De som är jägare vet att i Sverige finns konstiga subjektiva “moderegler” för utförande på vissa typer av jaktvapen. Närmare bestämt halvautomatiska och framrepeterande sådana (till exempel pumphagel). De får inte ha en fällstock eller en teleskopisk stock. För halvautomatiska gevär gäller även följande enligt Naturvårdsverkets författningssamling:

“11 §2 Halvautomatiska kulgevär av civil typ, ursprungligt konstruerade och

tillverkade för jakt, och som till konstruktion och utseende avser att efterlikna

konventionella, manuellt omladdade kulgevär för jakt – förutom vad gäller

omladdningsfunktionen – får användas vid jakt.”

Utöver detta finns begränsning av piplängd samt magasinbegränsning för jakt.

Modereglerna har lett till infekterade strider med polismyndigheten som nekar licens för vapen som de bedömer ser “militäriska” ut, och allt som är det minsta modernt och ergonomiskt anses icke jaktmotiverat. I mina samtal med polismyndigheten har jag fått höra att allt över tio gångers förstoring på kikarsikten är militärt, att allväders-plaststockar är militärt, att allt möjligt är militärt och således förbjudet för jägare.

Länge hade polismyndigheten Svenska Jägareförbundets stöd i detta. Förbundets stofiler stödde Polismyndigheten via officiella uttalande från sin förbundsjurist som ledde till de problem vi har än idag med handläggning av licenser för jaktvapen.

Ger man polisen ett finger tar de nämligen hela armen.

Svenska Jägareförbundet har sedan dess ändrat sin uppfattning men skadan är skedd. Polisen nekar exempelvis licens för vanliga cylinderrepetrar – som är standardgevär sedan 1800-talet – om de ser för moderna ut. Polisen har inget stöd för detta då modereglerna inte täcker dem, men de gör det ändå.

Polisen bryter dock mot förvaltningslagen selektivt. Ett vapen som faller mellan stolarna och därmed är tillåtet är hagelgevär som är bygelrepetrar. De har inga magasinsbegränsningar för jakt. De är nämligen inte läskigt framrepeterande (pumphagel), man repeterar mekanismen med en bygel vid greppet. Som en cowboybössa.

Dessa kan ha upp till sjupatroner i sitt magasin jämfört med två för de läskiga pumphaglen. Irrationellt och dumt, men vapenlagar är sällan smarta och rationella. De skapas för att någon blivit rädd och en politiker ska värdeprojicera.

Något har dock hänt på Naturvårdsverket.

Den 10 februari i år skrev de detta: “Det avgörande för regleringen är att vapen som används vid jakt inte utsätter viltet för onödigt lidande. Naturvårdsverket har mot denna bakgrund beslutat att slopa kraven på ursprung och utseende för halvautomatiska kulgevär som får användas vid jakt. Eventuella begränsningar på ett vapens ursprung och utseende är inte en jaktlig fråga”.
Äntligen har någon tänkt till och uttryckt det som borde vara uppenbart för alla.

Vad betyder det här förutom att polismyndigheten får nervös hicka? Först och främst att alla polismyndighetens argument försvinner direkt. Myndigheten med ansvar för saken sa just offentligt emot alla polisen dumheter. Senare i år kommer de att ändra sin författningssamling och stryka alla dumheter ur den (nåja, nästan alla).

När det hänt är alla halvautomater tillåtna för jakt om de har 45 cm pipa eller längre samt magasin för två eller fem skott – beroende på vilt, observera att på skjutbanan finns inga magasinsbegränsningar.

Det troligaste scenariot jag ser är att den första som söker licens på en AR-15 för jakt kommer få den nekad och det kommer bli väldigt spännande att se med vilka argument det sker. Får jag gissa så kommer de att prata om hur hemsk eldkraft den har och hur läskig den är. Detta trots att det redan idag finns halvautomater i många gånger grövre kalibrar de beviljar tillstånd för, då de ser ut som farfars älgstudsare.

En AR-15 skulle bli ett klass 2 jaktgevär. De duger till rådjur exempelvis. Däremot inte älg och björn. Min far jagar älg med en halvautomat kamrad i 9.3x62 den har drygt 5000 joule i anslagsenergi jämfört med 1700 joule för en AR-15 i kaliber .223.

Den ser dock inte läskig ut men skulle gå genom en skyddsväst ämnad för AR-15 utan problem.

Här borde alla inse problemet. Polismyndigheten är inte rationell. Handläggarna är ideologiskt drivna och helt ointresserade av verkligheten och dess faktiska problem. I Sverige begås brott med vapen som varit legala (stulna inkluderade) ungefär två gånger per år i genomsnitt, detta skall sättas i perspektiv av antalet legala vapenägare som är 580 000 personer.

Legalt vapeninnehav är inte ett problem i Sverige. Illegala vapen är det.

Nytt år med ny regering. En regering som lovat väldigt mycket förbättringar för oss vapenägare. I och med det känns det relevant att ställa sig frågan vad vi kan se fram emot under kommande år. Men det enda man väl egentligen kan vara säker på är att polismyndigheten kommer att vilja fortsätta förbjuda allt som har med legala vapen att göra. Vad än politiker och lagstiftare säger.

När det gäller polismyndighetens agerande kan jag ta ett färskt exempel från skytteklubben där jag är ordförande.

Saken gäller en dam som började som sektionschef hos kronofogdemyndigheten, sparkades till tjänsten som handläggare på försäkringskassan och som sedan fick sin nuvarande tjänst som vapenlicenshandläggare hos polisen. Enligt en bekant till henne jag talat med har denna handläggare väldigt starka politiska åsikter om legala vapen. Hon är motståndare till dem. Så hon avslår allt hon kan med de mest fantasifulla orsaker, vilket förstås strider mot objektivitetsprincipen, legalitetsprincipen och förvaltningslagen. Som bekant existerar tyvärr inget tjänstemannaansvar, så hon kan fortsätta med sin verksamhet.

En av medlemmarna i min klubb hade ansökt om licens på ett gevär i en kaliber och med en piplängd lämplig för precisionsskytte på 300 meter. Ansökan avslogs av ovannämnda dam för att min medlem redan hade ett gevär. Det rörde sig om ett gevär med kort pipa i en kaliber enbart lämplig för skytte upp till 100 meter – ett gevär han använder för en helt annan skytteform. I avslaget gjordes ingen referens till lagrum. Ingen kommunikation förekom innan avslaget.

Jag förklarade för min upprörda medlem att denna handläggare är lite “speciell” och han hade otur. Medlemmen sökte igen, fick en annan handläggare och sin licens.

Det var ingen idé att överklaga till förvaltningsrätten, de tar ett år på sig även om han vinner. Då överklagar polismyndigheten på rutin till nästa instans och då tar det ett år till. Ingen rättshjälp finns så han hade behövt betala tiotusentals kronor ur egen ficka – för att få sin lagliga rätt. Polisens strategi är att medvetet trötta ut folk – vilket de inte skämts att erkänna för mig per telefon.

Denna dam är inte heller ensam på polismyndigheten om att ha denna inställning eller karriärbana. Mest unik är nog den turkiska extremisten Derya Uzel Senir som fick sparken från Miljöpartiet för att hon vägrade erkänna folkmordet på armenier. Även hon blev vapenhandläggare med säkerhetsklassad tjänst, med SÄPO:s goda minne, samt med tillgång till det sekretessbelagda vapenregistret. Det känns tryggt att våra myndigheter har sådan koll.

Vad händer då när det gäller lagstiftning under det kommande året? Närmast kommer blyförbudet i hagelammunition som kommer att träda i kraft i februari i år. I sann EU-anda lät man miljöaktivister skriva det nya regelverket som inte har mycket med verkligheten att göra. I korta drag gäller att om man bär blyhagel i närheten av minsta vattenpöl i Sverige ligger det på individen att bevisa sin oskuld. Vanligtvis brukar det vara tvärtom, att rättsväsendet skall bevisa ens skuld, och att man är oskyldig tills eventuell dom vunnit laga kraft.

Regeringen har visat väldigt lite initiativ till att vilja begränsa det här uppenbart galna regelverket.

I sista sekund har dock Romina Pourmokhtari, miljöminister, sagt att effekterna ska minimeras. Inga detaljer dock.

Senare har vi att se fram emot – och frukta – EU:s kemikaliemyndighets totalförbud mot bly i all ammunition. Det kommer att göra många jaktformer omöjliga då alternativ inte finns, och allt sportskytte kommer att dö. Det finns en anledning till att bly används. Det är tungt för den volym en kula har, samt expanderar då det är mjukt och är billigt och lätt att arbeta med.
Eventuella alternativ kommer alla att bli extremt dyra speciallösningar.

Naturligtvis bryr sig inte EU om bly i gamla kablar eller all annan bly som finns i marken. Bly är bara svepskälet för att avväpna oss, bly är heller inte miljöfarligt i sin fasta form. Enbart om en fågel äter smått blyhagel har det en påverkan på den fågeln.
Detta inser man lättast när man läser det finstilta. Där kan man se att alla dessa förbud inte gäller myndigheter. Här kan man se en parallell till nödvärn. Att förbereda nödvärn med hjälpmedel är inte tillåtet i Sverige, det är förberedelse till våldsbrott. Politiker har däremot beväpnade livvakter som sköter den biten. Det tycker jag är intressant att tänka på när jag här i Solna på min väg till affären stöter på polisbilar, eftersom någon blivit skjuten där jag bor – för andra gången på bara en vecka.

De goda nyheterna: Ny Utredning

Någon gång under 2023 kommer direktiven för en ny utredning att ha skrivits av regeringskansliet. Denna skall implementera alla ändringar i vapenlagen som riksdagen beslutat om under de två förra mandatperioderna. De ändringarna är väldigt många och alla bra för vapenägare.

Till dessa ändringar hör bland annat att det ska skapas en viltvårdsmyndighet som kommer att ta över dessa frågor från Naturvårdsverket och handläggningen från polismyndigheten.

Vi får se hur det kommer arta sig. Men det lär visa sig om två år som tidigast.

I teorin är det väldigt bra; mindre dumma regler, möjlighet att äga fler vapen, och inga tidsbegränsade licenser.

Naturvårdsverket har dessutom i flera år sagt att de skall göra om sina föreskrifter vad gäller jaktvapen och bland annat ta bort modereglerna som gäller jaktvapen. De har subjektiva regler om att jaktvapen måste se “traditionella” ut idag. Det är det ingen som lyckats definiera vad det innebär så jag ser fram emot den ändringen. Ryktet säger att det händer under våren.

Vad innebär det att samla på vapen och får man verkligen göra det?

I Sverige har samling alltid varit ett godkänt ändamål för vapenägande.

Den enda vägledning vi kan finna om vad som gäller är i Polismyndighetens författningssamling FAP551-3.

Där finns endast allmänna råd om saken på sida 22 och framåt. För den som inte känner till det så är allmänna råd i myndigheters författningssamlingar inte rättsligt bindande. De är i praktiken löst tyckande från myndighetens sida (gäller även Folkhälsomyndigheten).

I korthet gäller följande som praxis:

Sökanden ska kunna påvisa seriositet. Ett sätt för Polismyndigheten att säkerställa detta är medlemskap i en erkänt seriös samlarorganisation. I Sverige är det framförallt Svenska vapensamlarföreningen, Svevap.

Sökanden ska definiera en väl avgränsad samlingsinriktning, exempelvis tyska mauser repetergevär 98 från innan första världskriget.

En samlare behöver även särskilt tillstånd från Polismyndigheten för att avfyra sitt samlarobjekt. Samlingen är menad att enbart pryda vapenskåpet.

Samling på moderna vapen medges inte även om lagen inte sätter några hinder. Med moderna vapen menas egentligen allt nyare än repetergevär som var moderna på slutet av 1800-talet om Polismyndigheten får bestämma.

Här kommer problemet. Då allmänna råd inte kan ligga till grund för rättslig reglering finns inget som kan ligga till grund för rättslig reglering. Vilket i sin tur gör att Polismyndigheten är extremt restriktiv när någon ansöker om licens för samlingsändamål samling. De ändrar förutsättningarna efter dagshumör helt enkelt.

Jag vet samlare som samlat sedan 1970-talet och nu helt plötsligt inte kan slutföra sin samling då Polismyndigheten inte anser att de ska få äga, vad det nu må vara. Trots att de kanske har licens för alla andra varianter av det vapnet redan.

Naturligtvis är det väldigt svårt att starta en samling i dag på de här premisserna.

Riksdagen har röstat igenom dessa två motioner: 2021/22:1860 och 2021/22:3782.

Justitieutskottets kommentar till deras beredning ger mig medhåll: "Utskottet anser att de nuvarande reglerna om vapensamlingar är otydliga, bl.a. angående vad gäller som gäller vid olika samlingar och antalet vapen, och att de därmed riskerar att leda till rättsosäkra beslut där seriösa vapensamlare hindras från att utöva sitt intresse och utöka sitt samlande. Därför behöver regelverket om vapensamling ses över och förtydligas för att underlätta för landets seriösa vapensamlare att kunna fortsätta med sin hobby. Utskottet tillstyrker därför motionerna”

Men ingenting har hänt.

Jag personligen samlar på intressant ammunition samt repetergevär från de stridande parterna i Europa under andra världskriget.

Jag har ansökt om utökad samlingsinriktning för en obskyr vapentyp designad tidigt 1980-tal. Kalibern är ingen som existerar på marknaden och det är osannolikt att jag kommer hitta ett av dessa vapen till salu.

Men jag vill åtminstone kunna försöka.

Vapnet är väldigt speciellt, utvecklingen kan sägas ha börjat efter andra världskriget i Sovjetunionen när de ändrade sin doktrin för strid. Det började med en ljuddämpare för olika typer av vapen, men slutade med en speciell för enbart AKM (PBS-1) med tillhörande speciell ammunition på 1960-talet. Det här var en ganska dålig lösning och gav upphov till eldavbrott och dålig verkan i målet varpå utvecklingen gick vidare.

Jag äger en PBS-1-ljuddämpare och har skrivit artiklar om den och dess historia för Svevap tidigare. Historien är väldigt intressant och jag kanske får tillfälle att återkomma till den.

Vapnet som till slut utvecklades på 1980-talet var en helhetslösning. En speciell, unik kaliber med väldigt speciell lösning vad gäller pipa och ljuddämpare.

Vad sa då Polismyndigheten?

Naturligtvis nekades min ansökan. Polismyndigheten påstod att vapnen enbart fanns i helautomatiskt utförande samt att sådana vapen är förbjudna. Vidare att vapnet var för modernt.

Antingen skrevs avslaget av en inkompetent person eller så ljög den personen. Jag vet inte vilket alternativ som vore värst.

Jag överklagade till förvaltningsrätten där jag påvisade att vapnen fanns i semiautomatisk version, att helautomatiska vapen inte är olagliga att samla på samt att vapentypen är 40 år gammal och att det inte anses modernt i något annat sammanhang.

Överklagan skickades in i slutet av september 2022, nu väntar jag på att några politiskt tillsatta nämndemän ska låtsas veta något om Sveriges lagar. Det kan ta upp till ett år.

Vad kan vi dra för slutsatser av detta?

Myndigheter kan göra vad de vill oaktat vad för lagar som gäller. Sitter det en politisk aktivist på fel plats har de enorm makt, det existerar nämligen inget tjänstemannaansvar i Sverige.

Har du ett intresse som inte är politiskt korrekt just nu så behandlas du med misstanke och motarbetas av dina politiska motståndare i staten.

