I den så kallade debatten beskylls invandrarföräldrar ofta för de brott som deras barn begått. De borde haft koll på var deras barn är sena kvällar och hållit dem hemma och i skolan, heter det bland annat. Men när en ukrainsk familj faktiskt försökt att följa predikningarna och göra just detta – då blev mannen i familjen häktad i en månad med restriktioner och hängdes ut i media som torterare. Morgonposten har tittat närmare på den osannolika historien som riskerar att bli en rättsskandal.

Historien uppmärksammades först av Aftonbladets Oisín Cantwell som i en målande kolumn beskriver vad som hänt en kväll i november 2021 i en lägenhet i Stockholm.

En pojke ville gå ut – vilket hans mamma och styvfar hade synpunkter på; det var nämligen ganska sent på kvällen och han var inte klar med sina läxor. Ett bråk uppstod när mannen fysiskt försökte hindra pojken från att lämna lägenheten – vilket sedan urartade till att mannen ska ha tagit två kraftiga strypgrepp om sin styvsons hals samt låst ut pojken halvnaken på balkongen i novemberkylan. Pojken kallade på hjälp från balkongen och en granne ringde polisen.

När polispatrullen anlänt släppte styvfadern in pojken från balkongen – barnet var då fruset och ledset. Mannen häktades och blev sedermera åtalad för misshandel och olaga frihetsberövande. Och nu frias han av en oenig domstol där politiskt tillsatta nämndemän ifrågasatte pojkens berättelse och körde över rådmannen – på grund av familjens utländska ursprung och kulturella skillnader.

Snart plockar även alternativmedierna Fria Tider och Samnytt upp historien med egna rubriker som ”Slipper straff för att ha torterat styvson: 'Har inte lärt sig hur det fungerar i Sverige'" och ger erkännande till Cantwell.

Det låter ju hemskt – om man ska tro Oisín Cantwell. Frågan är dock om man ska göra det – för om man läser förundersökningsprotokollet noggrant växer en annan bild fram.

För det första handlar den här historien inte om en kamp mellan David och Goliat vilket man kan få intryck av om man läser ovannämnda publikationer. Eller jo, kanske – men med styvfadern i rollen som David.

Pojken – som blir 17 år gammal om några månader – är större och kraftigare byggd än sin styvfar.

När polispatrullen försöker dokumentera skadorna är poliserna mycket osäkra på vad skadorna kan ha uppkommit av. På bilderna syns en mindre rodnad som kan vara en tonårsfinne.

Föräldrarnas version är att tonåringen blev mycket arg när han inte fick gå ut, började kasta saker omkring sig och skrämma sin tvååriga syster. Därför blev mannen tvungen att försöka ta ett grepp om sin styvson vilket kan ha orsakat de eventuella rodnaderna.

En klassisk ord mot ord-situation, menar nämndemännen, som ger ”benefit of the doubt" till den åtalade och tillämpar principen att hellre fria än fälla när tvivel råder.

En rättsskandal och ett nonchalerande av glasklar bevisning, menar Oisín Cantwell. Pojkens uppgifter bekräftas ju av grannen som ringde till polisen enligt honom. Men inte ens det verkar stämma.

Enligt polisförhör med tonåringen rusade han ut på balkongen och styvfadern låste dörren efter honom. Han ska ha släppts tillbaka in först när den första polispatrullen anlänt efter minst 10 minuter.

Enligt grannens uppgifter öppnade dock styvfadern balkongdörren medan han höll på att ringa polisen. Det handlade alltså om sekunder. Grannen frågade tonåringen om han skulle fortsätta ringa polisen – och det fick han ett jakande svar på. Pojken gick in i lägenheten – för att sedan gå ut igen när polisbilen kom. Därefter befann han sig på balkongen fram tills det att poliserna kom upp i lägenheten – för att då stiga tillbaka in.

Trots uppenbara hål i målsägandens berättelse och detaljer som inte stämmer överens med andra vittnesmål släpas mannen samma kväll till Kronobergshäktet – där han ska tillbringa nästan en månad med restriktioner i väntan på rättegången. Ett par rodnader av oklart ursprung och en ihålig berättelse av en part i bråket räcker för att sätta honom bakom lås och bom.

Vid en häktningsförhandling två dagar senare begär assistentåklagare Ellen Hansson honom häktad. Vid denna tidpunkt vet hon om att målsäganden har stora trovärdighetsproblem.

Detta är nämligen långt ifrån första bråket mellan sonen och föräldrarna – tidigare bråk handlade om skärmtid, hemläxor och tider tonåringen skulle vara hemma. I juni 2021 polisanmälde han sin mor för misshandel. Men bara dagar senare erkände han att han ljugit i sin anmälan och orsakat sina skrapsår själv eftersom han var arg på att mamman stängt av hans dator.

När poliserna försöker ta reda på varför han har förtalat sin mamma kommer det fram att lärarna på tonåringens skola recenserat hans föräldrar negativt och uppmanat honom att göra en anmälan. Han kände sig pressad av lärarna och levererade lögnen som han menar de efterfrågade.

Det är ju inte svårt: en familj med rötterna i Östeuropa – det är klart att de slår sina barn, man ska bara hjälpa pojkens berättelse att komma ut, tänkte nog lärarna.

När Morgonposten ringer assistentåklagare Ellen Hansson som begärt mannen häktad med restriktioner menar hon att målsägandens lögn i ett liknande ärende ett halvt år innan är irrelevant för detta mål:

Det är ju uppgifter i ett annat ärende som jag inte värderar. Utifrån hur uppgifterna såg ut i målet bedömde jag att det fanns förutsättningar att begära honom häktad.

Hur ser du på att det finns stora luckor i målsägandens berättelse som dessutom i delar undermineras av vittnesmålet från grannen – till exempel när det gäller utlåsningen på balkongen? Är det något som bekymrar dig?

Jag vet faktiskt inte...

Du vet inte vad jag pratar om? Men du har valt att driva åtal på de här uppgifterna?

Jag säger så här... att min uppfattning är att målsägandens uppgifter har stöd av bevisningen.

Assistentåklagaren började arbeta på Åklagarmyndigheten våren 2020. Hon specialiserar sig på barn- och ungdomsärenden. Med medialt understöd från Oisín Cantwell i ryggen planerar hon nu att överklaga domen och hoppas på ett fängelsestraff på fyra månader för mannen.

Efter det mediala drevet har nämndemännen nu tvingats bort från sina partier: förtroendet för dem är förbrukat, säger en av dem. Nämndemännen har kanske gjort ett misstag när de nämnde de inblandades icke-svenska syn på familjeuppfostran som en förmildrande omständighet i domen. Det är samtidigt svårt att klandra dem för det – när den enda yrkesdomaren drog sig ur målet och skrev en skiljaktig mening.

Men faktum är att målsägandens trovärdighet är så låg och bevisningen så svag att ärendet aldrig borde ha gått till åtal – och mannen borde aldrig fått uppta en av de dyrbara häktesplatserna och rättsväsendets redan hårt ansträngda resurser i en månad.

En ögonblicksbild av tillståndet för rättsstaten i Sverige.

Tonåringen är omhändertagen av socialtjänsten i nuläget och placerad på ett familjehem. Samma öde väntar sannolikt även hans tvååriga syster om mannen blir dömd till ett fängelsestraff i hovrätten – man kan ju inte lämna barn hos barntorterare.

Det är troligt att i sitt nya hem får tonåringen mycket mer frihet och kan välja när han vill gå ut – med tanke på hans historik. Ingen vill ju bli anmäld för tortyr och misshandel. Det är inte helt otänkbart att om några år – om det vill sig illa – kommer samme Oisín Cantwell undra i sin nya krimkolumn när det gick snett för tonåringen och varför samhället lyste med sin frånvaro när han misslyckades i skolan och drogs in i gatugäng. Men det är ju bara en spekulation det.

Nyligen dömde Södertörns tingsrätt en man i 30-årsåldern till ett bötesstraff för olaga hot mot försvarsminister Peter Hultqvist.

Hotet bestod i att mannen i juli 2021 hade publicerat en bild på en pojke med ett trägevär med en bild på försvarsministern bredvid. I senare inlägg kompletterades bilden med frasen ”Man down!”.

I ett polisförhör erkänner målsäganden – det vill säga försvarsminister Hultqvist – att han brukar ”kolla av bl.a. Twitter” och då söker på sitt eget namn. Hultqvist berättar även att han ”reagerade direkt” när han såg inlägget och ringde Säkerhetspolisen:

Av förundersökningsprotokollet framgår att Säpo har lagt stora resurser på att identifiera mannen bakom memen. Myndigheten har jämfört flera konton på sociala medier för att hitta den skyldige. Till slut ledde spåren till en arbetslös man i 30-årsåldern som är bosatt i Stockholmsområdet.

Redan en månad efter det olycksamma inlägget sitter mannen i Säkerhetspolisens förhörsrum i Solna. Han erkänner direkt att det var han som skrev och publicerade inlägget – men förnekar samtidigt brottsligt uppsåt och menar att det hela bara var ett skämt med anspelning på regeringskrisen och med en referens till hans vän Kimpa:

Mannen berättar även att han tidigare använt samma fras och bild även i andra memer – till exempel när president Biden snubblade i en flygplanstrappa. Han säger till utredarna från Säpo att han inte är intresserad av politik och framförallt följer musiker och kändisar.

Försvarsministern låter sig dock inte övertygas av förklaringen. I förundersökningsprotokollet står att bilden på pojken med trägeväret har framkallat ”allvarlig rädsla för egen säkerhet hos målsägande”:

I förhör utvecklar Hultqvist sina tankar kring inlägget och menar att den offentligt publicerade bilden på pojken med leksaksgeväret kan vara ett led i planläggning av ett mord på honom:

Domstolen trodde inte på förklaringen från mannen och gick helt på försvarsministerns linje. Mannen dömdes till 70 dagsböter för olaga hot. Trots att mannen saknar inkomster krävde Peter Hultqvist ett skadestånd på 10 000 kronor från honom – av vilka han tilldömdes 5000 kronor av domstolen.

Morgonposten har pratat med försvarsministerns pressekreterare Toni Eriksson och frågat om Peter Hultqvist – som efter den senaste löneförhöjningen uppbär en månadslön på 142 000 kronor från skattebetalarna – har några moraliska betänkligheter mot att kräva en arbetslös person på ytterligare 10 000 kronor.

Med ett skratt meddelade Eriksson att försvarsministern avböjer att svara på frågan.

Morgonposten har även varit i kontakt med den numera dömde mannen som vidhåller att inlägget var ett skämt, men kommer inte att överklaga domen. Mannen uppger sig inte förstå hur skämtet kunde ha misstolkats.

Apropå försvarsministerns skadeståndskrav skriver han följande i ett sms:

”Det känns trist men det är som det är.”

Av Frivårdens personutredning följer att mannen är ostraffad sedan tidigare och har varit arbetslös i ett år – detta eftersom han mått dåligt, lidit av ångestattacker och varit deprimerad.

Han vill inte svara på Morgonpostens fråga om han ska behöva ta ett lån för att betala skadeståndet till försvarsministern. Mannens konton på Twitter, Instagram och Facebook är numera borttagna.

Detta är inte första gången personer som kritiserar eller hånar Hultqvist på sociala medier råkar illa ut. I april avslöjades att ”agent Bravo” från Säpo kom med tre uniformerade poliser och gjorde en husrannsakan hemma hos 77-årige Hasse Johansson som i en skämtsam YouTube-video visade en leksakspistol och skällde ut försvarsministern.

Leksakspistolen beslagtogs – medan Hasse Johansson hamnade på IVA med covid-19 efter polisrazzian som genomfördes utan munskydd eller några skyddsåtgärder.

I november 2018 dömde Stockholms tingsrätt en man i 40-årsåldern till ett långt fängelsestraff för att bland annat ha hotat flera statsråd under augusti 2017. Totalt fick 21 statsråd ofrankerade brev med pulver och ett handskrivet hot ”Snart är du död” till sina bostadsadresser.

De flesta statsråden öppnade brevet och tillkallade polisen när de upptäckte att det fanns pulver i det. Några statsråd ringde Säpo direkt och lät deras specialister ta hand om breven utan att öppna dem själva eftersom breven såg konstiga ut enligt flera polisförhör som Morgonposten har tagit del av – de saknade nämligen frimärken och adressen var handskriven.

