

Djurgården tar emot förra årets utropstecken, Degerfors. Degerfors blev nederlagstippade men lyckades hänga kvar. Matchen öppnade dock inte bra, Haksabanovic fick ett fint läge och gjorde mål efter bara tio minuter.

Domaren Bojan Pandzic utgick i paus, Viktor Wolff tog över.

Djurgården gjorde 2–0 genom Edvardsen, tidigare spelare i Degerfors. Degerfors lyfte sig rejält efteråt och skapade en handfull riktigt fina lägen. Widell-Zetterström i Djurgårdens mål fick det svettigt.

Man fick också utdelning genom Saidis mål till reducering för Degerfors. Hemmalaget fick sedan mer kontroll på spelet, och Edvardsen gjorde sitt andra mål och satte spiken i kistan. Inte ens Nikola Djurdjic, tidigare Hammarby, kunde förstöra stockholmarnas premiärfest.

Elfsborgs IF – Mjällby AIF 0–2

Mjällby tog alla tre poäng i premiären på Borås arena. Det var lagets första vinst någonsin på bortaplan mot Elfsborg. Målen gjordes av Moro och Löfquist. Bara 4 380 personer hade tagit sig för att se matchen, trots att Elfsborg satsar mot guldet i år.

Man har ju under de senaste åren vant sig vid att Sverige, under Janne Andersson, spelar taktiskt och tätt, och slår vilka lag som helst, till exempel i VM 2018 då man relativt enkelt manövrerade ut lag som Mexiko. Den vinsten framstod för mig som obegriplig, eftersom Mexiko i första matchen i gruppen hade slagit de, vid den tiden, regerande världsmästarna Tyskland i en "svindlande" match. Sverige, å sin sida, hade slagit Sydkorea i samma omgång, i en inte lika svindlande tillställning.

Men Mexiko kom ingenstans mot Sverige i sista gruppomgången (i mellanomgången hade svenskarna förlorat mot Tyskland, varför Mexikomatchen var avgörande för Sveriges öde i turneringen), det såg ut som att de stod still på planen och väntade på att Sverige skulle byta förbundskapten, så att de visste hur de skulle anfalla. Sverige vann med 3–0. Och sedermera med 1–0 mot Schweiz i åttondelen innan vi åkte ut mot England i kvartsfinal.

Men trollkarlen Janne Andersson har fyra år senare tappat stinget, eller kanske dunderhonungen. Serbien rann, i matchen i Belgrad på lördagskvällen, igenom, särskilt på vänsterkanten, hela tiden och efter ett vackert svenskt 0–1-mål hann det bli både 1–1 och 2–1 till Serbien innan halvtid. När matchen var slut stod det 4–1.

Krönikörers och tyckares pennor och röster började gå varma redan innan spelarna hade hunnit duscha, fotbollspanelen på TV6 till exempel, var inte helt nöjda. Den här matchen var ju ingen tillfällighet heller, förluster hade radats upp det senaste året och sådant är ingen vana när det gäller Anderssons landslag.

TV6-panelen har en bra sammansättning av svenskt och utländskt, den försiktige Fredrik Ljungberg, till exempel, kontrasterade mot den ursinnige Bojan Djordjic, i eftersnacket. Bägge väntade förstås ivrigt på att få tala med Janne Andersson. Som slingrade sig som en orm, när Djordjic påpekade att man inte hade stört serberna tillräckligt när dessa hade bollen. "Jaså, säger du det?", ungefär. Fast han sa något annat, förstås.

Janne Andersson har, förutom sin talang att leda landslag, åtminstone såsom denna tog sig uttryck i den omnämnda matchen mot Mexiko för fyra år sedan, en stor förmåga att hantera media, han är "medietränad", ja han ger nästan själva ordet ett ansikte. Att de här friserade svaren på journalisters frågor dock är en bluff, ser man (eller "såg man") när Janne i direktsändning nere på gräsmattan skällde ut sina kollegor förbundskaptener från Tyskland i matchen 2018, i samband med att Sverige hade släppt in 1–2-målet i sista minuten på frispark. Då hötte han med knytnäven mot den tyske assisterande förbundskapten som, menade Andersson, hade hånat honom. Han fick säkert en plats i svenska folkets hjärtan efter det, en riktig människa som håller på Sverige. Samtidigt kunde de ju se att medieträningen hade flugit all världens väg.

I tisdags kväll var det så dags för matchen mot Slovenien på Friends Arena, en match som skulle avgöra om Sverige skulle stanna kvar i grupp B eller få tillbringa framtiden i Nations League i grupp C, tillsammans med så kallade "blåbärslag."

Jag befann mig på kortsidan, på den svenske målvaktens sida i den första halvleken och fick således bevittna på nära håll Sloveniens konstnummer till 0–1, ett kontrollerat volleyskott som avslutning på en lång springrörelse, det nästan svåraste en fotbollsspelare kan göra. Inte konstigt då att det gjordes av Sloveniens unge supertalang B. Sesko. På min halvbesatta kortsideläktare reste sig, bland publiken som satt där, ett tjugotal supportrar och saluterade Sloveniens ledningsmål i högan sky. Men de hade inte rest från Slovenien och hit, ty dessa har inte, på samma sätt som Serbien och Kroatien, högljudda supportrar som skrämmer folk på familjeläktaren.

De var somalier, antagligen från Solna, några kvarter från Friends Arena, som ville protestera mot att Sverige har fått en ny högerregering. Fast de kanske mest jublade för att det var ett snyggt mål, de jublade nämligen också när Sverige strax före halvtid kvitterade, också ett fint mål av Forsberg. Apropå att ge ord ett ansikte, så skulle det i Emil Forsbergs fall bli mullvad, eftersom han "plöjde" genom Friends Arenas (för dagen fina) gräsmatta, i full fart och full kontroll, med slovener hängande på sig, och placerade bollen vid sidan av den slovenske målvakten (den sistnämnda som enligt min son är ordinarie i Atletico Madrid, så en del prominenta personer uppträdde faktiskt i den här matchen).

I den andra halvleken satt jag således fint till för att få se ett eller flera svenska ledningsmål. Men inget hände. Precis som mexikanerna 2018 hade svårt att få till det mot Sverige, kom de senare ingenstans nu. 1–1 slutade matchen. I bägge fallen har Janne Andersson varit ansvarig.

När jag (vi) gick hem alldeles efter matchen var det ganska lätt att föreställa sig hur arg Bojan Djordjic skulle vara där i studion (utomhusstudion) om han var det redan i lördags i Belgrad. Och hur svensk Fredrik Ljungberg skulle vara. Men jag var som sagt inte på plats bakom tv-skärmen så jag vet inte vad de sa.

Av det jag läste idag har det dock inte kommit några avgångskrav på Andersson.

Sverige hade ju, det såg man från min kortsideläktare, den icke avundsvärda uppgiften att föra matchen, mot ett lågt spelande, extremt defensivt lag som Slovenien som "backcheckar" intensivt, lämnar bollhållaren ingen ro. Då måste man ha ett "homogent" förande lag (exempel Barcelona) som är vana i den rollen och där alla, minus de som är extra bra (stjärnor) , håller en hög lägstanivå ifråga om tekniska färdigheter.

Det har inte Sverige. Vi har dock några riktigt bra spelare, som Kulusevski, Forsberg och Elanga i anfallet/mittfältet. De springer och vill mycket och blir de riktigt bra lekkamrater kan resultaten kanske börja peka uppåt.

Sedan hade man ju gärna haft Alexander Isak. Han gör stor skillnad eftersom han är en megastjärna vilket drar till sig både psykologiskt och fysik uppmärksamhet, varpå motståndarnas stabila box (ishockeyspråk) hade kunnat rubbas.

Men han kostar en miljard kronor och därför får han inte spela med landslaget.

Nej men gå, Janne! Släpp medieträningen nästa gång någon intervjuar och visa känslor, som du gjorde på planen mot Tyskland. Säg: "Fan jag vet inte vad jag ska göra. Jag har inget mer att tillföra."

Nej och så kan det vara. Du har redan tillfört en hel del. Och av VM 2018, och även innan dess, kan andra lära av vad du har gjort. Och bygga vidare.