Detta gäller i högsta grad om du behöver äga vapen och speciellt om du har ett historiskt och tekniskt intresse av dessa och försöker samla på dem. Låt det inte hindra dig dock. Låt dem aldrig vinna. Har du ett intresse för samling så är Svevap en organisation för dig.

På vintern vill nog de flesta sitta hemma och dricka glögg, några modiga kanske åker skidor eller skridskor. Jägaren däremot kan fara långt ut till skogs eller upp i fjällen för sin jakt.

Det kan variera vad man jagar beroende på vart i landet man är, men det jag har erfarenhet av är den så kallade toppfågeljakten på skogshöns och fjällripan. Namnet kommer från att skogshöns, exempelvis tjädern, kurar ihop sig i talltopparna på de kallaste dagarna.

Tjädern äter granbarr på vintern och man finner den företrädesvis i äldre skog, men ibland sitter den och glor på en längst med skogsbilvägarna. Den behöver nämligen grus för matsmältningen.

När man sitter i bilen längs med skogsbilvägen kan tjädern vara rent av kaxig och åtminstone helt ignorera bilen och jägarna därinne. Självklart är fågeln borta när man kommer tillbaka för att jaga den då den är väldigt skygg. Själv misstänker jag att den är smart och bara jävlas med jägarna.

Vi svenskar har jagat tjäder sedan åtminstone medeltiden, men benrester har hittats i boplatser från stenåldern. En vacker tjädertupp kan räknas som en av de mer åtråvärda jakttroféerna.

Det finns fortfarande en del skrönor man kan höra om den skygga tjädern, att exempelvis skogsrået bytt skepnad till en tjäder varpå tjädern blivit oskjutbar. En ursäkt jag använt fler än en gång när den flugit iväg långt innan jag kommit till skott.

Det är teoretiskt enklare med toppfågeljakt än den tidigare på året med hagelgevär. Skotthållen kan bli längre då man upptäcker siluetten av tjäder tidigare med kikare där den sitter uppe i trädet.

Dock blir det en vansklig kulbana då man skjuter i vinkel uppåt. Jag själv har alltid sett till så det funnits kulfång i direkt anslutning till skottets vinkel, jägaren måste kunna ansvara för kulans hela flyktväg vilket blir svårt om den kan fara flera kilometer bortom målet.

Detta gör så att även om man lyckas upptäcka fågeln så kan det vara komplicerat att finna rätt plats att ta skottet från.

Sist jag jagade toppfågel så kröp temperaturen ned till minus 30, snön låg meterdjup och komforten rent allmänt var låg. Det utspelade sig i Tornedalen och jag vill minnas att jaktstugan vi tog tillflykt i aldrig blev varmare än minus 3, oavsett hur mycket vi eldade. Vilket ändå kändes varmt under förutsättningarna.

För den som tänker sig att jaga på detta sätt rekommenderas väl utprövad utrustning för förhållandena. Vad gäller vapen använder jag själv en CG 1900 cylinderrepeter kamrad i 6.5x55 för ändamålet. Den gör jobbet lätt att skjuta en tjäder med på alla praktiska jaktavstånd. Som skjutstöd föredrar jag en Primos Triggerstick generation 3. Den gör även jobbet som snödjupsmätare, vandringspinne, kamerastativ, tamburmajor med mera.

1 av 5

Ripjakten till fjälls kräver än mer förberedelse. Att hyra en stuga i fjällen i anslutning till jaktområdet kan jag rekommendera. Gärna med bastu.

Den jakt jag utfört har inneburit att skida upp för ett fjäll dit fjällripan håller hus. För ändamålet har jag en halvautomatisk Ruger 1022 i kaliber 22LR, jag har bara diopter som riktmedel då skjutavstånd är max 50 meter. Varianten jag har går att bryta isär i två delar och går lätt ned i ryggsäcken.

Väl uppe på fjället så gäller det att hitta en fjällripa. De kan ofta finnas sittande på en sten och ta det lugnt, de är inte överdrivet skygga trots bristen på vegetation. En 22:a tar du den lätt med.

Tricket är att träffa den med genomfrusna fingrar.

Rent generellt är vinterjakt magiskt.

Det är helt enkelt otroligt vackert i naturen på vintern. Kylan gör sitt och ger det hela ett utomjordiskt intryck när alla lager av kläder ger känslan av att tulta runt i en rymddräkt på en främmande iskristallplanet. Ens andedräkt fryser till is i skägget och all exponerad hud blir röd och iskall omgående.

Den händige tar med fördel med sig en lämplig spade och gräver sig ned till marknivå, lägger en renskinnsfäll över en stol av snö och grillar falukorv över glöden från en falnad eld.

Hela konceptet är en blandning av umbärande i vacker vildmark och kanske, om man har tur, en lyckad jakt.

Helt klart är att det blir vad man gör det till och är man förberedd så är det som sagt magiskt!

Oavsett vad termometern säger.

Den 14 november 2022 kom Socialdemokraternas Vapenlagsutredning SOU 2022:62

Den kom till för att anpassa Sveriges vapenlagstiftning till EU:s vapendirektiv från 2017, vilkens tillkomst har en intressant historia i sig.

Ändringarna till EU:s vapendirektiv sågs först i moderaternas vapenlagsutredning från 2013 – kallad Dorisutredningen, efter polischef Doris Högne Rydheim som ledde den. Hon var känd för att ha uttalat en önskan om att förbjuda flera skyttesporter.

Jag har fortfarande kvar mejl från 2013 där Morgan Johansson ironiskt nog kritiserar den utredningen. Faktum är att den fick så mycket kritik att den inte ens lades fram för riksdagen. Då började Cecilia Malmström (L) istället i skymundan förbereda ett förslag till ändring av EU:s vapendirektiv baserat på Dorisutredningen. Cecilia Malmström, kommissionär med ansvar för handelsfrågor, utredde alltså hur man i praktiken kunde förbjuda civilt innehav av skjutvapen under förevändningen att det skulle reglera handel inom EU.

Endast några dagar efter Bataclanmassakern i Frankrike 2015 presenterades förslaget. Frankrike lade all sin politiska tyngd inom EU bakom det för att projicera handlingskraft under det dåvarande krisläget. Låt aldrig en bra tragedi gå till spillo.

Det nya vapendirektivet sades skydda oss från terrorister. Att inget terrordåd som hänt innan eller efter förslaget skulle påverkas av regleringarna brydde man sig inte om.

Mycket senare ändrade man historien till att röra sig om handel, men innehållet var detsamma.

EU:s regler om subsidiaritetsprövning (EU får inte reglera saker som bäst regleras i medlemsstaterna) och konsekvensanalys ignorerades och efter många vändor, varav den märkligaste var när svenska polisen  i EU bröt sitt mandat från riksdagen och lät sina representanter rösta för direktivets dumheter, därmed röstades det igenom 2017 i sin nuvarande form. Lyckligtvis blev det nedbantat rejält från ursprungsförslaget och hade inbyggda undantag medlemsstaterna kunde utnyttja.

Det bör påpekas att Moderaterna via Anna Maria Corazza Bildt, Carl Bildts fru, röstade ja till direktivet.

Så hur ser då förslagen ut som Socialdemokraternas utredare nu presenterar?

Utredningen är på drygt 350 sidor så jag berör de punkter som påverkar vapenägare mest om de blir lag.

Till skillnad från tidigare förslag är regleringen av vapenmagasin som föreslås mild – men ändå en överimplementering. Har du licens för ett skjutvapen kan du äga och köpa magasin för det vapnet oavsett storlek. Samma som vad som gäller för ljuddämpare i dag.

Det kan tyckas logiskt och som en inte så hård reglering, men innebär samma problem som för ljuddämpare.

Har du magasin eller ljuddämpare som inte passar ditt vapen av någon anledning så begår du vapenbrott. Detta för en sak som knappt går att definiera och är busenkel att tillverka själv.

Samma om du har en del av ett magasin. Vilket inkluderar fjädrar. De har alltså kriminaliserat innehav av fjädrar. Samma gäller små lådor som en polis kan få för sig att ammunition kan läggas i.

Ingen definition av magasin finns nämnd och utredningen själv medger att det inte är praktiskt möjligt att göra en sådan.

Ändring jag hade föredragit är förslaget Erik Lakomaa kom med i Dagens Juridik redan 2020, som går ut på att personen har rätt att använda magasin till vapen, inte att det är knutet till vapnet. Det skulle undvika många av problemen och faktiskt varit den miniimplementering som riksdagen begärt och som utredningsdirektivet specificerat.

Resten är inte lika dramatiskt vad jag sett än.

“Läskiga vapen” kommer få viss reglering. Det handlar mestadels om vissa halvautomatiska gevär som kommer få lite hårdare krav på sig för licens. Ett års medlemskap i skytteförening innan man kan få licens för AR-15 exempelvis, kravet var sex månader innan. I stort kräver skytteförbunden mer av individen redan i dag än vad som kommer regleras i lag.

Vapenmäklare kommer regleras. Vilket är intressant för konceptet existerar enbart som tankeexperiment. Det existerar inget som kan kallas vapenmäklare, endast vapenhandlare och de är redan kraftigt reglerade.

Nekas någon en licens på exempelvis en AR-15 så kommer detta meddelas övriga polismyndigheter i Europa och rent generellt kommer informationsutbytet ökas. Vilket är ett stort problem i sig då jag exempelvis inte litar på att Bulgariens poliser håller mina uppgifter hemliga.

I övrigt, vad jag kan se nu, har vi redan restriktivare lagar än vad EU begär av oss.

Teorin bakom varför det blev så här krystat vad gäller magasin är att utfallet av valet ändrade hur utredningen presenterades, och de inte hade tid för något utförligare. Hade förra regeringen vunnit skulle det troligtvis ha varit mer restriktiva förslag som lades fram. Nu gillade man läget och försöker med det man tror sig kunna få igenom.

För att återgå till magasinfrågan: samma magasin kan innehålla tio patroner eller många fler beroende på kalibern. Det kan passa både vapen man har och inte har licens på, i olika kalibrar och olika funktionsprinciper. Det kan passa en pistol, repeter, halvautomat och kulspruta. Som alla har olika nivåer av restriktivitet för ägande.

Ett magasin som ovan går att skriva ut på en 3D-skrivare och vipps har du ett vapenbrott som består av en plastlåda.

Faktum är att airsoft, replikavapen som skjuter ofarliga 6 millimeter stora plastkulor, har magasin som beroende på hur man ser det, skulle vara olagliga nu. Själva magasinkroppen för airsoft går i vissa fall att använda för riktiga vapen.

Det är helt enkelt omöjligt att ha en lag som är skriven på det här sättet. Men det är förmodligen målet. Staten har en förkärlek för gummibandslagar som det går att sträcka ut definitionen av för att lagföra vem man vill, när man vill.

Nu är det upp till nuvarande regering att uppfylla sina vallöften på det här området.

För mig är det en enkel vinst för dem att uppfylla önskemålen från Sveriges vapenägare när de backat på så många andra områden, vapenägarna utgör faktiskt tolv procent av väljarkåren så det är ingen liten grupp.

Kommer M, KD och L uppfylla sina löften, eller kommer de fortsätta i gamla spår och försöka förbjuda så mycket de kan?

Nyligen kunde man läsa i media att Sverige har stora brister i sin beredskap.

Det är MSB som larmar i och med sin rapport: “Civilt försvar mot 2030 – ett totalförsvar i balans”. Där sägs att det behöver skjutas till 27 miljarder kronor om året. Områden som knappt fungerar är bland annat: infrastruktur som vatten och avlopp, el, telekommunikation och transporter. Det gäller redan i fredstid. Till det kommer beredskapslager för allt som kan behövas i händelse av krig.

Kort sagt så lever vi inte längre i den eviga freden.

Den första november höll överbefälhavare Micael Bydén ett tal som innehöll ungefär samma sak. Försvarsmakten behöver mer av allt och det är bråttom. Vi ska ju med i NATO. I en tv-intervju gjorde han också tydligt att ha tyckte att Sverige måste kunna tänka sig att Nato placerar kärnvapen på svensk mark. Det mesta av försvarsdebatten i media har därefter kommit att handla om detta uttalande. Men är det inte något vi glömmer om vi i första hand diskuterar kärnvapen?

Kriget  Ukraina har tydligen blivit en kalldusch för våra myndigheter. För en som inte är född igår kan man tycka att första och andra kriget i Tjetjenien redan borde sagt oss något. Eller det i Georgien, eller när kriget i Ukraina inleddes 2014 och så vidare. Men sent ska syndarna vakna.

För några veckor sedan gjorde jag en intervju med en ukrainare jag känner. Han driver ett företag inom Ukroboronprom, den ukrainska försvarsindustrin. De var länge bland de tio främsta i världen när det gäller export av krigsmateriel. Under sovjettiden tillverkade Ukraina många av unionens högteknologiska vapenprodukter.

Mestadels talade vi om nördiga vapenrelaterade frågor, men vi kom förstås in på kriget och hur det har påverkat Ukraina samt hur folk reagerade i början, och Ukrainas krisberedskap.

Han berättade att även i Ukraina trodde få att Ryssland skulle agera som de gjorde. Majoriteten var inte förberedd. Nu däremot är landet och dess befolkning helt inställda på krig och männen har gått man ur huse för att kriga. Men i början var det nära att ryssen kunnat marschera in i Kiev och fått sin snabba seger.

Min väns fru bor i Sverige och han har därmed viss insyn i hur vi har det. Han påstår att vi inte skulle klarat oss lika bra.  Det verkar onekligen som MSB och Försvarsmakten dragit samma slutsats.

Han berättade om hur det i Ukraina finns reservistförband och frivilliga civila som övar och tävlar i skytte med målet att öka värnkraften för landet – så är det sedan lång tid tillbaka. Det liknar det reservistskytte och civila skytte man kan finna i Finland, Polen, Estland, Schweiz, och Tjeckien. Länder som faktiskt tagit sitt försvar och sin nation på allvar. Antingen av gammal hävd eller svårt vunnen erfarenhet. Detta har gett Ukraina en väldigt kort uppförsbacke när det gäller att få fram stridsdugliga soldater i stora mängder. En miljon människor sägs nu vara mobiliserade.

Min vän påpekade det som bör vara uppenbart – att Sverige är gravt fredsskadat. Att Sverige och att svenskarna fortfarande verkar tro att Sverige är det rikaste landet i världen, och att de har en uppblåst självbild – om än kanske inte destruktiv för andra än svenskarna själva. Det ligger som ett kvarnhjul runt halsen på oss och hindrar oss från att fatta bra, pragmatiska beslut.

Tillbaka till våra myndigheter, både MSB och Försvarsmakten nämner totalförsvaret av Sverige. MSB nämner det över 100 gånger i sin rapport. “Den samlade förmågan i totalförsvaret ska fungera krigsavhållande” kan man läsa i MSB:s rapport.

Det får mig osökt att tänka på detta citat av amiral Yamamoto från andra världskriget angående möjligheten att invadera USA: “Bakom varje grässtrå finns ett gevär”, således var det en dum idé att invadera USA.

Här ser vi vad som är “krigsavhållande” på riktigt.

Min vän från Ukraina föreslog samma sak för Sverige; utnyttja de civila för höjd värnkraft.

Att utnyttja frivilliga krafter för att öka försvarsförmågan är det mest kostnadseffektiva sätt som finns. Länge var detta okontroversiellt i Sverige och grundbulten i totalförsvaret tills muren föll. Försvarsmakten och tidigare krigsmakten subventionerade det civila skyttet och att äga militära vapen sågs som självklart. Så är tyvärr inte fallet längre. Varken ÖB eller MSB nämner något om detta.