Men en reaktion sticker ut; den dåvarande finansministern Magdalena Andersson fattade misstankar om brevet, men istället för att ringa polisen tog hon brevet med potentiellt livsfarligt pulver till Finansdepartementet och lät sina underställda ta hand om det.

Det gick flera dagar innan man slutligen kunde konstatera att pulvret var ofarligt – i de flesta fallen var det vanlig stärkelse. Tiden till beskedet om att pulvret var ofarligt måste ha varit svår och ångestfylld för Magdalena Anderssons personal. Av polisens förundersökningsprotokoll framgår att ”flertalet personer” på Finansdepartementet hade varit i kontakt med brevet och att återkopplingen om innehållet önskades ”snarast”.

I ett förhör med polisen efter händelsen hävdar Andersson att hon inte minns om hon öppnade brevet själv, men bekräftar att hon tog med det till finansdepartementet och ”fick skäll för det”.

Det finns ingen rimlig förklaring till att Andersson tog brevet till Regeringskansliet och tillät sin personal öppna det eller handskas med det på något annat sätt - trots risken att bli förgiftad.

Morgonposten har ställt frågor till Anderssons pressekreterare. Däribland har vi frågat varför Andersson tog brevet till Finansdepartementet. I skrivande stund har vi inte fått några svar på våra frågor.

Riksdagens talman Andreas Norlén har sedan han blev talman fått en central roll i riksdagen och politiken. Detta inte minst tack vare dessa ständiga regeringskriser som gett honom makten över regeringsbildningar. Med sin mjuka framtoning och genom sina mysiga fikastunder med partiledarna framställs han i medias hyllningsartiklar som ”folkkär”, ”seriös” och ”rekorderlig”.

Men är han verkligen allt detta? Morgonposten har tittat närmare på talman Andreas Norlén.

Andreas Norlén var knappast känd för svenska folket - trots sin långa politiska karriär inom Moderaterna - innan han fick sin post hösten 2018. Norlén har suttit i riksdagen sedan 2006, och innan dess arbetade han på heltid med sin familjs företag som ger ut tidningar. Så här beskriver han företagen på sin egen blogg:

”Min mor, Gunilla Norlén, driver ett företag som ger ut tidningar, för närvarande de prenumererade veckotidningarna Länstidningen Östergötland och Länstidningen Värmlandsbygden, två snart 70-åriga publikationer som utkommer varje fredag. Jag har arbetat i familjeföretaget i större eller mindre utsträckning sedan starten 1993.”

Norlén är fortfarande engagerad i företagen. Trots sin politiska karriär är han fortsatt suppleant i styrelsen i alla de tre familjeföretag som utgör koncernen.

Andreas Norlén var alltså en hårt arbetande självständig entreprenör, en av lokalsamhällets pelare i Östergötland – eller så ser det i alla fall ut om man inte fördjupar sig i familjeföretagets ekonomi. Sedan 2008 har familjen Norlén fått drygt 60 miljoner kronor från skattebetalarna i bidrag för att driva sina två tidningar.

Både Länstidningen Östergötland och Värmlandsbygden beskrivs i ansökningarna om presstöd som nyhetstidningar med veckovis utgivning och lokal förankring. Så här skriver exempelvis Gunilla Norlén om Länstidningen Östergötland:

”Den redaktionella ambitionen är att bedriva en nyhetsbevakning som är allsidig och som består av ett brett utbud av ämnen och perspektiv samt innehåller granskning av för demokratin grundläggande skeenden, främst politiska frågor som behandlas på kommunal och regional nivå i Östergötland”.

När man går in på Länstidningen Östergötlands hemsida, den enda som är kvar i familjen Norléns ägo idag – för att se hur mycket tidning skattebetalarna fick för 60 miljoner kronor - möts man av följande rubriker:

”När vintermörkret sänker sig. Stämningsfullt i väntans tid i Skeppsås”;

”Välbesökt skyltsöndag i Kisa. Jultomte, fotoutställning och hantverk på julmarknad”;

”Konstsalong nummer 24. Kulturskolans danssal fylls med konstverk”;

”Årets landsbygdsföretagare. Eneberga gård prisades av Landshypotek Ekonomisk Förening Östgöta”.

Och så fortsätter det månad efter månad och år efter år. Morgonposten låter vara osagt om det finns behov av en sådan tidning. Med en skara av betalande prenumeranter som ligger stabilt på lite över 3000 stycken varje år – precis tillräckligt för att klara en viktig gräns för driftstöd – verkar det som att behovet finns.

Granskade räkenskaper

Oaktat det journalistiska värdet av tidningen har Morgonposten studerat de ekonomiska förhållandena och låtit externa revisorer och experter granska de tre företag som ingår i koncernen: Länstidningen Östergötland AB, Förvaltningsaktiebolaget Länstidningen Östergötland AB och moderbolaget Kurirengruppen i Sverige AB.

Länstidningen Östergötland är företaget som tar emot presstöd och ger ut tidningen. Det är helägt av moderbolaget Kurirengruppen i Sverige AB som inte har någon egen verksamhet. Med i strukturen finns även Förvaltningsaktiebolaget Länstidningen – som sitt namn till trots aldrig förvaltade några fastigheter åt tidningen.

Istället äger Förvaltningsaktiebolaget en prydlig villa i Motala – där Gunilla Norlén bor. Samtidigt har bolaget stora kostnader enligt sina årsredovisningar – inte minst i årsredovisningen 2019/2020 som visar att bolaget har köpt tjänster för totalt 294 000 kronor under räkenskapsåret.

Utan att ha tillgång till företagets bokföring är det svårt att definitivt avgöra vilka tjänster det kan ha rört sig om, men enligt våra experter är det sannolikt att det handlade om reparation eller renovering av den villa som företaget förvaltar, den där Gunilla Norlén bor.

Eftersom företaget saknar intäkter förutom ett stadigt och relativt litet belopp som betalas in varje år – förmodligen hyran för villan – menar våra experter att den negativa balansen täcks av det enda företaget som tjänar pengar i koncernen, Länstidningen Östergötland.

De ovanligt många stora transfereringarna – för en sådan liten verksamhet – mellan bolagen i koncernen tyder just på detta. Och presstödet är förutsättningen för överlevnaden av hela koncernen.

Det som framgår i årsredovisningarna är att dessa bolag inte skulle kunna stå på egna ben utan presstödet som ibland motsvarar över 50 procent av bolagets (Länstidningen Östergötland – anm.) intäkter, förklarar en av revisorerna.

Inte nog med det, förutom att täcka förlusterna i Förvaltningsaktiebolaget, skickar Länstidningen Östergötland en del av sitt presstöd till moderbolaget för att möjliggöra utdelningar. I genomsnitt tar ägarna ut 400 000 kronor per år i utdelning genom detta upplägg, men vissa år är utdelningen väsentligt högre – upp till en miljon kronor – från skattebetalarna rätt ner i familjen Norléns fickor.

Bidragskarusell

Enligt våra revisorer skulle koncernen inte kunnat göra utdelningar om inte Länstidningen erhöll presstöd år efter år.

Man kan fundera på om det är helt bolagsrättsligt korrekt att skicka upp likvida medel till moderbolaget för att på så sätt möjliggöra utdelning.

Koncernens bolagsstruktur är onödigt komplicerad för en sådan liten verksamhet, enligt våra experter. Och en av förklaringarna kan vara att genom interna skulder och fordringar mellan bolagen i koncernen förbättras Länstidningen Östergötlands ekonomiska läge utåt – vilket möjliggör fortsatta ansökningar om presstöd och bidragskarusellen.

Av årsredovisningen 2019/2020 för Förvaltningsaktiebolaget framgår att det har en skuld till ett annat bolag i koncernen på nästan 2,5 miljoner kronor. Länstidningen Östergötland har en koncernintern fordran på samma belopp – vilket förbättrar Länstidningens balans- och resultaträkning.

För att sammanfatta, upplägget med tre bolag möjliggör ett slussande av presstödet vidare till moderbolaget – och på så sätt möjliggörs utdelningar till ägarna – och till systerbolaget Förvaltningsaktiebolaget. Detta i sin tur möjliggör eventuella renoveringar och reparationer av den fastighet där Gunilla Norlén bor. Utan presstödet skulle inget av de tre bolagen kunnat existera, konkluderar vår expert.

Årsredovisningarna för alla tre bolagen i koncernen granskas av samma auktoriserade revisor – år efter år. När Morgonposten ringer revisorn och börjar ställa frågor om transaktionerna mellan bolagen blir han märkbart skakad och vill avsluta samtalet med hänvisning till sin tystnadsplikt som revisor. Bland annat undrade vi vad det var som förvaltningsbolaget köpte av tidningsbolaget 2019 för 2,5 miljoner kronor.

Vi kommer överens om att han ska kontakta Gunilla Norlén och be om tillstånd att  få svara på våra frågor. I varje fall ska han meddela oss om beskedet. Revisorn hör dock aldrig av sig igen.

Vi har även ställt detaljerade frågor om transaktionerna till Andreas Norlén själv genom hans pressekreterare Anna Ström. Vi har även begärt en intervju med talmannen.

I vanliga fall är Norlén tillgänglig för media och berättar gärna om sin uppväxt, och till exempel om sin barndomsdröm om att bli cirkusdirektör, men till Morgonposten blev det ett ”nej” på vår intervjuförfrågan. Våra frågor om vilka tjänster som Länstidningen sålde till sitt sin koncerns Förvaltningsaktiebolag lämnades utan svar.

I en sann moderatanda slår Norlén ned på bidragstagare i sina offentliga kanaler:

# More images available in the Full Article

Den 15 december beslutade Mediestödsnämnden att bevilja driftstöd till Länstidningen Östergötland för 2022. Stödet var på 3 056 000 kronor.

Årsredovisningen för Greta Thunbergs stiftelse för 2019-2020 som Morgonposten har gått igenom innehåller en lista på organisationer som tagit emot bidrag från stiftelsen. Listan består – förväntat nog - framförallt av organisationer som arbetar med klimat och miljö.

Fyra bidragstagare som tagit emot sammanlagt en miljon kronor sticker dock ut – istället för miljö och klimat har de fokus på social rättvisa och mänskliga rättigheter. En annan gemensam nämnare för de fyra organisationerna, kan Morgonposten avslöja, är att de alla är baserade på den indiska subkontinenten.

Gretas intresse för Indien är inte nytt. I början av 2021 lade hon sig i en blodig konflikt mellan indiska bönder och det styrande partiet BJP i Indien. Sammandrabbningarna har hittills kostat fler än 500 människor livet. I det som har tolkats som ett försök att trappa upp konflikten publicerade hon i februari 2021 en doc-fil till sina över fem miljoner följare på Twitter.

I dokumentet med den talande rubriken ”Farmers Global Strike – First Wave” kallas BJP ”det fascistiska styrande partiet”, och det innehåller detaljerade instruktioner om hur man organiserar massdemonstrationer mot den indiska regeringen.

Den klumpiga indiska byråkratin – som inte är bevandrad i modern psykologisk krigföring – reagerade med ryggmärgen och polisanmälde Greta till den indiska polisen. Polisanmälan har dock snabbt tagits tillbaka.

Konflikten mellan indiska bönder och regeringen hade inget att göra med varken klimatet eller miljön – så varför blev klimatikonen Greta Thunberg så engagerad i den?

För BJP är svaret enkelt: Greta representerar onda intressen i Väst och försöker slå tillbaka moderniseringen av Indien. 

De instruktioner som spreds av Greta via Twitter avslöjar en internationell konspiration mot Indien, sade BJP:s talesperson Gaurav Bhatia i en intervju till indiska The Hindu i februari.

Den indiska demokratin behöver inte något godkännande från utlandet. Om dessa internationella kändisar vill försvaga landet kommer vi inte att tolerera det. Landet står enat mot dessa utländska krafter och har förmågan att inte låta dem uppnå framgång. De vill bara skapa anarki och problem i landet, uppgav han i en annan intervju med Financial Express.

En av representanterna för Gretas rörelse Fridays for Future i Indien är aktivisten Disha Ravi. Hon var också delaktig i utformningen av instruktionerna till upproret och kommenterade uppfriskande ärligt under demonstrationerna:

”Länder som utropade klimatnödläge agerade inte på det och det är då vi bestämde oss att vi vill ha en ordning där regeringar prioriterar klimatåtgärder och ekologisk hållbarhet före allt annat" 

Det är en åsikt som framförs i ett land där människor fortfarande dör av hunger och där mer än hälften av befolkningen inte har tillgång till toalett enligt en rapport från 2017.