På redaktionen funderar vi ofta över vad alla medarbetare, och frilansare på Sveriges Radios och Sveriges Televisions kulturredaktioner egentligen gör. De är ju så många. Du kan inte ta en kopp kaffe på Söder i Stockholm eller i Vasastan utan att de som står före dig i kön arbetar med kultur på Svt eller SR.

För att få ett bättre grepp om vad alla dessa skattebetalda journalister gör bad vi en av våra skribenter under en vecka lyssna på Kulturnytt i P1. Det är alltså public service i dess finaste form; dagliga nyhetssändningar från kulturredaktionen P1, med reportage, nyheter och recensioner. Här ska du få kunskap om det viktigaste som hänt inom kulturen under dagen.

Här är hans rapport.

Låt oss börja med att se på veckans inslag:

25/7

1. Melodifestivalen Storbritannien värdland trots att Ukraina vann, Manchester Brighton och Glasgow kanidater

2. Föreningen Nimis vänner söker fler frivilligkrafter som kan arbeta med att underhålla konstverket Nimis av Lars Wilks. Ordföranden i föreningen Nils Hyllienmark intervjuas.

3. Seriemässan Comicon presenterar många nya filmer från Marvel studios, seriemässan lockar hundratusentals besökare varje år.

26/7

1. Marit Paulsen död. Känd som debattör och politiker "men hennes skönlitterära författarskap ska inte heller glömmas bort. "Skildrade 'kvinnors och lågutbildades situation."

2. Filmfestivalen i Motovun i nordöstra Kroatien visar 25 svenska filmer. Festivalarrangören entusiastisk över Sverige i intervju.

3. Filmfestivalen i Venedig. Förutom svenska debutfilmen "Dogborn" har den senkomna sista säsongen av Lars Von Triers svensk-danska tv-serie "Riket" premiär.

En av dem som tävlar om ett guldlejon är den iranske regissören  Jafar Panahi, som sitter frihetsberövad i Teheran, anklagad för propaganda mot staten. Festivalen startar den sista augusti.

4. Iraks kulturarv. Efter att Irak plundrats på sitt kulturarv, både efter Irakkriget 2003 och dessförinnan, har nu tiotusentals verk återlämnats och på Iraks nationalmuseum i Bagdad finns nu verk som länge ställts ut på andra muséer i olika delar av världen.

27/7

1. 180 000 personer har skrivit under en namninsamling, i protest mot att Instagram blivit för likt Tiktok – appens algoritmer premierar videoinnehåll istället för foton.

Vd:n försvarar den ändrade inriktningen mot mer video, eftersom han tror att "utvecklingen" går åt det hållet, att man tittar mer på video än "foton."

2. Marvel Studios får kritik av personer som jobbat med filmerna – de jobbar under dåliga förhållanden och får  inte tillräckligt med tid på sig att göra specialaffekter.

3.  En del av Gilghamesheposet har återvänt till Iraks nationalmuseum i Bagdad. Gilghamesheposet anses vara ett av världens äldsta litterära verk. Nu finns den 3600 år gamla lertavlan åter att beskåda på nationalmuséet.

28/7

1. I höst drar en kurs i autistiskt läsande och skrivande igång på den konstnärliga skolan HDK Valand i Göteborg. I och med satsningen breddar man nu sin utbildning i litterär gestaltning och enligt skolans universitetslektor har trycket "varit stort."

2. Recension av konstutställning av Cecilia Edefalk. Den här gången är temat "Himlar" och hon ställer ut i Kryptan i Lunds domkyrka.

3. Recension av bok om fågelskådning, Nina Asanoj recenserar "Hemma vid fågelsången", en ny utgåva av Gunnar Brusewitz, som publicerades första gången 1961.

29/7

1.Punk och hardcore-podden "Nere på noll" som har ett hundratal lyssnare per avsnitt har haft "Sommar" som rubrik på ett avsnitt. Blir kontaktade av SR som har varumärksskyddat "Sommar."

2. Den colombianska artisten Shakira riskerar att dömas till åtta års fängelse i Spanien för skattebrott.

3. Renaissance heter Beyonces nya album. "Livsbejakande och energiskt", säger P3:s reporter Tina Mehrafzoon.

4. På söndag har det nya programmet "Sanningens minut" premiär i SVT och det är förstagångsväljarna som står i centrum.  Åtta komiker ska imitera partiledare, man hoppas nå ut till ungdomar, att få dem att rösta.

Kommentarer

Ordet, eller begreppet, "kultur", sägs  i Wikipedia ha två huvudbetydelser.  En av dem är "andlig (konstnärlig) odling", den andra är "socialt överförda levnadsmönster."

Den andra definitionen är användbar, när man ska förstå hur vuxna människor sitter i live-publiken under deltävlingarna på Melodifestivalen och viftar med ballonger, som på ett barnkalas, samt skrattar åt de alldeles för många programledarnas alldeles för många och långa och dåliga skämt.

P1 och Sveriges radio och SVT är ju på sätt och vis själva ett "socialt överförbart levnadsmönster."

Den första huvudbetydelsen, "andlig (konstnärlig) odling", kommer däremot lite grann i kläm, på mellot.

Men det är, som sagt,  inte konstigt att nyheten finns på Kulturnytts program, "Mello" är svensk public service egen produkt.

Det är däremot inte måndagens nyhet nummer tre, seriemässan Comicon och Marvel studios och deras "universum av superhjältar."

Ett ljudinslag i Kulturnytt från mässan presenterade under trumvirvel två nya filmer, Kang dynasti och Secret invasion, som ska vara klara till 2025. Det gäller även Black Panther-uppföljaren Wakanda forever som handlar om en svart kvinna som är superhjälte och man hörde i inslaget skrikande och applåderande fans i bakgrunden.

Instagramnyheten från  i onsdags, där P1 tog ställning för de stackars användarna som i framtiden måste titta på videor och inte på bilder, är ytterligare ett exempel på något de inte behövt nämna, om de inte hade velat underblåsa  ännu en modern "kultur", i detta fall en som har klart narcissistiska drag (fast det senare har ju melodifestivalen också).

Apropå narcissism (statlig sådan i det här fallet ), på tisdagen deklarerade stolt studio-reportern, nyheten om filmfestivalen i Motovun i nordöstra Kroatien där Sverige ska ha med 25 filmer. Det visar sig att det är en historisk genomgång av svensk film som ska genomföras,  bland annat innehållande Ingmar Bergmans "Persona" och Lukas Moodysons "Fucking Åmål."

Resten av filmerna känner antagligen inga andra än festivalens jury till.

Men programledaren sitter i studion och blåser upp sig som en tupp, av berömmet han får från den kroatiska kvinnan som dominerar reportaget.

Kursen i "autistiskt skrivande och läsande" på konstskolan HDK Valand i Göteborg i torsdagens kulturnytt fick mig först att undra om den var ämnad för autistiska barn. Det visade sig dock att kursen är på högskolenivå.

Kursen som alltså börjar i höst, är en bärande del av ett forskningsprojekt där man undersöker hur man kan skapa rum för människor inom autismspektrat, ty enligt rektorn Elisabet Hjort kan de sociala kraven i utbildningssammanhang vara så pass utmanande, att det inte går att fokusera på skrivandet.

Enligt rektorn har den autistiska erfarenheten tidigare varit helt frånvarande i debatten, både inom forskningen och inom den litterära offentligheten. Nu hoppas hon att kursen ska kunna bidra till att "förflytta normerna för hur skrivande ska vara."

Men "förflytta normerna för hur skrivande ska vara" har redan gjorts på högskolan, man har tvingats till det eftersom studenterna inte kan skriva.

Man förstår varför "trycket har varit stort" till den där kursen. De sökande består antagligen av miljöskadade inåtvända, hörsnäckebeprydda ungdomar som skadats av Instagramlivet och som måste förstå sin egen sjukdom och lära sig läsa och skriva och fokusera.

Om jag vore en utomjording och skulle sammanfatta mänsklig kultur efter att ha lyssnat på Kulturnytt i en vecka, skulle jag säga att inget på jorden var riktigt på riktigt. När jag sedan hade observerat "verkligheten" och sett att alla går runt med telefoner och hörlurar, skulle jag kanske erinra mig vad studioreportern på Kulturnytt hade sagt om "Instagram" och "Tiktok."