Prioriteringarna är nämligen annorlunda ser man i MSB:s rapport: “Att ett jämställdhetsperspektiv genomsyrar planeringen och uppbyggnaden av det civila försvaret är nödvändigt för att nå målet för det civila försvaret”.

Efter att ha samtalat med vänner med utbildningsansvar i försvarsmakten vet jag att det efterfrågas mer samarbete med civila skytteorganisationer. Samarbete på ett sätt som har relevans för försvarsmaktens verksamhet.

Jag känner även till skytteföreningar som försöker ta över reservistskyttet från Finland till Sverige av just den anledningen.

Dock finns det hinder för den som vill göra sådana saker.

Implementeringen av EU:s vapendirektiv kommer oavsett hur väl den formuleras i svensk lag vara ett hinder och nu har EU-kommissionär Ylva Johansson flaggat för att skärpa den ytterligare. Hon verkar tro att enorma mängder vapen från Ukraina kommer att smugglas in i Sverige.

Men hur det än är med den saken – alla hennes förslag är enbart riktade mot civila vapenägare – det handlar inte om en upprustning av tullen vilken man kan tycka vore logiskt med hennes farhågor.

Jag och alla jägare och sportskyttar i Sverige fortsätter ändå att vara krigsavhållande i det tysta, medan vi väntar på att politikernas kvarnar mal färdigt.

För jägare är ett klassiskt exempel knivlagen: “Lag (1988:254) om förbud beträffande knivar och andra farliga föremål”. Den reglerar svenskens förhållande till kniv eller annat som teoretiskt skulle kunna användas till nödvärn. Exempelvis en skruvmejsel.

"1 §  Knivar, andra stick- och skärvapen och andra föremål som är ägnade att användas som vapen vid brott mot liv eller hälsa får inte innehas på allmän plats, inom skolområde där grundskole- eller gymnasieundervisning bedrivs, eller i fordon på allmän plats."

Allmän plats är där man eventuellt kan behöva bära detta föremål. Alternativt i fordonet på väg till jakten. Domar ger en ingen som helst vägledning. Högsta domstolen friade en kvinna 2016 som bar en fällkniv och nu, nyligen, fälldes en man i hovrätten för att han hade ett schweiziskt multiverktyg med kniv i bilen.

Den domen följer mönstret då en jägare fälldes 2014 för brott mot knivlagen då han hade en kniv i bilen.

Klart är att HD inte förtydligat nog och att svensken de facto inte har rätt att bära kniv annat än i skogen, långt från poliser, ifall en kniv magiskt dyker upp där jägaren befinner sig.

Hur har vi hamnat i denna situation där svensken inte är betrodd med vassa ting?

Kort sagt värdeprojicerande lagar skapade för att ge sken av handlingskraft mot ökande grov brottslighet.

Dessa brottslingar har numera automatvapen och bomber så vi kan nog säkert avgöra att de lagarna inte gör vad de är tänkta att göra, samt att de som lider av det hela är du och jag. Det är nämligen väldigt mycket lättare för polisen att beivra gummibandslagar mot de sista skattebetalarna än att fånga det riktiga buset.

Situationen brukar benämnas anarkotyranni. En situation där staten är inkompetent att hantera de stora frågorna, så den är tyrannisk i upprätthållandet av de små frågorna.

Utfallet blir att snaran dras åt Svensson (tyranni) medan livsstilskriminella samt korruptionen kan härja helt fritt (anarki). Illusionen, eller Sverigebilden, att staten gör ett bra jobb är mycket viktigare än att faktiskt leverera ett nettoresultat som bidrar till nationens välfärd.

Ett bra exempel på detta är alla myndigheters växande kår av kommunikatörer, till för att tvätta bilden av en dysfunktionell stat i förfall.

Eftersom de som lever i verkligheten naturligtvis inte håller med om denna ordning, och kanske till och med röstar fel, ses de som en fiende, något att motarbeta. Vilket ger en trolig förklaring till föregående regerings inställning till dessa och andra frågor.

Nu har vi dock en ny regering, till stor del på grund av att föregående betett sig enligt ovan beskrivning.

Låt oss försöka få klarhet i vad den eventuellt tycker i den här frågan.

Tidöavtalet som säger sig reglera kommande mandatperiods politik har det här stycket i sig: “En stärkt nödvärnsrätt, En utredning ska utvärdera hur nödvärnsrätten ska stärkas. Det handlar bland annat om att införa en utökad nödvärnsrätt för den som angrips i sitt hem, i närhet till sin familj eller om personen är underlägsen till antal eller storlek.”

De har korrekt identifierat ett behov. Som kan ha bäring på denna fråga.

Är man underlägsen till antal eller storlek behöver man utjämna detta på något sätt. För det används verktyg. Vi får se om regeringen vågar anförtro svensken med agens nog att ta tillvara på sig själv. Exempelvis med kniv. Jag kommer dock inte hålla andan.

Att man helt okontroversiellt till och med kan bära lagligt dolda skjutvapen i många EU länder vore helt otänkbart i Sverige tyvärr.

Det är nämligen väldigt lätt att förlora rättigheter till lagar som omyndigförklarar människor. Men nästan omöjligt att få tillbaka dessa när de väl gått förlorade.

Därför får inte du och jag bära ett verktyg som har varit naturligt för alla människor, i alla länder, i alla tider, att alltid bära.

Sverige har fått en ny regering. Under de två senaste mandatperioderna har en riksdagsmajoritet röstat för nästan 30 stycken tillkännagivanden till dåvarande regering vad gäller att implementera lättnader i vapenlagen.

Det gällde allt från en allmän översyn till att avskaffa femårslicenser för vissa vapentyper. Föregående regering har vägrat följa riksdagsmajoritetens vilja utan har valt att helt ignorera folkviljan som uttryckts i riksdagen. I strid med grundlagen: “All offentlig makt i Sverige utgår från folket och riksdagen är folkets främsta företrädare.”

Istället har Morgan Johansson insinuerat att jägare och sportskyttar alla är potentiella terrorister och andra kränkande dumheter.

Vad händer nu kan man då fråga sig.

Vi har Tidöavtalet mellan SD, M, KD och L att referera till, där på sida 26 och 27 står att läsa:

“Vapenlagstiftningen

Vapenlagen ska utredas brett. Utredningen ska bland annat föreslå en ny jakt- och viltvårdsmyndighet som tar över licensprövningen från Polismyndigheten. Utredningen ska även föreslå ett uppdelat regelverk för licensärenden å ena sidan och illegala vapen å andra sidan. Straffskalorna för respektive del bör skilja på allvaret i den organiserade brottslighetens användning av vapen jämfört med brister i licensfrågor för jägare och Sportskyttar.”

Det här är några av de saker riksdagen redan beslutat om som nämns.
Jakt- och viltvårdsmyndigheten bestämdes det exempelvis om redan 2015. Bra att den nya regeringen åtminstone delvis nämner de saker den är ålagd att göra då den förra valde att frångå grundlagen.

Jag är inte nöjd utan med det undertecknarna av Tidöavtalet säger om vapenlagstiftningen så jag bestämde mig för att ställa några frågor till dem:

1. Kommer regeringen ändra i vapenlagsförordningen för att reflektera de tillkännagivanden riksdagen meddelat? Exempelvis ta bort kravet om förnyelse av tidsbegränsade femårslicenser.

2. Kommer skarpa propositioner komma i närtid för att implementera de tillkännagivanden riksdagen meddelat?

3. Vänligen beskriv om några planer som diskuteras kring dessa frågor inom den nya regeringen.

Observera att första punkten är något en regering kan göra omedelbart då regeringen kan ändra i förordningar hur den vill.

Följande svar fick jag.

Lars Granath, utredare hos Liberalerna säger att “din fråga är för tidigt väckt. Ingen vet. Tids nog får vi veta”.

Men Johan Persson sa tidigare i år att “det inte är rimligt” att avskaffa femårslicenserna. Någon vidare förklaring än känslomässigt snömos framkom aldrig.

Tidsbegränsningen kom till för att kontrollera vandel hos vapenägare med jämna mellanrum, sedan dess har detta automatiserats och görs varje dygn. Således är detta en dyr och onödig åtgärd i dag. Vi kan nog utgå från att Liberalerna kommer vara problematiska vad gäller bättre vapenlagar.

Annat ljud var det hos Sten Bergheden hos Moderaterna. Han svarade på Facebook till mig att "du kan vara säker på att vi ska genomföra detta".

Sten har länge arbetat för att vettiga, logiska vapenlagar skall implementeras och är anledningen till många av de motioner som gått igenom i riksdagen.

Kanslierna för KD, SD och M säger ungefär samma som Liberalernas, “vi får se” och refererar till Tidöavtalet, men Richard Jomshof hade lite mer att säga:

"Hej Henrik!

Detta är frågor vi har drivit länge. Vad gäller den nya regeringen och den nya situationen för SD kan jag säga följande:

Vapenlagen ska utredas brett. Utredningen ska bland annat föreslå en ny jakt- och viltvårdsmyndighet som tar över licensprövningen från Polismyndigheten. Utredningen ska även föreslå ett uppdelat regelverk för licensärenden å ena sidan och illegala vapen å andra sidan. Straffskalorna för respektive del bör skilja på allvaret i den organiserade brottslighetens användning av vapen jämfört med brister i licensfrågor för jägare och sportskyttar.

Tidöavtalet stadgar att vapenlagstiftningen ska ses över i bred bemärkelse. Även om avtalet inte specificerar samtliga åtgärder inom området finns en bred enighet mellan samarbetspartierna som riktat flertalet tillkännagivanden mot den tidigare regeringen i vapenfrågor.

Vapenfrågorna är länge eftersatta och åtgärder är önskvärda så snart som möjligt. Det föreligger dock ett beredningstvång för lagstiftning, vilket gör att frågorna kommer att behöva utredas. Exakta tidsramar för lagstiftning kan ännu inte utlovas.

Mvh, Richard Jomshof"

På Justitiedepartementet låter man hälsa följande:

"Hej Henrik,

Den nya regeringen planerar en bred översyn av vapenlagstiftningen. Vilka konkreta ändringar som kommer att göras och när det kommer att ske går inte att svara på i dagsläget. Vad gäller riksdagens tillkännagivanden bereds dessa i Regeringskansliet och regeringen kommer att återkomma när beredningen är färdig.

Vänliga hälsningar

Moa Pettersson

Rättsakkunnig

Enheten för lagstiftning om allmän ordning och säkerhet och samhällets krisberedskap (L4)

Justitiedepartementet"

Så vad kan man förvänta sig kommer att hända?

Någon slags utredning kommer att tillsättas, förr eller senare. Den kommer ta minst ett år.

Efter det skall den gå på remissrunda. Det brukar ta åtminstone 3–6 månader.

Sedan skall lagrådet säga sitt och sen är det regeringens tur att göra en proposition med lagändringar för riksdagen att ta ställning till.

Nya lagar träder i kraft vid årsskiftet och månadsskiftet juni/juli.

Vi kommer åtminstone behöva vänta två år på att något ska hända men realistiskt är nog slutet av mandatperioden. Detta då det inte verkar vara så prioriterat med tanke på Sveriges övriga mycket stora problem.

Tyvärr, då detta vore en enkel seger för den nya regeringen. Många av dessa frågor är redan utredda och vissa skulle kunna lösas genom att stryka en mening i vapenförordningen på första regeringssammanträdet.

Det är dessvärre så att sittande regering snabbt går emot vapenägare historiskt, gissningsvis på grund utav aktivister som stannar mellan regeringar på regeringskansliet, så det finns behov av att med jämna mellanrum påminna nuvarande regering om deras löften.

Tveka inte att skriva hövliga brev till dina politiska representanter och avkräv svar på vad de gör i den här och andra frågor nära ditt hjärta.

De är till för oss, låt dem inte glömma det.

När jag skriver detta trendar #BoycottPayPal på Twitter. Paypal har börjat stänga konton för vissa människorättsorganisationer, som till exempel “The free speech Union”. De censurerar alltså organisationer de politiskt inte tycker om.

Att företag, och då främst finansiella sådana används för social ingenjörskonst är inget nytt för den som har insyn i vapenbranschen. I USA har detta hänt länge. Bank of America gör livet surt för, och sparkar ut, alla vapenhandlare sedan lång tid tillbaka. Men detta gäller också i Sverige.

Jag har talat med flera jakt- och sportskyttebutiker i Sverige, och de har ett rent helvete att bedriva helt laglig verksamhet.

De kan inte få lån, de kan inte få en betaltjänst mot kunder, de kan inte få en försäkring, de kan inte ens få en speditör att skicka några varor än mindre vapen eller vapendelar på grund av den bransch de är i. Vidare motarbetas de av Polismyndigheten och Institutet för Strategiska produkter (ISP) som är en myndighet för allt som kan härledas till krigsmateriel (till exempel släpkärror).

Detta medför naturligtvis otroliga merkostnader för vapenhandlare. ISP medger inte tillstånd för något längre vilket gör att det inte kan förekomma någon inhemsk produktion av exempelvis gevärspipor.
Allt måste importeras, på något sätt.

Varför är det så här kan man fråga sig?

Det är på grund utav centraliseringen av pengar i världen till ett fåtal företag, exempelvis Blackrock, som förvaltar tillgångar på mer än en 66 600 miljarder kronor.

Läser man Blackrocks offentliga dokument framgår att deras mål är sociala förändringar – det vill man åstadkomma genom att bland annat ändra styrelser i de företag man äger andelar i. Detta för att kontrollera riktningen i företagen och därigenom samhällen över hela jorden.

Det här tankesättet sprider sig i väldigt många organisationer. Det också myndigheter och staten i sig.
Det drabbar många – även oss som är intresserade av jakt och sportskytte.

Laddar någon upp en YouTube video idag kommer beskrivningen och alla ljud i den att sökas igenom av en algoritm. Hittas ord såsom ”gun” eller “rifle” i medföljande metadata, eller hörs ett gevärsskott i videon, så riskerar den att censureras.
Den kommer tryckas undan av algoritmer så den inte syns. Följare av kanalen kommer inte se att den laddats upp och hela kanalen riskerar att tas bort från plattformen.

Vad kan du göra om du inte stödjer att icke–folkvalda organisationer har gift sig med vissa delar av staten i ett försök att idka kontroll över ditt liv?

Väldigt bra fråga. Det har gått långt nu. Övervakningsmanicken du håller i din hand (telefonen) vet allt om dig och den datan sorteras av algoritmer för att kontrollera hela populationer. Allt används för att kontrollera dina köpvanor, dina åsikter, hur du röstar och naturligtvis huruvida civilt ägande av vapen är tillåtet.

Just frågan om vapen är en lågt hängande frukt för totalitära strömningar som den jag beskriver här – de har aldrig tyckt om att civila äger vapen. Det ger alltid en viss autonomi att äga ett vapen som teoretiskt skulle kunna användas för att värna sig. Det betyder att individen inte är till 100 procent beroende av staten.

Antag att ett jaktlag i någon avlägsen by åker runt med älgstudsaren på kvällen för att värna sig mot någon inbrottsliga. Skulle det komma fram, vad tror du statens svar skulle bli?

De skulle skicka nationella insatsstyrkan för att avväpna dem. De skulle aldrig medge att de misslyckats i att stoppa inbrottsligan utan flytta fokus mot jaktlaget vilka skulle få lagboken kastade efter sig.