Frågan om de tre reformlagar som bönderna ville tvinga regeringen att återkalla är komplex och mångfacetterad. Indien är ett land med stora utmaningar där den största delen av befolkningen fortfarande bor på landsbygden och arbetar med jordbruk. Att modernisera jordbruket genom att slå ihop och effektivisera små och ineffektiva familjegårdar anses av det styrande partiet BJP vara ett nödvändigt steg i moderniseringen av landet. Att införa marknadspriser istället för låga men garanterade statliga inköpspriser skulle kunna hjälpa åtminstone en del av bönderna att lyfta sig ur fattigdomen, anser flera forskare.

Det är denna utveckling som högerpartiet BJP anklagar Greta för att försöka stoppa i maskopi med onda krafter i Väst. Till slut stod BJP inte mot trycket – den 19 november meddelade Indiens premiärminister Narendra Modi att alla de tre kontroversiella lagarna kommer att återkallas.

Än så länge är det inte klart om det finns någon substans i BJP:s anklagelser om Gretas agenda i Indien.

Det som däremot är klart är att en av de fyra organisationer som fick ett generöst stöd från Greta Thunbergs stiftelse ifjol enligt fondens årsredovisning – nämligen ActionAid India – redan 2014 pekades ut av indiska underrättelsetjänsten som ”ett verktyg för utrikespolitiska intressen hos västerländska regeringar”. ActionAid anklagades då för att sponsra protester för att lamslå viktiga infrastruktursatsningar i landet. 

Morgonposten har ställt frågor till Greta Thunberg inför publiceringen av denna artikel, men i skrivande stund har vi inte mottagit några svar.

]]> https://morgonposten.se/2021/12/16/har-ligger-en-hund-begraven-greta-skaller-pa-bilagare/ Thu, 16 Dec 2021 06:00:59 +0000 https://morgonposten.se/?post_type=article&p=2235

Många försöker följa Greta Thunbergs uppmaningar om att minska sin miljöpåverkan. Det inkluderar bland annat att avstå från bil- och flygresor, använda förnybar energi och hållbara material och mycket annat.

Ett område som dock saknas i Gretas klimatlära är husdjur. Enligt forskarna Robert och Brenda Vale som forskar i hållbart boende vid Victoria University i Wellington, Nya Zeeland, är husdjur betydligt mer skadliga för klimatet än exempelvis bilar.

I sin bok Time to Eat the Dog som släpptes redan 2009 har de kommit fram till att matproduktionen för en genomsnittlig hund skapar ett årligt koldioxidavtryck på 0,84 hektar.

I jämförelse ger en SUV Toyota Land Cruiser med en motor på 4,6 liter fördelat på bilens livslängd ett årligt klimatavtryck på 0,41 hektar – eller mindre än hälften av hundens, enligt en artikel i Teknikens värld.

Sigrid Agenäs, professor vid Institutionen för husdjurens utfodring och vård vid Sveriges lantbruksuniversitet, bekräftar bokens slutsatser i en intervju med Kurera:

Ytterligare en aspekt om man vill göra ett så litet klimatavtryck som möjligt är storleken på hund och antalet hundar. Behöver man ha tre hundar som väger 50 kilo var, eller kan man vara lika glad med en mellanstor hund?

Morgonpostens granskning visar att Greta Thunberg äger inte bara en utan två hundar: golden retrievern Moses och labradoren Roxy. Båda hundraserna är storvuxna och når i genomsnitt en vikt på 30 till 35 kilo – vilket innebär att deras klimatpåverkan förmodligen är ännu större. 

Morgonposten har pratat med Robert Vale som är bekymrad över Gretas hundar:

Det är ingen bra idé att ha två stora hundar. En stor hund i västvärlden ger större klimatavtryck än en människa i ett fattigt land.

Om man använder ert exempel från boken där ni tar upp en mellanstor hund kan man säga att två stora hundar kanske ger ett lika stort avtryck som en mindre lastbil?

Ja, det kan man nog säga om det handlar om stora hundar. I vårt exempel har vi räknat med en bil för att göra det enklare för folk att förstå hur skadliga för miljön husdjur är.

Vad är ditt råd till personer som äger stora hundar och vill vara klimatmedvetna – ska de gör sig av med hundarna?

Det var ingen bra idé att skaffa hund från början. Men om de redan har dem så är det dumt att göra sig av med dem nu – eftersom de bara kommer att lämna över hundarna till någon annan. Man bör dock se till att inte skaffa hund igen.

Morgonposten har sökt Greta Thunberg med frågor om hennes hundar. Bland annat har vi ställt frågan om frånvaron av klimatvarningar när det gäller husdjur beror på att Greta äger två stora hundar själv. I skrivande stund har vi inte fått något svar på frågorna.

Jim, en mångårig kund hos Swedbank, ville stänga sitt konto hos banken. Det visade sig vara lättare sagt än gjort. Istället för för att få sina pengar hotades han med att väktare skulle tillkallas och blev tvungen att lämna lokalen.

Jim har haft ett bankkonto hos Swedbank sedan 1987 – sammanlagt i 34 år. På senare tid blev han dock alltmer missnöjd med bankens förfrågningar om så kallad kundkännedom – där banken hotade att ”avsluta förhållandet” om han inte svarade på närgångna frågor om ”syftet” med sina transaktioner.

– Jag kände en motvilja att svara på de frågorna. Swedbank blev ju inblandad i den där pengatvättsskandalen så jag kände så här – om inte vi får veta syftet med deras transaktioner och pengatvätt varför ska jag behöva svara på de frågor som inte de själva svarat på? Så rent medborgarmässigt kände jag att jag inte vill svara på de frågorna trots att jag inte har några konstigheter i mitt liv, nej, absolut inte!, säger han till Morgonposten över telefon.

Till slut bestämde han sig för att inte svara på breven, och att vänta på att banken skulle stänga kontot 27 oktober. Eftersom han hade en del av sin lön kvar på kontot – drygt 30 000 kronor – kom han dagen innan till Swedbanks kontor på Hamngatan i Stockholm för att beställa kontanter.

– Det är nämligen så man ska göra enligt vad som står på deras hemsida. Man ska komma och varsla en dag innan om man vill ta ut en större summa kontanter, eftersom det finns en spärr på 15 000 kronor per vecka i bankomat, berättar han för Morgonposten.

– Så jag ville egentligen bara varsla dem att i morgon kommer jag förbi och tar ut en större summa pengar.

Banken vägrar lämna tillbaka pengarna

När han förklarade sitt ärende för personalen på Swedbank blev han hänvisad till bankomaterna. Och när han återigen fick förklara att det inte skulle gå att ta ut hela summan via bankomat och att han därför behövde beställa kontanter från bankkontoret fick han frågan från Swedbank: ”Vad ska du ha så mycket pengar till?”

– Då kom den stora frågan: ”Vad ska du ha så mycket pengar till?”. Jag kände mig så skändad när hon frågade det. För det första har hon inte med det att göra. Och vi, den svenska befolkningen har fortfarande inte fått svar från Swedbank angående pengatvätt med de ryska oligarkerna som tydligen tvättade miljontals kronor via dem!

För att dokumentera Swedbanks ovilja att lämna tillbaka hans pengar tog Jim upp sin mobil och började filma samtalet. Det fick de bankanställda att se rött. I videon nedan syns hur flera anställda rusar till Jim och hotar honom med att tillkalla vakter. De hävdar samtidigt att han inte får filma i lokalen:

Inte brottsligt filma i banklokal

Enligt ett expertsvar på Lawline får man generellt fotografera och filma på allmän plats utan att det behövs ett särskilt tillstånd eller samtycke. Ägare av restauranger och andra privata företag kan förbjuda fotografering i sina lokaler och beivra förbudet – men det är inte brottsligt att bryta mot det. Det enda man riskerar i ett sådant fall är att bli utkastad från etablissemanget.

– Det var ingen idé att snacka vidare. De försökte inte att lösa det på något sätt utan bara hotade med vakterna. Och jag ville inte ha med några våldsamma vakter att göra så jag gick innan de kom.   

Jim blev tvungen att be en vän om hjälp och förde över resten av pengarna till hans konto innan de skulle frysas av Swedbank.

Morgonposten har under en hel dag försökt att komma i kontakt med Swedbanks pressavdelning. Att bara komma fram till bankens växel tog 40 minuter. Där möts man av ett inspelat meddelande om att ”banken har längre svarstider eftersom många vill använda telefonbank”. Det är kanske inte förvånande eftersom banken bara har två fysiska kontor kvar i hela Stockholm.

När vi äntligen kopplas fram till presskommunikatören Mattias Elander-Forsgren får vi veta att han inte kan ta pressfrågor eftersom han ”sitter mitt i något helt annat”. I luren hörs oväsen och barnskrik.

Samma dag: FI låter Swedbank löpa efter penningtvätt

Samma dag som Jim blir utkastad från banken och får sitt konto nedstängt på grund av ”bristande kundkännedom” går Finansinspektionen ut med att utredningen av penningtvätt på Swedbank skrivs av – trots bevisade oegentligheter. Detta eftersom ”det finns skäl att avstå från att ingripa mot banken”.

”Det saknas därmed anledning att vidta några ytterligare åtgärder med anledning av utredningen. Ärendet ska därför skrivas av”, skriver myndigheten i sitt beslut.

I takt med att regeringen inför fler åtgärder för att tvinga svenskarna till att ta vaccin letar en del människor efter en annan lösning för att kunna behålla sin tillgång till samhällets funktioner. Utvägen är att skaffa sig ett falskt vaccinpass. Morgonposten har pratat med två sakkunniga på området.

Ju fler som skaffar sig ett falskt vaccinpass desto snabbare kommer detta tvångssystem att bli obsolet och rasa samman, berättar en av källorna entusiastiskt om bevekelsegrunderna för sitt engagemang i frågan.

Hårda administrativa åtgärder, begränsningen av medborgerliga rättigheter under pandemin, och utrullningen av diverse socialkreditsystem som rangordnar medborgare utifrån deras vaccinstatus i Europa, har skapat en efterfrågan på falska covidpass – som skulle kunna möjliggöra för innehavaren att slippa de införda begränsningarna, samtidigt som man avstår från vaccinationen.

Vaccinpass – i form av digitala covidcertifikat som erkänns i hela EU – säljs framförallt på stora handelsplatser på dark web, en digital marknadsplats som används för droghandel och annat olagligt. Morgonposten har med hjälp av våra experter gjort en genomgång av utbud av covidcertifikat på de största handelsplatserna.

Den internationella handelsplatsen ToRReZ erbjuder ett brett sortiment av certifikat som varierar i pris och utförande. Det billigaste alternativet kostar bara drygt 400 kronor, och är en kopia av ett riktigt vaccinpass från Tjeckien.

Så här beskriver säljaren sin tjänst:

”Vi har tillgång till 6,3 miljoner äkta vaccincertifikat i Tjeckien. Du kan välja ålder och kön – samt i vissa fall kan vi hitta ett namn som är vanligt för ditt land. Till exempel kan vi hitta Jean om du är från Frankrike. Dessa certifikat kan inte utfärdas i ditt namn.”

Med andra ord skulle sådana certifikat fungera endast vid situationer när man inte behöver visa upp sin legitimation samtidigt som certifikatet – som till exempel för att komma in på köpcentrum i vissa europeiska länder, matbutiker osv..

På samma handelsplats finns även erbjudanden som utlovar korrekt registrering i EU:s databas i det namn man önskar genom ett nätverk av samarbetsvilliga läkare. Morgonposten har kontaktat annonsören som förklarar att det som behövs är en inscannad sida med personuppgifter från det egna passet för att få igenom registreringen:

”Jag kan bara göra Johnson & Johnson och jag kan inte datera vaccinationen tillbaka i tiden. Certifikatet kommer att utfärdas i ett slumpmässigt valt land från denna lista: Spanien, Frankrike, Ungern, Italien, Tjeckien, Bulgarien eller Rumänien. Men det spelar ingen roll eftersom de alla är med i EU och det är samma format och samma databas genom EU”.

Tjänsten kostar en hel del, drygt 17 500 kronor, men enligt handelsplatsens statistik var 98 procent av kunderna nöjda med affären. En kund som har köpt certifikatet förra månaden skriver på annonssidan:

“Bästa säljare jag någonsin kommunicerat med. Allt levererat som lovat”.