Jag skulle så småningom, utifrån studioreporterns röst och informations art, uppfatta att de vägledde dessa oftast unga människor, att det var de som pratade med dem i deras lurar.

De unga människorna hade inte lurarna och telefonerna som ett resultat av att en normal utveckling hade skett. Utan tvärtom, en katastrof hade inträffat, civilisationen hade utrotats, de visste inte längre hur man uppträdde och skulle leva.

Men de hade fått apparaterna  och lurarna så att P1 kunde vägleda dem tillfälligt, där de gick runt, planlöst, tills någon hade kommit på hur man skulle vara sociala och leva tillsammans.

Fast de vägleder ju fel. Medvetet, eller på grund av sin egen förvirring.

Men kanske kunde någon av lyssnarna få ett uppslag av P1:s inslag om kulturarvet i Irak, från tisdagen och onsdagen.

En kilskrift från flera tusen år före Kristus, ett dokument från civilisationens vagga.

För det är väl det vi måste göra. Börja om från början.

Sveriges Radio får varje år 3,2 miljarder kronor för att upplysa och underhålla oss.

Men vad får du egentligen för dessa miljarder?

Vi kommer varje vecka att göra nedslag i utbudet för att se hur dina surt förvärvade slantar förvaltas. Vi mjukstartar med att lyssna på poesi, präster och Tomas Tengby i P1. Och så åhör vi en debatt om den svenska sjukvården.

Dagens dikt: måndag 20 juni, klockan 12.01

”Rälsen från masugnen till Insjöviken, är dold av gräs men sticker fram ibland. Järnväg vars roll är glömd och sviken, en bit armering i det slott av sand, som byggs av varje samtidsingenjörer och sakta slipas ner av tidens tand.

…

Och de som strävsamt drog sitt sitt strå till stacken,

antecknades i masmästarens bok.

Vem minns när vattenhjulet hade stannat för sista gången och ett sista sjok av sot flög ut och allt blev obemannat?”

Dikten, av Jonas Modig, förmedlar känslan av att det inte är någon större idé att arbeta och ligga i. För vad blir väl kvar, och vem minns väl det?

Möjligen vill Dagens dikt-redaktören att jag ska gå och lägga mig igen.

Kropp & själ: tisdag 21 juni, 10.00

Programmet Kropp & själ spekulerar i dag i om det är möjligt att leva i evighet. De gör det genom att samtala med personer om hur gamla de skulle vilja bli och de filosoferar kring döden genom att intervjua en läkare som tillbringar mycket tid kring människor som är i livets sista skede. De redovisar också, via en forskare på Karolinska Institutet, vad biologisk ålder innebär.

P1 lyckas ofta dra tillbaka klockan. När man lyssnar tror man att det är 1980 eller 1970. Kanske är det också så att merparten av deras lyssnare nuförtiden var i en "bra" ålder, sisådär 35 år, på sjuttio- och åttiotalet.

Det gäller att hålla dem kvar i tron att tiden stått still.

Den där malande, hemtrevliga och nästan trygga tonen som P1:s programledare oftast lyckas med att ha, inte minst i programmet Kropp & själ denna tisdag, blir en slags radioteater som får 65–70-åringarna att övertygas om att samhället fortfarande är normalt, att det absolut inte brinner i knutarna, fastän de får känslan av något helt annat, så fort de går utanför stugknuten eller lägenhetsdörren, och inte längre kan lyssna på sin favoritkanal.

Reportern intervjuar en 70-årig kvinna och frågar hur hon skulle reagera om hon visste att hon skulle leva 25 år till.

Den 70-åriga kvinnan tvekar en stund, säger sedan:

"Oj, skulle jag ligga och lyssna på P1 i 25 år till?”

Låter lite orolig.

Jag förstår henne. Nästan.

Ring P1: onsdag 22 juni, 09.30

Den första inringaren är en kvinna från södra Stockholm som vill prata om präster som i en artikel den 15 juni vill att "polyamorösa" människor ska få kyrkans välsignelse.

"Polyamorös" innebär att man älskar många personer, och är förhållanden med dem. Prästerna skriver bland annat:

"Det svenska samhället accepterar idag helt självklart en slags flersamhet som tar sin början i en tvåsamhet som kan brytas upp genom en skilsmässa, varpå sedan ett nytt äktenskap kan följa med löften som ännu en gång avges framför ett altare."

Kvinnan som ringer in är ung. Kanske måste jag ta tillbaka att det bara är gamla, som i Kropp & själ, som ringer till P1, ty även andra inringare under denna halvtimme var yngre.

Det har avlats fram en ny generation P1-lyssnare.

Skrämmande.

Kvinnan är dock mot prästerna, hon talar om normer och värden som hade gått förlorade, hon säger att barn ska ha en mamma och en pappa och att kvinna och man i relationer egentligen är ganska logiskt och bra.

Kanske en anledning till hopp.

Tomas Tengby invänder mot kvinnans resonemang med att säga att: ”… det ingår i de mänskliga rättigheterna att få vara som man vill…”.

Det är väl milt sagt att göra ”mänskliga rättigheter” lite väl omfattande och tillåtande.

Studio 1, torsdag 23 juni, 16.00

Studio 1 är, som man brukar säga, ett flaggskepp för P1. De gör längre allmänpolitiska reportage, mellan klockan 16 och 18. Reportagen har ofta sin grund i något av de nyhetsinslag som precis har lästs upp i de nyheter som kommer varje timme eller i Dagens eko, som pågår i en kvart.

I dag lyssnade jag på en debatt mellan två läkare om vården och dess resurser.

Kajsa Dovstad, läkare med borgerlig profil mot Akil Awad, läkare och förgrundsfigur för "Vårduppropet".

Behöver vården mer resurser?

Kajsa Dovstad sa nej, den behöver vara mer effektiv.

Akil Awad sa ja, man behöver anställa fler och "rätt" personal, till vissa delar, exempelvis akutvården.

Men han sa också något anmärkningsvärt:

"Vi vet faktiskt inte alls hur många som jobbar inom vården. Vi vet hur många som är legitimerade och inte vad de gör."

Men om vi anställer fler läkare, vet Awad då plötsligt vad de gör?

Morgonandakt: midsommarafton fredag 24 juni, 05.45

Läst av Carina Samuelsson, komminister i Växjö stift. "Morgonandakt" är en serie andakter i repris från i januari och har sänts varje morgon den här veckan.

I dagens avsnitt handlar det om "att våga".

"Att våga är att tappa fotfästet för en liten stund, att inte våga är att förlora sig själv." — Søren Kierkegaard

Det är en annan röst än Samuelsson som inleder med att citera Søren Kierkegaard. Denne var visserligen teolog, men han var mer filosof och en av grundarna av existentialismen. Kierkegaard var kristen, i alla fall trodde han på Gud, men han var mer bekväm i den icke-kristna gemenskapen.

Det är en hoppfull inledning på programmet, jag lyssnar förväntansfullt för att få veta vad Samuelsson tycker lyssnarna ska våga.

I somras, berättade hon, i början av andakten, släppte hon loss och hoppade bungyjump.

Jaha.

Undrar om hon fann sig själv då.

Sedan berättar hon att Jesus gick på vattnet.

Oklart om hon menar att det är jämförbart.

Katrin Marcal inleder programmet med att berätta vad hon inte ska berätta om, nämligen sitt privatliv.

Ändå gör hon delvis det lite, hon säger att hon är gift med en engelsman, har tre barn och bor i ett hus i en by på engelska landsbygden. Men hon har fått för sig att lyssnarna vill ha ännu lite snaskigare information, att de vill att hon ska "klä av sig naken", psykologiskt, eftersom detta, säger hon, har blivit en "tradition" bland sommarpratare.

Men Katrin Marcal ska gå på tvärs mot det här, eftersom det finns andra sätt att uppnå intimitet mellan lyssnare och berättare.

Säger hon.

Hon ska prata om männen.