För att återgå till vad man kan göra. Anser man att detta är ett problem föreslår jag att man inte har hela sitt liv på sociala medier. Vill man använda sociala medier så använd gärna något av de alternativ som finns vilka värnar din integritet.

Samt ta jägarexamen.

Älgjakt för mig startar alltid med panik, panik att få vapen och mig själv genom SAS säkerhetsteater på Arlanda.

Processen börjar med att vittja handbagage fritt från allt som kan vara elakt samt sortera vital del och ammunition fritt från själva vapnet i två separata bagage. Det skall även anmälas i god tid innan att jag skall resa med vapen, eller som SAS kallar det: “specialbagage”.

Väl på Arlanda skall någon praoelev lista ut rutinen på nytt, märka kollin tydligt så alla vet att de innehåller vapen, jag ska skriva under kontrakt på att jag faktiskt har licens för vapnet och sen checkas väskor in separat från vanligt bagage. Gott så.

Efter extremt mycket köande och tandagnissel landade jag då till slut i Kiruna och skulle få ut mitt specialbagage.

Det gick sådär, trots tydlig röd märkning att det innehöll vapen och enbart skall delas ut personligen till innehavare efter att denna legitimerat sig lades ena kollit ut på det vanliga bandet med alla andras bagage.

Lyckligtvis förväntade jag mig inkompetens och var beredd på detta scenario (händer varje gång) så jag var redo och plockade upp det kollit varpå vi åkte ut till vildmarken.

Jag jagar på familjens marker nära ett lågfjäll och bor i en stuga med min far och ett gäng luttrade äldre gentlemän. Bastu finns tillgänglig samt vedeldad kamin. Vad mer behöver man?

Jaktlycka skall det visa sig. Jag kan avslöja att det enda jag personligen såg i skogen under älgjakten var småfåglar och mygg. Alla skrockfulla tillönskningar om en “skitjakt” visade sig bli sanna. Månne det var dags att ge upp och bara säga “lycka till”?

Hur som helst börjar jakten så tidigt som möjligt på morgonen efter vi bestämt passkedjan efter hur vinden ligger och var hundarna kan gå.

Älgen är mest aktiv gryning och skymning så vi anpassar oss efter det.

På dagen mellan passen röjer vi sly för bättre sikt från jakttorn, snickrar på jakttorn eller tar hand om kött och flår eventuell älg någon fått skjuta.

Om nu mot förmodan en älg skjutits tas den ur på plats, vidare bärgas den sedan till lokal där den flås varpå den hängs. Efter en viss tid (dygnstemperaturtimmar) skall den grovstyckas, sedan finstyckas. Kött sorteras efter typ och mals om man vill det.

Det är ett helt projekt att se till så ingen mat går till spillo för hela jaktlaget. Tunga, hjärta och mycket mer tas även det om hand.

Vad gäller jakttornen så har det blivit en ovanlig tradition i vår jaktlag att göra dem så lyxiga som möjligt. Jag väljer att skylla på min far som är en överambitiös gammal snickare samt även bekväm. Ingen i laget har dock klagat hittills på att sitta i ett isolerat jakttorn med fönster, skjutbänk, riktiga stolar, veranda, ja alla möjliga och omöjliga bekvämligheter.

“Lyxtornet” som tar alla priser är i praktiken en jaktstuga upphissad på en byggnadsställning. Den är stor nog för att sova i och två värmeljus räcker för att hålla värmen en kall höstdag.

Kort sagt så gick det ingen nöd på mig när jag inte såg en enda älg under jakten.

För de som kanske tror jag somnade mitt i all lyx och helt enkelt missade älgen som kanske strosade förbi så använder vi ett gps-system där alla jägare samt hundar syns. Det gör jakten mer spännande (och säkrare) då den indikerar ståndskall från hunden och man ser exakt när och var den trycker älg in i ens närhet.

Det gör även älgjakten till vad jag brukar kalla “beväpnad fika”. Då man egentligen mest behöver ha koll på order från jaktledare och sin gps så man är med i matchen.

Det närmaste ekipaget kom mig var 300 meter, sedan buktade jakten undan.

Men det gav mig adrenalinpåslag och föranledde osäkrad bössa samt blodad tand inför nästa år.

För att förklara älgjakt för de som undrar vad alla egentligen gör ute i skogen så är det och har varit en stor del av kulturen på landsbygden.

Officiellt så handlar det om att begränsa älgstammen så de inte förstör nyplanterad skog och för att hålla älgstammen under kontroll. Det leder till en inneboende konflikt mellan älgjägarna som vill förvalta en livskraftig älgstam och skogsägare som vill ha så få älgar som möjligt på grund utav viltskadorna på markerna. Ironiskt kan det te sig för en utomstående att jägarna vill ha en kraftig stam, men utan vilt ingen jakt.

Älgen var nästan utrotad i Sverige innan Svenska Jägareförbundet skapades och aktivt började förvalta viltstammen. Nu finns det uppemot 300 000 jägare som jagar älg varje år samt en beräknad älgstam på 240 000-360 000 älgar i Sverige under sommaren. På hösten skjuts runt 80 000-90 000 av dem varpå de föryngras under våren.

Just nu finns det färre älgar än de senaste 20 åren. Det planteras för lite tall och skogsbolag samt myndigheter vill minska stammen än mer. Många jaktlag avstår helt att jaga älg i år av oro för stammens fortlevnad.

Älgen samt älgjakten är en nationell symbol vi behöver värna. Urbaniseringen i Sverige har lett till att många har tappat denna tradition av folkfest som älgjakten innebär. Det kan du hjälpa till att ändra på.

Prata med släkt och vänner som jagar, ta jägarexamen och följ med på jakten själv. Även om det blir som för mig, måttlig jaktlycka, så är det ett utmärkt tillfälle att vistas i naturen, träffa släkt och vänner samt njuta av våra svenska traditioner.

Skitjakt på er!

Får man tillverka sin egen ammunition i Sverige och hur svårt är det egentligen?

Kort svar: Ja

Har man licens för ett vapen i en specifik kaliber får man också tillverka sin egen ammunition för detta vapen. Reglerna här är betydligt generösare än på många andra ställen i Europa. Vissa länder förbjuder det helt. Många har begränsningar på mängden ammunition man får inneha. Tyskland exempelvis har en komplicerad utbildning innan man får handladda ammunition.

I Sverige, beroende på hur man tolkar föreskrifterna från MSB, gäller fem kilo krut/tändhattar per vapen. Alternativt fem kilo totalt.

En åklagare försökte sätta dit en bekant till mig för att han hade mer än fem kilo krut hemma, men åtalet lades ned då formuleringen i föreskrifterna som reglerar detta lätt kan tolkas som att fem kilo gäller per vapen.
Vad gäller färdig ammunition finns ingen begränsning när man har en vapenlicens för kalibern från polismyndigheten. Det enda som gäller är "säkert lås", definition på detta existerar inte. Gummiparagrafer som vanligt i Sverige.

Vad innebär handladdning?

Det är flera steg inblandade i att tillverka egen ammunition. Låt oss börja med komponenterna som behövs.

• Kula, köps färdig eller gjuts själv i bly.
•Tomhylsa, antingen köpt ny och oanvänd men vanligtvis används begagnad.
• Tändhatt, köps alltid ny
• Krut, köps nytt. Specifik typ för kaliber och ändamål.
• Utrustning för handladdning, engångsköp. Oftast köps en sats med allt man behöver utom kaliberspecifika verktyg och ovanstående komponenter.

Stegen man går igenom för att handladda kan variera, och instruktionerna kan bli nästan hur detaljerade som helst. Men vanligtvis gör man enligt följande:

• De skjutna tomhylsorna tvättas. Antingen med en ultraljudstvätt eller en tumlare med olika typer av media som mekaniskt och/eller kemiskt tar bort krutrester och annat.

• Efter detta bör man ta ut den gamla, förbrukade, tändhatten. Detta kan ske nu eller innan tvätt beroende på vilken utrustning man har. Olika verktyg fungerar olika.

• Tomhylsan skall sen smörjas med medel för ändamålet, själv gör jag eget med en del flytande lanolin och nio delar 99% alkohol. Detta sprayas på tomhylsor och de pressas sedan in i ett kaliberspecifikt verktyg för omformning. Ofta sätter ens press in en ny tändhatt här, detta kan också göras med ett handverktyg senare.

• Efter detta brukar de flesta ta bort smörjmedlet på lämpligt sätt.

• Nästa steg är att tillföra lämplig mängd krut av lämplig typ. Detta sker på olika sätt beroende på din utrustning. Det finns mekaniska vågar, elektroniska automatiska, ja en hel uppsjö. Viktigt att ha dem kalibrerade med kalibreringsvikter.

• Efter detta isätts kula i pressen med kaliberspecifikt verktyg.

Det finns naturligtvis många nyanser och detaljer i detta som jag inte går in på – därför bör alla intresserade av detta se till att de har en handladdningsmanual som de läser innan de börjar med handladdning. Det finns några katastrofala fel man kan göra som kan sluta med extrema personskador. Ett exempel är att ladda väldigt snabbt pistolkrut i en gevärskaliber med stor hylsvolym. Då har du byggt en rörbomb av ditt gevär eftersom krutet brinner så snabbt att kulan knappt hinner lämna patronläget innan allt övrigt expanderar utåt i en explosion. Det är värsta tänkbara scenario och man måste göra väldigt många fel innan det uppstår.

Det är av denna anledning det enbart är tillåtet att ladda ammunition till sig själv.

Varför ska man handladda ammunition?

Priserna på fabriksammunition blir bara högre och högre. Fraktkostnader ökar, tillgång minskar, företag i alla led motarbetas av banker, speditörer, politiker, och försäkringsbolag.

Handladdad ammunition kan även göras till högre standard än fabriksammunition, den går att skräddarsy för just ditt vapen och fås extremt träffsäker.

Ett exempel på det är den jag gör för min .338 Lapua Magnum. En väldigt grov kaliber för långa avstånd. För att få ut max prestanda ur det vapnet är det i praktiken ett krav att ladda ammunitionen själv. Ett mått på nettoresultatet är den extrema spridningen av hastigheten vid mynning, skillnaden mellan högsta och lägsta hastighet. Har man gjort en ammunition som är så uniform som möjligt kommer den spridningen vara låg. För fabriksammunition har man runt 20 meter per sekund om den är bra. Det räcker långt i de flesta fall.

För den ammunition jag gjorde själv var det två meter per sekund. Sen fick jag träff i målet på 1800 meter också.

Handladdning är lite av en “hobby i hobbyn” vad gäller jakt eller målskytte. Det finns svenska forum på internet enbart för ändamålet. Vissa entusiaster grottar ned sig totalt i saken och gör extremt avancerade lösningar. Men för de allra flesta handlar det om att få billig och bra jaktammunition till höstens älgjakt. Oavsett ändamål är det en rolig och meditativ hobby jag kan rekommendera om inte annat för att man alltid kommer ha tillgång till bra ammunition vilket kan vara nog så viktigt.

Varför får inte svensken bära vapen och värna sig? En gång i tiden var det inget konstigt att cykla till skjutbanan med ett gevär över axeln. Eller att bära en pistol dolt, skolungdomar hade skytte på schemat.

Lantbrevbärare var till exempel beväpnade. Det svenska samhället hade en liberal syn på vapenägande och bärandet av vapen. Det var ett homogent samhälle där befolkningen åtnjöt ett stort förtroende från staten.

Sedan dess har Sverige haft väldigt många lagändringar som gör att vapnen måste gömmas undan. Lagändringar som inte har lämnat märkbara spår i den statistik som enbart blir värre och värre vad avser våldsbrott med vapen.

I början av 1990-talet fanns ännu inga bestämmelser som reglerade hur vapen fick hanteras på allmän plats, ej heller hur de skulle transporteras.

Detta är nuvarande ordalydelse i Vapenlagen:

5 Kap
4§ Den som skickar eller transporterar ett skjutvapen, ammunition eller ljuddämpare ska vidta betryggande åtgärder för att förhindra att någon obehörig kommer åt egendomen. Vapnet ska vara oladdat och, i den utsträckning det är lämpligt, isärtaget och nerpackat.

Samt:

6 § Skjutvapen får medföras på allmän plats endast om vapnet enligt särskilda föreskrifter ingår i utrustning för viss tjänst eller visst uppdrag eller om det annars med hänsyn till vapnets art, syftet med innehavet och övriga omständigheter är att anse som befogat. Detsamma gäller i fråga om skjutvapen inom skolområde, där grundskole- eller gymnasieundervisning bedrivs, eller i fordon på allmän plats.

Det är således inte tillåtet att bära eller transportera vapen på annat sätt än att de inte kan användas för nödvärn, om du inte arbetar för staten och har dess förtroende. Som civil skall du inte kunna värna dig mot numerärt eller fysiskt starkare gärningsmän. Vidare gör knivlagen så att inget annat tillhygge kan brukas för att försöka utjämna styrkeförhållande i en våldssituation. Pepparsprej som är tillåtet i exempelvis Tyskland faller under vapenlagen i Sverige. Du har dina nävar att tillgå och knappt ens det.

Du är menad att vara ett offer. Gärningsmännen påverkas naturligtvis inte, våldsbrott har aldrig varit tillåtet.

Mot politikernas uppenbara vilja att offra befolkningen står 24 kapitlet i brottsbalken, där rätten till nödvärn tas upp:

1§ Rätt till nödvärn föreligger mot

1. ett påbörjat eller överhängande brottsligt angrepp på person eller egendom,
2. den som med våld eller hot om våld eller på annat sätt hindrar att egendom återtas på bar gärning,
3. den som olovligen trängt in i eller försöker tränga in i rum, hus, gård eller fartyg, eller
4. den som vägrar att lämna en bostad efter tillsägelse.

Detta låter bra i teorin, bläddrar man ned en bit kommer gummiparagrafen dock:

4 § En gärning som någon, i annat fall än som nämnts tidigare i detta kapitel, begår i nöd utgör brott endast om den med hänsyn till farans beskaffenhet, den skada som åsamkas annan och omständigheterna i övrigt är oförsvarlig.

Nöd föreligger när fara hotar liv, hälsa, egendom eller något annat viktigt av rättsordningen skyddat intresse.

Det här betyder i klartext att om du värnar dig så kommer någon ad hoc nagelfara varje sekund av skeendet efteråt för att se om de kan sätta dit dig. Kom ihåg att förberedelse till nödvärn medelst vapen är förbjudet. Jag har ett exempel i min närhet där en vän blev fysiskt attackerad av en fyllerist varpå han värnade sig med ett endaste slag. I praktiken slog han tillbaka efter fylleristen slog honom. Min vän var den som åkte dit för misshandel då hans slag tog bättre än fylleristens slag. Där hjälpte det inte ens att min vän var helt obeväpnad.

Man kan verkligen inte anklaga svensk lag för att ge en bruksanvisning till hur den enskilde skall agera vid fysiskt angrepp mot sin person. Vid en nödvärnssituation har den enskilde personen risker han måste vikta mot varandra, detta under en vanligtvis extremt kort tidsrymd. Personen skall analysera hur angreppen ser ut, används vapen eller tillhyggen, är det flera inblandade et cetera, samt förutse potentiell skada mot sin person. När denna analys är färdig skall personen bestämma nivån av våld han får bruka i nödvärn samt vilken skada som nödvärnet kan ge angriparen. Detta enligt för stunden rådande praxis i domstol.

Den attackerade riskerar kanske svåra skador, kanske till och med livet om angreppet inte avstyrs, men å andra sidan kan han riskera ett fängelsestraff om han gör en felbedömning och domstolen anser att han använt våld som anses vara uppenbart oförsvarligt.