Det finns samtidigt inte fullt så dyra alternativ när det gäller falska vaccinpass. En annonsör från Frankrike erbjuder ett vaccinpass i begärt namn med alla nödvändiga registreringar för överkomliga 200 euro.

”Om du inte bor i Frankrike går det bra att uppge adress på ett hotell som bostadsadress”, skriver personen i annonsen.

”Vi har ett nätverk av läkare i hela Frankrike”, meddelar han till Morgonposten.

Flera säljare har en god framförhållning och erbjuder vaccinpass inte bara med två doser vaccin – utan även med den tredje boostern redan registrerad ifall det blir obligatoriskt längre fram.

”Även om du inte är vaccinerad alls kommer det att se ut som om du har fått tre doser. Få din frihet tillbaka!” står det i annonsen.

På en annan populär handelsplats på dark web som heter Darkode kan man hitta erbjudanden om en tysk vaccinationsbok med ifyllda Covid-vaccinationer.

I Tyskland har man inget centralt register för vaccinationer. Det enda man får är ett klistermärke i en sådan gul vaccinationsbok. Sedan kan man komma med den till ett apotek i Tyskland som registrerar vaccineringen i EU databasen och ger en QR-kod – som kan användas överallt, förklarar en av våra experter.

Fördelen här är att man inte behöver skicka sina uppgifter någonstans. Boken kommer med vanlig post och sedan kan du själv fylla i ditt namn och andra uppgifter. Det är bara Covid-vaccinationerna som redan finns där.

Denna tjänst kostar drygt 3300 kronor. Tillkommer gör 80 kronor för frakten samt kostnaden för en eventuell resa till ett tyskt apotek.

Morgonposten har pratat med våra källor om hur handeln med falska vaccincertifikat går till på dark web:

För att komma in på dark web-sidor behöver man en särskild Tor-browser. Tor använder torrent-teknologi och anonymiserar internettrafiken genom att sprida den till tusentals noder – till andra datorer över hela världen, berättar vår källa.

Tor är ganska säkert, men för att få ytterligare en nivå av skydd från statens vakande öga är det önskvärt att man skaffar sig VPN – en slags proxyserver som ytterligare anonymiserar trafiken och skyddar din IP-adress. Inte minst är det viktigt för användare i Sverige med tanke på FRA-lagen och de långtgående befogenheter som svenska myndigheter har för att spionera på sina medborgare, förklarar han.

Därefter skapar man ett konto och kan botanisera i allt olagligt som finns till salu på marknadsplatserna.

Det går inte att använda vanliga betalningsmedel på dark web – utan det är bara kryptovalutor som accepteras. Bitcoin är den äldsta och en av de största kryptovalutorna. Man behöver också en bitcoin-plånbok för att förvara sina bitcoins – en mjukvara som möjliggör att ta emot kryptovaluta och skicka den till andra plånböcker. Ju snabbare man vill genomföra en transaktion – desto högre blir avgiften. Och tvärtom.

Man behöver egentligen ett par sådana plånböcker. Bitcoin i sig är ju anonym, men transaktioner i bitcoin är publika. Detta innebär att den tjänst som säljer bitcoins till dig i Sverige har en möjlighet att spåra transaktionen. Om överföringen går direkt till en plånbok som är flaggad som tillhörande en marknadsplats på dark web blir du flaggad också. Därför är det bra att flytta dina bitcoins några gånger mellan olika plånböcker, berättar källan.

När man är klar med det kan man ladda sitt konto på den valda handelsplatsen med bitcoins. Detta görs genom att överföra det belopp som behövs till ditt kontos plånbok.

När man lägger sin order dras bitcoins från kontot – men ges inte direkt till säljaren, utan hamnar i så kallad escrow, en mellanhand på handelsplatsen som håller pengarna tills ordern är slutförd. I det här fallet tills man får ett vaccinpass vars äkthet och giltighet kan kontrolleras med hjälp av olika appar.

Det är ett system som minimerar risken för fusk och bedrägeri från säljarnas sida, förklarar vår källa.

Morgonposten har inte gjort någon testbeställning efter samråd med en jurist – eftersom att beställa ett falskt vaccinpass faller under brottsrubriceringen urkundsförfalskning – och vi kan därför inte kontrollera om vaccinpass som säljs på dark webs marknadsplatser är äkta i den meningen att de finns registrerade i systemet för EU:s covidcertifikat. Ett tidigare uppmärksammat fall med ett testköp av vapen i Malmö som gjorts av en reporter på Expressen har visat att det svenska rättsväsendet inte gör någon skillnad på om handlingen gjorts i journalistiskt syfte.

Morgonposten fortsätter att granska framstående miljöpartistiska kommunalråd som visar en hög svansföring i klimatfrågan. Trots sin retorik om en pågående klimatkatastrof och uppmaningar att ställa om för klimatets skull visar det sig att många av politikerna inte lever som de lär.

Elina Brodén har suttit som Miljöpartiets kommunalråd i Borlänge sedan 2014. Hon är även ordförande i miljönämnden i kommunen. På partiets sida beskriver hon sitt engagemang så här:

"De som drabbas hårdast av klimatförändringarna är de som har det sämst. Vi måste klara klimatmålen och minska förlusten av biologisk mångfald om vi inte ska förstöra vår jord, och vi kan inte vänta".

I ett pressmeddelande från 2017 är hon tydlig i sin strävan att minska biltrafiken i staden:

"Det finns väldigt många anledningar att satsa på cykel, gång och kollektivtrafik framför bilen".

Samtidigt äger Brodéns familj en husvagn, ett släp, två äldre miljöfarliga bilar och en motorcykel.

Båda bilarna köptes bara några månader efter det att Brodén hade drivit igenom ett beslut om att avyttra alla ”fossila pensionsmedel” i Borlänge.

När Morgonposten når henne på telefon har hon inte mycket att säga:

Hur kommer det sig att din familj äger två miljövidriga bilar, en husvagn och en motorcykel samtidigt som du uppmanar andra att satsa på cykel, gång och kollektivtrafik framför bilen?

– Jag vill inte svara på den frågan. Hej då!

Skulle stoppa klimatkris, köpte gammal Volvo

Marcus Friberg, Miljöpartiets kommunalråd och gruppledare i Helsingborg, har valts in i partistyrelsen i oktober. På sitt Twitter-konto som pryds med en varning med den illavarslande texten ”Klimatet kan inte vänta” som bakgrundsbild skriver han följande i december 2020:

Fyra månader senare köper familjen Friberg en 17 år gammal Volvo – som släpper ut 203 gram koldioxid per kilometer i atmosfären. Bilen är så gammal och släpper ut så mycket avgaser, att den inte skulle tillåtas köra i Stockholms miljözon 2. Fribergs Volvo når inte ens till miljöklassen Euro 5.

I en skriftlig kommentar till Morgonposten menar kommunalrådet att detta är OK eftersom bilen står skriven på hans sambo, och tillägger:

"Jag har åkt i den - det kan jag inte förneka - men jag reser huvudsakligen på annat sätt i min vardag".

Vallöftet: Nästa gång en elbil!

Mikael Jämtsved, Miljöpartiets kommunalråd i Järfälla i Stockholms län, har återinträtt sin tjänst i september 2019. I samband med detta uttalade det blivande kommunalrådet sig så här för Miljöpartiets kommunikationsavdelning:

"Miljöpartiet har en mycket viktig roll att i opposition driva dessa frågor. Varken klimatet eller de bostadssökande kan vänta".

Bara två månader senare köper Jämtsved en bensindriven Toyota Prius, som enligt testet WLTP släpper ut 99 gram koldioxid per kilometer. Morgonposten har ringt och pratat med Jämtsved med anledning av detta:

Det är en laddhybrid som vi har köpt, ja.

Den drivs dock framförallt med fossilbränsle?

Det beror på vad man kör på – el eller bensin.

Varför har du inte köpt en renodlad elbil?

Det fanns ingen tillgänglig för det pris som vi var beredda att betala.

Hur kommer det sig att ni i Miljöpartiet uppmanar svenskarna att köpa elbilar när till och med era egna politiker med en högre inkomst än genomsnittet ratar elbil på grund av kostnaden?

Det är som sagt en laddhybrid och utsläpp beror på om man laddar den med el eller kör på bensin.

Mikael Jämtsved förklarar att bilen behövs för att hans fru ska kunna åka till jobbet – detta trots att Stockholms län har den tätaste kollektivtrafiken i landet. Till sina väljare vill han hälsa följande:

Nästa bil vi köper blir med all sannolikhet en elbil!

Morgonposten kan avslöja att två ledande toppolitiker för Miljöpartiet i Västerås använder dieselbilar med stora utsläpp av koldioxid. Samtidigt kräver de av andra västeråsare att de ska minska på bilåkandet. Totalt har kommunalråden släppt ut minst 18 ton koldioxid i atmosfären genom bilsemestrar med husvagn och annan bilanvändning.

Precis som på riksplanet har Miljöpartiet i Västerås två språkrör – Anna Thunell och Markus Lindgren som toppade partiets vallista i kommunen 2018. Det är dessa två personer som har blivit kommunalråd från Miljöpartiet i Västerås stad.

Anna Thunell blev ordförande i Miljö- och konsumentnämnden och i Tekniska nämnden. Innan valet blev hon intervjuad av lokala Västerås Tidning om sitt politiska engagemang. Där beklagade hon sig över att för många västeråsare har en egen bil:

Det handlar om kollektivtrafik, det blir trångt i city när alla har egen bil och reser samtidigt.

Lösningen var enligt henne att utveckla kollektivtrafiken.

Efter valet: En dieselbil

Morgonposten kan idag avslöja att i februari 2019 - bara drygt ett halvår efter intervjun och segern i valet – har familjen Thunell köpt en VW Passat med en tvåliters motor som går på diesel och har en topphastighet på 220 km/h.

Mellan köptillfället och den senaste kontrollbesiktningen i februari 2021 gick bilen över femtusen mil – långt över den genomsnittliga körsträckan för en bil i Sverige som var 1 171 mil år 2019 enligt tidningen Teknikens Värld.

Utifrån den officiella siffran på utsläpp på 102 gram koldioxid per kilometer innebär det att familjen Thunell har släppt ut över fem ton koldioxid i atmosfären på bara två år genom sitt bilåkande. Den anmärkningsvärt långa körsträckan för Thunells bil finner sin förklaring i att Anna Thunell föredrar bilsemester med husvagn.

2021 införskaffade familjen Thunell även ett båtsläp. Nedan kan man se Thunells båt med en motor som drivs på bensin.

Både Anna Thunell och hennes man har bra möjligheter att ta sig till sina arbetsplatser med kollektivtrafik.

"Elbil kan inte dra husvagn"

När Morgonposten ringer Anna Thunell har hon svårt att förklara varför familjen köpte en dieselbil:

Varför vi inte valde en elbil? Dels handlar det om ekonomi krasst, dels pendlar min man ungefär sex mil om dagen till jobbet. Plus att vi har en husvagn. Det är väldigt få elbilar på marknaden som klarar av att dra en husvagn.

Men Miljöpartiet uppmanar ju svenskarna att införskaffa elbil – och du har ändå en lön som är långt över genomsnittet i Sverige så du har ju den ekonomiska möjligheten också?

Nej, jag har inte en lön som är högre än snittet.

Jag har pratat med löneadministrationen på kommunen som uppger att din totala lön ligger på 38 515 kronor plus arvode för varje sammanträde. Det är betydligt högre än genomsnittet?

Men vi hade inte den möjligheten då. Dessutom fanns det inga elbilar då som skulle klara av att dra en husvagn.

Inte heller detta verkar dock stämma – enligt kommunen hade Thunell till och med en högre lön i februari 2019 - 60 377 kronor – vilket beror på att hon arbetade i större omfattning då.

Hur viktigt är det för dig med bilsemester när jorden samtidigt brinner enligt ditt parti och vi behöver göra en klimatomställning enligt dig själv?

Jag ser det så här – att det här gör att vi kan semestra på hemmaplan.

Ni har också köpt en båt som även den går på fossila bränslen. Hur går det ihop med ditt engagemang för klimatet och planeten?

För att börja med förstår jag faktiskt inte vart du vill komma!

Ska inte politiker leva som de lär och gå i spetsen för den samhällsförändring som de säger sig vilja åstadkomma?

För min del var jag ute med den båten två gånger sedan den köptes. Nästa gång vi ska köpa ett fordon hoppas jag definitivt att det blir en elbil.