Som en början på sitt sommarprat om männen, räknar hon upp alla de olika områden där männen ”styr", t.ex. politiken och näringslivet.

Men all den makt som männen har, har inte gjort dem lyckligare. Kvinnor är lyckligare, slår Marcal fast.

Samtidigt har kvinnorna accepterat att "kvinnlighet" inte innebär strävan efter lycka, utan är det som "blir över", när männen har konstruerat sin värld. Männen "definierar" dem.

Männen själva däremot, måste göra något aktivt för att uppnå sin manlighet.

Vad är det då, manlighet?

När det gäller män, finns det, enligt Katrin Marcal, endast tre känslor som deras gärningar kretsar kring, att vara arg, att vara kåt och att vara hungrig.

Men deras känsloliv är mer komplext än så. Det har Marcal själv bevisat genom att i sitt yrke som journalist (Marcal är utrikeskorrespondent i London för DN, sedan 2017) intervjua män. Hon brukar fråga dem vilken som är deras superhjälte. Om de svarar medeltida riddare berättar svaret en sak om männen. Om de svarar Batman, berättar det något annat.

Just i filmens och fantasins värld kommer man närmare kärnan i Marcals budskap. Filmen som är en bra måttstock på männens "karaktär", är, enligt Marcal, "Rädda Menige Ryan. Filmen utspelas under landstigningen i Normandie. Menige Ryans samtliga tre bröder har dödats under den inledande delen av landstigningen och själv har Ryan tillfångatagits av tyskarna. En general i USA får denna information samt får veta att brödernas mor ska få reda på dödsfallen samma dag. Generalen ordnar en räddningsexpedition, under ledning av Kapten Miller (Tom Hanks) som ska befria Ryan och skicka tillbaka honom i amerikanska händer. Expeditionen lyckas men Kapten Miller får betala räddningsoperationen med sitt liv. Han yttrar sina sista ord, direkt till menige Ryan:

"Förtjäna det."

Budskapet är att Ryan måste ta konsekvenserna av att andra har gjort uppoffringar, för att han ska få leva.

Ryan måste se till att hans liv blir ett liv som var värt att rädda.

Männen har kommit på något som kvinnorna har missat:

Att livet är värt att kämpa för.

Men männen kämpar i vanmakt, anser Marcal, för den rikedom och makt de uppnår, blir på bekostnad av lyckan, eftersom de ger avkall på sina känslor.

Männen ska bli "hela", säger hon.

Marcal exemplifierar "halvheten" hos männen genom att berätta att hon ser "döda män" i Londons tunnelbana varje morgon. De är inte döda på riktigt men psykologiskt är de det och de utgör levande (döda!) exempel på människor (läs; män) som offrat sina riktiga känslor för att bli rika och framgångsrika.

Rika och mäktiga men döda, därför att de har stoppat undan sina känslor i en säck och ställt fram ett lik istället, som har tjänat pengarna och fått makten.

Jag tror faktiskt (som Marcal själv säger många gånger om männen i sitt Sommarprogram) att hon har rätt.

Människor är "döda" och olyckliga. Men varför skulle det inte också gälla kvinnorna?

Marcal kanske trodde att den liberala demokratin, när hon såg de utbrända och "döda" männen i tunnelbanan, hade fått en lättare släng av influensa och nu hade hon hittat ett botemedel mot den: Det behövdes bara att männen skulle gå i terapi och bli "hela" igen. Kvinnorna hade varit kuranta hela tiden, där behövdes inga åtgärder.

Men att männen, och kvinnorna, skulle gå i terapi är en intressant tanke eftersom terapi, väldigt allmänt betraktad, är ett sätt att bygga relationer. Terapeuten ersätter under en timme och i flera års tid mamman ( i dennas relation med spädbarnet och barnet) och den vuxne patienten som går terapi regredierar och blir ett barn, fast bara en stund. Om det går bra har terapeuten, efter några års tid, "lärt" patienten att han/hon kan hantera åtminstone en relation, nämligen den till terapeuten själv.

Sedan kan "patienten" gå ut i livet och bygga nya och egna relationer. Som håller, den här gången. Men för att det inte även i framtiden ska bli fullt i terapeutens väntrum, är det lika bra att densamme (terapeuten) håller en övergripande föreläsning om grundläggande mänskliga relationer som varar i längden och bygger upp ett starkt samhälle.

Sådana relationer bygger på att mamma och pappa och barn går i symbios under flera års tid, och tar hela ansvaret för barnens uppfostran, och bygger upp en familj.

För det är ju därför som de döda männen i tunnelbanan är döda.

Därför att deras första och viktigaste terapeut i livet, mamman, eller varför inte pappan, hade lite för bråttom att lämna dem i hemmet, där de annars kunde ha fått hjälp med att få kontakt med sina känslor.

Men om det stämmer, då har ju Katrin Marcal "klätt av sig naken" i alla fall, fast hon var noga med att hon inte skulle göra det. Hon har ju berättat att hon har tillbringat dagarna i London, där hon har intervjuat män om deras känsloliv, för Dagens Nyheters räkning, istället för att vara i huset på landet, och ta hand om sina egna barns känslor.

Hon säger i radion att livet är "episkt och stort, fullt av svåra val, omöjliga situationer som du måste marschera fram genom ändå, kamratskap, svek, attacker som kommer från andra sidan stranden när du minst anar det, ära, smärta, eld, magi, segrar som känns som luft eller en reträtt som blir en triumf."

Det låter som att hon jämför sitt eget hittills avverkade 38-åriga liv med Kapten Millers (Tom Hanks) vedermödor att rädda menige Ryan.

Men den jämförelsen skulle bara gälla om Marcal hade gjort precis som kaptenen, nämligen offrat sitt eget liv, sitt ego, för att, på vinst eller förlust, liv eller död, rädda någon annans. Så hade också kunnat ske om Marcal hade väntat med att skriva "böcker om kvinnor och ekonomi" (som har blivit översatta till flera språk) tills barnen hade blivit stora nog (hennes två egna barn är, i skrivande stund 6 och 3 år gamla medan det äldsta barnet är pappans från första äktenskapet) att förstå att de hade en öm och tydlig ledare i sin mamma och därför så småningom skulle kunna psykologiskt klippa navelsträngen.

Då hade hon också gjort ett "svårt val", från hennes ord ovan. Kanske också en "reträtt som blir en triumf."

Att livet är "stort och episkt" betyder att man inte kan gå genvägar för att känna att man är en bra människa. Man måste först ta ansvar för sig själv och det betyder,att man ibland måste ta ansvar för andras, läs barnens. Man måste göra det även om regeringen och Expressen hamrar in ett annat budskap.

Annars kommer vi aldrig att bli av med döda människor i tunnelbanan. Och de där människorna är ju inte mer levande i Stockholms tunnelbana, om Katrin Marcal eventuellt trodde det.

Tv-serien Vi på Saltkråkan har diskuterats vilt. Varför ska det göras en ny uppdaterad, mer mångkulturell och inkluderande version? På sociala medier spekuleras det för fullt och många känner sig redan innan tv-serien har spelats in förorättade av det normbryteri som de förutsätter ska prägla nyproduktionen av Vi på Saltkråkan.

Det är en viktig diskussion – men den riskerar att dölja något mycket viktigare. Den första filmversionen hade inte så mycket att göra med Astrid Lindgrens bok om Saltkråkan. Boken var ett försvarstal för ett sätt att leva som redan då höll på att försvinna.

Astrid Lindgrens bok Vi på Saltkråkan bygger på den i dessa dagar ganska omtalade tv-serien med samma namn som snart ska spelas in på nytt, i modernare version. Att boken bygger på tv-serien förvånar mig, eftersom tv-serien är så slätstruken medan boken är så mäktig. Som tonåring läste jag boken ett femtontal gånger.

Stockholmsfamilj på skärgårdsö

Stockholmaren Melker Melkersson och hans fyra barn har just stigit i land på ön Saltkråkan i Stockholms skärgård. Han har hyrt en stuga som de ska bo i över sommaren. Mötet med Snickargården blir dock lite snopet, för den visar sig vara gammal och gisten. Den snälle men temperamentsfulle Melker står med barnen kring sig i juniregnet och stirrar på det fallfärdiga huset. ”Är jag en misslyckad figur nu som har hyrt huset?” funderar Melker.