Hur fungerar detta i praktiken?

Dåligt är det korta svaret. Det har funnits en del uppmärksammade fall där folk agerat i uppenbart nödvärn men ändå dömts. 68-årig man dömdes för dråp efter att ha skjutit ihjäl två beväpnade bröder vid sitt hem. 43-årig man i Rättviks kommun dömdes för grovt vållande till annans död.

Rättsväsendet och staten i allmänhet verkar väldigt rädd för att folket skall kunna värna sig. Gissningsvis ser de det som ett första steg mot medborgargarden och minskad egen makt. Att när staten abdikerat det sociala kontraktet behöver gemene man ta tag i saker själv. Det vore att låta potemkinkulissen rämna ifall det skulle tillåtas. Så de fortsätter låtsas och hoppas att vi låtsas med dem.

Samtidigt ser jag grupperingar i småsamhällen organisera sig och patrullera på kvällarna med älgstudsaren i passagerarsätet när polisen är många timmar bort. På skjutbanan möter jag folk som ogenerat säger att de tagit jägarexamen för att de vill kunna ha vapen till hands om de blir attackerade.

Staten har förlorat den här striden sedan länge för de med ögon att se med.

Vissa ljusningar kan skönjas. Moderaterna och Sverigedemokraterna har gjort motioner om att stärka nödvärnsrätten, inget kom naturligtvis av det men det är första gången på väldigt länge som saken ens diskuterats, nödvärnsrätten har tabubelagts hårt.

Nödvärn behövs tyvärr i Sverige. Alla butiker har rånats våldsamt i min närhet, en restaurang sprängdes bort helt. En annan har stängt efter att innehavaren misshandlats grovt, han flydde hem till Indien och övergav sina drömmar här. Oftast är det invandrare som rånar och misshandlar andra invandrare. Min gissning är att det eventuellt händer något när våldsamma brott når medelklassen i större utsträckning. Den som lever får se. Svenska politiker är om något senfärdiga och “naiva”.

Hur fungerar detta i andra länder inom EU?

När jag besökte en vapenhandel i Bulgarien berättade de för mig att ungefär 100000 personer har licens för dolt bärande där. Även Polen, Tjeckien, Estland och andra länder tillåter dolt bärande av vapen. Tyskland och många andra länder i väst tillåter åtminstone pepparsprej. I Tjeckien räknas alla vapenägare som en del av totalförsvaret och vapen är lika vanligt där som det var i Sverige för 50 år sedan. Tjeckien är ett av världens säkraste länder.

Kan kanske att behandla medborgare som vuxna individer med egen agens vara receptet som vänder utvecklingen i Sverige? Det sättet fungerade åtminstone bra förr. Istället för som nu, behandla oss som omyndiga barn.

Allting var klart. Socialdemokraterna hade presenterat valfläsket, och riksdagen röstade igenom saken trots att det var en konstig lag, ljuddämpare bör så klart helt avregleras. Ljuddämpare skulle inte längre räknas som vapen utan på samma sätt som ammunition enligt vapenlagen.

Alla med en licens för vapen för skjutning skulle också kunna få en ljuddämpare till det vapnet efter 1 juli 2022. Det gör att vi som älskar sportskytte och jakt inte behöver riskera vår hörsel.

Det var så det lät. Nu några dagar innan lagen träder i kraft får vi reda på vad de egentligen hittat på.

På polisens hemsida kan man läsa följande: “Det krävs tillstånd av Inspektionen för strategiska produkter (ISP) för att tillhandahålla ljuddämpare”.

Vad detta betyder i klarspråk är att i sista sekunden berättar Polismyndigheten att alla vapenhandlare som har ett lager av ljuddämpare och tidigare tillstånd av Polismyndigheten nu måste komplettera med ett nytt tillstånd från ISP.

Bland Polismyndighetens frågor och svar kan man läsa detta: “Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet innehar ljuddämpare utan att ha rätt till det, eller överlåter ljuddämpare till någon som inte har rätt att inneha egendomen, kan dömas till brott mot vapenlagen”.

Ren formalia kan tyckas att skaffa detta tillstånd, men ISP ger bara ut tillstånd för handel med krigsmateriel när det gynnar myndigheter. Samt bara för försäljning till myndigheter. Dessutom är handläggningstiden sådan att ingen handlare kommer hinna få ett tillstånd innan de sitter med olagliga varor på lager. Många har dessutom gått på socialdemokraternas lögner och köpt på sig ett stort lager då de har många beställningar.

Nettoresultatet kommer bli att en hel del jakt- och vapenaffärer kommer gå i konkurs och att ingen kommer kunna köpa ljuddämpare längre i Sverige. Detta var inte en lättnad av reglerna, det var ett totalförbud istället. Så var nog planen från politikerna och politrukerna i myndigheterna.

De verkar ha glömt denna förordning:

"Förordning (1992:1303) om krigsmateriel

4 § Vad som sägs i 4 § lagen (1992:1300) om krigsmateriel om krav på tillstånd gäller inte handel med handeldvapen eller delar till sådana vapen. Tillstånd för sådan handel regleras genom bestämmelser i vapenlagen (1996:67)."

Förordning (2006:510).

Som man kan läsa här så är ljuddämpare undantagna då de är en del till vapen. Detta håller Svenska Jägareförbundets jurist Ola Wälimaa med om, som inte förstår vad myndigheterna grundar sin nitiska inställning på.

I förordningen 1992:1303 om krigsmateriel, SFS 2021:1233, definieras av regeringen vad som är krigsmateriel. På sida 3 kan man läsa följande:

"d) Tillbehör utformade för vapen enligt ML1 a, ML1 b eller ML1 c enligt följande:
1. Löstagbara magasin.
2. Ljuddämpare.
3. Särskilda vapenstöd.
4. Flamdämpare.
5. Optiska vapensikten med elektronisk bildhantering.
6. Optiska vapensikten som särskilt har utformats för militär användning."

Skulle alla de här sakerna inte åtnjuta undantaget så har alla vapenhandlare i Sverige begått brott sedan lagen infördes. Naturligtvis är detta inte fallet. Det tål även att nämnas att allt möjligt räknas som krigsmateriel, exempelvis släpvagnar.

Jag har hört av mig till registrator på ISP med följande fråga:

"Eftersom särskilda vapenstöd som benstöd, samt löstagbara magasin osv, saluförs utan särskilt tillstånd betyder det att

a) detta görs olovligen

eller

b) att ljuddämpare kan saluföras utan särskilt tillstånd.

Vad är det som gäller här?"

Jag har inte fått något svar på denna fråga när detta skrivs. Men på en tidigare fråga om jag får bygga min egen ljuddämpare fick jag svaret av Simret Goitom, verksjurist på ISP, att det kräver tillstånd.

Det ska bli intressant att få svaret på min ansökan om att få tejpa fast en 50 centiliters petflaska på mynningen av mitt finkalibriga .22 LR-gevär. Det må låta löjligt men det kommer fungera i praktiken lika bra som en “riktig” ljuddämpare på den kalibern.

Det visade sig att generaldirektör Carl Johan Wieslander skriver i ISP:s remissvar 2018 (Ref2018/00448/L4) till utredningen Ds2018:1 angående ljuddämpare att ISP anser att “ändringen framöver kommer att omfattas av undantagsbestämmelsen i 4§ krigsmaterielförordningen utan att dess lydelse förändras”.
Då blir det väldigt svårt att hävda något annat i ett senare skede oavsett vad Polismyndighetens jurister hävdar.

Uppdatering 23 juni

I dag kom svaret från ISP:

“Den som efter den 30 juni 2022 bedriver handel med ljuddämpare till handeldvapen behöver alltså inte något tillstånd från ISP.”

Faran är således över trots polisens sabotage och vad än socialdemokraterna hoppats på. Vi får se vad nästa attack blir, de ger sig inte, och har hållit på så här i över ett årtionde.

Häromdagen hände det igen, en skolskjutning i USA.

Som ett brev på posten kommer kraven på strängare vapenlagar, begränsning på magasin och krav på bakgrundskontroller med mera. Vapenlagar är ett hett politiskt ämne i USA, mycket mer än det är i Sverige.

Låt mig till att börja med berätta att köper man ett vapen som amerikansk medborgare ska det redan göras en bakgrundskontroll, köparen fyller i ett formulär som sedan kollas av myndighet. Detta gäller alla delstater.

Låt mig även påminna om den så kallade “assault weapons ban” som begränsade magasinkapacitet samt vapen såsom AR-15, den lagen var i kraft mellan 1994 och 2004 och hade inget påvisbart resultat.

Det finns även gott om delstater med mycket hårdare vapenlagar än Sverige men ändå har mycket större problem med vapenvåld än vi har här.

Vad är då problemet kan vän av ordning undra?

Ärligt talat faktiskt samma problem som vi har i Sverige med vapenvåld.

Låt oss titta på den statistik som finns. 2020 är senaste året FBI har kommit med en “uniform crime data” rapport. Där står att läsa angående mordvapen:

• 8029 med enhandsvapen (pistol)
• 1739 med kniv
• 662 med händer eller fötter
• 455 med gevär av någon typ

Redan här kan vi snabbt konstatera att det handlar om enhandsvapen som är lätta att dölja vilket speglar gangstrarna i våra förorters vapen också, samt att geväret AR-15 som vapen knappast är problemet om man ska sikta in sig på något specifikt vapen. Svensk lag behandlar enhandsvapen i samma kategori som helautomatiska vapen för att de är så lätta att dölja. Det är en hög tröskel för att äga ett enhandsvapen för sportskytte i Sverige.

Ett legalt ägt enhandsvapen har heller aldrig använts i ett brott vad jag känner till, någonsin. Närmast kommer Peter Mangs, men han smugglade in en pipa illegalt till Sverige som han använde i sina brott.

Vem är det som utför brotten i USA och vem är deras offer? I USA är det helt ok att föra statistik över etnicitet, så låt oss ta en titt vad FBI har att säga om detta:

• 8166 av mördarna var svarta
• 5866 av dem var vita
• 6612 var av okänd etnicitet

Av offren var:

• 9941 svarta
• 7043 vita
• 320 okända

USA hade 322 miljoner invånare 2015, 2019 var det 46,8 miljoner som identifierade sig som svarta. Således är svarta överrepresenterade i den här statistiken, både som offer och förövare. Samma situation kan man finna i Sveriges statistik vad gäller invandrare och dödligt våld, andra invandrare är oftast offren för dödligt vapenvåld.

Här infinner sig frågan varför media i USA och Sverige reagerar så starkt när en vit kille skjuter andra vita men låter den mycket mer omfattande kriminaliteten i övrigt helt passera.

I Sverige har vi lyckligtvis inga skolskjutningar, men vi har många andra. Dessa försvinner i bruset som notiser numera. Händelser som skulle skapat krigsrubriker för 10–20 år sedan passerar obemärkt förbi idag.

Det finns några tänkbara förklaringar till det här.

Den största enligt mig är rasismen av låga förväntningar, vissa människor förväntas inte kunna bete sig. De ses som den noble vilden som fungerar som något slags zoo-djur för intelligentian hos den politiska adeln till vänster av det politiska spektrumet. Inget ansvar skall utkrävas för de är omyndigförklarade av staten och den hjälp som erbjuds i form av bidrag låser in hela samhällen i en beroendeställning till staten. Så skapas valboskap och misär i generationer.

Sen har vi tillvänjning av sakernas tillstånd. Vi ser det i Sverige också hur trygghetsundersökningar visar att folk känner sig tryggare trots att den grova våldsbrottsligheten ökar. Detta förklarar även att vansinniga nyheter bara blir notiser i svensk media. Samma fenomen sker även i USA. Här sticker fortfarande ovanligheterna ut och bildar avsky: “En VIT kille mördade!” blir stora rubriker eftersom det förväntas bara ske av svarta eller invandrare.

När man har en clownkarta över sakernas tillstånd kommer den inte stämma mot verkligheten, naturligtvis. Lagförslag och åtgärder är alla färgade av ideologisk puritanism som är helt verklighetsfrämmande. Helt plötsligt är inte vetenskap och statistik intressant längre när den säger emot den ideologiskt färgade kartan.

Snarare tar politiker tillfället i akt att straffa sina ideologiska motståndare med mer restriktiva lagar som är lika verkningslösa som de som kommit tidigare. Att deras senaste lagar inte gett effekt tas som intäkt till att skärpa restriktionerna ändå mer. Det blir en nedåtgående spiral av värdesignalering och polarisering.

Detta är varför vi kan se Morgan Johansson anklaga jägare och sportskyttar i Sverige för att vara potentiella terrorister medan han i nästa sekund låter riktiga IS-terrorister återvända till Sverige och verka ostört efter saft och bulle med en socialtant.

Sveriges riksdag, folkets representanter, har röstat för vapenlagsändringar.

Innan jag radar upp några av de bra och viktiga tillkännagivandena från riksdagen tänkte jag berätta hur saker är tänkta att fungera i Sverige.

Riksdagen tillkännager X, regeringen tillsätter en utredning för X, utredningen X blir klar och går på remissrunda till berörda parter. Regeringen tar hänsyn till remissvaren och skickar sin lagrådsremiss till lagrådet, går det vidare efter det blir det proposition från regeringen till riksdagen som röstar igenom lagen om majoritet finns. Ny lag händer 1 juli eller 1 januari.

Inget av det här fungerar i verkligheten.

Regeringen struntar i riksdagens tillkännagivanden. Inleds en utredning får den av regeringen utredningsdirektiv som ska ge de svar regeringen är ute efter. Utredare är alltid partisk med rätt partibok. Remissinstanser struntar man i, samma gäller lagrådet. Kom ihåg gymnasielagen och sågningen den fick av lagrådet: ”Gränsen här har nåtts för vad som är acceptabelt i fråga om hur lagstiftning kan utformas” vilket nog är den hårdaste sågningen i Sveriges tjänstemannahistoria. Som bekant fick vi lagen ändå. Den blev skräp.

Med det sagt, låt oss titta av de tillkännagivanden vår riksdag har röstat för.

1. Att implementera EU:s vapendirektiv på en minimum nivå

Detta har tillkännagivits tidigare av riksdagen, och så nu igen. Regeringen har tidigare ignorerat detta och valt att frångå riksdagsmajoriteten och försöka manipulera in motsatsen, en överimplementering av EU-direktivet. Då de inte har en majoritet för detta riskerar Sverige böter till EU.

2. Allmän översyn av vapenlagstiftningen

I korthet att till exempel tillståndsgivningen skall flyttas till en ny myndighet då Polismyndigheten medvetet försvårar handläggningen i strid med förvaltningslagen. Detta har de fått upprepad och allvarlig kritik för av justitieombudsmännen, senast i år. Men även att vapengarderoben för jägare skall utökas, enklare regler för skjutbanor, enklare administrativ börda, godkänna EU:s vapenpass etcetera.

Allt detta har redan stötts och blötts under åratal och jag är osäker på hur många tillkännagivanden regeringen struntat i vid det här laget.

3. Ny myndighet för tillståndsgivning

Detta beslutades första gången 2015. Mig veterligen har inte ens en utredning tillsatts.

4. Skyndsam handläggning av vapenlicensärenden

Handläggningen fungerar uruselt. Polismyndigheten letar skäl att neka, är ej behjälpliga och tiden har som värst varit uppe i ett halvår när en licens ska handläggas.

Detta är en medveten strategi för att få folk att tröttna.