Ser du inget hyckleri i att som politiker å ena sidan uppmana västeråsare att minska på bilåkandet och å andra sidan köpa en dieselbil som ni åker nästan dubbelt så mycket med som en genomsnittsvensk?

För min personliga del anser jag inte att det är ett hyckleri för jag har inte ens körkort.

Du åker dock på bilsemester?

Ja, jag tänker knappast stanna hemma om vi säger så! Det jag säger och menar är att alla bör tänka på att åka mindre. Oavsett om det är cykel eller kollektivtrafik är det ändå mycket bättre än att använda egen bil.

Varför vill du inte följa din uppmaning själv och ta tåg och cykel på din semester istället för bilen med husvagn?

Det händer att jag åker tåg! Jag tycker att det är obehagligt att du lägger tiden på att kolla vad min familj gör!

Tycker du som politiker att det är obehagligt att bli granskad?

Definitivt inte – makten är till för att granskas, men min familj ger du fan i!

Ingen granskar din familj – det är du som granskas. Vad skulle du vilja säga till dina väljare?

Därefter avbryter Anna Thunell intervjun och frågan lämnas utan svar.

"Största dieselmotorn"

Hennes kollega kommunalrådet Markus Lindgren nämner i samma intervju med Västerås Tidning innan valet att han vill ”minimera behovet” av bilen. På sociala medier publicerar han gärna bilder på klimatkatastrofer och kallar sina motståndare från Moderaterna för ”fossilhögern”.

Han postar även bilder på sin cykel och beskriver en aktiv politikertillvaro fylld med möten, aktiviteter och cykelresor:

Det han inte berättar för sina följare är att han äger en Kia Ceed Sportswagon 1.6 – en dieselbil som har gått över elvatusen mil från slutet av 2015 till den senaste besiktningen i början av 2021. Det är långt över genomsnittet i Sverige.

Tidningen Vi Bilägare beskrev 2013 att modellen drivs av ”den största dieselmotorn i programmet på 1,6 liter och 128 hk”.

Enligt Transportstyrelsens uppgifter släpper bilen ut 117 gram koldioxid på varje kilometer vilket innebär att Lindgrens bilåkande har resulterat i minst 13 ton mer koldioxid i atmosfären de senaste fem åren.

Varje månad får Lindgren 45 155 kronor från skattebetalarna i Västerås. Han bor inom staden med en god tillgång till kollektivtrafiken.

Morgonposten har ställt frågor till Lindgren om hans bilinnehav och principer som miljöpartistisk politiker. Han svarade på frågorna genom att skratta och avbryta samtalet.

Kamp mot flygplats

I Västerås profilerade sig paret framförallt i frågan om nedläggningen av Västerås flygplats som möjliggör direkta resor till destinationer i Storbritannien och Spanien för kommuninvånare. Flygplatsen fungerar också som reservflygplats för Arlanda.

I mars 2020 drev paret med stöd från S, L och V igenom ett beslut om nedläggning av flygplatsen. Oppositionens försök att ta frågan till en folkomröstning i kommunen blockerades.

Sedermera har ett medborgarinitiativ lyckats samla in namnunderskrifter för en omröstning från tio procent av kommuninvånarna. En stor majoritet på 78 procent tvingade i mars 2021 kommunen att behålla flygplatsen.

I oktober 2021 avslöjade moderaternas oppositionsråd Elisabeth Unell att i två av de tre scenarion för bebyggelse i Västerås som utarbetades av stadsbyggnadskontoret finns flygplatsen inte med – trots folkomröstningens beslut. Kommunstyrelsen har fortfarande inte fattat ett slutgiltigt beslut om flygplatsens framtid.

Det har knappt hunnit gå två månader sedan de stora BLM-demonstrationerna i Stockholm och Göteborg efter George Floyds död i USA när Sverige får sitt eget Floyd-fall.

Timo Haataja dog 36 år gammal under ett polisingripande i Södertälje. ”Plötsligt slutade andas”, skrev polismyndigheten i ett pressmeddelande. Men högljudda demonstrationer uteblev. Det blev heller ingen större medieuppmärksamhet, och de inblandade poliserna fortsätter att vara i tjänst. Morgonposten har undersökt Timo Haatajas död – som inte fått någon att gå ner på knä.

Timos föräldrar emigrerade från Finland till Södertälje under 1960-talets industriella boom,  ett öde som de delar med många andra finländare som kom till Sverige för att arbeta på fabriker och industrier.

Timo föddes i Södertälje 1984 och bodde i staden i hela sitt liv. Enligt hans vänner hade han en problematisk uppväxt och brottades med alkoholmissbruk – men gång på gång lyckades han att komma på fötter, hitta ett jobb och bli självförsörjande. Senast arbetade han på ett bygge. Dagen han dog skulle han festa en sista gång med sina vänner – för att sedan påbörja en behandling med Antabus och vara nykter i ett år. Några timmar senare var Timo Haataja död.

”Gärningsmannen slutade att andas” – så stod det i ett lakoniskt pressmeddelande som numera är spårlöst försvunnet från polisens hemsida om ett polisingripande i Södertälje på kvällen den 29 juli 2020 som resulterade i Timos död.

Enligt polisens händelserapport inkom ett larmsamtal från Brunnsängs centrum klockan 20.40. Inringaren hävdade att en storväxt man försökte råna en annan person på hans moped. Mannen ska också ha slagit den andra personen, och sedan tagit mopeden och kört iväg. Senare har det visat sig att uppgiftslämnaren misstolkade och överdrev situationen rejält. Bägge männen kom tillsammans och var kompisar. Och mopeden var Timos, det var han som var den storväxta mannen. Dessutom fanns det ingen målsägande, kompisen beskrev det inträffade som "fylletjafs" och vägrade att anmäla Timo.

Den möjliga anledningen till förvirringen hos inringaren framgår i samma händelserapport. Personen hade ”jättedålig syn och kan inte se” enligt larmoperatörens anteckningar. Men "fylletjafset" vid Brunnsängs centrum och det förvirrade larmsamtalet får tragiska konsekvenser.

Flera polispatruller rusar till Brunnsängen för att lokalisera och gripa den förmodade gärningsmannen. En radiobil tillhörande polisen i Botkyrka är först på plats – bara fyra minuter efter det att ärendet larmats ut av ledningscentralen. Patrullen får syn på Timo som är på väg att lämna platsen på sin moped och inleder förföljandet. Tätt efter polisbilen följer en buss från Södertäljepolisen med fem civilpoliser som patrullerat i området.

Det går snabbt, efter en kort jakt får Botkyrkapatrullen stopp på Timo genom att preja honom mot trottoarkanten. Timo stannar och försöker inte att fly. Ett av vittnena anmärker senare i förhör hos Särskilda utredningar att han nog inte skulle kunnat göra det även om han ville på grund av att han var kraftigt överviktig. Enligt ett annat vittne på plats ska Timo ha sagt till poliserna att han gav sig.

Polisen ”börjar med handgemäng”

Men trots detta kastar sig poliserna från civilpatrullen över Timo och ”börjar med handgemang” – så beskrevs skeendet av en av de poliser som deltog i ingripandet i ett avrapporterings-PM senare. Även patrullen från Botkyrka försöker få ner Timo på marken:

”För att få misstänkt att ramla med mopeden så slår jag misstänkt med förardörren, detta upprepade gånger”, berättar föraren av Botkyrka-patrullen i sin avrapportering.

”Några av kollegorna som var först fram till misstänkt började med handgemäng och försökte få ner honom på marken”, uppger en av civilpoliserna senare i sin avrapportering.

Vid denna tidpunkt är det minst fem poliser som har gett sig på Timo som ligger i ett så kallat bukläge på marken.

Enligt polisforskaren och professor Stefan Holgersson är redan detta en oproportionerlig våldsanvändning om Timo överlämnade sig till polisen:

Man ska inte använda våld om personen inte gör motstånd självklart. Så är det ju, säger han till Morgonposten.

En person som bor nära platsen, och såg en stor del av händelseförloppet från sitt fönster, beskriver sin reaktion i ett förhör hos Särskilda utredningar efteråt:

– Jag tyckte att det gick lite hårt till. Då sade jag till min sambo – det här kommer inte att gå något bra.

Och nej – det gjorde det inte. När poliserna slutligen vänder Timo på rygg är han livlös och blå i ansiktet. Att slå en kliniskt död person i ansikte är inget som lärs ut på svenska polisutbildningar eller rekommenderas vid hjärtstopp. Men det är just detta som poliserna gör först istället för att påbörja hjärt- och lungräddning. Och det är illustrativt för hela hanteringen.

Några minuter senare anländer en ambulans som transporterar Timo till akuten på Södertälje sjukhus där han förklaras död. Den ansvarige läkaren på sjukhuset som försökt att återuppliva Timo uppger senare för polisen att han inte hade några kända sjukdomar som skulle kunna förklara dödsfallet. Vid ankomsten gjordes även en drogtest – som inte heller påvisade någon narkotika.

Det som däremot framgår av förhöret med läkaren är att Timo hade en skada i pannan. När Morgonposten begär obduktionsrapporten får vi ett dokument där det mesta av innehållet är överstruket. I den del som beskriver skador på huvudet finns det tre punkter med långa meningar som är överstrukna. ”I övrigt ses inga skador i ansiktet”, står det i rapporten efter överstrykningarna.

Förundersökning om Timos död

Varje dödsfall i samband med ett polisingripande anmäls per automatik och föranleder en utredning av Särskilda utredningar. Det är en enhet inom polisen som utreder poliser misstänkta för brott. Förundersökningen leds av en åklagare från Särskilda åklagarkammaren. Det ser förtroendeingivande och rättssäkert ut, som det ska vara i Sverige. Men är det verkligen det? Ju mer Morgonposten undersöker Timo Haatajas död desto fler frågetecken reser sig i detta ärende.

Det är känt sedan länge att fällandet av en person till marken och i bukläge är något som innebär ökad risk för dödsfall. Inte minst därför att vid ett stresspåslag vid en fysisk nedbrottning ökar pulsen kraftigt hos den gripne och därmed behöver andningen fungera obehindrat. Av polisens utbildningsmaterial ”Dödsfall vid polisingripande. Riskfaktorer och rekommendationer” som utgör en del av polisutbildningen i Sverige sedan 1998 framgår att lungkapaciteten minskar i bukläge även hos friska personer vilket kan leda till otillräcklig syresättning – och i förlängningen till ett hjärtstopp. Därför rekommenderas att ”nedläggning i bukläge bör göras så kortvarigt som möjligt. Vidare bör gripandetekniker utformas på ett sätt som minimerar tryck över bålen”.

Riskfaktorn är ännu högre för en överviktig person – vilket Timo var – eftersom buken då trycks in och minskar lungkapaciteten ännu mer. Därför rekommenderar utbildningsmaterialet att man iakttar en ännu större försiktighet vid sådana fall och vänder personen direkt efter att den belagts med handfängsel.

För att kunna reda ut om de ingripande poliserna bröt mot polisens egna regler och orsakade Timos död behövde åklagaren alltså svara på två frågor:

– Hur lång tid låg Timo i bukläge?

– Applicerade poliserna tryck mot bålen och bröstkorgen?

Alla kroppskameror avstängda

Polisernas egna vittnesmål ger en samstämmig bild av ingripandet – vilket kanske inte är förvånande:

”Händelseförloppet gick väldigt fort. Tumultet på marken handlade bara om, i mitt sinne, om sekunder”.

”Jag uppskattar att från det att han dras ner på marken tills att han är fängslad och vänds runt till kanske 30 sekunder. Min känsla är att allt går väldigt fort och att han försvinner ifrån oss på en sekund”.

Och så vidare. Och så tryckte ingen mot ryggen förstås – i alla fall ”troligen” . Notera dessa försiktiga reservationer: ”i mitt sinne”, ”uppskattar”, ”min känsla”. Dem ska vi återkomma till lite senare.

Något som skulle kunna ha gjort slut på alla eventuella tvivel om tidsrymden och händelseförloppet är polisens kropps- och bilkameror. Inte minst då både Botkyrkapolisen och Södertäljepolisen som deltog i gripandet har kroppskameror, och enligt praxis bör då åtminstone en person i patrullen vara försedd med en sådan. Men dessvärre fanns inga inspelningar att tillgå just från själva ingripandet.

”Personal har varit civila, ej hunnit sätta på eller har trasig kamera”, står det i polisens PM.