Ångesten smittar genast av sig på den 19-åriga dottern Malin. Sedan mamman dog har hon fått hjälpa till med att uppfostra sina yngre bröder Johan, Niklas och Pelle. Hon får regelbundet också trösta sin humörsvängiga pappa, vilket hon alltid gör galant. Malin spelar också en särskild roll i boken, eftersom hon genom sin dagbok då och då tar över som berättare. Det blir härigenom också tydligt att boken Vi på Saltkråkan i första hand handlar om familjen Melkersson.

Astrid Lindgren var alltid en mästare på att skildra det inre dramat. I denna realistiska roman är det dramat lika framträdande som i de böcker där den yttre ramen är desto mer dramatisk än här, såsom Mio min Mio eller Bröderna Lejonhjärta. I Vi på Saltkråkan består dramat bland annat i huruvida denna lite udda men ändå genomsvenska, vanliga och därmed trovärdiga familj ska få ett lyckligt liv på ön.

Som huvudpersoner är Melkerssons typiska för Lindgren. De är utsatta och i viss mån svaga, men utrustade med magiska egenskaper som i längden blir till styrkor. Dit hör Melkers charm och Malins skönhet och klokhet. Dessa egenskaper gör det också möjligt för de yngre barnen att gradvis assimilera sig in i det autonoma livet på landet.

Kass tv-serie blev storartad bok

Boken Vi på Saltkråkan har inte uppnått samma popularitet eller litterära status som Lindgrens mer kända storsäljare, som Ronja Rövardotter och Bröderna Lejonhjärta. Det märkliga är också att tv-serien Vi på Saltkråkan i stället har blivit så hyllad, eftersom det åtminstone för mig är helt omöjligt att extrahera något ”drama” ur denna. Man förstår helt enkelt inte vad som händer, bland annat eftersom ljudet är under all kritik.

Det var kanske det som Lindgren själv upptäckte när hon såg serien färdigklippt: att det såg ut som en reklamfilm för skärgården, producerad av Norrtälje kommun. Det blev inte den roman hon egentligen hade haft i huvudet. Eller också hade hon inte haft den i huvudet alls, men fick inspiration till den när hon lärde känna karaktärerna under inspelningstiden så att hon sedan kunde skriva boken.

Ingen svensk Familjen Macahan

Om tv-serien hade varit mer som boken sedan blev skulle man som tittare ha kunnat ta del av de konflikter och faror som berättelsen erbjuder längs vägen. Vi på Saltkråkan skulle då ha kunnat konkurrera med Familjen Macahan som lördagsunderhållning – inte bara ifråga om tittarsiffror utan även när det gäller genren ”kämpa för lyckan”.

I Familjen Macahan är antagonisterna visserligen tydligare och de uppträder i nästan varje avsnitt, såsom konkurrerande markägare, lycksökande tjuvar och eventuellt indianer. Det gör att man även över ett par glas vin kunde ta in handlingen. Däremot i Vi på Saltkråkan är dramat mer subtilt och implicit, till exempel Malins vara eller icke vara i familjen. Hon uppvaktas nämligen ständigt av kavaljerer (som alltså då blir bokens antagonister). Ett annat exempel är djurvännen Pelles kamp för att få ett husdjur.

I bägge fallen vill svenskarna antagligen förtvivlat gärna att det ska gå bra för familjerna. Men är det tillbörligt att känna sympati för familjen Melkersson?

Saltkråkan hotar det postmoderna projektet

Kanske är det lite mindre kontroversiellt att önska familjen Macahan väl än familjen Melkersson? Macahan utstrålade visserligen kärnfamilj så att det kändes över hela Atlanten, men just tack vare avståndet kunde man ändå gödsla kärlek på Laura och hennes syster Jessie utan att det väckte anstöt hos den svenska kulturhegemonin på 70-talet. Förresten var det nog faktiskt just den hegemonin som distribuerade Familjen Macahan till folket och gjorde det av just det skälet, för att svenskarna skulle få lite av livets goda och hålla tyst. Under tiden kunde de själva bygga om Sverige till en postmodern stat, utan familjer.

Melkerssons är väl däremot på gränsen till det anstötliga att sympatisera med, även om det finns förmildrande omständigheter. Exempelvis får farbror Melker författarbidrag och lille Pelle tycker om djur. Men Malin är en klok och vacker heterosexuell blondin och hennes småbröder tycks vara gjorda av gammalt fint, svenskt virke och leker utan problem med Granqvists jämnåriga trettonåriga flickor.

Går vi sedan vidare och besöker resten av invånarna på Saltkråkan är det en rent ut sagt bedrövlig samling människor, med dagens postmoderna mått mätt. Nisse Granqvist är lyckligt gift med Märta, som i sin tur både arbetar och har tid för sina barn. Så mycket tid har Märta för sina barn att en mamma i dagens Sverige måste tro att hon själv är dålig på matematik, eftersom hon knappt hinner (eller egentligen vill) jobba och inte har tid med barnen heller. (Tid för barnen har förresten inte dagis heller, men hon har dem där ändå.)

Och så finns där bonden Jansson, gubben Westerman och gubben Söderman, en pensionär och änkeman vars barnbarn Stina hälsar på ibland. De senast uppräknade är visserligen inte helt utan skavanker, men det är ju inte Melkerssons heller. Westerman är till och med en slags skurk. Men det som är farligt med Vi på Saltkråkan för kulturens uppbärare i dagens Sverige är om tittarna på lördagskvällen skulle få för sig att närstudera det sociala livet på ön. Då skulle de upptäcka att invånarna bygger band och relationer och trivs med varandra. Samhället på Saltkråkan är alltså inte dysfunktionellt som deras egen experimentverkstad Sverige, som är dysfunktionellt i såväl det lilla som det stora. Bland de vuxna finns det heller inga analfabeter, slapphögar, Iphone-broilers eller moralväktare.

Kavata barn och rättrådiga föräldrar

Astrid Lindgren gillar gåpåiga barn. Pippi Långstrump och många andra karaktärer är ett bevis för det, men när det gäller Tjorven tror jag att hennes uppgift mer är att visa hur föräldrar ska vara. De ska låta barnen ta plats, men de ska också tillrättavisa dem om omständigheterna så kräver. När Tjorven väcker sina föräldrar Märta och Nisse klockan sex på morgonen för att upprört beklaga sig över att storasystrarna Teddy och Freddy tagit med sig hennes hund Båtsman på en båttur avslutar pappan hela uppträdet med: ”Gå härifrån, Tjorven! Gå nån annanstans om du ska vara arg, så slipper vi höra det.”

Tjorvens uppstudsighet ska knappast, i alla fall inte om Lindgren hade fått välja, ses som en punkt på en önskvärd linjär utvecklingslinje. Jag tänker på den utveckling som har gett oss dagens upphöjda och ”kränkta” barn, påhejade av ängsliga och ”omogna” föräldrar.

Märta och Nisse, i synnerhet Märta, har i grunden en avsikt att tygla Tjorven, även om detta inte alltid är det lättaste.

Tjorven protesterar mot omoralisk sälhandel

Att Tjorven själv också – trots allt – är en ”moralisk” person kan följande episod illustrera.

Gubben Westerman har på vårkanten fångat en sälunge som han inte har någon användning för och därför ger bort till Tjorven. Några veckor senare dyker en vetenskapsman upp på ön och hör talas om sälungen. Denne är intresserad av att köpa sälen för att ha i forskningssyfte.

Westerman går då till Tjorven och säger att han ska ha sälen tillbaka. Hon skriker: ”Far ända in i baljan med allt ditt ljug! Du sa att jag skulle få honom till min helt och hållet, det sa du!” Westerman svarar bryskt att han inte behöver fråga Tjorven om lov att sälja sin egen säl. Och säljas ska den. Om Tjorven inte tar reson ska han tala med hennes far. ”Det ska jag minsann göra själv!” skriker Tjorven gråtande av förbittring. ”Aldrig i livet får du Moses!” Tjorven och hennes kompis Stina söker råd hos Pelle, som bara skakar dystert på huvudet. ”Det hjälper inte att tala med din pappa. För du kan ju inte bevisa att Westerman lovade dej att du skulle få Moses till din helt och hållet, och då vet farbror Nisse inte vad han ska göra.” Stina inflikar: ”Nä, då får han gå och fråga tant Märta.”