5. Borttagning av tidsbegränsade licenser

I början av 2000-talet fick vi tidsbegränsade licenser för vissa vapentyper. Detta för att de ansågs extra läskiga. Då gjordes få kontroller och man ville se till att en regelbunden kontroll gjordes av ägarna av till vapen. Gott så.
I dag kontrolleras alla vapenägare mot belastnings- och misstankeregistret dagligen per automatik.

Förnyelse av licenser är i dag enbart en stor administrativ börda och är du en dag för sen med pappersarbetet kan du bli skyldig till vapenbrott, av samma dignitet som en förortsgangster – detta på grund av att Polismyndighetens handläggningstid är för lång. Detta är naturligtvis en uppenbart vansinnig situation och offer för detta är tyvärr inte ovanliga.

6. Ta bort formuleringen “synnerliga skäl” ur vapenlagen

Synnerliga skäl betyder på juridiska “så förbjudet som möjligt”. Nu är det faktiskt inte förbjudet att inneha vapen så ordet bör gallras. Det har hängt med sedan början av 1900-talet.

Formuleringen har i nutid använts av Polismyndigheten när de försöker bedriva lagstiftning via praxis i domstol och är djupt olycklig. Polismyndigheten nekar sökanden licens av allsköns anledningar och har alla våra skattepengar i ryggen för att hindra någon från att vinna i förvaltningsrätten. Ingen rättshjälp finns att få för dessa fall. De försöker tills de vinner och använder det som språngbräda för att neka fler licenser. Förvaltningsrätten består till största delen av politiskt tillsatta nämndemän som inte vet något om vapen eller vapenlagen alls, vilket gör att de ofta dömer lagvidrigt till Polismyndighetens fördel. Överklagan till nästa instans brukar hjälpa med bra rättshjälp, men det är en dyr och flerårig process.

7. Enklare licenshantering vid vapenbyte

Har du ett vapen av en typ och vill byta mot likvärdigt vapen av samma typ, exempelvis klass 1 älgstudsare, så bör det gå att hantera utan en långdragen ansökningsprocess.

Detta är en enkel sak som regeringen hittills vägrat utreda.

8. Vad som krävs för vapenlicens

Den här är ny för mig, den går ut på att tillståndsgivande myndighet enbart ska fokusera på de vitala vapendelarna (pipa, låda, stomme och så vidare), inget annat. I dag stirrar de sig blinda på utseendet och nekar licens ifall en vanlig repeterälgstudsare ser “för läskig ut”. Exempelvis en repeterälgstudsare med alltför ergonomisk stock. Exakt samma modell med ålderdomlig stock går däremot bra. Så det folk gör i dag är att de köper vapnet med ålderdomlig stock och sedan byter den när licens medgetts. Stocken är inte en licenspliktig del och lagen bryr sig inte. Bara Polismyndigheten.

Det fortsätter med flera tillkännagivanden.

Vi har fått ganska många bra tillkännagivanden från riksdagsmajoriteten under den här regeringen. Istället för att göra sitt jobb och bereda nya lagar enligt folkviljan så har vi fått höra klagomål om att regeringen “fått för många” tillkännagivanden. Morgan Johansson säger att ”vapenägare är potentiella terrorister”.

Jägare jagas av nationella insatsstyrkan, rättsväsendets alla resurser användes för att försöka sätta dit Karl Hedin med planterade bevis och lögner.

Nu får vi även Lex Hedin-lagen där staten ska kunna avlyssna oss utan misstanke om brott på grund av att åklagaren i Hedin-fallet avlyssnade honom olagligt.

Kort sagt ser nuvarande regering legala vapenägare som ett hot, när vi borde ses som en resurs för totalförsvaret av Sverige under en av Europas svåraste stunder sedan andra världskriget.

Många har sett dem användas i filmer och tror felaktigt att allt ljud tas bort och endast ett dovt fjupp hörs. Inget kunde vara längre från sanningen.

En älgstudsare producerar upp till 180 decibel (dB). dB-skalan är logaritmisk på så sätt att en ökning med 10 dB (1 Bel) innebär en ökning av effekten med en faktor 10. Jag brukar säga att man upplever en fördubbling av volymen av ljudet var tionde dB.

För att förstå nivåerna kan man säga att 140 dB är nivån där man upplever omedelbar smärta.

160 dB är där trumhinnorna går sönder, 130 dB är om man står bredvid Hesa Fredrik. Medan en väckarklocka eller dammsugare kan ligga på mellan 70-80 dB.

Vad skapar ljudet av ett vapen kan man undra.

Det är tre saker som låter när man avlossar ett vapen.

Mekanismen i vapnet. Det är det lägsta ljudet och låter mer för en halvautomat då den har mer som händer inom sig jämfört med ett repetergevär. Det ljudet kan uppgå till 120 dB beroende på vapentyp men är inget ljud man kanske associerar till ett gevärsskott.

Det andra ljudet är när kulan som avlossas bryter ljudvallen. Det ger en bogvågsknall som uppgår till ungefär 130 dB. Då den fortsätter med kulan får det ett väldigt högt pisksnärtsljud.

Sista ljudet är krutgasexpansionen vid mynningen av vapnets pipa. Det är också det enda ljudet som en ljuddämpare kan dämpa.

Ljud är tryckförändring i luften och det en ljuddämpare gör på ett vapen är samma sak som den gör på en bil. Den saktar ned och kyler de expanderande gaserna.

Således blir ett vapen sällan tystare än 130 dB. Ammunition som inte bryter ljudvallen förlorar nästan all anslagsenergi och används vid jakt mestadels mot väldigt smått vilt. Detta då hastigheten ger kulan det mesta av den verkan som behövs i viltet för att avsedd effekt skall uppnås. De olika klasserna för jaktvapen anger vilken anslagsenergi det olika vilten får jagas med och i den formeln är hastighet viktig.

Jag lider av allvarlig tinnitus på grund av ett liv av skytte, därför använder jag hörselskydd och ljuddämpare tillsammans.

Hörselskador ökar kumulativt i små steg och helt plötsligt piper det och man hör illa.

En ljuddämpare tar ned smällen som bäst till 130 dB. Efter det behöver man hörselskydd för att få smällen till en säker nivå. Bara hörselskydd eller bara ljuddämpare duger således inte. Man behöver båda.

Enligt lagen som gäller till den 1 juli 2022 är ljuddämpare vapen. Den som vill äga en ljuddämpare måste söka licens för vad som i praktiken är ett säkerhetsredskap.

Polisen medger licens för ljuddämpare för jaktklass 1 och 2. Vilket kan översättas till kaliber .223 och grövre. Ej för annat. Enligt lagen skall man kunna få licens för skydd av hälsa, och jag har fått licens för andra vapen då jag har intyg från specialistläkare om behov. Detta har numera Polismyndigheten slutat bry sig om och de nekar allt oavsett sina egna regler.

Även jägareförbundet har blivit nekad licens för ljuddämpare när de utbildar för jägarexamen. Detta är ironiskt då deras yttrande legat till grund för att situationen ser ut som den gör.

En gång i tiden oroade sig Jägareförbundet så över tjuvjakt att de krävde förbud mot ljuddämpare. Först långt senare öppnades det upp för viss licensiering av dem.

Andra har blivit nekade ljuddämpare för att polisen sett att de haft målskyttevapen i samma kaliber och att de därför är oroliga för att ljuddämparen skall användas på det vapnet (vilket är fullt tillåtet) eller så har folk blivit nekade för att polisen ansett att de har nog med ljuddämpare eller andra fantasifulla ursäkter för att neka licenser. Ofta bryter polisens anledningar till nekande av licens mot inte bara förvaltningslagen och deras egna förordningar utan även mot naturlagar.

Som med allt annat ägande av ting som kräver licens försöker Polismyndigheten obstruera så mycket de kan och hitta på fantasifulla ursäkter till att neka. De vet att överklagan kan drivas hur långt som helst och kan ta upp till tre år innan dem vinner laga kraft. De har alla Sveriges skattepengar bakom sig medan rättshjälp inte kan fås mot myndighet i Förvaltningsrätten.

Så den enskilda är alltid ensam mot statens hela apparat.

"Vi gör det för att trötta ut folk så de inte ska söka licens", sa dåvarande ansvarig på rättsenheten på Kungsholmen till mig.

Det fungerar tyvärr, då Polismyndigheten är outtröttliga vad gäller att förstöra för de legala vapenägarna. Folk tröttnar och ger upp. Tänk om de var lika idoga mot de gangstrar som smugglar in vapen och begår grova brott?

Vad gäller ljuddämpare så har Socialdemokraterna äntligen gett med sig och schemalagt lite valfläsk för jägarna till den 1 juli. Efter det räcker det med en vapenlicens så kan du få köpa en ljuddämpare över disk till ditt vapen, oavsett vapentyp.

Synd att Socialdemokraterna ignorerar de fler än 20 andra tillkännagivanden riksdagsmajoriteten röstat igenom för att underlätta för vapenägarna (bland annat att ta ifrån Polismyndigheten handläggningen av licenser). Men man får ta det som erbjuds från adeln.

Sist men inte minst vill jag rekommendera alla att skaffa sig ljuddämpare till sina vapen i sommar. Dina öron kommer tacka dig. Glöm inte ordentliga hörselskydd också.

Min teori är att de är rädda. Rädda för Ryssen, för gängen, för vart de tror samhället är på väg.

Jag har tråkiga nyheter för de som är rädda. Staten har våldsmonopolet i Sverige och även om nödvärnslagen kanske kan se bra ut på pappret kan man inte räkna med att staten tar ens parti om man behöver idka nödvärn. Snarare verkar det som staten vaktar sina monopol avundsjukt och gärna låter oss medborgare fara illa när staten inte klarar av sina kärnuppgifter, vad det än må handla om.

Så låt mig förklara hur vapenlagen fungerar i praktiken i Sverige.

Det handlar om 3 stycken rättsliga regleringar man behöver bolla. I följande ordning: Vapenlagen, vapenförordningen samt FAP551-3 som är en del av Polismyndighetens författningssamling.

För att vara tydlig, vapenägande är inte en rättighet i Sverige, det är ett privilegium staten delar ut under protest om du sjunger och dansar tillräckligt fint. För att få inneha vapenprivilegiet krävs det licens från Polismyndigheten. För att få licens krävs ett godkänt behov.

De behoven som är vanligast är som följande: jakt, målskytte och samling. Skyddsändamål finns teoretiskt men beviljas enbart till ett fåtal som har det behovet i sin tjänsteutövning (läs: Säpo och närskydd). Jakt är vanligast och enklast att få med en stor marginal.

Fyra gevär

För att få jaktlicens krävs följande enligt vapenförordningen 2 kap:
“4 §   För tillstånd till innehav av jaktvapen krävs att sökanden avlagt prov som visar att han eller hon har grundläggande kännedom om jakt och viltvård och kan handha vapnet.”
“Den som har avlagt prov som avses i första stycket ska vid prövning enligt 2 kap. 4 § vapenlagen (1996:67) anses ha behov av jaktvapen, om inte särskilda skäl föranleder annat.”

Kort sagt, ta jägarexamen. Praxis är att man då direkt kan köpa fyra gevär vid avklarad jägarexamen. Kan man motivera specifikt jaktbehov (exempelvis för en speciell jaktform) kan man få licens för 2 stycken gevär till för en summa av sex stycken. Även godkänt vapenskåp av standard SS3492 krävs innan licens beviljas, köp alltid det största och med kodlås. Det är extremt dumt att försöka gömma en nyckel när nyckeln behöver vara lika säkert förvarad som innehållet i ditt skåp, vilket leder till ett konstigt moment 22 du inte vill behöva förklara i rätten om tjuven hittar din “gömda” nyckel.

Jakt är en väldigt rolig och givande hobby. Jag vet folk som tagit jägarexamen bara för att få lära sig mer om vår Svenska natur, utan att tänkt jaga eller införskaffa vapen. Kort sagt, det är väl spenderad tid att ta jägarexamen.

Vad gäller jaktvapen har vi vissa moderegler i Sverige. Halvautomater och pumprepeterande vapen får inte se ut hur som helst. De får inte ha fällstock eller en stock som går att reglera längden på utan verktyg. De ska även se ut som “traditionella jaktvapen”, vad det nu är. Fråga mig inte varför. Det beror på Naturvårdsverkets författningssamling som reglerar detta. Ryktet säger att de ska ta bort dessa uppenbart konstiga regler, den som lever får se.

Jaktvapnens pipa får inte understiga 45 centimeter (48 för hagel). Argumenten för detta brukar vara att precisionen blir sämre med kort pipa. Det stämmer för hagelgevär, men inte kulgevär. Precisionen i ett kulvapen styrs till stor del av pipharmonik. Ju mer svängningar i pipan desto större spridning mellan skotten och därmed sämre precision. Detta i sin tur styrs av hur styv en pipa är. En tunn, lätt och lång jaktpipa kommer ha sämre precision än en kort och tjock pipa då den senare är styvare. Det som däremot påverkas är hastighet då kulan accelererar under längre sträcka i en lång pipa beroende på kaliber. Anslagsenergin bestämmer vilken typ av vilt du får jaga med vapnet, inte piplängden.

Fem skott max

Jag bör tillägga här att magasin för halvautomater får innehålla fem skott max under jakt, ibland färre beroende på vilt (två för björn), men på skjutbanan kan magasinet vara hur stort som helst.

Tyvärr är vapenlagarna vi har att rätta oss efter inte alltid speciellt logiska. Vapenlagar är ofta offer för populistiska utspel som drabbar de laglydiga vapenägarna och inte de som begår brott med i de flesta fall insmugglade vapen.

“Så vilket vapen ska jag köpa?” kanske du tänker. Det beror helt på ditt behov. Men det finns vapen som kan göra det mesta bra nog. Ett exempel vore en vanlig cylinderrepeter i den klassiska svenska kalibern 6,5×55 mm. Gärna en modern såsom den finska Tikka T3x. Med en sådan kan du jaga allt vilt i Sverige nästan. Komplettera med ett bra hagelgevär om du tänkt bedriva sådan jakt. 6,5×55 mm har väldigt bra inneboende precision, låg rekyl samt att vi har god tillgång till bra ammunition för allas behov.

Är du intresserad av målskytte i ett senare skede är fortfarande ovan nämnda vapen en bra start. Jaktvapen får användas för målskytte, men målskyttevapen får av någon anledning inte användas för jakt. Det är exempelvis tillåtet i Finland däremot.
Det finns hur som helst flera tävlingsformer där det vapnet är konkurrenskraftigt, såsom långhållsskytte vilket ständigt ökar i popularitet.

Är du nyfiken i exakt hur kul man kan ha med ett gevär utan att bli ruinerad är det stående tipset en Ruger 10/22. Det är ett halvautomatiskt gevär i kaliber .22 Long Rifle. Den ammunitionen är den billigaste av dem alla och att skjuta 500 skott under en dag på skjutbanan med vänner kommer alltid att vara väldigt, väldigt roligt och förhållandevis billigt.

Den 1 juli 2022 kommer vapenlagen ändras så att om man har licens för ett vapen får man också köpa en ljuddämpare till det vapnet. Innan dess behöver man ansöka om licens och bara för vissa vapentyper medges licenser för ljuddämpare i dag. Detta är goda nyheter. Även med hörselskydd är vapen så högljudda så kumulativa hörselskador lätt händer. Jag har själv svår tinnitus och önskar inte ens min värsta fiende den tortyren.