Polisforskaren Stefan Holgersson säger till Morgonposten att det händer att kroppskameror rapporteras vara trasiga när det inte gagnar polisen:

Det har hänt att det skett ingripanden där alla kameror var trasiga samtidigt på en enhet – har man sagt, om man säger så... Och det är väl ganska otroligt.

Vittnen motsäger polisen

Vid sidan av inspelningar från kroppskameror – som inte finns – är det vittnesuppgifter från utomstående som kan spela en viktig roll för att reda ut exakt vad som har skett på Lövlundsgatan i Södertälje den 29 juli 2020.

Det finns bara ett ögonvittne som har sett en stor del av händelseförloppet från sin lägenhet, som ligger precis vid platsen för dödsfallet. Vittnet förhördes i polisens egen utredning av dödsfallet. Mannen hade en bra uppsikt över platsen – och hans vittnesuppgifter är minst sagt besvärande för polisen. Här följer ett utdrag från förhöret med honom:

”Förhörsledaren: När du tittar ut, har poliserna redan kommit hit då eller är de på väg?

"Vittne: Ja, de sitter på honom då.”

Svaret ignoreras av förhörsledaren från Särskilda utredningar som istället vill reda ut på vilket sätt poliserna kom till platsen. Det är först i slutet av förhöret som en annan person, en biträdande förhörsledare, griper in och försöker få mer detaljer kring polisernas agerande mot Timo:

”Biträdande förhörsledaren: Du började med att säga, de går hårt åt honom, hur tänkte du då?"

"Vittne: Jag tycker det satt lite väl mycket folk på honom och försökte hålla fast honom så att säga.

"Biträdande förhörsledare: Du sade också, de sitter på honom?

Vittne: Ja, det gör dom.

Biträdande förhörsledare: På kroppen?

Vittne: Ja, på kroppen, med knän.”

Mannen berättar även att Timo gör motstånd när han ligger på marken genom att han sprattlar:

”Vittne: När de vänder på honom, då förstår jag varför han sprattlar.

Förhörsledare: Vad är det du förstår då?

Vittne: Han är helt blå i ansiktet, han kämpade för sitt liv”

När Morgonposten ringer vittnet och ställer frågor om vilken tid händelseförloppet tog fram tills dess att Timo vändes på rygg, säger mannen att det var tre till fem minuter. Han menar att det är osannolikt att det skulle ha gått på 30 sekunder, vilket de inblandade poliserna hävdar.

Nyckelvittnen förhörs inte

Mannen har inte sett början på ingripandet när Timo fälldes till marken. Det fanns dock vittnen som sett hela händelseförloppet – men de har aldrig förhörts av polisen.

Det finns ingen brist på vittnesförhör i utredningen. De allra flesta vittnen har dock inte sett mycket och kan bara berätta att de hörde sirenerna och såg ambulanser efteråt. Att förhöra ovidkommande vittnen är ett vanligt grepp när man vill skapa intryck av ett grundligt utrett ärende. Men det finns alltså samtidigt nyckelvittnen som aldrig förhörts av polisen.

Ett kompisgäng höll en grillfest i en villa som ligger precis vid platsen. I flera vittnesmål pekas en ung man ut – han var värd för festen – som den som har sett hela händelsen från början till slut. Utpekade är även ett par av hans kompisar som ska ha befunnit sig närmast platsen – på en veranda till samma villa. Dessa två personer förhörs dock aldrig – varken av polisen på plats eller av Särskilda utredningar. Deras namn finns inte i polisens handlingar.

Morgonposten har dock lyckats att identifiera dessa personer – som var gäster på grillfesten – en man i 35-års åldern och hans flickvän. När vi får kontakt med mannen är han mycket nervös. Han uppger att han försökte lämna sitt vittnesmål till polisen på plats – men de vägrade att ta emot det. I övrigt vägrar han att svara på frågor kring händelsen. Strax efter telefonsamtalet gör både han och hans flickvän sig otillgängliga. Deras telefonnummer är numera avstängda.

Morgonposten har även pratat med värden för grillfesten. Han förekommer i polisutredningen med ett kort konceptförhör – det vill säga när polisen på plats summerar ett vittnesmål. Särskilda utredningar har aldrig förhört honom, trots att det tydligt framgår både av det initiala förhöret med mannen och av flera andra vittnesmål att han hade sett hela händelseförloppet från det att Timo prejades av polisbilen.

Även värden är nervös och orolig när vi pratar med honom om händelsen. Han avböjer att svara på frågor med hänvisning till att han inte minns någonting från den kvällen – men de få svar som vi lyckas att få är vilseledande och inkonsistenta med andra vittnesmål.

Polisen pratar med huvudvittne ”väldigt länge”

En granne uppger till Morgonposten att polisen pratade med mannen ”väldigt länge”. Samma uppgifter förekommer i ett förhör från polisutredningen:

Det var minst en halvtimme, kanske en timme.

Detta är dock inte något som återspeglas i mannens förhörsprotokoll. Där står angivet att förhöret med värden pågick i fem minuter – det ska ha påbörjats 21.07 och avslutats 21.12. Mannen själv hävdar till Morgonposten att kontakten med polisen bara tog en minut.

Det är oklart vad polisen pratade om med värden i minst en halvtimme. Konceptförhöret är i varje fall väldigt kort, bara några rader som återspeglar polisens version av händelseförloppet.

Det som dock står klart är att tre nyckelvittnen som skulle kunna bringa klarhet i denna historia – värden för grillkvällen och hans gäster – är väldigt ovilliga att berätta om vad som de hade sett denna sommarkväll.

Utredningen läggs ned

I början av november 2020 beslutar chefsåklagaren vid Särskilda åklagarkammaren Joakim Zander att lägga ned förundersökningen om Timos död. I beslutet skriver han bland annat följande:

”Den bild som i övrigt framträder genom polismännens promemorior och genom vittnesberättelser är att den gripne gjorde kraftigt motstånd som polismännen var tvingade att bemöta. Polismännen försökte belägga den gripne med handfängsel så fort som möjligt. De lade sig vinn om att inte lägga tryck på ryggen”.

Med andra ord vilar beslutet helt på förhör av den part som misstänktes för att ha orsakat dödsfallet – medan vittnesuppgifter av personer som strider mot polisens bild ignoreras. I beslutet kan dock Zander inte helt bortse från att Timo dog när han brottades ned av polisen. I bedömningen används därför följande tankefigur:

”De sammantagna fynden och omständigheterna kan tala för att döden inträffat till följd av bukläge med armarna i handfängsel bakom ryggen, benlås och eventuellt tryck av polisen på axlarna. ”Kan tala för” innebär att alternativa förklaringar är näst intill lika troliga.

Polismännen kan inte straffrättsligt lastas för den dödliga utgången och förundersökningen ska därför läggas ned.”

Joakim Zander väljer alltså att lita på uppgifter från polismän som riskerade straff om det skulle visat sig att de bröt mot egna myndighetens direktiv. Samtidigt väljer åklagaren att avstå från att förhöra utomstående vittnen – kompisarna från grillfesten.

”Inte nödvändigt” förhöra huvudvittnen

Morgonposten har ringt Joakim Zander för att få ett svar på frågan om varför nyckelvittnen aldrig förhördes i utredningen:

Vi har haft tillräckligt med information för att fatta det beslut som vi gjorde.

Det finns alltså bara tre vittnen som har sett hela händelseförloppet enligt flera andra vittnen – men just de förhördes aldrig. Istället förhörde ni en massa personer som inte sett någonting?

Jag kan inte svara på om jag kände till om att det fanns fler... och om varför de inte är hörda... Det kan jag inte svara på.

Sätter det inte stora frågetecken kring ditt beslut att lägga ned förundersökningen?

Njä, det är som jag säger – jag antog mig ha tillräckligt med information för att bilda mig en uppfattning om händelseförloppet. Har jag känt till att det fanns vittnen som inte är hörda har jag haft uppfattning att det inte är nödvändigt – men jag vill understryka att jag inte kommer ihåg detaljerna.

Är det inte märkligt...

Du! Jag tänker inte diskutera med dig de här sakerna, ställ du frågan!

Det är det jag försöker att göra. Hur kan det vara försvarbart att avstå från att förhöra de enda vittnen som sett hela händelseförloppet?

Jag har redan svarat på det och jag tänker inte att göra det igen! Jag ansåg mig haft en klar uppfattning om vad som hände.

Hur kunde du veta att de här personerna inte kan tillföra något i utredningen om inte ens deras namn figurerar i förundersökningen?

Jag kan inte svara på den frågan. Jag ansåg mig ha haft tillräckligt med information när jag fattade beslutet.

Trots att du aktivt valt att avstå från att förhöra huvudvittnen?

Jag har inte aktivt avstått från att förhöra någon!

Men det är den uppfattning man får när man läser igenom förundersökningen?

Jag… jag kan inte diskutera detta. Jag har svarat på din fråga.

Chefsåklagaren verkar vara övertygad om att allt har gått rätt till i detta ärende. Och vittnesmål från de tre nyckelvittnen som skulle kunna ge en bild av vad som hänt finns inte i förundersökningen. Men trots detta finns det ett sätt att verifiera de inblandade polismännens uppgifter – och det finns redan i själva förundersökningen.

Poliserna hävdar att det har gått ”sekunder” från det att Timo fälldes på marken tills han vändes på rygg och hans tillstånd uppmärksammades. Om man läser igenom alla förhör med polismännen nämns det att det har gått 30 sekunder.

I den nedlagda förundersökningen finns dock en sammanfattning av radiotrafiken mellan polispatrullerna som deltog i insatsen och ledningscentralen med tidsstämplar.

Kl. 20.44.28 meddelar Botkyrkapatrullen att ”killen är nedbrottad.”

Exakt en minut senare kl. 20.45.28 bekräftar samma patrull igen på en fråga från ledningscentralen att det är ”grönt läge”. ”Är under kontroll”, säger patrullen.

Först kl. 20.46.48 bryter samma patrull in igen i radiotrafiken och begär en ambulans eftersom mannen har fått hjärtstillestånd. Det har alltså gått 2 minuter och 20 sekunder mellan meddelandet att ”killen är nedbrottad” och begäran om ambulans.

Åklagaren verkar inte ha tillmätt radiotrafiken någon betydelse, men sammanfattningen slår ett stort hål i polismännens berättelser och ger stöd till vittnesuppgifter om att händelseförloppet fram till att Timo vändes på rygg egentligen har tagit flera minuter.

”Bör inte utreda sig själv”

Polisforskaren och professor Stefan Holgersson säger till Morgonposten att det är ett problem att polisen utreder sig själva och menar att det borde vara en utomstående myndighet som utreder polisen:

Jag har sagt det flera gånger att polismyndigheten inte bör utreda sig själv. Utredningar av polisen bör ligga utanför polisen och inte innanför som det gör det nu.

Varför behövs det?

– För att det inte ska bli några tvivel om att polisen skyddar sina egna. Det är ett pedagogiskt problem.

– Det kan bli så att samma poliser råkar ut för det – och då har vi ett problem. Det finns poliser som väldigt ofta är involverade i bråk och slagsmål och så vidare. Då måste vi fundera på varför de råkar ut för det här så ofta. Det här vet jag inte vilka poliser som var involverade i.

Ett pedagogiskt problem blir högst verkligt och påtagligt när Morgonposten pratar med Timos vänner. Jennifer kände honom i många år och har fortfarande svårt att återhämta sig från chocken av det inträffade.

Vi var som bror och syster. Vi är inte släkt egentligen, men vi är som familj i själen.

Hur var Timo som person?

Han var en underbar människa. Lojal, snäll, omtänksam, ärlig. Han var en person som jag önskar jag kunde vara.

Vad anser du om polisens agerande?

Jag är har bott i USA och det är samma typ av polisövervåld i Sverige som i USA. Jag är helt övertygad om att polisen har förorsakat hans död. Det finns samma typ av problematik i Sverige och i Europa. George Floyd har dödats i USA på ett liknande sätt.

På tal om detta - Timo dog mindre än två månader efter de storslagna BLM-demonstrationerna i Stockholm, Göteborg och Malmö – men det blev inga demonstrationer och knappt någon uppmärksamhet i media kring hans död. Varför blir så många engagerade i ett dödsfall av polisens övervåld långt borta i USA, men blir helt likgiltiga inför ett liknande fall på sin egen bakgård. Vad tror du?