Som synes har Lindgren sin sedvanliga fingertoppskänsla för hur barn är och vad de skulle kunna säga när de är som bäst.

Den svenska jämställdhetsgenen

Du har ovan fått stifta bekantskap med Tjorvens och även Stinas frispråkighet i förhållande till vuxna.

Denna frispråkighet härrör från en svensk kulturell ”gen”, en tradition beträffande relationer mellan barn och vuxna som kan sägas ha något att göra med det i och för sig uttjatade begreppet jämställdhet. Men här handlar det om jämställdhet mellan människor, på ett slags svenskt naturreligiöst sätt – inte (bara) om jämställdhet mellan män och kvinnor.

När Lindgren i sina böcker laborerar med den här genen kan hon falla tillbaka på erfarenheter från sin egen barndom på gården Näs i Småland. Den barndomen var visserligen inte helt felfri, men det fanns enligt henne själv en ganska stor ”frihet”. Ingen av hennes syskon eller deras kompisar var rädda för sina föräldrar eller andra vuxna. Tvärtom ansågs gårdens ”patriark” Samuel August Ericsson, Astrids far, vara en ”nallebjörn” som gosade med sina barn. Kom de försent till maten fick de inte spöstraff av mamma Hanna. De fick bara ”äta lite senare”.

Frihet, närvaro och gränssättande

Men ”friheten” var inte heller enbart av godo och därför skapar Lindgren femtio år senare Märta Granqvist på Saltkråkan. Hon är på sätt och vis en avbild av hennes egen mamma, men med större tålamod samt mer närvaro och gränssättande i sitt barns känsloliv. Det finns en anledning till att barns utsatthet alltid är ett centralt tema i Lindgrens böcker. Hon själv var nämligen i någon mening, eller i alla fall kände sig, känslomässigt försummad under barndomen. Det måste också finnas en anledning till varför hon, så fort hon hade gift sig och fått barn, satte sig ner och resten av sitt liv skrev böcker i ett furiöst tempo. Nästan alla dessa handlar, mer eller mindre, om traumatiserade eller åtminstone utsatta barn. Det var nog den fasta handen och dialogen mellan barn och föräldrar som Lindgren själv saknade på Näs, i synnerhet med sin mamma.

Tjorven och Pippi Långstrump är ljusår ifrån Lindgrens egen personlighet och ska inte ses som självbiografiska. Men det kan vara så att Lindgren skapade dessa sinsemellan olika karaktärer som litterära dimridåer för att därigenom tala om hur föräldrar bör förhålla sig till sina barn.

Pippi hade visserligen inga föräldrar, men hon var på sätt och vis själv en förälder. Hon hade ”barn”, nämligen Tommy och Annika som hon lekte med hela dagarna och också skyddade mot tjuvar, bråkiga pojkar, socialsekreterare och poliser. (Gränssättandet var det väl däremot i och för sig värre med, men Tommy och Annika hade ju egna föräldrar.)

Stadsmänniskorna möter landet

Ett tema som Lindgren antagligen gärna vill torgföra genom Vi på Saltkråkan är förhållandet mellan land och stad. Närmare bestämt rör det sig om landets fördelar i förhållande till staden. Och där tar hon i stället med sig det positiva från sin barndom i Småland.

Mot de av Lindgren gudomligt framställda naturmänniskorna som bor på Saltkråkan året runt (Nisse, Märta, Tjorven med flera) ställer hon familjen Melkersson. När Melker och barnen först anländer står de helt främmande och osäkra inför livet på skärgårdsön.

Lindgren låter tonårspojkarna Johan och Niklas visa vägen när det gäller att assimilera familjen till skärgårdslivet. De två bröderna är de som anpassar sig snabbast till livet på ön, hjälpta av de dagliga utflykterna och äventyren med kompisarna och jämlikarna, flickorna Teddy och Freddy.

Johan och Niklas blir dock under den första sommaren pikade av flickorna vid flera tillfällen för att ha en del att lära när det gäller skärgårdslivet.

Hotet från staden

När ett år har gått sker en verklig kraftmätning mellan stad och land. Snickargården ska säljas och Melker kommer då inte längre att kunna hyra den, och köpa den kan han inte vid den tidpunkten. Spekulant är den rike direktör Karlberg från Norrtälje. Mer stad än Norrtälje tycks inte existera i Astrid Lindgrens föreställningsvärld, ty allt större än så är inte bra för mänskliga relationer.

Karlberg besöker Snickargården för inspektion. Ja, huset kommer han förstås att riva efter köp. Melkers barn tillsammans med Teddy och Freddy ser förtvivlat på när direktören går sin inspektionsrunda.

Direktörens trettonåriga dotter Lotta passar under tiden på att spatsera runt utanför huset med sin pudel Musse för att njuta av sitt övertag över bondungarna. ”Visserligen var de sex stycken, men det var spännande att se om man kunde klara av sex fiender på en gång. Hon brukade klara av sådana saker ganska bra, för hon var säker i korken och hade aldrig haft svårt att skaffa sig fiender, övning hade hon tillräckligt. Dessutom hade hon sin pudel, alldeles ensam var hon inte. Och Musse tyckte precis som hon själv att Lotta Karlberg var något mycket fint och framstående, det styrkte henne att känna det.” Lindgren kallar de barn som står och tittar på Lotta för ”bondungar”, alltså även Melkerssönerna som ju kommer från Stockholm.

För att visa för Musse hur fallfärdigt huset är hugger Lotta tag i ett fönsterbleck. Vad hon inte vet, men som barnen Melkersson vet, är att det sitter löst. Hon blir bestört när hon plötsligt står där med fönsterblecket i handen. Hon försöker ivrigt och fåfängt att få det på plats igen. Till slut stegar Niklas fram och tar det ifrån henne. Han sätter fast det med ett vant handgrepp och säger sammanbitet: ”Hördu, du kan ju vänta med att riva kåken tills ni har köpt stället åtminstone.”

Sveriges motor är av bondesläkt

Melkerssons är i detta skede inne i sin djupaste kris och detta är bokens litterära klimax. Ska familjens dröm om en framtid på ön nu sänkas till havsbottnen? Oavsett hur den frågan besvaras har Lindgren och landet vunnit en delseger mot staden, när Niklas som en riktig Robinsonvinnare stegar fram och sätter Lotta på plats. På ett år har ”egna smeder” härdats fram på Saltkråkan, som om Melkerssons rent av vore av (bra) bondesläkt, precis som Lindgren själv.

Och varför skulle inte så kunna vara fallet? En större del av Sveriges ”motor” i dag är av bondesläkt, om man verkligen börjar undersöka saken.

Direktörsdottern och hennes arketypiska snobbpudel (som är nästan lika uttrycksfull som de eldsprutande drakarna och onda riddarna i Lindgrens sagor) befinner sig inledningsvis i överläge, men har naturligtvis enligt Lindgren inte mycket att hämta i den här kulturkampen.

Som den sagoberätterska Lindgren är låter hon förstås den yttre berättelsen sluta lyckligt. Snickargården kommer i slutänden i Melkerssons ägo. Det sker genom att Melker får ett författarstipendium, vilket innebär att han kan bjuda över direktör Karlberg och köpa Snickargården. Melker åker ikapp mäklaren och spekulanten till Norrtälje.

Den kvällen skrev Malin i dagboken: ”Men för oss, Melkerssons i Snickargården på Saltkråkan är det här en dag så bubblande full av lust och fröjd och glans och glädje, så jag vet inte vad vi ska ta oss till med den.”

Paradis i frusen skepnad

Författarinnan tycks dock vilja framhålla att det krävs en ”process” för att kunna omfamna detta liv. På jullovet ska Melkerssons fira jul på Saltkråkan, vilket gjorts möjligt genom att Nisse och Märta har eldat i Snickargården och värmt upp den sedan senhösten. Då möter Melkerssons vid ankomsten med skärgårdsbåten åkande i en av isbrytare uppbruten ränna ett helt annorlunda semesterparadis.

