2019 startade Hanna Hellquist en trend bland skribenter. Hon slutade supa. I ett oräkneligt antal egna texter, intervjuer, och i radio samt tv (Skavlan!) berättade hon om hur mycket hon druckit i sina dagar – och hur fri hon kände sig nu när hon blivit nykter alkoholist.
Andra mediamänniskor hakade på när de såg hur mycket uppmärksamhet de kunde få. Andres Lokko till exempel, han skulle vid det här laget bortglömd få lunka runt i London mellan butiker för begagnade vinylskivor. Men så noterade han Hannas framgång, sträckte ivrigt upp handen och viftade: ”Hoho, jag har också slutat dricka” … och kunde på så sätt skriva sig in i spalterna igen efter att ha kört några texter och samtal om sitt förhållande till sprit.
När jag läser Hanna Hellquist i dag inser jag vilka enorma kvantiteter hon måste ha hällt i sig innan hon stoppade korken i flaskan. Bakfyllan sitter nämligen i fortfarande – flera år senare, och därmed också den där totala ångesten . Ni vet (låtsas inte som annat) när man är helt osorterat rädd för alla och allting, och är tvärsäker på att något mycket farligt kommer att hända en.
Och sådan utdragen bakfylleångest är användbar för en skribent i Sverige i dag. Hanna skriver i sin krönika:
”När får man egentligen vara rädd? Som krönikör på nyhetsplats får man inte vara rädd, för det sista man ska göra är att sprida panik. Som programledare på radion ska man vara en trygg röst, genom pandemier och terrorattentat ska man vara lugn och saklig. Men jag är rädd. Jag är så jävla rädd.”
Har kvinnan ingen radio eller tv på gården i Grums? Har hon inget internet? Det enda krönikörer på nyhetsplats – även i hennes tidning DN – gjort de senaste två årtiondena är väl att sprida panik? Med svajiga röster har de förklarat att slutet är nära.
Vi har fått veta att världen ska gå under genom en klimatkollaps, att nazister lurar bakom varje buske, att Putin snart kommer och tar oss och tvingar våra barn att sjunga ryska kampsånger och marschera på led, kärnvapenkriget har alltid hotat (typ om Trump är sur en dag, eller i misshugg trycker på den där röda knappen), rasister planerar pogromer mot förorterna, och så förstås coronan som kommer att döda de få som överlevt miljökatastrofer, Putin, nazister och kärnvapenkrig.
Det mest märkliga är att Hanna inleder krönikan med att berätta om hur ångesten tar tag i henne när hon sitter i bilen på väg hem:
”… jag tänkte att nu har det smällt. Nu är det krig. Nord Stream var droppen, nu händer det.
Jag tänkte på Tjernobyl.”
Var har hon fått den kunskapen ifrån – om inte genom media?
Plötsligt blir hon ännu mer rädd:
”Ines i sätet bredvid mig, hon vädrar oroligt och tittar på mig. Det luktar svavel.”
Hanna tar det som ett tecken på att katastrofen är här, någon ar smällt en bom därute. En mer sansad person hade förstås antagit att jycken Ines käkat något olämpligt och lagt en smygfis.
En annan självupptagen person är Meghan Markle. Hon gjorde ett uppehåll med sin pod Archetypes i samband med Elisabeth II:s bortgång och begravning. Men nu är Meghan igång igen, och i senaste avsnittet förmanade hon lyssnarna:
”Var dig själv oavsett vad andra säger till dig och strunta i den högljudda rösten du hör komma från en liten plats”.
Högljudd röst från liten plats? Den enda lilla platsen nära Meghan är väl hennes egen hjärna, och det är klart vi kan bortse från den rösten. Det gör väl de flesta redan – utom Harry.
Harry & Meghan har dessutom problem med Netflix – som hade planerat att släppa en dramadokumentär serie om paret i december. Harry & Meghan har medverkat i manusskrivandet men vill nu göra ändringar i det de tidigare godkänt – för att inte stöta sig med kung Charles, Camilla och Harrys brorsa William med fru.
Netflix ryktas ha tröttnat på krånglet, ändringar skulle försena premiären – och man sägs överväga att skrota hela projektet.
Zlatan Ibrahimovic har visat upp sig tillsammans med Silvio Berlusconi. Båda verkar smida planer tillsammans, så mycket antyder de själva i sina skämtsamma kommentarer – men vad de planerna skulle bestå i håller den medievana duon tyst om. De vill få igång spekulationer, det är alltid bra marknadsföring.
La storia non si cancella…ed il futuro e' ancora da scrivere… @berlusconi pic.twitter.com/3sY3QimbH2
— Zlatan Ibrahimović (@Ibra_official) October 4, 2022
Här kommer en spekulation från mig. Zlatan kommer att få ett helvete med sitt ägande i Hammarby. En stor del av supporterskaran har aldrig röstat till höger om socialdemokratin – samtidigt är Berlusconi en veteran i den den italienska högern. Hans parti Forza Italia ska dessutom sitta i den nya regering som leds av av Georgia Meloni. En person som de flesta boende mellan Slussen och Södertälje betraktar som Mussolini återfödd i kvinnokropp. Vi kan lugnt utgå från att det på nästa årsmöte i Bajen ställs kräv på att Zlatan drivs ut från sin position som delägare.
Och på tal om Meloni och Zlatan kommer man förstås att tänka på sömnmedlet melatonin. Jag vet en person som nu kommer att häva i sig dunderdoser av preparatet för att få en blund i ögonen – och det är Helle Klein, den alltid lika obegripligt bittra prästvigda socialdemokratiska skribenten. Det enda som verkar kunna liva upp hennes tillvaro är tanken på Zlatan.
Så här sa hon i en intervju i tidningen Vi:
”– För mig är fotboll som opera, en stark kulturupplevelse, estetik, säger den politiska skribenten Helle Klein (S).
Hon håller, till skillnad från andra politiska fotbollsnördar, inte på något särskilt lag. Hon håller på Zlatan, oavsett ägarbilden för laget han tillfälligtvis tillhör.
– Ja, PSG (Paris Saint-Germain) ägdes ju av Qatar … men jag är zlatanist och det är en individualism som är rätt otypisk, har jag förstått.
Men:
– Hela Zlatans story, arbetarbakgrunden, är så underbar och fantastisk. Det finns så mycket i den. Hans egen stil, hans egen revanschlusta. Han är en drama queen, divan på teatern.”
Jag känner att jag bara måste få tag på ett signerat foto från mötet mellan Zlatan och Silvio och skicka det till Helle.
Prenumerera för 99 kr/mån!