Det är hemskt. Jag tycker att det är fruktansvärt. Jag försökte få spridning på detta via sociala medier och berätta om vad som hänt, men i Sverige måste man ingå i något större sammanhang, kanske någon organisation, för att få synas och ha en röst. Små människor har ingen röst. De är osynliga.

Jag har sett de poliser som var inblandade i detta själv i stan. Och jag mår illa när jag ser dem. Min känsla är att jag vill gå fram och ifrågasätta – hur fan de kan leva vidare med det de har gjort?

Det är väldigt många märkligheter i detta ärende. Hur kommer det sig att alla kameror var avstängda? Inte en enda kamera var igång? De har valt att stänga av dem. Det är någonting skumt. Jag är inte konspirationsteoretiker, det har jag aldrig varit. Men när alla kameror är avstängda, vittnen säger olika, åklagaren lägger ner ärendet - det här är någonting lurt bakom detta. Vad försöker de att dölja?

I slutet av maj uppmärksammades hur Folkhälsomyndigheten rapporterade flera privatpersoner kritiska till regeringens coronahantering till MSB som misstänkta agenter för främmande makt. I dag kan Morgonposten berätta att verksamheten som bedrivs av MSB mot personer kritiska till Sveriges coronastrategi är betydligt mer omfattande och systematisk än vad man först trott och i det närmaste kan beskrivas som statens angivericentral mot coronakritiker.

E-postadressen counterinfluence@msb.se kom till som en kontaktpunkt mellan MSB och andra myndigheter, kommuner och länsstyrelser som vill anmäla misstänkt informationspåverkan som bedrivs av främmande makt mot Sverige. Att kartlägga och motverka otillbörlig informationspåverkan från främmande makt ingår i MSBs uppdrag. Enligt myndighetens presstjänst omfattas verksamheten av försvarssekretess.

Morgonpostens granskning visar dock att det framförallt är svenska forskare, medier och privatpersoner kritiska till regeringens hantering av pandemin som hamnat i skottgluggen för myndigheten. E-postadressen upprättades i slutet av 2019, men en flodvåg av anmälningar och rapporter kom i samband med coronapandemin under 2020-2021.

I Sverige präglades hanteringen av corona av en strategi som vållade kontroverser och en del kritik från både experter och privatpersoner.

Vi har gått igenom en stor del av de e-brev som skickades till adressen under 2020 och 2021. Vår genomgång visar att det kunde räcka med att vara kritisk till Folkhälsomyndighetens strategi eller ifrågasätta skolöppningen i samband med pandemin för att bli misstänkt som agent åt främmande makt och rapporterad till MSB:s enhet för skydd mot informationspåverkan.

1 av 4

Forskare hamnade i MSB:s register

Åsa Wheelock, docent och forskare i experimentell lungmedicin vid Karolinska institutet, har varit en uppmärksammad kritiker av Folkhälsomyndighetens pandemihantering. I flera debattartiklar har hon ifrågasatt att skolorna hölls öppna trots att de utgör en viktig smittkälla, enligt henne.

I december 2020 skickade hon ut ett e-brev till kommunernas utbildningschefer med rekommendationer om hur man kan begränsa smittspridningen i skolorna. Bland annat rekommenderades i det att man skulle isolera olika klasser från varandra och bära munskydd – råd som anses vara okontroversiella i många andra länder. Att bära munskydd i kollektivtrafiken blev dessutom Folkmyndighetens officiella rekommendation bara en månad senare.

E-postmeddelandet från Wheelock fick beredskapssamordnaren på Eslövs kommun Oskar Skandevall att reagera. Redan den 2 december 2020 rapporterar han forskaren till MSB. Han skriver att hennes utskick ”skapar osäkerhet”:

”Jag reagerar bland annat på organisationerna och att avsändaren (Åsa W) nyttjar sin privata e-postadress samtidigt som hon är anställd av KI (?!) och anger dessa uppgifter som kontaktuppgifter”.

För Morgonposten förklarar Wheelock att hon skickade e-brevet till kommunerna i egenskap av medlem i Vetenskapsforum Covid-19 som är en intresseorganisation och därför inte kan skicka det från sin e-postadress på arbetet. Samtidigt är docent hennes titel, därför står den med i mejlet.

Det var bara ett informationsblad som vi satte ihop tillsammans med flera andra intresseorganisationer som stöd.

Jag har inte gjort något fel där eftersom Karolinska institutet är en myndighet och inte vill att vi skickar e-post från intresseorganisationer genom deras e-postadresser. Jag är docent på KI – och det är inte bara en tjänst utan också en titel som jag använder i e-brevet. Det är som att skriva doktor. Det är inget konstigt med det, säger hon.

Personen som rapporterade dig till MSB skrev att e-posten ”skapar osäkerhet”. Vad anser du om att forskare som har åsikter som strider mot Folkhälsomyndighetens linje rapporteras till MSB?

Jag tycker att det är väldigt märkligt. Vi har som forskare en plikt att rapportera det forskningsläge som råder i världen och vi har ju varit väldigt öppna i den kommunikationen med Folkhälsomyndigheten till exempel. Vi bjöd in Folkhälsomyndigheten flera gånger men de har varit ointresserade. Istället väljer de att lyfta enbart de studier som bekräftar deras redan existerande policy. Och det är inget annat än vetenskapsförakt. Att anmäla våra e-postutskick strider egentligen mot yttrandefriheten.

Finns det en risk för självcensur bland forskare och i den akademiska världen om statens säkerhetsmyndighet MSB blir involverad i vetenskapliga diskussioner på detta sätt?

Det är en jätteintressant fråga. Det är det kanske!

”Jag gjorde ingen värdering”

Morgonposten har även pratat med Oskar Skandevall, beredskapssamordnare på Eslövs kommun, som rapporterade Wheelock till MSB. Så här förklarar han varför han beslutade att vidarebefordra e-brevet till MSB:

Det blev en osäkerhet kring att det blev flera olika budskap kring vilken hållning som var relevant kring skolor och Covid-19.

Var det påkallat att rapportera Wheelock och hennes e-brev till Enheten för skydd mot informationspåverkan på grund av detta?

Jag såg det som påkallat i den mening att jag vet att MSB jobbar aktivt med att få en bild om... vilka aktörer som finns...

Menar du att Åsa Wheelock kan vara en sådan aktör som kan vara intressant för MSB?

Nej, inte hon personligen, men det var någon förening eller organisation som stod bakom henne.

Så du menar att hennes förening kan vara en sådan organisation?

Nej, jag lägger ingen värdering i aktörerna, men jag tycker att om det finns en myndighet i Sverige som MSB som har en uppgift att skapa en bild av vilka aktörer som finns i Sverige så det är bra att de vet om det. Det finns ju en massa olika aktörer med olika agendor.

Så du menar att Åsa Wheelocks organisation kan vara en aktör som ligger inom ramen för MSBs uppdrag – nämligen att kartlägga och motverka främmande makts informationspåverkan?

…Nej.

Men det är ju vad du precis har sagt?

Jag gjorde ingen värdering i det utan jag gav information till MSB.

Så blev hon ansvarig för åsiktskontroll

Det är inte bara fysiska personer som rapporteras in till MSBs funktion mot informationspåverkan – utan även medier. Den 18 januari i år skickar kommunikationschefen på länsstyrelsen i Västra Götaland en länk till en debattartikel på sajten Newsvoice till MSB ”för kännedom”. Debattartikeln innehåller en rad kontroversiella påståenden och tar sikte på att den pandemianpassade riksdagen inte hade tillräcklig tid på sig för att gå igenom pandemilagen som var aktuell då – utan lagen hastades fram utan någon större diskussion. Det framgår samtidigt tydligt att det är en debattartikel och att åsikterna är skribentens egna.

I sitt e-postsvar skriver MSB följande om debattartikeln:

”Det kan nog klassas som desinformation, men inte informationspåverkan”.

E-postsvaret är underskrivet Sara Sörensen, anställd på Enheten för skydd mot informationspåverkan som ofta även bemannar adressen counterinfluence@msb.se. Hon förekommer flitigt i media som representant för MSB och som den som kämpar mot desinformation.

Enligt hennes CV påbörjade hon sin karriär inom statsförvaltningen som handläggare på Livsmedelsverket. Efter en kurs på Försvarshögskolan blev hon så småningom anställd på MSB. När Morgonposten ringer Sörensen vill hon inte svara på några frågor:

För att svara bra på dina frågor behöver vi boka tid med vår presstjänst.

Jag har en fråga som det går tämligen snabbt att svara på. Den handlar om en e-post som du själv författat och som gäller en debattartikel som du menar är desinformation. På vilket sätt är det desinformation och hur kan en persons åsikter vara desinformation?

Det är nästan bättre att vi bokar tid så vi kan ta alla frågor vid ett och samma tillfälle. Jag känner mig mer bekväm med att jag får frågorna innan, jag hinner prata med mina kollegor så att du får så bra och genomtänkt svar som möjligt.

Jag måste ändå fråga detta: vad ska hända med personer du stämplat som desinformatörer? Blir det några konsekvenser för dem i framtiden?

Jag har inte tid att ta intervju precis just nu. Och jag måste få se dina frågor först. Och då har jag också tid att rätta om det blir något missförstånd. Så att det blir en bra artikel, med korrekt information.

Försvarssekretess på rapporter

Men någon intervju blir det aldrig – trots löften om det. Morgonpostens förfrågan om intervju med Sörensen lämnas utan svar av MSB:s presstjänst. Istället får vi kortfattade skriftliga svar utan någon underskrift på vissa av våra frågor. Bland annat medger myndigheten att de rapporter och anmälningar som MSB får genom counterinfluence@msb.se sparas och sammanställs.

Dock vägrar MSB att svara på frågan om hur de sammanställs och om personer som pekas ut i rapporterna som desinformatörer avidentifieras. Istället hänvisar MSB till försvarssekretess:

”Hur denna verksamhet går till är klassificerad som Försvarssekretess enligt OSL 15:2 och vi kommenterar inte detta.”

Inte heller vill MSB berätta om vilka konsekvenser de utpekade personerna kan riskera.

Torbjörn Sassersson är ansvarig utgivare för Newsvoice.se och han ställer sig oförstående till myndighetens agerande:

Det framgår tydligt att det är en debattartikel. Vi har ingen möjlighet att kontrollera alla påståenden som framförs av externa skribenter, utan det vi tittar på är om de överhuvudtaget är rimliga och om det finns referenser och källor till påståenden. Vi kan och ska inte faktagranska vartenda påstående i en debattartikel.

Vad anser du om att en myndighet recenserar fristående media och dess innehåll på det här sättet?

Jag tycker som yttrandefrihetsexperten Nils Funcke att det är katastrof när myndigheter lägger sig i hur journalister och debattörer uttrycker sig.

Istället för att motverka främmande makt inriktar sig MSB på svenska medier och svenska medborgare. MSB har i praktiken blivit en del av näthatet – de splittrar Sverige och svenskarna och har blivit ett politiskt verktyg för den sittande regeringen, framförallt för Socialdemokraterna. De driver näthatet. Man kan undra om de har glömt bort vad deras arbetsuppgift och arbetsbeskrivning handlar om. Det är att skydda Sverige – inte att bedriva psykologiska operationer mot svenska folket.

Kommuner namnger coronakritiker

Morgonposten publicerar bara ett axplock av rapporter och anmälningar som kommit till MSB under 2020-2021. I förekommande fall skickade kommuner en hel lista på personer som ”har en annan uppfattning om covid-19 än den gängse”:

I ett annat fall räckte det för Umeå kommun med ”ett aggressivt språk” för att anmäla personen till MSB som ”möjlig desinformatör”:

När Martin Rübenack ifrågasatte bland annat skolöppningen i ljuset av pandemin på Vänersborgs kommuns Facebook-sida reagerade kommunikatören Victoria Hallqvist direkt genom att skicka e-post till MSB:s Enhet för skydd mot informationspåverkan.

”Desinformation igen på Vänersborgs kommuns Facebooksida” stod i ämnesraden.

Hallqvist pekade ut Rübenack med namn som desinformatör och efterfrågade förslag på ”fortsatt hantering” från MSB.

Svaret från myndigheten kommer dagen efter med tips och råd:

”Dessa troll är tyvärr inte ovanliga”, skriver MSB om Martin.

”Transparens och öppenhet”

När Morgonposten ringer upp Hallqvist har hon ett bra minne av kommentarerna och mejlet:

Jag skrev det därför att det var information som inte stämmer med myndigheternas fakta.