”’Alltihop är olika mot i somras’, det kom Johan och Niklas överens om. Inte Teddy och Freddy förstås, de tjoade och skrek och kraxade som kråkor och var sig gudskelov alldeles lika men för övrigt var det som att komma till en annan värld. Varken Johan eller Niklas ägnade en tanke åt hur det kunde vara att bo i den världen bland snö och is, ensamt och avskilt. De uppfattade allt det vintriga och olika bara som något spännande och äventyrligt mer eller mindre tillkommet för deras nöjes skull.”

Här är bröderna (och familjen) halvvägs i sin vistelse. De kallar, visserligen genom stundens ingivelse där de står och betraktar ön på vintern, tillvaron på Saltkråkan för ”ensamt och avskilt”, men Lindgren ser till att de sommaren därpå har tänkt om.

”Ensamheten” på ön stämmer för övrigt inte överens med verkligheten.

Strävsamma svenskar med bonderötter

Nisse och Märta kan inte avfärdas som några ”omoderna” människor, sin lantlighet till trots. För Lindgren tycks de vara föredömliga svenskar som ska leda landet in i andra hälften av 1900-talet, samtidigt som de har tydliga rötter i bondekulturen i hur de förhåller sig till livet. Det framkommer när Lindgren berättar om Tjorvens uppträde om Båtsmans båttur: ”Det var snart dags för Märta att stiga upp och börja en ny strävsam dag. Den här sista halvtimmen innan väckarklockan ringde var henne dyr som guld, men det förstod inte Tjorven.”

Nisse och Märta framställs som om de kombinerar en barndom lik Lindgrens egen (strävsamheten) med att handskas med mer moderna attribut som telefonväxel och väckarklocka. Det blir lätt att misstänka att Saltkråkans familjer (både Granqvist och Melkersson) är ämnade att axla rollen som ett slags svenskar 2.0.

Mänskliga relationer och gemenskap

Lindgren betonar att strävsamheten och det autonoma levnadssättet på ön skapar mänskliga relationer och gemenskap. En skildring från Melkerssons julfirande:

”Ute var det vargavinter. Kalla stjärnor lyste över deras isiga fjärd och kölden knäppte i knutarna. Då var det skönt att kura ihop sig i ett varmt kök. Pelle myste och proppade spisen full med ved, precis så här skulle det vara. Alla skulle sitta tillsammans och ha det varmt och sjunga och prata. Ända tills han själv blev så sömnig att han hörde allt som ett enda surr och vacklade i säng.”

Lindgren skapar några polariserande arketyper, exempelvis den snorkiga överklassflickan Lotta och hennes pappa direktören. Tillsammans utgör de jätten Goliat som ställs mot en hel rad andra arketyper på Saltkråkan, med fattiglappen, poeten, charmknutten och familjefadern Melker i epicentrum. Karaktärerna är jämförbara med riddar Kato, Mio min Mio och de andra små, oskyldiga och ridderliga barnen i boken med samma namn. En stark längtan driver för övrigt huvudrollsinnehavarna i bägge böckerna, Mios längtan efter sin far i Mio min Mio och Melkers drift efter lugn och ro och glädje och trygghet, symboliserat i Snickargården i Vi på Saltkråkan.

Kommer Saltkråkan att skändas av SVT?

Bokens innehåll och värderingar är alltför intrikata för att SVT ska kunna begripa hur man ställer dessa saker på ända i en film. Vill de göra en ”normbrytarfilm” blir det lite grovt så att ”gamla” värderingar och kanske traditioner lustmördas samtidigt som man infogar något mångkulturellt och eventuellt någon transperson. Om det nu alls är något sådant som planeras av SVT. På sociala medier spekuleras emellertid för fullt och många känner sig redan innan tv-serien har spelats in förorättade av det normbryteri som de förutsätter ska prägla nyproduktionen av Vi på Saltkråkan.

Om det är ett sådant lustmord som står för dörren är tv-serien naturligtvis en idealisk måltavla att använda som material, eftersom inte mycket mer än en idyllisk sommar och en farbror som ramlar i vattnet framträder där. Är det detta ”verk” som ska ”skändas” av SVT är det sannerligen inte mycket att hetsa upp sig över. Jag menar snarare att tv-serien skändar boken och Lindgrens intentioner.

Boken handlar mer om människor med hög social moral och även hög allmän moral, såsom strävsamhet, målmedvetenhet och tillit. Det är gamla svenska adelsmärken som har legat förpuppade och nu blommar ut på ön Saltkråkan i början av 60-talet. Det är ett slags svenskar 2.0 som uppstår och förmedlas av Astrid Lindgren, men de grundar sig i samma landsortsbaserade människor som alltid har byggt upp Sverige.

Vilka kunskaper om Afghanistan har alla dessa politiker, socialarbetare, byråkrater och journalister som värnar om och månar om Afghanistan i dag – och om de afghanska flyktingar som finns i Sverige?

I några artiklar kommer vi att diskutera svenska böcker om Afghanistan. Böcker som hade många läsare under de mer öppet vänsterradikala årtiondena från 1960-talet till mitten på 1980-talet. Har de idéerna försvunnit eftersom deras författare är döda och ingen läser böckerna längre? Eller är det så att de idéer som en gång spreds står starkare i dag och är mer utbredda än någonsin? Trots att bärarna inte vet var deras uppfattningar kommer ifrån.

För 60 år sedan började svenskarnas bild av Afghanistan att formas. Svenska författare reste till ett land vi inte visste så mycket om. Författarna återkom med berättelser om ädla vildar, som var ungefär som vi var, om inte kanske rentav lite bättre än vi i moralisk och kulturell mening.

Hur mycket har dessa författares skildringar av Afghanistan bidragit till att så många i dag i Sverige känner en skuld inför människor i tredje världen, och kanske till och med känner sig underlägsna dem?

Vissa länder, som aldrig låtit sig kuvas av stormakter, utövar en särskild lockelse på journalister. Afghanistan är ett av de länder som sedan flera decennier varit en följetong i svenska medier.

Jan Myrdal skrev en reseskildring från landet redan i slutet av 1950-talet, och på den tiden figurerade inte Afghanistan i medierna.

Den av det nya landet förtrollade Myrdal berättar i Resa i Afghanistan, i bokens första kapitel:

"Men som bakgrund till denna okunnighetens lockelse och denna motorromantiska bild av obanade leder fanns också en stämning av solidaritet med detta okända land. En känsla av att det är ett land för oss. Denna känsla hade blott vuxit sig starkare ju fler ofördelaktiga saker vi läst om landet. Vi läste om banditism och fränhet, vi såg journalistiska fraser om ett land där man tätade bilringar med kamelspillning och fyllde  växellådan med getmjölk. Men vi tillhör ju den generation som under krigsåren lärt sig läsa tidningar och reportage och rapporter som Fan läser bibeln. Anklagas ett land för banditism, de härskandes anklagelser mot de aldrig behärskade, då börjar man göra sig beredd till solidaritet med de anklagade.

Lite senare fortsätter Myrdal:

"Det är mycket liten skillnad mellan mig och en afghansk jordbrukare. En skillnad mindre än mellan mig och min farfarsfar. En skillnad i teknisk utveckling. Det finns inga skarpa gränser mellan folk och folk. Seder och bruk kan variera lika starkt inom vårt eget land som mellan vårt och ett centralasiatiskt. Det blev oss allt omöjligare att tro på sedernas nationella olikhet. Det uppträdande som gör mig accepterad i våra bergsbyar i norr, gjorde mig accepterad i Afghanistan. Skillnaden mellan en bonde i Gustafs (Dalarna min anm.) och en bonde i Bamian är så hårfin att den inte skulle märkas av en för båda främmande iakttagare. Kulturer är olika, människor icke. Och kulturer är också förvånansvärt lika. Finns inte denna upplevelse av vår gemenskap blir allt reseskrivande till lögn och förbannad dikt.

Erkännandet av vår likhet, vår närhet är den enda möjliga utgångspunkten för vårt tal om olikhet. Först gemenskapen gör olikheten betydelsefull och fruktbar."