Därför vill jag slå ett slag för att alla bör ha ljuddämpare till sina vapen. Tvärtemot vad Hollywood vill få oss att tro blir inte vapen ljudlösa med en ljuddämpare. I de flesta fall tar det ned volymen enbart till ungefär 130 decibel. Vilket fortfarande kräver hörselskydd. Men med hörselskydd och ljuddämpare kan man slappna av.

Sist vill jag ge er ett tips på jakt som är enkel att börja med, ripjakten i fjällen.
Hyr en stuga och köp dagskort för ripjakten. Förbered genom att ha pluggat några goda recept på ripa och ta med ingredienser. Jag brukar räkna 2 ripor per person och måltid. Efter att ha hängt riporna ett dygn brukar jag tillaga dem.

De smakar extra gott en tidig höstdag på fjället.

Ukraina beväpnar civilbefolkningen med militära vapen. Vapenaffärer delar ut vapen. Alla vapenföra män i ålder 18–60 är inkallade. Motivationen är hög.

Det får en att undra hur den situationen skulle se ut i Sverige?

https://www.youtube.com/watch?v=ifhD-ZGChr8

“Alla svenska medborgare och övriga som är bosatta i Sverige och som är mellan 16 och 70 år är totalförsvarspliktiga”, skriver MSB.

Det är en utgångspunkt att ha. Men vad kan alla dessa människor göra? Finns en organisation i Sverige? Vad är kommunernas ansvar?

Låt oss hoppa in i tidsmaskinen för att se hur Sverige var organiserat under kalla kriget.

• Skytteförbunden hade hundratusentals medlemmar och de är frivilliga försvarsorganisationer. De tävlade med dåtidens militära vapen och subventionerades av staten.
• Driftvärnet fanns fortfarande och skötte skyddet av samhällsviktig infrastruktur.
• Beredskapspolisen fanns fortfarande för att stötta den ordinarie.
• Försvarsmakten sågs inte som ett särintresse utan garanten för vår frihet.

I dag känns värnkraften för Sverige fattig.

Politikerna jagar de sista svenska vapenägarna med fler drakoniska lagar. De ovan nämnda militära vapnen försöker politiker konfiskera och destruera, det handlar om den gamla svenska kpisten m/45B som något tusental entusiaster fortfarande tävlar med, inklusive jag.

Moderna sportskyttevapen, som AR-15, kämpar Polismyndigheten med att hindra seriösa skyttar från att äga. För att inte tala om haveriet med 5-årslicenser för pistoler, som Centerpartiet lät vara kvar när de var tungan på vågen i riksdagens omröstning.

Jag talade nyligen med en person som på grund utav att han skickat in fel blankett nu kommer bli åtalad för vapenbrott under samma straffansvar som en gangster från förorten.

Situationen är absurd och Kafkaliknande för Sveriges sportskyttar.

Försvarsmakten kämpar på och är full av eldsjälar. Men konstiga strategiska beslut kostar miljardbelopp i onödan och gammalt tänkande hindrar exempelvis inköp av moderna drönare. 

Sverige behöver vakna i och med Rysslands krig i Ukraina. Rysslands krig mot Europa.

Vi kan inte längre med tindrande ögon leva i villfarelsen att pacifism, alliansfrihet och önsketänkande kommer leda någonstans.

När jag skriver detta har alla partier utom vänsterpartiet röstat för att skicka understöd i form av vapen till Ukraina. Nu är det dags att även understödja Sverige, medan vi har tid. 

Ett första steg vore att, likt Tyskland, investera stort i försvarsmakten. Tyskland har vänt 180 grader i frågan och investerar motsvarande en biljon svenska kronor i sitt försvar!

Just här finns det oändligt mycket man skulle kunna göra, till exempel ta bort de knäppa miljöregler på skjutfält som gör att bara X antal skott får avlossas per år vilket svälter alla försök till övning.

Naturligtvis släppa den idealistiska och orealistiska synen på energipolitik och gå tillbaka till den tidigare, helt koldioxidneutrala, energipolitik vi haft innan. Dvs inget beroende av Ryssland och Kina (i praktiken all sol- och vindkraft är beroende av Kina).

Se även över totalförsvaret. Det är vi alla.

De tillkännagivanden för lättnader i Svensk vapenlagstiftning riksdagen röstat igenom måste regeringen omgående leverera propositioner på (27 stycken regeringen ignorerar).

Inlemma alla vapenägare officiellt som en del av totalförsvaret, så har Tjeckien gjort för att komma runt vapendirektivet.

På EU-nivå bör vapendirektivet förövrigt rivas upp.

Översyn av vapenlagen i sin helhet måste ske med nuvarande situation i åtanke, låt jägare använda moderna vapen, det måste bli slut med obstruktionen från Polismyndigheten!

Det nära samarbetet mellan skytterörelsen och Försvarsmakten bör självklart stärkas.

MSB måste verka för bättre samordning för civilförsvaret, tsunamikatastrofen, covidpandemin etcetera lämnar mycket övrigt att önska här.

Men även alla enskilda har ett ansvar för att vara uthålliga i händelse av kris. Alla måste kunna klara sig själva. Ju längre desto bättre. Samverka med folket i sin närhet och maximera uthållighet. Läs Om kriget eller krisen kommer och agera.

Med decennier av kort sagt dum politik har vi mycket att hinna ikapp och vi måste starta omgående. Vi måste bli stoiska och pragmatiska, de hårda tiderna är här.

Skarpskytteföreningarna blev aldrig den monumentala skytterörelse vi känner till. De var decentraliserade till de olika landsändarna och ägnade sig till största delen åt militär exercis.

Vändningen kom med en artikel i Stockholms dagblad i augusti 1889 undertecknad Christopher Lemchen, kapten vid Jönköpings regemente.

”Skarpskytteföreningarna dö ut, skyttegillena för en slapp tillvaro utan egen livskraft”, konstaterar Lemchen. ”Den som vill öva sig i skjutning har icke tillgång på vapen, skjutbana och ändamålsenlig handledning.” Artikeln påpekar att det inte fanns någon övergripande organisation för skyttet i Sverige och uppmuntrade till skapandet av en centralorganisation som verkar för beväpning av folket via en nationell organisation för skytterörelsen.

Den 21 augusti hölls det första mötet på Svea livgarde, ett konstituerande möte. 50 personer deltog från 35 olika skytteföreningar från hela landet. En styrelse valdes och utkast till stadgar antogs. Så var centralstyrelsen för Sveriges frivilliga skytteföreningar skapad.

Den stötte på patrull då endast ett fåtal föreningar var anslutna och ”man visste vad man hade, men inte vad som kunde bli”. Kort sagt, det gamla gardet ville inte ha förändring, en sak som verkar gå igen i dag då motståndet mot nymodigheter är grundmurat hos ”det gamla gardet” inom skytterörelsen. Som historien visar behövs utveckling, för annars stagnerar verksamheten.

Lösningen blev ett ”cirkulär”, en anvisning i hur man startar en skytteförening, anlägger skjutbana och ”säkrar färdighet i militärisk skjutning, då kriget vare sig man vill det eller ej skola komma”. Det blev Sveriges första skjuthandbok och sådana ges ut än i dag om än i annan form.

Nu blev skyttet faktiskt även mer militäriskt. Innan sköt man stående i sina finaste kläder. Nu gjorde de liggande och knästående skjutställningarna entré. Detta stötte på motstånd, eftersom man naturligtvis inte ville smutsa ned finkläderna. Men 1892 började man använda dessa tre skjutställningar med fem skottserier vardera från varje skjutställning. Detta mönster hänger med än i dag.

Vid det här laget var 80 procent av skytteföreningarna anslutna och 40 nya hade skapats, vilket gjorde att det var 175 totalt. Det var en bra start, men det var bara 16 125 medlemmar sammanlagt i alla föreningarna.

År 1893 utfärdade så regeringen en ny förordning angående skyttet. Alla tävlingar och skjutprogram gjordes om enligt centralstyrelsens vilja, vilket slog ned som en bomb hos skyttarna i Sverige. Enligt förordningen skulle också skytteförbund för de olika landsändarna skapas.

Detta ledde till vad som brukar kallas ”gubbintriger”. Det blev hårda ord och svallande känslor mellan gamla gardet av skarpskyttar och dem med nya idéer. Vid en länstävling på Gärdet i Stockholm stack överste Rudbeck in huvudet i tältet där apotekare Wahlquist satt och skrek: ”Sitter han där, sin fan!”

Många var intrigerna, framför allt mellan Stockholm och resten av landet som hade representation i centralstyrelsen, men 1893 valdes efter mycket bråk en ny centralstyrelse med kronprins Gustaf som ordförande. Kung Oscar uttryckte sin tillfredsställelse över att Sveriges allmänna skytteförbund nu var organiserat och att hans äldste son nu stod i spetsen för detsamma.

Nu skedde stora förändringar. Skjutavståndet ändrades från 800 fot (250 meter) till 100, 200 och 300 meter. Tidigare nämnda skjutställningar behölls och nya mål introducerades. Vapentekniken utvecklades från de gamla 12 mm-gevären Remington m/1867 till bättre och säkrare gevär med centralantändning.

En anekdot från denna tid handlar om när Martin Andersson i Göteborg råkade ut för pipsprängning och hans vänstra tumme gjorde sällskap med bössan ut i periferin. Hans göteborgska skyttevänner påpekade att han därmed delvis hade utträtt ur Göteborgs skyttegille.

År 1896 hände det kanske största för skytteväsendet i Sverige: gevär m/96 med kalibern 6,5 × 55 mm infördes i armen och några år senare kom det till skytteväsendet. Skyttarna älskade gevär m/96 och denna beundran kunde stundom ta sig humoristiskt uttryck. Korpralen under instruktion: ”När i sa ut i kri mä dom där nye byssere, så ä dä inte lönt att i lägger er ner å tar skydd bakom träna, pojka, för dässa här kulera gå tvärs igenom bå stam å beväring!”

I början av 1900-talet var så förvandlingen till sportskytte så gott som genomförd. Det hade  gått så långt att man försökte att totalt städa undan skarpskytterörelsens militaristiska påbud. Inga uniformer eller exerciser fanns att se så långt ögat kunde nå, så när som på föreningarnas musikkårer. Dessa spelade inte längre dansmusik på skyttefester, utan koraler under fältgudstjänster och stämningsmusik vid prisutdelning. De hade uniform för ändamålet och den finaste måste ha varit Orsa skyttegilles vars formgivare var ingen mindre än Anders Zorn.

Eftersom sättet tävlingar genomfördes hade ändrats för att göra dem mer tillgängliga för den stora massan blev också fler intresserade av skyttet. Flera klasser skapades så att man tävlade mot jämlikar. Tidigare hade alltid samma fåtal personer vunnit varenda tävling, vilket dödade intresset hos de nya.

År 1902 blev även fältskyttet godkänt av centralstyrelsen. Det hade funnits lika länge som skarpskyttet, men skedde i terräng och under fältmässiga förhållanden. Det var alltså långt ifrån den statiska skjutbanan. Detta var ännu ett fall där anhängare av en nymodighet länge fick kämpa mot konservatism innan de till slut fick sitt erkännande. I dag är fältskytte en självklar del av skyttesporten.

När gevär m/96 införts skapades helt andra förutsättningar för skytte. Vid olympiska spelen i Aten 1906 kom Sverige på sammanlagd 11:e plats, vilket skapade blodad tand. I London 1908 kom Sverige på andra plats i själva huvudtävlingen.

Vid olympiska spelen i Stockholm 1912 skulle det mesta stämma. Programmet för skytte hade tre olika huvudgrenar: långdistans med fritt gevär eller armégevär, kortdistansskytte och jaktskytte. Deltagarna kom från tre håll, nämligen skytterörelsen, Stockholms Pistolklubb och Svenska jägareförbundet.

Sverige kom på totalt andraplats med 24 guld mot 25 för USA. Vad gäller skyttet tog Sverige guld i bland annat fritt gevär och löpande hjort. Guldet för hjorten togs av Oscar Swahn med hans gevär m/96. Han var för övrigt med sina 64 år den äldste olympiern någonsin. Det är alltså ett rekord som står sig än i dag.

År 1914 fanns 2 412 skytteföreningar med totalt 188 214 medlemmar, således en markant ökning. Men nu på tröskeln till världskriget tar vi paus för den här gången.

Då Sverige inte implementerat vapendirektivet, som kom 2017, stäms Sverige av EU. 

Vän av ordning kan ju fråga sig varför Sverige inte implementerat detta direktiv?

Detta är en segdragen strid som började långt innan vapendirektivet kom till stånd inom EU.

2013 gjorde Doris Högne Rydheim, då rektor på Polishögskolan en utredning om civilt vapenägande på uppdrag av Moderaterna. “Vi tar död på en sport” konstaterade Doris Högne Rydheim.

Den utredningen, som till förväxling var lik det senare EU vapendirektivet, röstades ned med hjälp av Morgan Johansson och Socialdemokraterna. Så här skrev Morgan Johansson till mig då:

"Hej!

Jag har många gånger sagt att för socialdemokraternas räkning så anser vi att det är de illegala vapnen vi ska fokusera på, inte de legala. Grundproblemet nu är att det kommer in mycket illegala vapen, och därför har vi länge krävt hårdare straff för grovt vapenbrott, möjlighet till telefonavlyssning och förbättrat gränsskydd. Men vi har inte krävt ytterligare åtgärder mot de legala vapnen, och vi är förvånade över att regeringen fortsätter att lämna förslag i den riktningen, framför insatser mot de illegala vapnen.

Med vänlig hälsning

Morgan Johansson (s)

Ordförande i Justitieutskottet
2013-02-20"

Moderaterna och Doris vapenlagsutredning kunde läggas i runda arkivet. Eller kunde den?

Den svenska polisen och framförallt polisen Lars Henriksson samarbetade med EU-kommissionären Fabio Marini, känd för att vara emot civilt vapenägande. 

Liberalernas Cecilia Malmström i EU-parlamentet arbetade även hon för snävare vapenlagar för legalt vapenägande, samma med Bodil Valero (MP).

2015, terroristattacker i Paris. 5 dagar senare presenteras förslag till EU:s vapendirektiv. Ridande på vågen av känslor från den fruktansvärda attacken, presenterades det som lösningen mot terrorism. I praktiken var det enbart legala vapen som påverkades. Förslaget var väldigt likt Doris utredning från några år tidigare.

Jag drar mig till minnes hur Peter Thorsell på den här tiden per telefon sa åt mig att han skulle börja arbeta politiskt. Alltså, en aktivist på polisen med goda kontakter skulle agera för att driva igenom lagar han tyckte behövdes.

Innan vapendirektivet röstades igenom i EU tog riksdagen beslut om vilket mandat förhandlarna som skickades till Bryssel hade. Anders Ygeman ignorerade det mandatet och skickade de största aktivisterna mot civilt vapenägande som Sverige någonsin haft till Bryssel, Peter Thorsell och Nils Hänninger. Där frångick de sitt mandat och arbetade för så stränga regler som möjligt. Mentaltester för vapenägare, femårslicenser på allt inklusive jaktgevär, förbud mot magasin och de flesta vanliga sportskyttevapen, restriktioner mot distanshandel etc. 

Jag har talat med Peter Thorsell många gånger i telefon, och alla samtal började med en lång monolog om hur läskiga alla vapen är. 

Till saken hör att den handfull individer på polisen och Justitiedepartementet som agerade aktivister alla hade en gemensam bakgrund. De arbetade tillsammans på polisen i Dalarna.

Sen höll de uppenbart kontakten.

SD anmälde Anders Ygeman och Morgan Johansson till KU på grund av att de vägrat lämna ut dokument, gallrat dokument, ljugit och frångått det mandat riksdagen gett dem. 