Ingår det i kommunens uppdrag att rapportera kritiska kommuninvånare till staten?

(Tystnad) Kan inte du mejla mig frågorna?

Vad är desinformation i hans kommentarer?

Jag står mitt uppe i annat och du får mejla mig frågorna.

När Morgonposten skickar frågorna på mejl till Victoria Hallqvist får vi följande svar:

”Vi arbetar med transparens och öppenhet och att människor ska få uttrycka sina åsikter. Våra sociala forum är till för dialog med våra invånare.”

MSB uppmanar: anmäl kritiker

Samtidigt medger Hallqvist att det var MSB som uppmanade kommuner att anmäla misstänkta påverkansagenter:

MSB uppmanade kommuner att rapportera in misstänkt desinformation.

Hon är en av flera intervjupersoner som berättar om MSB:s uppmaning till kommuner och myndigheter. Även Håkan Göransson, kommunikatör hos Umeå kommun, pekar ut den statliga säkerhetsmyndigheten. Han svarar så här på frågan om varför han rapporterade en kritisk kommuninvånare till MSB som ”möjlig desinformatör”:

Vi har blivit uppmanade utav MSB och länsstyrelsen att om vi får kommentarer och sådant som sticker ut och som inte tillhör det normala när det gäller att lämna åsikter då uppmanas vi att rapportera det – och det var det jag gjorde.

Samtidigt har Göransson svårt att definiera vad som är ”normalt” när man uttrycker åsikter.

Ska man kritisera på ett visst sätt för att inte hamna hos MSB?

Nej, det menar jag inte. Man får kritisera hur som helst. Men vi har även satt upp regler om vilken ton man får ha i Umeå kommuns sociala medier.

Och vilken ton får man ha?

Man får inte vara oförskämd.

Vad är oförskämd enligt dig?

Det är hur man uttrycker sig. Det är en bedömningsfråga.

Så om en kommunikatör inte gillar hur en person uttrycker sig kommer den personen att hamna hos MSB?

Jag tycker inte jag behöver besvara fler frågor egentligen.

I ett mejlsvar till Morgonposten vägrar MSB:s kommunikationsavdelning att varken bekräfta eller dementera att myndigheten uppmanade kommuner och regioner att rapportera in kritiska kommentarer på sociala medier.

Apropå Martin Rübenack låter MSB meddela att det inte är Martin personligen man betecknade som ”dessa troll” i e-posten till Hallqvist utan ”ett visst typbeteende”. Myndigheten vägrar dock att svara på följdfrågor om detta. Morgonposten har pratat med Martin Rübenack som är chockerad över myndigheternas agerande:

Det är så löjligt att det finns inte. De steppar över min yttrandefrihet genom att anmäla mig för någonting som egentligen bara är en åsikt. Det är mitt sätt att visa min övertygelse och min röst bland andra röster.

Det du bland annat skrev i dina kommentarer var kritik mot att skolorna hölls öppna – trots att de anses vara en stor smittkälla?

Det blir så paradoxalt och motsägelsefullt det de säger hela tiden. De uppmanar att hålla avstånd och allt det där, ger restriktioner till restauranger – och sedan skickar de våra barn till skolor. Var är logiken där? Ena dagen säger man att vissa åldersgrupper inte löper någon risk för allvarlig sjukdom – för att tvärnita andra dagen. Allting blir så motsägelsefullt. De stänger ner samhället – men låter barn gå till skolan. De ger restriktioner till restauranger – men det är fritt fram att gå till köpcentrum och trängas där med 500 andra personer.

MSB medger att de sparar och systematiserar dessa rapporter och anmälningar. Samtidigt vägrar de att uppge hur de gör det med hänvisning till försvarssekretess – eftersom deras uppdrag är att motverka främmande makt och dess agenter. Hur känner du inför det?

På ett sätt är det skrämmande. Att det finns någon över dig som kan bestämma saker om ditt väl och ve som du inte ens har någonting att säga till om. Det låter dramatiskt, men visst, på det sättet är det ju skrämmande.

Rübenack har arbetat som språklärare, men är numera frilansande musiker. Han undrar om anmälan till MSB eventuellt kan begränsa hans livsval i framtiden om han skulle söka sekretessklassade jobb och bli nekad eftersom någon har rapporterat honom som misstänkt agent åt främmande makt och desinformatör:

Om man inte får något jobb och om det är sekretess på det då får man inte ens veta varför. Och det tycker jag är för djävligt på ren svenska. Det är under all kritik. Om det finns sådant så ska var och en ha rätt att veta om det – för att kunna agera och göra något åt det.

I slutändan leder det till ett samhälle där medborgare blir tystade. Man brukar prata om att ”storebror ser dig” – det är ett sådant samhälle vi kan få. Man blir kontrollerad och får inte göra något - och gör man det ändå då blir man straffad av makten...

Sedan hon var tretton år har Sabina Ekblad från Staffanstorp haft ett bankkonto hos Sparbanken i Skåne.  Den långa relationen med banken tog dock ett abrupt slut för den 30-åriga butikssäljaren i oktober 2021 när banken misstänkte henne för finansiering av terrorism och penningtvätt. Banken uppger att hemliga rutiner ligger till grund för beslutet.

I sina kanaler marknadsför sig banken som ”en bank med hög tillgänglighet, smarta tjänster och grundläggande sparbanksvärderingar där besluten fattas nära kunden.” Sabina Ekblad från Staffanstorp fick uppleva att den beskrivningen inte alltid stämmer.

Sabina berättar för Morgonposten att hon sålt en bil – en uppgift som stämmer överens med Transportstyrelsens bilregister - och ville investera en del av pengarna. Så småningom ändrade hon sig och bad om att få pengarna tillbaka. Personen som tog hand om investeringen överförde 15000 kronor till Sabina via Swish. Av de pengarna överförde hon 12000 kronor vidare till sin svägerska för att betala av en skuld.

Konton sägs upp med omedelbar verkan

Överföringen fick Sparbanken i Skåne att reagera och skicka ett brev med frågor om vad syftet med överföringarna var samt om pengarnas ursprung – allt för att uppnå den så kallade kundkännedomen. Efter att ha erhållit svar från Sabina informerade banken i ett nytt brev om att den skulle tillämpa Lag om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism – och ”med omedelbar verkan” säga upp avtalet med Sabina. Enligt banken ska detta ha beslutats ”centralt”.

I praktiska termer innebär uppsägningen att Sabina kommer att bli av med sina bankkonton och kopplade tjänster senast två månader efter att hon fått brevet.

När Morgonposten ringer Sabina har hon precis varit hos banken för att få mer information om bankens krav. Mötet har varit resultatlöst – hon fick prata med en receptionist. Inte heller i uppsägningsbrevet framgår några kontaktuppgifter till personer som fattade beslut i Sabinas ärende.

Bristande kundkännedom är den enda förklaringen jag har fått vilket är exakt noll förklaring, säger hon till oss.

Det hela är ganska idiotiskt, men som vanlig människa har man inte mycket att säga till om det här. Jag har aldrig tidigare fått några förfrågningar om kundkännedom så det kommer från blåa himmeln.

När Morgonposten ringer till Sparbanken i Skåne och ber om att bli kopplade till compliance-avdelningen – som fattar beslut i sådana ärenden – för att ta reda på vilka rutiner som gäller vid Swish-överföringar, får vi veta att compliance-avdelningen inte tar emot samtal. Vi hänvisas istället till allmänna villkor om bankens tjänster ”som går att ladda ner på hemsidan”.

Ni får lämna era kontaktuppgifter, och så kontaktar de er om de anser att det är nödvändigt, hälsar Sparbankens telefonist.

Hemliga rutiner

Inte heller Sparbankens presschef Kristian Svensson vill berätta vilka typer av transaktioner som kan resultera i uppsägning av konton hos Sparbanken:

Jag tror inte att vi kan gå ut med hur vi arbetar när vi granskar våra transaktioner. Vi kan inte gå ut med det publikt faktiskt.

Det är alltså hemligt menar du?

Ja, det skulle jag vilja säga.

Hur ska kunder då veta hur de ska bete sig för att undvika sanktioner från banken?

Ja... man ska kunna använda Swish på det sätt som man behöver. Och är det så att man inte använder det som man ska, att man använder för något brottsligt, då är det vår uppgift att försöka hitta det.

Är det bara i de fall när det gäller brott som ni ingriper och stänger ner bankkonton?

Jag är inte helt uppdaterad på det, men vi har ingen anledning att stänga ett konto om det inte är något som är som det inte ska vara.

Är det rimligt att banken misstänker en butiksförsäljare från Staffanstorp som varit kund hos er i 17 år för finansiering av terrorism och penningtvätt på grund av en transaktion?

Jag kan inte uttala mig om ett enskilt fall. Vi följer de regler och de system som vi har för att uppfylla de krav som ligger på oss.

I ett uppföljande sms skriver Kristian Svensson:

”Vi är skyldiga att agera när vi inte har tillräcklig information för att förstå transaktionen och ekonomi hos kunden. Givetvis ställer vi frågor till kunden, men om svar uteblir eller om vi efter svaret fortsatt inte har tillräcklig kundkännedom så måste vi agera”.

Morgonposten har ställt ytterligare frågor till Svensson – om när kundkännedom kan anses vara uppnådd, samt hur kunden ska veta att dennes svar räcker för att uppnå kundkännedom. Vi har även frågat om det är rimligt att stänga ett bankkonto med hänvisning till otillräcklig kundkännedom när personen varit kund hos banken i 17 år. Vi har inte fått något svar på dessa frågor.

Efter det att Rasmus Roos tillträtt som ny VD för Sparbanken Skåne våren 2021 intervjuades han i Dagens Industri. Där berättade han om sina planer för hur banken ska expandera och ta upp kampen mot storbankerna.

På bankens hemsida förklaras det att Sparbanken Skåne: ”… vill vara banken som är nära dig och den plats på jorden som du kallar hemma. Vi hjälper dig att skapa en sund och hållbar ekonomi som gör det enkelt att hantera vardagen såväl som att förverkliga drömmar.”

Rasmus Roos förklarar också i ett pressmeddelande att:

”Och när vi går mot en mer transparent värld med många olika aktörer kan det vara tryggt att vara kund i en bank som till exempel Sparbanken Skåne.”

"Kontanter inte heller accepterat"

Sabina Eklund är uppgiven över situationen och vill bara avsluta sin relation med Sparbanken i Skåne:

Jag vill troligtvis byta bank eftersom jag känner att så här behandlar man inte sina kunder.

Tror du det ska vara lätt att öppna ett konto i en annan bank?

Det är lite det jag är orolig för. Jag vet inte om detta beslut sätter mig i dålig dager så att jag inte får öppna ett konto någon annanstans. Jag vill inte ha en svart markering på mitt namn någonstans.

Hur känns det att bli ifrågasatt av din egen bank om dina egna pengar?

Det känns jättekonstigt. Jag har ju läst mycket om folk som har blivit det och tyckt hela tiden att det var idiotiskt. Och nu har man själv blivit det. Det känns lite kränkande. Det är mina pengar som sagt. Jag har varit kund i 17 år, betalat mina avgifter och så vidare. Ska jag inte få lov att skicka mina egna pengar? Det känns bara fel. Det känns också tråkigt att behöva byta bank – men så som de behandlar sina kunder vill jag inte vara kvar hos dem.

Hur kommer denna erfarenhet att påverka ditt liv?

Jag kommer att vara betydligt mer försiktig med att överföra pengar. Men samtidigt ska jag behöva leva i ett samhälle där kontanter inte är acceptabelt heller – så Swish är det bästa sättet att föra pengarna mellan varandra. Så varför får jag inte använda Swish som jag vill?

Åtgärder mot bankkunder ska skärpas

I maj överlämnades statliga utredningen "Stärkta åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism" till finansmarknadsministern Åsa Lindhagen. Utredningen konstaterar att den nuvarande situationen där banker på hemliga grunder stänger konton för privatpersoner ”i huvudsak är ändamålsenlig”. Vidare föreslår utredningen ytterligare ”skärpningar” på området.

Bland annat föreslås att uppgifter om bankkunder som omfattas av sekretess ska kunna utbytas mellan myndigheter och banker. Utredningen föreslår även att utbytet av privata uppgifter ska kunna ske mellan olika företag ”för att stärka arbetet mot penningtvätt och finansiering av terrorism”.

Ändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 2022.

]]>