Det var mycket på en gång. Antingen har Myrdal rätt eller också är uttalandena ett uttryck för att han själv är är helt avskild från sin egen kultur. Och det vet alla att det är precis vad Myrdal är, om man med "kultur" egentligen menar ”familj”. Vi vet att Jan Myrdals känslokalla barndom fick honom att distansera sig från sina föräldrar, vilka i sin tur stod som fanbärare för mycket av svensk kultur; inte gammal kultur, som bonden i Gustafs, utan den framväxande offentlighetens kultur. Den som hans mamma Alva och hans pappa Gunnar var med om att skapa.

"De härskandes anklagelser" från citatet ovan syftar på kolonialmakterna. Men det kanske är Alva och Gunnar  som spökar här också, ty de har ju "härskat" över Myrdal själv, över hans känsloliv, de har försökt styra honom enligt vad han själv beskrivit.

Det behövs inte mycket mer än en kraschad barndom för att man ska vilja förändra världen. Den uppgiften; att förändra världen, ter sig troligen i Myrdals inre, som mer överkomlig än att återvinna mammas hjärta. Och att förändra världen utgör den andra halvan av hans livs skrivgärning. De två delarna, förtalandet av föräldrar och det politiska skrivandet hör därför ihop som tvillingar.

Så Myrdal reser bort från sina två kylskåp till föräldrar, och deras kungadöme Sverige. Han reser med sin flickvän Gun, i sin 12-hästars Citroën halvvägs in i Asien, så att han kan andas igen och hitta nya förebilder, både mänskliga och politiska.

Och "ja", framtidens idealsamhälle finns i Afghanistan, anser han och exemplifierar med lyriska naturbeskrivningar, skildringar av historiska monument. Han stannar till ibland på vägkanten och dricker te med afghanerna och beskriver hur dessa heroiskt försöker bygga vägar genom det bergiga och svårbemästrade landskapet.

Men ju mer man läser desto mer inser man att han anser att det är det afghanska samhället som är överlägset våra västerländska demokratiska skrytbyggen. Eller åtminstone kommer det att bli det, bara afghanerna bygger klart sina vägar. Det afghanska samhället kommer då till och med att bli bättre än vårt.

Han jämför det afghanska klansamhället med våra egna vikingar, ty där fanns ju fria män och slavar och tinget. Vikingarna, menar Myrdal, uppslukades av något sämre, medan Afghanistan istället nu hade framtiden för sig, eftersom de hade behållit sitt gamla stamsamhälle:

"Vi har kommit hem till Kabul...Häruppe är inte ett land av spetsfundigheter. Här är inte kast. Här är inte människoförakt, människohat, människoplundring. Här är ett fattigt och hårt land med svårigheter, förtryck och annat mänskligt ont. Mänskligt! Rättvisan är fortfarande mänsklig. Den kan vara orättvis och den kan fela men den är inte legalistiska spetsfundigheter. Och den är inte till blott för de rikas och mäktigas allt större rikedoms och advokaternas allt fetare arvodens skull.”

Hur mycket har tankar som dessa satt sig i huvudet på människor som i sin ungdom läste dem, sedan fick en maktposition i media, förvaltning och politik och där utförde sitt värv till vardags styrda av sådana idéer. ”Legalistiska spetsfundigheter” kan vara allt som gör att en afghan utvisas på grund av oriktiga uppgifter. Bättre då med en ”rättvisa” som är ”mänsklig”. Afghanen är ju bättre än vi.

En annan svensk författare som begår kulturrelativisering mellan Sverige och Afghanistan är Sven Lindqvist som skrev boken ”Elefantens fot”. Titeln syftar  på Sovjetunionens härjningar i Afghanistan under 80-talet:

”Ryssarnas sätt att röra sig liknar elefantens – han granskar först grundligt den plats där han skall sätta ner sin fot och när han väl har överfört sin tyngd dit drar han sig inte tillbaka och har heller ingen brådska att ta nästa steg innan han har låtit sin fulla tyngd vila på den första foten och krossat allt som ligger under den".

Lindqvist reste runt i Afghanistan, 25 år senare än Myrdal, och pejlade det politiska läget genom att så gott det gick intervjua alla läger; afghanska flyktingar i Pakistan, gerillan i Afghanistan, den sovjetstödda regeringen i Kabul samt den afghanska splittrade politiska oppositionen, representerad av sex olika ledare.

Under sin intervjuturné med motståndsrörelsen i Afghanistan är författaren vid ett tillfälle närvarande vid ett tältmöte i Peshawar, i nordöstra Afghanistan, för att hedra minnet av upproret i Herat 1979. Det blev inledningen till den väpnade kampen mot regeringen i Kabul, och sedermera kampen mot Sovjet. 3000 människor dödades.

Mötet i Peshawar är mycket laddat, noterar Lindqvist.  När människor i församlingen snart börjar ropa "Allahu Akbar", anser Lindqvist att tillställningen "urartar" mer till ett bönemöte än ett politiskt sådant, men han skriver:

"Ja, plötsligt känner jag igen alltsammans! Det är ju pingsttältet vi sitter i, det är ju bröderna som reser sig bakom mig och ropar "Halleluja!" och Rabbani själv är ju pastorn som står därframme och predikar med den typiska frikyrkliga rytmiken och upprepningstekniken!

Vilken småländsk pingstförsamling som helst skulle känna igen sig här. De skulle känna igen den fanatiska nykterismen och sexualfientligheten. De skulle känna igen det högstämda känsloläget och de ömma broderliga omfamningarna. De skulle möta samma intellektualism, samma bibelsprängda okunnighet, samma uppslutning kring BOKEN som enda rättesnöret.

Plötsligt tycker jag att jag förstår vad jag är med om – det här är ju islamsk pietism, det är väckelse sällsamt förmäld med skarpskytterörelsen, det är min barndoms söndagsskola och hemvärn i samma gestalt."

Det är på sätt och vis lovvärt att Sven Lindqvist tar avstånd från Allahu Akbar-ropandet. Men syftet med den skämtsamt häpna tonen i skildringen av bönemötet, är inte att ta avstånd från islam. Han vill istället koppla ihop islam med pietismen, för att därefter göra kopplingen till Sverige, svenskarna, välstånd och västerländsk kultur. 

Men pietismen, en sträng kristen riktning, hindrade inte Sverige från att utvecklas till en civilisation, med fungerande institutioner för medborgarnas trygghet, ett land där människor arbetade i industrin på vardagarna och samlades till möten i kyrkan på söndagar.

Inget tyder på att den muslimska pietismen utvecklar de länder där den finns till något som påminner om Sverige.

I Ahmed Rashids bok "Talibanerna" finns en genomgång av Afghanistans tidiga historia:

"År 654 e. Kr. hade arabiska arméer genom Afghanistan och nått fram till floden Oxys på gränsen till Centralasien. De hade med sig den nya religionen islam, som predikade jämlikhet och rättvisa och som snabbt genomsyrade hela regionen.”

Formuleringar som gör att vi ska anta att erövrarnas krav på ”jämlikhet och rättvisa” bidrog till framgångarna. Och att de därmed är som vi, som antas vara besatta av ”jämlikhet”.

Författaren Lasse Berg skriver i sin bok "När Sverige upptäckte Afrika" (tiden är 1700-tal och sammanhanget är svensk kolonisation i Afrika):

"En ny och idealiserad syn på Afrika och dess folk växer parallellt fram i Sverige, baserat på allt som skrivits av Sparrman och andra, liksom den var påverkad av det nya jämlikhets-tänkandet. Emanuel Swedenborg, vetenskapsman, filosof, bibeltolkare, teosof, kristen mystiker, och kontroversiell i akademiska kretsar, börjar tala om afrikanerna  som Guds utvalda folk, och hävdar att dessa har en särskild insikt om det himmelska.”

Här ser vi att Myrdal och Lindqvist inte var de första att forma tanken om att utanför Sverige, långt bort, fanns de ädla vildarna. Vi ansågs ha mycket att lära av dem eftersom de egentligen var som vi. Fast på något sätt bättre.

Och nu är de här.