Nu passar även M på att vända i frågan och tar chansen att kritisera S. Faktum är att M numera säger det Morgan Johansson sa till mig 2013. 

Anna Maria Corazza Bildt (M) gjorde ett hästjobb i att mildra vapendirektivet innan omröstningen. Dock röstades det för implementation i EU, trots att det uppenbart bryter mot subsidiaritetsprincipen. Den principen har dock tänjts till det yttersta inom EU så i praktiken vad som helst går igenom. Ingen konsekvensanalys gjordes heller i strid mot EU:s regler. 

Varför har då inte Sverige implementerat EU:s vapendirektiv?

Regeringen har varit i minoritet i den här frågan. Riksdagen har röstat igenom en minimiimplementering. Men när regeringen har kommit med sina förslag har det alltid varit en överimplementering. Det vill säga att de går mycket längre än direktivet kräver.

De försökte även sockra överimplementeringen med att ta bort licenskrav på ljuddämpare. Ingen gick på den lätta och det gick inte igenom heller.

Faktum är att vi har en väldigt långtgående vapenlagstiftning. Endast små justeringar hade behövts för att uppfylla vapendirektivet. Erik Lakomaa har skrivit om hur detta hade kunnat göras enkelt i Dagens Juridik. 

Viljan saknas dock. Aktivisternas agenda är tydligen viktigare än riksdagsmajoritetens vilja. Vad det säger om den svenska parlamentarismen låter jag vara osagt.

Jag avslutar med att citera vad Sten Bergheden (M) skrev angående detta på Facebook till oss vapenägare:

"Regeringen har ett tydligt uppdrag att implementera på en miniminivå och enklast vore ju att de gjorde det som riksdagen tagit beslut om. Men har man en kass regering som inte varken vill eller fattar vad de ska göra så blir det ju så här."

Låt oss hoppa in i tidsmaskinen och färdas tillbaka till Sverige i början av 1800-talet. Sedan urminnes tider hade det funnits en tradition hos allmogen att tillverka sina egna vapen, men nu började det komma modernare varianter, kombinerat med en tid av nyväckt nationalism och folkgemenskap.

Skyttesällskap för större färdighet att skjuta med kula

På 1820-talet bildades flera skjutsällskap och 1830 bildades Svenska Jägareförbundet som kom att organisera dessa som en övergripande riksorganisation. Fram till 1850 handlade detta framför allt om skyttet, men efter 1850 då en ny jaktstadga kom blev inriktningen viltvård. Låt oss ta en titt på en talande passage i det tal som överståthållaren Jakob Wilhelm Sprengtporten höll vid förbundets högtidliga invigning:

”Så länge minnet ännu lever av en Hofer med sina tyrolska skarpskyttar eller av jägarskarorna i det sista tyska befrielsekriget, så ska man ha svårt att övertyga jägaren, att hans yrke ej är en skola, som det då härdar hans lemmar, uppväcker hans eftertanke och skänker honom lugn, rådighet och beslutsamhet, gör honom framför allt skicklig att inträda som ledarna av fäderneslandets försvarare.”

Redan här tas riktning och sats för vad som ska komma. Den första riktiga skytteklubben, Christianstads skyttesällskap, startades 1831 av generalmajoren, friherre David Henrik Stierncrona. Den hade även tillhörande skjutbana.

Målet med sällskapen framgår av en formulering i en stadga, nämligen ”att genom en skyttbanas anläggning bereda en allmännare och större färdighet att skjuta med kula”. De kom aldrig att gå med i Svenska Jägareförbundet, utan var enbart försvarsbetonade skyttesammanslutningar.

Skyttefester inspirerade av Tyskland och Schweiz

Varför startades dessa sällskap vid den här tidpunkten? Intrycken och inspirationen kom från Tyskland och Schweiz. Precis i början av 1800-talet genomfördes fältmarscher runt om i Svenska Pommern och där hölls skyttefester, så kallade Schützenfeste. De hade pågått sedan 1400-talet och de pågår än. Världens största skyttefest äger rum vart femte år i Schweiz och heter Eidgenössische Schützenfeste. Senast den hölls samlade den 50 000 tävlande.

Dessa skyttefester i svensk tappning bjöd på medaljer graverade av de mest kända gravörerna, fest, fyrverkerier, kanonsalut och rikligt skålande med sång ackompanjerad av regementens musikkårer. Det var en folkfest där alla samhällsklasser blandades. Från adel till bönder.

”Ännu är det lek blott med bomskott och sång;
Men den lek kan bli allvar och blod en gång.
Kommer ovän i land, sätt då kula i fläck –
I hjärtat! – eller pannbenet i knäck!”

Skandinavismen fyllde ett tomrum

Det berodde egentligen på Napoleon att nationalismen blev vad den blev på 1800-talet. Efter napoleonkrigen infann sig nämligen en känsla av osäkerhet, ett tomrum som behövde fyllas.
På 1840-talet skapades vad som då kallades ”skandinavismen” som talade om ”nordens folk”. Studenter möttes i Köpenhamn 1845 och gav varandra ett heligt löfte om ”obrottsligt fostbrödraskap för det gemensamma fäderneslandet, det härliga nordens bästa”.

År 1848 blev ord till handling under dansk-tyska kriget. Frivilliga svenskar anmälde sig och pengainsamling skedde. Studenter anhöll hos konungen om att få genomgå särskild skjut- och vapenutbildning och skyttesällskapen manade medlemmarna till målskjutningsövningar.

Denna händelse blev fröet till skarpskytterörelsen, skyttegillena. Vissa av dessa föreningar finns kvar än i dag och deras namn skvallrar om ursprunget. En av dem är Malmö Skyttegille (grundat 1850), ett av landets äldsta och aktivt än i dag.

År 1859 skrev Viktor Rydberg i Göteborgs handels- och sjöfartstidning på temat ”Hur skall Sverige bevara sin självständighet?”. Han tände därmed gnistan till vad som skulle bli skarpskytterörelsen.

Svenskarna sålde sitt öde för grynvälling

I skämttidningen Tomtebissen låter Rydberg tomtebissen yttra sig i Sveriges livsfråga: Gud dömer svenska folket och dem som kallats svenska folket svarar på ryska att den blågula fanan ligger vid tsarens fötter, vapenlös har han gått till strid, skulden var politikernas. Men Gud svarar strängt att skulden är hans egen ”för en grynvälling sålde han sina rättigheter och sin plikt att själv länka sitt öde”. Parallellerna till dagens Sverige tycker jag är tydliga. Rydberg kom att skriva många artiklar på temat.

Efter 1860 var de skytteföreningar som startades enbart inriktade på försvarsutbildning. Förutom skytte ägnade man sig åt gymnastik och exercisövningar. Det var kort och gott paramilitära organisationer.

Den första föreningen i denna rörelse var Göteborgs Skarpskytteförening/Skyttegille, som är aktiv än i dag om än under annat namn. Rydberg var med även här och startade föreningen, vars ”ändamål är att bilda en kår av män, vilka vilja tillägna sig allt mer ökad insikt och färdighet i vapenföring för att kunna i behovets stund utgöra en länk med i fäderneslandets försvar”.

Folkbeväpning genom skarpskytterörelsen

När det skulle startas en skarpskytteförening i Stockholm samlades 1 200 personer och Aftonbladet rapporterade: ”Näppeligen torde tillförene [tidigare] något möte i huvudstadens invånare för förhandling av någon allmän angelägenhet ha varit så talrikt besökt och omfattats med så livligt deltagande av alla samhällsklasser.” Lars Johan Hierta, grundaren av Aftonbladet, var även han en skarpskytt. En rolig anekdot är att han sålde vapen till skarpskyttar från sitt kontor på Stora Nygatan.

August Blanche var aktiv i Stockholm och höll tal vid grundandet. Där fick medlemmarna höra att medborgarna nu vaknat ur drömmen om evig fred. Blanche var riksdagspolitiker för borgarståndet och gjorde sig där till hela rikets talesman för folkbeväpningstanken. Han framhöll framför allt ungdomens militära uppfostran såsom grundläggande för allt.

Detta var starten på en riktig folkrörelse. Alla samhällsklasser var med och kände ett ansvar för rikets säkerhet.

August Strindberg uttryckte sig med bitande satir om skarpskytterörelsen: ”En folklig armé på 40 000 man, som icke står under krigslagarna! Vilken stormakt mitt i staten, lika stor som hela indelta och värvade armén tillsammans! Det var ju dock en idé.”

Denna situation löstes genom en kunglig kungörelse och därmed sanktionerades skarpskytterörelsen. Kungörelsen upplästes på nådig befallning från predikstolarna i landets kyrkor. Därmed fick folket reda på att skarpskytterörelsen nu var en del av nationalförsvaret.

Skarpskytteföreningarna skulle omfatta ett visst område och inte fästa avseende på medlemmars yrke, stånd eller samhällsvillkor. De skulle lyda under en befälhavare utsedd av regeringen. I händelse av ofred skulle de mobiliseras. De skulle därmed lyda under krigslagarna.

Vapenbrödraskap ledde till politisk förändring

Skarpskyttarna kom att bli det mest synliga uttrycket för de demokratiska idéerna och ledde till representationsreformen i Sverige då ståndsriksdagen avskaffades 1865. August Blanche, den kanske mest framträdande för folkbeväpning och demokrati, såg även till att statyn av Karl XII blev till.

Det här ändrade samhället i Sverige i grunden. Med nationens bästa för ögonen samlades alla, hög som låg, för att beväpna sig. De såg sig som bröder:

”Då, bröder, klingom vi med svärden
Och kalla uppå carlar än,
Och åter kring häpna världen
Gå djärva skyttar löst igen.”

Vänskapsband knöts genom det gemensamma intresset. Ett exempel är från Vänersborg där greve Erik Sparre flitigt umgicks även med de lägre klasserna, läropojkar som mästare, på de kamratfester som anordnades. Det var ett mycket socialt umgänge där både försvarsfrågor och politik diskuterades. De skapade band för livet.

August Strindberg kommenterade senare skarpskytterörelsen så här: ”Är det det nya statsskicket eller representationsförslaget som vållar denna demokratiska anordning? Här står lektorn bredvid gymnasisten, fabrikören vid gesällen. Studenter, unga ämbetsmän, artistelever, smedsgossar, kontorister, skolungdom råkades här i en brokig blandning.” Allmän rösträtt tedde sig således naturligt för bröder.

Skytterörelsen omvandlas

Skarpskytterörelsen nådde sin kulmen 1867 med 40 000 medlemmar. År 1880 var de enbart 12 000 stycken. Förklaringen till nedgången är en kombination av att ingen nyrekrytering skedde samt att folk i allmänhet inte var intresserade av de rent militära aspekterna. Vidare hade de mindre föreningarna dålig tillgång till vapen.

Nu skulle dock det ”riktiga” skytteväsendet födas, som blev enormt mycket större. Det följde av att tillgången på vapen också ökade. Med den cliffhangern tackar jag för mig för den här gången och fortsätter den här berättelsen en annan gång.

Morgan Johansson kallar i Aftonbladet alla jägare, sportskyttar och vapensamlare för potentiella terrorister. Detta är bara det senaste kapitlet i ett sedan länge pågående misstänkliggörande och motarbetande av ägare till legala vapen.

Det började med en debatt i riksdagen mellan Morgan Johansson (S) och Tobias Andersson (SD) där Morgan Johansson anklagade legala vapenägare för att förse gängkriminella med vapen.

Det är långt ifrån sanningen och forskning finns på området. Denna säger att endast undantagsvis kommer vapen som någonsin varit legala i Sverige till brottslig användning. Det rör sig om cirka två fall per år, vilket även inkluderar stulna legala vapen. Då ska man betänka att det finns hundratusentals vapenägare i Sverige. Välj nästan vilket vardagsobjekt som helst som används av lika många och det kommer att användas vid brott oftare.

I Aftonbladet går Morgan Johansson ännu längre. Rubriken lyder: ”SD vill förenkla att ha terrorvapen – varför?”.

Till att börja med har inte SD egen majoritet i riksdagen. Beslutet fattades av C, M, SD och KD. Den uppenbara vinklingen att SD stödjer terrorism är absurd nog, men i praktiken anklagas hela majoriteten i riksdagen för att stödja terrorism.

Vad är det då för terrorism Morgan Johansson talar om?

Förutom irrelevanta terrordåd i andra länder uppmärksammas Peter Mangs. Han hade en Glockpistol. Pipan han använde för sina dåd var insmugglad i landet, liksom den överväldigande majoriteten av vapen som används vid brott i Sverige. Till saken hör också att skytteklubben han var med i varnade Polismyndigheten för honom, men trots det valde Polismyndigheten att utfärda licens för en Glockpistol. Det är ett i en lång rad av misstag av den inkompetenta Polismyndigheten.

Man kan undra vad sakfrågan egentligen gäller.

I dag behöver man förnya sin licens för enhandsvapen vart femte år. Det som händer är att man behöver uppfylla vissa aktivitetskrav så att man kan påvisa att man fortfarande har giltiga behov för sportskyttevapnet. Detta leder till en byråkratisk härva. Polismyndigheten höjer hela tiden ribban för kraven man behöver uppfylla och det har hänt att landslagsskyttar inte ansetts ha behov för sitt vapen.

Straffskala

Till det tillkommer att även om man ansökt om förnyelse före utgångsdatumet av licensen kan tiden gå över på grund av Polismyndighetens långa handläggningstid (mer än sex månader i Stockholm just nu). Det innebär att man i värsta fall kan åka dit för olaga vapeninnehav. Straffskalan är då samma som för en gangster med ett insmugglat automatvapen. Detta har hänt i min skytteklubb. Personen fick sälja sitt väldigt dyra sportredskap med stor förlust eller riskera åtal med lång fängelsevistelse i straffskalan. Våldtäktsmän löper inte samma risk för straff i Sverige.

Morgan Johansson argumenterar för att detta uppenbart galna system ska behållas för att det krävs för tillsyn av vapen så att de inte kommer i orätta händer. Den saken tillgodoses ändå, dagligen – inte vart femte år. Varje dag slås alla vapenägare mot belastningsregistret. Saker som flaggas är exempelvis flera fortkörningsböter under kort period, umgänge med kriminella kretsar etc. Det handlar om skäl för att samtliga licenser kan omhändertas.

Detta är inget som riksdagsmajoriteten vill ändra på, gott så. Det är bevisligen en väl fungerande ordning, eftersom så extremt få fall av missbruk sker. Femårslicenserna har dock ingenting med denna tillsyn att göra.

Vad Polismyndigheten anför i detta ärende kan man lägga därhän. De senaste decennierna har det inte funnits ett enda förslag om försämring för legala vapenägare som den inte har varit för.

Förbjuda vapen

Myndigheten vill förbjuda vapen som är för lätta, för tunga, har kikarsikte, har plastkolv, har magasin, har för grov kaliber, har för klen kaliber, ser läskiga ut – listan tar aldrig slut. Skulle den ha fått sin vilja igenom skulle de flesta skyttesporterna i Sverige ha upphört. Det har flera gånger varit nära att bli så.

Denna situation kan som bäst beskrivas med att vi har en inkompetent justitieminister som vill väl. Som värst handlar det om cynisk taktik mot politiska motståndare där sanning, äganderätten till egendom, drakoniska straff för byråkratiska fel etc. inte spelar någon roll i kampen om makten.

Jag har varit med i den här leken under för lång tid för att längre kunna tro något gott om Morgan Johansson. Tyvärr.